Riksdagens skrivelse Nr 820.

1

Nr 320.

Godkänd av första kammaren den 29 maj 1928.
Godkänd av andra kammaren den 29 maj 1928.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts
;proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 1,
2 och 3 §§ i lagen den 26 maj 1909 om Kungl. Maj:ts
regeringsrätt m. m.

(Sammansatt stats- och första lagutskotts utlåtande nr 4.)

Till KONUNGEN.

Genom en den 20 mars 1928 dagtecknad proposition, nr 232, har Eders
Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet
förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om ändrad lydelse av 1, 2 och 3 §§ i lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3)
om Kungl. Maj:ts regeringsrätt.

Härigenom förordnas, att 1, 2 och 3 §§ i lagen den 26 maj 1909 om Kungl.
Maj:ts regeringsrätt skola, 1 och 2 §§ i nedan angivna delar, hava följande
ändrade lydelse:

1 §•

Kungl. Maj :ts regeringsrätt skall intill utgången av år 1934 utgöras av
nio regeringsråd. Därefter skall antalet regeringsråd, i den mån sådant i följd
av inträffade ledigheter kan ske, nedbringas till sju. En av regeringsrättens
lagfarna ledamöter skall, enligt vad därom är särskilt stadgat, tjänstgöra i
lagrådet.

Med iakttagande----— fördela tjänstgöringsskyldigheten.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. i4 samt. Nr 820—822.

1

2

Riksdagens skrivelse Nr 320.

2 §.

Besvär, som jämlikt författningarna må hos Konungen fullföljas i statsdepartementen,
skola, med de undantag, varom nedan i denna paragraf och
i 3 § sägs, tillhöra regeringsrättens upptagande och avgörande i följande mål:

2:o) mål om beslut av landsting, av kommun, annan menighet eller deras
representationer, så framt ej klagan föres över Konungens befallningshavandes
beslut i anledning av sökt fastställelse å beslut, varom förmäles i 14 § 1. lagen
om polisväsendet i riket, eller ock målet angår skolväsendets ordnande;

mål om nybyggnad, inredning eller reparation av allmän byggnad, som av
menighet skall byggas och underhållas, om stället för sådan byggnads uppförande; mål

angående fattigvården, så framt ej klagan rörer Konungens befallningshavandes
beslut i fråga om skyldighet för fattigvårdssamhälle att hava egen
fattigvårdsanstalt eller del i sådan;

mål angående samhällets barnavård;

mål om barnavårdsnämnds beslut i fråga, som avses i lagen om barn utom
äktenskap;

mål angående allmän pensionsförsäkring;

13 :o) mål om Konungens befallningshavandes beslut rörande förordnande
till vägdelning, till syn rörande dikning, vattenavledning eller flottning eller
till annan dylik förrättning;

mål om förordnanden till lantmäteriförrättningar, om lantmätares avstängande
från rätt till nya förordnanden;

15 :o) mål om kyrkobokföring, lysning eller annat kungörande till äktenskap,
utfärdande av äktenskapscertifikat, företagande av vigsel;

3 §.

Därest i mål, som enligt 2:o) av 2 § tillhör regeringsrättens upptagande,
klagan rörer myndighets beslut i anledning av sökt fastställelse å landstings,
menighets eller dess representations beslut, eller mål, som i andra stycket av
samma punkt sägs, angår skolväsendets ordnande, skall regeringsrätten, med
eget utlåtande, överlämna målet till avgörande av Konungen i statsrådet.

Samma lag vare, där besvärsmål angår flera ämnen, av vilka något, men ej
alla tillhöra regeringsrättens upptagande.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1928.

Ett bifall till ovannämnda proposition förutsätter givetvis ökade anslag dels
till regeringsrätten, dels ock till vissa departement för beredande av erforderlig
förstärkning av arbetskrafterna å samma departements byråer för regeringsrättsärenden.

Riksdagens skrivelse Nr 820.

3

•Sålunda har Eders Kungl. Maj :t i statsverkspropositionen till årets riksdag
föreslagit riksdagen, dels under andra huvudtiteln, punkt 5, att i avbidan å särskild
proposition i ämnet i riksstaten beräkna ordinarie förslagsanslaget till
regeringsrätten till 195,500 kronor, dels under femte huvudtiteln, punkt 1. att
godkänna följande av vederbörande departementschef förordade förslag till ordinarie
avlöningsstat för socialdepartementet, att tillämpas från och med budgetåret
1928—1929:

Ordinarie avlöningsstat.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ......kronor 175,200

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag
........................................ » 45.200

Ersättning till sakkunniga biträden åt statens inspektör för

fattigvård och barnavård ............................ » 6,000

Summa kronor 226,400,

ävensom höja det ordinarie förslagsanslaget till departementets avdelning av
Eders Kungl. Maj:ts kansli, nu 232,000 kronor, med 13,500 kronor till 245.500
kronor, dels under sjätte huvudtiteln, punkt 1, att i avbidan på den proposition,
som kunde komma att avlatas i ämnet, beräkna en höjning av det ordinarie förslagsanslaget
till kommunikationsdepartementets avdelning av Eders Kungl.
Maj :ts kansli, nu 177,000 kronor, med 13,500 kronor till 190,500 kronor, dels
ock under sjunde huvudtiteln, punkt 1, att i avbidan på särskild proposition i
ämnet i riksstaten beräkna ordinarie förslagsanslaget till finansdepartementets
avdelning av Eders Kungl. Maj:ts kansli till 243,500 kronor.

IVidare har Eders Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen

dels i en den 20 mars 1928 dagtecknad proposition, nr 233, att dels godkänna
följande ordinarie stat för regeringsrätten, att tillämpas från och med den 1
juli 1928:

Stat.

1 regeringsråd ....................................

8 » ..............................

Avlöningar till övriga ordinarie befattningshavare, förslagsanslag
...............................

Lön

kronor 21,000
» 168,000

» 6,500

Summa förslagsanslag kronor 195,500;

dels ock höja, det i riksstaten uppförda ordinarie förslagsanslaget till rege -

ringsrätten från dess nuvarande belopp .................. kronor 153,500

med 42,000 kronor till ................................ » 195.500;

dels i en den 20 mars 1928 dagtecknad proposition, nr 209, att höja det ordinarie
förslagsanslaget till kommunikationsdepartementets avdelning av Eders
Kungl. Maj:ts kansli

4 Riksdagens skrivelse Nr 820.

nu .................................................. kronor 177,000

med ................................................ » 13,500

till.................................................. » 190,500;

dels ock i en den 20 mars 1923 dagtecknad proposition, nr 234, att dels godkänna
följande stater för finansdepartementet, att tillämpas från och med den

1 juli 1928:

A. Ordinarie avlöningsstat.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ...... kronor 174,800

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag
............................ » 39,500

Avlönande av tre extra föredragande hos regeringsrätten, förslagsanslag
........................................ » 28,700

Förslagsanslag kronor 243,000.
B. övergångsstat.

Avlöningar, förslagsanslag ................................ kronor 500;

dels ock höja det ordinarie förslagsanslaget till departementets avdelning av
Eders Kungl. Maj:ts kansli

nu .................................................. kronor 227,900

med ................................................ » 15,600

till .................................................. » 243,500.

I detta sammanhang har riksdagen till behandling förehaft följande inom första
kammaren väckta motioner, nämligen

nr 311 av herr Schlyter med förslag till ändringar i 1 § av Eders Kungl.
Maj :ts förslag till lag om ändrad lydelse av vissa §§ i lagen om Kungl. Maj :ts
regeringsrätt av den innebörd, i motionen närmare angives;

nr 312 av herr Schlyter med hemställan, att de av den i nyssberörda motion
föreslagna lagändringen föranledda jämkningarna ej blott i anslaget till
regeringsrätten utan även i anslagen till de olika departementens avdelningar av
Eders Kungl. Maj:ts kansli måtte vidtagas efter inom vederbörande utskott
verkställd utredning; och

nr 307 av herr Boman med hemställan, att riksdagen måtte besluta, att vid
bifall helt eller delvis till Eders Kungl. Maj :ts proposition nr 233 i skrivelse till
Eders Kungl. Maj :t anhålla om utredning och förslag till ytterligare åtgärder,
som kunna vidtagas för ernående av en snabbare behandling av ärenden, särskilt
skatteärenden, i regeringsrätten.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för de framlagda propositionerna
ävensom för de i ämnet väckta motionerna, får riksdagen hänvisa till propositionerna
och motionerna.

Riksdagen har för överskådlighetens skull uppdelat frågorna på sådant sätt,
att först under I här nedan behandlas frågan om regeringsrättens organisation

Riksdagens skrivelse Nr 320.

o

och i samband därmed stående spörsmål samt under II de frågor av ekonomisk
art, som härav bliva en följd.

I.

Frågan om regeringsrättens arbetsbalans och om åtgärders vidtagande för
balansens nedbringande har redan flera år varit aktuell. Genom att överflytta
vissa grupper av mål till kammarrätten och genom att göra kammarrätten till
sista instans beträffande vissa andra mål har visserligen en icke oväsentlig
minskning i tillströmningen av mål till regeringsrätten beräknats inträda, en
minskning som emellertid än så länge icke hunnit göra sig fullt gällande. Hitintills
har denna minskning helt uppvägts av ökad tillströmning av vissa andra
grupper av mål. Genom förbättrade anordningar beträffande föredragningen
i regeringsrätten har regeringsrättens arbetskapacitet under år 1927 avsevärt
ökats. Icke heller genom dessa sistnämnda åtgärder har det emellertid varit
möjligt att åstadkomma någon mera betydande minskning av arbetsbalansen.

I Eders Kungl. Maj :ts proposition, nr 232, har föreslagits, att ytterligare
vissa grupper av mål såsom vissa fattigvårdsmål, mål om antagande av släktnamn,
vissa underställningsmål, mål om förordnande till lantmäteriförrättning
samt mål om ersättning för vissa utgifter i tjänsten m. m. skulle överflyttas till
annan myndighets prövning. Mot vad sålunda föreslagits har riksdagen icke
funnit anledning till erinran. De föreslagna ändringarna synas riksdagen böra,
på sätt föreslagits, träda i kraft den 1 juli 1928. Såsom i propositionen anföres
kan dock någon mera avsevärd lättnad i regeringsrättens arbetsbörda icke
härigenom förväntas.

En åtgärd, som skulle vara ägnad att synnerligen kraftigt beskära tillströmningen
av mål till regeringsrätten, vore givetvis införandet av vissa fullföljdsavgifter.
Särskilt torde det kunna antagas, att beskattningsmålens antal härigenom
skulle starkt minskas. Att staten skulle uppställa krav på utbekommande
av vissa avgifter för att tillåta prövning av det allmännas skatteanspråk
eller för att täcka statens kostnader för prövningen, synes emellertid riksdagen
så föga tilltalande, att riksdagen lika litet som vederbörande departementschef
ansett sig böra förorda en dylik åtgärd.

Riksdagen har emellertid i detta sammanhang ansett det starkt kunna sättas
i fråga, huruvida den organisationsform, regeringsrätten vid sin tillkomst erhöll,
och de former för regeringsrättens arbete, som därvid fastslogos eller sedermera
inom densamma vunnit tillämpning, verkligen varit i alla hänseenden
ändamålsenliga. Enligt § 22 regeringsformen prövas och avgöras mål i regeringsrätten
av fem ledamöter; så ock av fyra, där tre av dem äro ense om slutet.
Åt regeringsrättens arbete har, särskilt vad de smärre och enklare målen
beträffar, härigenom förlänats en tyngd, som knappast synes vara till fromma
för ernående av ett snabbt och effektivt arbetsresultat. En ändring av reglerna
för regeringsrättens domförhet därhän, att regeringsrätten i allmänhet
bleve domför med ett mindre antal ledamöter än vad för närvarande är fallet,
borde enligt riksdagens mening kunna genomföras utan risk för rättssäkerheten
på detta område. Det synes riksdagen vidare kunna sättas ifråga, huruvida icke,

Riksdagens skrivelse Nr 320.

6

(lärest regeringsrätten organiseras i närmare anslutning till Eders Kungl. Maj :ts
kansli, en avsevärd förenkling skulle vara möjlig beträffande såväl föredragningen
inom regeringsrätten som själva regeringsrättens arbetssätt. Att nu närmare
fatta ståndpunkt till dessa olika spörsmål låter sig emellertid knappast göra
utan en föregående utredning, i vilken frågan om regeringsrättens organisation
upptages till behandling i hela dess vidd. Härtill kommer, att en reform på
detta område, på sätt ovan antytts, förutsätter en ändring i grundlagen. Till
följd härav torde någon mera genomgripande förändring i regeringsrättens nuvarande
organisation och arbetssätt icke vara möjlig förrän tidigast under år
1933.

Då det med hänsyn till de provisoriska åtgärder, vilka innefattas i riksdagens
i det följande omnämnda beslut, synes vara av särskild betydelse, att denna
fråga i god tid före provisorietidens utgång underställes riksdagens prövning,
får riksdagen hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föranstalta om en allsidig
utredning rörande regeringsrättens organisation och arbetssätt, samt att
denna utredning måtte föreligga i så god tifl, att de förslag i ämnet, vartill utredningen
må giva anledning, kunna föreläggas senast 1931 års riksdag.

Även om nu ytterligare vissa grupper av mål överflyttas från regeringsrätten
till annan myndighet samt framdeles frågan om ändrad organisation
av regeringsrätten kan finna sin lösning, återstår spörsmålet huru den nuvarande
arbetsbalansen skall kunna nedbringas. För ernående av detta syfte
torde ingen annan utväg stå till buds än att provisoriskt öka antalet ledamöter
i regeringsrätten.

Vid övervägandet av frågan angående det antal ledamöter, varmed regeringsrätten
lämpligen bör utökas för att den förefintliga balansen skall kunna
avarbetas, synas för närvarande huvudsakligen två utvägar stå öppna, antingen
att, på sätt av Eders Kungl. Maj:t föreslagits, regeringsrätten fortfarande
arbetar på en avdelning men med antalet ledamöter höjt från sju till nio,
eller att, på sätt herr Schlyter föreslagit, regeringsrätten arbetar på två avdelningar,
därvid ledamotsantalet föreslås höjt till elva eller eventuellt tio.

Departementschefen beräknar det antal mål, som årligen kan bliva avgjort
i regeringsrätten, till 2,500 eller ungefärligen motsvarande det beräknade antalet
inkommande mål, vadan det föreslagna tillskottet till regeringsrättens
arbetskrafter kan förväntas helt komma balansen till godo. Den av departementschefen
förordade anordningen skulle, då en ledamot liksom hittills är
avsedd att tjänstgöra i lagrådet, innebära, att antalet ledamöter i domstolen
komme att utgöra åtta och ledamöternas tjänstgöringstid å ämbetsrummet
de dagar, föredragning pågår, ökas från fyra till fem timmar, därvid ledamöterna
förutsattes komma att arbeta i vissa skift. Antalet avgjorda mål
beräknas härigenom kunna ökas med omkring 500 per år, vadan så att säga
normal balans skulle vara uppnådd efter en tid av omkring sju år. För en
dylik anordning och mot förslaget att öka ledamöternas antal därhän, att regeringsrätten
kunde arbeta på två avdelningar, ha ansetts tala svårigheterna
att vid den tidpunkt, då balansen vore avarbetad, omedelbart nedbringa an
talet i regeringsrätten tjänstgörande ledamöter så långt som till sex. Därtill

Riksdagens, skrivelse Nr 320.

kommer, att skyldighet att avgå med pension inträder för regeringsrättens
äldste ledamot under augusti 1933 samt för tre ledamöter under år 1935, eller
alltså vid ungefärligen den tidpunkt, då balansen skulle vara nedbringad till
normal omfattning.

Den av departementschefen förordade anordningen har riksdagen vid en
mera ingående omprövning av ifrågavarande angelägenhet icke funnit vara
ägnad att på ett tillfredsställande sätt lösa spörsmålet om balansens snara
avarbetande. Regeringsrättens balans utgjorde vid 1927 års utgång 4,538
mål. I denna summa ingå mål tillhörande finansdepartementets föredragning
till ett antal av 2,946. Det torde icke bär behöva närmare utvecklas,
vilka olägenheter det medför för den skattedragande allmänheten att, såsom
nu är fallet, i åratal få vänta på beskattningsmålens avgörande i högsta instans.
Även om rättelse vinnes i regeringsrätten och oriktigt utkrävda skattebelopp
jämte ränta därå restitueras, kan under den långa väntetiden allvarlig
skada hava tillfogats den enskilde. Även beträffande ett stort antal kommunala
mål gäller det, att ett snabbt avgörande av desamma kan vara av
största betydelse för de menigheter, som därav beröras. Det måste därför betecknas
som ett allmänt intresse av största vikt, att den nuvarande stora arbetsbalansen
i regeringsrätten snarast möjligt avarbetas.

En utökning av regeringsrättsledamöternas antal så, att regeringsrätten kunde
arbeta på två avdelningar om vardera fem ledamöter, skulle enligt de beräkningar,
som framlagts i propositionen, innebära, att samma balans, som enligt
departementschefens förslag först efter en tid av sju år beräknades vara nedbringad
till normala proportioner, skulle vara avarbetad efter omkring 3 V2
år. Redan med hänsyn till vanskligheten att ställa frågan om balansens nedbringande
på så lång sikt, som Eders Kungl. Maj:ts förslag innebär, synes ett
snabbare förfarande obetingat vara att förorda. Härtill kommer, att en uppdelning
av regeringsrätten på två avdelningar enligt riksdagens mening innebär
långt starkare garantier för att en verklig vinst ernås beträffande arbetsresultatet
än den av departementschefen förordade anordningen. Riksdagen vill med
styrka framhålla, att vilken väg, som än väljes, de åtgärder, som kunna komma
att vidtagas, obetingat måste vara att anse såsom ett provisorium.
Denna anordningens tillfälliga karaktär synes riksdagen än ytterligare framhävas,
därest övergångstiden till normala förhållanden göres så kort som möjligt.

Ur kostnadssynpunkt torde de båda alternativen vara jämställda. De totala
utgifterna för två nya regeringsråd och balansens avarbetande på 7 år eller för
fyra nya regeringsråd och balansens avarbetande på 31/2 år torde med hänsyn
till det i båda fallen ökade behovet av föredragande och extra arbetskrafter
inom departementen ställa sig ungefär lika. Skillnaden synes endast bestå
däri, att i det senare fallet kostnaderna fördelas inom en kortare tidrymd.

Vad slutligen angår svårigheterna att vid den tidpunkt, då balansen är avarbetad,
nedbringa regeringsrättsledamöternas antal till vad som då må finnas
erforderligt, kan riksdagen icke finna, att härutinnan skulle behöva föreligga
något avgörande hinder för en organisation av regeringsrätten på två avdel -

8

Riksdagens skrivelse Nr 320.

ningar. Riksdagen förutsätter nämligen, att Eders Kungl. Maj :t vid utseendet
av nya regeringsråd skall beakta den provisoriska karaktären av de föreslagna
åtgärderna och förty låta sig angeläget vara att vidtaga sådana anordningar,
som underlätta provisoriets avvecklande.

Med stöd av vad sålunda anförts anser sig riksdagen böra i princip uttala sig
för en ökning av regeringsrättsledamöternas antal därhän, att regeringsrätten
kommer att arbeta på två avdelningar om vardera fem ledamöter.

Återstår då frågan om regeringsrättens deltagande i laggranskningen. Med
avseende härå får riksdagen åberopa, att riksdagen förut avslagit en av herr
Schlyter väckt motion nr 246 om sådan ändrad lydelse av § 21 regeringsformen
att regeringsrättens deltagande i laggranskningen komme att upphöra. Med
hänsyn härtill finner riksdagen sig sakna anledning att här ytterligare ingå på
denna fråga. I den mån detta spörsmål kan förtjäna ytterligare omprövning,
torde denna böra äga rum i samband med den allsidiga utredning rörande regeringsrättens
organisation och arbetssätt, som av riksdagen föreslagits. Riksdagen
anser därför, att antalet ledamöter i regeringsrätten bör bestämmas till elva,
av vilka en skall tjänstgöra i lagrådet.

Departementschefen har föreslagit, att den av honom förordade organisationen
av regeringsrätten skulle träda i kraft från och med början av budgetåret
1928—1929. Då riksdagen nu föreslagit en ytterligare utökning av regeringsrättsledamötemas
antal, torde enligt riksdagens mening vissa svårigheter
uppkomma att redan från och med början av nästa budgetår vinna anpassning
efter de sålunda ändrade förhållandena. Ett uppskov med ikraftträdandet av
de nya bestämmelserna till den 1 januari 1929 skulle därjämte medföra den
fördelen, att de tidigare beräknade totalkostnaderna för regeringsrätten, föredragande
m. m. under nästa budgetår icke skulle behöva nämnvärt överskridas.
På grund härav anser riksdagen, att den nya organisationen icke bör träda i
kraft förr än den 1 januari 1929.

För genomförande av de av riksdagen här ovan förordade anordningarna erfordras
till en början vissa ändringar i 2 och 3 §§ i lagen den 26 maj 1909 om
Kungl. Maj:ts regeringsrätt, på sätt av Eders Kungl. Maj:t föreslagits. Vad
§ 1 i samma lag beträffar, synas de bestämmelser, som kunna föranledas av en
utökning av antalet regeringsråd från sju till elva, lämpligast böra innefattas
i en särskild lag av provisorisk karaktär. I denna lag torde böra meddelas
föreskrift därom, att regeringsrätten, i den mån så med hänsyn till regeringsrådens
antal lämpligen kan ske, skall arbeta på avdelningar. Därjämte torde
böra föreskrivas, att vad om måls handläggning i vissa fall av Eders Kungl.
Maj:ts högsta domstol i dess helhet finnes föreskrivet i Kungl. Maj:ts stadga
den 11 juni 1920 skall i tillämpliga delar gälla i fråga om regeringsrätten. I anslutning
härtill har riksdagens vederbörande utskott låtit utarbeta förslag till
lag angående tillfällig ökning av regeringsrådens antal.

Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen i anledning av Eders Kungl.
Maj:ts proposition nr 232 samt herr Schlyters motion (1:311),

dels antagit följande

Riksdagens skrivelse Nr 320.

9

Lag

om ändrad lydelse av 2 och 3 §§ i lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3)
om Knngl. Maj:ts regeringsrätt.

Härigenom förordnas, att 2 och 3 §§ i lagen den 26 maj 1909 om Kungl.
Maj:ts regeringsrätt skola, 2 § i nedan angivna delar, hava följande ändrade
lydelse:

2 §•

Besvär, som jämlikt författningarna må hos Konungen fullföljas i statsdepartementen,
skola, med de undantag, varom nedan i denna paragraf och i
3 § sägs, tillhöra regeringsrättens upptagande och avgörande i följande mål:

2:o) mål om beslut av landsting, av kommun, annan menighet eller deras
representationer, så framt ej klagan föres över Konungens befallningshavandes
beslut i anledning av sökt fastställelse å beslut, varom förmäles i 14 § 1. lagen
om polisväsendet i riket, eller ock målet angår skolväsendets ordnande;

mål om nybyggnad, inredning eller reparation av allmän byggnad, som av
menighet skall byggas och underhållas, om stället för sådan byggnads uppförande; mål

angående fattigvården, så framt ej klagan rörer Konungens befallningshavandes
beslut i fråga om skyldighet för fattigvårdssamhälle att hava egen
fattigvårdsanstalt eller del i sådan;

mål angående samhällets barnavård;

mål om barnavårdsnämnds beslut i fråga, som avses i lagen om barn utom
äktenskap;

mål angående allmän pensionsförsäkring;

13 :o) mål om Konungens befallningshavandes beslut rörande förordnande
till vägdelning, till syn rörande dikning, vattenavledning eller flottning eller
till annan dylik förrättning;

mål om förordnanden till lantmäteriförrättningar, om lantmätares avstängande
från rätt till nya förordnanden;

15 :o) mål om kyrkobokföring, lysning eller annat kungörande till äktenskap,
utfärdande av äktenskapscertifikat, företagande av vigsel;

3 §.

Därest i mål, som enligt 2:o) av 2 § tillhör regeringsrättens upptagande,
klagan rörer myndighets beslut i anledning av sökt fastställelse å landstings,
menighets eller dess representations beslut, eller mål, som i andra stycket av
samma punkt sägs, angår skolväsendets ordnande, skall regeringsrätten, med
eget utlåtande, överlämna målet till avgörande av Konungen i statsrådet.

10

Riksdagens skrivelse Nr S20.

Samma lag vare, där besvärsmål angår flera ämnen, av vilka något, men
ej alla tillhöra regeringsrättens upptagande.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1928.

dels antagit följande

Lag

angående tillfällig ökning av regeringsrådens antal.

Kungl. Maj:t har med riksdagen förordnat, att i stället för vad som stadgas
i 1 § av lagen om Kungl. Maj:ts regeringsrätt skall från och med den 1
januari 1929 och intill dess regeringsrådens antal efter vad i denna lag sägs
nedbragts till sju, gälla följande:

1 §•

Kungl. Maj:ts regeringsrätt skall intill utgången av år 1931 utgöras av
elva regeringsråd. Därefter skall antalet regeringsråd, i den mån sådant i
följd av inträffade ledigheter kan ske, nedbringas till sju. En av regeringsrättens
lagfarna ledamöter skall, enligt vad därom är särskilt stadgat, tjänstgöra
i lagrådet.

2 §■

Regeringsrättens arbete skall fortgå minst fyrtio veckor om året.

3 §■

I den mån så med hänsyn till regeringsrådens antal lämpligen kan ske,
skall regeringsrätten arbeta å avdelningar.

Regeringsrättens avdelningar äro lika behöriga att upptaga de till regeringsrättens
handläggning hörande ärenden, vilkas fördelning endast beror
av den ordning, vari de enligt gällande föreskrifter anmälas.

4 §.

Med iakttagande av vad ovan är föreskrivet äga de i regeringsrätten tjänstgörande
regeringsråden sig emellan fördela tjänstgöringsskyldigheten.

5 §•

Vad om måls handläggning i vissa fall av Kungl. Maj:ts högsta domstol i
dess helhet finnes i stadgan den 11 juni 1920 föreskrivet skall i tillämpliga delar
gälla i fråga om regeringsrätten.

dels ock beslutat hos Eders Kungl. Maj :t hemställa, det Eders Kungl. Maj :t
måtte föranstalta om en allsidig utredning rörande regeringsrättens organisa -

Riksdagens skrivelse Nr 320.

11

tion och arbetssätt, vilken utredning bör föreligga i så god tid, att de förslag i
ämnet, vartill utredningen må giva anledning, kunna föreläggas senast 1931
års riksdag.

II.

På grund av riksdagens beslut under I här ovan erfordras sådan ändring i
regeringsrättens stat, att däri från och med den 1 januari 1929 uppföras fyra
nya regeringsråd med en avlöning av 21,000 kronor till varje. För tiden den
1 januari—den 30 juni 1929 komma alltså kostnaderna för den föreslagna ökningen
av regeringsrådens antal att belöpa sig till 42,000 kronor eller samma
belopp, som i Eders Kungl. Maj:ts proposition nr 233 beräknats till avlönande
av två nya regeringsråd under hela budgetåret 1928—1929.

Den av riksdagen beslutade förstärkningen av regeringsrättens arbetskrafter
kommer givetvis att för förra halvåret 1929 medföra ökat behov av arbetskrafter
jämväl inom åtskilliga departement. Att nu i detalj fastställa arten och
antalet av de ytterligare arbetskrafter, som härigenom kunna bliva erforderliga,
låter sig emellertid knappast göra, förrän fördelningen av föredragningsturerna
mellan de olika departementen under år 1929 blivit av regeringsrätten
bestämd. Försiktigheten har därför synts riksdagen bjuda, att för närvarande
endast vissa belopp ställas till vederbörandes förfogande till täckande av kostnaderna
för den ökade föredragningen i regeringsrätten. Riksdagen förutsätter
härvid, att sedan någon erfarenhet rörande dessa frågor vunnits, detaljerade
förslag skola kunna föreläggas nästa års riksdag.

Riksdagens beslut på denna punkt är fattat med ledning av infordrade uppgifter
från vederbörande departement. Med stöd av dessa uppgifter har en beräkning
verkställts av de anslagsbelopp, som för de olika departementen skulle
erfordras för att under tiden 1 januari—30 juni 1929 upprätthålla den ökade
föredragningen i regeringsrätten. Inom justitie- och försvarsdepartementen
föreligger, enligt vad sålunda inhämtats, icke något behov av ytterligare arbetskrafter
för nu ifrågavarande ändamål.

Vad socialdepartementet beträffar, är följande att uppmärksamma. Eders
Kungl. Maj:t har i statsverkspropositionen, femte huvudtiteln, punkt 1, oberoende
av det i Eders Kungl. Maj:ts proposition nr 232 framlagda förslaget om
höjning av antalet regeringsrättsledamöter från sju till nio, hemställt om sådan
höjning av anslaget till socialdepartementets avdelning av Eders Kungl. Maj :ts
kansli, att redan från och med början av nästa budgetår i nämnda departement
anställdes ytterligare en extra föredragande med skyldighet att i viss
mindre omfattning biträda med föredragning av regeringsrättsmål för kommunikationsdepartementets
del, en andre amanuens med halvtidstjänstgöring
och ett extra kontorsbiträde. Anledningen härtill är den, att dessa båda departement
på grund av den betydande arbetsbalansen fått antalet föredragningsdagar
i regeringsrätten avsevärt utökat. Efter den 1 januari 1929 kan
nu denna extra föredragande helt tagas i anspråk för socialdepartementets
del. Detta departements behov av ökade arbetskrafter synes härigenom vid

12

Riksdagens skrivelse Nr 820.

bifall till Eders Kungl. Maj:ts förslag härutinnan bliva behörigen tillgodosett
jämväl under förra halvåret 1929. Riksdagen, som i övrigt icke funnit anledning
till anmärkning mot den här begärda anslagsförhöjningen, får därför tillstyrka
Eders Kungl. Maj:ts förslag i denna del.

Beträffande kommunikations-, finans-, ecklesiastik-, jordbruks- och handelsdepartementen
har riksdagen beräknat ökningen i kostnaderna för avlöning av
föredragande, amanuenser och övriga biträden under tiden den 1 januari—den
30 juni 1929 till i runda tal,

inom kommunikationsdepartementet
» finans »

» ecklesiastik »

» jordbruks »

s handels »

.... kronor 6,700: —

..... » 26,000: —

. • . . » 3,500: —

. . . . » 3,500: —

. . . . > 3,500: —

Summa kronor *43,250: —

Härvid är att märka, att Eders Kungl. Maj:ts förslag i ämnet beträffande
kommunikations- och finansdepartementen, så vitt nu är i fråga, innebär en
kostnadsökning under budgetåret 1928—1929 av 27,100 kronor, varjämte beträffande
ecklesiastik-, jordbruks- och handelsdepartementen det torde hava beräknats,
'' att kostnaderna för eventuella extra föredragande m. m. skolat bestridas
med extra utgiftsmedel.

Riksdagen anser därför, att i fråga om kommunikations-, finans-, ecklesiastikoch
handelsdepartementen här ovan beräknade belopp, respektive 6,750 kronor,
26,000 kronor, 3,500 kronor och 3,500 kronor, böra till bestridande av kostnaderna
för ökad föredragning i regeringsrätten såsom extra anslag uppföras
under vederbörande huvudtitlar.

Slutligen vill riksdagen, med hänsyn till den mera approximativa beskaffenheten
av ovanstående kalkyler, framhålla, att Eders Kungl. Maj:t, därest förhållandena
så skulle nödvändiggöra, icke lärar finna sig förhindrad att av omhänderhavande
medel — exempelvis anslagen till avlöningar till icke-ordinarie
befattningshavare m. m. eller extra utgifter — bestrida de ytterligare utgifter,
som för ifrågavarande föredragning prövas oundgängligen nödvändiga.

I propositionen nr 234 angående anslag till finansdepartementets avdelning
av Eders Kungl. Maj :ts kansli har Eders Kungl. Maj :t slutligen hemställt, att
en i posten för avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m. ingående
utgiftspost å högst 1,000 kronor för extra befattningshavare, tillfällig personal,
renskrivning, övertidsersättningar m. m. måtte höjas med 2,000 kronor till 3,000
kronor. Häremot har riksdagen intet att erinra. Då emellertid denna anslagshöjning
synes böra avse hela budgetåret 1928—1929, torde motsvarande höjning
höra göras i anslaget till nämnda departement.

Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen i anledning av Eders Kungl.
Maj:ts förslag i ämnet och herr Schlyters motion (1:312) samt med avslag å
herr Bomans motion (I: 307), i vad däri anförda synpunkter icke sammanfalla
med utskottets förslag till ändrad organisation av regeringsrätten, beslutat

Riksdagens skrivelse Nr 320.

13

A) dels godkänna följande ordinarie stat för regeringsrätten att tillämpas
från och med den 1 januari 1929:

Stat.

1 regeringsråd...................... kronor 21,000: —

10 » .................................... » 210,000: —

Avlöningar till övriga ordinarie befattningshavare, förslagsanslag
.................................... » 6,500: —

Summa förslagsanslag kronor 237,500: -—

dels ock för budgetåret 1928—1929 höja det i riksstaten uppförda ordinarie
förslagsanslaget till regeringsrätten från dess nuvarande

belopp ........................................ kronor 153,500:-—

med 42,000 kronor till.............................. » 195,500: —

B) i enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag i statsverkspropositionen,
femte huvudtiteln, punkt 1,

dels godkänna följande förslag till ordinarie avlöningsstat för socialdepartementet
att tillämpas från och med budgetåret 1928—1929:

Ordinarie avlöningsstat.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag .... kronor 175,200: —
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m.,

förslagsanslag .................................. » 45,200: —

Ersättning till sakkunniga biträden åt statens inspektör

för fattigvård och barnavård...................... » 6,000: —

Summa kronor 226,400: —

dels ock höja det ordinarie förslagsanslaget till departementets avdelning av
Eders Kungl. Maj:ts kansli, nu 232,000 kronor, med

13,500 kronor till.................................. kronor 245,500:-—

C) dels med avslag å Eders Kungl. Maj:ts proposition nr 209 uppföra det

ordinarie förslagsanslaget till kommunikationsdepartementets avdelning av
Eders Kungl. Maj:ts kansli med oförändrat belopp...... kronor 177,000: —

D) dels godkänna följande stater för finansdepartementet att tillämpas från
och med den 1 juli 1928:

A. Ordinarie avlöningsstat.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag .... kronor 174,800: —
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. in.,

förslagsanslag .................................. » 35,500: —

Avlönande av två extra föredragande hos regeringsrätten,
förslagsanslag .................................. » 19,100: —

Förslagsanslag kronor 229,400: —

14 Riksdagens skrivelse Nr 820.

B. övergångsstat.

Avlöningar, förslagsanslag.............................. kronor 500: —

dels ock höja det ordinarie förslagsanslaget till departementets avdelning av
Eders Kungl. Maj:ts kansli

nu ..... kronor 227,900: —

med.............................................. » 2,000: —

till ....................... » 229,900: —

E) dels till bestridande under tiden den 1 januari—den 30 juni 1929 av kostnaderna
inom kommunikationsdepartementet för ökad föredragning i regeringsrätten
under sjätte huvudtiteln för budgetåret 1928—1929 anvisa ett extra
anslag å 6,750 kronor,

F) dels till bestridande under tiden den 1 januari—den 30 juni 1929 av
kostnaderna inom finansdepartementet för ökad föredragning i regeringsrätten
under sjunde huvudtiteln för budgetåret 1928—1929 anvisa ett extra anslag å
26,000 kronor,

G) dels till bestridande under tiden den 1 januari—den 30 juni 1929 av kostnaderna
inom ecklesiastikdepartementet för ökad föredragning i regeringsrätten
under åttonde huvudtiteln för budgetåret 1928—1929 anvisa ett extra anslag å

3,500 kronor,

H) dels ock till bestridande under tiden den 1 januari—den 30 juni 1929 av
kostnaderna inom handelsdepartementet för ökad föredragning i regeringsrätten
under tionde huvudtiteln för budgetåret 1928—1929 anvisa ett extra anslag å

3,500 kronor.

Stockholm den 29 maj 1928.

Med undersåtlig vördnad.