8

Riksdagens skrivelse Nr 274.

Nr 274.

Godkänd av första kammaren den 1 juni 1928.
Godkänd av andra kammaren den 1 jnni 1928.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av väckta
motioner om understöd åt behövande elever vid vissa
anstalter för yrkesundervisning.

(Statsutskottets utlåtande nr 8, punkt 239, och memorial
nr 131.)

Till Konungen.

I två inom riksdagen väckta likalydande motioner (I: 52 och II: 55) liar
hemställts,

att riksdagen för budgetåret 1928—1929 måtte anvisa ett extra förslagsanslag
av 130,000 kronor att i huvudsaklig överensstämmelse med i motionerna
angivna grunder och enligt de närmare bestämmelser, Eders Kungl.
Maj:t finner gott föreskriva, användas till understöd åt behövande elever vid
statsunderstödda kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning,

samt att denna stipendieverksamhet måtte anordnas med särskild hänsyn
till de unga arbetslösa.

Till stöd för sitt förslag hava motionärerna anfört följande:

»Inom den omfattande arbetslöshet, som alltjämt och till synes varaktigt
råder inom landet, torde med fog ungdomsarbetslösheten kunna betraktas
såsom mest allvarlig. En ung människa, som under de betydelsefulla övergångsåren
av brist på arbetstillfällen tvingas att under månader och år gå
sysslolös, utsattes för svåra påfrestningar icke endast ekonomiskt utan även
moraliskt. Vad som kan göras för att avhjälpa ungdomsarbetslösheten eller
åtminstone neutralisera dess följder, torde följaktligen vara en angelägen
samhällsuppgift, som icke får underlåtas.

I årets statsverksproposition har sålunda statsrådet och chefen för socialdepartementet
under punkten rörande offentliga arbetsförmedlingen i riket
m. m. ifråga om ungdomsarbetslösheten bland annat anfört, att »åtgärder
till underlättande av yrkesval samt till ernående av en rationell arbetsanvisning
för de unga för närvarande vore av behovet starkt påkallade».
Såsom en lämplig åtgärd i detta syfte har han, med anslutning till vad av
kommerskollegium, socialstyrelsen och skolöverstyrelsen vid gemensam beredning
anförts, föreslagit ett ordnat samarbete mellan den offentliga arbetsförmedlingen
och skolan. Eör detta ändamål borde, enligt ämbetsverkens
gemensamma skrivelse, arbetsförmedlingens verksamhet icke begränsas till
att allenast anvisa den unge den lediga anställningen utan den anställning
för vilken han bäst lämpade sig. Överhuvud skulle den offentliga arbetsförmedlingen
träda till på ett betydligt mera aktivt sätt ifråga om arbetsanskaffning
åt ungdomen, än vad förut varit förhållandet. I det syftet borde
gällande författningsföreskrifter sålunda utvidgas till att omfatta statsbidrag
jämväl för särskilda åtgärder till arbetsförmedling och vägledning vid yrkesval
för ungdom.

1352 28

9

Riksdagens skrivelse Nr 274.

Då oaktat denna utvidgning av verksamheten någon höjning av anslaget
till offentliga arbetsförmedlingen i riket m. m. icke ansetts behöva ifrågakomma,
torde detta bero på, att anordningarna huvudsakligen betraktats
såsom varande av försökskaraktär. Vid större erfarenhet ifråga om ungdomsarbetslösheten
lärer det också bliva klart, att åtskilligt mera erfordras
utöver den föreslagna anordningen till förbättrat samarbete mellan arbetsförmedlingen
och skolan. Sålunda lärer det tämligen snart bliva tydligt,
att den offentliga arbetsförmedlingen utanför de större städerna icke är
rustad för de nya uppgifterna. Detta gäller i särskild grad landsbygdens
brukssamhällen, varest ungdomsarbetslösheten ej sällan visar sig mycket
allvarlig.

Vid den under förra året företagna arbetslöshetsräkningen kunde det
sålunda ådagaläggas, att av hela antalet anmälda och medräknade arbetslösa,
59,922 personer, utgjordes antalet arbetslösa, födda under något av
åren 1907—1913 icke mindre än 11,723 personer. Vid en fördelning
av antalet anmälda och medräknade arbetslösa å de län inom mellersta
Sverige, vilka särskilt hårt träffats av arbetslösheten, framkommer följande
tablå:

Städer och
köpingar

Industri-

kommuner

Jordbruks-

kommuner

hela

antalet

anmälda

arbetslösa

arbets-

lösa,

födda

1907-

1913

hela

antalet

anmälda

arbetslösa

arbets-

lösa,

födda

1907-

1913

hela

antalet

anmälda

arbetslösa

arbets-

lösa,

födda

1907-

1913

Värmlands län..............................

657

114

1 768

518

315

j

48

Örebro län ..................................

576

in

1 658

335

59

8

Västmanlands län ........................

547

58

775

237

35

7

Kopparbergs län...........................

495

92

1629

465

149

30

Gävleborgs län ..........................

1087

170

3 055

658

347

81

Av ovanstående tabell torde klart framgå, att ungdomsarbetslösheten i
väsentlig mån är ett problem för landsbygdens industrikommuner, där färre
tillfällen till en mera mångsidig yrkesutbildning ges än i städerna, och där
den offentliga arbetsförmedlingen icke äger samma möjlighet att utveckla
sin gagneliga verksamhet som i de stora städerna.

Vidare kan starkt ifrågasättas, huruvida den sålunda flyktigt skisserade
anordningen för samarbete verkligen kommer att medföra någon effekt,
därest den icke förmår göra den ungdomliga arbetskraften mera anpassbar
efter de olika möjligheterna å arbetsmarknaden. I det hänseendet betyder
en rationellt bedriven yrkesundervisning säkerligen det mesta för en arbetsförmedling,
som annars när det gäller unga arbetslösa huvudsakligen torde
ha att göra med icke yrkeslärda, diversearbetare och springpojkar eller lärlingar
inom ett enda, överfyllt yrke.

En verkligt effektiv arbetsförmedling i fråga om unga arbetslösa synes
oss följaktligen böra kombineras med ökade möjligheter att bereda dem
yrkesutbildning. För yrkesutbildningsändamål understödjer för övrigt staten
ett flertal undervisningsanstalter av både kommunal och enskilt natur.
Detta understöd gäller i regel dock endast upprätthållandet av själva skolorganisationen.
För att möjliggöra för mindre bemedlade eller obemedlade,
till vilka de unga arbetslösa i det övervägande antalet fall torde böra

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 14 saml. Nr 272—274. 1351 28 2

10

Riksdagens skrivelse Nr 274.

räknas, att bevista dessa statsunderstödda anstalter för yrkesundervisning
bär föga åtgjorts. Under eu lång följd av år bär riksdagen visserligen
anvisat medel till stipendier åt elever vid läroanstalter av olika slag. Sålunda
föreslås i årets statsverksproposition 295,500 kronor till stipendier
åt elever vid folk- och småskolseminarierna. Ett belopp av 260,000 kronor
upptages som stipendier åt elever vid folkhögskolor. Till understöd åt
obemedlade och mindre bemedlade elever vid lägre lantbruksundervisningsanstalter,
däribland lantmannaskolor, avses i förslaget till riksstat ett ordinarie
förslagsanslag av 150,000 kronor. Bland de till yrkesundervisningen
börande läroanstalterna äro emellertid de kommunala och enskilda skolorna
för husmodersutbildning de enda, vid vilka elevstipendier av statsmedel
förekomma, i årets förslag till stat upptagna till 30,000 kronor.

Skolöverstyrelsen bar emellertid vid upprepade tillfällen i skrivelser till
Kungl. Maj:t för sin del kraftigt understrukit, att behovet av elevstipendier
vore minst lika starkt och lika beaktansvärt i fråga om andra grenar
av yrkesutbildningen som beträffande husmodersutbildningen och den utbildning
nyssnämnda läroanstalter avse att meddela. Nämnda myndighet
bar därvid betonat, att möjlighet till statligt stipendieunderstöd borde beredas
för obemedlade och mindre bemedlade elever jämväl vid andra slag
av statsunderstödda kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning,
vilkas bevistande kräver ett mera avsevärt avbrott i elevernas förvärvsarbete,
ävensom att stipendiebeloppen borde sättas lika med dem, som
bestämts för jämförliga läroanstalter av ovannämnda slag. Ehuru vederbörande
departementschef, senast i fjolårets statsverksproposition, medgivit,
att ett verkligt behov av statsstipendier förelåge även för här berörda skolors
elever, ansåg han sig av statsfmansiella skäl icke kunna förorda den föreslagna
utvidgningen av statens stipendieverksamhet.

I sin underdåniga framställning den 25 augusti 1927 bär skolöverstyrelsen
ånyo framhållit, att behovet av stipendier för obemedlad och mindre
bemedlad ungdom, som vill söka grundlig utbildning vid förekommande
skolor för yrkesutbildning, syntes alltmera trängande. Härvidlag anför
styrelsen bland annat: »Aven om det måste erkännas, att de statsfinan siella

förhållandena alltjämt tvinga till största möjliga återhållsamhet i fråga
om statens utgifter, måste det dock framstå såsom ett uttryck för ett
underskattande av produktiv verksamhet och därjämte som eu orättvisa
mot den obemedlade, som vill ägna sig åt dylik verksamhet, att staten i
ekonomiskt avseende icke lika kraftigt stöder utbildningen för denna verksamhet,
som fallet är i fråga om vissa sidor av teoretisk yrkesverksamhet,
exempelvis folkskollärarebanan, vars ämnessvenner av gammalt prövats vara
i behov av statliga stipendieunderstöd. Det måste också synas oförklarligt,
varför en obemedlad, som vill ägna en sammanhängande tid åt utbildning
i någon yrkesskola, skulle anses tillräckligt hjälpt med ett mindre
understöd än det som anses behövligt för den, som vill söka utbildning
vid folkhögskola eller lantmannaskola, där elevernas omkostnader för uppehälle
med mera dock oftast torde vara lägre än motsvarande omkostnader
vid yrkesskolan.» Skolöverstyrelsen fann sig på grund härav böra alternativt
hemställa till Kungl. Maj:t att föreslå riksdagen att för budgetåret
1928—1929 anvisa ett extra förslagsanslag av 130,000 kronor att i huvudsaklig
överensstämmelse med angivna grunder och enligt de närmare bestämmelser
Kungl. Maj:t funne gott föreskriva användas till understöd åt
behövande elever vid statsunderstödda kommunala och enskilda anstalter
för yrkesundervisning med heldagsundervisning och sammanhängande kurs
av minst fem månaders längd.

Dessa synpunkter torde böra tillmätas allvarligt beaktande icke minst

11

Kiksdagens skrivelse Kr 274.

i tider, då ungdomsarbetslösheten såsom nu är omfattande och kräver samhällets
vakna uppmärksamhet mera än någonsin. Genom eu rationellt bedriven
yrkesundervisning torde en icke obetydlig del av de svårigheter,
som i synnerhet landsbyggdens industrikommuner lida under till följd av
arbetslösheten, kunna minskas. Samtidigt få de unga arbetslösa tillfälle
att skaffa sig en arbetsutbildning, som under alla förhållanden blir dem
till gagn. Det bör därför kunna anses som ett betydelsefullt led i samhällets
strid mot den oförvållade arbetslöshetens onda att genom en statlig
stipendieverksamhet kunna bereda möjlighet för obemedlade unga arbetslösa
att förskaffa sig en arbetsutbildning inom de av staten uppehållna
yrkesundervisningsanstalterna.

En sådan stipendieverksamhet till belopp, som av skolöverstyrelsen föreslagits,
torde kunna ordnas på olika sätt och genom redan förefintliga
statliga organ. Ett nära samarbete mellan skolöverstyrelsens yrkesskoleavdelning
och de densamma underordnade yrkesundervisningsanstalterna å
ena sidan samt statens arbetslöshetskommission jämte de lokala arbetslöshetskommittéerna
och den offentliga arbetsförmedlingen å den andra torde
sålunda lätt låta sig åvägabringa för stipendiemedlens riktiga fördelning
och användning. Vederbörande utskott torde härför kunna anvisa den lämpligaste
utvägen, liksom i frågan, huruvida medlen böra anvisas från anslaget
till arbetslöshetens bekämpande eller från särskilt anslag under åttonde
huvudtiteln.»

För egen del får riksdagen anföra följande.

I eu ej ringa utsträckning har det allmänna hittills tillgodosett kraven
på stipendier och understöd åt elever inom de teoretiska undervisningsanstalterna,
medan de behov, som i motsvarande hänseenden finnas inom läroanstalterna
för praktisk yrkesutbildning, rönt föga uppmärksamhet. Ej minst
med hänsyn härtill har riksdagen funnit de synpunkter, som i ovanberörda
motioner gjorts gällande, vara värda ett närmare beaktande och förtjänta att
tagas under noggrann omprövning. Emellertid innefattar den av motionärerna
berörda frågan ett spörsmål av vittutseende beskaffenhet och omfattande
ekonomisk innebörd, i följd varav riksdagen anser, att vidare åtgärder
för främjande av syftemålet uppenbarligen böra föregås av en ingående
utredning, huruvida och under vilka former samt i vilken utsträckning
ifrågavarande understödjande verksamhet lämpligen bör bedrivas från det
allmännas sida. Riksdagen, som finner eu dylik utredning böra igångsättas,
vill dock, utan att nu i vidare män uttala sig i ämnet, framhålla, att stipendieverksamlieten
ifråga bör, därest densamma anses böra komma till stånd, inskränka
sig att avse allenast elever vid kommunala anstalter för yrkesundervisning.

Riksdagen får alltså, i anledning av ovanberörda motioner (I: 52 och II: 55),
anhålla, det Eders Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning, huruvida
och under vilka former samt i vilken utsträckning understöd åt behövande
elever vid statsunderstödda kommunala anstalter för yrkesundervisning må
ifrågakomma, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill sagda utredning
må giva anledning.

Stockholm den 1 juni 1928.

Med undersåtlig vördnad.