Bevillningsutskottets betänkande Nr 6.

9

Nr 6.

Ankom till riksdagens kansli den 25 februari 1929 kl. 1 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion angående
omläggning av skatten på motorfordon.

(2:a avd.)

I en inom första kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion,
nr 88, har herr Sandegård m. fl. hemställt, »att riksdagen måtte besluta
att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om utredning och därpå grundat
förslag till sådan omläggning av skatten på motorfordon, att denna skatt i
görligaste mån bringas till överensstämmelse med den princip, varpå nuvarande
skattesystem ifråga om motortrafik vilar.»

Skatt å automobiltrafiken utgår enligt förordningarna den 2 juni 1922
om automobilskatt samt om särskild skatt å automobilgummiringar ävensom
enligt förordningen den 23 maj 1924 om särskild skatt å bensin och
motorsprit. Automobiltrafiken beskattas enligt nämnda förordningar genom
årlig avgift å innehavet av automobiler samt genom avgifter å de för dessas
framdrivande nödvändiga förbrukningsartiklarna, gummiringar och bensin.

Den egentliga automobilskatten — skatten å fordonen — utgår för motorcykel
utan bivagn med 10 kronor, då motorcykelns tjänstevikt icke överstiger
75 kilogram, och eljest med 15 kronor, för motorcykel med bivagn
med 25 kronor samt för annan automobil med ringar av mjuk kautschuk
med 10 kronor för varje påbörjat tal av 100 kilogram av automobilens
tjänstevikt minskad med 400 kilogram, dock minst med 75 kronor, allt för
år räknat. Skatteplikten inträder med det kalenderkvartal, under vilket
automobilen första gången införes i automobilregistret, samt upphör med
utgången av det kalenderkvartal, under vilket automobilen avförts ur registret
utan att hava blivit i annat sådant införd. Skatten å automobilgummiringar
utgår för ringar av mjuk kautschuk, som till riket införas
eller där tillverkas, med 2 kronor per kilogram. Bensinskatten utgår med
6 öre per liter.

I motionen har framhållits, att fordonsskatten drabbar tämligen godtyckligt,
i det att densamma icke tager hänsyn till den slitning av vägarna de
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 7 sand. 4 häft. (Nr 5—6.) 2

Utskottet.

Gällande

bestämmelser

angående

automobil beskattning.

Motionen.

Utskottets

yttrande.

10 Bevillningsutskottets betänkande Nr (J.

olika automobilerna åstadkommit utan allenast till deras vägslitande förmåga.
Motionärerna hava därför ansett en sådan omläggning av fordonsskatten
önskvärd, att densamma komme att utgå såsom en engångsskatt
med viss procent av automobils försäljningsvärde. Därest en sådan omläggning
icke befunnes möjlig eller lämplig, hava motionärerna ansett fordonsskatten
böra avskaffas.

Med automobilbeskattningen avses att av ägarna till motorfordonen uttaga
den merkostnad för vägväsendet, fordonen förorsaka, och att i anslutning
därtill skatten skall beräknas i förhållande till den vägförstöring, varje
fordon kan antagas utöva. Såsom motionärerna framhållit bryter fordonsskatten
så till vida mot grundprincipen för skattesystemet, att hänsyn väl
tages till fordonens vägförstörande förmåga men däremot icke till den ytterligare
faktor, som är bestämmande för själva vägslitningen, nämligen den
tillryggalagda vägsträckan. Då emellertid statsmakterna godtogo sistnämnda
beskattningsform, skedde detta under framhållande, att det måste anses rimligt,
att automobilägaren såsom sådan finge sig ålagt att i skatteväg särskilt
bidraga icke allenast till vägarnas underhåll utan jämväl till erhållande
av för automobiltrafik lämpade och väl byggda vägar. Det sålunda
anförda skälet för fordonsskattens införande synes utskottet med full giltighet
kunna åberopas jämväl för dess bibehållande och detta i än högre grad
sedan skatt införts å bensin samt skatten å gummiringar höjts från 1 krona 50
öre till 2 kronor per kilogram. Därest fordonsskatten hålles inom måttliga
gränser, synas berättigade anmärkningar knappast kunna göras mot densamma.

Även om vissa erinringar kunna framställas mot nu gällande beskattning
av fordonen, vill det synas, som om det av motionärerna föreslagna
systemet, innebärande skattens bestämmande efter automobilernas försäljningsvärde,
skulle lida av än större olägenheter. Oavsett att det i åtskilliga
fall skulle uppkomma svårigheter att fastställa nämnda värde, torde
detsamma icke kunna anses såsom en jämlik och pålitlig mätare av automobilernas
sliteffekt. För automobilägarna komme det att kännas vida mera
betungande att erlägga skatten på en gång eller under ett fåtal år än att som för
närvarande är fallet skattebördan fördelas å hela den tidrymd, automobilen
användes. Under flera år framåt bleve man nödsakad att för äldre automobiler
uttaga skatt enligt gällande system, ett förhållande som säkerligen
skulle åstadkomma vissa praktiska svårigheter. Då automobiler, som användas
för att tillgodose ett transportbehov, genom intensivare användning
i regel äga kortare livslängd än andra, torde en engångsskatt efter försäljningsvärdet
komma att medföra den mindre önskvärda konsekvensen, att
sådana fortskaffningsmedel, som användas för transport och allmän trafik,
bleve förhållandevis hårt betungade genom omläggning av skattesystemet.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

Bevillningsutskottets betänkande Nr 6.

11

att förevarande motion I: 88 av herr Sandegård m. fl.,,
angående omläggning av skatten på motorfordon, icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 25 februari 1929.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

härvarande, herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Bergman, Örne, Boman, Kristensson, K.

Oscar Ericson i Oberga, friherre Beck-Friis, Björnsson, Jönsson i Boa, Johansson
i Arkösund, Bengtsson i Kullen, Hamrin, Olsson i Gävle, Johansson i Östersund,
Paul Magnusson, Ericson i Boxholm, Heiding, Werner, Anderson i Linköping
och Svedberg.