Riksdagens skrivelse Nr 376.
5
Nr 376.
Godkänd av första kammaren den 8 juni 1928.
Godkänd av andra kammaren den 8 juni 1928.
Riksdagens skrivelse till Konungen, angående vidtagande av lättnader
i passtvånget.
(Första kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande nr 14.)
(Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande nr 8.)
Till Konungen.
I särskilda inom första kammaren väckta motioner hava framställningar
gjorts:
i motion nr 49 därom att passtvånget mellan de nordiska länderna utan dröjsmål
måtte upphävas, samt
i motion nr 226 därom att svenskt initiativ måtte tagas till
1) att passtvånget upphävdes och den fria samfärdseln mellan länderna återställdes,
på sätt ägde rum före världskriget;
2) att passtvånget i varje fall upphävdes i samfärdseln mellan de skandinaviska
staterna;
3) att, i avvaktan på förenämnda befrielse, de svenska passen måtte utställas
på längre tid än för närvarande skedde;
4) att vid beredning av skandinaviskt samarbete i angivna avseenden även
undersöktes möjligheterna för detta samarbetes utsträckande till Finland, Island
och de baltiska randstaterna.
I den ordning 46 § riksdagsordningen stadgar har riksdagens vederbörande
utskott inhämtat yttrande över motionerna från socialstyrelsen.
Den kontroll över utlänningar, som under och efter världskriget i alla länder
avlöst den tidigare allmänt rådande fria folksamfärdseln, bygger på att utlänningen
i det främmande landet skall kunna styrka sin identitet genom eu
av det egna landets myndigheter utställd officiell handling, vanligen i form av
pass.
Vår nuvarande främlingskontroll vilar på lagen den 2 augusti 1927 (nr 333)
om utlännings rätt att här i riket vistas. Enligt nämnda lag skall utlänning,
som ankommer till eller vistas i riket, vara försedd med pass eller annan legitimationshandling,
som enligt Eders Kungl. Maj :ts förordnande må gälla såsom
pass. Passet är utlänningen skyldig att uppvisa såväl vid ankomsten till
6
Riksdagens skrivelse Nr 376.
riket som då han lämnar landet. Därjämte åligger det utlänning, som vistas
här i riket, att vid anfordran uppvisa passet för polisman. Emellertid äger
Eders Kungl. Maj :t i visst fall eller mera stadigvarande för vissa grupper av
utlänningar medgiva befrielse från skyldigheten att vara försedd med pass. Vid
meddelande av sådan dispens må Eders Kungl. Maj :t giva andra föreskrifter,
som kunna finnas nödiga. Dylika föreskrifter kunna avse fastställande av skyldighet
att vara försedd med intyg om nationalitet m. m. eller om deltagande i
viss konferens o. d. I sådana fall gäller dylikt intyg såsom legitimationshandling.
Det är likväl ej nödvändigt att i samband med dispens föreskriva skyldighet
att vara försedd med legitimationshandling. För vissa transi tresan de
kan det sålunda ofta vara nog att endast föreskriva, att viss resroute skall följas.
Har föreskrift ej givits om annan legitimationshandling i passets ställe, föreligger
eo ipso befrielse från skyldighet att uppvisa legitimationshandling. Med
hänsyn till lagens bestämmelser om uppehållstillstånd lärer emellertid befrielse
från skyldighet att vara försedd med varje slags legitimationshandling ej kunna
äga rum i andra fall, än då full garanti kan vinnas för att vederbörande ej
kommer att kvarstanna här i landet utöver beräknad tid. Enligt 7 § av sagda
lag äger utlänning ej uppehålla sig här i landet utöver viss tid — tre respektive
sex månader — utan uppehållstillstånd. Bevis såväl om uppehållstillstånd som
ock om arbetstillstånd skola tecknas å utlänningens legitimationshandling. Bevis
om dylikt tillstånd må således ej givas i form av särskild handling. Under
sådana omständigheter lärer det såsom regel vara uteslutet att kunna dispensera
från passtvånget utan att samtidigt meddela bestämmelser om skyldighet att
innehava annan legitimationshandling.
Enligt 10 § i kungörelsen den 11 november 1927 (nr 411) med vissa föreskrifter
i anledning av lagen om utlännings rätt att här i riket vistas må befrielse
från skyldigheten att vara försedda med pass åtnjutas av 1) dansk undersåte
vid genomresa av Skåne med genomgående biljett för färd mellan Bornholm
och det övriga Danmark eller omvänt, därvid dock skall företes av vederbörande
dansk myndighet utfärdat intyg om nationalitet; 2) norsk undersåte,
tillhörande befolkningen å norskt område nära gränsen till Sverige, under föutsättning
av ömsesidighet, för vistelse i motsvarande svenskt gränsområde under
högst tre dagar, därvid dock skall företes av vederbörande norsk myndighet
utfärdat intyg om nationalitet och hemvist; 3) kvinna, som på grund av
födseln varit svensk medborgare men genom äktenskap med utländsk man förlorat
sitt svenska medborgarskap utan att bliva medborgare i annat land, för
vistelse här i riket under högst sex månader, där hon ej dessförinnan återvunnit
svenskt medborgarskap; 4) den, som innehar uppehållsbok, vilken enligt övergångsstadgandet
till ovannämnda lag den 2 augusti 1927 är gällande.
Riksdagen tillåter sig jämväl erinra därom, att Eders Kungl. Maj:t genom
särskilda beslut, senast den 22 december 1927, medgivit, att resande av dansk
nationalitet finge tillsvidare, utan hinder därav att de saknade pass, i någon
av städerna Hälsingborg, Landskrona, Malmö och Ystad inkomma i riket för
Riksdagens skrivelse Nr 376.
vistelse här i landet nnder högst tre dagar, under vissa angivna villkor, bland
annat att vederbörande innehade tur- och returbiljett, utställd antingen å järnvägsstation
å Själland eller av rederi, som dreve regelbunden passagerartrafik
mellan dansk hamn samt någon av nämnda svenska städer, och gällande, avstämplingsdagen
inräknad, under tre dagar, med tydlig anteckning om giltighetstiden.
Vidare har Eders Kungl. Maj :t genom beslut den 5 april 1928 medgivit,
att ovannämnda rätt till inresa och vistelse i riket skulle under angivna
villkor tillkomma jämväl dansl;, resande, som medelst luftfartyg in- eller utreste
över Malmö och därvid innehade tur- och returbiljett, gällande för färd å luftrouten
Köpenhamn—Malmö eller omvänt samt utställd — förutom å järnvägsstation
eller av rederi, som förut nämnts — även av företag, som dreve regelbunden
trafik å sagda luftroute. Slutligen får riksdagen erinra därom, att den
25 april 1928 mellan Sverige och Tyska riket träffats överenskommelse om vissa
passlättnader m. m. för svenska och tyska lustresande med ångfärgelinjen Trällcborg—Sassnitz.
Riksdagen vill till en början erinra om socialstyrelsens uttalande, att det, då
lagen den 2 augusti 1927 om utlännings rätt att här i riket vistas ännu ej varit
gällande ett år och de skäl, som år 1927 föranledde dess antagande, alltjämt
synas äga i huvudsak oförändrad giltighet, knappast synes böra tagas under
övervägande att nu skrida till ett upphävande av de för denna lagstiftning
grundläggande bestämmelserna om skyldighet för utlänning att innehava legitimationshandling.
Emellertid anser riksdagen det vara ett önskemål, att det nuvarande passtvånget,
så snart förhållandena det medgiva, upphäves. I avvaktan härpå bör
allt göras för att så mycket som möjligt för vederbörande underlätta anskaffandet
av pass samt minska kostnaderna härför. I sådant hänseende synes det riksdagen
böra övervägas, huruvida icke pass med giltighet endast för dem av våra
närmaste grannländer, med vilka vi hava de livligaste förbindelserna, kunde
utställas för längre tid än den för närvarande högst medgivna eller två år, huruvida
icke avgiften — stämpel 2 kronor, lösen 1 krona — för nämnda slag av
pass kunde ytterligare sänkas, samt huruvida det icke kunde betros åt jämväl
andra myndigheter än länsstyrelserna att utan inskränkning utställa pass för
nämnda länder.
Sådana praktiska anordningar synas ock böra träffas, att den avsedda legitimationshandlingen
kunde erhållas utan tidsutdräkt och större omgång. Dessa
och andra liknande åtgärder skulle helt visst vara väl ägnade att för Sveriges
vidkommande förminska olägenheterna av det tills vidare nödtvungna upprätthållandet
av passtvånget.
Riksdagen vill emellertid i detta sammanhang icke underlåta att understryka
socialstyrelsens yttrande därom, att innehavet av legitimationshandling vid resa
i främmande land icke bör betraktas allenast såsom en besvärande skyldighet ;
vid resa i sådant land torde det ofta givas situationer, exempelvis vid penning
-
8
Riksdagens skrivelse Nr 376.
transaktioner, där det är förenat med fördel att innehava en officiell handling,
med vilken man lätt och utan omgång kan styrka sin identitet.
På grund av vad sålunda anförts får riksdagen anhålla, det Eders Kungl.
Maj :t täcktes taga under övervägande, i vilken utsträckning lättnader i passtvånget
må kunna åvägabringas, samt därefter vidtaga de åtgärder, som för
ändamålet kunna befinnas erforderliga och lämpliga.
Stockholm den 8 juni 1928.
Med undersåtlig vördnad.
Stockholm, Oskar Eklunds boktryckeri, 1928