Riksdagens skrivelse Nr 353.
1
Nr 353.
Godkänd av första kammaren den 1 juni 1928-Godkänd av andra kammaren den 1 juni 1928.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av vissa framställningar
angående pensioner och understöd, att utgå av
af färsdrivande verks medel.
(Bankoutskottets utlåtande nr 31.)
Till Konungen.
Riksdagen far härmed anmäla sina beslut i anledning av nedannämnda
framställningar rörande pensioner och understöd, att utgå av affärsdrivande
verks medel.
l:o.
I en till riksdagen avlåten, den 10 februari 1928 dagtecknad proposition
nr 140 har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma
dag, i punkten 1 föreslagit riksdagen medgiva, att maskinmästaren vid
centralposthuset i Stockholm August Emil Kjerrström må från och med
dagen näst efter den, då han frånträder sin befattning i postverkets tjänst,
under sin återstående livstid åtnjuta ett årligt understöd av 2,280 kronor,
att utgå av postmedel.
Riksdagen har bifallit Eders Kungl. Maj:ts förevarande framställning.
2:o.
I punkten 2 av förevarande proposition har Eders Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att förre postföraren Gustav Andersson Thrygstad
må från och med den 1 januari 1928 under sin återstående livstid
uppbära ett årligt understöd av 300 kronor, att utgå av postmedel.
Av utredningen i ärendet framgår, att Thrygstad icke varit anställd
såsom lantbrevbärare utan endast haft att i egenskap av postföringsentre
Bihang
till riksdagens protokoll 1928. it samt. Nr 353. 1
2
Riksdagens skrivelse Nr 353.
prenör befordra slutna poster från en postanstalt till en annan. Enligt
gällande bestämmelser är han, såsom generalpoststyrelsen i ärendet också
framhållit, icke berättigad till understöd.
Av vad generalpoststyrelsen anfört framgår vidare, att riksdagen hittills
endast i ett fåtal fall, huvudsakligen där särskilda omständigheter ansetts
böra föranleda därtill, medgivit understöd åt postförare. En dylik försiktighet
med beviljande av förmåner utav förevarande art synes riksdagen
påkallad såväl i och för sig, med hänsyn till postförarnas anställningsform
och arten av dem åliggande arbete, som även i betraktande av de
ekonomiska konsekvenser för postverket, till vilka ett motsatt förfaringssätt
skulle kunna leda. Riksdagen anser sig i detta sammanhang böra
omnämna att, enligt vad riksdagens vederbörande utskott inhämtat, antalet
postförare i slutet av mars 1928 uppgick till ej mindre än 737.
Vid den granskning, riksdagen underkastat den här föreliggande framställningen,
har riksdagen icke kunnat finna sådana omständigheter föreligga,
som höra mot generalpoststyrelsens avstyrkande föranleda till beviljande
av understöd. Den tidrymd, varunder Thrygstad enligt kontrakt
med postverket ombesörjt postföring, omfattar endast 19 år och är alltså
jämförelsevis kort; att vid bedömande av understödsfrågan medräkna
även tid, varunder han i andra entreprenörers tjänst verkställt postföring,
synes riksdagen icke berättigat. Postföringen torde ej heller kunna anses
hava utgjort Thrygstads egentliga inkomstkälla utan har utövats vid sidan
av verksamhet som jordbrukare. Vad slutligen angår den i ärendet berörda
frågan, huruvida Thrygstad under arbete med postföringen ådragit sig
den sjukdom, varav han numera lider, synes på denna punkt icke föreligga
tillfyllestgörande utredning; det åberopade läkarintyget ingår icke
på frågan om sjukdomens uppkomst.
På grund av vad nu anförts har riksdagen ansett sig böra avslå Eders
Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag.
Riksdagen får alltså anmäla, att Eders Kungl. Maj:ts förevarande framställning
icke av riksdagen bifallits.
3:o.
Uti punkten 3 av samma proposition har Eders Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att Knut Emanuel Nikolaus Anderson må från och
med den 1 januari 1928 under sin återstående livstid av postmedel åtnjuta
ett årligt understöd av 200 kronor, dock utan rätt att därå åtnjuta dyrtidstillägg.
Med hänsyn till i ärendet åberopade billighetsskäl har riksdagen, om
ock med tvekan, funnit sig böra medgiva, att ett årligt understöd till det
av Eders Kungl. Maj:t föreslagna beloppet beviljas Anderson.
Riksdagen har alltså bifallit Eders Kungl. Maj:ts förevarande framställning.
Riksdagens skrivelse Nr 353.
3
4:o.
Uti punkten 4 kar Eders Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva,
att f. d. förste postiljonen Johannes Andersson Almén må, utöver den
honom såsom förste postiljon tillkommande tjänstepension och det honom
av riksdagen förut tillerkända understöd å 300 kronor för år, från och
med den 1 november 1927 åtnjuta en särskild tilläggspension av 240
kronor för år.
Riksdagen har bifallit Eders Kungl. Maj:ts förevarande framställning.
5:o.
Under punkten 5 av förevarande proposition föreslår Eders Kungl. Maj:t
riksdagen medgiva, att till städerskorna Klara Matilda Stahre, född Appelqvist,
Erkers Brita Sundqvist, född Mattsdotter, och Anna Bengtsson,
född Petersson, må av postmedel utbetalas understöd med följande årliga
belopp nämligen, till Stahre 600 kronor, till Sundqvist 756 kronor och
till Bengtsson 420 kronor, att under deras återstående livstid utgå, till
Stahre och Sundqvist från och med dagen näst efter den, då vederbörande
frånträder sin befattning i postverkets tjänst, och till Bengtsson från och
med den 1 maj 1927.
Mot Eders Kungl. Maj:ts förslag, som i stort sett överensstämmer med
vad riksdagen tidigare i liknande fall medgivit, finner riksdagen icke
anledning till erinran.
Riksdagen anmäler förty, att riksdagen bifallit Eders Kungl. Maj:ts
förevarande framställning.
6:o.
Under punkten 6 av förevarande proposition nr 140 har Eders Kungl.
Maj:t slutligen föreslagit riksdagen medgiva, att Ida Clara Maria Hahr
må från och med den 1 juli 1927 under sin återstående livstid uppbära
en årlig pension av 972 kronor, att utgå av trafikmedel.
Riksdagen, som icke haft något att invända mot Eders Kungl. Maj:ts
förslag, har bifallit Eders Kungl. Maj:ts förevarande framställning.
7:o.
I en inom riksdagen väckt motion (II: 105) har hemställts, »att riksdagen
måtte besluta, att förra städerskan vid statens järnvägars överliggningshus
i Nässjö, Beda Elisabet Linderman, må från och med den
1 oktober 1927 under sin återstående livstid uppbära en årlig pension av
1,020 kronor, att utgå av statens järnvägars trafikmedel».
4
Riksdagens skrivelse Nr 353.
Med hänsyn till föreliggande omständigheter har riksdagen funnit
billigheten bjuda, att städerskan Linderman av statsmedel heredes pension
under sin återstående livstid. Den omständigheten, att hennes anställningstid
är jämförelsevis kort och att hon, såsom järnvägsstyrelsen i avgivet
utlåtande anfört, härvidlag ej ens uppfyller gällande villkor för
erhållande av gratifikation vid avgång ur statens järnvägars tjänst, synes
riksdagen icke böra tillmätas avgörande betydelse, då hon på grund av
sjukdom nödgats lämna sin anställning. Det föreliggande fallet synes i
stället, såsom i motionen antytts, närmast vara att jämföra med fall, då
ordinarie befattningshavare på grund av sjukdom måste avgå före uppnådd
pensionsålder, varvid han oberoende av tjänstårens antal erhåller
viss minimipension.
Vad angår frågan om pensionens storlek, har förmånens belopp lämpligen
synts höra avvägas i viss anslutning till de regler, som gälla beträffande
sjukpension åt ordinarie befattningshavare. För beräkning av
lämpligt pensionsunderlag möta givetvis vissa svårigheter med hänsyn
till att, enligt vad i motionen omförmälts, en del av Lindermans avlöning
använts till ersättning åt arbetsbiträde och lönen alltså ej i sin helhet
kan anses utgöra gottgörelse för eget arbete. I anslutning till vad som
beslutits beträffande det under punkten 5 i det föregående behandlade
ärendet om understöd åt städerskan hos postverket Erkers Brita Sundqvist
— vilket fall i fråga om arbetets omfattning och avlöningsförmåner synes
likartat med det här avhandlade — har riksdagen emellertid ansett sig
kunna såsom skäligt utgå från ett pensionsunderlag av 756 kronor. Med
beräkning att pensionen enligt vad nyss anförts i detta fall bör motsvara
omkring 75 procent av pensionsunderlaget har riksdagen funnit sig
böra bevilja ett pensionsbelopp av 564 kronor.
Pensionen har anvisats av trafikmedel, att utgå från och med den 1
oktober 1927, då Linderman avgått från sin anställning.
På grund av det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen, i anledning
av förevarande motion, medgivit, att förra städerskan vid statens
järnvägars överliggningshus i Nässjö Beda Elisabet Linderman må från
och med den 1 oktober 1927 under sin återstående livstid av trafikmedel
uppbära en årlig pension av 564 kronor.
8:o.
I en inom riksdagen väckt motion (I: 20) har hemställts, »att riksdagen
ville bevilja f. d. extra kronojägaren Sven Edvard Malmström en pension
av 500 kronor eller det belopp, riksdagen eljest kan finna skäligt, att utgå
från och med den 1 juli innevarande år».
Såsom framgår av utredningen i ärendet, har frågan om pension åt
Malmström redan år 1923 varit föremål för prövning av Eders Kungl.
Maj:t. Att Malmström därvid icke ansetts kunna beredas pension eller
därmed jämförligt understöd, synes — att döma av de avgivna utlåtan
-
Riksdagens skrivelse Nr 353. 5
dena i då föreliggande ärende — närmast hava berott på att det icke
blivit genom läkares intyg styrkt, att Malmström vore för framtiden oförmögen
till tjänstgöring.
Med hänsyn till vad numera blivit upplyst i fråga om Malmströms
sjukdom samt rörande hans anställningsförhållanden i domänverkets tjänst
har riksdagen ansett sig böra medgiva, att en årlig pension av statsmedel
beviljas honom under hans återstående livstid. Mot vad i motionen föreslagits
i sådant hänseende har riksdagen ej funnit anledning till annan
erinran än att beloppet synts, såsom statskontoret i avgivet utlåtande ifrågasatt,
böra jämkas till 504 kronor. Pensionen har, på sätt domänstyrelsen
i jämväl avgivet utlåtande föreslagit, anvisats att utgå från statens domäners
fond.
På grund av det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen, i anledning
av förevarande motion, medgivit, att förre extra kronojägaren Sven
Edvard Malmström må från och med den 1 juli 1928 under sin återstående
livstid uppbära en årlig pension av 504 kronor, att utgå från statens
domäners fond.
9:o.
I en inom riksdagen väckt motion (II: 106) har föreslagits, »att riksdagen
måtte besluta, att bokhållaren Arvid Herman Manfred Wallqvist i Mariestad,
anställd vid skogsstatsexpeditionen i västra distriktet, må från och
med den 1 januari 1929 eller om han dessförinnan avgår från och med
månaden näst efter den, vari han entledigas från sin anställning, under
sin återstående livstid uppbära en årlig pension av 1,380 kronor, att utgå
av statens domäners fond».
Även riksdagen finner det vara billigt, att Wallqvist efter avgång ur
domänverkets tjänst tillerkännes pension under sin återstående livstid.
Vad angår storleken av denna förmån har riksdagen ansett sig icke kunna
bevilja högre belopp än det, som domänstyrelsen i avgivet utlåtande
ifrågasatt, eller 804 kronor. Berörda belopp, vilket synts böra utgå från
och med dagen näst efter den, då avgång från tjänsten äger rum, har
på sätt domänstyrelsen föreslagit anvisats från statens domäners fond.
Åberopande det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen, i anledning
av förevarande motion, medgivit, att kontorsbiträdet vid överjägmästarexpeditionen
i västra distriktet Arvid Herman Manfred Wallqvist
må från och med dagen näst efter den, då avgång från tjänsten äger rum,
under sin återstående livstid uppbära en årlig penson av 804 kronor, att
utgå från statens domäners fond.
Stockholm den 1 juni 1928.
Med undersåtlig vördnad.
tUhang till riksdagens protokoll 1928. u samt. Nr 353.