Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.

1

Nr 11.

Ankom till riksdagens kansli den 15 mars 1929 kl. 12 ni

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition
med förslag till förordning om särskild skatt å
bensin och motorsprit m. m. ävensom i ämnet väckta
motioner.

I en den 15 februari 1929 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 110, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att

dels antaga nedan återgivna förslag till

1:°) förordning om särskild skatt å bensin och motorsprit,

2:o) förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 2 juni 1922
(nr 261) om särskild skatt å automobilgummiringar;

Förslag

till

förordning om särskild skatt å bensin och motorsprit.

Härigenom förordnas som följer:

1

För bensin, som till riket införes eller här tillverkas, ävensom för motorsprit
skall i den ordning nedan stadgas erläggas särskild skatt av 6 öre
för liter.

I denna förordning förstås med

bensin mineraloljor och skifferoljor, vilka vid en temperatur av 4- 15:
Celsius hava en egentlig vikt av högst 0. i e o; samt med

motorsprit sådan sprit, som enligt gällande förordning angående handel
med skattefri sprit är att anse såsom motorsprit.

2 §.

1. Då fråga är om till riket införd bensin, utgöres skatten till tullverket
samtidigt med tullen.

Om betalningsanstånd, ställande av säkerhet samt påföljd för fördröjd
eller utebliven betalning gäller beträffande skatt å dylik bensin vad rörande
tull finnes stadgat.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 7 sand. S häft. (Sr U.)

1

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.

2. Skatt utgår icke för bensin, för vilken åtnjutes tullfrihet; dock att
skattskyldighet föreligger vid återinförsel av bensin, för vilken vid utförseln
erhållits restitution av skatt, som avses i denna förordning.

3 §.

1. Kontroll å beskattningen av inom riket tillverkad bensin utövas av
kontrollstyrelsen.

2. Den, som ämnar inom riket tillverka bensin, skall, minst femton dagar
innan tillverkning må äga rum, därom göra skriftlig anmälan till kontrollstyrelsen.

3. Bensin, som tillverkats inom riket, må icke utlämnas från tillverkningsstället
annorledes än medelst fakturering, vid vilken skola användas
särskilda av kontrollstyrelsen tillhandahållna blanketter. Kopior av samtliga
under en månad utställda fakturor skola omedelbart efter månadens
utgång insändas till kontrollstyrelsen.

För den under ett kvartal utlämnade myckenheten bensin skall skatten
av tillverkaren inbetalas före utgången av månaden närmast därefter genom
insättning å statsverkets giroräkning i riksbanken för statskontorets räkning.
Vidimerad avskrift av levereringsreversal skall av tillverkaren ofördröjligen
insändas till kontrollstyrelsen.

Försummar tillverkare att inom den angivna tiden inbetala skatten, skall
för uttagande därav omedelbart verkställas utmätning, varom kontrollstyrelsen
äger föranstalta.

4. Tillverkare skall hålla sina handelsböcker med tillhörande verifikationer
tillgängliga för kontrollstyrelsen eller av styrelsen utsedd kontrollant.
Tillverkaren vare ock skyldig att lämna kontrollanten tillträde till tillverkningsstället
och där befintliga lokaler samt att på anmodan kostnadsfritt tillhandahålla
kontrollstyrelsen prov å mineraloljor eller skifferoljor, som finnas
å tillverkningsstället.

5. Utan hinder av bestämmelserna i denna förordning må under den
kontroll och de villkor i övrigt, som Konungen prövar erforderliga, skattefrihet
åtnjutas för bensin, som inom riket tillverkas för vetenskapligt eller
försöksvis för tekniskt ändamål.

4 §•

Skatt å motorsprit skall erläggas av den, för vilkens räkning denaturering
sker. Inbetalning av skatten skall verkställas genom insättning å statsverkets
giroräkning i riksbanken för statskontorets räkning.

5 §.

Restitution av skatt, som i denna förordning avses, må åtnjutas:

a) för bensin eller motorsprit, som i oförändrat skick utföres till utrikes
ort eller svensk frihamn;

b) för bensin eller motorsprit, som med eller utan tillsats av annat ämne
användes för framdrivande av tåg eller fordon å för allmän trafik upplåten

Bevillningsutskottets betänkande Nr 11. 3

järnväg eller av luftfartyg eller av motorbåt vid yrkesmässigt utövande
av fiske; samt

c) för bensin, som med eller utan tillsats av annat ämne användes för
annat tekniskt ändamål än motordrift.

Vid restitution enligt denna paragraf av skatt å bensin, som införts till
riket, skall tillika restitueras den å bensinen belöpande tullen.

6 $.

Restitution enligt 5 § a) må åtnjutas allenast för så vitt utförseln omfattar
en myckenhet av minst femhundra liter bensin eller motorsprit på
en gång.

Restitution enligt 5 § b) och c) må åtnjutas allenast i den omfattning och
på de villkor Konungen bestämmer. Där beträffande förbrukning av bensin
eller motorsprit inom viss näringsgren ur kontrollsynpunkt eller eljest på
grund av särskilda omständigheter hinder möter mot restitution, äger
Konungen föreskriva, att i stället återbäring skall ske sålunda, att visst
med hänsyn till beräknad förbrukning bestämt belopp skall efter förordnande
av Konungen eller myndighet, som Konungen bestämmer, användas
för näringsgrenens främjande.

7 §■

Fråga om restitution av erlagt skattebelopp prövas av myndighet, som
Konungen därtill förordnar.

8 §.

1. Den, som utan att hava gjort anmälan, som avses i 3 § 2 mom., tillverkar
bensin, böte från och med etthundra till och med femtusen kronor.

2. Den, som i syfte att undandraga statsverket skatt å bensin från tillverkningsstället
utlämnar bensin i strid mot bestämmelserna i 3 § 3 mom.
eller eljest svikligen förfar, böte högst fem gånger det skattebelopp, som
genom förfarandet undandragits statsverket. Den sakfällde skall jämväl
förpliktas att erlägga skatt, som undandragits.

9 §.

Begår tillverkare av bensin i andra fall än i 8 § sägs förseelse mot bestämmelserna
i denna förordning eller på grund av densamma meddelade
föreskrifter, straffes med böter från och med tjugo till och med femhundra
kronor.

10 §.

Den, som har eller haft att taga befattning med kontrollen över beskattningen
av inom riket tillverkad bensin, vare förbjudet att röja tillverkares
yrkeshemlighet, och må han ej heller, där det ej kan anses påkallat av
tjänstens intresse, yppa tillverkares affärsförhållanden. Gör han detta och
framgår ej av omständigheterna, att han erhållit kännedom om hemligheten
eller affärsförhållandena å tid, då han ej haft att taga befattning med nämnda

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.

kontroll, straffes med böter från och med femtio till och med ettusen kronor.
Sker det för att göra skada eller begagnar han sig av sin kännedom till
egen eller annans fördel, må till fängelse dömas.

11 §.

Förseelser, som omförmälas i 8 och 9 §§, skola åtalas av allmän åklagare.
Förseelse, varom i 10 § sägs, må ej åtalas av allmän åklagare, där ej målsäganden
angivit den till åtal.

12 §.

Böter, som utdömas enligt denna förordning, tillfalla kronan. Saknas
tillgång till deras fulla gäldande, skola de förvandlas efter allmän strafflag.

Då jämte böter dömts till erläggande av skatt enligt denna förordning,
må, där tillgång saknas till betalning av skatten eller någon del därav,
böterna ej kunna gäldas med penningar, utan skall den sakfällde i stället
undergå motsvarande förvandlingsstraff.

13

De närmare bestämmelser, som erfordras för tillämpning av denna förordning,
meddelas av Konungen.

14 §.

Angående fördelning av influten skatt är särskilt stadgat.

Denna förordning träder i kraft, i vad den avser skatt å bensin, den 1
juli 1929 samt, i vad den avser skatt å motorsprit, den 1 juli 1934.

Genom förordningen upphäves från och med förstnämnda dag förordningen
den 23 maj 1924 (nr 126) om särskild skatt å bensin och motorsprit
samt vad förordningen samma dag (nr 127) om ändrad lydelse av rubriken
1099 i den vid förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande
varor fogade tulltaxa m. m. innehåller om restitution av tull.

Den, som idkar tillverkning av bensin och vill därmed fortsätta efter den
1 juli 1929, har att, minst femton dagar dessförinnan, göra sådan anmälan,
varom i 3 § 2 mom. förmäles.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.

o

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 2 juni 1922
(nr 261) om särskild skatt å automobilgummiringar.

Härigenom förordnas, att 1 § i förordningen den 2 juni 1922 (nr 261) om
särskild skatt å automobilgummiringar skall erhålla följande ändrade lydelse:

1 §•

För följande arbeten av mjuk kautschuk, som införas till eller tillverkas
inom riket, nämligen massiva hjulringar (även i längder) samt yttergummi
eller delar därtill för ringar till automobiler eller motorcyklar, skall i den
ordning nedan stadgas erläggas skatt av två kronor för kilogram.

I första stycket omförmälda varuslag benämnas i denna förordning automobilgummiringar.

För automobilgummiringar, som införas till riket, utgår icke skatt, därest
för desamma åtnjutes tullfrihet; dock att skattskyldighet föreligger vid återinförsel
av automobilgummiringar, för vilka vid utförseln erhållits restitution
av skatt, som avses i denna förordning.

På Kungl. Majrts prövning må ankomma, huruvida beträffande automobilgummiring
av visst slag vid ringen fastsittande järnskena må avräknas
vid fastställande av den vikt, för vilken skatt skall erläggas.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1929.

dels ock besluta, att rubriken 1099 i gällande tulltaxa skall under tiden
från och med den 1 juli till och med den 31 december 1929 hava
följande lydelse:

Kvantitet
för tullbe-räkningen

Tullsats

Kronor öre

1099

Mineraloljor, nativa eller råa, ävensom renade:
bensin och gasolin..............................................

10 lit.

— Öl

Till utskottets behandling hava jämväl överlämnats följande tre i anledning
av propositionen väckta motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna nr 250 i första kammaren av herr Johan
August Larsson m. fl. samt nr 388 i andra kammaren av herr Olsson i

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.

Beskattningen
av
motorsprit.

1924 års
riksdag.

Kullenbergstorp m. fl., i vilka hemställts, »att riksdagen måtte besluta, att
promulgationsbestämmelserna till förordningen om särskild skatt å bensin
och motorsprit skola vara av följande lydelse:

''Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1929; dock att skatten å motorsprit
skall till den 1 juli 1934 utgå med 3 öre för liter;

Genom förordningen — — — tull.

Den, som — — — förmäles.’ »

2) motionen nr 386 i andra kammaren av herr Sköld, däri föreslagits,
»att riksdagen må besluta sådan ändring i Kungl. Maj:ts förslag till förordning
om särskild skatt å bensin och motorsprit, att första stycket av
promulgationsstadgandet får följande lydelse:

''Denna förordning träder i kraft, i vad den avser skatt å bensin, den
1 juli 1929, samt, i vad den avser skatt å motorsprit, den 1 juli 1932.’»

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för motionärernas yrkanden,

får utskottet hänvisa till motionerna.

I föreliggande proposition har föreslagits bland annat fortsatt frihet från
särskild skatt för motorsprit under fem år från och med den 1 juli 1929

samt utsträckning av bensinskatten att omfatta jämväl inom riket till verkad

bensin.

Sedan riksdagen i skrivelse nr 205 år 1923 anhållit, att Kungl. Maj:t
måtte föranstalta om utredning och förslag till sulfitspritens utnyttjande som
motorbränsle, framlade Kungl. Maj:t i proposition nr 193 till 1924 års riksdag
den begärda utredningen jämte förslag till vissa författningsändringar,
innebärande lättnader i de dittillsvarande villkoren för försäljning av motorsprit.
Riksdagen biföll propositionen. Efter de i enlighet härmed vidtagna
författningsändringarna blev det möjligt för sulfitspritindustrien att
fritt försälja dubbeldenaturerad sprit till motordrift.

Sistnämnda år framlade Kungl. Maj:t i proposition nr 206 bland annat
förslag till förordning om särskild skatt å bensin. Enligt det vid propositionen
fogade statsrådsprotokollet anförde chefen för finansdepartementet, att
den av honom samtidigt föreslagna höjningen av skatten på automobiler ej
i önskvärd utsträckning lämnade medel för vägväsendet. Vid sitt ställningstagande
till frågan, huruvida vid eu utökning av beskattningen å automobilväsendet
jämte skatten å själva fordonen borde uttagas skatt jämväl å bensin,
hade ett skäl, som för departementschefen haft betydelse — om ock ej i och för
sig avgörande — varit hänsyn till sulfitsprittillverkningen i landet. Enligt hans
mening talade starka skäl för att existensmöjligheter bereddes sulfitspritindustrien,
då denna kunde väntas i framtiden få en stor betydelse för landet. Med
den ställning, som statsmakterna intagit till sulfitspritfrågan, syntes det
honom knappast kunna ifrågakomma att med skatt belägga även sulfitspriten,
vars användning för motordrift än så länge förekomme i endast obe -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.

tydlig utsträckning. Om ock den föreslagna differentieringen i beskattningshänseende
knappast kunde väntas medföra något verkligt uppsving för
sulfitspritindustrien, så hade dock genom densamma statsmakternas intresse
för sulfitspritfrågan än en gång betonats.

Med godkännande av bevillningsutskottets betänkande nr 41 anförde emellertid
riksdagen i sin skrivelse nr 167 bland annat följande:

Enligt propositionen har icke annat slag av motorbränsle än bensin gjorts
till föremål för beskattning. För närvarande torde bensinen vara det enda
slag av bränsle, som i större omfattning användes för automobildrift. På
grund av de lättnader i de hittillsvarande villkoren för försäljning av motorsprit,
som riksdagen numera, med bifall till propositionen nr 193 (riksdagens
skrivelse nr 166), beslutat, bar emellertid större möjlighet vunnits
för, att motorspriten skall komma att mera allmänt vinna avsättning för
motordrift. I den mån så bleve förhållandet, komme en skatt, som drabbade
enbart bensinen, icke längre att utgöra en rättvis grund för skattefördelningen.
Riksdagen har därför funnit den särskilda skatten böra omfatta
jämväl motorsprit samt antagit det i enlighet härmed omarbetade
författningsförslaget.

Ehuru på ovan anförda grunder jämväl motorspriten bör drabbas av
den särskilda skatten, synas dock flera skäl tala för att till en början befria
spriten från skattens utgörande. På grund av den kraftiga utveckling,
automobilismen tagit och säkerligen alltfort kommer att taga, är det
givetvis av stor vikt att erhålla ett inhemskt motorbränsle. Betydelsen
härav ökas därigenom, att det torde kunna ifrågasättas, om tillgången på
bensin kan för en mera avsevärd framtid täcka den år från år stegrade efterfrågan.
Man måste följaktligen räkna med, att bensinen skall komma att
fördyras. Det får därför anses förenligt med en klok ekonomi att, i den
mån så kan ske utan större uppoffringar från det allmännas sida, de redan
förefintliga sulfitfabrikerna beredas möjlighet att i större utsträckning än
hittills framställa sprit för automobildrift. Genom att denna produktion
upprätthålles och utvecklas böra ökade erfarenheter kunna vinnas rörande
spritens användbarhet för berörda ändamål, vare sig densamma användes
i förening med bensin eller enbart, samt tillfälle erhållas att åstadkomma
tekniska förbättringar beträffande spritens framställning och denaturering.

Oaktat motorspriten torde kunna tillhandahållas till ett pris icke överstigande
bensinens, synas vissa svårigheter förefinnas för denna sprit att
upptaga tävlan med bensinen. En övergång från bensin- till spritförbrukning
kan knappast väntas äga rum, för såvitt ej priset å spriten
sättes avsevärt lägre än bensinpriset. Under den tid motorspriten, ej
minst på grund av försäljningsrestriktioner, varit så gott som utestängd
från marknaden har vidare försäljningen av bensin organiserats genom ett
väl utvecklat distributionsnät. En nödvändig förutsättning för att motorspriten
skall kunna med framgång konkurrera med bensinen synes därför
vara, att ett stöd gives åt sulfitspritindustrien under den tid, som motorspriten
inarbetas å marknaden. Riksdagen har ansett, att ett sådant stöd
lämpligen bör lämnas i form av tillfällig befrielse från den särskilda skatten.
Av det nu anförda följer därför, att, i den mån berörda syfte vinnes och
förty förutsättningarna för den medgivna skattebefrielsen icke längre förelinnas,
densamma bör upphöra. Därest det åter skulle framgå, att motorspriten
trots dessa lättnader saknade möjlighet att upptaga tävlan med det

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.

1927 års
riksdag.

Kommer skoUegium

och kontrollstyrelsen.

utländska bränslet, skulle jämväl anledning saknas att bibehålla nämnda
undantagsbestämmelse. Riksdagen liar på grund av det nu anförda beslutat, att
den särskilda skatteförordningen, i vad den avser motorsprit, skall träda i
tillämpning först fem år efter det bensinskatten införts.

I överensstämmelse med riksdagens beslut utfärdade Kungl. Maj:t den
23 maj 1924 förordning (nr 126) om särskild skatt å bensin och motorsprit.
Enligt denna skulle för bensin, som till riket infördes och för vilken
icke enligt särskilda bestämmelser tullfrihet åtnjötes, samt för motorsprit
erläggas särskild skatt av 5 öre för liter. Förordningen skulle träda i
kraft, i vad densamma avsåge särskild skatt å bensin, den 1 juni 1924
samt, i vad den avsåge särskild skatt å motorsprit, den 1 juli 1929.
Den 23 maj 1924 utfärdades även kungörelse (nr 127) om ändrad
lydelse av rubriken 1099 i tulltaxan, varigenom bensin (petroleumbensin
och gasolin) belädes med tull av 1 öre för 10 liter. Avsikten härmed var
allenast, att bensinen skulle komma att behandlas såsom tullpliktig vara
och alltså olovlig införsel av bensin bliva straffbar.

I proposition nr 173 till 1927 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t riksdagen
höjning av skatten å bensin och motorsprit från 5 till 6 öre för liter.
Chefen för finansdepartementet yttrade därvid till det vid propositionen
fogade statsrådsprotokollet, att han icke hade anledning att då ingå på
frågan om beskattning av motorsprit i vidare mån än som föranleddes av
den utav honom föreslagna höjningen av skatten å bensin med 1 öre per
liter. Enahanda skattehöjning syntes böra ske beträffande motorspriten.
Med hänsyn emellertid till de skäl, som legat till grund för statsmakternas
ställning till frågan om motorspritens beskattning och då det tillfälliga
stöd, som avsetts böra lämnas sulfitspritindustrien, alltjämt syntes erforderligt,
syntes höjningen av bensinskatten icke utgöra tillräcklig grund för en
begränsning av gällande skattefrihet för motorsprit. Departementschefen
föreslog således liärutinnan icke någon ändring.

Sedan riksdagen antagit Kungl. Maj:ts förslag, utfärdades den 3 juni
1927 förordning (nr 190) om ändring i vissa delar av 1924 års förordning,
avseende bland annat höjning av skatten å bensin och, från och med den 1
juli 1929, å motorsprit till 6 öre för liter.

Med anledning av att skattefriheten för motorsprit utginge den 1 juli
1929 hava av aktiebolaget Svensk sprit och Wifstavarvs aktiebolag framställningar
gjorts hos Kungl. Maj:t, att Kungl. Maj:t måtte i proposition
till 1929 års riksdag föreslå, att den beslutade skatten å motorsprit ej skall
utgå. över dessa framställningar hava kommerskollegium och kontrollstyrelsen
den 5 november 1928 gemensamt avgivit utlåtande och däri hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att tidpunkten för
ikraftträdandet av förordningen om särskild skatt å bensin och motorsprit
med däri gjorda ändringar skall, i vad angår särskild skatt å motorsprit,
framflyttas från och med den 1 juli 1929 till den 1 juli 1934.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.

!)

Chefen för finansdepartementet har till omförmälda statsrådsprotokoll Departeme»
beträffande förevarande spörsmål anfört följande: Någon tvekan förelåge ''ne7enknappast
därom, att det i olika avseenden vore av stor betydelse för landet
att äga tillgång till ett inhemskt motorbränsle. 1924 års riksdag fann
också, ehuru den ansåg, att även motorspriten borde drabbas av den utav
Kungl. Maj:t föreslagna skatten å bensin, att motorspriten till en början
borde befrias från skattens utgörande. Riksdagen torde vid bestämmandet
av tidpunkten för skattskyldighetens inträde till den 1 juli 1929 hava utgått
från att motorspriten dessförinnan skulle hinna bliva inarbetad å marknaden
samt från att bensinen skulle komma att fördyras. Utvecklingen hade
emellertid blivit eu annan. Användningen av motorsprit hade visserligen
ökats men motsvarade fortfarande endast omkring V4 av de befintliga fabrikernas
kapacitet, och endast 8 av landets 22 sulfitspritfabriker hade — som
det syntes med hänsyn till de ovissa framtidsutsikterna — ansett sig böra
göra de kapitalutlägg, som erfordrats för upptagande av tillverkning av
sprit, lämplig för beredning av lättbentyl. I fråga om bensinpriset framginge
av ämbetsverkens yttrande, att detta, som närmast före bensinskattens
införande år 1924 utgjorde 33—36 öre för liter och den 1 juni 1927, inklusive
skatt av 5 öre för liter, 41 öre för liter, den 5 mars 1928 sjunkit
till endast 24 öre för liter och att priset den 5 november 1928 uppgick till
30 öre för liter. Enligt vad departementschefen inhämtat gällde alltjämt
sistsagda pris.

Vad anginge tillverkningspriset å sulfitsprit hade prissättningsnämnden
för skattefri sprit beräknat, att detsamma den 20 oktober 1928 utgjorde
27.25 öre för liter å 95 procent. Med tillägg av kostnaden för koncentrering
av spriten till 99—100 procent, denaturering, frakt och emballage m. in.
kunde man beräkna en totalkostnad av över 33 öre för liter 99—100-procentig
sulfitsprit. Med hänsyn till det nu anförda kunde det visserligen synas,
som om man genom att endast tills vidare bibehålla skattefriheten för
motorsprit icke skulle giva sulfitindustrien tillräckligt stöd för uppehållandet
av tillverkningen härav och att följaktligen, med hänsyn till värdet för
landet att äga tillgång till inhemskt motorbränsle, möjligen skulle kunna
ifrågasättas att upphäva bestämmelsen om skatt å motorsprit. Emellertid
finge härtill erinras om vad ämbetsverken anfört, nämligen att i beräkningarna
av fabrikspriset för sulfitsprit inginge kapitalränta och avskrivning
å anläggningskostnaden vid nu gällande priser för en sulfitspritfabrik
och att för flertalet äldre fabriker denna kostnad - - som beräknats motsvara
omkring 9 öre för liter tillverkad 95-procentig sprit — icke behövde ingå med
så högt belopp i kalkylerna, därest fråga vore om uppehållande eller nedläggande
av driften. Vidare vore att märka, att för närvarande endast en mindre
del av hela tillverkningen såldes såsom motorsprit och att den övriga avsättningen
i genomsnitt inbringade avsevärt högre pris och i följd härav kunde
bära en proportionsvis större andel av vissa fasta kostnader. Man syntes ock
vara berättigad hysa den förhoppningen, att med hänsyn till lättbentylens

Utskottet.

10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.

företräde framför enbart bensin som motorbränsle efterfrågan å motorspriten
skulle komma att ökas. Vid angivna förhållanden och då dessutom icke
vore uteslutet, att bensinpriset kunde komma att framdeles ånyo stiga, syntes
det departementschefen böra antagas, att sulfitfabrikerna skulle komma att
uppehålla tillverkningen av motorsprit, därest tidpunkten för inträde av
skattskyldighet för motorsprit framflyttades ytterligare 5 år. Departementschefen
hade därför i ett inom departementet utarbetat förslag till förordning
om särskild skatt å bensin och motorsprit infört bestämmelse, att förordningen,
i vad den avsåge skatt å motorsprit, skulle träda i kraft den
1 juli 1934.

Dä 1924 års riksdag medgav befrielse för motorsprit under 5 år frän
den särskilda skatten, skedde detta för att stödja framställningen av ett inhemskt
motorbränsle under den tid, som ansågs erforderlig för nämnda
bränsles inarbetande å marknaden. Riksdagen framhöll därvid, att skattebefrielsen
följaktligen borde göras tillfällig och efter utgången av nämnda
tid upphöra, vare sig motorspriten visat sig kunna upptaga tävlan med
bensinen eller icke.

Oaktat utskottet delar den principiella uppfattning, åt vilken 1924 års
riksdag sålunda givit uttryck, har utskottet likväl funnit skäl tala för en
utsträckning av tiden för skattebefrielse. Till följd av de avsevärda prisförändringar,
bensinen under femårsperioden undergått, har icke någon säker
uppfattning kunnat vinnas rörande motorspritens möjlighet att i framtiden
erbjuda konkurrens med bensinen. På grund av att tidskrävande förberedelser
måst göras, innan tillverkningen och försäljningen av motorsprit
kunde påbörjas, samt genom den arbetsinställelse, som rått under en stor
del av år 1928, har den tillmätta tidsfristen för skattebefrielsen icke kunnat
fullt utnyttjas.

Då utskottet sålunda funnit sig böra föreslå fortsatt, tillfällig skattebefrielse
för motorsprit, har utskottet emellertid ansett den i propositionen
föreslagna tiden av 5 år alltför lång samt begränsat densamma till 3 år.
För att vinna en mjukare övergång har utskottet föreslagit, att under de 2
första åren, skatten utgår, densamma skall påföras med hälften av det belopp,
som erlägges för bensin, och att förty under sistnämnda tid en lindring
i skatten med 3 öre för liter beredes motorspriten.

Genom det nu anförda har utskottet angivit sin ståndpunkt till de i anledning
av propositionen väckta motionerna.

Ehuru enligt utskottets mening skatt å motorsprit skall utgå redan från
och med den 1 juli 1932, har utskottet icke ansett sig för närvarande böra
till behandling upptaga spörsmålet, vilka bestämmelser böra meddelas rörande
kontrollen över skattens utgörande samt om straff för förseelser mot berörda
bestämmelser m. m., men förväntar utskottet, att nämnda förhållanden bliva
reglerade, innan skatteplikt för motorsprit inträder.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.

11

Enligt gällande bestämmelser angående skatt å bensin, vilka återfinnas i
förordningen den 23 maj 1924 (nr 126) om särskild skatt å bensin och motorsprit
med ändrad lydelse enligt förordningen den 3 juni 1927 (nr 190). utgår,
såsom förut nämnts, skatt å bensin, som till riket införes och för vilken icke
enligt särskilda bestämmelser tullfrihet åtnjutes, med 6 öre för liter. Bensin
av inhemsk tillverkning är i enlighet härmed för närvarande fritagen från
dylik beskattning. Någon avsikt från statsmakternas sida att medgiva
skattefrihet för dylik bensin torde dock icke hava förelegat. Av motiveringen
till det förslag om införande av bensinskatt, som av Kungl. Maj:t
framlades i propositionen nr 206 till 1924 års riksdag, framgår, att ifrågavarande
skatt införts för åstadkommande av medel i önskvärd utsträckning
för vägväsendets behov och att den närmast vore att anse såsom en form
av automobilskatt. Ärendets behandling i riksdagen utvisar också, att bensinskatten
principiellt avsetts att drabba alla slag av motorbränslen. Detta
har kommit till uttryck i bevillningsutskottets betänkande nr 41 i anledning
av berörda proposition, i vilket utskottet föreslog, att ifrågavarande beskattning
borde gälla även motorsprit, ehuru en tillfällig skattebefrielse under
fem år ansågs böra ifrågakomma med hänsyn till nödvändigheten av att
stödja sulfitspritindustrien under den tid, motorspriten inarbetades i marknaden.
Att icke den särskilda skatten å bensin i förordningen angivits skola
gälla även sådan vara, som tillverkats inom landet, torde hava föranletts
därav, att inhemsk tillverkning av bensin icke förekom vid tidpunkten
för införandet av nämnda skatt och att förutsättningar för igångsättande av
dylik tillverkning över huvud taget då icke heller ansetts förefinnas.

Med skrivelse den 6 december 1928 till chefen för finansdepartementet
har emellertid generaltulldirektören överlämnat en promemoria, i vilken
meddelas, att numera i närheten av Nynäshamn utförts en anläggning för
destillation av råolja, varvid såsom produkt erhålles jämväl bensin.

Rörande bensinskattens tillämpning å inhemsk bensin har departementschefen
till statsrådsprotokollet anfört bland annat följande: En inhemsk
industri för förädling av råoljor vore otvivelaktigt ur skilda synpunkter
av betydelse för landet. Det skulle ock kunna sättas i fråga, huruvida
icke en sådan industri borde lämnas stöd från statsmakternas sida
genom befrielse helt eller delvis under längre eller kortare tid från erläggande
av bensinskatt. Häremot kunde dock invändas, att det skäl, som
förestavat införandet av bensinskatten — nämligen att för vägväsendet en
pålaga borde uttagas av den trafik, som hårdast belastade vägarna — talade
mot att från skatten undantaga bensin, som beretts inom landet. Anledning
funnes icke heller att antaga, att skattefrihet skulle vara eu oundgänglig
förutsättning för att den inhemska bensinframställningen skulle kunna i
fortsättningen bedrivas. På grund av vad nu anförts hade departementschefen
funnit sig böra föreslå, att inom riket tillverkad bensin skulle be -

Bensinskattens
till -lämpnint)
å inhemsk
bensin

Gällande ptrfattninq.

Departements chefen -

Utskottet.

Hemställan.

12 Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.

läggas med skatt till samma belopp, som nu utginge för till riket införd
bensin.

En utvidgning av bensinbeskattningen till att omfatta även inhemsk bensin
hade befunnits medföra så betydande tillägg till och ändringar i den nuvarande
förordningen, att helt ny förordning i ämnet syntes böra utfärdas.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot propositionen i denna
del eller mot förenämnda författningsförslag, i annan mån än vad angår
tiden för ikraftträdande av bestämmelserna rörande skatt å motorsprit.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj:ts
förevarande proposition, nr 110, icke kunnat oförändrad
bifallas och med anledning av ej mindre de likalydande
motionerna I: 250 av herr Johan August Larsson m. fl.
och II: 388 av herr Olsson i Kullenbergstorp m. fl. än
även motionen II: 386 av herr Sköld,

Kungl. Maj:ts förslag.''

Denna förordning träder i kraft,
i vad den avser skatt å bensin, den
1 juli 1929 samt, i vad den avser
skatt å motorsprit, den 1 juli 1934.

a) antaga ovan införda förslag till förordning om särskild
skatt å bensin och motorsprit med den ändringen,
att bestämmelserna rörande förordningens ikraftträdande
m. m. erhålla följande såsom utskottets förslag betecknade
lydelse:

Utskottets förslag.''

Denna förordning träder i kraft,
i vad den avser skatt å bensin, den
1 juli 1929 samt, i vad den avser
skatt å motorsprit, den 1 fuli 1932;
dock att skatten å motorsprit skall
under tiden från och med den 1
fuli 1932 till den 1 juli 1934 utgå
med 3 öre för liter.

Genom förordningen upphäves från och med förstnämnda dag förordningen
den 23 maj 1924 (nr 126) om särskild skatt å bensin och motorsprit
samt vad förordningen samma dag (nr 127) om ändrad lydelse av rubriken
1099 i den vid förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande
varor fogade tulltaxa m. m. innehåller om restitution av tull.

Den, som idkar tillverkning av bensin och vill därmed fortsätta efter den
1 juli 1929, har att, minst femton dagar dessförinnan, göra sådan anmälan,
varom i 3 § 2 mom. förmäles.

b) antaga ovan införda förslag till förordning om
ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 2 juni 1922
(nr 261) om särskild skatt å automobilgummiringar;

1 Vid återgivande av förslagen hava de delar, som hava olika lydelse, kursiverats.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.

13

c) besluta, att rubriken 1099 i gällande tulltaxa skall
under tiden från och med den 1 juli till och med den
31 december 1929 hava följande lydelse:

Kvantitet
för tullbe-räkningen

Tull sats

Kronorlöre

Mineraloljor, nativa eller råa,

j

ävensom renade:

1099

bensin och gasolin..........

10 lit.

— Öl

Stockholm den 15 mars 1929.

På bevillningsutskottets vägnar:
JOH. NILSSON.

härvarande: liei''rar Johan Nilsson i Kristianstad, Bergman, Örne, Boman. I.eander. friherre
Beek-Friis, Björnssou, Jönsson i Boa, Johansson i Arkösund, Bengtsson i Kullen.
Hamrin, Björklund, Olsson i Gävle, Wahlmark1:. Åström, Andersson i Boda.
I.ithander, Andersson i Katrineholm, Heiding och Svedberg.

*) Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

14

Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.

Reservationer

vid punkten a) av herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Bergman, Boman,
Leander, friherre Beck-Friis, Jönsson, Boa, Bengtsson i Kullen och Lithander,
vilka anfört:

»Av lätt insedda skäl är det för ett land av mycket stor betydelse att äga
ett inhemskt motorbränsle. I flertalet länder inom Europa har man beaktat
denna synpunkt samt genom särskilda lagbestämmelser sökt uppmuntra till
en inhemsk framställning av motorbränsle. Även riksdagen har erkänt betydelsen
av en sådan tillverkning. Sålunda anförde 1924 års riksdag och
bevillningsutskott, att det på grund av den kraftiga utveckling, automobilismen
tagit och säkerligen alltfort komme att taga, givetvis vore av stor
vikt att erhålla ett inhemskt motorbränsle. Detta skäl synes oss, med hänsyn
till automobilismens framsteg under de sistförflutna åren, kunna nu
åberopas med än större styrka.

Under den korta tid, motorspriten varit befriad från den särskilda skatten,
hava icke sådana erfarenheter kunnat vinnas, att man för närvarande har
möjlighet att med större grad av säkerhet bedöma motorspritens konkurrenskraft.
Igångsättandet av motorspritens tillverkning och försäljning blev
fördröjd genom långvariga förberedelser. De kraftiga prisfluktuationerna å
bensin hava ogynnsamt inverkat å tillverkningen av motorsprit, så att densamma
i förhållande till fabrikernas kapacitet blivit jämförelsevis låg. Under
sådana förhållanden hava vi ansett det mindre välbetänkt att redan nu
definitivt binda tiden för skattefrihet till endast 3 år. Vi hava därför anslutit
oss till det i propositionen framlagda förslaget om skattebefrielse för
motorsprit under ytterligare 5 år. För den händelse utvecklingen på förevarande
område under denna tid skulle påkalla ändrade bestämmelser, torde
Kungl. Maj:t icke underlåta att föreslå sådana.

På grund av vad sålunda anförts hava vi inom utskottet hemställt,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts
förevarande proposition nr 110 samt med avslag å motionerna
1:250 av herr Johan August Larsson m. fl.,
II: 386 av herr Sköld och II: 388 av herr Olsson i Kullenbergstorp
m. fl.,

a) antaga ovan införda förslag till förordning om särskild
skatt å bensin och motorsprit.»

samt

Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.

15

av herrar Andersson i Boda, Heiding, och Svedberg, som ansett, att utskottets
yttrande å sid. 10 bort hava följande lydelse:

»Då 1924 års riksdag — — — eller icke.

Oaktat utskottet — — — fullt utnyttjas.

Utskottet, som sålunda funnit sig böra föreslå fortsatt, tillfällig skattebefrielse
för motorsprit, vill i detta sammanhang erinra, att då denna skattebefrielse
givetvis minskar de s. k. automobilskattemedlen i motsvarande grad,
de väghållningsskyldiga således i sista hand få bära subventionen till motorspritindustrien.
Då vägskatten mångenstädes är synnerligen tryckande,
kan denna form för stöd till ifrågavarande industri icke anses rimlig eller
i längden försvarbar. Med hänsyn härtill har utskottet ansett den i propositionen
föreslagna tiden av 5 år alltför lång samt begränsat densamma
till 3 år. För att vinna en mjukare övergång har utskottet föreslagit, att
under de 2 första åren, skatten utgår, densamma skall påföras med hälften
av det belopp, som erlägges för bensin, och att förty under sistnämnda tid
en lindring i skatten med 3 öre för liter beredes motorspriten.

Genom — — — motionerna.

Ehuru — — — inträder.»