Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.

1

År 13.

Ankom till riksdagens kansli den 8 april 1929 kl. 5 e. in.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av vissa motioner, avseende
ändringar i gällande tulltaxa.

. TU1 bevillningsutskottet hava hänvisats åtskilliga motioner, avseende ändlingar
i nu gällande tulltaxa. Av dessa motioner har det synts utskottet
lämpligt att i ett betänkande sammanföra följande, nämligen:

motionen nr 26 i andra kammaren av herr Nyländer, i vilken hemställts
»att riksdagen måtte besluta,

att vid rubrik 129 i nu gällande tulltaxa fogas en anmärkning så lydande:
hit hanföras även torkade blomdelar, som enligt skriftlig på tro och heder
avgiven försäkran uteslutande äro avsedda för vidare förädling’; samt

att vid rubrik 134 i samma taxa fogas en anmärkning så lydande: ’liit
hänföras även torkade kvistar och blad, som enligt skriftlig på tro och
heder avgiven försäkran uteslutande äro avsedda för vidare förädling’»;

motionen nr 150 i andra kammaren av herr Larsson i Göteborg m. fl i
vilken hemställts, »att riksdagen måtte besluta,

att nuvarande tullavgifter å flätor, snören, band och dylikt borttages, sä
att införseln bliver fri;

Anm.: Med ovannämnda material för hattindustrin avses alla flätor, snören
band o. dyl., oavsett varav det tillverkats, och som av hattfabrikanten
importeras att sammansys till hattar eller mössor.

att nuvarande tullavgifter å ''hattstump’ av strå, fiber, papper eller liknande
borttages, så att införseln bliver fri;

Anm.: Med ''hattstump’ av omnämnt slag avses vara, som är vävd, flätad eller
pa annat sätt tillverkad i ett stycke, dock ej genom sömnad, och varpå ej
annat arbete nedlagts.

att å hattar och så kallade capliner, tillverkade av ovannämnda material
och ogarnerade, nuvarande tullavgift bibehålies.

Anm.: Med ogarnerade hattar avs«s sådana, på vilka ej nedlagts annat arbete
an som fordras för att giva hatten dess form eller förse brättet med fåll»;

motionen nr 146 i andra kammaren av herr Winkler m. fl., i vilken
hemställts, »att riksdagen måtte besluta,

B i haag till riksdagens protokoll 1929. 7 samt. 10 höft. (Nr 13.) 1

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.

dels att efter rubrik 621 i gällande tulltaxa skola under den i taxan förekommande
överrubriken ''hattar, färdiga eller halvfärdiga’ infogas följande
nya tulltaxerubriker:

''av filt:

ogarnerade ............................................................

andra slag:

försedda med garnering eller montering av

varor, i vilka silke ingår ...........................

andra ...................................................................

621‘/g a.
621V2 b.

1 st. 1 kr.

621V

1 st.
1 st.

1 kr. 50 öre
1 kr. 25 öre’

dels att ändringen i fråga skall träda i kraft den 1 april 1929»; samt

de likalydande motionerna nr 144 i första kammaren av herr Ernst
Svenson samt nr 252 i andra kammaren av herrar Weibull och Johanson
i Hallagården, i vilka motioner hemställts, »att riksdagen behagade besluta,
att tulltaxans rubriknummer 1227 må erhålla följande lydelse:

’1227. Chilesalpeter (natriumnitrat); norgesalpeter och annan kalksalpeter
(kalciumnitrat); konstgjort urinämne; stassfurtersalter, ej särskilt nämnda,
även raffinerade; tomasfosfat och omalen s. k. tomasslagg; diammonphos
(diammoniumfosfat); leunasalpeter; kaliammonsalpeterkalkammonsalpeter
samt nitrophoska och andra liknande blandningar, fria. »

Vid behandlingen av förevarande motioner har utskottet anlitat byråchefen
i generaltullstyrelsen T. Alsén såsom sakkunnig.

De särskilda
motionerna.

Motionen
II: 26.

Herr Nyländer har till stöd för sin i ovannämnda motion gjorda hemställan
om tullfrihet för torkade blommor och blomdelar, kvistar och blad,
vilka äro avsedda för vidare bearbetning, anfört i huvudsak följande.

De tullsatser, vilka för närvarande vore åsatta ifrågavarande artiklar,
nämligen 5 kronor per kilogram för torkade blommor och blomdelar enligt
rubriken 128 och 50 öre per kilogram för torkade kvistar och blad enligt
rubriken 133, föranledde, att den inhemska industri, som vidare bearbetade
dvlika artiklar och vilken för närvarande sysselsatte, förutom ett vaxlande
antal hemarbetare, omkring 115 fast anställda, k om me i en synnerligen
ogynnsam ställning. Den färdiga varan hänfördes nämligen allt efter sm
beskaffenhet till rubriker, för vilka tullsatsen i vissa fall vore densamma
som för halvfabrikatet och i andra fall understege tullen å detsamma. Den
ifrågavarande industriens läge i tullhänseende hade dessutom pa senare tid
väsentligt försämrats på grund därav att enligt särskilda av generaltullstyrelsen
under år 1928 fattade beslut vissa av industriens viktigaste råvaror,
vilka dittills införts tullfritt, numera hänfördes till rubriken 128 med
tull av 5 kronor för kilogram. Orimligheten av den nuvarande tullbeskattningen
framginge för övrigt därav, att tullen understundom motsvarade

ända till 615 procent av varuvärdet. j .. , ,

De ogynnsamma tullförhållandena påverkade menligt aven den export,
som den ifrågavarande industrien bedreve. På grund av vissa med fabrikationen
på området sammanhängande säregna förhållanden kunde nämligen
för flertalet av de olika halvfabrikat, som komme till anvandmng, tull

Bevillningsutskottets betänkande Nr 13. 3

restitution icke erhållas. Detta gällde även under förutsättning att det förenklade
restitutionsförfarande komme i tillämpning, som Kungl. Maj:t i
särskild proposition föreslagit. Försök hade gjorts att inom landet framställa
en artikel, beträffande vilken den olämpliga avvägningen av tullsatserna
visat sig särskilt kännbar, men utan tillfredsställande resultat.

Men hänsyn till nu angivna förhållanden vore industrien allvarligt betänkt
på att överflytta sin verksamhet till utlandet. För att åt landet rädda
de arbetstillfällen, vilka genom industriens förflyttning till utlandet skulle
gå förlorade, vore en ändring av tullagstiftningen på ifrågavarande område
nödvändig.

över förslaget har bevillningsutskottet i grundlagsenlig ordning inhämtat
gemensamt utlåtande av kommerskollegium och generaltullstyrelsen.

Ämbetsverken hava i sin ordning införskaffat yttranden från Skånes handelskammare,
tullbehandlingsinspektionen i Malmö samt tullkammaren i
Hälsingborg, vilka tillstyrkt eller i huvudsak tillstyrkt motionärens förslag.
Ämbetsverkens utlåtande bilägges i avtryck såsom bilaga I detta betänkande.

Det synes obestridligt, att i förevarande fall med tillämpning av nu gällande
bestämmelser tullsatserna å den färdiga varan och å de vid dess
framställning använda halvfabrikaten icke stå i riktigt förhållande till
varandra. I betraktande av den i tullhänseende särskilt ogynnsamma ställning,
som ifrågavarande inhemska industri på grund härav ävensom till
följd av omöjligheten för industrien att i tillfredsställande omfattning erhålla
tullrestitution vid export kommit att intaga, har utskottet funnit uppenbart,
att en ändring i tulltaxan i motionens syfte är önskvärd. Med hänsyn
därtill att, på sätt ämbetsverken vitsordat, erforderlig ändring i tulltaxan
kan göras, utan att andra berättigade intressen trädas för nära, har utskottet
ansett rättelse i förevarande fall böra åvägabringas utan avvaktande
av resultatet av den utredning, som handhaves av 1928 års tullkommitté.

Enligt motionärens förslag skulle tullfriheten gälla torkade blomdelar,
kvistar och blad. En avfattning av bestämmelserna i överensstämmelse
härmed torde kunna giva anledning till olika tolkning beträffande artiklar,
vilka undergått, förutom torkning, annan bearbetning, exempelvis blekning.
Med avseende å ämbetsverkens förslag, att tullfriheten skulle avse sådana
artiklar, som endast undergått torkning men icke behandlats på annat sätt,
har utskottet inhämtat, att vissa artiklar i samband med naturtorkning å
produktionsorten undergå blekning genom solens inverkan och att andra
artiklar, för att kunna transporteras, impregneras med vissa salter och vid
denna process i viss grad blekas. Avsikten med de föreslagna tulltaxeändringarna
har givetvis varit, att tullfrihet skulle gälla alla dylika för
transporten konserverade, men ej på annat sätt behandlade blomdelar samt
kvistar och blad, avsedda för vidare yrkesmässig bearbetning. Till förtydligande
av motionärens förslag liksom ock till förekommande av den
allt för snäva begränsning, som ämbetsverkens förslag innefattar, kommer

Utredning.

Utskottets

yttrande.

Motionen

150.

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.

utskottet att med avseende å de föreslagna anmärkningarnas avfattning
ifrågasätta viss jämkning. De ändrade bestämmelserna hava synts utskottet
böra träda i tillämpning snarast möjligt samt gälla till utgången
av år 1929. Vad angår tiden därefter kommer utskottet att yttra sig i sitt
betänkande angående propositionen nr 65 med förslag till tulltaxeförordning.

Den av herr Larsson i Göteborg m. fl. i andra kammaren väckta motionen
nr 150 har till syfte att bereda tullfrihet för flätor, snören, band och andra
dylika materialier, avsedda att sammansys till hattar eller mössor.

Till stöd för vad motionärerna i sådant hänseende föreslagit, har anförts: »Tidigare

utgjorde stråflätan praktiskt taget det enda material som förekom
vid tillverkning av sommarhattar inom damhattbranschen. Dessa stråflätor
äro tullfria.

När sedermera i utlandet börjades tillverkning av damhattar av annat
material än strå, infördes i landet damhattar, vari materialet utgjordes av
silke, bomull, fiber, papper, cellulosa in. m., belagda med tullavgift av 50
öre per styck för ogarnerad hatt eller lika med tullen å stråhattar, där råmaterialet
är tullfritt.

För råmaterial, flätor, tillverkade av annat material än strå, utgå tullavgifter
efter olika tariffer, av vilka den lägsta är 2 kronor och den högsta
30 kronor per kg. Hattar, tillverkade av flätor, för vilka tullavgifter utgå
under 30-kronor-tariffen, tu 11 beläggas i flesta fall med 3 kronor per styck.
Det gives dock fall, där flätan belägges med en tullavgift av 30 kronor per
kg., under det att den färdiga hatten, tillverkad av samma material, tullbelägges
med 50 öre. Då tullen för flätan uppgår till cirka kronor 1:7 5
per hatt, medan den färdiga hatten endast tullbelägges med 50 öre, är det
helt naturligt, att huvudsakligen färdiga hattar och ej råmaterial importeras
till förfång för landets egna hattillverkare.

De hattar, vilka äro tillverkade av det material, för vilka de högsta tullavgifterna
utgå, kunna dock ej genom sin relativa dyrhet bliva någon massartikel,
varför det spelar en underordnad roll, huruvida de tillverkas här i
landet eller om de importeras. Större betydelse i detta avseende ha de
hattar, vars flätor komma under tulltarifferna å kronor 2, 2: so och 3 per
kg. Dessa hattar äro de vanligaste damsommarhattarna för de breda lagren
av befolkningen. Dessa flätor tillverkas ej inom landet. Då hela behovet
härav måste importeras, kan svårligen förstås, varför detta slags råmaterial
för hattindustrien skall tullbeläggas med så höga avgifter.

Bruttovikten av flätan i en damsommarhatt utgör cirka 70—75 gram.
Tullavgiften för råvaran till eu hatt, tillverkad av en fläta tullbelagd med
kronor 3 per kg., utgör således 22 å 23 öre, medan den importerade färdiga
hatten tullbelägges med 50 öre. Skillnaden uppgår alltså till 27—28 öre,
vilken måste anses vara otillräcklig för att täcka den risk, importören löper
vid import av större partier råmaterial, dä ingen garanti finnes för att hattar
tillverkade av detta material kunna med fördel försäljas. Importeras däremot
färdiga hattar, behöva dessa ej vare sig beställas eller införas innan
de äro sålda till detaljisten. Med den lilla tullskillnad, som nu finnes, är
det i regeln mera ekonomiskt fördelaktigt att importera färdiga hattar. Att
så även göres, framgår av de statistiska uppgifterna.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 13. 5

Beträffande ’damhattstump’ av strå, papper, fiber eller liknande material
så förekommer ej heller någon tillverkning av dylik här i landet. Tullen å
dylik stump utgör därför endast en spärrhake å den egna hattindustrien,
varför även här starka skäl förefinnas för dess fullständiga borttagande.
Då tullavgiften är lika hög för både den oarbetade som för den arbetade
varan, är det tydligt att fabrikanten ej i någon större utsträckning importerar
■hattstump’ utifrån, utan föredrager att importera den arbetade.

Genom denna import av färdiga varor i stället för import av råmaterial
eller halvfabrikat minskas givetvis arbetstillfällena för den svenska arbetaren,
medförande ökad arbetslöshet.

Det synes därför vara lämpligt att borttaga dessa tullar för hattindustrin,
så att densamma ej onödigtvis missgynnas.

Vid tillämpningen av de nedan föreslagna åtgärderna inkommer man på
områden, där myndigheterna måste lita på de uppgifter, som lämnas av
industriidkarna, deklarationer angivande till vad ändamål de importerade
varorna skola användas, ävensom intyg från sakkunnigt håll angående när
en vara skall betraktas som arbetad eller icke. Att finna en lämplig lösning
av detta problem torde ej möta allt för stora svårigheter.»

Enligt rubrikerna 613—615 i gällande tulltaxa äro hattflätor av halm,
gräs, säv, bast, träspån, rot eller andra vegetabiliska ämnen, ej till spånadsämnen
hänförliga, fria från tull, om de äro tillverkade av nämnda ämnen
vart för sig eller i förening med varandra, men belagda med tull av 2
kronor 50 öre för kilogram, om i hattflätorna förutom nämnda ämnen ingå
silke eller vara, däri silke ingår, samt med tull av 1 krona för kilogram,
om i flätorna ingå andra än först uppräknade ämnen. Hattflätor av spånadsämnen,
tagel härunder inbegripet, hänföras däremot, jämlikt bestämmelsen
i rubriken 616, efter sin beskaffenhet antingen till band eller till snören,
för vilka artiklar gälla följande tullsatser, nämligen, om de icke innehålla silke,
för band 2 och för snören 2 eller 3 kronor för kilogram samt, om de innehålla
silke, för band 10, 15 eller 20 och för snören 10, 20 eller 30 kronor för
kilogram. Enligt rubrikerna 614 och 615 av det taxeförslag, som framlagts i
Kungl. Maj:ts proposition nr 65, utgår tull för sådana hattflätor, vilka nu
icke äro tullfria, med mera enhetliga belopp, nämligen med 10 kronor för
kilogram, om flätorna innehålla silke eller gulddragartråd, samt, i andra
fall, med 2 kronor för kilogram. Ändringen har föreslagits med hänsyn till
angelägenheten att få en förenkling till stånd i den nu mycket besvärliga
tulltaxeringen av ifrågavarande artiklar men skulle givetvis även medföra
lättnad för hattillverkningen.

Beträffande förhållandet mellan tullsatserna å halvfabrikaten och tullen
å de färdiga hattarna vill utskottet endast erinra, att de fall, då, enligt vad
motionärerna anfört, flätorna beläggas med en tull av 30 kronor för kilogram,
under det att den färdiga hatten, tillverkad av samma material, tullbelägges
med 50 öre, torde utgöra rena undantag, nämligen då silkesflätor ingå endast
till så obetydlig del, att de icke ansetts böra utöva inflytande på tulltaxeringen.
Enligt rubrikerna 618—620 äro nämligen hattar av vara, i
vilken silke ingår, belagda med 3, 4 eller 5 kronor för stycke allt eftersom

Utskottets

yttrande.

Motionen
II: 146.

Utskottets

yttrande.

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.

de äro oganierade, garnerade eller monterade. Tilläggas må, att tullsatserna
vid sistnämnda rubriker fastställts till nuvarande belopp med hänsyn till
de höjda finanstullarna å sidenvaror.

Genomförandet av tullfrihet för hattflätor utan motsvarande jämkning av
tullsatserna för färdiga hattar skulle givetvis indirekt innebära en höjning
av nu gällande tullskydd för hattillverkningen, och den i förevarande motion
väckta frågan bör sålunda bedömas i samband med de utredningar, med
vilka 1928 års tullkommitté för närvarande är sysselsatt.

Utskottet har sålunda ansett sig böra avstyrka bifall till den ifrågavarande
motionen.

Till stöd för den av herr Winkler m. fl. väckta motionen nr 146 i andra
kammaren, avseende en tullförhöjning av 50 öre för stycke för alla av filt
tillverkade hattar, har anförts i huvudsak följande.

Beträffande tulltaxeringen av s. k. filtstumpar och därav förfärdigade
hattar innebure gällande tulltaxa en uppenbar oformlighet så till vida, att
de färdiga hattarna såsom ogarnerade draga samma tull som halvfabrikatet.
Detta otillfredsställande förhållande hade medfört, att den inhemska hattfabrikationens
konkurrensmöjligheter gent emot utlandet försämrats, vilket
också belystes av de senare årens stegrade importsiffror. Så hade importen
från 1926 till 1927 mer än fördubblats.

Det anmärkta missförhållandet kunde tänkas avhjälpt antingen genom att
sänka eller helt borttaga tullen å filtstumpar eller genom att höja tullen å
de färdiga hattarna. Då en icke obetydlig tillverkning inom landet forekomme
av filtstumpar, ansåge motionärerna icke lämpligt att rubba nuvarande
tullskydd å halvfabrikatet, en fråga som borde upptagas till prövning
först i samband med 1928 års tullkommittés utredning. Lämpligare
syntes att vidtaga en höjning av tullsatserna å filthattar med det belopp,
som svarade mot tullen å flitstumparna.

De nuvarande tullsatserna å filtstumpar samt därav tillverkade hattar
äro synbarligen mindre väl avvägda, i det att halvfabrikatet och den färdiga
varan i vissa fall äro åsatta samma tull. Angående lämpligaste sättet för
avhjälpande av det anmärkta förhållandet torde emellertid meningarna
kunna vara delade. Mot det av motionärerna framställda förslaget, vilket
innebär, att tullsatserna för alla av filt tillverkade hattar skulle höjas
med 50 öre för stycke, kan invändas, att tullförhöjningen skulle komma
att sträcka sig längre än som vore betingat med hänsyn till gällande
tullsats för filtstumpar, i det att höjningen komme att gälla alla av filt
— således även av annan än i form av s. k. filtstumpar förekommande
— tillverkade hattar. För övrigt har utskottet icke blivit övertygat
därom, att den inhemska hattindustriens mindre gynnsamma ställning helt
eller företrädesvis är beroende av en otillfredsställande avvägning i
fall av tullskyddet. Av sålunda anförda skäl har utskottet ansett, att den
fråga om tullskyddet för den inhemska hattfabrikationen, som genom förevarande
motion dragits under riksdagens prövning, bör upptagas till be -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 13. 7

handling i samband med de utredningar, med vilka 1928 års tullkommitté
är sysselsatt.

Utskottet har sålunda funnit sig höra avstyrka bifall till den förevarande
motionen.

Det i de likalydande motionerna nr 144 i första kammaren av herr Ernst
Svenson och nr 252 i andra kammaren av herrar Weibull och Johanson i
Hallagården framställda yrkandet avser att bereda tullfrihet för konstgjort
urinämne samt vissa gödselmedel utgörande blandningsprodukter i vilka ingå
tullpliktiga beståndsdelar. Till stöd för detta förslag hava motionärerna
i huvudsak anfört följande.

En genomgående princip för svenska tulltaxebestämmelser med avseende
på konstgödselmedel hade varit, att dessa skulle vara tullfria. Under senare
år hade konstgödselindustrien emellertid gjort raska framsteg, detta särskilt
i Tyskland, och ett flertal nya konstgödselmedel hade förts i marknaden, av
vilka flertalet hänfördes till tulltaxerubriker, enligt vilka tull skulle erläggas.
Uppenbart syntes vara, att detta förhållande hade sin grund
däruti, att utvecklingen inom konstgödselindustrien och på konstgödselmarknaden
ej kunnat förutses vid tulltaxans uppgörande och att de nya
konstgödselmedlen därför ej funnes upptagna underavdelningen »konstgödsel».

Så torde fallet vara med konstgjort urinämne, för vilket tullen utgjorde
15 procent av värdet. Ett annat gödselmedel, diammonphos (diammoniuinfosfat)
hänfördes till tulltaxans rubrik 1135 med en tull av 1 krona 50 öre
för 100 kilogram. Slutligen funnes en grupp av sammansatta gödselmedel,
vilka på grund av sin halt av ammoniumnitrat belädes med en tull av
10 öre för kilogram, en tullsats som utgjorde hinder för deras införsel
hit.

Ehuru man för närvarande ej kunde avgöra, vilken betydelse de i motionen
avsedda nya gödselmedlen kunde komma att få för det svenska jordbruket,
måste det anses vara av vikt, att några hinder ej stode i vägen för deras
utnyttjande inom lantbruket. Det vore också mycket sannolikt, att ytterligare
framsteg konnne att göras inom gödselmedelindustrien, och önskvärt
vore, att tulltaxan så avfattades, att nya gödselmedel, allt efter som de
fördes i marknaden, kunde tullfritt införas.

För erhållande av biandgödsel vore lantmännen visserligen icke endast
hänvisade till import från utlandet, enär biandgödsel, om ock i annan
sammansättning, tillhandahölles även av svenska tillverkare. Det syntes
emellertid icke lämpligt eller önskvärt, att prissättningen på grund av höga
tullar vore beroende av enstaka tillverkare. På detta liksom på andra områden
borde konkurrensen få tillfälle att göra sig gällande, och det syntes
sannolikt, att, om möjlighet för tullfri import förefunnes, lantmännen kunde
få köpa dylika gödselmedel till billigare pris.

Bevillningsutskottet har, efter därom i grundlagsenlig ordning framställd
begäran, mottagit ett av kommerskollegium, generaltullstyrelsen och lantbruksstyrelsen
i anledning av förevarande motioner gemensamt avgivet utlåtande,
vilket i avtryck såsom bilaga II åtföljer detta betänkande.

De vanligare konstgödselmedlen äro upptagna under avdelning XV E i
gällande tulltaxa, samtliga med tullfrihet.

Motionerna
1:144 och

II: 252.

Utredning.

Utskottets

yttrande.

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.

Biksdagen har tidigare haft anledning att taga ståndpunkt till frågan
om tullbeskattningen av vissa gödselmedel. Sålunda beslöt 1926 års riksdag
i anledning av väckt motion att dels upphäva tullen å superfosfat (rubriken
1229), vilken utgjorde 10 öre för 100 kilogram, och dels ändra avfattningen
av rubriken 1227 i syfte att säkerställa tullfrihet för norgesalpeter och
annan kalksalpeter (kaleiumnitrat) med en halt av högst 10 procent ammoniumnitrat.
Vidare upphävdes genom beslut av 1928 års riksdag tullen å
karbidkväve (rubriken 1228), vilken utgjorde 2 kronor 50 öre för 100 kilogram.

De nu föreliggande motionerna avse att bereda tullfrihet för konstgjort
urinämne ävensom åtskilliga såsom gödselmedel använda blandningsprodukter,
i vilka ingå ammoniumnitrat i större mängd än 10 procent av blandningen
samt vissa andra tullpliktiga beståndsdelar.

Av ämbetsverkens yttrande framgår, att frågan om tullen å kvävehaltiga
gödselmedel varit föremål för ganska olika uppfattning och kräver uppmärksamhet
icke blott ur jordbrukets utan även ur mera allmänna synpunkter.
I likhet med ämbetsverken finner utskottet inga omständigheter
hava förekommit, som påkalla en omedelbar revision av de ännu kvarstående
tullsatserna för sådana kvävehaltiga artiklar, vilka kunna hava
användning såsom konstgödselmedel. Denna frågas bedömande bör alltså
ingå i den allmänna utredning angående tullarna för såväl industri- som
jordbruksartiklar, vilken uppdragits åt 1928 års tullkommitté. Nämnda
kommitté torde icke underlåta att ägna uppmärksamhet även åt det spörsmål,
som motionärerna med sitt förslag framfört.

Utskottet har följaktligen funnit sig böra avstyrka bifall till de förevarande
motionerna.

Utskottets

hemställan.

Under åberopande av vad ovan anförts får utskottet hemställa,

1) att riksdagen måtte, i anledning av motionen II: 26
av herr Nyländer,

a) besluta, att efter rubriken 128 i gällande tulltaxa
skall intagas en anmärkning av följande lydelse:

•»Anm. Torkade eller eljest för transporten konserverade,
men icke på annat sätt behandlade blomdelar må utlämnas
utan tull, därest vid tullbehandlingen genom skriftligt intyg
på tro och heder styrkes, alt varorna äro avsedda uteslutande
för vidare yrkesmässig bearbetning.»;

b) besluta, att efter rubriken 133 i samma taxa skall
intagas en ny anmärkning, betecknad med 1, av följande
lydelse:

»Anm. 1. Torkade eller eljest för transporten konserverade,
men icke på annat sätt behandlade kvistar och blad må
utlämnas utan tull, därest vid tullbehandlingen genom skriftligt
intyg på tro och heder styrkes, att varorna äro avsedda
uteslutande för vidare yrkesmässig bearbetning.»,

Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.

9

och att den nuvarande anmärkningen vid sistnämnda
rubrik skall betecknas med 2;

c) under förutsättning av bifall till vad under a) och
b) hemställts,

k) med förklarande att de ändrade bestämmelserna
skola gälla till och med den 31 december 1929, för
sin del jämväl besluta, att desamma skola tillämpas
redan under innevarande budgetår från dag, som
Kungl. Maj:t bestämmer;

/f) i skrivelse till Kungl. Maj:t, med tillkännagivande
av sina sålunda fattade beslut, anhålla, att Kungl.
Maj:t ville förordna om de beslutade ändringarnas
ikraftträdande snarast möjligt;

2) att motionen II: 150 av herr Larsson i Göteborg
m. fl., om tullfrihet för vissa för hattillverkning avsedda
råmaterial och halvfabrikat, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd;

3) att motionen II: 146 av herr Winkler m. fl., om
höjning av tullen å filthattar, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd; samt

4) att de likalydande motionerna 1:144 av herr Ernst
Svenson samt II: 252 av herrar Weibull och Johanson
i Hallagården, om tullfrihet för vissa konstgödselmedel,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 8 april 1929.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.

Närvarande:

vid beslut angående punkten 1):

herrar^ Johan Nilsson i Kristianstad, Bärg, Bergman, Boman, Kristensson, K. Oscar Ericson
i Oberga, Leander, Björnsson, Johansson i Arkösund, Bengtsson i Kullen, Hamrin, Björklund,
Nyländer*, Olsson i Gävle, Nilsson i Hörby, Eorssberg, Johansson i Krogstorp, Heiding* och
Werner.

vid beslut angående punkten 2);

herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Bärg, Örne, Boman, Leander, Björnsson, Johansson i
Arkösund, Hamrin, Björklund, Olsson i Gävle, Nilsson i Hörby, Johansson i Östersund, Andersson
i Boda*, Eorssberg, Östergren, Lithander, Johansson i Krogstorp, Heiding*, Werner
och I.arson i Tönnersa *.

vid beslut angående punkten 3):

herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Bergman, Örne, K. Oscar Ericson i Oberga, Leander,
Björnsson, Johansson i Arkösund, Hamrin, Björklund, Nyländer*, Olsson i Gävle, Nilsson i
Hörby, Jönsson i Slätåker, Eorssberg, Östergren, Sanden, Johansson i Krogstorp, Heiding*.
Werner och Larson i Tönnersa*.

vid beslut angående punkten 4):

herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Bärg, Bergman, Örne, Boman, Kristensson, K. Oscar
Ericson i Oberga, Leander, Björnsson, Johansson i Arkösund, Bengtsson i Kullen, Hamrin,
Björklund, Nyländer*, Olsson i Gävle, Nilsson i Hörby, Eorssberg, Johansson i Krogstorp,
Heiding* och Werner.

* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

Reservation

vid punkterna 2) och 3):

av herrar östergren och Leander, vilka anfört:

»Då de skäl, som i motionerna 11:150 av herr Larsson i Göteborg m. fl.
och 11:146 av herr Winkler in. fl. åberopats, synas vara av beskaffenhet
att böra beaktas, tillåta vi oss hemställa,

vid punkten 2)

att riksdagen, i anledning av motionen II: 150 av
herr Larsson i Göteborg m. fl., måtte besluta,

11

Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.

a) att i gällande tulltaxa skall, i stället för rubrikerna
613—616 jämte de under rubriken 616 intagna anmärkningarna,
införas följande rubrik med anmärkning:

613—616. Hattflätor .................................................... fria.

Amu. Ilit hänföras endast sådana liattflätor,
vilka enligt skriftligt, på tro och heder avgivet
intyg äro avsedda att sanunansys till
hattar eller mössor. Andra hattflätor hänföras
allt efter sin beskaffenhet till band
eller till snören.;

och att anmärkning 1 till rubrikerna 618—623 i samma
taxa skall hava följande ändrade lydelse:

1. Hattar, tillverkade av sådana hattflätor, i vilka silke
förekommer endast i obetydlig mängd och icke väsentligen
inverkar på flätornas utseende, skola icke tullbehandlas
såsom hattar av vara, i vilken silke ingår.;

b) att ändringarna skola gälla under tiden 1 juli—31
december 1929; samt

vid punkten 3)

att riksdagen, i anledning av motionen II: 146 av herr
Winkler m. fl., måtte besluta,

a) att efter rubriken 621 i gällande tulltaxa måtte intagas
tre så lydande rubriker:

Hattar, färdiga eller halvfärdiga:
andra slag:

av filt:

621 Va a- ogarnerade ............ 1 st. 1 kr.

621 Va b. försedda med gar nering

eller montering
av vara, i

vilken silke ingår 1 st. 1 kr. 50 öre

621 Va c- andra .................... 1 st. 1 kr. 25 öre;

b) att ändringarna skola gälla under tiden 1 juli—31
december 1929.»

12

Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.

Bilaga I.

Kommerskollegium och Generalfullstyrelseii

gemensamt, i anledning av motionen 11:26 av
herr Nyländer om tullfrihet i vissa fall för torkade
blomdelar, kvistar och blad. D. nr V 173.

Till riksdagens bevillningsutskott.

Genom remiss den 15 februari 1929 liar Kungl. Maj :t anbefallt kommerskollegium
och generaltullstyrelsen att gemensamt avgiva och senast den
15 mars innevarande år till riksdagens bevillningsutskott överlämna av utskottet
i skrivelse den 11 februari 1929 till herr statsrådet in. m. E. A.
Beskow begärt yttrande över en av herr Nyländer i andra kammaren
väckt motion (nr 26) om tullfrihet i vissa fall för torkade blomdelar, kvistar
och blad.

I anledning härav hava ämbetsverken införskaffat yttranden i ärendet
från Skånes handelskammare, tullbehandlingsinspektionen i Malmö och
tullkammaren i Hälsingborg. Med överlämnande av avskrifter av dessa
yttranden1 få ämbetsverken för egen del anföra följande.

Nedanstående, i motionen omnämnda artiklar tulltaxeras för närvarande
enligt följande rubriker i tulltaxan, nämligen
alfrukter, kar dborrar och fröhus av vallmo enligt rubrik 128: blommor
och blomdelar, naturliga, avskurna, friska och torkade, ej särskilt nämnda:
till prydnad användbara, lösa eller sammanbundna, vikten av askar, papper
och dylikt omslag inberäknad, med tull av 5 kronor för kilogram,
kvistar och blad av palmer, ruskus, adiantum och asparagus enligt rubrik
133: kvistar och blad, naturliga: till prydnad användbara, lösa eller
sammanbundna, friska, torkade, fernissade, färgade eller på annat sätt
preparerade, med tull av 50 öre för kilogram,

kottar enligt rubrik 1324: varor, som icke kunna hänföras under någon
av de i tulltaxan upptagna bestämmelser: råämnen, fria från tull, och
bokollonskal, vilka pläga inkomma uppfästade å järntråd och ordnade i
blomliknande knippen, enligt rubrik 1325: varor, som icke kunna hänföras
under någon av de i tulltaxan upptagna bestämmelser; mer eller mindre
arbetade, med tull av 15 procent av värdet.

Såsom motionären framhållit bliva till prydnad användbara naturliga
blomdelar, kvistar och blad hänförliga till nyssnämnda rubriker 128 och
133 jämväl i det fall, att varorna blekts, färgats, bronserats, fernissats eller
behandlats på annat liknande sätt. De svenska näringsidkare, som till riket
införa nämnda artiklar i torkat tillstånd och preparera desamma inom
landet, åtnjuta sålunda icke något tullskydd för denna sin verksamhet.
Det är vidare att märka, att åtskilliga varor, som framställas av blomdelar,
hänförliga till rubrik 128, jämte vissa andra materialier och vilka
äro föremål för tillverkning vid de företag, som åsyftas i motionen, äro
belagda med väsentligt lägre tull än som utgår för blomdelarna.

Av den utredning i ämnet, som förebragts, synes ock framgå, att den
inhemska förädlingsindustrien på ifrågavarande område i följd av vissa
omständigheter, som äro beroende av verksamhetens natur och varornas
beskaffenhet, icke kan komma i åtnjutande av tullrestitution i önskvärd
utsträckning för de artiklar, som exporteras. Detta torde ej heller bliva

1 Yttrandena äro här ej avtryckta.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 13. 13

möjligt, om det av.Kungl. Maj:t i proposition nr 66 framlagda förslaget
till nya tullrestitutionsbestämmelser bleve av riksdagen antaget.

Det synes alltså vara obestridligt, att berörda industri intager en i tullhänseende
ogynnsam ställning. Vid sådant förhållande och med hänsyn
till vad i motionen anförts beträffande konsekvenserna härav, torde en
tulltaxeändring i motionens syfte få anses motiverad. Såvitt ämbetsverken
kunna finna, skulle några andra berättigade produktionsintressen icke
bliva oförmånligt berörda av en sådan ändring.

Motionären har föreslagit, att tullfrihet skulle medgivas för torkade
blomdelar, kvistar och blad, som införas för vidare förädling, och att detta
skulle angivas i tulltaxan genom infogande av tvenne anmärkningar, den
ena, omfattande torkade blomdelar, efter rubrik 129, och den andra’, avseende
torkade kvistar och blad, efter rubrik 134. Eu liknande anordning
förekommer i den tyska tulltaxan. Efter nummer 44 i sistnämnda tax;",
vilket nummer omfattar »Blumen, Blätter (auch Palmwedel und zu
Fächern zugeschnittene Palmblätter), Bliiten, Bllitenblätter, Gräser, Seemoos,
Knospen, Zweige (auch solclie mit Friichten), zu Binde- oder Zierzwecken,
getrocknet, getränkt (imprägniert) oder sonst 7.11 Erhöhung der
Dauerhaftigkeit zubereitet, auch gefärbt», finnes nämligen inryckt en anmärkning
av följande lydelse; »Waren der Nr 44, getrocknet, gebleiclit,
getränkt oder sonst haltbar gemacht zur Be- oder Verarbeitung im eigenen
Betrieb auf Erlaubnisschein nach näherer A.nordnung des Reichsministers
der Finanzen — frei.»

Mot motionärens förslag att i tulltaxan upptaga föreskrifter om tullfrihet
i form av två anmärkningar hava ämbetsverken ingen erinran att
göra, men ämbetsverken halla före, att anmärkningarna lämpligen böra
fogas vid de rubriker — nummer 128 respektive 133 — under vilka ifrågavarande
artiklar nu falla och enligt vilka desamma även sedermera böra
tulltaxeras, när de införas i sådan ordning, att tull skall utgå.

Härjämte vilja ämbetsverken ifrågasätta vissa ändringar i den föreslagna
avfattningen av anmärkningarna. Enligt ämbetsverkens förmenande
bör nämligen i desamma tydligt angivas, att tullfriheten skall vara
begränsad till sådana artiklar, som endast undergått torkning, och sålunda
icke^ avse blomdelar, kvistar och blad, som efter torkningen preparerats
på något sätt. Vidare bör intagas föreskrift därom, att det intyg,
som.skall avgivas till tullmyndigheterna till bestyrkande av varornas
användning, måste lämnas vid tulltaxeringen. Det synes slutligen vara
tveksamt, huruvida den bearbetning, som ifrågavarande produkter pläga
underkastas efter torkningen, och vilken består exempelvis i blekning,
färgning, bronsering eller fernissning, kan sägas innebära en förädling.
Med hänsyn härtill vilja ämbetsverken föreslå, att uttrycket »förädling)
ersättes med orden yrkesmässig bearbetning.

Såsom ovan anförts tulltaxeras bokollonskal uppsatta å järntråd enligt
rubrik 1325. Någon särskild bestämmelse om tullfrihet för dylika skal, när
de införas för att vidare bearbetas, synes emellertid icke vara erforderlig,
utan torde tullfriheten i detta fall lämpligen kunna vinnas på det sätt.
att gällande praxis för tulltaxeringen ändras och varorna hänföras till rubrik
128. Ordalydelsen i sistnämnda rubrik synes icke uppställa något direkt
hinder härför, och bokollonskal utgöra givetvis även en obetydlig importartikel.

För tillgodoseende av syftet med förenämnda motion vilja ämbetsverken
sålunda föreslå, att vid följande rubriker i tulltaxan fogas nedanstående
anmärkningar, nämligen

14

Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.

vid rubrik 128:

Anm. Torkade men icke på annat sätt behandlade blomdelar må utlämnas
utan tull, därest vid tullbehandlingen genom skriftligt intyg på tro och heder
styrkes, att varorna äro avsedda uteslutande för vidare yrkesmässig bearbetning; och

vid rubrik 133:

Anm. Torkade men icke på annat sätt behandlade kvistar och blad må utlämnas
utan tull, därest vid tullbehandlingen genom skriftligt intyg på tro
och heder styrkes, att varorna äro avsedda uteslutande för vidare yrkesmässig
bearbetning.

Därest riksdagen skulle fatta beslut om införande i tulltaxan av två
anmärkningar enligt nämnda förslag, böra motsvarande anmärkningar införas
efter nummer 36 och nummer 43 i det av Kungl. Maj:t i propositionen
nr 65 för riksdagen framlagda förslaget till ny tulltaxa. I sistnämnda
förslag torde anmärkningarna böra erhålla följande avfattning:

Anm. För torkade men icke på annat sätt behandlade blomdelar, som införas
för vidare yrkesmässig bearbetning, skall tull icke utgå.

Anm. För torkade men icke på annat sätt behandlade kvistar och blad, som
införas för vidare yrkesmässig bearbetning, skall tull icke utgå.

Stockholm den 13 mars 1929.

För kommerskollegium: För generaltullstyrelsen:

RAGNAR SOHLMAN.
KARL ÅMARK.

G. HOLMBERGER.

A. E. M. ERICSSON.
N. M. NORDSTRÖM.
IVAR OLSON.

föredragande.

/

Axel Zandrén.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.

15

Kommerskollegium, generaltullstyrelsen och
lantbruksstyrelsen

gemensamt, i anledning av de likalydande motionerna
1:144 av herr Ernst Svenson samt 11:252
av herrar Weibull och Johanson i Hallagården
angående tullfrihet för vissa konstgödselmedel.

Bilaga II.

Stockholm ilen 15 mars 1929.

Till riksdagens bevillningsutskott.

Genom remiss den 15 februari 1929 har Kungl. Maj:t anbefallt kommerskollegium,
generaltullstyrelsen och lantbruksstyrelsen att gemensamt avgiva
och senast den 15 mars 1929 till riksdagens bevillningsutskott överlämna
utlåtande i anledning av de likalydande motionerna nr 144 i första kammaren
av herr Ernst Svenson samt nr 252 i andra kammaren av herrar
Weibull och Johansson i Hallagården angående tullfrihet för vissa konstgödselmedel.

Kommerskollegium har i ärendet införskaffat bilagda yttranden från
Sveriges kemiska industrikontor, Stockholms superfosfatfabriks aktiebolag
och Svenska superfosfatförsäljningsaktiebolaget.1

Kemiska industrikontoret bär framhållit, att motionärerna framför allt
åsyftat tullfrihet för en del kvävehaltiga gödselmedel, särskilt ammoniumfosfat
och vissa sammansatta gödningsämnen, innehållande ammoniumnitrat.
Kontoret anser, att vidtagande av ändringar i bestående tullskydd
i fråga om ett så ömtåligt och för vårt land betydelsefullt område som
kväveprodukterna, skulle innebära ett mindre lämpligt föregripande av
den utredning om tullskyddets avvägning man har att förvänta från 1928
års tullkommitté. Därtill komme, att de flesta allmänt kända och använda
kvävegödselmedel redan nu vore tullfria, varför enligt kontorets
mening det svenska jordbrukets intressen icke skulle trädas för när genom
ett uppskov med avgörande av frågan om de ännu tullpliktiga kvävehaltiga
gödselmedlens tullbeskattning. På grund härav finner kontoret vägande
skäl föreligga för att ej nu vidtaga någon förändring av tulltaxan
i av motionärerna föreslagen riktning.

Stockholms superfosfatfabriks aktiebolag och Svenska superfosfatförsäljningsaktiebolaget
biträda denna åsikt. Superfosfatfabriksaktiebolaget
tillägger, att dess huvudintresse i frågan är, att tullen å ammoniumnitrat
icke bortfaller.

För egen del få ämbetsverken anföra följande.

Genom ämbetsskrivelse den 21 februari 1927 anmodade chefen för jordbruksdepartementet
styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på
jordbruksområdet att verkställa en av lantbruksstyrelsen, i utlåtande den
21 januari 1927 angående borttagande av tullen på det kvävehaltiga gödselmedlet
Leunasalpeter, föreslagen utredning om behovet av en revidering
av tulltaxan såvitt anginge kvävehaltiga gödselmedel.

Med anledning härav införskaffade nämnda centralanstalts styrelse yttranden
såväl från anstaltens jordbruksavdelning som från dess avdelning
för lantbrukskemi. Den förra avdelningen ansåg införandet av tullfrihet
för Leunasalpeter och liknande gödselmedel kunna A-ara till gagn för
jordbruket; den senare åter uttalade, att den ifrågasatta revideringen aA’
gällande tulltaxa, såvitt den gällde kvävehaltiga gödselmedel, för närva 1

A''Uran de mi äro här ej avtryckta.

16 Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.

rande icke vore önskvärd, då den utan att vara till större gagn för lantbruket
skulle väsentligt skada för landet och industrien vitala intressen.
Centralanstaltens styrelse tillstyrkte i utlåtande den 17 mars 1927 för egen
del en revision av tulltaxan i riktning mot utsträckt tullfrihet för kvävehaltiga
gödselmedel.

Lantbruksstyrelsen, som därefter erhöll utredningen i fråga på remiss,
vidhöll i yttrande den 27 maj 1927 till chefen för jordbruksdepartementet
sin förut uttalade mening-, att en revidering av tulltaxan på ifrågavarande
punkt borde komma till stånd. Kommerskollegium, till vilket
ämbetsverk handlingarna i ärendet sedermera överlämnades, anslöt sig
däremot i yttrande den 22 december 1927 till den mening, varåt centralanstaltens
avdelning för lantbrukskemi enligt förestående givit uttryck,
och hemställde därför, att det måtte få vid vad i ärendet förekommit bero.

Sedermera har lantbruksstyrelsen i ett den 14 februari 1928 avgivet förnyat
yttrande i ärendet uttalat, att sedan på sista tiden inom landet upptagits
tillverkning av syntetisk ammoniak, frågan kommit i ett gynnsammare
läge, då möjlighet nu beretts att tillhandahålla med Leunasalpeter
jämförbara gödselmedel av svensk tillverkning. Styrelsen ifrågasatte,
huruvida icke hela spörsmålet om eu revision av tulltaxan, såvitt
angår kvävehaltiga gödselmedel, borde överlämnas till 1928 års tullkommitté.

I Kungl. Maj:ts proposition nr 65 till innevarande riksdag med förslagtill
tulltaxeförordning har icke heller ifrågasatts ändring av tullbeskattningen
för de konstgödselmedel, motionärerna nu avse att bereda tullfrihet
och vilka bland annat innefatta de i ovan nämnda utredning berörda
varuslagen Leunasalpeter m. fl.

Bet torde av den under åren 1927—1928 företagna undersökningen framgå,
att frågan om tullen å kvävehaltiga gödselmedel varit föremål för
ganska olika uppfattning. Otvivelaktigt är spörsmålet, ur synpunkten
av landets försörjning med kväveprodukter i allmänhet, invecklat och
ömtåligt.

Kväveföreningar av flera slag hava stor användning både inom industrien
och jordbruket och äga samtidigt stor betydelse för landets försvarsberedskap,
såväl i inskränkt militär som i mera vidsträckt ekonomisk
mening. Uppkomsten av en inhemsk tillverkning, grundad på tillgodogörande
av luftens kväve, har med fog betecknats som en för åtskilliga
riksintressen ytterst viktig angelägenhet.

Genom Stockholms superfosfatfabriks aktiebolag har numera en första
anläggning kommit till stånd inom Sverige vid Ljungaverk, och denna
fabriks verksamhet har redan inriktats på tillgodoseende av marknaden
med inhemska produkter såväl ifråga om gödningsämnen som beträffande
produkter med annan teknisk användning. Därmed har frågan om
tullbeskattningen av hithörande varor vunnit ökad aktualitet.

I de direktiv, som chefen för handelsdepartementet lämnat 1928 års tullkommitté
genom sitt anförande till statsrådsprotokollet den 30 december
1927, uttalas bland annat, att frågan om det rätta förhållandet mellan jordbruks-
och industritullskyddet vid kommitténs utredning måste särskilt
uppmärksammas och utredas. Att konstgödseltullarna i detta sammanhang
komma att bliva föremål för en ingående prövning, torde enligt ämbetsverkens
mening vara ofrånkomligt.

I samma direktiv framhålles visserligen, att företagandet av den avsedda
utredningen icke borde verka därhän, att förslag om av särskilda

Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.

17

omständigheter påkallade jämkningar eller ändringar i gällande tulltaxa
förbliva oprövade eller oavgjorda i avvaktan på slutförandet av kommitténs
uppdrag.

Några omständigheter av sådan beskaffenhet, att en omedelbar revision
av tullskyddet för de huvudsakligen kvävehaltiga konstgödselmedel, som
fortfarande äro tullpliktiga, skulle framträda såsom särskilt önsklig eller
nödvändig med hänsyn till jordbrukets intressen, torde emellertid enligt
kommerskollegii och lantbruksstyrelsens mening näppeligen kunna sägas
föreligga. Av den meromnämnda utredningen åren 1927—192S samt nu
införskaffade yttranden i ärendet torde nämligen till en början framgå,
att på grund av konkurrens med icke tullpliktiga kvävegödningsämnen
tullskyddet icke kan i vidare utsträckning utnyttjas i fråga om sådan
inhemsk kvävehaltig konstgödsel, som på grund av sin sammansättning
alltjämt har ett visst tullskydd. Vidare lärer den inhemska marknaden
redan nu icke lida brist på kvävegödning i tillräckligt rikligt urval, till
alldeles övervägande del av tullfri beskaffenhet. Slutligen torde förtjäna
erinras, att sakkunskapen icke är enig om nyttan att till jordbrukets
förfogande ställa ett flertal färdiga gödselblandningar, innehållande två
eller tre av huvudkomponenterna i konstgödsel (kväve, kali, fosforsyra).

Kommerskollegium och lantbruksstyrelsen anse på grund av det anförda,
att statsmakterna för närvarande icke böra genom bifall till de
remitterade motionerna föregripa den revision av konstgödseltullarna,
som i alla händelser lärer komma att utföras genom 1928 års tullkommitté.

För den händelse en tulländring i enlighet med motionernas syfte ändock
befinnes omedelbart böra komma till stånd, hava ämbetsverken emellertid
ansett sig pliktiga undersöka, huru tulltaxan i sådant fall borde
omformuleras.

Därvid synas följande omständigheter böra vinna beaktande.

Den inhemska luitkväveindustrien synes under nämnda förutsättning
framför allt hava intresse av att tullskyddet å ammoniumnitrat och ammoniumfosfat
såsom tekniska preparat icke elimineras.

I fråga om ammoniumnitrat må framhållas, att detta ämne bär stor
användning inom sprängämnesindustrien. Tidigare har sistnämnda industri
varit hänvisad att hämta ifrågavarande halvfabrikat från utlandet.
Med hänsyn till den synnerligen starka internationella sammanslutning
producenterna av varan där representera, torde det för de svenska
sprängämnestillverkarna redan hava varit till icke ringa gagn att gentemot
de utländska säljarna kunna räkna på det prisreglerande stödet av
en ny inhemsk oberoende fabrik. Sprängämnesindustriens intressen torde
alltså för närvarande endast gagnas av nu gällande tullskydd å ammoniumnitrat,
som möjliggör en inhemsk tillverkning av sagda vara.

Beträffande ammoniumfosfat, ävenledes en produkt av den svenska luftkväveindustrien,
lärer tillverkning av denna vara hava upptagits, emedan
en inhemsk storindustri uppträtt som avnämare av varan på grund
av viss omläggning i sin teknik. Sistnämnda industri åtnjuter för sin
produkt särskilt tullskydd, men är utsatt för konkurrens från utlandet,
representerad av ekonomiskt starka sammanslutningar.

Båda dessa fall synas i viss mån vara sådana, som avses i meromnämnda
direktiv till 1928 års tullkommitté, där departementschefen bland annat
yttrar, att det bör beaktas och övervägas, huruvida man genom tullagstiftning
eller på annat sätt skulle kunna motverka en icke önskvärd konkurrens
på den svenska marknaden från utländska trusters och kartellers
sida.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 7 sand. in hd fl. (Xr 13.) 2

18 Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.

På grund härav synes det vara av vikt, att den tullindring, som må
ifrågakomma, gives en form, som icke förtager den inhemska producenten
möjlighet att utnyttja tullarna å ammoniumnitrat och ammoniumfosfat
vid försäljning till andra konsumenter än jordbrukets utövare.

Vidkommande slutligen varuslaget urinämne (karbamid) synes, om ändring
i tulltaxan skall vidtagas, icke något vara att erinra mot tullfrihet,
då sagda kemiska produkt varken är eller sannolikt under överskådlig
framtid torde bliva föremål för tillverkning inom landet. Att särskilt
specificera »konstgjord» sådan vara, synes dock icke nödvändigt.

Ämbetsverken föreslå — under angiven förutsättning, att motionernas
syfte nu anses böra förverkligas — följande nya formulering av rubrik
1227 i gällande tulltaxa:

Nr 1227. Chilesalpeter (natriumnitrat); norgesalpeter och annan kalksalpeter
(kalciumnitrat), även innehållande ammoniumnitrat; urinämne
(karbamid); stassfurterkalisalter, ej särskilt nämnda, även raffinerade;
tomasfosfat och omalen s. k. tomasslagg samt andra oorganiska gödselmedel,
ej särskilt nämnda, även innehållande ammoniumfosfat eller ammoniumnitrat,
fria.

Med hänsyn till att förslag till ny tulltaxa för närvarande föreligger
för riksdagen i kungl. proposition nr 65, 1929, hava ämbetsverken även under
enahanda förutsättning funnit sig böra uppställa förslag jämväl till
omformulering av sistnämnda taxeförslags rubrik 292, vilken för samma
syfte borde givas följande lydelse:

Nr 292. Chilesalpeter (natriumnitrat); kalksalpeter (kalciumnitrat),
även innehållande ammoniumnitrat; kalkkväve (karbidkväve); urinämne
(karbamid); stassfurterkalisalter, ej särskilt nämnda; super fosfat, tomasfosfat
och omalen tomasslagg samt andra oorganiska gödselmedel, ej särskilt
nämnda, även innehållande ammoniumfosfat eller ammoniumnitrat,
fria.

För kommerskollegium:
RAGNAR SOHLMAN.
KARI. ÅMARK.

G. HOLMBERGER.
föredragande

För generaltullstyrelsen:
A. E. M. ERICSSON.

N. M. NORDSTRÖM.

IVAR OLSON.

För lantbruksstyrelsen:
ERIK INSULANDER.
ELIS BJURSTEDT.
GEORG v. ZWEIGBERGK.

Carl Lamberth.

Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1929.