Bevillningsutskottets betänkande Nr 23.
1
Nr 23.
Ankom till riksdagens kansli den 26 april 1929 kl. 4 e. in.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående statsmonopolet å tobakstillverkningen i
riket ävensom i ämnet väckta motioner.
Genom en den 15 mars 1929 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 213, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för
samma dag, föreslagit riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj:t att å statens
vägnar med aktiebolaget svenska tobaksmonopolet träffa tiiläggsöverenskommelse
till det mellan staten och bolaget den 12 februari 1915 upprättade
kontrakt angående utövande av svenska statens tobaksmonopol i
huvudsaklig överensstämmelse med följande förslag:
»Emellan svenska staten samt aktiebologet svenska tobaksmonopolet är
överenskommelse träffad därom, att §§ 6 och 14 i kontraktet den 12
februari 1915 skola erhålla följande ändrade lydelse:
§ 6.
För alla de tobaksvaror, vare sig inom riket tillverkade eller importerade,
vilka av bolaget försäljas eller eljest utlämnas, ävensom för alla
tobaksvaror, som enligt 22 § i förordningen angående statsmonopol å
tobakstillverkningen i riket importeras för försäljning, skall bolaget till
staten erlägga skatt till belopp, motsvarande de vid varje tid å tobaksvaror
gällande skattesatser.
Bolaget skall den 10, 20 och näst sista dagen i varje månad till statskontoret
inleverera ett belopp, motsvarande en tredjedel av den skatt å
tobaksvaror, som kan beräknas belöpa för samma månad.
I samband med den skatteleverans, som verkställes näst sista dagen i
månaden, skall slutlig avräkning äga rum mellan staten och bolaget beträffande
de skattebelopp, som belöpa å de tobaksvaror, vilka bolaget under
nästföregående månad levererat, eller för vilka bolaget under nästföregående
månad uppburit den i 22 § i nyssnämnda förordning stadgade
licensavgift. Skattebeloppen uträknas med ledning av bolagets böcker,
och slutavräkningen för varje månad skall vara åtföljd av å nämnda
böcker grundad uträkning av skattebeloppen, vilken skall vara å bolagets
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 7 sand. 19 hd [t. (Nr 23.) 1
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 23.
vägnar avgiven av verkställande direktören samt till riktigheten styrkt
av den utav Kungl. Maj:t utsedde jourhavande direktören och en av de
utav Kungl.. Maj:t utsedda revisorerna i bolaget.
Vid skatteleveransen näst sista dagen i månaden göres avdrag för det
belopp, som, enligt vad därom är särskilt stadgat, skall tillgodoföras
bolaget för inköp under nästföregående månad av inom riket odlad tobak.
Detta belopp skall beräknas efter den vikt, som angives å de av kontrollstyrelsens
ombud till riktigheten bestyrkta vågsedlar rörande till bolaget
levererad myckenhet av varan.
§ 14.
Detta kontrakt gäller till utgången av år 1930 samt förlänges sedermera
för ett år i sänder, där ej från statens sida uppsägning sker. Uppsägning
skall ske minst sex månader före kontraktets utlöpande.
Från bolagets sida är kontraktet ouppsägbart.
Denna överenskommelse skall äga tillämpning från och med den 1
juli 1929.
Genom denna överenskommelse upphävas punkterna 3, 4 och 6 i tillläggsavtalet
den 20 juni 1924 mellan svenska staten och bolaget.»
Till utskottet hava jämväl överlämnats två i anledning av propositionen
väckta motioner, nämligen:
motionen nr 424 i andra kammaren av herr Lovén m. fl., i vilken hemställts,
»att, därest det mellan staten och A.-B. Svenska Tobaksmonopolet
förefintliga kontraktet på grund av Kungl. Maj:ts ovannämnda proposition
bliver förlängt, riksdagen måtte besluta, att, därest icke vid Pehr
Fricks fabriker arbete kan beredas nu anställda arbetare genom fortsatta
leveranser till monopolet eller genom monopolets övertagande av fabriken,
de vid Pehr Fricks fabriker i Malmö anställda arbetarna måtte erhålla
ekonomisk gottgörelse, att utgå efter enahanda grunder, som tidigare
tillämpats för tobaksarbetare, vilka till följd av tobaksmonopolets införande
blevo utan sysselsättning i sitt yrke»; och
motionen nr 425 i andra kammaren av herr Weibull, i vilken hemställts,
»att, därest det emellan staten och Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet
förefintliga kontraktet på grund av Kungl. Maj:ts ovannämnda
proposition bliver förlängt, riksdagen måtte besluta, att ersättning skall
utgå till Pehr Fricks Fabrikers Aktiebolag och hos bolaget anställda för
den förlust, som kommer att drabba vederbörande genom att fabrikens
verksamhet måste nedläggas, allt i överensstämmelse med de principer,
som varit gällande för ersättning till de tobaksfabrikanter och hos dem
Bevillningsutskottets betänkande Nr 23-
3
anställd personal, vilka blevo tvungna att vid införandet av statsmonopol
i tobakstillverkningen nedlägga rörelsen».
I samband med förenämnda proposition och motioner har utskottet till
behandling förehaft en inom andra kammaren av herr Lovén väckt motion,
nr 334, i vilken hemställts, »att riksdagen måtte besluta att i skrivelse
till Kungl. Maj:t hemställa, att vid omprövning av frågan om förnyad
oktroj för aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet jämväl överväges, huruvida
och i vilken omfattning de arbetare, som av monopolbolaget efter
ingången av år 1927 avskedats eller kunna komma att avskedas, böra i
anledning av sina mistade utkomstmöjligheter inom yrket beredas förmånligare
ersättning än som tidigare tilldelats vid avskedande under
denna tid».
I fråga om de skäl, som anförts till stöd för motionärernas yrkanden,
får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas i det följande, hänvisa
till motionerna.
Det mellan svenska staten och aktiebolaget svenska tobaksmonopolet Utskottet,
den 12 februari 1915 avslutade kontraktet om utövandet av statens tobaksmonopol
med tillhörande tilläggsavtal gäller till och med utgången av
år 1929 samt förlänges sedermera för fem år i sänder, där ej från statens
sida uppsägning sker. Uppsägning skall ske minst sex månader före
kontraktets utlöpande. Från bolagets sida är kontraktet ouppsägbart.
Begagnar staten sin rätt att uppsäga kontraktet, är staten skyldig att vid
kontraktstidens utgång inlösa samtliga preferensaktier i bolaget till nominella
värdet med tillägg av den å aktierna belöpande vinsten för sista
räkenskapsåret.1
Det med propositionen framlagda förslaget till tilläggsöverenskommelse Propositionen,
med monopolbolaget avser dels att kontraktet angående monopolrättens utövande
skall erhålla fortsatt giltighet till utgången av år 1930 och innehålla
bestämmelse därom att kontraktet förlänges för ett år i sänder, där
ej från statens sida uppsägning sker minst sex månader före dess utlöpande,
dels ock att tobaksskatten skall inlevereras — i stället för såsom
nu den 29 i varje månad för tobaksvaror, som levererats eller licenserats
under nästföregående månad — den 10, 20 och näst sista dagen i varje månad
till belopp motsvarande en tredjedel av den skatt, som kan beräknas belöpa
för samma månad, varefter slutlig avräkning skall äga rum i samband med
den skatteleverans, som verkställes näst sista dagen i påföljande månad.
I sitt anförande till det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet bepartementshar
föredragande departementschefen lämnat en kortfattad redogörelse che,e11''
1 Gällande kontrakt med tobaksmonopolet äro intagna i monopolkontrollutredningens betänkande
den 21 november 1928 (Statens offentliga utredningar 1928: 27; sid. 236 o. ff.)
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 23.
för det av särskilda, inom finansdepartementet tillkallade utredningsmän
(monopolkontrollutredningen) den 21 november 1928 avgivna betänkande
angående anordnandet av den statliga kontrollen av aktiebolaget svenska
tobaksmonopolets verksamhet jämte i anledning av betänkandet inkomna
utlåtanden. I anslutning härtill har departementschefen meddelat, att
han, jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande, den 16 januari 1929 tillkallat
en person att inom finansdepartementet biträda vid den fortsatta handläggningen
av bland annat ifrågavarande spörsmål.
Angående frågan om förlängd oktroj för aktiebolaget svenska tobaksmonopolet
har departementschefen därefter anfört följande:
»Om ock på grund av det läge, vari utredningen angående bolaget befinner
sig, oktrojen måste på i huvudsak oförändrade villkor förlängas, bör
likväl denna förlängning icke utsträckas över en tidrymd av fem år, såsom
följden skulle bliva av en underlåten uppsägning av kontraktet. Genom
överenskommelse med bolaget bör en ändring vidtagas i syfte, att oktrojen
kan bringas att upphöra utan onödig tidsutdräkt efter det statsmakterna
tagit ställning till de föreliggande spörsmålen angående tobaksmonopolet.
Ehuru jag hyser bestämd förhoppning, att dessa spörsmål skola vinna sin
lösning vid nästa års riksdag, synes överenskommelsen i anslutning till
grunderna för nuvarande oktrojbestämmelser böra givas det innehåll, att
oktrojavtalet gäller till utgången av år 1930 samt sedermera förlänges för
ett år i sänder, där ej från statens sida uppsägning sker minst sex månader
före avtalets utlöpande. Enligt vad jag inhämtat har bolagets styrelse icke
något att erinra mot en överenskommelse av nu angiven innebörd, självfallet
under förutsättning att anordningen är att anse såsom ett provisorium.
För statens vidkommande lärer riksdagens samtycke till den föreslagna
kontraktsändringen böra inhämtas.»
På sätt framgår av det vid årets statsverksproposition fogade utdrag av
statsrådsprotokollet över finansärenden för den 4 januari 1929 (bilaga till
1929 års statsverksproposition: inkomsterna) har chefen för finansdepartementet
vid framläggandet av finansplan för statsregleringen vid den
nu samlade riksdagen och beräkning av statens inkomster för nästa budgetår
meddelat (sid. 31), att monopolkontrollutredningen i sitt betänkande
angående anordnandet av den statliga kontrollen av aktiebolaget svenska
tobaksmonopolets verksamhet föreslagit snabbare inleverering till statsverket
av tobaksskatten, varigenom vid övergången till den nya ordningen
skulle såsom inkomst för budgeten vinnas ett belopp, motsvarande en
månads uppbörd. Departementschefen har därvid jämväl anfört, att
styrelsen för monopolbolaget, på departementschefens förfrågan, meddelat,
att ur synpunkten av bolagets likviditet något hinder icke kunde anses
möta att under budgetåret 1929/1930 inleverera nämnda merbelopp samt
att merbeloppet kunde beräknas uppgå till cirka 5 miljoner kronor.
I sitt anförande till det vid förevarande proposition fogade statsrådsprotokollet
har departementschefen förklarat, att det synts honom lämpligt
Bevillningsutskottets betänkande Nr 23. 5
att i samband med träffandet av en tilläggsöverenskommelse rörande förlängd
oktroj åt monopolbolaget jämväl, såsom sålunda förutsatts, ändra
bestämmelserna om tiden för inleverans till staten av tobaksskatten.
Mot innehållet i det med propositionen framlagda förslaget till tilläggsöverenskommelse
till gällande kontrakt mellan staten och monopolbolaget
har utskottet icke funnit anledning till erinran.
I skrivelse den 25 augusti 1928 har aktiebolaget svenska tobaksmonopolet,
med förmälan att monopolbolagets behov av lådämnen för cigarrlådor
nedgått till följd av minskad konsumtion av cigarrer och övergång
i allt större utsträckning till förpackning i pappaskar samt med hänvisning
till produktionsförmågan hos monopolbolagets egen fabrik för tillverkning
av lådämnen, meddelat Pehr Fricks fabrikers aktiebolag, att monopolbolaget
icke för framtiden kunde lämna fabriksbolaget beställningar å
lådämnen för cigarrlådor. Emellertid utfäste sig monopolbolaget till viss
beställning för år 1928 ävensom att för år 1929 beställa lådämnen för
500,000 lådor. En av fabriksbolaget gjord framställning att sistberörda
kvantitet lådämnen skulle få levereras under första hälften av år 1929
har monopolbolaget sedermera tillmötesgått, dock under framhållande av
att fabriksbolaget icke kunde räkna med någon utökad leverans för att
sysselsätta personalen under resten av år 1929.
Med anledning därav, att fabriksbolaget sålunda skulle nödgas att omkring
den 1 juli 1929 nedlägga sin tillverkning, hava de i motionerna
nr 424 och 425 gjorda, här ovan återgivna yrkandena framställts, avseende
yrkandet i motionen nr 424 ersättning åt de vid fabriksbolaget anställda
arbetare samt yrkandet i motionen nr 425 ersättning åt bolaget och hos
bolaget anställda.
Pehr Fricks fabrikers aktiebolag har i eu till Kungl. Maj:t ställd, den
10 december 1928 dagtecknad skrift, av vilken avskrift bifogats motionen
nr 425 i andra kammaren, gjort framställning angående ersättning till
bolaget och dess personal i anledning därav, att bolaget icke längre kunde
påräkna att till monopolbolaget få leverera ämnen till cigarrlådor. Häröver
hava infordrade utlåtanden, som jämväl i avskrift bilagts sistnämnda motion,
avgivits dels den 31 januari 1929 av statskontoret dels ock den 9 februari
samma år av kommerskollegium, som därvid även yttrat sig över en
av Svenska träindustriarbetarförbundet gjord framställning angående ersättning
åt arbetarna vid lådfabriken samt tillika överlämnat ett av monopolbolagets
styrelse avgivet yttrande i ämnet.
Framställningarna om ersättning åt fabriksbolaget och hos bolaget
anställda äro, enligt vad utskottet inhämtat, föremål för utredning inom
finansdepartementet. Utskottet har vidare erfarit, att monopolbolagets
styrelse numera, i avvaktan å ersättningsfrågans prövning, beslutat bemyn
-
Utskottets
yttrande.
Motionerna
II: 424 och
425.
Framställningar
hos
Kungl.
6
Bevillningsutskottets betänkande Nr 23.
Utskottets
yttrande.
Motionen
II: 334.
Utredning.
Utskottets
yttrande.
Hemställan.
diga ledningen för monopolbolaget att hos fabriks bolaget göra ytterligare
en beställning å lådämnen för cirka 500,000 cigarrlådor samt att denna
beställning vore avsedd att fördelas å order under tolv månader, räknat
från den 1 juli 1929, med 40,000 lådor per månad.
På sätt nyss omförmälts är frågan om ersättning åt Pehr Fricks fabrikers
aktiebolag och hos bolaget anställda personer föremål för utredning inom
finansdepartementet. Med hänsyn härtill har utskottet ansett, att de nu
ifrågavarande motionerna icke böra föranleda någon rikdagens åtgärd.
Motionen nr 334 i andra kammaren avser, att riksdagen skulle hos
Kungl. Maj:t begära ett övervägande av frågan, huruvida och i vilken
omfattning åt de arbetare, som efter ingången av år 1927 avskedats eller
kunde komma att avskedas från anställning vid aktiebolaget svenska
tobaksmonopolet, borde i anledning av deras minskade utkomstmöjligheter
inom yrket beredas förmånligare ersättning än hittills skett.
I anledning av denna motion, vilken först hänvisats till andra kammarens
fjärde tillfälliga utskott men sedermera till bevillningsutskottet,
har till sistnämnda utskott överlämnats ett av styrelsen för monopolbolaget
till nämnda tillfälliga utskott avgivet utlåtande, vilket såsom
bilaga åtföljer detta betänkande. Av utlåtandet framgår, att den i förevarande
motion väckta frågan jämväl behandlats i ett nyligen av monopolbolagets
styrelse till Kungl. Maj:t avgivet utlåtande över en av svenska
tobaksindustriarbetarförbundet gjord framställning. Enligt vad utskottet
inhämtat är detta ärende föremål för utredning inom finansdepartementet.
Med hänsyn härtill och med beaktande av vad monopolbolaget i denna
fråga anfört, har utskottet ansett förevarande motion icke böra föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Under åberopande av vad ovan anförts får utskottet hemställa,
1) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts
förevarande proposition nr 213, bemyndiga Kungl.
Maj:t att å statens vägnar med aktiebolaget svenska
tobaksmonopolet träffa tilläggsöverenskommelse till det
mellan staten och bolaget den 12 februari 1915 upprättade
kontrakt angående utövande av svenska statens
tobaksmonopol i huvudsaklig överensstämmelse med
ovan intagna förslag;
2) att motionen II: 424 av herr Lovén m. fl. icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;
Bevillningsutskottets betänkande Nr 23. 7
3) att motionen 11:425 av herr Weibull icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd; samt
4) att motionen II: 334 av herr Lovén, angående beredande
av förmånligare ersättning åt vissa arbetare,
som avskedats eller kunna komma att avskedas av
aktiebolaget svenska tobaksmonopolet, icke heller måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 26 april 1929.
På bevillningsutskottets vägnar:
JOH. NILSSON.
Närvarande:
vid beslut angående punkten 1):
herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Bärg, Bergman, Örne*, Boman, K. Oscar Ericson i
Oberga*, Leander, Björnsson, Jönsson i Boa, Bengtsson i Kullen, Hamrin, Olsson i Golvvasta,
Björklund*, Nyländer*, Olsson i Gävle, Nilsson i Hörby, Åström, Forssberg, Ericson
i Boxholm och Werner;
vid beslut angående punkterna 2) och 3):
herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Bärg, Bergman, Boman, Kristensson*, K. Oscar Ericson i
Oberga , Leander, Björnsson, Jönsson i Boa, Johansson i Arkösund* Bengtsson i Kullen
Hamrin, Olsson i Golvvasta, Björklund* Nilsson i Hörby, Åström, Sundberg*, Andersson I
Katrineholm, Werner och Larson i Tönnersa;
vid beslut angående punkten 4):
herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Bergman, Boman, Kristensson*, K. Oscar Ericson i
Oberga*, Leander, Björnsson, Jönsson i Boa, Johansson i Arkösund*, Bengtsson i Kullen,
Hamrin, Olsson i Golvvasta, Björklund* Nilsson i Hörby, Åström. Sundberg*, Sanden,
Andersson i Katrineholm, Werner och Larson i Tönnersa.
Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.
8
Bevillningsutskottets betänkande Nr 23.
Bilaga.
Styrelsen för Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet,
i anledning av motionen II: 334 av herr Loven
angående beredande av förmånligare ersättning
åt vissa arbetare, som avskedats eller kunna
komma att avskedas av monopolbolaget.
Till riksdagens andra kammares fjärde tillfälliga utskott.
Genom skrivelse den 5 februari 1929 har utskottet anhållit om Aktiebolaget
Svenska Tobaksmonopolets yttrande i anledning av en inom andra
kammaren väckt motion, nr 334, angående beredande av förmånligare ersättning
åt vissa arbetare, som avskedats eller kunna komma att avskedas av
bolaget.
I anledning härav vill styrelsen för Tobaksmonopolet meddela, att styrelsen
på grund av remiss från Kungl. Maj:t haft anledning att yttra sig
över en av Svenska Tobaksindustriarbetareförbundet gjord framställning,
vilken bland annat utmynnade i en hemställan, »att vid upprättande av
nytt kontrakt med Monopolet detta måtte förpliktigas att vid eventuellt behov
av ytterligare personalindragningar, i första hand, och innan ny yngre
arbetskraft anställes, permittera de äldsta arbetarna intill pensionsåldern
mot ett understöd, ej understigande 7/10 av den genomsnittsinkomst, de under
närmast föregående år och på verklig arbetstid intjänat hos bolaget».
I sitt yttrande över framställningen i denna del anförde styrelsen följande:
»Vid tobaksmonopolets införande tillerkändes inom tobaksindustrien då
sysselsatta personer ersättning, därest de på grund av tobaksmonopolets tillkomst
miste sin sysselsättning inom tobakshanteringen. Denna ersättning,
som utgick efter olika normer till yrkesutbildad och annan personal, bestämdes
av i viss ordning utsedda kommissioner enligt grunder angivna i
förordningen den 15 december 1914 (nr 437) om vad iakttagas skall i avseende
å införande av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket. Såsom
villkor för erhållande av personlig ersättning gällde, att vederbörande icke
kunnat beredas ungefärligen motsvarande anställning hos monopolets utövare.
Därest någon erhållit dylik anställning men blivit utan eget förvållande
skild från densamma inom två år från tiden för monopolets ikraftträdande,
d. v. s. före den 1 juni 1917, hade han dock rätt att utbekomma
hela det honom villkorligt tillerkända ersättningsbeloppet. Ägde avskedandet
rum först därefter men före den 1 juni 1920, utgick ersättningen med ett
till tre fjärdedelar reducerat belopp.
Då Tobaksmonopolet år 1915 skulle övertaga tillverkningen av tobaksvaror,
var ett hundratal tobaksfabriker i verksamhet, och härtill kommo ungefär
lika många företag inom hantverk och hemindustri. Tobaksmonopolet
koncentrerade omedelbart driften till 32 fabriksavdelningar, inrymda i 22
fastighetskomplex å 13 orter i landet. På grund av att de enskilda tobaksfabrikanterna
vid monopolets införande hade stora lager av färdiga tobaksvaror
kvarliggande, kunde Tobaksmonopolet icke omedelbart upptaga tillverkningen
i full utsträckning. I början av år 1916 blev likväl driften
Bevillningsutskottets betänkande Nr 2d. it
normal, och Tobaksmonopolet hade då fyllt sitt arbetarebehov medelst anställande
av tidigare inom tobaksindustrien sysselsatt personal. Arbetare,
som icke kunde beredas sysselsättning, erhöll sa kallad »frisedel», som berättigade
vederbörande till utfående av den fastställda statliga ersättningen
för mistad anställning inom yrket.
Under krigsåren stegrades konsumtionen av tobaks varor i sådan grad.
att, trots det Tobaksmonopolet till det yttersta uppdrev sin tillverkning och
utnyttjade sina anläggningar, det icke blev möjligt att fullt tillfredsställa
behovet. Det blev givetvis därvid nödvändigt att i stor utsträckning anställa
ytterligare personal för att få det erforderliga personalbeståndet, och
då befanns det ofta vara ofrånkomligt att anställa jämväl sådan personal,
som tidigare uppburit statlig ersättning, ty denna personal var ju yrkesutbildad,
och med den dåvarande ställningen inom särskilt cigarrindustrien
med ytterst litet utvecklad maskinell drift tedde det sig nödvändigt att erhålla
inom yrket redan kunniga personer för att så snabbt som möjligt kunna
möta den stegrade efterfrågan på tobaksvaror. Vid slutet av är 1919 sysselsatte
Tobaksmonopolet en arbetarepersonal av nära 5,700 personer, och
det torde icke kunna ligga någon överdrift i påståendet, att vid denna tidpunkt
alla förutvarande tobaksarbetare, som fortfarande ägde arbetsförmåga
och som önskade arbete bos Tobaksmonopolet, även beretts arbetsanställning.
Det är emellertid sannolikt, att icke på långt när alla förutvarande tobaksarbetare
kunde taga anställning bos Tobaksmonopolet, emedan detta i
många fall skulle nödvändiggjort en flyttning från en ort till eu annan.
Särskilt i sådana fall, där mannen och hustrun arbetade i skilda yrken, stötte
givetvis en dylik förflyttning ofta på oöverstigliga svårigheter. Men även
förhållandena på den öppna arbetsmarknaden voro vid denna tid sådana,
att det icke förelåg större svårighet för en arbetare att inom annat yrke
erhålla förmånligare anställning, än som då gällde inom tobaksindustrien.
Efter år 1920 och sedan mera normala förhållanden inträtt, sjönk konsumtionen
av tobaksvaror oavbrutet under flera ar. Da härtill kom, att
Tobaksmonopolet alltjämt koncentrerade driften, så att tillverkningen numera
bedrives i 17 fabriksavdelningar, inrymda i 10 fastighetskomplex a
10 orter i landet, samt ytterligare driften, särskilt inom cigarr- och cigarrcigarrettindustrien,
blev allt mer mekaniserad, blev följden, att Tobaksmonopolet
tid efter annan måste skrida till entledigande av personal för att driften
skulle vara anordnad på möjligast effektiva och rationella sätt. Å andra
sidan hava dessa koncentrationsåtgärder och denna omläggning till maskinell
drift möjliggjort, att priserna på tobaksvaror kunnat siinkas avsevärt, och
härigenom bar givetvis konsumtionsminskningen kunnat hejdas, varigenom
nedgången i arbetstillfällena motverkats.
Vid dessa oundvikliga entledigande!! av personal bar Tobaksmonopolet
ansett sin ställning som ensam arbetsgivare inom tobaksindustrien i landet
betinga ett särskilt hänsynstagande gentemot den avskedade personalen så
långt, som detta synts vara förenligt med det statsfinansiella intresset av
Tobaksmonopolets ekonomiska skötsel.
Tobaksmonopolet har vid avskedanden inriktat sina ansträngningar på att
söka på lämpligaste sätt underlätta den avskedades övergång till annan verksamhet
genom att utgiva understöd och anordna utbildningskurser för övergång
till annat yrke.
Då det gällt att bedöma storleken av understöd och sättet för dess utgående,
har Tobaksmonopolet sökt taga hänsyn bland annat till vid varje
tillfälle rådande förhållanden på arbetsmarknaden och till den större eller
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 7 sand. 19 liäfl. (.Yr 23.) 2
10
Bevillningsutskottets betänkande Nr 23.
mindre grad av specialutbildning inom tobakshanteringen, vederbörande
innehade, ävensom till den avskedades försörjningsmöjligheter efter avskedet.
I huvudsak hava de nödvändiga reduceringarna av arbetsstyrkan skett
genom avskedande av yngre arbetare och arbetare utan försörjningsplikt.
Då den första mera omfattande personalminskningen vidtogs i april 1921,
avskedades sålunda cirka 400 yngre arbetare under 21 år, och tilldelades
dessa understöd under 12 veckor med 25 kronor per vecka.
I slutet av år 1921 avskedades ytterligare cirka 190 arbetare, av vilka
cirka 160 voro i ålder under 25 år och övriga under 35 år. Dessa arbetare
lämnades understöd under 15 veckor, varierande mellan 35 och 25 kronor
per vecka för manlig och mellan 30 och 20 kronor för kvinnlig arbetare.
Utöver dessa understödsbelopp fick Tobaksmonopolet vidkännas kostnader
för yrkeskurser åt de avskedade arbetare, som önskade begagna sig därav.
Efter dessa riktlinjer skedde jämväl sedermera personalreduceringarna,
och ett stort antal arbetare erbjöd sig att frivilligt avgå mot erhållande av
dessa understöd. I en del fall hava siirskilda åtgärder vidtagits för att
underlätta vederbörandes övergång till annat yrke. Så träffades under år
1923 överenskommelser med cirka 40 manliga specialutbildade cigarrarbetare
att avgå mot engångsunderstöd, som växlade mellan 3,500 och 5,500 kronor.
Vid de avskedanden, som under år 1927 verkställdes, blevo bland annat
14 manliga cigarrmakare i ålder under 37 år entledigade, därvid beslöts,
att understöd skulle lämnas dem till utgången av år 1928 med vissa procent
av deras förutvarande löneinkomst, nämligen med i genomsnitt cirka 80
procent under sex månader, 60 procent under nästföljande fyra månader,
50 procent under därpå följande sex månader samt 40 procent under återstående
sex månader. Dessutom åtog sig Tobaksmonopolet att till och med
år 1942 utbetala såväl sin egen som arbetarens andel i pensionsavgifter
eller 150 kronor om året. Slutligen har Tobaksmonopolet beviljat vissa av
dessa arbetare, som fortfarande icke kunnat erhålla annan sysselsättning,
ett ytterligare understöd av 100 kronor per månad under tiden 1 januari
1929 till och med den 31 maj 1929.
Enär vid de avskedanden, som samtidigit vidtogos bland den kvinnliga
personalen, det var nödvändigt att för driftens effektiva upprätthållande
reduceringen genomfördes med hänsyn i första hand till arbetarnas lämplighet
för driften, kom avskedandet att drabba även de åldersklasser, som
tidigare icke varit föremål för personalminskning. Understödsbelöppen bestämdes
med hänsyn härtill att utgå med 30 kronor per vecka och under
så lång tid, att det totala understödsbeloppet utgjorde:
för arbeterskor under 25 år 300 kronor,
» » i åldern från och med 25 till och med 39 år 450 kronor
samt 30 kronor för varje år, varmed åldern översteg 25
år, samt
» » i åldern från och med 40 till och med 51 år 900 kronor
samt 100 kronor för varje år, varmed åldern översteg 40
år.
Härjämte skulle Tobaksmonopolet för arbeterskor i ålder över 35 år bära
fulla pensionsavgifter, 120 kronor om året, intill högst sex år efter avgången
ur tjänst.
För många av de sålunda berörda arbetare, som avskedats, har Tobaksmonopolet
verkställt betydande inbetalningar till pensionsstyrelsen av retroaktivavgifter
i och för vederbörandes pensionering, och dessa inbetalningar
Bevillningsutskottets betänkande Nr 23.
11
komma den avskedade till godo, då han uppnår pensionsåldern, som utgör
för man 62 år och för kvinna 57 år.
Vid sidan av dessa personalreduceringar har den nödvändiga minskningen
av arbetarstammen skett genom avskedande av äldre personal i ålder nära
pensionsåldern mot visst understöd, utgörande mellan 40 och 70 procent av
löneinkomsten intill denna ålder, då vederbörande erhållit pension, som i
regel uppgått till för man 1,060 kronor och för kvinna 600 kronor.
I samband med införandet av en del av de modernaste maskinerna inom
tobakstillverkningen har det visat sig i vissa fall nödvändigt att nyanställa
en del yngre arbetare för att tjänstgöra vid dessa maskiner, där arbetet
varit för påfrestande eller mindre lämpligt för äldre arbetarpersonal. Att
sådan nyanställning emellertid skett i jämförelsevis ringa utsträckning torde
framgå av vidfogade tablå, som angiver anställningsår och födelseår för
hos Tobaksmonopolet den 31 december 1928 anställd arbetarpersonal, se Bil. 1.
Förutom genom de avskedanden, som ägt rum, har arbetareantalet, låt vara
i ganska ringa utsträckning, minskats genom den naturliga avgången såsom
genom dödsfall eller genom bortflyttning från arbetsort i samband med
giftermål.
Arbetareantalet vid fabrikerna har nedannämnda år varit:
Cigarrfabrikerna............................. |
1920 3,204 |
1927 1,445 |
1928 1,309 |
|
Cigarrettfabrikerna......................... |
885 |
540 |
558 |
|
Röktobaksfabrikerna .................... |
137 |
126 |
121 |
|
Tuggtobaksfabrikerna.................... |
215 |
130 |
125 |
|
Snusfabrikerna................................. |
210 |
140 |
135 |
|
Hjälpanläggningarna (ask- ''och |
kartongfabrik, |
416 |
234 |
230 |
Summa |
5,167 |
2,615 |
2,478 |
Proportionen mellan antalet manliga och kvinnliga arbetare har varit i
det närmaste konstant. Antalet manliga arbetare har sålunda i procent av
hela arbetareantalet utgjort:
1920 1927 1928
21.0 22.6 22.7
Under åren 1921—1928 har till tjänstemän och arbetare i bolaget i samband
med avsked utanordnats understöd med nedan angivna belopp:
1921.. ..
1922.. .
1923 ...
1924.. .
kronor 555,000 1925
» 426,000 1926
» 452,000 1927
» 277,000 1928
kronor 146,000
» 65,000
» 216,000
» 226,000
eller tillhopa 2,363,000 kronor, häri ej inräknat kostnaderna för yrkeskurser
eller för pensionsavgifter.
Det lärer icke kunna bestridas, att vad Tobaksmonopolet sålunda åtgjort
för avskedad personal är mer än någon statlig eller kommunal eller enskild
institution gjort i motsvarande fall. På grund härav har styrelsen, även i
full känsla av den särställning, Tobaksmonopolet såsom ensam arbetsgivare
inom tobaksindustrien intager, ansett sig icke kunna i* vidare mån utsträcka
sitt hänsynstagande till personal, som entledigas.
Enligt styrelsens mening synes det knappast vara lämpligt att, på sätt
tobaksarbetareförbundet yrkat, i det mellan staten och bolaget upprättade
12
Bevillningsutskottets betänkande Nr 23.
kontraktet rörande utövandet av statens tobaksmonopol inrymma detaljerade
föreskrifter, i vilken ordning avskedande av personal må äga rum, och huru
understödsbeloppen till avskedade böra avvägas. Det torde vara bestämt att
föredraga, att dessa spörsmål i stället få avgöras med hänsyn till de i varje
fall föreliggande förhållanden utan bundenhet av i kontraktet stadgade
föreskrifter, som måhända kunna vara lämpade för en situation men visa
sig ägnade att i andra fall alstra svårigheter.»
Såsom utskottet behagade finna, är även den av motionären berörda frågan
här ovan behandlad, och styrelsen tillåter sig därför att såsom svar på utskottets
skrivelse åberopa vad styrelsen i ämnet anfört i sitt ovan citerade
yttrande till Kungl. Maj:t.
Härjämte får styrelsen beträffande de i motionen asyttade 14 cigarrmakarna
hänvisa till i bifogade tablå meddelade uppgifter rörande bland annat
till dem utbetalade understödsbelopp och pensionsavgifter, se Bil. A.
Stockholm den 16 april 1929.
Aktiebolaget svenska tobaksmonopolet
för dess styrelse:
,IOH. HELLNER.
Eric Vasseur.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 23.
13
Bil. I.
Uppgift över hos Tobaksmonopolet anställd arbetarepersonal den 31 december 1928.
| Anställ-ningsår |
K v |
i n n o r |
, Födelseår |
M ä |
n, Födelseår |
|||||||||||
Före 1869 |
69— 78 |
79 — |
89— |
99— 10 |
1911 |
Sum- ma |
% |
Före 1869 |
69 — |
79 — |
89— 98 |
99 — |
1911 |
Sum- ma |
, |
|
Ålder |
å r 19 2 8 |
Ålder år 1 |
9 2 8 |
|||||||||||||
—60 |
59 — |
49— 40 |
39 — |
29 — |
17 — |
— 60 |
59 — |
49- 40 |
39 — |
29— 18 |
17 — |
|||||
1915—20 |
3 |
108 |
421 |
694 |
452 |
_ |
1,678 |
89.8 |
15 |
84 |
177 |
156 |
78 |
_ |
510 |
89.6 |
1921—24 |
— |
1 |
2 |
12 |
56 |
— |
71 |
3.8 |
— |
4 |
4 |
16 |
i |
25 |
4.4 |
|
1925—28 |
— |
— |
— |
7 |
105 |
8 |
120 |
6.4 |
— |
9 |
4 |
12 |
16 |
34 |
6.0 |
|
Summa |
3 |
109 |
423 |
713 |
613 |
8 |
l,869|l00.o |
15 |
84 |
183 |
164 |
106 |
17 |
569 |
lOO.o |
I ovanstående antal äro icke månadsavlönade arbetare inräknade. Desamma utgöra 94
män och 40 kvinnor. Samtliga utom 3 äro anställda åren 1915—20. Icke heller äro arbetare,
som permitterats med understöd till inträdet i pensionsåldern, inräknade i ovanstående uppställning.
Desamma utgöra 12 män och 00 kvinnor.
Bil. A.
Förteckning över 14 cigarrmakare, entledigade den 1927 från cigarrfabriken
i Malmö.
Namn |
'' Född |
Familje- förhållanden |
Under- stöd l6/a 27 — Kr. |
Extra under- stöd 7i 29-*75 29 Kr. |
Yärdet Kr. |
Årligt extra under- stöd Kr. |
Summa under- stöd och pens.-avgifter Kr. |
Av Tobaks-monopoleti |
Helge Andersson... |
nh 02 |
Ogift |
3,259 |
500 |
1,635 |
_ |
5,394 |
100'' |
Karl Nilsson ...... |
''»/, 96 |
Gift, 1 barn |
3,714 |
— |
1,635 |
5,349 |
700 |
|
Sigfrid Sjöström... |
7/s 95 |
» 5 2 » |
3,639 |
500 |
1,635 |
— |
5,774 |
804 |
Sigfrid Lindkvist-.. |
’/t 95 |
3,653 |
— |
1,635 |
5,288 |
811 i |
||
Erik Eriksson...... |
10/9 94 |
» , 3 » |
3,627 |
— |
1,635 |
5,262 |
913 | |
|
Aage Jörgensen ... |
20/i 93 |
» » |
3,611 |
500 |
1,635 |
_ |
5,746 |
1,027 |
Villy Nordkvist .. |
“/a 92 |
* , 2 * |
3,372 |
— |
1,635 |
— |
5 007 |
1,146 ! |
Bror I.indesjö...... |
2/9 91 |
Ogift |
3,362 |
500 |
1,635 |
— |
5,497 |
1,310 j |
Johan Magnusson |
10/. 91 |
Gift, 3 » |
3,026 |
500 |
1,635 |
— |
5,161 |
1,272 |
Anders Pedersen-.. |
4/u 90 |
» , 1 >• |
3,426 |
500 |
1,635 |
— |
5,561 |
1,413 |
Nils Pettersson ... |
7» 90 |
Änkling 1928 |
3,475 |
500 |
1,635 |
Kapital-värde |
5,610 |
1,413 ! |
Hugo Bremer...... |
7» 86 |
Gift, 2 barn |
2,817 |
_ |
1,635 |
2,492 |
1 6,944 |
2,015 j |
Gottfrid Nilsson ■.. |
7t 78 |
Änkling |
2,787 |
- |
1,396 |
— |
4,183 |
3,566 | |
Josef Knutsson ... |
7» 76 |
Gift |
3,442 |
- |
1,216 |
3,089 |
2 7,747 |
4,086 1 |
Summa |
47,210 |
3,500 | |
22,232 | |
5,5811 |
78,5001 |
• 20,576 i |
Understöd har utgått efter följande grunder:
1927.: le/a—81/s med 100 %, april 90 %, maj 85 %, juni 80%, juli 75 %, augusti 70 %,
september—december 60 %.
1928: januari—juni 50 %, juli—december 40 % av förutvarande inkomst, sedan densamma
minskats med tobakspengar och dyrtidshjälp. Under 1927 erlade arbetarna
__själva sin andel av pensionsavgifterna.
1 Bremer har beviljats ett årligt understöd av 200 kronor per år från och med 1929 till
inträdet i pensionsåldern 1948.
2 Knutsson har beviljats ett årligt understöd av 400 kronor per år från och med 1929 till
inträdet i pensionsåldern 1938.
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 7 sand. 19 häft. (Nr 23.)
3