2
Riksdagens skrivelse Nr 110.
Nr 110.
Godkänd av föräta kammaren den 14 april 1928.
Godkänd av andra kammaren den 14 april 1928.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds framställning
om anslag till förkättring och underhåll av för automobiltrafiken
viktiga vägar « landsbygden jämte i ämnet väckta
motioner.
(Statsutskottets utlåtande nr 6, punkt 17:o, ock memorial nr 70.)
Till Konungen.
Uti den till riksdagen den 4 januari 1928 avlåtna propositionen (nr 1) angående
statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1928—1929 har Eders
Kungl. Maj:t i avseende å sjätte huvudtiteln föreslagit riksdagen (punkt 19
av det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
för samma dag) att till förbättring och underhåll av för automobiltrafiken
viktiga vägar å landsbygden för budgetåret 1928—1929 anvisa ett
extra reservationsanslag av 19,800,000 kronor att direkt utgå av automobilskattemedel.
I samband med förevarande förslag har riksdagen till behandling förehaft
bland annat, följande inom riksdagen väckta motioner, nämligen
dels två likalydande (I: 147 och II: 221), däri hemställts, att riksdagen
måtte besluta, att 3 § 1 mom. i förordningen den 28 maj 1926 om fördelning
av automobilskattemedel skall hava följande lydelse:
»1 mom. Av landsbygdens andel av skattemedlen fördelas åttiofem procent
på följande sätt:
a) Till väghållningsdistrikt, vars samtliga vägar övertagits till underhåll
medelst vägkassan, utgår bidrag med trettiofem procent av distriktets verkliga
kostnad---byggande av väg.
Till grund---förklaras förverkad.
b) Vad av--— särskilda län.
dels II: 58, däri hemställts, att riksdagen måtte besluta sådan ändring av
3 § i förordningen den 28 maj 1926 om fördelning av automobilskattemedel,
att till väghållningsdistrikt, vars samtliga vägar övertagits till underhåll medelst
vägkassa, bidrag utgår med trettiofem procent av distriktets verkliga kostnader
för vägunderhåll och vinterväghållning under nästföregående kalenderår ;
3
Riksdagens skrivelse Nr 110.
dels II: 156, däri hemställts, att riksdagen ville besluta, att gällande förordning
rörande automobilskattemedel så ändras, att vid vägföretag, som ut
föras med bidrag av automobilskattemedel, bidrag skall utgå ej endast med
2/3 av kostnaden för själva vägarbetet utan även med */3 av kostnaderna
för den marklösen, som vederbörande distrikt nödgas utbetala för vägföretagets
realiserande;
dels ock den av riksdagen tidigare i skrivelse 6 A, punkt 6:o) omförmälda
motionen II: 31, däri hemställts, att riksdagen måtte besluta, att statsbidrag
för marklösen vid byggandet av nya samt förbättring eller omläggning av
backiga eller eljest mindre goda vägar och vid förbättring av för automobiitrafiken
viktiga vägar å landsbygden må utgå efter samma grunder som till
kostnaderna i övrigt, eller, om detta icke kan bifallas, att statsbidrag för marklösen
vid förbättring eller omläggning av backiga eller eljest mindre goda
vägar och vid förbättringar av för automobiltrafiken viktiga vägar å landsbygden
må utgå efter samma grunder som till kostnaderna i övrigt.
Riksdagen får anmäla, att riksdagen dels till förbättring och underhåll av
för automobiltrafiken viktiga vägar å landsbygden för budgetåret 1928—1929
anvisat ett extra reservationsanslag av 19,800,000 kronor, att direkt utgå av
automobilskattemedel;
dels beslutat 1) att 3 § 1 mom. i förordningen den 28 maj 1926 om fördelning
av automobilskattemedel skall hava följande lydelse:
»1 mom. Av landsbygdens andel av skattemedlen fördelas åttiofem procent
på följande sätt:
a) Till väghållningsdistrikt, vare samtliga vägar övertagits till underhåll
medelst vägkassan, utgår bidrag med tjugufem procent av distriktets verkliga
kostnad---byggande av väg.
Till grund--— förklaras förverkad.
b) Vad av--— särskilda län.»;
2) att ovannämnda ändrade bestämmelse skall träda i tillämpning vid fördelning
av de under budgetåret 1928—1929 influtna automobilskattemedel;
dels ock medgivit, att statsbidrag må, efter Eders Kungl. Maj:ts närmare
beprövande, av automobilskattemedel utgå jämväl för lösen av mark, vars
förvärvande kan för vederbörande ort ställa sig i särskilt hög grad betungande
såsom exempelvis åker, äng eller trädgård, så ock för lösen av byggnad, som
befinnes hinderlig för vägs breddning eller omläggning eller vare undanskaffande
kan vara angeläget för tillgodoseende av trafiksäkerheten.
Stockholm den 14 april 1928.
Med undersåtlig vördnad.