Riksdagens skrivelse Nr 357.

1

Nr 357.

Godkänd av första kammaren den 5 juni 1928.

Godkänd av andra kammaren den 5 juni 1928.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående godkännande av avtal mellan kronan
och Stockholms stad rörande dels vissa markbyten
inom staden mellan broarna och a Kungsholmen
m. m., dels ock grunder för exploateringen av viss
del av Norra Djurgården m. m., jämte i ämnet väckta
motioner.

(Statsutskottets utlåtande nr 180.)

Till Konungen.

I årets statsverksproposition har Eders Kungl. Maj:t under sjätte huvudtiteln,
punkten 40, föreslagit riksdagen, att i avbidan på den proposition, som
kunde komma att avlåtas i ämnet, för utredningar rörande nybyggnad för Eders
Kungl. Maj :ts kansli för budgetåret 1928—1929 beräkna ett extra reservationsanslag
av 60,000 kronor.

Uti en sedermera till riksdagen avlåten, den 20 april 1928 dagtecknad proposition,
nr 247, har Eders Kungl. Maj :t under åberopande av det vid propositionen
fogade utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för
nämnda dag, föreslagit riksdagen

dels godkänna de i förenämnda statsrådsprotokoll omförmälda avtal av den 22
februari 1928 mellan kronans fastighetskommission av år 1925, å kronans vägnar,
och delegerade för Stockholms stad, å stadens vägnar, angående vissa markbyten
i staden mellan broarna och å Kungshomen in. m. samt av den 17 mars
1928 mellan samma parter angående grunder för exploateringen av viss del av
Norra Djurgården;

dels ock, vid bifall härtill, under sjätte huvudtiteln, avdelningen E. Byggnadsväsendet,
för utredningar rörande nybyggnad för Eders Kungl. Maj:ts

Bihang till riksdagens protokoll 1928. i4 saml. Nr 357—359.

1

2 Riksdagens skrivelse Nr 857.

kansli för budgetåret 1928—1929 anvisa ett extra reservationsanslag av 60,000
kronor.

I samband med Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition bär riksdagen
till behandling förehaft två inom riksdagen väckta motioner.

Sålunda har i en motion, I: 332, hemställts, att riksdagen i samband med godkännande
av i proprosition nr 247 omförmält avtal av den 17 mars 1928 mellan
kronans fastighetskommission av år 1925, å kronans vägnar, och delegerade för
Stockholms stad, å stadens vägnar, angående grunder för exploatering av viss
del av Norra Djurgården måtte hos Eders Kungl. Maj:t anhålla, att förslag
rörande ersättningsbyggnader och övningsområden för i Stockholm förlagda
truppförband framlägges i så god tid, att truppförbandens övningar kunna
normalt fortgå.

Vidare har i en väckt motion, I: 333, yrkats, att riksdagen måtte

l:o) för sin del betrakta de båda avtalen såsom skilda från varandra, helst
något annat icke heller framgår av de båda förslagens avfattning;

2:o) antaga bytesavtalet med den förändring, att kvarteret Gökens köpeskilling
nedsättes till det belopp, som motsvarar kvarterets värde med beräkning
av dess bebyggande väsentligen till hälften med 3-våningshus och till hälften
med 4-våningshus, varom särskild uppgörelse bör ske, detta dock under förbehåll
att staden å sin sida tillförbindes att för framtiden ej belasta området med
ett högre byggnadssätt;

3:o) med anledning av bytesavtalet, såvitt det avser kanslihuset, dessutom i
skrivelse till Eders Kungl. Maj:t begära särskilda underhandlingar om att
jämväl det gamla rådhuset övertages av statsverket;

4:o) medgiva, att i överensstämmelse med förslaget till Ladugårdsgärdeavtalet
det för exploatering ifrågasatta området må i etapper bebyggas för
framtiden på föreslaget sätt, dock mot villkor att övriga delen av Norra Djurgården
samt Södra Djurgården för framtiden bibehållas såsom parkområden i
huvudsaklig anslutning till Djurgårdskommissionens förslag av år 1917;

5 :o) vid Ladugårdsgärdeavtalet fästa även det villkoret, att beträffande avståendet
av mark till gator, allmänna platser och stadens offentliga byggnader
skall gälla vad i blivande stadsplanelagstiftning bestämmes eller eljest
överenskommes samt att, intill dess sådan stadsplanelagstiftning kommer till
stånd, avståendet av mark för ovannämnda ändamål bestämmes, på sätt i förslaget
till ny stadsplanelag ifrågasatts, till högst 50 procent av det exploaterade
markområdet;

6:o) i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t begära underhandlingar därom, att,
i den mån värdet av mark på den tillämnade exploateringen av Ladugårdsgärdesområdet
är beräknad med hänsyn till områdets bebyggande med 5- eller 6-våningshus, berörda värde måtte genom nytt avtal mellan staden och staten
nedsättas efter en beräknad exploatering av motsvarande område med 4-våningsoch
3-våningshus, dock med förbindelse för staden att för framtiden ej belasta
området med ett högre byggnadssätt samt att själv på egen mark, som i större
samhängande områden upplåtas till nytt bebyggande, ej tillåta uppförande av
bostadshus till högre höjd än nyss sagts.

Riksdagens skrivelse Nr 357.

3

Av de båda föreliggande avtalen avser det s. k. Ladugårdsgärdesavtalet att
möjliggöra den av riksdagen i tidigare beslut avsedda exploateringen utav
vissa delar av Djurgården. På sätt departementschefen erinrat, bar avtalet
icke erhållit formen av en detaljerad överenskommelse rörande det nu ifrågavarande
områdets exploatering, utan det har befunnits lämpligt att låta avtalet
i huvudsak omfatta vissa allmänna grunder, som skola lända till efterrättelse
vid uppgörandet av särskilda successiva överenskommelser, stadsplaneavtal,
som sedermera skulle träffas mellan kronan och staden rörande
exploatering och stadsplaneläggning av de särskilda delarna av området. Tilllika
innebär emellertid den nu träffade villkorliga överenskommelsen, dels att
en revidering skall ske av de med stöd utav 1905 och 1906 års riksdagars beslut
mellan kronan och staden träffade överenskommelserna rörande exploatering
och stadsplaneläggning av det s. k. Karlaplansområdet med veterinärinstitutets
gamla område, dels ock att en reglering skall ske av kronans och
stadens mellanhavande beträffande såväl det s. k. Valhallavägens alléområde
som den del av Valhallavägen utanför Karlaplansområdet, vilken redan intagits
i stadsplan utan att likväl omfattas av berörda tidigare överenskommelser.

Stockholms stadsfullmäktige hava vid sammanträde den 7 innevarande maj
för sin del visserligen godkänt den nu ifrågavarande villkorliga överenskommelsen,
men endast att gälla intill dess ny eller ändrad lagstiftning angående
förhållandet mellan kommun och markexploatör träder i kraft.

Beträffande skälen för denna begränsning av överenskommelsens räckvidd
har stadskollegiet anfört huvudsakligen följande. Stockholms stad syntes
icke böra vägra att genom sin medverkan möjliggöra det i överenskommelsen
avsedda områdets exploatering, i den mån kronan såsom markens ägare ansåge
en sådan önskvärd. Stadskollegiet funne emellertid den föreliggande överenskommelsen
i flera hänseenden för staden otillfredsställande. Särskilt gällde
detta den däri upptagna bestämmelse, som begränsade markägarens skyldighet
att utan ersättning avstå mark för allmänna ändamål till en tredjedel
av områdets hela areal. Även om denna andel för särskilda delar av området
kunde befinnas tillräcklig, så motsvarade den såsom allmänt genomsnitt för
hela exploateringsområdet icke det behov av mark för angivet ändamål, som
det skäligen borde ankomma å markägaren att tillgodose. Därvid vore också
att beakta, att genom det av 1925 års stadsplanelagssakkunniga efter Ladugårdsgärdesförhandlingarnas
avslutande offentliggjorda förslaget till stadsbyggnadslag
utsikter yppats till en för kommunerna skäligare lösning av
frågan om markexploatörs skyldighet att utan ersättning avstå mark än den,
med vilken man dittills haft att räkna. Och även frånsett denna omständighet
funne stadskollegiet det oriktigt, om förhållandet mellan kronan och staden
vid Gärdets exploatering komme att regleras efter andra grunder, än som
enligt en blivande lagstiftning i allmänhet kunde komma att gälla i fråga om
kommun och markexploatör.

Med denna principiella ståndpunkt kunde stadskollegiet icke tillstyrka, att

4

Riksdagens skrivelse Nr 357.

en överenskommelse av den omfattning och räckvidd, som den nu föreslagna
ägde, gjordes för staden bindande under obestämd tid framåt.

Stadskollegiet erinrade vidare, att redan i den föreliggande överenskommelsen
en begränsning i giltigheten av överenskommelsens bestämmelser åsyftats
och skett genom vad i punkten 12 funnes stadgat. Stadskollegiet hade
emellertid för sin del funnit det principiellt riktigare, att de regler, som överenskommelsen
innehölle, redan från början klart och tydligt begränsades att
gälla till ikraftträdandet av den väntade nya stadsplanelagstiftningen. En
uppgörelse av nu föreliggande art kunde anses motiverad med hänsyn därtill,
att allmänna lagbestämmelser i de ämnen, som överenskommelsen avsåge,
ännu icke funnes. Så snart sådan lagstiftning förelåge, bortfölle behovet av
en överenskommelse och därmed borde den även upphöra att gälla.

Med den angivna begränsningen av överenskommelsens giltighetstid och
med hänsyn till i övrigt föreliggande omständigheter ansåge sig stadskollegiet
därför böra tillstyrka, att staden genom ett godkännande av den vid förhandlingarna
träffade uppgörelsen tillmötesginge kronans önskemål i fråga
om det fortsatta stadsplaneläggandet av Ladugårdsgärdet. För det eller de
områden, vilkas stadsplaneläggande under den tid överenskommelsen gällde
vore av behovet påkallad, finge således tredjedelsprincipen läggas till grund
för erforderliga stadsplaneavtal.

Av den ovan lämnade redogörelsen för stadskollegiets, till grund för stadsfullmäktiges
beslut i ärendet liggande utlåtande torde framgå, att den form
för begränsning av den föreliggande villkorliga överenskommelsens räckvidd,
som överenskommelsens punkt 12 innebär, av staden ansetts icke tillräckligt
klart avgränsa tillämpningen av överenskommelsens övriga bestämmelser, särskilt
de i punkt 2, i enlighet med vad som vid den villkorliga överenskommelsens
ingående förutsatts och av stadskollegiet ansetts skäligt. Då stadsfullmäktige
därför funnit sig icke kunna godtaga den i nämnda punkt 12
använda formen för begränsning av bestämmelsernas räckvidd, hava stadsfullmäktige
tillika för sin del ansett begränsningen i stället böra ske på så
sätt, att överenskommelsens giltighetstid inskränktes intill tidpunkten för
ikraftträdandet av den väntade nya stadsplanelagstiftningen.

Riksdagen har vid granskning av Ladugårdsgärdesavtalet funnit detsamma
vara av beskaffenhet att kunna av kronan godtagas i den form och till den
räckvidd detsamma erhållit i den mellan kronans fastighetskommission och
stadens delegerade träffade uppgörelsen. I ett förändrat läge har emellertid
frågan kommit genom den av stadsfullmäktige vidtagna begränsningen av avtalets
giltighetstid. Denna begränsning är givetvis ägnad att till den grad
förringa värdet av avtalet, att riksdagen icke anser sig kunna medgiva, att
kronan godtager detsamma, därest detta förbehåll från stadens sida ovägerligen
vidhålles.

Emellertid synes, med hänsyn till den stora betydelse här föreliggande avtalskomplex
torde få anses äga för både kronan och staden, på det allvarligaste
böra övervägas, huruvida icke en utväg kan finnas för att — under hänsyns -

Riksdagens skrivelse Nr 357.

5

lagande till båda parternas intressen — en överenskommelse kan komma till
stånd beträffande den divergens, som uppkommit i fråga om avtalets giltighetstid.
Riksdagen har därvid föreställt sig, att avsikten från stadens sida icke
varit den, att Ladugårdsgärdesavtalets föreskrifter vid en tilläventyrs snart genomförd
ny stadsplanelagstiftning aldrig skulle träda i tillämpning. Tvärtom
torde kunna antagas, att meningen varit, att avtalets föreskrifter i varje fall
skola tillämpas vid uppgörelser om stadsplan för de områden, som inom den
närmaste tiden äro avsedda att stadsplaneläggas. Riksdagen har därför sökt
bilda sig en uppfattning om den ungefärliga belägenheten och omfattningen av
de områden, som närmast böra ifrågakomma till exploatering och därför nödvändig
stadsplaneläggning. Efter överväganden inom riksdagens vederbörande
utskott med särskilt tillkallade sakkunniga har riksdagen i detta hänseende
kommit till följande resultat,

I första hand har till exploatering ansetts böra ifrågakomma det område, som
är beläget mellan Valhallavägen, Sturevägen och linjen d—e å den propositionen
bifogade kartan. Inom detta område finnes mark lämplig för ett slutet
byggnadssätt, varjämte området i dess norra del å Smedsbacken kan styckas till
villatomter. En del av marken kan också för framtiden behöva reserveras för
offentliga byggnader.

I anslutning till Karlaplansområdet och övriga av kronan redan exploaterade
delar utav Norra Djurgården borde också ett område söder om Valhallavägens
tilltänkta förlängning stadsplaneläggas. En naturlig ytterligare fortsättning
av detta nya område erbjuder sig norrut utmed den blivande stora utfartsleden
till frihamnen. Vid dessa områdens exploatering skulle ernås god och omedelbar
anslutning till det redan bebyggda Östermalm. Inom ifrågavarande områden
kunna erbjudas begärliga tomter, intill den nuvarande diplomatstaden för
öppet byggnadssätt, norr därom och utmed de tänkta huvudtrafiklederna för
affärs- och bostadsändamål samt närmare frihamnen även för industriändamål.

Nämnas må att i samband med Karlaplansområdets exploatering kronan redan
anlagt en stor avloppstunnel i Valhallavägens blivande förlängning samt
vidare utmed ovannämnda förbindelseled till frihamnen. Avlopp för så gott
som samtliga ifrågavarande områden kan beredas genom nyssnämnda avloppstunnel.
Då all den till intagande i stadsplan föreslagna marken sammanhänger
med redan stadsplanelagda områden, undgår kronan också att bekosta
några ledningar för gas, vatten och elektricitet.

Å en karta (upprättad i två exemplar av överstelöjtnanten Ingemar Petersson
och dagtecknad den 25 maj 1928) har riksdagens statsutskott låtit utmärka
de områden, om vilkas stadsplaneläggning sålunda under den närmaste
tiden främst kan bliva fråga. Med en röd linje har härå avgränsats dels
förenämnda till stadsplaneläggning nu närmast avsedda områden, innefattande
sammanlagt ungefär 150 hektar, dels ock -— med hänsyn till avtalets bestämmelser
om markberäkningen -— Karlaplansområdet, utgörande omkring 21 hektar
eller alltså sammanlagt omkring 171 hektar.

Det väster om linjen d—-e belägna området omfattar omkring 80 har och har
alltså avvägts på ett sådant sätt att den i punkt 2 av Ladugårdsgärdesavtalet

6

Riksdagens skrivelse Nr 357.

intagna bestämmelsen om avräkning av vissa i den tidigare Karlaplansöverenskommelsen
ingående mark kan träda i tillämpning.

Enligt vad som framgår av överslagsberäkningar, verkställda med ledning
av en i grova drag uppgjord skiss till stadsplan för ifrågavarande områden,
skulle icke behöva såsom parkmark utläggas större areal än 68,000 kvadratmeter.
För kronans del synes anledning sålunda saknas att påfordra utläggande
till park av större areal än nyss sagts.

Inom de områden, som enligt ovanstående skulle av Norra Djurgården först
stadsplaneläggas, äro belägna bland annat de för Svea och Göta livgarden
samt Livregementet till häst uppförda kasernetablissemangen, vilka sannolikt
ännu någon tid komma att användas för militärt bruk. Riksdagen får framhålla,
att endast för det fall och i den mån dessa kasernområden av statsmakterna
befinnas böra disponeras för annat ändamål, kan det ifrågakomma att
framdraga gator genom områdena i fråga.

Riksdagen hyser alltså den uppfattningen, att den av Stockholms stadsfullmäktige
beslutade begränsningen av avtalets giltighet bör på det sätt preciseras,
att de i Ladugårdsgärdesavtalet bestämda grunderna skola oförändrat tilllämpas
på ett exploateringsområde huvudsakligen motsvarande de å förutnämnda
karta inom röd linje belägna områdena och detta oavsett om ny eller ändrad
lagstiftning angående förhållandet mellan kommun och markexploatör varder
beslutad före stadsplaneläggningen av desamma eller icke. Beslutas ny eller
ändrad lagstiftning i nyssberörda hänseende kommer sålunda beträffande övriga
delar av Ladugårdsgärdesområdet avtalet att träda ur kraft. Förblir lagstiftningen
oförändrad, kommer avtalet däremot att bestå.

Stadens godkännande den 7 maj 1928 av överenskommelsen ifråga har jämväl
förbundits med förbehåll därutinnan, att vad i överenskommelsens punkt 8, andra
stycket, sägs om stadens rätt att under alla förhållanden själv utföra vissa
arbeten i fråga om kloakledningar, skall äga motsvarande tillämpning i fråga
om ledningar för gas, vatten och elektricitet, i den mån dessa (p. 7) skola bekostas
av kronan. Skäl synas föreligga att från kronans sida godtaga ett dylikt
förbehåll.

Stockholms stadsfullmäktige lära böra beredas tillfälle att taga ståndpunkt
till vad riksdagen beslutat samt förty med hänsyn till bestämmelserna i överenskommelsens
punkt 13, vara nödvändigt, dels att tiden, inom vilken Stockholms
stadsfullmäktige skola hava för sin del godkänt avtalet med de av riksdagen
gjorda förbehåll, utsträckes så, att godkännandet ägt rum före den 1
oktober 1928, dels ock följaktligen att den tidpunkt, före vilken Eders Kungl.
Maj:t skall hava godkänt överenskommelsen, av såväl riksdagen som Stockholms
stadsfullmäktige medgives få framflyttas till den 1 november 1928.

Vad angår den i ämnet väckta motionen (I: 332) får riksdagen anföra följande.
I enlighet med vad kronans fastighetskommission framhållit i sitt utlåtande,
lär i sammanhang med upprättandet av exploateringsplan rörande nu
ifrågavarande områden böra avgöras, bland annat, i vad mån och i vilken ordning
militärens disposition över områdena bör upphöra. Detta förutsätter i sin
tur, att förslag framläggas jämväl i de hänseenden, förevarande motion avser.

Riksdagens skrivelse Nr 357.

7

Vid sådant förhållande har motionen icke synts böra föranleda någon särskild
åtgärd från riksdagens sida.

Riksdagen anser sig i detta sammanhang böra framhålla vikten av, att alla
de ytterligare åtgärder, vilka erfordras, innan exploateringen av nu ifrågavarande
delar av Djurgården kan äga rum, vidtagas med den största skyndsamhet.
Statsverkets behov av medel för täckande av såväl de anslag, vilka redan förutsatts
skola slutligt gäldas av medel, vilka komma att inflyta vid försäljning av
mark å Djurgården, som ock för andra ändamål gör det angeläget, att den länge
avsedda exploateringen av Ladugårdsgärdet må komma till stånd utan onödig
tidsutdräkt.

Vad angår det andra i förevarande proposition för riksdagen framlagda villkorliga,
s. k. Kanslihus-Kungsholmsavtalet, så synes detta vara av beskaffenhet
att, under förutsättning att jämväl Ladugårdsgärdesavtalet blir av Stockholms
stadsfullmäktige godkänt med de ovan uppställda förbehållen, böra godtagas
av riksdagen.

Riksdagen anser, de föreliggande båda avtalen — det ena, Kanslihus-Kungsholmsavtalet,
möjliggörande för staden ett nödigt ordnande av trafikleder å
Kungsholmen samt en rationell exploatering av vissa stadens områden och vidare
västerut samt det andra, Ladugårdsgärdesavtalet, möjliggörande för kronan
den sedan länge av riksdagen i princip beslutade exploateringen av vissa
delar av Djurgården — äga ett sådant sammanhang, att det ena avtalets godkännande
förutsätter jämväl det andras godtagande. Detta sammanhang torde
också framgå av Stockholms stadsfullmäktiges beslut att godkänna Ladugårdsgärdesavtalet
endast under förutsättning, att jämväl Kanslihus-Kungsholmsavtalet
bleve av riksdagen och Eders Kungl. Maj:t godkänt.

Med hänsyn till det ovan föreslagna framskjutandet av de tidpunkter, före
vilka Stockholms stadsfullmäktige och Eders Kungl. Maj:t skola hava fattat
sina beslut rörande Ladugårdsgärdesöverenskommelsen, lär det jämväl vara
nödvändigt, att den i Kanslihus-Kungsholmsavtalets moment 14 angivna tidpunkt,
inom vilken Eders Kungl. Maj :t skall hava godkänt sistnämnda avtal
och de däri förutsatta stadsplanerna, framskjutes till den 1 november 1928. I
anslutning härtill har Eders Kungl. Maj :t också ansetts böra bemyndigas vidtaga
erforderliga jämkningar i fråga om tid för tillträde av i avtalet omförmälda
fastigheter.

Beträffande dispositionen av de penningmedel, vilka må komma att inflyta
till kronan i följd av avtalet, ansluter sig riksdagen till vad departementschefen
i denna del anfört.

Vad i propositionen anföres rörande uppförande av nytt kanslihus, liksom
det i anslutning därtill äskade extra reservationsanslaget å 60,000 kronor för
utredningar rörande nybyggnad för Eders Kungl. Maj :ts kansli, har icke heller
givit anledning till någon erinran från riksdagens sida.

Då riksdagen godkänt ifrågavarande båda avtal, har detta skett jämväl på

8

Riksdagens skrivelse Nr 357.

grund av önskvärdheten av att kunna öppna vägen för en lösning av kanslihusfragan,
vilken fråga sedan mycket lang tid tillbaka stått på dagordningen.

Av tidigare i detta avseende framförda förslag må här erinras om det i
proposition till 1905 ars riksdag framlagda, vilket innebar en ämbetsverksbyggnads
uppförande vid Kungsträdgården. Riksdagen fann för sin del en
dylik byggnadsförläggning till nämnda plats icke olämplig, men frågan kom
dock av andra skäl — däribland nödvändigheten av vissa markuppgörelser med
Stockholms stad att da undanskjutas. I sitt år 1925 avgivna betänkande
hava också byggnadssakkunniga uttalat sig för att en dylik större offentlig
byggnad uppfördes i Kungsträdgårdens norra del intill Hamngatan såsom en
naturlig och stadsplanetekniskt önskvärd avslutning norrut av densamma.

Tidigare har även ifrågasatts kanslihusets förläggning till Riddarholmen.
Olika alternativa förslag hava i sadant syfte framlagts, varvid förutsatts att
rätten till viss behövlig mark skulle förvärvas från Stockholms stad. Dessa
planer hava emellertid åtminstone tillsvidare fått förfalla, och i stället hava
ansträngningarna inriktats på att göra ett nytt kanslihus uppförande å dess
nuvarande plats möjligt.

Riksdagen har ansett sig böra bringa dessa förhållanden i erinran på grund
av det samband de obestridligen äga med frågan om genomförandet av förevarande
markuppgörelser mellan kronan och Stockholms stad. Skulle de nu
framlagda bada avtalsförslagen förfalla, böra planerna på kanslihusets återuppbyggande
på dess nuvarande plats få anses övergivna. För sådant fall
torde enligt riksdagens mening utan tidsutdräkt en undersökning böra komma
till stånd rörande annan lämplig tomt för byggnaden.

Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen anmäla, att riksdagen,
i anledning av Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition,

a) ''dels godkänt den mellan kronans fastighetskommission av år 1925 och
stadens delegerade den 17 mars 1928 träffade villkorliga överenskommelsen
rörande grunderna för exploatering av vissa områden å Norra Djurgården, dock
under villkor att Stockholms stadsfullmäktige, såsom tillägg till sitt beslut
den 7 maj 1928 rörande begränsning av sagda överenskommelses giltighetstid,
före den 1 oktober 1928 förklara, att — oavsett huruvida ny eller ändrad lagstiftning
angaende förhållandet mellan kommun och markexploatör kommer till
stånd — överenskommelsens bestämmelser i punkterna 1—11 skola oförändrade
gälla ett område, i huvudsak anslutande sig till det å ovan omförmälda, av
överstelöjtnanten Ingemar Petersson upprättade karta med röd linje avgränsade
området; ägande kronan icke påfordra, att inom sagda område större areal än
sextioåttatusen kvadratmeter skall i stadsplan utläggas till park; dels medgivit,
att vad i överenskommelsens punkt 8 andra stycket sägs om stadens rätt att
under alla förhållanden själv utföra vissa arbeten i fråga om kloakledningar
må äga motsvarande tillämpning i fråga om ledningar för gas, vatten och elektricitet,
i den man dessa skola bekostas av kronan; dels ock medgivit, att den i
överenskommelsens punkt 13 angivna tidpunkt, inom vilken Eders Kungl. Maj:t
skall hava godkänt överenskommelsen, må framskjutas till den 1 november
1928;

Riksdagens skrivelse Nr 357.

9

b) under förutsättning att Stockholms stadsfullmäktige före den 1 oktober
1928 biträda det av riksdagen fattade beslutet rörande den under a) omförmälda
villkorliga överenskommelsen, godkänt det mellan sagda kommission och
stadens delegerade den 22 februari 1928 träffade villkorliga avtalet om vissa
fastighetsbyten m. m., dock att den i avtalets moment 14 angivna tidpunkt, inom
vilken Eders Kungl. Maj:t skall hava godkänt avtalet och de däri förutsatta
stadsplanerna, må framskjutas till den 1 november 1928, varjämte Eders Kungl.
Maj :t må äga vidtaga erforderliga jämkningar i fråga om tid för tillträde av
i avtalet omförmälda fastigheter;

c) under sjätte huvudtiteln för utredningar rörande nybyggnad för Eders
Kungl. Maj:ts kansli för budgetåret 1928—1929 anvisat ett extra reservationsanslag
av 60,000 kronor.

Stockholm den 5 juni 1928.

Med undersåtlig vördnad.