Riksdagens skrivelse Nr 239.

11

tfr 239.

Godkänd av första kammaren den 23 maj 1928.
Godkänd av andra kammaren den 23 maj 1928.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av väckt
motion om anslag till en förberedande militär utbildningskurs
för skolungdom.

(Statsutskottets utlåtande nr 125.)

Till Konungen.

Uti en inom riksdagen väckt motion (II: 151) liar hemställts, att riksdagen
ville för budgetåret 1928—1929 bevilja ett extra anslag av 52,000
kronor i och för bestridande av kostnaderna för en förberedande militär
utbildningskurs åt skolungdom, avseende förberedelse till reservofficersutbildning
och anordnad på frivillighetens väg på ferietid.

Till stöd för framställningen har i motionen anförts följande:

»Den aktiva befälskadern inom vår nuvarande armé är så knappt tilltagen,
att den nätt och jämt räcker till för utbildningsarbetet i fred. Att
med denna svaga kader under krigstid erhålla någon utsvällning av fredsförbanden,
d. v. s. uppsättandet av reservtrupper, torde näppeligen låta sig
göra. En hel del av den aktiva befälskadern måste ju kvarlämnas i depåerna
för utbildning av den del av årskontingenten, som icke i fredstid erhållit
nödig utbildning. För att mobiliseringsapparaten över huvud taget
skall kunna fungera fordras ett ökat antal reservofficerare.

I 1925 års försvarsproposition beräknades, att infanteriet årligen skulle
tillföras minst 90 reservofficerare. I anledning av de förändringar, riksdagen
vidtog i infanteriets organisation, bör antalet ökas till minst 95. År 1926
utnämndes 38 reservofficerare vid infanteriet, 1927 var antalet 37. Sammanlagt
ha under åren 1920—1927 vid infanteriet utnämnts 189 reservofficerare.
Bristen är således högst betydande. För närvarande utgör antalet reservofficersaspiranter
vid infanteriet 60, av vilka 45 beräknas uppnå officersgraden.
Å andra sidan torde detta antal komina att avsevärt ökas genom
övergång från officersaspiranter till reservofficersaspiranter. I vilken omfattning
detta kan komma att ske är för närvarande icke möjligt att angiva,
dock kan antalet icke stiga till 95.

Hittills har tillströmningen till reservofficersbanan icke motsvarat behovet,
och i framtiden lär den knappast komma att ökas, sedan genom

1293 28

12

Riksdagens skrivelse Nr 2H9.

1925 års värnpliktslag skillnaden mellan en värnpliktig students och eu reservofficers
utbildningstid avsevärt ökats. Den värnpliktige studenten kan
icke finna det lockande att underkasta sig den betydligt längre utbildningstid,
som fordras för att bli reservofficer. Visserligen har genom 1925
års härordning bestämts, att en reservofficer, som kvarstår till fyllda 42 år,
äger utbekomma ett belopp på mellan 6,000 och 7,000 kronor. Denna förmån
kommer visserligen i någon mån att främja rekryteringen, men den
bör kompletteras med andra åtgärder, ägnade att för den värnpliktige studenten
underlätta utbildningen till reservofficer. Av största vikt är att han
beredes möjlighet att fullgöra denna utbildning med minsta möjliga tidsförlust
och utan allt för stort intrång i hans förberedelser till verksamheten
i det civila livet. Att intresse finnes hos den studerande ungdomen för utbildning
i försvarets tjänst, därom vittnar den stora anslutningen till landstormens
ungdomsavdelningar, där tusentals ynglingar årligen genomgå eu
frivillig militärutbildning, vilken ofta resulterar i kompetens som gruppchef,
ställföreträdande plutonchef, ja i vissa fall t. o. m. till plutonchef. Detta
intresse bör staten tillvarataga.

Olika utvägar att genom förberedande militär utbildning — i likhet med
vad som sker utomlands t. ex. i Holland — underlätta reservofficersrekryteringen
erbjuda sig. En sådan utväg är att låta ynglingar, vilka under året närmast
före studentexamen avsluta sina kurser inom en landstormens ungdomsavdelning
och som förklara sig ämna bliva reservofficerare, avlägga vissa prov,
teoretiska och praktiska, inför av Kungl. Maj:t förordnade officerare. Härigenom
kan tiden för reservofficersutbildningen avsevärt förkortas. En annan
utväg, som erbjuder en närmare till hands liggande möjlighet att praktiskt
pröva eu ny väg för reservofficersrekryteringen, är att genom till ferietid
förlagd frivillig militärutbildning under åren närmast före studentexamen förkorta
den tid, som efter avlagd studentexamen kräves för reservofficersutbildningen.

Chefen för generalstaben har år 1927 till riksdagens andra kammares första
tillfälliga utskott avgivit yttrande över en i denna kammare väckt motion,
nr 199, angående sådan frivillig utbildning. Detta yttrande innehåller eu fullständig
utredning rörande omfattningen av och sättet för ifrågavarande militära
utbildnings anordnande och därmed förenade kostnader m. m. Ytterligare
utredning i denna sak torde knappast vara erforderlig. Yissa detaljbestämmelser
närmast beträffande ordnandet av och tidsfördelningen för den fortsatta
reservofficersutbildningen torde lämpligen kunna utfärdas i kommandoväg.
Hinder synes således icke föreligga att försöksvis anordna den första
kursen sommaren 1928, samt följande år tvenne kurser, en yngre och en äldre,
vardera kursen på en tid av 50 ä 60 dagar. Ett oavvisligt krav för att det
avsedda ändamålet skall kunna nås är, att elev, som med godkända betyg
genomgått båda årens kurser, tillförsäkras en motsvarande minskning i den
för utbildning till reservofficer lagstadgade tiden.

Enligt de av chefen för generalstaben uppgjorda beräkningarna uppgå kostnaderna
för den yngre kursen med en längd av 60 dagar och ett förutsatt elev -

13

Riksdagens skrivelse Nr 239.

antal av 220 till 52,238 kronor ock för den äldre kursen med samma längd ock
ett förutsatt elevantal av 180 till 42,922 kronor, d. v. s. under andra året ett
sammanlagt belopp av 95,160 kronor. Nämnda belopp utgör dock icke annat
än till en mindre del en merkostnad för staten. På grund av den ovan
förutsatta minskningen i den för utbildning till reservofficer fastställda tiden
reduceras i motsvarande mån kostnaderna för den efter de förberedande
kurserna följande reservofficersutbildningen. Merkostnaderna äro i stort
sett begränsade till följande poster: resor vid in- ock utryckning, undervisningsmateriel,
böcker ock kartor m. m., resor ock traktamentsersättning åt
befäl, diverse omkostnader, idrottsmateriel, kostnader för »nytta ock trevnad»
samt oförutsedda utgifter. Även beträffande dessa poster uppgå merkostnaderna
icke alltid till de i generalstabsckefens kostnadsberäkning upptagna
beloppen. Dessa merkostnader torde högst kunna beräknas till för den
yngre kursen 11,700 kronor ock för den äldre kursen 9,750 kronor, eller för
båda kurserna tillsammans 21,450 kronor. För denna jämförelsevis obetydliga
kostnad skulle en åtgärd av väsentlig betydelse för reservofficersrekryteringens
underlättande kunna vidtagas.»

Riksdagen vill erinra om att i en vid 1927 års riksdag väckt motion
hemställdes, att riksdagen måtte i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t anhålla
om att utredning verkställdes rörande idrottslig ock förberedande militär
utbildning vid läroanstalter ock skolor samt att av utredningen föranledda
förslag om möjligt underställdes 1928 års riksdag. Motionen gav emellertid
icke anledning till någon åtgärd från riksdagens sida. Yttranden över
motionen hade inhämtats från skolöverstyrelsen ock chefen för generalstaben
(se andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 4).

Det nu väckta förslaget avser anvisande av medel för bestridande av kostnaderna
för en militär utbildningskurs åt skolungdom, avseende förberedelse
till reservofficersutbildning ock anordnad på frivilligketens väg under ferietid.

Riksdagen kar icke ansett det vara uteslutet, att genom en omläggning av
reservofficersutbildningen på sådant sätt, att minsta möjliga kinder uppstår
för reservofficersaspiranterna i deras studier och civila yrkesutbildning,
en förbättring av rekryteringen kan ernås. Möjligen kan det befinnas ändamålsenligt
att förlägga en del av utbildningen före studentexamen. Riksdagen,
som dock icke ansett sig böra bevilja medel för det i motionen angivna
ändamålet, kar emellertid funnit, att frågan om den lämpligaste förläggningen
av tiden för reservofficersutbildningen bör tagas under närmare
övervägande.

Riksdagen får alltså anhålla, att Eders Kungl. Maj:t måtte taga under
övervägande frågan om en omläggning av reservofficersutbildningen i det
av riksdagen ovan angivna syftet.

Stockholm den 23 maj 1928.

Med undersåtlig vördnad.