Riksdagens skrivelse Nr 290.
1
Nr 290.
Godkänd av första kammaren den 1 juni 1928.
Godkänd av andra kammaren den 1 juni 1928.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckta
motioner om tillfällig löneförbättring åt lärare vid
folk- och småskolor samt högre folkskolor.
(Statsutskottets utlåtande nr 159.)
Till Konungen.
I två inom riksdagen väckta likalydande motioner, I: 30 och II: 56, kar
liemställts, att riksdagen måtte
dels medgiva, att tillfällig löneförbättring av statsmedel må för tiden 1
juli 1928—30 juni 1929 utgå till lärare vid folk- ock småskolor samt kögre
folkskolor med följande belopp:
till ordinarie manlig folkskollärare 500 kronor, till ordinarie kvinnlig folkskollärare
425 kronor, till ordinarie lärare vid småskola 300 kronor, till
extra ordinarie ock vikarierande manlig folkskollärare 375 kronor, till extra
ordinarie ock vikarierande kvinnlig folkskollärare 325 kronor, till extra ordinarie
ock vikarierande lärare vid småskola 225 kronor, till ordinarie manlig
ämneslärare vid kögre folkskola 600 kronor, till ordinarie kvinnlig ämneslärare
vid kögre folkskola 500 kronor, till extra ordinarie ock vikarierande
manlig ämneslärare med full tjänstgöring! vid kögre folkskola 500 kronor,
till extra ordinarie ock vikarierande kvinnlig ämneslärare med full tjänstgöring
vid kögre folkskola 450 kronor ock för timlärare vid kögre folkskola
15 % av nu utgående avlöning med ett maximum av 470 kronor för manlig
ock 420 kronor för kvinnlig lärare,
dels ock för ändamålet anvisa för budgetåret 1928—1929 bekövligt extra
förslagsanslag.
Riksdagen vill till en början erinra därom, att frågan om tillfällig löneförbättring
för här ifrågavarande lärarpersonal motionsvis var föremål för
prövning såväl vid 1925 som vid 1926 och 1927 års riksdagar. I sitt utlåtande
över motionerna i ämnet vid 1926 års riksdag anförde statsutskottet
följande:
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 14 saml. Nr 290.
1372 28
2
Riksdagens skrivelse Nr 290.
»Utskottet vill erinra därom, att förra året förelågo till utskottets behandling
motioner av enahanda innebörd som de nu förevarande och att utskottet
då förklarade sig behjärta de synpunkter, som av motionärerna anförts. I
anslutning till detta uttalande vill utskottet framhålla, att utskottet alltjämt
beaktar det nu framkomna kravet. Avlöningsförmånerna för lärarpersonalen
vid folk- och småskolor, sådana desamma euligt Kungl. Maj:ts och riksdagens
beslut nu utgå, anser utskottet för knappt tillmätta i förhållande till
vad som tillerkänts statstjänare i motsvarande ställning och med i stort sett
motsvarande utbildning. Särskilt kännbara måste enligt utskottets mening
förhållandena vara för de lärare, som vunnit sin utbildning under de senare
årens abnormt stegrade prisförhållanden och därunder kommit att ådraga
sig en i förhållande till framtidsutsikterna på lärarbanan oproportionerligt
stor skuldbörda. Utskottet har därför ej kunnat undgå finna, hurusom kravet
på en snar löneförbättring framstår såsom befogat, och enligt utskottets
mening bör detta krav tillgodoses förmedelst en definitiv lönereglering för
nu ifrågavarande lärarkårer.
Det må vidare erinras därom, att sedan ett par år tillbaka ett kommittéförslag
i ämnet föreligger, över vilket yttranden avgivits av vederbörande
myndigheter. Då emellertid nämnda förslag giver lärarna en löneplacering,
som synes utskottet för hög, bör detsamma undergå en ytterligare överarbetning,
eventuellt med aktgivande på möjligheten att i de föreslagna lönerna
inarbeta de dyrtidstillägg, som äro avsedda att alltjämt utgå å dessa
löner. I samband härmed torde dessutom vissa med löneregleringen sammanhängande
frågor böra tagas under förnyad utredning, t. ex. angående
lärarnas tjänstgöringstid, angående gift lärarinnas naturaförmåner, angående
lärares skyldighet att undervisa i fortsättningsskola m. m. Enligt utskottets
förmenande torde med hänsyn till det utredningsmaterial, som i den förevarande
lönefrågan allaredan'' föreligger, den erforderliga ytterligare utredningen
för framläggande av förslag om en definitiv lönereglering icke behöva
taga synnerligen lång tid i anspråk. Skulle emellertid hinder möta
för framläggande av ett definitivt löneregleringsförslag inom de närmaste
två åren, håller utskottet före, att det bör tagas under övervägande, huruvida
icke åtgärder böra vidtagas för beredande av en i avvaktan å den definitiva
löneregleringen utgående tillfällig löneförbättring åt ifrågavarande
lärare.»
Hj Utskottet hemställde slutligen, att riksdagen, i anledning av de i ämnet
väckta motionerna, måtte i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t hemställa, det
Eders Kungl. Maj:t täcktes taga under övervägande, dels huruvida ett förslag till
definitiv lönereglering för lärare vid folk- och småskolor skulle kunna under
de närmaste åren framläggas för riksdagen, dels ock huruvida, därest ett
sådant förslag icke inom denna tid kunde framläggas, en tillfällig löneförbättring
skulle kunna beredas nämnda lärare.
I en vid utskottets utlåtande fogad reservation yrkades, att riksdagen i
anledning av samma motioner måtte i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t
hemställa, att, för den händelse förslag om definitiv lönereglering för ifrågavarande
lärargrupper icke kunde föreläggas nästkommande års riksdag, Eders
Kungl. Maj:t måtte framlägga förslag om beredande av tillfällig löneförbättring
åt nämnda befattningshavare.
På grund av att kamrarna fattade olika beslut i frågan, förföll densamma
vid 1926 års riksdag.
Riksdagens skrivelse Nr 290.
Proposition om beredande av tillfällig löneförbättring åt ifrågavarande
lärargrupper blev emellertid ej förelagd 1927 års riksdag.
I de motioner, som väcktes vid 1927 års riksdag, hade, förutom det vid
de två närmast föregående årens riksdagar framställda yrkandet om tillfällig
löneförbättring, hemställts om framläggande för 1928 års riksdag av förslag
till definitiv lönereglering för i motionen berörda lärargrupper.
Över dessa motioner avgav statsutskottet vid 1927 års riksdag utlåtande,
i vilket utskottet till eu början erinrade om frågans behandling vid 1926 års
riksdag samt därefter yttrade:
»Sedan utlåtande avgavs av 1926 års riksdags statsutskott, hava enligt
utskottets mening inga omständigheter tillkommit, som kunna föranleda
utskottet att frångå vad då uttalades beträffande såväl kravet på en snar
lönereglering för dessa lärare som i fråga om, såsom ett provisorium, tillfällig
löneförbättring för samma lärare. Fastmer synes det utskottet, att
det av nu ifrågavarande lärare, vilka — under det att den ena gruppen
av statstjänstemän efter den andra under tiden efter år 1918 kommit i
åtnjutande av definitiv lönereglering — alltjämt bibehållits vid den nämnda
år för dem genomförda löneregleringen, för varje år med allt starkare skäl
kunna göras gällande berättigade krav på att de i likhet med flertalet befattningshavare
i statens tjänst skola komma i åtnjutande av definitiv löne
reglering. Motionärernas krav på tillfällig löneförbättring för budgetåret
1927—1928 torde emellertid icke nu vara finansiellt genomförbart.
Enligt den mening, som kommit till uttryck i uttalandet av 1926 års
statsutskott, synes hinder icke böra möta för framläggande inom den
närmaste tiden av ett definitivt löneregleringsförslag för här ifrågavarande
lärarpersonal. Utan att nu taga ställning till de spörsmål, som 1926 års statsutskott
i sitt ovannämnda yttrande berörde beträffande omfattningen av en
blivande definitiv lönereglering ävensom övriga därmed sammanhängande
frågor, får utskottet, i förvissning om att vid utarbetande av förslag i ärendet
grundlig uppmärksamhet kommer att ägnas åt alla på löneregleringsfrågan
inverkande förhållanden, uttala sin förväntan, att intet underlåtes för att om
möjligt denna fråga må vinna sin lösning vid 1928 års riksdag. Skulle dylikt
förslag icke kunna vid sagda tidpunkt framläggas, torde, enligt merberörda
uttalande, frågan om beredande av tillfällig löneförbättring åt nämnda lärare
böra tagas under övervägande.»
Utskottet hemställde då, att riksdagen måtte i anledning av de i ämnet
väckta motionerna i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t hemställa, att Eders
Kungl. Maj:t måtte taga under övervägande, huruvida förslag till definitiv
lönereglering för lärare vid folk- och småskolor samt högre folkskolor måtte
kunna framläggas för 1928 års riksdag.
I en vid utskottets utlåtande fogad reservation yrkades emellertid, att
ifrågavarande motioner ej måtte av riksdagen bifallas och anfördes i reservationen
till stöd härför:
Med motionärernas framställning avses dels att bereda här ifrågavarande
lärarpersonal tillällig löneförbättring för tiden 1 juli 1927—30 juni 1928, enligt
i motionerna angivna grunder, dels ock att framställning måtte göras
hos Kungl. Maj:t, att Kungl. Maj.''t måtte för 1928 års riksdag framlägga
förslag till definitiv lönereglering för i motionen berörda lärargrupper.
Frågan om beredande av tillfällig löneförbättring åt här ifrågavarande
lärarpersonal har under de senare åren vid upprepade tillfällen varit före
-
4
Riksdagens skrivelse Nr 290.
mål för Kungl. Maj:ts och riksdagens prövning, men framställningarna härom
hava, närmast på grund av de betydande statsfinansiella konsekvenser, ett
medgivande av ifrågavarande löneförmåner skulle medföra, icke kunnat bifallas.
Utskottet, som visserligen alltjämt behjärtar de synpunkter, som av motionärerna
andragits, har med hänsyn till frågans ekonomiska räckvidd och
i betraktande jämväl av att Kungl. Maj:t icke ansett sig kunna för innevarande
riksdag framlägga förslag i ämnet, funnit sig icke kunna förorda
bifall till förevarande förslag om beredande av tillfällig löneförbättring åt
nämnda lärarpersonal.
Vad beträffar motionärernas framställning om definitiv lönereglering för
i motionerna berörda lärargrupper, vill utskottet erinra om, att hos Kungl.
Maj:t föreligger ett av en särskild kommitté utarbetat förslag, vilket innebär
genomförande av ny definitiv lönereglering för samtliga kommunalt anställda
lärare. Då Kungl. Maj:t icke lärer underlåta att, när den statsfinansiella
situationen och omständigheterna i övrigt det medgiva, för riksdagen framlägga
det förslag i ämnet, som Kungl. Maj:t finner påkallat, kan utskottet
ej heller tillstyrka motionerna i denna del.
Båda kamrarna biföllo det reservationsvis gjorda yrkandet, vadan riksdagen
alltså avslog motionerna.
Såsom av ovanstående redogörelse framgår, har riksdagens statsutskott
vid flera tillfällen uttalat sitt behjärtande av den angelägenhet, som i motionerna
beröres. De statsfinansiella förhållandena och frånvaron av initiativ
från Eders Kungl. Maj:ts sida i ämnet hava emellertid hittills föranlett, att
något positivt beslut i frågan ej kunnat komma till stånd. Jämväl nu lärer
ställningen få anses sådan, att ett bifall till motionärernas hemställan ej
kan ifrågakomma.
Riksdagen håller emellertid före, att det ur alla synpunkter vore önskvärt,
att frågan om en reglering av ifrågavarande lärargruppers löner snarast bleve
definitivt löst.
Det lärer främst ankomma på Eders Kungl. Maj:t att närmare överväga
grunderna för en blivande lönereglering, och finner sig riksdagen förty böra
i anledning av ovanberörda motioner (I: 30 och II: 56) hemställa, att Eders
Kungl. Maj:t måtte taga under övervägande, huruvida förslag till förbättrade
löneförhållanden för lärare vid folk- och småskolor samt liögre folkskolor
må kunna snarast framläggas för riksdagen.
Stockholm den 1 juni 1928.
Med undersåtlig vördnad.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1928.