Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.

3

Nr 2.

Ankom till riksdagens kansli den 6 lebruari 1929 kl. 1 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till förordning angående fortsatt tillämpning
av förordningen den 17 maj 1923 (nr 113) om utgörande
av en särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp, byte eller införsel
till riket av pärlor med flera lyxvaror.

I en den 4 januari 1929 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 23, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga följande, vid propositionen fogade

Förslag

till

förordning angående fortsatt tillämpning av förordningen den 17 maj
1923 (nr 113) om utgörande av en särskild stämpelavgift i vissa fall vid
köp, byte eller införsel till riket av pärlor med flera lyxvaror.

Härigenom förordnas, att förordningen den 17 maj 1923 om utgörande
av en särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp, byte eller införsel till
riket av pärlor med flera lyxvaror skall äga fortsatt tillämpning till och
med den 30 juni 1930, dock att 19 § i samma förordning skall från och
med den 1 juli 1929 i nedan angivna del erhålla följande ändrade lydelse:

19 %.

(leneralpoststyrelsen skall — — — att tillgå.

Blanketter till — — — hos tullmyndighet.

Ett exemplar av denna förordning skall hållas tillgängligt för allmänheten
å varje postkontor.

Utskottet.

Historik.

Propositio nen.

Utskottets

yttrande.

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.

Med anledning av en i ämnet avgiven proposition antog 1919 års riksdag
ett på bevillningsutskottets föranstaltande utarbetat förslag till förordning
om en särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp, byte eller införsel till
riket av pärlor m. fl. lyxvaror. Förordningen trädde i kraft den 1 september
1919 och gällde intill utgången av år 1920. Sedermera förlängdes förordningens
giltighetstid med ett år i sänder till utgången av år 1923, beträffande
1921 på förslag av Kungl. Maj:t men i fråga om de två senare
åren i enlighet med förslag, som framkommit inom riksdagen. År 1923
antog riksdagen ett av Kungl. Maj:t framlagt förslag till ny förordning
i ämnet. Den nya författningen, vilken utfärdades den 17 maj 1923, trädde
i kraft den 1 januari 1924 och gällde till sistnämnda års slut. Giltighetstiden
för den nya förordningen har sedermera på förslag av Kungl. Maj:t
och enligt beslut av riksdagen förlängts, senast år 1928 för tiden till och
med den 30 juni 1929.

Den föreliggande propositionen avser, att 1923 års ovannämnda förordning
skall erhålla förlängd giltighet under ytlerligare ett budgetår eller till
och med den 30 juni 1930, dock med sådan ändring av den i 19 § tredje
stycket intagna föreskriften rörande författningens tillhandahållande å postanstalter,
att exemplar av författningen icke längre skall hållas tillgängligt
å »varje stämpelförsäljningsställe» utan — i likhet med vad som år 1928 beslutades
i fråga om stämpelförordningen — endast å »varje postkontor».

Till ovannämnda statsrådsprotokoll har föredragande departementschefen
anfört hland annat, att inkomsten av ifrågavarande stämpelavgift kan för
åren 1924, 1925, 1926 och 1927 beräknas hava utgjort respektive omkring
67,000, 63,000, 75,000 och 72,000 kronor samt att enligt en för år 1928
verkställd uppskattning inkomsten under sistnämnda år knappast lär hava
överstigit 65,000 kronor.

Då stämpelskatt vid förvärv eller import av pärlor och vissa andra slag
av lyxvaror år 1919 infördes, avsågs med skatten att bereda statsverket en välbehövlig
inkomstökning genom att taga i anspråk den skattekraft, som komme
till uttryck genom förvärv av vissa slag av utpräglade lyxvaror. Man utgick
ifrån att inköp av sådana lyxföremål, som skatten skulle omfatta, betecknade
en skattekraft, vilkens särskilda utnyttjande kunde anses berättigat.
Emellertid gjordes redan då mot det förslag till lagstiftning i ämnet, som
sedan antogs av riksdagen, den anmärkningen, att kontrollen över stämpelpliktens
fullgörande icke kunde bliva effektiv. I sådant hänseende framhölls,
dels att skattskyldighetens fullgörande, då skattepliktiga varor medfördes
från utlandet, måste bliva fullständigt beroende av de resandes
pliktkänsla, dels ock att underhandsförsäljning av de skattepliktiga artiklarna
syntes vara oåtkomlig för kontroll. Anmärkningar av nu angiven
innebörd hava framförts även mot de förslag till fortsatt uttagande av lyxstämpeln,
som sedermera varje år förelagts riksdagen. Då den vunna er -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 2. 5

farenheten visat, att stämpelavgiften ifråga icke tillför statsverket någon
större inkomst, och det numera får anses uppenbart, att beskattningen i
själva verket knappast kan komma att fylla någon statsflnansiell uppgift,
torde man icke kunna undgå att skänka ökat beaktande åt ovanberörda, ur
skatteteknisk synpunkt anförda skäl. Vid nu angivna förhållanden har inom
bevillningsutskottet vid behandlingen av den föreliggande propositionen
ifrågasatts, huruvida icke tiden nu vore inne att uppgiva det genom den
ifrågavarande beskattningen gjorda försöket att beskatta ett visst slag av
lyxkonsumtion.

Bevillningsutskottet har emellertid ansett de sålunda åberopade skälen
icke böra vara avgörande, då det gäller ett av Kungl. Maj:t framlagt
förslag om bibehållande av eu lyxbeskattning, om vilkens principiella berättigande
ingen meningsskiljaktighet torde råda.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet, som icke har
något att erinra mot den föreslagna ändringen av 19 § tredje stycket i förordningen,
hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts
förevarande proposition nr 23, antaga det med propositionen
framlagda förslaget till förordning angående fortsatt
tillämpning av förordningen den 17 maj 1923 (nr
113) om utgörande av en särskild stämpelavgift i vissa
fall vid köp, byte eller införsel till riket av pärlor med
flera lyxvaror.

Stockholm den 6 februari 1929.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Bärg *, Örne, Boman, K. Oscar Ericson i
Oberga *, Leander, friherre Beck-Friis, Björnsson, Jönsson i Boa, Johansson i
Arkösund, Bengtsson i Kullen, Lövgren, Hamrin, Olsson i Golvvasta, Björklund,
Olsson i Gävle, Nilsson i Hörby, Johansson i Östersund, Åström * och I.ithander.

*) Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

Bihanq till riksdagens protokoll 1929. 7 samt. 1 häft. (Nr 1—2.)

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 2,

Reservation

av herr Lithander, vilken anfört:

»På grund av ej mindre den ringa avkastningen av ifrågavarande stämpelskatt
än även den omständigheten, att skatten är ägnad att uppmuntra sådan
handel, som undandrager sig kontroll, måste man enligt min mening anse,
att statsverket i verkligheten icke har något gagn av ifrågavarande beskattning.
Under åberopande härav har jag yrkat, att utskottet måtte hemställa,

att riksdagen måtte avstyrka bifall till Kungl. Maj:ts
förevarande proposition nr 23.»

Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1929.