4
Riksdagens skrivelse Nr 38.
Nr 38.
Godkänd av första kammaren den 24 februari 1928.
Godkänd av andra kammaren den 24 februari 1928.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts
proposition med anhållan om riksdagens yttrande över förslag
till kungörelse angående förhud mot utförsel från
riket av smidhart järnskrot dels ock i ämnet väckta motioner.
(Sammansätta bevillnings- och första lagutskottets utlåtande nr 1.)
Till Konungen.
Genom en den 27 januari 1928 dagtecknad proposition, nr 26, har Eders
Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över bandelsärenden för samma dag, begärt riksdagens yttrande
över följande, vid propositionen fogade
Förslag
till
Kungörelse
angående förbud mot utförsel från riket av smidbart järnskrot.
Kungl. Maj:t har funnit gott förordna som följer:
1 §.
Från och med den 1 mars 1928 må utförsel till utrikes ort icke äga rum,
vare sig sjö- eller landvägen, av följande i gällande statistiska varuförteckning
under nedanstående nummer upptagna vara:
Nummer i statistiska |
Varuslag |
Ur 874 |
Järn och järnlegeringar: smidbart järnskrot: annat än |
förzinkat (galvaniserat) eller förtent. |
2 §.
I fråga om det i denna kungörelse stadgade förbud skall förordningen
den 3 mars 1916 om straff för olovlig varuutförsel m. m. äga tillämpning.
3 $.
Denna kungörelse gäller tillsvidare till och med den 31 augusti 1928.
5
Riksdagens skrivelse Nr 38.
I samband härmed har riksdagen till behandling förehaft tre inom riksdagen
i anledning av nämnda proposition väckta motioner, nämligen dels
de likalydande motionerna nr 239 i första och nr 411 i andra kammaren
dels ock motionen nr 240 i första kammaren.
I motionerna nr 239 i första och nr 411 i andra kammaren har hemställts,
»att riksdagen i anledning av propositionen nr 26 ville för Kungl. Maj:t
anmäla, att riksdagen finner den föreslagna kungörelsen angående förhud
mot utförsel från riket av smidbart järnskrot icke höra givas längre giltighet
än till och med den 30 april 1928, efter vilken tidpunkt den icke bör
förnyas».
I motionen nr 240 i första kammaren har hemställts, »att riksdagen ville
vid avgivande av det yttrande, som av Kungl. Maj:t begärts i proposition
nr 26 angående förbud mot utförsel från riket av smidbart järnskrot, låta
de synpunkter, som anförts i denna motion, komma till uttryck».
Beträffande de skäl och synpunkter, motionärerna anfört, får riksdagen
hänvisa till motionerna.
Genom kungörelse den 23 september 1927 har Kungl. Maj:t utfärdat förbud
mot utförsel från riket av smidbart järnskrot. Giltighetstiden för detta förbud
utgår den 29 innevarande månad, från vilken tidpunkt den i förevarande
proposition såsom förslag intagna författningen är avsedd att komma i tilllämpning.
Den tid, som sålunda står riksdagen till buds för behandling av den
föreliggande frågan, synes allt för knapp för ett ställningstagande till
frågan i hela dess vidd. Dessutom torde det kunna vara av betydelse för
bedömandet att erhålla tillfälle att iakttaga, huru förhållandena på området
under någon tid framåt utveckla sig. Av sådana skäl och då det icke
bör möta några betänkligheter, att förbudet erhåller förlängd giltighet till
utgången av nästinstundande maj månad, har riksdagen ansett sig böra
något uppskjuta sitt ställningstagande till frågan, huruvida förbudet bör förlängas
efter maj månads utgång, och kommer riksdagen att vid avgivande
av slutligt utlåtande i anledning av propositionen jämväl yttra sig i anledning
av vad i ovannämnda tre motioner anförts och hemställts.
Riksdagen får alltså,
dels anmäla, att riksdagen icke har något att erinra mot att en kungörelse
av det innehåll, som det vid propositionen fogade författningsförslaget angiver,
erhåller giltighet till och med den 31 maj 1928;
dels ock förklara, att riksdagen framdeles kommer att avgiva slutligt
yttrande över det i propositionen intagna förslaget till kungörelse samt de i
anledning av propositionen väckta motionerna.
Stockholm den 24 februari 1928.
Med undersåtlig vördnad.