Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

1

Nr 22.

Ankom till riksdagens kansli den 7 mars 1929 kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckt motion angående vissa ändringar
i villkoren för understöd från Vadstena krigsmanshuskassa.

I en inom andra kammaren av herr Bäcklund jämte sju av kammarens
övriga ledamöter väckt motion nr 255, vilken hänvisats till bankoutskottets
förberedande handläggning, har hemställts, att riksdagen måtte besluta om
avlåtande av skrivelse till Kungl Maj:t med hemställan om utredning angående
vissa i motionen under punkterna 1—5 angivna frågor rörande
understödstagare från Vadstena krigsmanshuskassa.

Till stöd för yrkandet hava motionärerna, efter erinran om nu gällande
bestämmelser beträffande underhåll från berörda kassa, anfört följande:

»I en till Konungen insänd den 18 december 1928 dagtecknad skrivelse har
arméförvaltningens civila departement framlagt förslag till ändrade bestämmelser
rörande utbetalningen av dessa understöd till Vadstena krigsmanshuskassas
understödstagare, och innehåller denna skrivelse också förslag till
ändring i nu gällande bestämmelser rörande rätt för underhållstagare, som
äro fyllda 67 år, att uppbära den ytterligare förhöjning i gratialen, som ovan
nämnts.

Enligt vad vi under hand erfarit, lär detta förslag icke hinna att föreläggas
1929 års riksdag, och synes oss därför lämpligt, att riksdagen hos Kungl.
Maj:t hemställer om fullständig utredning av frågan om de indelta soldaternas
nu utgående underhåll, helst som det av arméförvaltningens civila
departement enligt ovannämnda förslag innebär utredning av vissa med
dessa underhåll sammanhängande frågor, men likväl icke utreder frågan i
dess helhet.

Dessa indelta understödstagare hava ju genom vid flera tillfällen till
Konungen ingivna skrifter hemställt om förbättring av underhållsvillkoren i
vissa delar, och hava även vissa militära myndigheter givit uttryck åt, att
villkoren äro i behov av åtminstone delvisa förbättringar. Åtskilliga ledamöter
av riksdagen torde också hava blivit uppvaktade i saken.

En dylik utredning synes böra avse att undersöka, huruvida

1) de nu utgående underhållen — inberäknat dyrtidstillägget om 150 kronor
för år, som nu utgår — kan anses vara tillräckligt för dessa pensionärers
försörjning,

2) begravningshjälpen om 30 kronor kan anses stå i lämpligt förhållande
till nuvarande penningvärde,

3) den för åtnjutande av underhåll stadgade levnads- och tjänsteåldern
kan anses till sin längd m. m. lämpligt bestämd,

4) grunderna för utbetalande av ovannämnda korprals- och vicekorpralstillägg
kunna anses vara gent emot vissa indelta soldater rättvist bestämda,
och

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 8 samt. t A häft. (Nr 22.)

Motionen.

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

5) efterlevande maka efter underhållstagare bör komma i åtnjutande av
änkepension.

Vad först underhållsbeloppens storlek beträffar, så måste sägas, att de för
åtminstone dem, vilka ännu icke uppnått 60 års ålder, äro otillräckliga, ty
soldater, vilka erhållit avsked före denna ålder, hava i regel måst lämna
tjänsten på grund av sjukdom och givetvis hava de då också mindre möjligheter
att försörja sig på arbete i det civila livet. Det får vid bedömande av
deras försörjningsmöjligheter icke förglömmas, att de vid avskedet ur tjänsten
måst frånträda sina soldattorp, därest de icke haft möjlighet att inköpa detsamma,
och för dylika inköp har staten hittills lämnat mycket ringa hjälp.
I första hand bör därför utredas, om icke skäl föreligga att något öka dessas
underhåll, men också beträffande de äldre underhållstagarna bör utredas
lämpligheten av en eventuell förhöjning av beloppen. Under förutsättning,
att dessa allt framgent komma i åtnjutande av nu utgående dyrtidstillägg
om 150 kronor för år och vid 67 års ålder ytterligare 50 kronors förhöjning
i gratialen för år — och däri synes oss ingen ändring böra ifrågakomma —
äro deras försörjningsmöjligheter dock större än deras, som ej fyllt 60 år.

Begravningshjälpen, som nu utgår med endast 30 kronor, synes oss alltför
ringa, och tillåta vi oss erinra om att de den 13 augusti 1917 tillkallade
sakkunnige i sitt den 17 februari 1919 avgivna utlåtande föreslogo, att såsom
begravningshjälp efter underhållstagare i Vadstena krigsmanshuskassa skulle
utgå ett belopp av 100 kronor.

Rätt till underhåll inträder jämlikt nu gällande bestämmelser efter fulla
20 tjänsteår och 50 levnadsår. Man har emellertid därvid icke tagit någon
som helst hänsyn till den effektiva tjänstgöring, som vederbörande har fullgjort
under sin tjänstetid, och sålunda äger en, som ännu ej fyllt 50 år och
räknar mindre än 20 tjänsteår, icke uppbära samma underhåll som den,
vilken uppfyllt dessa krav, oaktat den förre kanske varit inbeordrad till flera
års ständig tjänstgöring eller under de första åren efter 1901 års härordnings
genomförande togs i anspråk under »rekrytmötena» såsom instruktör. Han
har alltså i verkligheten tjänat kronan längre tid än den, som efter 20 års
tjänstetid och fulla 50 levnadsår erhåller avsked och tillerkännes underhåll
efter att endast hava fullgjort honom årligen åliggande minsta tjänstgöring.
En utredning synes böra göras beträffande möjligheterna att medgiva dem
av de indelta pensionärerna underhåll efter vanliga grunder, vilka utan att
lia fulla 20 tjänsteår och 50 levnadsår meddelats avsked, helst som dylika
indelta i regel tvingats att taga avsked på grund av sjukdom, som gjort dem
odugliga till fortsatt krigsjänst. För personalen själv lära de nuvarande
bestämmelserna om viss tjänste- och levnadsålder för vanligt underhålls erhållande
alltid synts dem såsom orättvisa, då de fullgjort effektiv tjänst av
så väsentligt olika längd, utan att någon hänsyn tages härtill. Man kan
t. ex. möjligen tänka sig, att det förefinnes behov av någon tilläggsbestämmelse,
vari stadgas, att indelt manskap, som före uppnådda 20 tjänsteår och
50 levnadsår på grund av sjukdom meddelas avsked, skall äga uppbära
underhåll till samma belopp som dem med fulla 20 tjänsteår och 50 levnadsår,
därest de under sin tjänstetid fullgjort effektiv tjänstgöring av minst så
lång sammanlagd varaktighet, som mosvarar den tid, vilken en soldat minst
haft att fullgöra under en tjänstetid av 20 år.

Vad angår de nu utgående korprals- och vicekorpralstilläggen, så bör utredas,
huruvida icke möjligen dessa böra utgå efter graden och icke efter i
indelta armén innehavd beställning. Vid tiden för indelningsverkets upp -

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

3

hörande hade flera indelta soldater avlagt de för befordran till underbefäls
beställning erforderliga examina, men kunde de på grund av avskrivningen
av indelningsverket icke befordras till beställningen utan blott erhålla graden.
De blevo därigenom lidande på den då nya härordningens genomförande,
men de ha likväl i många fall måst tjänstgöra som underbefäl under övergångsåren
efter 1901 och jämväl senare hava de i många fall tagits i anspråk
för sådan tjänstgöring, som i vanliga fall brukar bestridas av fast anställt
underbefäl. Då de sålunda fått tjänstgöra i lika ansvarsfulla befattningar
som sina äldre kamrater, kan det ifrågasättas, om de icke också borde bliva
berättigade erhålla samma tillägg som dessa.

Vad slutligen beträffar eventuell rätt för efterlevande maka att åtminstone
delvis uppbära underhållstagare tillkommande underhåll, så bedja vi få hänvisa
till, att också denna fråga varit föremål för utredning av genom den
18 februari och 21 juni 1921 tillkallade särskilda sakkunniga, och att dessa
i ett den 15 december samma år avgivet utlåtande förordat sådan änkepensionering
att utgå efter vissa i deras nämnda utlåtande närmare angivna
grunder.

Frågan om ändrade bestämmelser rörande understöd åt avskedat indelt
manskap har under de senaste årtiondena upprepade gånger varit föremål
för riksdagens prövning. I detta avseende tillåter sig utskottet att, såvitt
angår arméns manskap, erinra om följande.

För erhållande av gratial från Vadstena krigsmanshuskassa erfordrades
före år 1910 — frånsett manskap, som avgått på grund av i tjänsten ådragen
skada — en tjänstetid av minst 25 år. Genom kungörelse den 6 augusti
1909 förordnades emellertid, att avsked finge meddelas indelt manskap efter
uppnådda 20 tjänstår med rätt att anmälas till underhåll på exspektans,
så snart den avskedade uppnått 50 års ålder.

Underhållen utgingo med olika belopp för fyra olika klasser, i vilka
underhållstagarna voro indelade. Det allmännast förekommande beloppet
utgick enligt tredje klassen med 36 kronor bland annat till indelt manskap,
som erhållit avsked med fulla tjänstår efter ingången av år 1901 och till
indelt manskap, som efter den 1 januari 1910 avskedats med rätt att anmälas
till underhåll på exspektans. Till alla underhållstagare, som uppnått
50 års ålder, utgick vidare från och med år 1910 ett särskilt tillägg av
25 kronor årligen, varigenom totala förmånen för underhållstagarna i tredje
klassen utgjorde 61 kronor. F. d. korpraler och vice korpraler, vilka i sådan
egenskap berömligt tjänstgjort minst två år före avskedet, åtnjöto härutöver
tillägg med respektive 24 och 12 kronor. Såsom begravningshjälp efter
avliden underhållstagare utgick ett belopp av 4 kronor 50 öre.

Kostnaderna för ifrågavarande underhåll bestredos huvudsakligen från
avkastningen av Vadstena krigsmanshuskassas kapitalbehållning, vilken vid
ingången av år 1914 uppgick till omkring 4 325 000 kronor, samt av vissa
under riksstatens dåvarande tionde huvudtitel uppförda anslag.

Vid 1914 års senare riksdag framlades, efter förutgången sakkunnigutredning,
förslag om vissa förbättringar i underhållen åt indelt manskap

Frågans tidigare
behandling.

Bestämmelser
före år
1915.

1914 års
senare riksdag.

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

vid armén. Det förslag, som av Kungl. Maj:t förelädes riksdagen (proposition
nr 188) och som — frånsett vissa mindre betydande jämkningar —
lades till grund för riksdagens beslut i ämnet, avvägdes i fråga om underhållsbeloppens
storlek med utgångspunkt från ett av vederbörande departementschef
gjort principuttalande angående karaktären av underhållen från
krigsmanshuskassan.

I berörda uttalande framhöll departementschefen, i anslutning till vad
statskontoret i avgivet utlåtande anfört, att underhållet mera vore att
anse såsom ett tillskott till livsuppehället än såsom en vanlig tjänstepension.
Anledningen härtill vore, yttrade departementschefen, klar: den
tjänstgöring, de indelta soldaterna fullgjort, hade i allmänhet ej upptagit
dem större del av året, än att de kunnat ägna sig åt annan verksamhet,
och de kunde därför näppeligen på grund av sin tjänstgöring anses förtjänta
av verklig pension, tillräcklig för deras uppehälle vid avgången ur
tjänsten. Härtill komme, att flertalet av underhållstagarna uppburit den
huvudsakliga ersättningen för sin tjänstgöring icke av staten utan av vederbörande
rust- och rotehållare och att deras anställning i statens tjänst i
huvudsak vilat på ett avtal mellan dem samt rust- och rotehållarna. Vid
underhållsbeloppens bestämmande borde därför avgörande hänsyn tagas
till det föreliggande behovet av tillskott till levnadskostnadernas bestridande.

1914 års senare riksdags beslut i ämnet innebar sådan förhöjning i gratialen,
att underhåll skulle utgå med följande årliga belopp, nämligen
till den, som fyllt 60 levnadsår — såväl dåvarande som blivande under -hållstagare — med 100 kronor;

till den, som vore född år 1848, med 110 kronor;

till den, som vore född år 1847, med 125 kronor; samt

till den, som vore född tidigare än år 1847, med 200 kronor.

Korpraler och vice korpraler skulle såsom förut erhålla årliga tillägg av

24, respektive 12 kronor.

Tillika medgavs, att såsom begravningshjälp efter avliden underhållstagare
finge utgå ett belopp av 30 kronor.

Samtidigt med beslut om dessa förhöjningar vidtogs ändring i lagstiftningen
om allmän pensionsförsäkring av den innebörd, att underhållstagare
icke skulle på grund av innehavande gratial drabbas av i nämnda lag föreskrivna
avdrag å understöd eller pensionstillägg. Underhållsbeloppen för
underhållstagare, födda år 1848 eller tidigare, avvägdes med hänsyn tagen
till pensionsförsäkringslagens övergångsbestämmelser på sådant sätt, att
underhållet skulle tillsammans med oavkortat pensionstillägg eller understöd
enligt pensionsförsäkringslagen för underhållstagare i alla ifrågavarande
åldersklasser uppgå till minst 200 kronor.

Den i och för sig icke synnerligen betydande förhöjning av underhållsbeloppen,
som sålunda av 1914 års senare riksdag beslöts, beräknades draga
en kostnad av 6 307 000 kronor, varav ett konstant årligt anslag å 354 000

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

a

kronor skulle utgå under 14 år, varefter anslaget skulle successivt minskas.
Tillika skulle krigsmanshuskassans kapitalbehållning under en tid av 15 år
helt konsumeras.

Vid 1919 års lagtima riksdag fattades beslut om vissa ytterligare förändringar
beträffande ifrågavarande underhåll. Nämnda beslut innebar för
arméns vidkommande,

att indelt manskap med minst 20 tjänstår, som avskedats före den 1
januari 1910 och som styrkte sig vara i behövande omständigheter, finge
från och med den 1 januari 1919 komma i åtnjutande av gratial från Vadstena
krigsmanshuskassa enligt samma grunder, som gällde beträffande
sådant manskap, som avskedats efter nämnda tidpunkt,

att gratial från Vadstena krigsmanshuskassa finge från och med den 1 januari
1919 utgå med 200 kronor för varje underhållstagare vid fyllda 67 år, samt
att från Vadstena krigsmanshuskassa enligt gällande bestämmelser utgående
korprals- och vicekorpralstillägg skulle från och med den 1 januari
1919 höjas till 60, respektive 30 kronor för år räknat.

Riksdagens beslut överensstämde med av Kungl. Maj:t framlagt förslag
(proposition nr 204), vilket i sin tur grundades på ett av särskilda sakkunniga
framlagt förslag. I ett avseende avvek Kungl. Maj:ts framställning
emellertid från de sakkunnigas förslag; dessa hade nämligen föreslagit en
höjning av begravningshjälpen efter avliden underhållstagare till 100 kronor,
men detta förslag följdes icke av Kungl. Maj:t. Till stöd för denna ståndpunkt
anförde föredragande departementschefen huvudsakligen, att av
samma skäl som de till ifrågavarande manskap utgående underhållen endast
vore att anse såsom ett bidrag till dess livsuppehälle, av samma skäl borde
jämväl begravningshjälpen betraktas blott såsom ett bidrag för täckande avförekommande
begravningskostnader.

Kostnaderna för de år 1919 beslutade förändringarna beräknades för
arméns vidkommande för det första året uppgå till 344 200 kronor samt
skulle därefter successivt stegras upp till ett för år 1930 beräknat belopp
av 584 200 kronor för att därefter långsamt sjunka, så att beloppet år 1955
skulle utgöra 113 000 kronor och år 1982 alldeles upphöra.

Det må i detta sammanhang omnämnas, att enligt de sakkunnigas beräkningar
kostnaderna för höjningen av begravningshjälpen för arméns vidkommande
skulle under de första 15 åren uppgå till mellan 30 000 och
40 000 kronor årligen för att därefter successivt avtaga.

För bestridande av de utav 1919 års beslut föranledda ökade kostnaderna
uppfördes i riksstaten under tionde huvudtiteln ett nytt ordinarie förslagsanslag
under benämningen »ytterligare förhöjning i gratialen åt avskedat
manskap».

1919 års laglima
riksdag.

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

Dyrtids-och Efter år 1919 har någon förändring av underhållsbeloppet till det indelta
PtilläggS manskapet icke ägt rum. Däremot hava medgivits särskilda förmåner i
form av dyrtidstillägg och pensionstillägg. Dyrtidstillägg har utgått från
och med år 1919 och utgjorde till en början 175 kronor årligen till en var
underhållstagare, som uppnått 60 levnadsår. Beloppet har från och med år
1922 varit fastställt till 150 kronor årligen. Pensionstillägg har utgått från
och med ingången av budgetåret 1924/1925 med 50 kronor årligen till en var
underhållstagare, som uppnått 67 levnadsår och som styrker sig vara i behövande
omständigheter.

Här må slutligen omnämnas, att i stort sett samma förmåner, som enligt
vad i det föregående omnämnts tillkomma Vadstena krigsmanshuskassas
underhållstagare, i form av pensioner från flottans pensionskassa med därå
belöpande tilläggsbelopp utgå till avskedade båtsmän (marinsoldater).

Kostnaderna för ifrågavarande underhåll, respektive pensioner samt tillläggsförmåner
bestridas för närvarande — i den mån de ej utgå av sådana
Vadstena krigsmanshusfonds inkomster, som ej utgöras av statsanslag —
från följande under elfte huvudtiteln uppförda anslag, vilka för nästkom -

mande budgetår beräknats till nedan angivna belopp:

Kronor.

Vadstena krigsmanshuskassa, ordinarie bestämt anslag.......... 137 640

Förhöjning i gratialen åt avskedat manskap, ordinarie bestämt

anslag .................................................. 500 000

Ytterligare förhöjning i gratialen åt avskedat manskap, ordinarie

förslagsanslag .......................................... 515 000

Pensionering av flottans gemenskap, ordinarie förslagsanslag .... 310 000

Pensionstillägg åt pensionerade båtsmän och marinsoldater samt
Vadstena krigsmanshuskassas understödstagare, extra förslagsanslag
.................................................. 280 000

Dyrtidstillägg åt pensionerade båtsmän och marinsoldater samt
Vadstena krigsmanshuskassas understödstagare, extra förslags
anslag .................................................. 1 150 000

Summa kronor 2 892 640

Inom riksdagen hava efter år 1919 vid några tillfällen motionsvis fram -

Vissa efter
år 1919

motionsvis ställts förslag om ytterligare förbättring av underhållen för indelt manskap,
förslag. 3 Sålunda väcktes vid 1920 års riksdag inom andra kammaren en motion
(nr 171), vari hemställdes bland annat, att till alla indelta och före detta
indelta soldater i riket, som varit anställda minst 15 år, pension måtte utgå
med 365 kronor om året efter fyllda 50 år, och med 50 procent förhöjning
efter fyllda 60 år; att korpraler och vice korpraler i regementet samt soldater,
som genomgått korpralskolan och tjänstgjort som instruktörer vid be -

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

7

väringsrekrytskolorna, måtte tillerkännas pension lika med korpraler och
vice korpraler vid regementet; samt att lämplig pension måtte tillerkännas
änka och minderårigt barn efter avlidet indelt manskap.

Motionen innehöll icke några uppgifter å kostnaden för de föreslagna höjningarna.
En genom bankoutskottets försorg av sakkunnig person i grova
drag utförd överslagsräkning gav emellertid vid handen, att ett bifall till
förslaget i motionens första punkt skulle medföra en kostnadsökning, uppgående
för de närmaste åren efter förslagets genomförande till mer än 3ll2
miljoner kronor årligen. Under hänvisning till detta förhållande och dä
frågan så nyligen som år 1919 varit föremål för riksdagens prövning, fann
sig utskottet böra avstyrka bifall till motionen. Riksdagen fattade beslut i
överensstämmelse med utskottets hemställan.

Vid 1921 års riksdag väcktes motion (II: 197), vari hemställdes, att riksdagen
måtte besluta en höjning av underhållsbeloppen åt avskedat indelt
manskap vid armén och marinen till 183 kronor årligen under åldern 50—60
år, 300 kronor årligen under åldern 60—70 år samt 500 kronor årligen efter
fyllda 70 år.

Ej heller denna motion innehöll uppgifter rörande kostnaderna för de föreslagna
förhöjningarna i gratialen. Emellertid utvisade en genom bankoutskottets
försorg införskaffad överslagsräkning, att ett bifall till förslaget
skulle medföra en kostnadsökning, som för vart och ett av de närmaste
åren efter förslagets genomförande skulle för arméns vidkommande överstiga
2 miljoner kronor. Under hänvisning härtill blev förslaget av bankoutskottet
avstyrkt samt av riksdagen avslaget.

Även vid 1922 års riksdag väcktes motion (II: 135) om förhöjning av
underhållen till indelt manskap. Detta förslag gick ut på, att underhållsbeloppen
skulle bestämmas att årligen utgå efter fyllda 50 levnadsår till
menig soldat med 300 kronor, till menig soldat, som erhållit befordran i
regementet, med 350 kronor och till korpral eller vicekorpral vid regementet
400 kronor årligen samt att efter fyllda 60 år en förhöjning med 50 % av
underhållsbeloppen skulle äga rum. Förslaget innebar därjämte dels att
understöd till änka efter avliden underhållstagare skulle utgå med 50 % av
mannens underhållsbelopp, dels ock att begravningshjälp för avliden underhållstagare
skulle beviljas med belopp av 75 kronor.

Även sistnämnda förslag blev med hänsyn till de väsentliga kostnadsökningar,
som detsamma väntades medföra, av bankoutskottet avstyrkt samt
av riksdagen avslaget.

I detta sammanhang torde böra omnämnas, att frågan om beviljande av Förslag röunderstöd
åt änkor efter avlidet indelt manskap vid armén och marinen pens,-oner
varit föremål för utredning av särskilda enligt Kungl. Maj ds bemyndigande
utav chefen för försvarsdepartementet den 18 februari och den 21 juni 1921
tillkallade sakkunniga, vilka den 15 december samma år avgåvo förslag i

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

Arméförvaltningens

skrivelse
den 18 december

1928.

Utskottet.

ämnet. Nämnda förslag gick ut på, bland annat, att änka efter den, som
uppburit underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa eller pension från
flottans pensionskassa antingen på grund av fulltjänt tid eller i anledning
av i tjänsten ådragen skada efter en tjänstetid av minst 15 år, skulle, därest
hon styrkte sig vara i behövande omständigheter, tillerkännas understöd av
statsmedel med 50 kronor årligen efter uppnådda 60 levnadsår. För bestridande
av kostnaderna för ifrågavarande understöd föreslogo de sakkunniga
uppförande i riksstaten av ett förslagsanslag, vilket beräknades under
en tid av 7 å 8 år uppgå till ett belopp av 175 000 kronor årligen för att
därefter successivt minskas.

Enligt vad utskottet inhämtat, är ifrågavarande sakkunnigbetänkande alltjämt
beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

Såsom i motionen omnämnes, har arméförvallningens civila departement
i skrivelse till Kungl. Maj:t den 18 december 1928 gjort framställning rörande
vissa ändrade bestämmelser angående utbetalning av understöd till Vadstena
krigsmanshuskassas understödstagare. Ifrågavarande förslag går väsentligen
ut på sådan omläggning av nuvarande bestämmelser, att underhållen
jämte därå belöpande tilläggsförmåner skulle för ernående av arbetsbesparing
och större enhetlighet kunna bestridas från en och samma utgiftstitel
i stället för, såsom nu sker, från ett flertal olika riksstatsanslag. För
att möjliggöra en sådan av praktiska skäl motiverad omläggning hava föreslagits
jämväl sådana jämkningar i de nu gällande reglerna i övrigt, att
dels den för pensionstillägg stadgade förutsättningen, att vederbörande styrker
sig vara i behövande omständigheter, skulle bortfalla, dels ock dyrtidsoch
pensionstilläggen skulle inräknas i själva underhållsbeloppen.

Enligt vad utskottet inhämtat, är civila departementets ifrågavarande
framställning för närvarande för utlåtanden remitterad till vissa andra myndigheter
och har alltså ännu ej varit föremål för Kungl. Maj:ts prövning.

Såsom av den föregående redogörelsen framgår, hava statsmakterna vid
bestämmandet av nu gällande underhållsbelopp till Vadstena krigsmanshuskassas
undcrhållstagare utgått från den principiella ståndpunkten, att underhållen,
med hänsyn till det indelta manskapets ställning och tjänstgöringsskyldighet,
äro alt anse mera såsom bidrag till livsuppehället än såsom tjänstepensioner
i vanlig mening. Den uppfattning rörande underhållens karaktär,
som sålunda legat till grund för underhållsbeloppens avpassande, synes utskottet
alltjämt vara giltig.

Därest frågan om storleken av ifrågavarande ålderdomsunderstöd bedömes
från den nu angivna synpunkten, måste enligt utskottets mening de år
1919 fastställda underhållsbeloppen med därå sedermera beviljade tilläggsförmåner
— genom vilka totalbeloppen för underhållstagare, som uppnått
67 års ålder och som befinna sig i behövande omständigheter, uppbringats

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

9

beträffande meniga soldater till 400, beträffande vice korpraler till 430 och
beträffande korpraler till 460 kronor årligen — anses vara i stort sett
väl avvägda.

Med hänsyn till vad sålunda anförts och i betraktande jämväl av de
betydande kostnader för statsverket, som på grund av det stora antalet
underhållstagare måste krävas även för en obetydlig förhöjning av underhållsförmånerna,
har utskottet ansett sig icke kunna understödja ett förslag
om sådan höjning. Ej heller finner sig utskottet kunna förorda vare
sig beviljandet av understöd åt avliden underhållstagares efterlevande änka
eller förhöjning av nu utgående begravningshjälp för sådan underhållstagare.

Däremot synes det måhända kunna ifrågasättas, huruvida nu gällande
villkor för rätt till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa kunna anses
vara i allo väl avvägda. Vad i motionen anförts till stöd för förslaget om
rätt till underhåll för sådan indelt soldat, som visserligen ej innehar 20
tjänstår men som under anställningstiden fullgjort tjänstgöring mellan beväringsmötena
i sådan omfattning, att han i verkligheten tjänat kronan
mer än den minsta tjänstgöringstid, som i allmänhet erfordrats under den
för underhållsrätt stadgade anställningsperioden, förefaller utskottet vara
värt beaktande. I saknad av närmare utredning i ämnet anser sig utskottet
likväl icke äga tillfälle att för egen del uttala någon mening beträffande
möjligheten och lämpligheten av att genomföra ett förslag i sådan
riktning. Frågan härom, liksom även frågan om eventuella andra jämkningar
beträffande villkoren för rätt till underhåll, synes utskottet emellertid
vara av beskaffenhet att kunna tagas under övervägande i samband med
prövningen av förut omförmälda, av arméförvaltningens civila departement
gjorda framställning om ändrade bestämmelser rörande utbetalning av
underhåll till krigsmanshuskassans underhållstagare. Utskottet har ansett
sig böra tillstyrka, att riksdagen må hos Kungl. Maj:t anhålla om dylikt
övervägande.

I detta sammanhang finner sig utskottet böra framhålla, att därest med
anledning av vad utskottet sålunda ifrågasatt ändringar i gällande bestämmelser
beträffande underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa anses böra
genomföras, motsvarande ändringar beträffande pensionerna till avskedat
indelt manskap vid flottan torde böra övervägas.

I vidare mån än vad här angivits har utskottet ansett sig icke kunna
biträda de i motionen framförda förslagen.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion 11:255.
må i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t
måtte i samband med prövning av föreliggande förslag om
ändrade bestämmelser rörande utbetalning av underhålls -

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

förmåner till Vadstena krigsmanshuskassas underhållstagare
taga under övervägande frågan om eventuella jämkningar i
nu gällande villkor för rätt till dylikt underhåll.

Stockholm den 7 mars 1929.

På bankoutskottets vägnar:

C. E. SVENSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Gustafsson i Stensholm, Pettersson
i Olovstorp*, Lindley, Lindgren, Abrahamsson* och Berling*;

från andra kammaren: herrar Winkler, Borggren, Henrikson, Bäcklund, Wikström,
Svensson i Retingetorp, Höglund i Göteborg och Edberg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Bäcklund och Höglund i Göteborg, som anfört följande:

»Utskottet har endast i ringa mån tillmötesgått vad i förevarande motion
påyrkats men däremot ställt sig direkt avvisande till en del av de förslag,
i fråga om vilka i motionen begärts utredning. Bland annat har utskottet
avstyrkt den ifrågasatta förhöjningen av utgående begravningshjälp efter
avliden underhållstagare från Vadstena krigsmanshuskassa. Begravningshjälpen
utgår nu med 30 kronor, men i utlåtandet omnämnda sakkunniga,
vilka uppgjorde förslag till vissa vid 1919 års lagtima riksdag genomförda
ändringar, hade, såsom av utskottet omnämnts, föreslagit begravningshjälpens
höjande till 100 kronor.

Då vi i sakens nuvarande läge funnit lönlöst att yrka bifall till motionen,
hava vi ansett oss allenast böra framställa erinran mot vissa delar av
utskottets motivering, som hava avseende på begravningshjälpen.

Vi hava ansett, att utskottets å sid. 9 intagna motivering i nedan angivna
delar bort hava följande lydelse:

''Med hänsyn till vad sålunda anförts---sådan höjning. Ej heller

finner sig utskottet kunna förorda beviljandet av understöd åt avliden underhållstagares
efterlevande änka.

Däremot synes det måhända kunna ifrågasättas, huruvida ej nu utgående
begravningshjälp å 30 kronor efter avliden underhållstagare borde förhöjas
ävensom huruvida nu gällande villkor för rätt till underhåll från Vadstena

krigsmanshuskassa kunna anses i allo väl avvägda. Vad i motionen---

dylikt övervägande.’»

CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM 1929