Kungl. Maj:ts proposition Nr 90.

1

Nr 96.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående inrättande av en
professur i flygteknik vid tekniska högskolan m. m.;
given Stockholms slott den 17 februari 1928.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

N. J. F. Almkvist.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 17 februari 1928.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist,
Ltberg, von Stockenström.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, kommunikationsoch
handelsdepartementen anför härefter chefen för ecklesiastikdepartementet,
statsrådet Almkvist:

Under punkt 120 i åttonde huvudtiteln av 1928 års statsverksproposition
har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan på proposition angående
inrättande av en professur i flygteknik vid tekniska högskolan in. m.,
i riksstaten för budgetåret 1928—1929 beräkna:

dels en ökning av det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar vid tekniska
högskolan, nu 692,800 kronor, med 8,500 kronor till 701,300 kronor,
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 sand. 78 höft. (Nr 96) 1

Inrättande av
en professur
i flygteknik
vid tekniska
högskolan
in. m.

2

Kungl. May.ts proposition Nr 96.

dels ock till påbörjande av uppförandet och inredandet av ett flygtekniskt
laboratorium ett extra reservationsanslag av 50,000 kronor.

Vid min anmälan inför Kungl. Maj:t av ifrågavarande ärende anförde
jag, att de av mig, jämlikt bemyndigande av den 12 juli 1927, tillkallade
sakkunniga för utredning av frågan om inrättande av en professur i flygteknik
vid tekniska högskolan m. in. den 19 november 1927 till Kungl.
Maj:t inkommit med utredning och förslag i ämnet. De sakkunnigas betänkande
hade den 25 november 1927 remitterats till åtskilliga myndigheter,
vilka då ännu icke till Kungl. Maj:t inkommit med utlåtande i ärendet.
Det vore mig sålunda icke möjligt att redan då inför Kungl. Maj:t
framlägga ett slutligt förslag i frågan, men det vore min avsikt att, så snart
ovanberörda utlåtanden till Kungl. Maj:t inkommit, ånyo upptaga frågan, så
att proposition i ämnet måtte kunna föreläggas 1928 års riksdag.

Då de av mig omförmälda utlåtandena numera samtliga inkommit till
Kungl. Maj:t, anhåller jag, i anslutning till vad jag sålunda tidigare anfört,
att få upptaga frågan till omprövning i hela dess vidd; och vill jag därvid
till en början lämna en redogörelse för frågans förhistoria.

Frågans tidigare
behandng.

Tekniska
högskolans
framställning
1924.

I en till Kungl. Maj:t år 1924 av tekniska högskolans lärarkollegium ingiven
framställning hemställde lärarkollegiet, att Kungl. Maj:t i proposition
till 1925 års riksdag täcktes äska anslag till inrättandet av en professur i
flygteknik vid tekniska högskolan.

Till stöd härför anförde lärarkollegiet bland annat följande:

Inrättandet av en professur i flygteknik vid tekniska högskolan har sedan
flera år tillbaka för högskolans lärarkollegium tett sig som ett önskemål av
synnerlig betydelse. Redan i samband med riksdagspetita för år 1920
framhöll kollegiet behovet av en sådan professur. Vid detta tillfälle framstod
emellertid inrättandet av en professur i hållfasthetslära såsom ännu
nödvändigare för högskolan, varjämte detta kunde sägas i viss mån vara
en förutsättning för att undervisning i flygteknik skulle kunna effektivt
bedrivas. Då det av statsfmansiella skäl icke ansågs sannolikt, att båda
dessa professurer kunde samtidigt inrättas, nödgades därför kollegiet vid
nämnda tillfälle sätta professuren i hållfasthetslära i främsta rummet, och
denna professorsbefattning har även sedermera blivit av statsmakterna beviljad.

För att likväl i någon mån tillgodose det alltmer framträdande behovet
av undervisning i flygteknik vid högskolan föreslog kollegiet såsom ett provisorium
inrättandet av en speciallärarbefattning i detta ämne, vilken också
genom beslut av 1921 års riksdag kom till stånd. Innehavaren av denna
befattning har sedan 1922 meddelat undervisning i ämnet inom fackavdelningarna
för maskinbyggnad och mekanisk teknologi samt för skeppsbyggnad,
vilken undervisning emellertid inskränker sig till två föreläsningstimmar
och två övningstimmar per vecka under ett halvt läsår.

Emellertid har flygteknikens betydelse såväl för kommunikationsväsendet
som för försvaret så snabbt vuxit under de gångna åren, att saknaden av

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 96.

möjligheter till vetenskaplig forskning och vetenskaplig ingenjörsutbildninginom
detta område redan medfört stor fara för att vårt land skall bliva
allvarligt efter i avseende på flygteknik och flygindustri.

I de flesta europeiska kulturländer ha sedan åtskilliga år tillbaka inrättats
lärostolar i flygteknik vid de tekniska högskolorna och aerodynamiska forskningsinstitut
eller laboratorier hava upprättats, vilka genom sina undersökningar
skapat betingelser för flygteknikens utveckling. Lärarkollegiet anser
sig därför icke kunna taga på sitt ansvar ett ytterligare uppskov med begäran
om inrättandet av eu professur vid högskolan i flygteknik.

I försvarspropositionen till 1924 års riksdag har Kungl. Maj:t i samband
med flygvapnets omorganisation framhållit vikten av att ett aerodynamiskt
laboratorium snarast inrättas men förutsätter att ett sådant med hänsyn till
dess betydelse jämväl för den civila flygindustrien och den civila luftfarten
lämpligast anknytes till tekniska högskolan.

I sitt betänkande till samma års riksdag angående flygvapnets organisation
har försvarsutskottet bland annat framhållit vikten av att möjligheter
till grundlig flygteknisk specialutbildning av ingenjörer snarast beredes.

Lärarkollegiet får för sin del understryka nödvändigheten av att ett väl
utrustat aerodynamiskt laboratorium med det snaraste kommer till stånd,
då ett dylikt utgör en av förutsättningarna för vetenskaplig forskning inom
flygtekniken.

Genom att komplettera högskolans nuvarande läroämnen med en professur
i flygteknik, anordnad i enlighet med angivet program, kan en flygteknisk
specialutbildning för flygingenjörer åstadkommas vid högskolan.
För att denna utbildning skall kunna ordnas rationellt är det emellertid
nödvändigt att ett blivande aerodynamiskt laboratorium nära anknytes till
tekniska högskolan.

I detta sammanhang får lärarkollegiet framhålla vikten av att professuren
i flygteknik kommer till stånd fortast möjligt för att de vetenskapliga synpunkterna
skola bli tillgodosedda redan vid laboratoriets ordnande och utrustning
och för att nödigt samband med undervisningen vid högskolan
skall från början åvägabringas.

Ämnet flygteknik taget i dess vidsträcktaste betydelse innesluter i sig ett
stort antal hjälp vetenskaper. Förutom de grundläggande vetenskaperna
matematik, mekanik, fysik, hållfasthetslära m. fl. tillkomma tillämpningsämnen
exempelvis såsom läran om förbränningsmotorer, radioteknik. I
dessa ämnen har högskolan redan lärarkrafter och de befintliga lärokurserna
torde utan större svårighet kunna planläggas så, att den blivande flygingenjörens
utbildning inom hjälp vetenskaperna blir lagd på en god tekniskt-vetenskaplig
grund. Om man vidare med hänsyn till den omständigheten,
att luftskepp enligt systemet »lättare än luften» ej äga samma aktualitet
för vårt land som flygplan, utesluter en mera djupgående behandling
av luftskeppstekniken, torde för flygtekniken i egentlig mening åtminstone
för den närmaste framtiden en professur vara tillräcklig.

Lärarkollegiet framlägger slutligen ett detaljerat program för undervisningen
i flygteknik.

Vid sin anmälan inför Kungl. Maj:t av lärarkollegiets ifrågavarande framställning
fann dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet det med hänsyn
till den dåvarande ekonomiska situationen ej möjligt att i denna del

1925 års
statsverksproposition.

Frågans behandling
vid
1925 års riksdag.

Ingeniörsvetenskapsakademiens

skrivelse den
5 januari
1925.

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 96.

tillmötesgå högskolans krav (punkt 108 i åttonde huvudtiteln av 1925 års
statsverksproposition).

Genom enskilda motioner blev frågan emellertid underställd 1925 års riksdag.
I två likalydande motioner (I: 98 och II: 138) hemställdes, bland
annat, att riksdagen måtte besluta, att vid tekniska högskolan inrättades en
professur i flygteknik och att för detta ändamål för budgetåret 1925—1926
beviljades ett anslag om 6,400 kronor utöver vad som i högskolans extra
stat då vore upptaget till arvode åt en speciallärare i flygteknik att utgå
av de medel, riksdagen komme att för ovan nämnda budgetår bevilja till
befrämjande av svensk lufttrafik samt att i vanlig ordning dyrtidstillägg
måtte utgå å professorns avlöning. I en inom andra kammaren väckt motion
(II: 137) hemställdes vidare, att riksdagen måtte besluta inrättandet av
en professur i flygteknik vid tekniska högskolan och för detta ändamål
under åttonde huvudtiteln anvisa erforderligt anslag.

Vid sin behandling av ifrågavarande motioner anförde statsutskottet huvudsakligen
följande:

Motionärerna hava betonat vikten av att det svenska flygväsendet från
början uppbygges efter rationella principer samt framhållit den grundläggande
betydelse, som ifrågavarande professur skulle hava för hela vårt flygväsendes
utveckling.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om den betydelse den nu ifrågasatta
professuren skulle komma att få för vårt flygväsende. Det synes
emellertid utskottet vanskligt att på grundvalen av enskilda motioner förorda
åtgärders vidtagande för angivna syftemål. På grund härav får utskottet
avstyrka motionerna.

Denna statsutskottets hemställan blev av riksdagen bifallen.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 5 januari 1925 anmälde ingenjörsvetenskapsakademien,
att den funnit sig böra upprätta en flygteknisk kommitté.

Samtidigt överlämnade akademien en av den flygtekniska kommittén till
Kungl. Maj:t riktad framställning rörande inrättande av eu professur i flygteknik
m. m. av i huvudsak följande lydelse:

På luftfartens område pågår inom de flesta kulturländer ett intensivt utvecklande
arbete av såväl civil som militär beskaffenhet. Vårt eget land
har dock i fråga om denna utveckling hittills intagit en i stort sett passiv
ställning, ehuru enskilda, uppoffrande försök att förändra detta förhållande
icke saknats. Denna vår efterblivenhet i tekniskt och industriellt hänseende
måste hävas, och medlen härtill måste i väsentlig grad sökas i mera systematiskt
stöd än hittills från statsmakternas sida. Om det icke slutligen
skall krävas enorma ansträngningar för att råda bot på vad som försummats,
måste i första rummet och snarast möjligt bättre betingelser för inhemsk
flygteknisk verksamhet skapas. Varje dröjsmål härmed kommer att
öka vårt beroende av utländsk industri och uppskjuta den tidpunkt, vid
vilken vi med för svenska förhållanden anpassad materiel kunna tillgodogöra
oss en kommande civil luftfarts mycket betydande fördelar. Ingen -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 96. 5

jörsvetenskapsakademiens flygtekniska kommitté vill i anslutning härtill framhålla,
att den flygtekniska verksamheten i vårt land måste från grunden
systematiskt uppbyggas.

Att döma av föreliggande yttranden beträffande statens ifrågasatta subventionering
av svensk civil luftfart synes den meningen enstämmigt gjort
sig gällande, att dylik luftfart snarast möjligt bör baseras på användandet
av inom landet tillverkad flygmateriel. För att dylik tillverkning med framgång
skall kunna upptagas erfordras tekniskt-vetenskapligt skolade specialister
och ett med ifrågavarande tillverkare samarbetande aerodynamiskt laboratorium.
Detta är ett villkor för att flygmaterielen på det mest ändamålsenliga
sättet skall kunna utvecklas med hänsyn till vårt lands i många
avseenden säregna förhållanden. Aven genom den betydelse, som det moderna
flygvapnet tillmätes, och den plats, som det beretts i vårt lands försvarsplan,
har uppmärksamheten inriktats på nödvändigheten av att flygindustriell
verksamhet upptages inom landet. Denna inhemska flygindustri,
som i längden är en nödvändig förutsättning för ett effektivt flygvapen,
kräver, liksom den direkta tjänsten inom flygvapnet, tillgång på väl utbildade
specialingenj örer.

En återblick på den flygtekniska utvecklingen ger omedelbart vid handen,
huru intimt samarbetet varit mellan det aerodynamiska forskningsarbetet
och den flygindustriella verksamheten. Från de aerodynamiska laboratorierna
erhålla konstruktörerna ett omfattande utgångsmaterial för luftfartygens
beräkning, och varje rationell nykonstruktion kräver omsorgsfulla
aerodynamiska undersökningar, varigenom onödiga och kostsamma experiment
i full skala med åtföljande mer eller mindre framträdande risker undvikas.
Den aerodynamiska forskningen har hittills angivit riktlinjerna för
den flygtekniska utvecklingen, och det nuvarande läget talar för att detta
förhållande kommer att bestå med oförminskad styrka. Kommittén vill i
detta sammanhang icke underlåta att framhålla det aerodynamiska laboratoriets
betydelse för andra tekniska områden än det här berörda.

För att med minsta kostnad kunna fylla de här berörda behoven bör
den flygtekniska verksamheten från början läggas på rationell teknisk-vetenskaplig
grund. I detta syfte finner kommittén i första hand nödvändigt
att ordna flygingenjörers utbildning genom inrättandet av en professur i
flygteknik vid tekniska högskolan. I anslutning härtill erfordras inrättande
av ett flygtekniskt laboratorium med ändamål att dels möjliggöra vetenskapligt
forskningsarbete inom flygtekniken och dels bistå statens flygväsende
och landets flygindustri med utförande av undersökningar. Från
tekniska högskolans sida har framhållits vikten av att nämnda professur
måtte snarast möjligt inrättas, detta jämväl i syfte att de vetenskapliga
synpunkterna må bli tillgodosedda vid ordnandet av det aerodynamiska laboratorium,
som högskolan med rätta anser vara nödvändigt såsom förutsättning
för såväl vetenskaplig forskning och praktiska försök inom flygtekniken
som för eu rationellt ordnad undervisning i detta ämne. Kommittén
vill för sin del understryka vikten av att denna professur må komma
till stånd, såvitt möjligt genom beslut vid 1925 års riksdag. Detta är angeläget
icke blott för att få undervisningen i ämnet ordnad utan även för
att man vid förestående utveckling av landets flygväsen må från början
hava tillgång till eu vetenskaplig kraft och en institution, som helt inriktas
på den vetenskapliga flygtekniken och dess tillämpning på svenska förhållanden.
Då tekniska högskolan med styrka framhållit, att den begärda

Tekniskahögskolans
lärarkollegium
augusti
1925.

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 96.

professuren i flygteknik måste kompletteras med ett aerodynamiskt laboratorium,
har man närmast haft i sikte dess betydelse för en god utbildning
av landets flygingenjörer. Enligt kommitténs åsikt utgör ett dylikt väl utrustat
laboratorium emellertid också den nödvändiga förutsättningen för en
inhemsk flygindustri. För att laboratoriet skall kunna väl fylla sin uppgift
fordras utrustning icke blott med hänsyn till aerodynamiska undersökningar
utan även för andra inom flygtekniken förekommande provningar, såsom
undersökning av flygmotorer, hållfasthetsprovningar av skilda slag och
dylikt. Ett dylikt fullständigt flygtekniskt laboratorium skulle kräva avsevärda
summor för inrättande och drift. Emellertid finnes vid tekniska högskolan
redan nu förbränningsmotorlaboratorium, laboratorium för hållfasthetsundersökningar
och andra tekniska laboratorier. Genom den utvidgning
av förbränningsmotorlaboratoriet, som under alla förhållanden lär
bliva nödvändig inom en snar framtid, skulle dessa laboratorier, delvis i
samverkan med statens provningsanstalt, kunna verkställa de provningar
för statens flygväsen och för industrien, som falla utom ramen för de egentliga
aerodynamiska undersökningarna.

Kommittén finner därför att redan av rent ekonomiskt intresse det flygtekniska
forsknings- och undersökningsarbetet bör förläggas till tekniska
högskolan. Härigenom skulle icke blott kostnaderna i hög grad nedbringas,
utan man erhölle även ett organiskt samband mellan de olika vetenskapliga
arbeten, som utgöra underlag för flygtekniken, samtidigt som de för
statens flygväsende och flygindustrien gemensamma intressena kunna tillgodoses.
I samband härmed må särskilt betonas vikten av att högskolans
laboratorier, utan intrång på den vetenskapliga forskningen och undervisningen,
kunna tjäna landets industri genom att mot ersättning verkställa
sådana undersökningar, som icke kunna av andra institutioner omhändertagas.

Under ovan angivna förutsättningar skulle det flygtekniska laboratoriet
vid tekniska högskolan endast behöva omfatta en laboratoriebyggnad för
aerodynamiska undersökningar, för vilken plats, enligt vad kommittén erfarit,
kan beredas i samband med högskolans nybyggnader vid Valhallavägen.
Rörande kostnaden för ett dylikt laboratorium må här endast upplysningsvis
nämnas att det i Göttingen år 1915 inrättade, vilket gjort flygtekniken
mycket betydande tjänster, på sin tid medförde en kostnad av c:a

200,000 mark.

Med stöd av vad sålunda anförts vill flygtekniska kommittén dels framhålla
vikten av att en professur i flygteknik utan dröjsmål upprättas, dels
hemställa det Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder för att ett aerodynamiskt
laboratorium snarast må upprättas vid tekniska högskolan.

Denna flygtekniska kommitténs framställning remitterades till styrelsen
för tekniska högskolan. Innan denna blev i tillfälle att besvara remissen,
utgick tiden för framställningar, avsedda att föreläggas 1926 års riksdag.
Lärarkollegiet ansåg sig — i samband med framläggandet av petita till 1926
års riksdag — böra oberoende härav ånyo upptaga frågan om inrättandet
av en professur i flygteknik.

I denna sin framställning erinrade lärarkollegiet till eu början om sin
ovan omförmälda framställning till 1925 års riksdag.

Härefter anförde lärarkollegiet huvudsakligen följande:

Kungl. May.ts proposition Nr 96. T

Då den av kollegiet i förenämnda skrivelse understrukna faran alltjämt
består och ökas för varje år, får kollegiet i känslan av förpliktelse mot de
uppgifter, högskolan är satt att fylla, ånyo framföra sin hemställan till
Kungl. Maj:t.

Den av 1925 års riksdag beslutade omorganisationen och utvidgningen
av vårt flygvapen kommer att kräva en omfattande flygteknisk och flvgindustriell
verksamhet inom landet. Kungl. Maj:t bär också vid upprepade
tillfällen framhållit vikten av att åtgärder vidtagas för att möta de krav
denna verksamhet kommer att ställa. Redan i försvarspropositionen till
1924 års riksdag framhölls vikten av att ett aerodynamiskt laboratorium
snarast inrättades och förutsattes, att ett sådant med hänsyn till dess betydelse
jämväl för den civila flygindustrien och den civila luftfarten lämpligast
anknötes till tekniska högskolan.

Försvarsutskottet vid 1924 års riksdag anslöt sig i sitt betänkande angående
flygvapnets organisation till denna uppfattning och framhöll dessutom
vikten av att möjligheter till grundlig flygteknisk specialutbildning
av ingenjörer snarast beredas.

I försvarspropositionen till 1925 års riksdag framhåller statsrådet och
chefen för försvarsdepartementet: »I likhet med 1924 års försvarsutskott
förutsätter jag, att flygmaterielen så långt möjligt tillverkas inom landet.
För att flygtekniken och flygindustrien inom landet skola kunna hålla jämna
steg med utvecklingen utomlands, är det givetvis av vikt, att bland annat
möjligheter till flygteknisk forskning beredas inom riket. I 1924 års försvarsproposition
förordades för detta ändamål inrättandet av ett aerodynamiskt
laboratorium, vilket dock med hänsyn till att det komme att tagas i
tjänst även för den civila flygindustrien och den civila luftfarten ansetts
böra organiseras fristående från flygvapnet och förläggas till tekniska^ högskolan
samt bekostas av medel å annan huvudtitel än försvarets. Sedermera
har denna fråga upptagits dels i en framställning till Konungen från
en av ingenjörs vetenskapsakademien upprättad flygteknisk kommitté och
dels i motion vid årets riksdag. Då sålunda ärendet bringats under
statsmakternas prövning, torde jag här icke behöva närmare ingå på detsamma.
»

Försvarsutskottet vid 1925 års riksdag upptog likaledes i sitt betänkande
de i försvarspropositionen uttryckta önskemålen.

De vid 1925 års riksdag framlagda motionerna om inrättandet av en
professur i flygteknik avstyrktes emellertid av statsutskottet och riksdagen
följde i sitt beslut detta avstyrkande. Det vill emellertid synas som statsutskottets
avstyrkande motiverats av formella skäl, medan utskottet däremot
i sak sympatiserat med motionernas syfte.

Åtgärders vidtagande för beredande av möjligheter till grundlig vetenskaplig
utbildning av flygingeujörer och till flygteknisk forskning motiveras
ej endast av flygvapnets behov. De äro nödvändiga för att den civila flygningen
skall kunna utvecklas till verklig nationell betydelse. Det förtjänar
dessutom framhållas, att Sverige bland annat i sitt förstklassiga stål äger
en förutsättning för att en civil svensk flygindustri skall kunna göra sig
gällande på den utländska marknaden. Det är bekant att flera utländska
flygmotorfabriker i stor utsträckning använda svenskt kvalitetsstål. På senare
tid ha även själva flygplanen med stor framgång börjat byggas av
stål, och även härvid har man utnyttjat det svenska stålets och svensk
stålbearbetnings förtjänster.

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 9G.

Betydelsen av en professur i flygteknik skulle ej blott göra sig gällande
i ingenjörsutbildningen och den inhemska direkta forskningen. En professur
i flygteknik erbjuder även en utsiktspunkt, från vilken de vetenskapliga
och tekniska framstegen utomlands lättast kunna följas och förmedlas
till det svenska flygväsendet.

Inrättandet av ett aerodynamiskt laboratorium som komplement till en
professur i flygteknik är för tekniska högskolan ett synnerligen viktigt
önskemål. Ett dylikt laboratorium gör det möjligt att bedriva flygingenjörsutbildningen
på ett rationellt sätt och är en förutsättning för, att studiet
av den för flygtekniken grundläggande aerodynamiken skall få den
rätta vetenskapliga fördjupningen. Praktiska och ekonomiska skäl tala
emellertid enligt lärarkollegiets uppfattning för att jämväl de för flygväsendet
och flygindustrien behövliga undersökningarna utföras i ett till högskolan
förlagt laboratorium, vilket sålunda skulle kunna tjäna såväl högskolans
som flygväsendets och flygindustriens intressen.

De utvägar, som i utlandet tillämpats vid lösandet av förevarande frågor,
kunna ej direkt tillämpas i vårt land med dess mer begränsade resurser.
De äro emellertid i detta sammanhang av stort intresse.

Härefter följer i lärarkollegiets framställning en redogörelse för hur
den flygtekniska undervisningen och forskningen är ordnad i några utländska
stater. Jag anhåller att beträffande denna redogörelse få hänvisa till handlingarna
i ärendet.

Lärarkollegiet fortsätter därpå:

Såsom av redogörelsen framgår, äro anordningarna mycket skiftande i
olika länder. Den för Sverige lämpligaste och billigaste anordningen synes
lärarkollegiet vara att komplettera tekniska högskolans nuvarande läroämnen
med en professur i flygteknik, anordnad i enlighet med det i tekniska högskolans
framställning av år 1924 angivna programmet, varigenom en grundlig
specialutbildning av flygingenjörer skulle kunna åstadkommas vid högskolan.
För att denna utbildning skall kunna ordnas fullt rationellt bör
emellertid ett blivande aerodynamiskt laboratorium nära anknytas till tekniska
högskolan.

En detaljerad plan för det aerodynamiska laboratoriet synes kollegiet ej
böra utarbetas, förrän professuren i flygteknik beviljats och tillsatts. En
uppskattning av kostnaderna torde dock kunna erhållas på grundval av
utomlands vunna erfarenheter. Det aerodynamiska laboratoriet i Göttingen,
vilket torde kunna tjäna som modell för ett laboratorium här, drog, enligt
uppgift i laboratoriets publikationer, vid uppförandet 1915 eu anläggningskostnad
av 200,000 mark. Med omräkning till nuvarande byggnadskostnad
skulle detta motsvara c:a 500,000 kronor. En här utförd överslagsberäkning,
grundad på ritningar av detta laboratorium, har även lett till denna
summa. Den för högskolans behov erforderliga driften kan förutses kräva
en årlig kostnad av ungefär samma belopp som det nuvarande förbränningslaboratoriet.
Alla beställda undersökningar skulle givetvis bekostas av
beställaren.

På grund av det anförda hemställde lärarkollegiet, att Kungl. Maj:t i
proposition till 1926 års riksdag täcktes äska anslag till inrättandet av en
professur i flygteknik vid tekniska högskolan.

Denna lärarkollegiets skrivelse, vilken livligt förordades av högskolans
styrelse, vann dock ej understöd av Kungl. Maj:t. Vid sin anmälan inför

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 96.

Kungl. Maj:t den 7 januari 1926 av lärarkollegiets förslag fann nämligen
min företrädare i statsrådsämbetet sig för det dåvarande icke kunna förorda
detsamma (1926 års statsverksproposition, åttonde huvudtiteln, sid. 359).

Redan dessförinnan, den 18 november 1925, hade lärarkollegiet avgivit
utlåtande över ingenjörsvetenskapsakademiens flygtekniska kommittés ovanberörda
utlåtande och därvid anfört huvudsakligen följande:

Beträffande inrättandet av en professur i flygteknik vid tekniska högskolan
får kollegiet hänvisa till sin i samband med riksdagspetita till 1926 års
riksdag gjorda hemställan om inrättandet av en sådan professur vid högskolan.
Aven i fråga om inrättandet av ett aerodynamiskt laboratorium
har kollegiet i nämnda skrivelse framhållit sin mening. Aerodynamiska
laboratorier ha inrättats i ett flertal av Europas länder. För närvarande
finnas sådana i England, Frankrike, Italien, Österrike, Ryssland, Tyskland,
Holland och Belgien. I de större länderna finnas till och med ett flertal
statliga laboratorier, varjämte även de större flygplanfirmorna ha egna sådana.

Vid inrättandet av ett aerodynamiskt laboratorium är det givetvis för
undvikande av dyrbara experimentkostnader välbetänkt att följa konstruktionen
av något utexperimenterat utländskt laboratorium. Flera olika system
ha kommit till användning i skilda länder. Av dessa är ett system som
kommit till användning vid det nya laboratoriet i Göttingen, tack vare
sin praktiska anordning av vindtunneln, överlägset de övriga genom eu
betydligt större arbetskapacitet vid ungefär samma anläggningskostnader.
Göttingenlaboratoriet synes därför kollegiet böra kunna tjäna som förebild
för ett laboratorium här. Nämnda laboratoriums huvudbyggnad har en volym
av cirka 7,500 kubikmeter. Med ett beräknat enhetspris av 44 kronor
per kubikmeter skulle denna byggnad kunna uppföras för en kostnad av

330.000 kronor. För maskin- och instrumentutrustningen kan i runt tal
beräknas 170,000 kronor. Man kommer då till eu sammanlagd kostnad av

500.000 kronor, vilken summa med hänsyn till ändringarna i prisläget väl
stämmer med den angivna kostnaden för Göttingenlaboratoriet, vilket uppfördes
under åren 1915—17 för omkring 200,000 mark.

Såsom vetenskapligt utbildad personal skulle vid laboratoriet tjänstgöra
dels ■— såsom chef — professorn i flygteknik, dels en assistent, för vilken
senares avlöning medlen kunna utgå ur högskolans härför avsedda anslag.
För maskineriets skötsel och förfärdigande av modeller in. in. behöves vidare
en laboratorievaktmästare, som bör komma i åtnjutande av samma
löneförmåner som högskolans övriga ordinarie laboratorievaktmästare. Med
det ovan angivna utrymmet kan plats för vaktmästarbostad beredas inom
laboratoriebyggnaden, varför intet tillägg till anläggningskostnaden torde
behöva beräknas härför.

Den årliga driften kan förutses kräva en kostnad av ungefär samma belopp
som det nuvarande förbränningsmotorlaboratoriet (cirka 13,000 kronor).

Härvid ha allenast avsetts de årliga kostnader, som äro betingade av
högskolans eget behov i och för flygingenjörsutbildningen samt vederbörande
lärares forskningsverksamhet. I den mån laboratoriet tages i anspråk för
undersökningar, beställda av flygvapnet, flygindustrien eller andra, kräves
givetvis både ökad personal och ökade driftkostnader. Härför erforderliga
medel böra emellertid icke belasta högskolans budget utan uttagas i form
av ersättning för utförda undersökningar av vederbörande beställare.

Lärarkollegiets
yttrande
över ingenjörsvetenskapsakademiens
flygtekniska

kommittés
skrivelse.

10

Lärarkollegiets
framställning

augusti 1926.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 96.

Det synes kollegiet, att planläggningen i detalj av ett aerodynamiskt laboratorium
bör anstå, tills en professur i flygteknik beviljats och tillsatts,
på det professorn må få tillfälle göra sina synpunkter gällande vid planläggningen.
Ovan angivna kostnadssumma får därför endast betraktas som
en överslagsberäkning, vilken dock enligt kollegiets mening torde kunna
tjäna till tillräcklig ledning för frågans bedömande på nu föreliggande
preliminära stadium.

Med hänsyn till de skilda intressen, som ett dylikt laboratorium skulle
komma att tjäna, synes det kollegiet kunna ifrågasättas, om ej anläggningskostnaden
på lämpligt sätt bör fördelas mellau de huvudtitlar, under vilka
ifrågavarande intressen höra hemma, d. v. s. utom åttonde även fjärde och
sjätte huvudtitlarna. Det årliga anslaget för laboratoriets drift synes böra
utgå å åttonde huvudtiteln, medan de av flygvapnet, den civila industrien
och den civila luftfarten beställda undersökningarna, som ovan nämnts,
böra bekostas av respektive beställare. Det kan antagas, att laboratoriet
även kommer att anlitas för andra frågor än rent flygtekniska t. ex. för
fastställande av vindtryckets storlek vid byggnadskonstruktioner av skilda
slag, beträffande vilket för närvarande ovisshet råder, samt för kontroll och
gradering av vid väderlekstjänsten använda vindmätare. Eu fördelning av
anläggningskostnaden även på andra huvudtitlar än nyssnämnda synes dock
ej motiveras härav.

Anläggningskostnaden torde böra fördelas på minst tre år och under första
året utgå exempelvis med 100,000 kronor för arbetets påbörjande, sedan
Kungl. Maj:t fastställt detaljerad plan för laboratoriet.

Kollegiet har i högskolans tidigare ingivna riksdagspetita icke gjort någon
hemställan, att Kungl. Maj:t täcktes av 1926 års riksdag äska anslag
till ett aerodynamiskt laboratorium. Bestämmande har härvid varit den
ovan omnämnda synpunkten, att en blivande professor i flygteknik borde
uppgöra det detaljerade förslaget till laboratoriet. Högskolans behov av laboratorium
för övningar i flygteknik torde därvid för en kortare tid kunna
provisoriskt tillgodoses med anlitande av andra redan befintliga laboratorier
vid högskolan.

Jämväl under år 1926 gjorde lärarkollegiet framställning om proposition
till 1927 års riksdag om inrättande snarast möjligt av en professur i flygteknik
vid tekniska högskolan.

Lärarkollegiet erinrade därvid om sina tidigare framställningar i ämnet
och fortsatte därefter:

Med hänsyn till den i allt hastigare tempo fortgående utvecklingen av
flygtekniken och framförallt flygtrafiken såväl inom som utom landet, är
det ett mer och mer trängande behov att till stöd för en kommande inhemsk
flygindustri få till stånd teknisk-vetenskaplig forskning inom landet
på flygteknikens område. För att tillgodose behovet av väl utbildade flygingenjörer
är det nödvändigt att en rationell utbildning och undervisning
inom flygtekniken ordnas. I känslan av sina förpliktelser mot de uppgifter,
tekniska högskolan har att fylla, måste lärarkollegiet nu enträget hemställa,
att Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen till 1927 års riksdag ville å högskolans
ordinarie stat upptaga en professur i flygteknik i enlighet med framlagt
program. Den nu å högskolans stat upptagna speciallärarbefattningen
i samma ämne skulle samtidigt utgå.

11

Ktmgl. Maj:ts proposition Nr 96.

Vid min anmälan inför Kungl. Maj:t den 4 januari 1927 av anslagsbehoven
under riksstatens åttonde huvudtitel för budgetåret 1927—1928 nen till 1927
anförde jag (under punkt 115) beträffande här ifrågavarande framställningar års riksdag,
följande:

De skäl, som av lärarkollegiet anförts för inrättandet av en professur i
flygteknik vid tekniska högskolan, äro nog så tungt vägande, och de förhållanden,
som föranlett lärarkollegiets under senare år upprepade framställningar
i ämnet, lära vara så välbekanta, att jag här icke torde behöva närmare
utveckla desamma.

Med hänsyn till nu angivna förhållanden skulle jag i och för sig icke
haft några betänkligheter mot att tillstyrka bifall till högskolans förslag.
Lärarkollegiets framställning ger emellertid vid handen, att inrättandet av
den begärda professuren kan komma att inom eu nära framtid medföra
konsekvenser av en betydande ekonomisk räckvidd för statsverket.

Av vad i ärendet blivit anfört framgår nämligen, att inom kort även ett
aerodynamiskt laboratorium måste upprättas vid tekniska högskolan för den
nu föreslagna professurens undervisning och den vetenskapliga verksamheten
på ifrågavarande område. Detta laboratorium har beräknats komma att
draga eu kostnad av i runt tal 500,000 kronor. Visserligen har lärarkollegiet
icke ansett sig böra för närvarande göra någon framställning i detta
hänseende, då dels en blivande professor i flygteknik borde uppgöra det
detaljerade förslaget till laboratoriet, dels ock högskolans behov av laboratorium
för övningar i flygteknik för eu kortare tid torde kunna provisoriskt
tillgodoses med anlitande av redan befintliga laboratorier vid högskolan.

Uppenbart är emellertid, att krav på laboratoriets inrättande icke skulle
länge låta vänta på sig, därest en professur i flygteknik nu tillskapades.

Även om kostnaderna för laboratoriet kunna nedbringas, synas de dock
komma att uppgå till ett alltför högt belopp för att man på frågans nuvarande
stadium och innan kostnadsfrågan kan närmare överblickas skulle
kunna gå in för den föreslagna professuren. En förberedande utredning
rörande laboratoriet innehålles visserligen i lärarkollegiets skrivelse, men
kollegiet gör självt gällande att planläggningen av laboratoriet endast är
preliminär och kostnadskalkylerna endast hava karaktären av eu överslagsberäkning.
Det synes mig vara nödvändigt att, innan frågan om upprättandet
av den begärda professuren upptages till slutligt avgörande, eu mera
ingående utredning verkställes rörande omfattningen och planläggningen av
erforderligt laboratorieutrymme för undervisningen och det vetenskapliga arbetet
vid högskolan samt rörande de kostnader som för ändamålet oundgängligen
tarvas. Vid denna utredning bör även komma under prövning,
huruvida icke den lämpligaste lösningen av laboratoriefrågan ligger i en
samverkan mellan tekniska högskolan, det militära flygväsendet och de
övriga intressen, som här kunna komma i betraktande. I avvaktan på att
eu dylik utredning blir verkställd -— och jag har för avsikt att inom den
närmaste framtiden återkomma med hemställan att härför erforderlig åtgärd
må av Kungl. Maj:t vidtagas — kan jag icke nu understödja högskolans
förslag om inrättande av en professur i flygteknik.

I anslutning till vad jag sålunda anfört utverkade jag den 12 juli 1927 ^akkmuugas
Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla högst tre sakkunniga för utredning
av frågan om inrättande av en professur i flygteknik vid tekniska

Inrättande
av professur
i flygteknik
vid tekniska
högskolan.

De sakkunniga.

12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 96.

högskolan samt rörande omfattningen och planläggningen av erforderligt
laboratorium för undervisningen och det vetenskapliga arbetet i detta ämne
vid högskolan ävensom beträffande de kostnader, som för ändamålet oundgängligen
tarvades, vid vilken utredning borde tagas under omprövning,
huruvida icke den lämpligaste lösningen av laboratoriefrågan låge i en samverkan
mellan tekniska högskolan, det militära flygväsendet och de övriga
intressen, som i detta sammanhang kunde komma i betraktande.

Med anledning av Kungl. Maj:ts ovanberörda bemyndigande tillkallade
jag därefter den 20 juli 1927 såsom sakkunniga för nämnda ändamål landshövdingen
i Gävleborgs län S. E. J. Liibeck, generalmajoren och chefen
för flygvapnet K. A. B. Amundson samt rektorn vid tekniska högskolan,
professorn T. G. E. Lindmark ävensom uppdrog åt Liibeck att såsom ordförande
leda de sakkunnigas förhandlingar.

På därom av de sakkunniga i särskilda skrivelser gjorda framställningar
tillkallade jag vidare dels docenten vid tekniska högskolan filosofie doktorn
I. V. Malmer såsom tekniskt biträde åt de sakkunniga, dels ock professorn
i arkitektur vid tekniska högskolan E. J. Lallerstedt såsom särskilt biträde
åt de sakkunniga för uppgörandet av ritningar för ett föreslaget aerodynamiskt
laboratorium, kostnadsberäkningar o. s. v.

Sedan de sakkunniga slutfört det åt dem anförtrodda uppdraget hava de,
såsom jag tidigare erinrat, med skrivelse den 19 november 1927 till Kungl.
Maj:t överlämnat: »Betänkande med utredning och förslag angående inrättandet
av en professur i flygteknik vid tekniska högskolan m. m.» med
till betänkandet hörande bilagor och ritningar.

De sakkunnigas utlåtande remitterades till åtskilliga myndigheter, av vilka
numera utlåtanden avgivits, nämligen den 1 december 1927 av byggnadsstyrelsen,
den 10 december 1927 av riksmarskalksämbetet efter hörande av
intendenten för Djurgården, den 22 december 1927 av tekniska högskolans
styrelse efter hörande av högskolans lärarkollegium, den 30 december 1927
av chefen för generalstaben, den 5 januari 1928 av statskontoret, den 10
januari 1928 av ingenjörsvetenskapsakademien, samt den 12 januari 1928
av flygstyrelsen.

När jag nu går att inför Kungl. Maj:t anmäla hithörande frågor, har jag
ansett mig för överskådlighetens skull böra behandla varje fråga för sig,
och vill jag då till en början upptaga frågan om inrättandet av professur i
flygteknik vid tekniska högskolan.

I detta hänseende hava de sakkunniga anfört huvudsakligen följande:

Frågans tidigare behandling giver med stor tydlighet vid handen, att inrättandet
av en professur i flygteknik vid tekniska högskolan, som sedan
länge stått på dagordningen, för varje år på grund av teknikens snabba
utveckling blivit alltmera av behovet påkallat. Såväl riksdagen som veder -

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 96.

börande departementschef hava ställt sig synnerligen välvilliga i frågan,
ehuru av olika anledningar de i ämnet gjorda framställningarna icke kunnat
av dem bifallas eller tillstyrkas. Då nu, såsom de sakkunniga i fortsättningen
av sin utredning ämna söka uppvisa, frågan om inrättandet av ett
aerodynamiskt laboratorium — vilken frågas ofullständiga utredning väl
var den närmaste anledningen till att frågan om professuren icke underställdes
prövning av 1927 års riksdag — blivit i görligaste mån utredd,
synes även detta hinder vara borteliminerat.

Genom vad som från olika håll tidigare anförts till förmån för inrättandet
av en professur i flygteknik torde denna fråga i och för sig befinnas i
allt väsentligt klarlagd. De sakkunniga vilja för egen del härtill foga
följande:

Vid öppnandet av ingenjörsvetenskapsakademiens första flygtekniska konferens
i februari 1926 framhölls den frikostighet och förståelse, med vilken
statsmakterna subventionerat och i övrigt främjat lufttrafiken mellan Sverige
och utlandet, men anmärktes samtidigt på missproportionen mellan dessa
subventioner och statens åtgärder för att erhålla valuta för de gjorda uppoffringarna.

Dessa uppoffringar göras bland annat för att vinna ökad snabbhet i befordran
av passagerare och post m. in. och därvid försvara vår andel av de
internationella flygförbindelserna, för att skapa förtroende till flygmaskinen
som trafikmedel och för att träna trafikflygare. Dessa resultat räcka dock
i längden icke till att ur allmän synpunkt motivera statens insatser. Förutsättning
för dessa är, att i den mån lufttrafiken går fram mot allt större
betydelse, svensk teknik och industri därvid få sina viktiga uppgifter att
fylla. Praktiska och experimentella erfarenhetsrön måste samlas som underlag
för systematiska undersökningar rörande trafikflygningens teknik och
ekonomi, säkerhet och regelbundenhet. Trafikflygningens egenskap av studieföretag
måste komma till uttryck i planläggning och drift samt i trafikresultatens
bearbetande och utnyttjande. Endast därigenom kunna subventionerna
bliva till verkligt stöd för varaktiga svenska insatser på detta viktiga
internationella arbetsfält.

Aridare måste arbetet inriktas på att klargöra tillgången på inhemska
materialier för flygmaskin- och motortillverkning samt att söka målmedvetet
inrikta svensk forskning, teknik och industri på denna tillverkning. För
att i sin mån söka tillvarataga möjligheterna och tiden bildade ingenjörsvetenskapsakademien
i slutet av 1924 sin förut omförmälda flygtekniska
kommitté med uppgift att främja teknisk-vetenskaplig forskning och flygteknisk
utveckling i allmänhet samt att därvid särskilt uppmärksamma de
nordiska problemen på området. Efter en del förberedande, av akademien
bekostade undersökningar har ett treårsprogram framlagts och tillvunnit sig
statsmakternas intresse; ett anslag av 20,000 kronor har sålunda i riksstaten
för budgetåret 1927—1928 upptagits under tionde huvudtiteln för flygtekniska
undersökningar. För budgetåret 1928—1929 begäres för samma ändamål
25,000 kronor. Programmet upptager bland annat hållfasthets- och
utmattningsprov, försök med bränslen och oljor för start av flygmotorer vid
låga temperaturer samt undersökningar rörande konstruktioner av plan- och
landningsställ, lämpade för svenska förhållanden.

De specialuppgifter, på vilka forskningen sålunda inriktas, äro sådana
som i samverkan med statens provningsanstalt och tekniska högskolan, flygvapnet
och enskilda industriföretag kunna bearbetas på områden, där redan

Myndig heternas yttranden.

14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 96.

förefintliga laboratorier kunna för ändamålet utnyttjas. Men en flygteknisk
forskning som underlag för självständig svensk flygteknik och flygindustri
blir ofullkomlig, så länge man icke har tillgång till ett aerodynamiskt laboratorium,
där luftkrafterna i avseende å bärighet och motstånd kunna göras
tillgängliga för experiment med modeller avseende såväl flygplans- som
propellerkonstruktioner, undersökningar av stabilitetsproblem, verkningsgrad
och ekonomi in. m.

För att kunna inhämta den förlorade tiden och skapa betingelser för målmedveten
svensk utveckling i fortsättningen måste enligt de sakkunnigas
förmenande en professur i flygteknik vid tekniska högskolan utan dröjsmål
inrättas. Först med denna professur och ett aerodynamiskt laboratorium får
svensk flygteknik, flygindustri och luftfart den fasta grundval, som hittills
saknats.

Utan flygprofessuren och aerodynamiskt laboratorium blir den svenska
insatsen i flygteknikens, flygindustriens och luftfartens utveckling beroende
av andra länder på ett sätt, som icke är förenligt med våra tekniska och
industriella förutsättningar, än mindre med vår försvarsberedskap i den
viktiga del, som representeras av flygvapnet.

I anslutning till detta principuttalande vilja de sakkunniga understryka
vikten av att professuren i flygteknik med det snaraste kommer till stånd.
De gångna åren hava till fullo visat vådan av ett ytterligare uppskov, och
de sakkunniga hemställa därför om förslag till 1928 års riksdag om inrättandet
av nämnda professur från och med ingången av budgetåret 1928—■
1929.

Med hänsyn till vikten av att undervisningen i ämnet vid tekniska högskolan
må kunna taga sin början redan från och med höstterminen 1928
föreslå de sakkunniga vidare, att vikarie å professuren måtte i vederbörlig
ordning förordnas från och med den 1 juli 1928 tills vidare, intill dess
professuren varder med ordinarie innehavare besatt.

De sakkunniga hava (å sid. 58 i betänkandet), föreslagit, att professorsbefattningen
i flygteknik, i likhet med tekniska högskolans övriga professurer,
måtte uppföras i lönegraden B 30. Vid bifall härtill skulle det i högskolans
stat upptagna förslagsanslaget till avlöningar för professorer, nu 397,500
kronor, behöva ökas med ett belopp av 11,460 kronor — motsvarande avlöningen
i näst högsta löneklassen av lönegraden B 30 å G-ort — till
408,960 kronor eller i avrundat tal 409,000 kronor. A andra sidan —
erinra vidare de sakkunniga — utgår för närvarande från det i högskolans
stat upptagna anslaget å 107,500 kronor till speciallärare, jämlikt Kungl.
Maj:ts beslut den 18 juni 1926, ett årligt arvode å 3,000 kronor till en
speciallärare i flygteknik, vilket arvode skulle bliva obehövligt från och med
den tidpunkt, då professur i ämnet inrättades. Sistnämnda anslag skulle
alltså kunna minskas till 104,500 kronor.

Byggnadsstyrelsen och rilcsmarskallcsämbetet hava icke utlåtit sig beträffande
denna del av de sakkunnigas förslag.

Tekniska högskolans lärarkollegium har — under erinran att de sakkunniga
i fråga om professuren på det kraftigaste framhållit behovet av en sådan

Kungl. Maj:ts proposition Nr 96. 15

och understrukit vikten av att den med det snaraste komme till stånd —
anfört följande:

Att lärarkollegiet till fullo delar denna uppfattning framgår av allt vad
kollegiet anfört i sina föregående framställningar rörande detta ärende och
torde icke här behöva vidare utvecklas. I likhet med de sakkunniga får
kollegiet därför hemställa om proposition till 1928 års riksdag, angående
inrättande av en professur i flygteknik vid tekniska högskolan från och
med ingången av budgetåret 1928—1929. Därest eu sådan professur av
statsmakterna beviljas, bör vikarie i vederbörlig ordning förordnas från den
1 juli 1928 till dess befattningen hunnit tillsättas, så att undervisningen
må kunna taga sin början redan från och med början av höstterminen
i928.

I och med inrättandet av en professur i flygteknik bortfaller givetvis den
nuvarande speciallärarbefattningen i detta ämne.

Tekniska högskolans styrelse tillstyrker på det livligaste bifall till kollegiets
framställning i ärendet.

Chefen för generalstaben har, jämte annat, anfört, att han för sin del tillstyrkte
att, på sätt de sakkunniga föreslagit, en professur i flygteknik måtte
inrättas vid tekniska högskolan.

_ Statskontoret har förklarat sig icke hava något att erinra mot de sakkunnigas
förslag i vad detsamma avsåge upprättandet av en professur i flygteknik
vid tekniska högskolan.

Ingenjör svetenskapsakademien har — under erinran att dess flygtekniska
kommitté redan i skrivelse den 5 januari 1925 bland annat framhållit vikten
av att en professur i flygteknik utan dröjsmål upprättades — tillstyrkt de
sakkunnigas förslag i denna del.

Jämväl flygstyrelsen har på det livligaste tillstyrkt de sakkunnigas förslag
till inrättande av professur i flygteknik vid tekniska högskolan med därmed
sammanhängande utbildning av specialingenjörer i detta ämne.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår fann jag mig redan vid
min anmälan inför Kungl. Maj:t den 4 januari 1927 av ecklesiastikdepartementets
anslagsäskanden för budgetåret 1927—1928 böra uttala, att jag med
hänsyn till de redan då föreliggande skälen icke skulle haft några betänkligheter
mot att tillstyrka bifall till tekniska högskolans förslag om inrättande av
en professur i flygteknik, därest icke inrättandet av nämnda professur —
genom det samtidigt framförda kravet på inrättandet av ett aerodynamiskt laboratorium
— kunde komma att inom en nära framtid medföra konsekvenser
av en betydande ekonomisk räckvidd för statsverket. Med hänsyn härtill
ansåg jag de härmed förbundna frågorna böra undergå en ytterligare utredning.
Sedan denna utredning numera slutförts och de ekonomiska konsekvenserna
för statsverket vid ett bifall till förslaget kunna överblickas,
finner jag mig böra tillstyrka förslaget om inrättandet av en professur i
flygteknik vid tekniska högskolan från och med budgetåret 1928—1929.

Departe mentschefen.

Plan för undervisningen

i flygteknik
vid tekniska
högskolan.

16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 96.

I likhet med de sakkunniga och tekniska högskolans lärarkollegium håller
jag före att, vid ett bifall till förslaget, i avvaktan på tjänstens besättande
med ordinarie innehavare — i vilket avseende med det snaraste åtgärder
böra vidtagas — tjänsten bör uppehållas på förordnande från den 1
juli 1928, så att undervisningen i sin nya omfattning under alla omständigheter
må kunna taga sin början redan från och med början av höstterminen
1928. Härtill kommer att, då jag i det följande ämnar föreslå
Kungl. Maj:t att möjliggöra påbörjandet av uppförande och inredning av
ett flygtekniskt laboratorium, det måste anses vara av stor betydelse att
dessa arbeten redan från första början kunna utföras i samråd med en representant
för den vetenskap, som det blivande laboratoriet skall hava att
tjäna.

I -sitt betänkande hava de sakkunniga i sammanhang med frågan om inrättandet
av en professur i flygteknik utrett dels frågan angående den
lämpliga omfattningen av läroämnet flygteknik — varvid hänsyn tagits jämväl
till de önskemål, som från flygvapnets sida framförts — dels frågan
angående ämnets anpassande till tekniska högskolans läroplaner för såväl
fackavdelningen för skeppsbyggnad som fackavdelningen för maskinbyggnad
och mekanisk teknologi — de avdelningar vid högskolan, som härvidlag
kunna ifrågakomma — dels ock frågan om undervisningens karaktär
av obligatorisk eller frivillig.

Då vad de sakkunniga i dessa hänseenden anfört och hemställt icke är
av natur att behöva underställas riksdagens prövning, har jag i detta sammanhang
icke ansett mig böra närmare ingå härpå utan inskränker mig
härvidlag till att hänvisa till handlingarna i ärendet. Jag torde här endast
behöva meddela, att de sakkunniga, som nyss nämnts, tagit hänsyn till
önskemål, som framförts från flygvapnets sida, och härom anfört följande:

Med den utveckling, som genom statsmakternas beslut flygvapnet kommer
att undergå, gör sig behovet av militära flygingenjörer i ökad grad gällande.
Dessas utbildning vid tekniska högskolan torde lämpligen kunna organiseras
i analogi med den nuvarande mariningenjörsutbildningen för att såväl de
militära som de vetenskapliga kraven må bliva vederbörligen tillgodosedda.

De föreskrifter, som efter hand erfordras för ordnandet av ifrågavarande
undervisning, hava emellertid synts vara av beskaffenhet att icke nu behöva
närmare utredas.

Denna del av de sakkunnigas betänkande har i de avgivna utlåtandena
behandlats endast av tekniska högskolans lärarkollegium och flygstyrelsen.

Lärarkollegiet har anfört följande:

Till de av de sakkunniga upprättade förslagen till läroplaner för de fackavdelningar
och årskurser, inom vilka undervisning i flygteknik skulle meddelas,
saknar kollegiet anledning att för närvarande taga definitiv ställning.

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 96.

Dessa förslag visa emellertid möjligheten av att inordna ifrågavarande läroämne
i högskolans undervisningsprogram utan för stor belastning av vederbörande
studerande och torde bliva till värdefull ledning för de myndigheter,
som hava att föreslå och fastställa dylika läroplaner.

Dndervisningsskyldigheten för professorn i flygteknik skulle enligt de
sakkunnigas läroplansförslag omfatta 4 timmar föreläsningar och 6 timmar
övningar per vecka, vilket överensstämmer med lärarkollegiets tidigare avgivna
förslag. Även i fråga om programmet för undervisningen i ämnet
ansluta sig de sakkunniga i huvudsak till den av kollegiet framlagda studieplanen.

Flygstyrelsen har -— med anledning av att en stor del av de från högskolan
utexaminerade flygingenjörerna troligen komma att i framtiden behövas
för flygvapnets räkning — hemställt, att ämbetsverket måtte vid utarbetandet
av studie- och läroplanerna få framställa sina önskemål beträffande
utbildningen av dessa.

Jag förutsätter, att de sålunda av de sakkunniga och myndigheterna
framförda synpunkterna i sinom tid komma att vinna vederbörligt beaktande.

Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att efter hörande av tekniska
högskolans styrelse och lärarkollegium utfärda de närmare bestämmelser,
som må kunna erfordras dels beträffande det nya ämnets ställning vid högskolan,
dels ock i avseende å de åligganden, vilka böra tillkomma professorn
i flygteknik såväl i förhållande till undervisningen och examinationen vid
högskolan som i förhållande till verksamheten vid det i det följande omnämnda
flygtekniska institutet.

Härefter hava de sakkunniga till behandling upptagit frågan om uppförandet
och inredandet av ett flygtekniskt laboratorium och därvid inledningsvis
anfört följande i fråga om inrättandet av ett laboratorium.

En flygteknisk forskning som underlag för självständig svensk flygteknik
och flygindustri måste bliva ofullkomlig, så länge vi icke äga tillgång till
ett aerodynamiskt laboratorium, där luftkrafterna i avseende å bärighet och
motstånd kunna göras tillgängliga för experiment med modeller, avseende
såväl flygplans- som propellerkonstruktioner, undersökningar av stabilitetsproblem,
verkningsgrad och ekonomi m. m.

De sakkunniga erinra vidare till en början att, jämlikt Kungl. Maj:ts
beslut, de sakkunnigas ordförande ävensom docenten I. Malmer under någon
tid företagit en resa till England, Holland, Tyskland och Frankrike i syfte
att studera den omfattning och utrustning ett aerodynamiskt laboratorium
oundgängligen måste hava för att kunna fylla de krav, som med hänsyn
jämväl till inom andra länder vunna erfarenheter måste ställas å detsamma,
samt för bedömande av frågan angående laboratoriets lämpliga organisation
ur administrativ synpunkt samt ledning. Resultaten av denna studieresa hava
på de sakkunnigas uppdrag av docenten Malmer framlagts i en vid be Bihang

till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 78 häft. (Nr 96.) 2

Departe mentschefen -

Uppförandet
och inredandet
av ett flygtekniskt
laboratorium.

Inrättande
av ett laboratorium.

Laboratoriets

storlek.

18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 96.

tänkandet som bilaga fogad skrift: »Flygtekniska laboratorier i några utländska
stater», till vilken jag här tillåter mig att hänvisa.

Vidare har docenten Malmer, med ledning av sina under studieresan
gjorda erfarenheter, framlagt en »P. M. beträffande aerodynamiskt laboratorium
i Sverige», vilken likaledes som bilaga fogats vid betänkandet; och
anhåller jag att jämväl beträffande denna P. M. få hänvisa till handlingarna
i ärendet.

Beträffande det blivande laboratoriets storlek anföra de sakkunniga bland
annat följande:

Ett blivande aerodynamiskt laboratorium skall tjäna såväl undervisningen
och vad därmed sammanhänger som den fria vetenskapliga forskningen till
gagn för industrien och försvarsväsendet. En kombination av detta slag
torde i längden icke helt kunna fylla ifrågakommande uppgifter, men av
ekonomiska skäl måste en enhetlig lösning, så varaktig som möjligt, nu
åstadkommas. Det har då för de sakkunniga närmast gällt att utreda laboratoriets
omfattning, anordning och organisation med hänsyn till erfarenheter
från andra länder och till vad som för våra förhållanden framstår
som mest angeläget. Nödvändigheten att begränsa sig leder då också naturligt
till ett nära samarbete med befintliga maskin- och materiallaboratorier
av betydelse för flygtekniska undersökningar i övrigt.

Ett aerodynamiskt laboratorium (vindkanal eller vindtunnel), som endast
skall användas för undervisningsändamål och rent vetenskaplig aerodynamisk
forskning utan krav på mätningsresultatens tillämplighet på flygplan
i full storlek, kan vara av relativt små dimensioner. Detta är också i utlandet
förhållandet vid de med högskolor förenade aerodynamiska laboratorier,
som ej behöva tillhandagå den praktiska flygtekniken med undersökningar,
såsom t. ex. i Aachen och vid de engelska universitet, som äro
utrustade med vindtunnlar. För själva undervisningen spela undersökningsmetoden
och mätningstekniken vid laboratorieförsöken huvudrollen. Vetenskapliga,
aerodynamiska undersökningar kunna i ett dylikt mindre laboratorium
bedrivas i viss utsträckning, men de i praktiken uppträdande problem,
som där kunna undersökas, ligga inom ett starkt begränsat område. Ett för
en sålunda starkt begränsad uppgift tillräckligt aerodynamiskt laboratorium
torde enligt föreliggande erfarenhet kunna byggas och utrustas för omkring

50,000 kronor.

Om emellertid i ett aerodynamiskt laboratorium skola utföras mätningar,
som med någon tillförlitlighet skola kunna läggas till grund för flygteknisk
tillämpning, ställas däremot vissa minimikrav på dess storlek. Luftströmningen
är kring små modeller vid liten vindhastighet av annan struktur än
vid större modeller och stor vindhastighet. De uppmätta luftkraftskoefficienterna
få därför olika värden i de olika fallen. Har mätningen skett på
för små modeller och med för liten vindhastighet, kan skillnaden mellan
de uppmätta värdena och de för ett flygplan i full storlek gällande uppgå
till 100 procent eller ännu mer. En stor del av det försöksmaterial, som
tidigare samlats i de äldre, mindre vindkanalerna, måste med hänsyn till
den moderna flygteknikens behov betecknas som värdelöst, emedan mätningarna
skett å för små modeller och vid för liten hastighet. Dessa mindre
laboratorier användas numera endast för en del flygtekniska undersökningar,

19

Kungl. May.ts ''proposition Nr 96.

där det nämnda förhållandet icke spelar någon större roll, ävensom för vissa
rent vetenskapliga aerodynamiska undersökningar av mera begränsad räckvidd.
I de länder, där laboratorier av olika storlek finnas, har därför en
specialisering i vindkanalernas användning kommit till stånd, i det endast
de största användas för flygtekniska modellförsök och de mindre endast för
vissa begränsade uppgifter.

Gällde det endast undervisningen och viss begränsad vetenskaplig forskning,
skulle ett laboratorium av den mindre typen, medförande en relativt
låg kostnad, vara tillfyllest. Men ej mindre angeläget är att utan dröjsmål
tillgodose industriens och försvarets intressen, och för dessa kan ett laboratorium
av den mindre storleken icke bliva tillfredsställande. Därest en inhemsk
tillverkning till gagn för såväl den svenska trafikflygningen som
försvaret skall kunna upparbetas, är det en oundgänglig förutsättning, att
möjlighet beredes till verkställande av prov även på modeller i tillräckligt
stor skala. Ett effektivt tillgodogörande av de erfarenhetsrön, som gjorts
och göras av den civila tratikflygningen och flygindustrien, kan lika litet
ske utan ett laboratorium av den större typen. Vad särskilt angår flygvapnet,
skall detta under den närmaste tiden i sin organisation upptaga ett par
större och några mindre verkstäder samt ett tiotal ingenjörer. För att dessa
verkstäder och ingenjörer skola kunna rätt fylla sin uppgift, kräves ovillkorligen
tillgång till ett aerodynamiskt laboratorium. I detta sammanhang
må också understrykas betydelsen ej minst för flygvapnet av att materialanskaffningen
till flygplan och -motorer så långt som möjligt kan ske inom
riket, varförutan en svensk flygindustri i längden icke torde kunna bestå
och växa sig stark.

Jämväl för de studerande vid tekniska högskolan måste ett laboratorium
av den större typen bliva värdefullare, då deras examensarbeten kunna direkt
nyttiggöras för industriella och allmänna behov.

Skulle, vilket icke är uteslutet, den snabba utvecklingen på området leda
därhän, att ett laboratorium av nu ifrågakommande storleksordning visar
sig otillräckligt för alla förekommande behov, så blir detta laboratorium
likväl alltjämt av stor betydelse. Förutom att undervisningens behov tillgodoses
komma en hel del utredningar för industrien och flygvapnet att
kunna utföras på ett dylikt laboratorium, vadan det däri nedlagda kapitalet
kan beräknas komma till nytta.

I anslutning till det nu anförda vilja alltså de sakkunniga bestämt förorda
inrättandet från början av ett aerodynamiskt laboratorium av sådan
storlek, att jämväl industriens och flygvapnets förhandenvarande behov
kunna anses bliva därmed tillgodosedda.

Då den aerodynamiska forskningen i detta laboratorium skall huvudsakligen
inriktas på flygtekniska problem, och då därjämte, såsom tidigare
antytts, en blivande forskningsanstalt på det aerodynamiska området även
bör i samarbete med redan befintliga maskin- och materiallaboratorier bliva
en central för flygtekniska undersökningar i övrigt, synes anstalten böra
benämnas flygtekniska laboratoriet.

Som riktlinjer för ett laboratorium med ovannämnda uppgift hava de
sakkunniga angivit bland annat följande:

Med hänvisning till en av de sakkunniga verkställd jämförelse mellan
olika vindtunnelsystem förorda de sakkunniga en vindtunnel enligt det tyska

Tekniska
riktlinjer för
ett laboratorium.

20

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 96.

systemet såsom erbjudande största möjliga rörelsefrihet vid utförande av
flera prov i följd. Genom att lägga tunneln horisontellt i stället för såsom
i Göttingendaboratoriet vertikalt samt förlägga återgångsdelen av tunneln
utanför laboratoriehallen kan man avsevärt reducera hallens dimensioner,
jämfört med Göttingendaboratoriet. Särskilt om laboratoriet skall förläggas
direkt på berggrund, erfordras vid vertikal anordning betydande sprängningar
för beredande av plats för återgångstunneln eller också en mycket
hög byggnad, medförande avsevärt ökade kostnader. Om man vidare avstår
från en travers för relativt sällan förekommande transport av tyngre
föremål, kan i en andra våning med stor kostnadsbesparing vinnas utrymme
för övriga erforderliga lokaler, vilka eljest såsom i Göttingens stora
laboratorium måste förläggas i en särskild, till hallen ansluten byggnad.
Med ett dylikt byggnadssätt blir anläggningskostnaden för ett laboratorium
avsevärt billigare med tunnel enligt tyska systemet än med tunnel enligt
engelska och franska systemen, vilka fordra en stor hall för luftens återströmning.

Med tillämpande av nu angivna riktlinjer har det varit de sakkunniga
möjligt att i förslaget till laboratoriebyggnad högst betydligt inskränka de
under ärendets tidigare behandling preliminärt beräknade utrymmena, utan
att tunnelns dimensioner nämnvärt minskats. I dessa beräkningar utgick
man ifrån att det blivande svenska laboratoriet skulle erhålla samma kubikutrymme
som det stora laboratoriet i Göttingen eller omkring 7,500 kubikmeter.
I det förslag, som de sakkunniga framlägga, har kubikutrymmet
reducerats till 4,440 kubikmeter. Genom det mera koncentrerade byggnadssättet
har visserligen en ökning av byggnadskostnaderna per kubikmeter
från tidigare beräknade 44 kronor till 48,45 kronor uppstått, men totala
byggnadskostnaden har dock nedbringats från beräknade 530,000 kronor till

215,000 kronor.

För att uppnå en erforderlig lufthastighet utan allt för stora driftkostnader
synes den erforderliga luftströmmens diameter behöva beräknas till omkring
2 meter. Med denna dimension på luftströmmen torde de flesta försök
kunna utföras med eu vindhastighet av cirka 30 meter per sekund.
Med hänsyn till önskvärdheten av att vid vissa försök kunna ytterligare
öka luftens hastighet föreslås 200 hästkrafter såsom en lämplig maximieffekt
(vid långvarig drift) hos fläktmotorn.

För att ljudstyrkan vid stora hastigheter skall bliva mindre än i Göttingen-laboratoriet
bör fläktens varvantal nedbringas. Detta låter sig lämpligast
utföra genom en ökning av propellerfläktens bladantal. Varvantalet
är vid Göttingendaboratoriet 1,000 per minut men synes vid det föreslagna
laboratoriet varvantalet på dylikt sätt böra nedbringas till högst omkring
700 per minut. Ehuru priset på den elektriska motorn något ökas, när
varvantalet för den maximala effekten göres lägre, synes dock med hänsyn
till det föreslagna laboratoriets läge denna åtgärd att nedsätta det från fläkten
utgående ljudets styrka ej böra sparas.

Innan den elektriska anläggningen beställes, bör genom försök med modell
en propelleranordning utprovas och varvantalet bestämmas i enlighet
med vad nyss sagts. Propellermotorn bör vara en likströmsmotor för att
medgiva smidig reglering av varvantalet. Den elektriska anläggningen kommer
alltså att bestå av ett omformaraggregat samt fläktmotor. I utrustningen
bör också ingå en automatisk regleringsanordning för att hålla luftströmmen
konstant under ett försök.

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 96.

I fråga om tidpunkten för laboratoriets uppförande anföra de sakkunniga
bland annat följande:

Tekniska högskolans behov av laboratorium i flygteknik kan visserligen
en kortare tid provisoriskt tillgodoses med anlitande av redan befintliga
laboratorier vid högskolan, ehuru givetvis detta förfaringssätt måste medföra
stora olägenheter. Men å andra sidan kunna de krav, som från flygvapnets
sida ställas på möjligheten att utföra aerodynamiska undersökningar,
icke längre låta sig avvisas. Härtill kommer, att genom den ytterligare
utredning, som genom de sakkunnigas arbete kommit frågau om
uppförandet av ett flygtekniskt laboratorium till del, det icke längre är erforderligt
att invänta beviljandet och tillsättandet av en professur i flygteknik
för att i detalj planlägga det blivande laboratoriet.

I anslutning härtill anse de sakkunniga, att medel för ändamålet böra
göras tillgängliga redan under budgetåret 1928—1929, så att laboratoriet
kan stå färdigt redan mot slutet av år 1929.

I detta sammanhang torde jag vidare få redogöra för de sakkunnigas
förslag beträffande det flygtekniska laboratoriets förläggning, uppförande
och utrustning samt de därmed förenade engångskostnaderna.

Från sina förut angivna allmänna synpunkter hava de sakkunniga till
en början undersökt frågan om förläggningen av det aerodynamiska laboratoriet.

Med hänsyn dels till undervisningens och forskningens krav, dels till
önskvärdheten att för flygteknikens räkning kunna utnyttja andra laboratorier,
ligger det givetvis närmast till hands att tänka sig laboratoriet förlagt
å eller invid tekniska högskolans nya område.

Visserligen talar mycket — både från den civila industriens och flygvapnets
sida — för att det blivande laboratoriet skulle förläggas i närmaste
närhet av ett flygfält, där de praktiska erfarenheterna kunde mera omedelbart utnyttjas.
Detta fordrar emellertid ett flygfält med verkstäder, och åtminstone
enligt nu beslutad organisation komma dylika att förläggas till Västerås och
Malmslätt men däremot icke till Stockholm. Då vid sådant förhållande —
särskilt med hänsyn till undervisningens krav — ett förläggande av laboratoriet
till ett flygfält med verkstäder är otänkbart, hava de sakkunniga icke
närmare avhandlat denna möjlighet.

Vidare kunde laboratoriet tänkas förlagt till annan plats inom Stockholm
än vid tekniska högskolan. De sakkunniga hava i detta hänseende främst
haft sin uppmärksamhet riktad på möjligheten att för ändamålet använda
någon av de byggnader, som bliva lediga vid genomförandet av 1925 års
försvarsreform. De kasernetablissemang, som för ändamålet kunna tänkas
komma i fråga, äro livregementets dragoners och Svea ingenjörkårs, varjämte
område även blir disponibelt vid flottans varv genom förflyttandet av
flygvapnets verkstäder m. m. till Västerås. Vad till en början livregementets
dragoners kasernområde beträffar, har kasernkommittén i sitt till Kungl.
Maj:t avgivna utlåtande föreslagit, att nämnda område och byggnader skulle
genom vederbörande förvaltningsmyndighets försorg tills vidare upplåtas
genom nyttjanderätt, i den mån så kan befinnas lämpligt. Emellertid hava
de sakkunniga sig bekant, att planer äro å bane att disponera ifrågavarande
område dels mera tillfälligt för allmänna lantbruksmötet 1930, dels ock för
ingenjörsvetenskapsakademiens tekniska museum, och vid sådant förhållande

Tidpunkten
för laboratoriets
uppförande.

Förläggning.

Laboratoriets
placering
inom tekniska
högskolans

område.

Laboratoriets

uppförande.

22 Kungl. Maj:ts proposition Nr 96.

hava de sakkunniga lämnat denna möjlighet åsido. Vad vidare beträffar
Svea ingenjörkårs kasern pågå, enligt vad de sakkunniga erfarit, för närvarande
förhandlingar, som bland annat beröra frågan om överlåtande till
Stockholms stad av detta kasernområde jämte byggnader. Vad slutligen
beträffar de genom flygvapnets partiella förflyttande till Västerås ledigblivna
områdena inom flottans varv hava de sakkunniga inhämtat, att dessa utrymmen
anses bliva tagna i anspråk för flottans egna behov, varjämte en
del av byggnaderna skola flyttas till Västerås.

Vinsten av att för ändamålet använda en äldre byggnad skulle för övrigt
icke bliva så stor, att den kan anses uppväga de nackdelar, som måste följa
därav. Inredandet — mer eller mindre provisoriskt — av eu äldre byggnad
till flygtekniskt laboratorium kommer att bliva relativt dyrbar; kostnaderna
för vindtunnelns anläggning och för den övriga inre utrustningen
bliva desamma.

Med hänsyn till de nu anförda omständigheterna anse sig de sakkunniga
böra förorda, att det blivande flygtekniska laboratoriet förlägges till tekniska
högskolans område vid Valhallavägen.

Efter ingående undersökningar och samråd med arkitekten, professor E.
J. Lallerstedt hava de sakkunniga beslutit föreslå, att det blivande flygtekniska
laboratoriet förlägges till eu å den vid betänkandet såsom bilaga fogade
situationsplanen angiven plats, beträffande vilken jag anhåller att få
hänvisa till handlingarna i ärendet.

Nämnda plats har enligt de sakkunnigas förmenande bestämda fördelar.
Byggnaden får sin förläggning i ytterkanten av högskolans område, varigenom
tillträdet för allmänheten underlättas. Möjligheter till någon utvidgning
av institutionen finnas, därest sådan framdeles skulle visa sig önsklig.
Vidare är den föreslagna platsen fördelaktig ur ljudisoleringssynpunkt. Genom
den av de sakkunniga förordade propelleranordningen kommer ljudstyrkan
att bliva betydligt svagare än vid exempelvis det stora Göttingenlaboratoriet,
och genom byggnadens förseende med tredubbla glas och andra
därmed jämförliga anordningar kommer det utanför byggnaden förnimbara
ljudet att ytterligare minskas. Erfarenheter från studiet av de utländska
laboratorierna visa, att utan dessa anordningar vid de tillfällen, då arbete
med full vindstyrka pågår i ett laboratorium av den föreslagna storleken,
ett brus uppkommer, som omedelbart utanför byggnaden torde vara närmast
jämförligt med ljudet av ett medelstort aeroplan, passerande på 400
ä 500 meters höjd. Med de av de sakkunniga förordade åtgärderna blir
det föreslagna läget ur ljudsynpunkt så tillfredsställande som möjligt med
hänsyn till de närbelägna sjukhusen och högskolans egna lokaler.

Vad beträffar uppförandet av laboratoriebyggnaden hava de sakkunniga
hänvisat till de ritningar, som utförts av professorn Lallerstedt i samråd
med de sakkunniga; och anhåller jämväl jag att få hänvisa till nämnda
ritningar.

Enligt dessa skulle i laboratoriebyggnadens bottenplan inrymmas en laboratoriehall,
ett maskinrum, ett modellrum och en vindtunnel, allt utfört i
överensstämmelse med de principer, som av de sakkunniga tidigare angivits.

I övre våningen skulle — förutom vaktmästarbostad om två rum och
kök — inrymmas ett laboratorium, ett professorsrum, ett rum för samlingar
och bibliotek, två assistentrum, ett mörkrum samt kapprum med toalett och

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 96.

garderob. Härigenom kommer det blivande flygtekniska institutet att få hela
sitt lokalbehov samlat inom samma byggnad, något som med hänsyn till
såväl byggnadskostnaderna som det blivande arbetet är betydelsefullt.

Slutligen skulle i källarvåuingen inrymmas verkstad och förråd, en redskapsbod
samt en matkällare.

Kostnaderna för byggnaderna skulle enligt gjorda beräkningar uppgå till
sammanlagt 215,000 kronor, varav 18,000 kronor för värme-, vatten- och
avloppsledningar enligt särskild kostnadsberäkning och 4,000 kronor för
elektriska ledningar.

I efterföljande tablå lämnas en översikt över de kostnader, som enligt de Utrustning,
sakkunnigas undersökningar bliva erforderliga för komplettering av det föreslagna
laboratoriets inredning samt dess utrustning:

Ändamål

Kronor

Vindkanal (munstycken och sugrör av trä och plåt).......

Konsoler, ledskenor, lager och axel till propellerfläkten samt

8,000

20,000

3,000

52.000

15.000

3.000

10.000
10,000

5.000

3.000

5.000

6.000

—

Elektrisk anläggning inklusive servisledning.............

Övrig instrumentutrustning (portabla mätinstrument)......

Specialutredningar och förberedande försök.............

Oförutsedda kostnader.....''.......................

Summa kronor

140,000: —

Till motivering för de ovannämnda anslagsposterna hava de sakkunniga
anfört bland annat följande.

De närmast intill den fria luftstrålen belägna delarna av vindkanalen
utföras lämpligen av trä och plåt. Kostnaderna härför ingå icke i byggnadssumman
och beräknas uppgå till 8,000 kronor.

För propellerfläktens lagring erforderliga konsoler och lager, axel för fläktens
drivande samt ledskenor och plåtgitter i vindkanalen, vilka erfordras
för borttagande av den i fläkten uppkomna vridningen hos luftströmmen
ävensom för dämpning av virvlar, beräknas på grundval av erfarenheter
från Göttingen kräva en kostnad av 20,000 kronor. Kostnaden 3,000 kronor
för själva propellerfläkten, vilken lämpligen tillverkas av trä, grundar sig
ävenledes på jämförelser med Göttingen-laboratoriet.

Kostnaden för den elektriska anläggningen, 52,000 kronor, grundar sig
på en preliminär offert från elektriska aktiebolaget A. E. G. samt (beträffande
servisledningen) å uppgifter från elektricitetsverket.

Kostnader för montage äro inberäknade i offerten.

För standardmätningar av luftkrafterna å flygplanvingar och modeller er -

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 96.

fordras en s. k. aerodynamisk våg, en trekomponentvåg, med vilken luftkraftens
såväl bärande som motståndskomposant och dess vridande moment
snabbt och pålitligt kunna uppmätas. En lämplig dylik kan erhållas för
omkring 15,000 kronor, enligt uppgift från laboratoriet i Göttingen.

Då luftkrafternas storlek varierar med hastigheten å luftströmmen, är det
nödvändigt, att denna senare, eller rättare dess s. k. dynamiska tryck, hålles
konstant under mätningens utförande. På grund av variationer i den elektriska
spänningen och luftmassans successiva uppvärmning under ett försök,
undergår det dynamiska trycket ändringar under ett försöks utförande, om
icke motorns varvantal ständigt regleras. Denna reglering bör ske automatiskt.
I den elektriska anläggningen äro inberäknade shuntregulatorer med
manövermotorer för detta ändamål. För regleringen erfordras ytterligare
en tryckregleringsvåg, vilken reagerar för variationer i det dynamiska trycket
och därvid sätter regulatorerna i funktion. En dylik tryckreglerings våg kan
erhållas för cirka 3,000 kronor.

Den övriga standardinstrumentutrustning, som erfordras från laboratoriets
start, beräknas draga en kostnad av 10,000 kronor. För en hel del av de
undersökningar, som komma att utföras i laboratoriet, kunna speciella apparater
och försöksanordningar förutses bliva erforderliga. Kostnaderna för
dessa böra emellertid uppföras i de årliga kostnaderna, och kostnaderna för
de vid beställda undersökningar erforderliga speciella försöksanordningarna
torde böra påföras beställaren. Dylik, så småningom erforderlig specialutrustning
beräknas i största möjliga utsträckning komma att tillverkas av
laboratoriets personal.

För tillverkning av modeller, försöksanordningar och instrument erfordras
en verkstadsutrustning, vilken under förutsättning att den vid tekniska högskolan
redan befintliga verkstaden utnyttjas för sådana arbeten, som där
kunna utföras, beräknas erhållas för omkring 10,000 kronor.

Möbler till professorns och den övriga personalens rum samt bokhyllor
till bibliotek beräknas erhållas för omkring 5,000 kronor.

Det är självfallet, att arbetet i laboratoriet kommer att erfordra ett ständigt
och intimt hänsynstagande till de arbeten, som utförts och alltjämt
utföras i andra liknande laboratorier, ävensom till flygtekniska rön i allmänhet.
Detta kräver tillgång till ett på ifrågavarande område väl utrustat
referensbibliotek. De sakkunniga hålla därför före, att det viktigaste av
den redan utkomna flygtekniska litteraturen liksom erforderliga uppslagsverk
böra anskaffas för laboratoriets räkning. Denna anskaffning beräknas
kräva en kostnad av omkring 3,000 kronor.

För specialutredningar, innefattande beräkning och konstruktion av laboratoriets
utrustning samt förberedande försök, exempelvis modellförsök för
utrönande av lämpligaste propellerkonstruktion, beräknas en kostnad av

5,000 kronor.

Övlig marginal för oförutsedda kostnader å själva byggnaden är inräknad
i byggnadskostnaderna. För oförutsedda kostnader å utrustningen torde
böra beräknas 5 procent å kostnadssumman eller avrundat 6,000 kronor.

Såsom nyss nämnts, hava de sakkunniga framhållit vikten av att anslag
beviljas för det flygtekniska laboratoriets uppförande i så god tid, att detsamma
kan tagas i bruk i slutet av år 1929. Det är för detta ändamål,
framhålla de sakkunniga, dock icke nödvändigt att hela det erforderliga
anslaget upptages redan i statsbudgeten för budgetåret 1928—1929; det är

25

Kungl. Maj:ts proposition Nr 96.

tillfyllest att byggnadsanslaget å 215,000 kronor i sin helhet ställes till förfogande
för budgetåret 1928—1929 och därjämte av utrustningsanslaget å

140,000 kronor så mycket som motsvarar de delar av utrustningen, för vilka
en längre beställningstid kan vara erforderlig, eller vilkas utförande lämpligast
bör ske i samband med eller omedelbart efter byggnadens uppförande.
Dessa anslagsposter äro följande:

konsoler, ledskenor, lager och axel till propellerfläkten samt

plåtgitter i vindkanalen........................kronor 20,000: —

elektrisk anläggning inklusive servisledning (ungefär eu

tredjedel av beräknade 52,000 kronor)............. » 18,000: —

specialutredningar och förberedande försök........... » 5,000: —

Summa kronor 43,000: —

Nämnda belopp, 43,000 kronor, skulle sålunda äskas såsom ett särskilt
reservationsanslag under budgetåret 1928—1929, under det att med de återstående
97,000 kronor av utrustningsanslaget synes kunna anstå till budgetåret
1929—1930.

Med hänsyn till att de olika uppgifter, som det blivande flygtekniska institutet
skall tjäna, samhöra med olika departement, tala enligt de sakkunnigas
förmenande starka skäl för att en uppdelning av de nödvändiga
engångskostnaderna sker på de olika huvudtitlarna, i detta fall närmast
försvars-, kommunikations- och ecklesiastikdepartementens huvudtitlar. Emellertid
sammanhänger en dylik fördelning med budgetfrågor, på vilka de
sakkunniga icke ansett sig böra ingå.

Byggnadsstyrelsen har meddelat, att styrelsen för sin del icke hade något
att erinra beträffande vare sig förslaget till uppförande av nybyggnad för
det föreslagna flygtekniska laboratoriet eller de för genomförandet av nämnda
förslag beräknade kostnaderna. Härefter anför byggnadsstyrelsen:

Vad beträffar den föreslagna förläggningen av laboratoriebyggnaden invid
tekniska högskolans byggnader anser sig byggnadsstyrelsen böra framhålla,
att denna förläggning visserligen innebär stora praktiska fördelar för arbetet
i laboratoriet, men att det icke kan undvikas, att bullret från laboratoriets
maskiner och motorer kommer att verka störande för Röda korsets i högskolans
omedelbara närhet belägna sjukhem.

Riksmarskalksämbetet har till en början inhämtat yttrande från intendenten
för Djurgården, som anfört följande:

Under förutsättning att de av de sakkunniga förordade åtgärderna ur
ljudsynpunkt bliva sådana, att laboratoriets verksamhet icke kommer att
verka störande vare sig för det närbelägna Röda korsets sjukhem eller för
den allmänhet, som besöker omedelbart angränsande delar av norra Djurgården,
möter från djurgårdsförvaltningens sida icke något hinder för laboratoriets
uppförande i enlighet med de uppgjorda ritningarna.

Riksmarskalksämbetet har anfört, att ämbetet —- under nyssnämnda, av
intendenten för Djurgården angivna förutsättning — icke hade något att
erinra mot uppförande på föreslagen plats inom tekniska högskolans om -

Myndig heteroa.

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 96.

råde å norra Djurgården och i enlighet med uppgjorda ritningar av det
ifrågasatta flygtekniska laboratoriet.

Tekniska högskolans lärarkollegium har anfört huvudsakligen följande:

Den vida övervägande delen av de sakkunnigas betänkande är som sig
bör ägnat åt utredningar och förslag rörande ett flygtekniskt laboratorium.
Lärarkollegiet har i sina föregående framställningar i frågan så kraftigt
framhållit vikten av att ett sådant laboratorium inrättas vid högskolan, att
ett förnyat uttalande härom icke torde vara påkallat. Däremot har kollegiet
ansett sig varken kunna eller böra framlägga ett detaljerat förslag rörande
ett dylikt laboratoriums anordning och utrustning, då kollegiet icke bland
sina ordinarie medlemmar räknar någon speciellt sakkunnig inom flygtekniken.
Planläggningen i detalj borde därför enligt kollegiets tidigare förmenande
anstå, tills en professur i flygteknik beviljats och tillsatts, så att
den blivande professorn finge tillfälle göra sina synpunkter gällande vid
planens utarbetande.

Då nu emellertid på initiativ av vederbörande departementschef en fullständig
utredning blivit utförd, så att detaljerade planer och kostnadsberäkningar
för laboratoriet föreligga, har frågan givetvis därigenom bragts i ett
annat läge. Vid denna utredning har landets förnämsta experter såväl inom
flygtekniken som inom andra ifrågakommande tekniska områden blivit anlitade
och kollegiet kan därför för sin del med största förtroende acceptera
det framlagda förslaget i vad det avser laboratoriets uppförande, anordning
och utrustning. Den av kollegiet förut uttalade meningen, att laboratoriefrågan
icke borde definitivt ordnas, förrän professuren i flygteknik beviljats
och tillsatts, saknar således numera berättigande och utgör icke något skäl
för ett dröjsmål med laboratoriets inrättande. Detta så mycket mindre som
den av lärarkollegiet oförutsedda och oväntade tidsutdräkten i fråga om
professurens inrättande i hög grad aktualiserat behovet av en möjligast
skyndsam lösning jämväl av laboratoriefrågan.

Beträffande platsen för ett blivande flygtekniskt laboratorium ha de sakkunniga
diskuterat olika möjligheter, både utom och inom Stockholm, men
därvid lyckligtvis stannat vid tekniska högskolans område vid Valhallavägen
såsom den i alla avseenden lämpligaste förläggningsplatsen. Skulle
laboratoriet komma att förläggas till annat ställe, så bleve det av väsentligt
mindre värde för den vetenskapliga forskningen och för ingenjörsutbildningen
vid högskolan och en sådan lösning av frågan skulle därför från
kollegiets synpunkt ha betraktats som högst olycklig. Inrättandet av en
professur i flygteknik vid tekniska högskolan skulle vara och förbliva en
halvmesyr, så länge som professorn och hans elever icke hade tillgång till ett
för forskningens och undervisningens behov inrättat laboratorium i omedelbar
närhet till högskolans övriga laboratorier och undervisningslokaler.

De sakkunniga hava på en bifogad situationsplan närmare preciserat den
plats inom högskolans område, som de anse vara den för ändamålet lämpligaste,
och finner kollegiet intet att invända gentemot detta förslag.

Tekniska högskolans styrelse har även i detta hänseende på det livligaste
tillstyrkt bifall till lärarkollegiets framställning i ämnet och därjämte för
egen del anfört följande:

I anslutning till vad de sakkunniga och kollegiet anfört rörande omfattningen
och planläggningen av erforderligt laboratorium för undervisningen

27

Kungl. Maj:ts proposition Nr 96.

och det vetenskapliga arbetet i det ämne ifrågavarande professur avser, vill
styrelsen framhålla, att ett laboratorium av den mindre typ, för vilket redogörelse
lämnas i betänkandet, visserligen skulle för närvarande kunna anses
nödtorftigt fylla undervisningens behov. För någon längre tid framåt skulle
emellertid undervisningens krav icke kunna tänkas tillgodosedda genom ett
dylikt mindre laboratorium. Även ur högskolans synpunkt är det därför
av vikt, att ett laboratorium av den större typ, som av de sakkunniga och
kollegiet förordas, kommer till stånd.

Styrelsen vill slutligen framhålla, att i ärendets nuvarande läge måste
anses angeläget, att medel för ifrågavarande laboratorium beviljas i sammanhang
med inrättande av professuren.

Chefen för generalstaben erinrar, att han i samband med yttranden över
förslag till organisation av flygvapnet redan förut framhållit önskvärdheten
av att en institution för flygtekniska försök och flygteknisk forskning måtte
komma till stånd. Då det föreliggande förslaget till ordnande av denna
fråga torde vara lämpligt utformat och syntes tillfredsställa de militära kraven,
tillstyrker generalstabschefen bland annat, att, på de sätt de sakkunniga
föreslagit, i samband med inrättandet av eu professur i flygteknik
vid tekniska högskolan ett flygtekniskt laboratorium måtte förläggas därstädes.

Statskontoret har icke haft något att anföra beträffande de sakkunnigas
förslag i denna del.

Ingenjörsvetenskapsakademien har tillstyrkt att inrättandet av, bland annat,
ett flygtekniskt institut utan uppskov måtte komma till stånd i överensstämmelse
med det av de sakkunniga avgivna förslaget, och därvid anfört,
bland annat, följande:

De arbetsuppgifter, som de sakkunniga ansett böra tillkomma det flygtekniska
institutet, överensstämma i allt väsentligt med vad ingenjörsvetenskapsakademien
tidigare föreslagit. Ingenjörsvetenskapsakademien anser, att
det föreslagna aerodynamiska laboratoriets planläggning och utrustning väl
motsvara berättigade fordringar.

Akademien vill för sin del särskilt betona, att tillkomsten av ett flygtekniskt
laboratorium är en nödvändig förutsättning för en allvarlig insats på
det flygtekniska området. Ett dylikt laboratorium får också anses som ett
ofrånkomligt hjälpmedel för åstadkommande av ett effektivt luftförsvar, utgörande
i själva verket grundvalen för all utveckling på flygområdet.

Slutligen har flygstyrelsen anfört, att förslaget, vad det aerodynamiska
laboratoriet och dess organisation beträffade syntes vara väl genomtänkt,
och borde det föreslagna institutet, ehuru detsamma till sin storleksordning
för ändamålet vore det minsta tänkbara, på ett tillfredsställande sätt
kunna betjäna såväl flygvapnet som tekniska högskolan och privata uppdragsgivare.

Av vad i ärendet blivit anfört har jag funnit mig övertygad om att frå- Departegan
om uppförandet av ett flygtekniskt laboratorium icke längre låter mentschefen.

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 96.

skjuta sig åt sidan, därest icke den svenska flygindustrien skall bliva helt
överfly glad av den utländska. Även det kraftiga handtag åt den tekniska
undervisningen och den vetenskapliga forskningen, som den föreslagna professuren
i flygteknik är avsett att giva, kommer — enligt samstämmande
yttranden av samtliga i ärendet hörda myndigheter — att i icke ringa utsträckning
mista sin betydelse, därest icke jämväl ett flygtekniskt laboratorium
kommer till utförande.

Jag finner mig alltså böra ansluta mig till det härom framställda förslaget.
På de i ärendet anförda skäl finner jag därvid tillika, att det icke
kan vara tillrådligt att stanna vid det av de sakkunniga i andra hand berörda
alternativet att tills vidare uppföra ett mindre laboratorium endast
för undervisningsändamål och för vetenskaplig aerodynamisk forskning utan
krav på mätningsresultatens tillämplighet på flygplan i full storlek. Såsom
de sakkunniga framhållit, är det minst lika angeläget att utan dröjsmål
tillgodose industriens och försvarets intressen, och för dessa kan ett laboratorium
av den mindre storleken, enligt vad de sakkunniga anfört, icke
bliva tillfredsställande.

Med utgångspunkt från de nu angivna synpunkterna, till vilka jag vill
uttala min anslutning, hava de föreliggande förslagen till uppförande och
utrustning av det flygtekniska laboratoriet blivit uppgjorda.

Vad till en början beträffar laboratoriets förläggning hava de sakkunniga förordat
en närmare angiven plats inom tekniska högskolans område vid Valhallavägen
i Stockholm. Detta förslag har tillstyrkts av samtliga de myndigheter,
som yttrat sig i frågan, och i all synnerhet av tekniska högskolans
lärarkollegium. Dock hava vissa betänkligheter uttalats beträffande de
olägenheter, som genom den föreslagna förläggningen skulle kunna vållas
för Röda korsets närbelägna sjukhem. Jämväl de sakkunniga hava beaktat
denna fråga och därvid anfört, att genom den av de sakkunniga förordade
propelleranordningen ljudstyrkan komme att bliva betydligt svagare
än vid exempelvis det stora Göttingenlaboratoriet, och att genom byggnadens
förseende med tredubbla fönster och andra därmed jämförliga anordningar det
utanför byggnaden förnimbara ljudet komme att ytterligare förminskas.
Med hänsyn härtill hava de berörda olägenheterna varken av de sakkunniga
eller av de i ärendet hörda myndigheterna ansetts kunna tillmätas någon
avgörande betydelse. Jämväl jag finner mig böra ansluta mig till de sakkunnigas
förslag i fråga om platsen för det nya laboratoriet.

Beträffande de av de sakkunniga framlagda ritningarna och kostnadsberäkningarna
har jag icke funnit någon anledning till erinran.

De sakkunniga hava utgått från att det föreslagna laboratoriet skulle färdigställas
i så god tid, att detsamma kunde tagas i bruk vid början av
höstterminen 1929. Med anledning härav hava de sakkunniga hemställt
om utverkande av anslag för budgetåret 1928—1929 av dels hela byggnadsanslaget
å 215,000 kronor och dels av utrustningsanslaget å 140,000

29

Kungl. Maj:ts proposition Nr 96.

kronor så mycket som motsvarade de delar av utrustningen, för vilka eu
längre beställningstid kunde vara erforderlig, eller vilkas utförande lämpligast
borde ske i samband med eller omedelbart efter byggnadens uppförande.
Kostnaderna för dessa delar av utrustningen hava av de sakkunniga
beräknats till 43,000 kronor. Återstoden av utrustningsanslaget, 97,000
kronor, hava de sakkunniga icke ansett bliva erforderlig förrän under budgetåret
1929—1930.

Med hänsyn till det förhållandet, att Kungl. Maj:t i årets statsverksproposition
under åttonde huvudtiteln (punkt 126) gjort framställning om anslag
för påbörjande av uppförandet av eu biblioteksbyggnad för tekniska högskolan
för en beräknad kostnad av högst 513,000 kronor samt om anvisande
för ändamålet för budgetåret 1928 — 1929 av ett extra reservationsanslag
av 250,000 kronor, anser jag mig icke kunna förorda ett färdigställande
av det flygtekniska laboratoriet inom den av de sakkunniga beräknade
korta tiden. Det synes mig lämpligt att byggnadstiden utsträckes
över ännu ett år. Laboratoriet skulle ändock kunna tagas i bruk vid början
av höstterminen 1930. Med det av mig i årets statsverksproposition förslagsvis
beräknade beloppet av 50,000 kronor kunna vissa förberedande
arbeten vidtagas, och vill jag alltså förorda förslag till riksdagen i överensstämmelse
härmed.

De sakkunniga hava jämväl något berört frågan, huruvida icke, med
hänsyn därtill att de olika uppgifter, som det blivande flygtekniska institutet
skulle tjäna, fölle under olika departement, starka skäl talade för
att eu uppdelning av de nödvändiga engångskostnaderna skedde på de olika
huvudtitlarna, i detta fall närmast fjärde, sjätte och åttonde huvudtitlarna.
Jag har emellertid icke funnit skäl föreligga att förorda en uppdelning av
kostnaderna för det flygtekniska laboratoriet på de olika därav berörda departementens
huvudtitlar.

Härefter hava så de sakkunniga övergått till frågan om det flygtekniska
laboratoriets organisation och förvaltning.

Härom anföra de sakkunniga bland annat följande:

Det flygtekniska laboratoriets uppgift att tillgodose icke blott den tekniska
undervisningen och den vetenskapliga forskningen utan även den civila
flygindustrien och flygvapnet kräver en däremot svarande organisation och
förvaltning av den nya institutionen. Hade denna endast haft att tjäna den
tekniska undervisningen och den vetenskapliga forskningen, skulle laboratoriet
kunnat inordnas i tekniska högskolans förutvarande organisation på samma
sätt som övriga under årens lopp där tillkomna institutioner. Men med den
vidare omfattning, som enligt de sakkunnigas förslag skall givas åt laboratoriets
arbete, blir detta förfaringssätt icke lämpligt. Skulle åter laboratoriet
förläggas antingen under en civil luftfartsmyndighet såsom representant för
trafikflygningen eller under flygvapnet, kunde den tekniska undervisningens
och vetenskapens krav komma att sättas åt sidan för aktuella praktiska
uppgifter.

Det flygtekniska
laboratoriets
organisation

och förvaltning.

De sakkunniga.

30

Kungl. Maj.ts proposition Nr 96.

De sakkunniga hava därför sökt finna en organisationsform, där samtliga
dessa intressen bliva vederbörligen tillgodosedda och varigenom å andra
sidan det nära sambandet med tekniska högskolan tillräckligt framhäves.

De erfarenheter, som i detta hänseende blivit gjorda i utlandet, hava varit
de sakkunniga till ledning, och hava de sakkunniga till en början lämnat
en översikt av nuvarande förhållanden i några europeiska länder; jag anhåller
att i detta hänseende få hänvisa dels till betänkandet, dels ock till
den vid betänkandet fogade bilagan »Flygtekniska laboratorier i några utländska
stater».

Efter ingående prövning av de utländska organisationsformerna, beträffande
vilken jag tillåter mig hänvisa till de sakkunnigas utlåtande, hava de sakkunniga
funnit den för svenska förhållanden lämpligaste formen vara att
inrätta ett självständigt »Statens flygtekniska institut», organiserat närmast
efter förebild av statens provningsanstalt, med vars verksamhet även i övrigt
det föreslagna flygtekniska laboratoriet skulle erhålla vissa beröringspunkter.
Härigenom synas samtliga berättigade intressen kunna tillgodoses och det
låter sig med denna anordning väl förena, att institutet mottager uppdrag
mot betalning från utanför tekniska högskolan stående intressenter.

Ledningen av det flygtekniska institutet bör omhänderhavas av en styrelse,
där de olika intresserade parterna bliva på lämpligt sätt representerade. Det
närmaste inseendet över institutet, planläggningen av dess verksamhet o. s. v.
skulle anförtros åt en särskild föreståndare.

Denna föreståndarbefattning och professuren behöva icke nödvändigtvis
innehavas av samma person, ehuru praktiska skäl tala för att så oftast bör
vara fallet. Man kan emellertid tänka sig tillfällen, då innehavaren av
professuren är så starkt inriktad på den rent vetenskapliga sidan av sin
uppgift, att föreståndarbefattningen för institutet och därmed förbundna
praktiska uppgifter lämpligast omhänderhavas av annan person.

Innan de sakkunniga gå närmare in på frågan om sammansättningen av
styrelsen för statens flygtekniska institut, lämna de en kort sammanfattning
av de uppgifter, som enligt de sakkunnigas förslag skulle åvila detsamma.
Därvid må först nämnas de krav, som samhöra med den tekniska undervisningen
och den vetenskapliga forskningen. I institutet skall plats beredas
för de studerandes övningar och experiment samt i all synnerhet deras
examensarbeten. Vidare måste utrymme beredas för fortsatt vetenskapligt
arbete, vare sig detta bedrives av professorn i ämnet eller andra. Så komma
flygvapnets behov av provningar och försök med olika modeller, materialundersökningar
m. m., varvid institutet ofta får anledning samverka med
statens provningsanstalt och andra laboratorier. Beträffande flygvapnets behov
hänvisa de sakkunniga vidare till en som bilaga vid betänkandet fogad
skrivelse till flygstyrelsen, av vilken skrivelse den stora omfattningen av
dessa behov tydligt framgår. Krav komma slutligen att framställas på utförandet
av uppdrag från den civila industrien och lufttrafiken samt från
luftfartsmyndigheten, i synnerhet sedan denna sistnämnda blivit utrustad
för ett mera effektivt tillvaratagande av erfarenheterna vid den subventionerade
trafikflygningen.

För att dessa olika intressen skola bliva på ett tillfredsställande sätt
representerade, torde en styrelse av fem personer vara erforderlig.

1. Såsom självskriven representant för tekniska högskolans intressen bör
i styrelsen inträda högskolans rektor.

31

Kungl. 3faj:ts proposition Nr 96.

2. Professorn i flygteknik vid tekniska högskolan synes också böra vara
självskriven ledamot av institutets styrelse såsom representant för den tekniska
undervisningen och den vetenskapliga forskningen på området.

I de fall, då professorn i flygteknik icke tillika är föreståndare för institutet,
torde kunna ifrågasättas, att denne sistnämnde i stället ingår som
självskriven ledamot av institutets styrelse.

3. Flygvapnets och över huvud taget försvarets intressen böra i institutets
styrelse representeras av en person, som efter förslag av flygstyrelsen
utses av Kungl. Maj:t på försvarsdepartementets föredragning.

4. Kommunikationsintressena böra i styrelsen representeras av en person,
som på kommunikationsdepartementets föredragning utses av Kungl. Maj:t
inom nämnda departement eller inom den civila luftfartsmyndighet, som
kan komma att inrättas i anslutning till eller utom departementet.

5. Den civila flygindustriens intressen böra företrädas av eu representant,
som lämpligen torde böra utses av Kungl. Maj:t på handelsdepartementets
föredragning efter förslag av ingenjörsvetenskapsakademien.

Styrelsens ordförande torde böra utses av Kungl. Maj:t inom de nu nämnda
fem styrelseledamöterna. I fråga om det departement, på vars föredragning
utseendet av styrelsens ordförande bör äga rum, framlägga de sakkunniga
icke något bestämt förslag. Detta synes nämligen sammanhänga med frågan
om under vilken huvudtitel de blivande anslagen till institutet framdeles
skola få sin plats, en fråga, på vilken de sakkunniga icke ansett sig böra
närmare ingå.

De särskilda föreskrifter och instruktioner, som bliva erforderliga i samband
med inrättandet av det flygtekniska institutet, torde framdeles få ankomma
på Kungl. Maj:t att utfärda efter vederbörandes hörande.

Tekniska högskolans lärarkollegium har beträffande denna del av de sakkunnigas
betänkande och förslag anfört följande:

I full överensstämmelse med av lärarkollegiet förut framlagda riktlinjer
för ett dylikt laboratoriums funktioner föreslå de sakkunniga, att det blivande
flygtekniska laboratoriet skulle tillgodose icke blott den vetenskapliga forskningen
och ingenjörsutbildningen inom ifrågavarande fackområde utan jämväl
flygindustriens och flygvapnets behov av utredningar i flygtekniska frågor.
Härigenom får ifrågavarande institution en helt annan ställning än
högskolans övriga laboratorier och kräver därför även eu annan organisation
än dessa.

Efter ingående prövning av olika organisationsformer ha de sakkunniga
funnit den lämpligaste anordningen vara att inrätta ett självständigt »Statens
flygtekniska institut» organiserat närmast efter förebild av statens provningsanstalt.
Ledningen av institutet skulle omhänderhavas av en styrelse,
där de olika intresserade parterna bleve på lämpligt sätt representerade.
Det närmaste inseendet över institutet, planläggningen av dess verksamhet
o. s. v. skulle anförtros åt en särskild föreståndare. En dylik organisation
synes även kollegiet ändamålsenlig och väl ägnad att tillgodose de olika
intressena, detta dock under förutsättning att professorn i flygteknik tillika
åtminstone åtskilliga år framåt är föreståndare för institutet. I denna punkt
synes kollegiets mening i någon mån skilja sig från de sakkunnigas, i det
dessa uttalat, att föreståndarbefattningen och professuren »icke nödvändigtvis»
behöva innehavas av samma person, »ehuru praktiska skäl tala för att

Myndig heterna.

32

Kungl. Maj:ts proposition Nr 06.

så oftast bör vara fallet». »Man kan emellertid tänka sig tillfällen», fortsätta
de sakkunniga, »då innehavaren av professuren är så starkt inriktad
på den rent vetenskapliga sidan av sin uppgift, att föreståndarbefattningen
för institutet och därmed förbundna praktiska uppgifter lämpligast omhänderhavas
av annan person.»

I denna formulering kan möjligen inläggas en mening, som de sakkunniga
med all säkerhet icke hysa, nämligen att en starkt prononcerad vetenskaplig
läggning hos professurens innehavare skulle göra honom olämplig
för föreståndarbefattningen. Vad de sakkunniga velat framhålla —■ ehuru
det icke kommit till klart uttryck i det citerade uttalandet — är väl i stället
det, att institutets praktiska uppgifter i industriens och. flygvapnets tjänst
eventuellt i en framtid skulle kunna växa till sådana dimensioner, att de
inverkade hindrande eller störande på det vetenskapliga forskningsarbetet. En
dylik möjlighet förefinnes utan tvivel men synes kollegiet tillhöra sådana frarntidsbekymmer,
som böra förvisas dit de rätteligen höra, alltså till framtiden.
Däremot anser kollegiet det vara av fundamental vikt, att institutets ledning
och planläggningen av dess verksamhet anförtros åt en vetenskaplig kapacitet
och icke åt en enbart rutinerad praktiker, vilket senare möjligen kunde
bliva fallet, därest föreståndarbefattningen icke nödvändigt vore förenad
med professuren.

Såsom de sakkunniga omnämnt tala även rent praktiska skäl för en förening
av de båda ifrågavarande befattningarna. Säkert är att den motsatta
anordningen skulle medföra mycket stora praktiska olägenheter. De sakkunniga
synas icke heller ha tänkt sig, att man i verkligheten skulle behöva
räkna med en sådan eventualitet, då någon utredning om för detta
fall erforderlig ökning, vare sig ifråga om lokaler eller anslag, icke blivit
utförd.

Kollegiet vill därför starkt betona önskvärdheten av att professorn i
flygteknik åtminstone till en början samtidigt är föreståndare för institutet.

Först i det fall att omfånget av arbetet vid institutet skulle svälla ut i
sådan grad att det icke vore möjligt att förena de båda befattningarna kunde
en åtskillnad tänkas. Skulle av nyssnämnda skäl en särskild föreståndare
för det flygtekniska institutet tillsättas, vill kollegiet framhålla, att det för
såväl undervisning som forskning inom flygteknik vid tekniska högskolan
med nödvändighet fordras, att professorn i ämnet förfogar över en institution,
som är fullt oberoende av det flygtekniska institutet.

Mot det av de sakkunniga framställda förslaget rörande sammansättningen
av styrelsen finner kollegiet intet att erinra, dock med undantag av den
förutsatta möjligheten av professurens i flygteknik avskiljande från styrelsen
om särskild föreståndare skall tillsättas.

Då särskild föreståndare enligt kollegiets uppfattning endast skulle kunna
ifrågasättas för den händelse nyss nämnda starka utveckling av institutionen
skulle äga rum torde det icke vara omotiverat att utöka styrelseledamöternas
antal från 5 till 6. För sådant fall skall såväl professorn i flygteknik som
föreståndaren för institutionen vara självskrivna ledamöter.

Lärarkollegiet ansluter sig således till de sakkunnigas förslag jämväl i
fråga om det flygtekniska laboratoriets organisation, endast med de ovan
framhållna smärre modifieringarna rörande professorns i flygteknik ställning.

IngenjörsvetensJcapsakademien erinrar till eu början, att akademiens flygtekniska
kommitté tidigare hemställt om vidtagande av åtgärder, bland

33

Kungl. Maj:ts proposition Nr 96.

annat, för inrättande snarast möjligt av ett aerodynamiskt laboratorium vid
tekniska högskolan. Härefter fortsätter akademien:

De sakkunniga hava nu ytterligare utvecklat och understrukit betydelsen av
dessa åtgärder såsom grundläggande för flygteknikens utveckling i vårt
land. De sakkunnigas betänkande utmynnar i förslag om inrättande av,
utom en flygteknisk professur, jämväl ett statens flygtekniska institut. Ur
organisatorisk synpunkt företer förslaget, i vad gäller det flygtekniska institutet,
avvikelser från akademiens tidigare förslag, som gick ut på inrättande
av ett flygtekniskt laboratorium. Vid den tidpunkt, då akademiens
ifrågavarande förslag framlades, kunde man ännu hysa förhoppning om att
flygvapnets krav på möjligheter till ett självständigt bedrivande av aerodynamiska
undersökningar genom den då förestående omorganisationen av
detta vapen skulle bliva tillgodosett. Så blev emellertid icke fallet, utan
Kungl. Maj:t uppsköt frågans avgörande och uttalade sig i princip för en
fristående organisation av ett aerodynamiskt laboratorium. Med anledning
härav och på grund av de skäl, som de sakkunniga anfört, bär akademien
för sin del icke något att erinra mot en sådan fristående organisation av
det aerodynamiska laboratoriet, som av de sakkunniga nu förordats. En
sådan organisationsform synes otvivelaktigt vara den mest lämpliga då det
gäller att samtidigt tillgodose civila och militära intressen inom området
för flygteknisk forskning.

Såsom av den nu lämnade redogörelsen framgår, hava de sakkunniga Departesökt
att för det föreslagna laboratoriets framtida verksamhet finna en organisationsform,
som kunde tillgodose alla de olika ändamål, laboratoriet skulle
hava till uppgift att tjäna. De myndigheter, som yttrat sig över de sakkunnigas
förslag i denna del, hava i det stora hela uttalat sin anslutning
därtill, endast tekniska högskolans lärarkollegium har haft vissa smärre
ändringar och modifikationer att föreslå.

Även jag finner mig böra uttala min anslutning i huvudsak till detta de
sakkunnigas förslag. Det torde, såsom även av de sakkunniga framhållits,
framdeles få ankomma på Kungl. Maj:t att efter vederbörandes hörande
utfärda den instruktion och de övriga föreskrifter, som bliva erforderliga i
samband med det flygtekniska institutet.

De sakkunniga hava i förbigående något berört frågan om det departement,
på vars föredragning utseendet av styrelsens ordförande borde äga
rum. Denna fråga syntes de sakkunniga sammanhänga med frågan om
under vilken huvudtitel de blivande anslagen till institutet framdeles skulle
få sin plats, en fråga på vilken de sakkunniga icke ansett sig böra närmare
ingå. Icke heller jag finner anledning att nu göra något uttalande i denna
fråga, vars avgörande synes mig lämpligen böra anstå tills dess institutet
framdeles träder i verksamhet och det följaktligen blir behövligt att å riksstaten
bereda anslag för institutets uppehållande.

De sakkunniga hava slutligen framlagt utförliga beräkningar beträffande Framtida
de framtida kostnaderna för institutets verksamhet, avseende såväl personal Bihang

till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 78 häft. (Nr 96.) 3

niska institutets
verksamhet.

De

sakkunniga.

Personal kostnader.

34 Kungl. Maj:ts proposition Nr 96.

som materialkostnader, och hava de i detta hänseende anfört huvudsakligen
följande:

Det är under alla förhållanden angeläget att i fråga om de årliga omkostnaderna
en bestämd uppdelning göres mellan det som bör bekostas från
de i riksstaten under huvudrubriken tekniska högskolan uppförda anslagen
och det som bör bekostas från ett särskilt i riksstaten uppfört anslag under
rubrik Statens flygtekniska institut. Vid den uppdelning av befattningshavarna,
som i det följande ägt rum, hava de sakkunniga utgått från den
grundsatsen, att till institutets stat skola föras samtliga de avlöningskostnader,
som varit obehövliga därest det flygtekniska laboratoriet endast haft
att tjäna den tekniska undervisningen och den i samband härmed stående
vetenskapliga forskningen. I efterföljande tabell hava de sakkunniga förtecknat
de befattningshavare, som synas erforderliga, deras placering i lönegrad
(eventuellt arvode) samt från vilket anslag de sakkunniga anse att lönen
respektive arvodet bör utgå.

Befattning

Löne-

grad

Avlöning *)
respektive
arvode

Anslag, från
vilket avlö-ningen, respek-tive arvodet
synes böra utgå.

Budgetår, från
och med vilket
anslag för ända-målet bör
beräknas

Professor i flygteknik . . .

B 30

11,460: —

Högskolan

1928—1929

Föreståndare för flygtek-

niska institute t (tilläggs-

arvode för professorn) .

—

5,000

—

Institutet

1929—1930

Förste assistent........

—

4,800

—

Högskolan

1928—1929

Ingenjör.............

B 24

8,580

—

Institutet

1929—1930

Laboratorievaktmästare . .

B 10

3,888

-3)

Högskolan

Mekaniker...........

B 7

3,300

—

Institutet

»

Modellsnickare........

B 7

3,300

■—

»

»

Kontorsbiträde........

B 4

2,676

—

»

»

Summa

43,004

—

Härtill må fogas följande kortfattade motivering.

Professorsbefattningen uppföres i likhet med tekniska högskolans övriga
professurer i lönegraden B 30. Kostnaderna härför böra uppföras å högskolans
stat, då denna professur är nödvändig för undervisningen därstädes
vare sig det flygtekniska institutet kommer till stånd eller icke.

Innan man erhållit nödig erfarenhet om den utsträckning, i vilken det
flygtekniska institutet kan komma att bliva utnyttjat av den civila flygindustrien
eller flygvapnet, möter det vissa svårigheter att bestämma den
personal, som kan bliva erforderlig speciellt för institutet, liksom även de
löneförmåner, som böra beräknas för densamma. De av de sakkunniga i
ovanstående tabell intagna beräkningarna hava — liksom framdeles beträffande

*) I de fall, då avlöningen beräknats efter gällande avlöningsreglemente, har i kostnadsberäkningen
upptagits den näst högsta i varje lönegrad för manlig, respektive kvinnlig
befattningshavare befintliga löneklassen.

2) Enligt de föreslagna ritningarna kommer denne befattningshavare att erhålla bostad
enlighet med härför i gällande avlöningsreglemente meddelade föreskrifter.

35

Kungl Maj:ts proposition Nr 96.

materialiinslaget — skett under den sannolika förutsättningen, grundad på
kännedom om redan föreliggande uppgifter, att institutet från starten kommer
att erhålla tillräckligt arbete. På grund härav bör anslag göras tillgängligt
från och med budgetåret 1929—1930, d. v. s. det budgetår, under
vilket institutet och det därmed förenade laboratoriet beräknas träda i
funktion.

De av de sakkunniga föreslagna lönebeloppen hava beräknats med tanke
på den sannolika blivande arbetsbördan och med hänsyn tagen till de erfarenheter,
som i detta fall kunnat hämtas från utlandet. Därest det framdeles
skulle visa sig, att en justering av de beräknade beloppen — uppåt
eller nedåt -— bör ske, torde detta låta sig göra utan svårighet.

Under antagande att professuren och föreståndarbefattningen förenas,
vilja de sakkunniga föreslå, att tilläggsarvodet såsom föreståndare för institutet
för närvarande bestämmes till ett årligt belopp av 5,000 kronor. Arvodet
bör i sin helhet upptagas på institutets stat; och torde detsamma icke
behöva vara tillgängligt förrän från och med budgetåret 1929—1930. I de
fall då, av skäl som tidigare antytts, till föreståndare för institutet utses
annan person än professorn i flygteknik vid tekniska högskolan, kan detta
arvode behöva beräknas till ett högre belopp. De sakkunniga hava emellertid
under fförhandenvarande förhållanden icke ansett sig behöva närmare ingå
på denna fråga.

I tekniska högskolans tjänst finnas förste assistenter och assistenter, avlönade
dels medelst avgifter från de studerande, dels från det i högskolans
stat upptagna anslaget till arvoden åt tillfälliga lärare och assistenter å
51,200 kronor. I ett ämne med den omfattning, som flygtekniken kommer
att erhålla vid tekniska högskolan, och med de tidsödande konstruktionsarbeten
av olika slag, som bliva därmed förbundna, är det nödvändigt att
anslag beräknas för anställandet av en assistent. Denne assistent skulle
biträda professorn i ämnet vid hans undervisning och forskningar — främst
i ledandet av de studerandes examensarbeten — och synes alltså böra upptagas
i högskolans stat. Med hänsyn till nödvändigheten att kunna förfoga
över assistentens arbetstid, vilja de sakkunniga förorda att arvodet för denne
assistent beräknas till 4,800 kronor för år, med vilken summa ovanberörda
anslag å 51,200 kronor sålunda bör ökas. Av samma skäl som de sakkunniga
åberopat beträffande professuren torde anslag för avlönandet av
förste assistenten böra göras tillgängligt från och med ingången av budgetåret
1928—1929. Därvid märkes, att under detta budgetår förste assistentens
arbetskraft i stor utsträckning blir erforderlig vid de förberedande arbetena
för utrustningen av det aerodynamiska laboratoriet.

För att det flygtekniska institutet skall kunna tagas i anspråk för beställningar
från industrien och flygvapnet, är behovet av en ingenjör för utförandet
av i samband härmed stående arbeten ofrånkomligt. De sakkunniga
anse sig icke kunna räkna med lägre lön för denna tjänst än som
motsvarar lägsta utgående arvode för flygingenjör vid flygvapnet — lönegrad
C 10 — eller förste avdelningsingenjör vid statens provningsanstalt —
lönegrad B 24. Avlöningen i näst högsta löneklassen av dessa lönegrader
utgör å G-ort 8,580 kronor, vilket belopp skulle uppföras på institutets stat.
Anslag för ändamålet torde icke vara behövligt förrän under budgetåret
1929—1930.

Med hänsyn till de omfattande åligganden, som komma att påvila den
blivande laboratorievaktmästaren, hava de sakkunniga ansett sig böra före -

36

Kungl. Maj:ts proposition Nr 96.

slå, att denna befattning uppföres i lönegrad B 10, detta i överensstämmelse
med det förslag, som från tekniska högskolan nu föreligger beträffande
övriga laboratorievaktmästare vid högskolan. Denne befattningshavare skulle
hava sig anförtrodd tillsynen, vården och skötseln av institutionens maskineri
och måste alltså vara fullt utbildad elektriker. Vidare skulle han vara de
vetenskapligt utbildade arbetskrafterna behjälplig med utförandet av enklare,
mera tidsödande arbeten. Avlöningen till denne laboratorievaktmästare —
i näst högsta löneklassen inom den föreslagna lönegraden å G-ort uppgående
till 3,888 kronor årligen — skulle enligt de sakkunnigas förslag utgå från
det i tekniska högskolans stat upptagna förslagsanslaget till avlöningar för
ordinarie vaktmästare m. fl. å 70,000 kronor, vilket alltså skulle behöva ökas
med motsvarande belopp. Anslag torde emellertid icke vara erforderligt
förrän med ingången av budgetåret 1929—1930.

Förslaget till det flygtekniska laboratoriet upptager utrymme för en vaktmästarbostad
och skall laboratorievaktmästaren, så länge han innehaver denna
bostad, vara underkastad de bestämmelser, som i fråga om tjänstebostad
finnas intagna i gällande avlöningsreglemente.

För det flygtekniska institutets behov av arbetskraft torde det vara nödvändigt
att anslag beräknas dels för eu mekaniker, dels för en modellsnickare.
Med hänsyn till avlöningsförmånerna för liknande befattningshavare föreslå
de sakkunniga för dem en placering i lönegraden B 7, motsvarande i näst
högsta löneklassen en årlig avlöning av 3,300 kronor. Behov av dessa
befattningshavare torde icke yppa sig förrän institutets verksamhet tagit sin
början, d. v. s. under budgetåret 1929—1930.

Slutligen erfordras för institutets räkning ett skrivbiträde. På grund av
institutets ställning jämväl i den civila industriens och flygvapnets tjänst
kommer en ganska utförlig bokföring att behövas. Vidare torde man kunna
påräkna en ganska omfattande skriftväxling med beställare av olika slag.
Slutligen torde detta skrivbiträde böra påräknas för ordnandet och skötseln
av institutets bibliotek. De sakkunniga föreslå, att detta skrivbiträde måtte
placeras i den sedvanliga kontorsbiträdesklassen, d. v. s. lönegraden B 4,
där avlöningen i den näst högsta för kvinna utgående löneklassen uppgår
till 2,676 kronor för år. Anslag för ändamålet torde icke vara av behovet
påkallat förrän från och med budgetåret 1929—1930.

De sakkunniga förutsätta, att å samtliga de nu beräknade avlöningar och
. arvoden dyrtidstillägg kommer att utgå i enlighet med de grunder, som äro
eller må varda stadgade för befattningshavare i statens s. k. nyreglerade
verk.

Slutligen lämnas en översikt av de utgiftsökningar, som vid bifall till de
sakkunnigas nu framlagda förslag i fråga om personalbehov och avlöningsförmåner
för dessa skulle bliva nödvändiga på tekniska högskolans
stat.

För budgetåret 1928—1929 skulle, förutom den tidigare omförmälda ökningen
med 11,500 kronor av förslagsanslaget till avlöningar till professorer
till i avrundat tal 409,000 kronor, det i högskolans stat upptagna anslaget
till arvoden åt tillfälliga lärarbiträden och assistenter, nu 51,200 kronor,
ökas med ett belopp av 4,800 kronor till 56,000 kronor.

Då å andra sidan — genom bortfallande av det till eu speciallärare i
flygteknik utgående arvodet å 3,000 kronor — anslaget till speciallärare

37

Kungl. Maj:ts proposition Nr 96,

skulle kunna minskas med detta belopp, skulle den sammanlagda kostnadsökningen
för nämnda budgetår uppgå till (11,500 + 4,800—3,000) 13,300
kronor, dyrtidstillägg oberäknade.

För budgetåret 1929—1930 skulle härtill för högskolans vidkommande
ytterligare komma avlöningen till laboratorievaktmästaren med 3,888 kronor.
Det i högskolans stat upptagna förslagsanslaget till avlöningar till ordinarie
vaktmästare m. fl. å 70,000 kronor skulle alltså behöva ökas med detta
belopp till 73,888 kronor eller i avrundat tal 73,800 kronor.

Den sammanlagda ökningen av det i riksstaten upptagna ordinarie förslagsanslaget
till avlöningar vid högskolan skulle alltså uppgå till (13,300
+ 3,800) 17,100 kronor, och nämnda anslag, som för närvarande i riksstaten
är uppfört med ett belopp av 692,800 kronor, skulle alltså från och
med budgetåret 1929—1930, då organisationen beräknas bliva fullständigt
genomförd, behöva uppföras med 709,900 kronor.

De avlöningar och arvoden, som enligt vad de sakkunniga tidigare anfört
skulle bekostas från det flygtekniska institutet, uppgå i enlighet med de
sakkunnigas förslag till sammanlagt 22,856 kronor.

När det därefter för de sakkunniga gällt att taga ståndpunkt till frågan
om bestridandet av materialkostnaderna för det blivande flygtekniska laboratoriet
eller institutet, hava de sakkunniga ansett de starkaste skälen tala
för att dessa kostnader — liksom beträffande avlöningarna — uppdelas på
tekniska högskolan och det flygtekniska institutet. Till frågan om denna
fördelning återkomma de sakkunniga framdeles.

I efterföljande tablå lämnas en översikt över de anslag, som synas vara
av behovet påkallade:

Ändamål

Belopp

kronor

Underhåll av maskiner o. s. v.......................

500

!

Underhåll av vindkanal och övrig utrustning...........

1,000

—

Värme, renhållning och städning....................

1,500

—

Belysning och elektrisk energi......................

3,000

—

Anskaffning av instrument och försöksanordningar.......

7,000

—

Materialier (trä, metall o. s. v.)......................

5,000

—

Flygteknisk litteratur.............................

1,000

—

Expenser för kontors- och ritmaterial.................

1,000

—

Egna publikationer..............................

1,000

—

Tillfälliga biträden, tjänsteresor m. m..................

5,000

—

Summa kronor

26,000

—

Till en början må framhållas, att ovan upptagna anslag måste anses vara
approximativt beräknade; man har här haft att utgå endast från jämförelser
med likartade institutioner. Vidare måste framhållas, att samtliga anslag
beräknats under förutsättning av full sysselsättning för det flygtekniska institutet
med den angivna personalen under hela arbetsåret. Därest arbetena
för den civila industrien eller flygvapnet mot förmodan bliva mindre än
beräknat, komma utgifterna för exempelvis elektrisk energi, anskaffning av

Material

kostnader.

38

Kungl. Maj:ts proposition Nr 96.

instrument och försöksanordningar samt materialier att i motsvarande grad
minskas. Om åter laboratoriet skulle komma att i större utsträckning än
vad som beräknats tagas i anspråk för beställda undersökningar, komma
utgifterna att bliva högre, men denna ökning kommer att uppvägas av en
motsvarande ökning av inkomsterna.

Beträffande motiveringen för de olika materialanslagen tillåter jag mig
hänvisa till de sakkunnigas utlåtande.

I anslutning till det nu anförda skulle till en början vissa höjningar bliva
erforderliga i det till tekniska högskolan utgående ordinarie reservationsanslaget
till materiel m. m. å 321,000 kronor.

Den i nämnda anslag ingående, såsom reservationsanslag betecknade posten
å 150,000 kronor till uppvärmning, belysning och diverse utgifter skulle
höjas dels med 500 kronor för bestridande av högskolans del i utgifterna
för värme, städning och renhållning, dels med 1,000 kronor för bestridande
av högskolans del i utgifterna för belysning och elektrisk energi. Anslagsposten
skulle alltså från och med budgetåret 1929—1930 utgå med ett till
151,500 kronor förhöjt belopp.

Vidare skulle det i samma anslag till materiel m. m. ingående anslaget
å 150,000 kronor till samlingar och laborationer från och med samma budgetår
höjas till 156,000 kronor.

Det ordinarie reservationsanslaget till materiel in. m. vid tekniska högskolan
skulle alltså från och med budgetåret 1929—1930 i riksstaten upptagas
med ett med 7,500 kronor till 328,500 kronor förhöjt belopp.

Vidare skulle i riksstaten uppföras ett anslag — tillsvidare å extra stat
— för statens flygtekniska institut. Till avlöningar m. m. hava de sakkunniga
beräknat 22,856 kronor. Som tidigare anförts, beräknades hela institutionens
omkostnadsstat till 26,000 kronor. Dragas härifrån de 7,500
kronor, som, enligt vad av de sakkunniga framhållits, böra föras till tekniska
högskolans anslag till materiel m. m., blir återstoden 18,500 kronor,
vilket belopp skulle uppföras på institutets stat. Anslaget till statens flygtekniska
institut skulle alltså behöva upptagas med ett belopp av (22,856 -+-18,500) 41,356 kronor eller i avrundat tal 41,500 kronor. I likhet med
övriga i riksstaten upptagna anslag av samma art torde detta böra erhålla
förslagsanslags natur. Då flygteuniska institutet enligt de sakkunnigas förslag
skulle börja sin verksamhet under senare delen av år 1929, torde
anslag för ändamålet böra göras tillgängligt i riksstaten för budgetåret
1929—1930.

Staten för institutet skulle då erhålla följande utseende:

Stat för statens flygteknislca institut:

Avlöningar och arvoden till befattningshavare, förslagsanslag. . .

Omkostnadsstat, förslagsanslag.........................

Summa förslagsanslag kronor

Kronor

23,000: —
18,500: —
41,500: —

Dessa utgifter, inalles 41,500 kronor, synas i första hand böra utgå av
inkomster av institutets verksamhet. De sakkunniga anse sig icke böra
närmare ingå på frågan, huru det flygtekniska institutet skall erhålla er -

39

Kungl. Maj:ts proposition Nr 96.

sättning för undersökningar o. s. v., som utföras åt den civila flygindustrien
eller flygvapnet utan förutsätta, att blivande styrelse må uppsätta taxor,
vilka såvitt möjligt motsvara självkostnaderna för respektive undersökningar.

I en till flygstyrelsen ingiven skrivelse, vilken såsom bilaga i avskrift
fogats vid betänkandet, har flygöveringenjören i flygstyrelsen framhållit, att
ett trängande behov förefinnes av följande aerodynamiska undersökningar,
nämligen av propellrar, av flygplans stabilitet och kontroll i spin, av möjligheten
att erhålla effektivare kontroll vid »överstegring», av luftmotståndet.
av till den militära utrustningen hörande detaljer, aerodynamisk undersökning
av flottörerna, undersökning beträffande kylproblemet, undersökning
av instrument, aerodynamisk undersökning av flygplanmodeller av vid flygvapnet
befintliga flygplan, undersökning av modeller av nya flygplan ty per
samt undersökning vid ändringar och modifikationer av flygplan.

Beträffande de kostnader, som beräknats för ovannämnda undersökningar,
hava de sakkunniga hänvisat till skrivelsen. För ändamålet har emellertid
där upptagits ett årligt medelsbehov av cirka 30,000 kronor. Visserligen är
det möjligt, att en del av de i skrivelsen angivna undersökningarna komma
att kräva en något större kostnad för instrument, försöksanordningar och
materialier än vad som inrymmes i den tidigare angivna normala utgiftsstaten,
varvid icke hela den angivna summan av 30,000 kronor skulle kunna
beräknas som inkomst för flygtekniska laboratoriet. Då dessa utgifter emellertid
icke torde behöva beräknas till ett högre belopp än 5,000 kronor årligen,
skulle endast från flygvapnet en årlig inkomst av cirka 25,000 kronor
komma att tillföras statens flygtekniska institut.

Härtill komma så de inkomster, som kunna beräknas härflyta från den
civila industrien och lufttrafikväsendet. Då dessa emellertid på frågans nuvarande
ståndpunkt undandraga sig varje beräkning, hava de sakkunniga
icke närmare ingått härpå.

I detta sammanhang vilja vidare de sakkunniga framhålla följande.

I riksstaten för budgetåret 1927—1928 är, såsom tidigare erinrats, under
tionde huvudtiteln uppfört ett anslag å 20,000 kronor till flygtekniska undersökningar,
vilket anslag utgår till ingenjörsvetenskapsakademiens flygtekniska
kommitté. Detta anslag avses närmast för materialundersökningar
för flygplan och oljeundersökningar för flygmotorer, ändamål, vilka sålunda
icke direkt samhöra med det flygtekniska laboratoriets föreslagna arbetsuppgifter.
En minskning av det till den flygtekniska kommittén utgående anslaget
kan sålunda icke av de sakkunniga förordas. A andra sidan stå flygtekniska
institutets och nämnda kommittés arbeten i så nära sammanhang
med varandra, att ett ordnat samarbete dem emellan bliver nödvändigt.
Med tanke härpå hava också de sakkunniga förutsatt, att en av ledamöterna
i styrelsen för statens flygtekniska institut skulle förordnas av Kungl.
Maj:t efter förslag av ingenjörsvetenskapsakademien.

Trots de ovan angivna förhållandena torde man böra räkna med att utgifterna
för statens flygtekniska institut — löner och omkostnader — under
en följd av år komma att överstiga inkomsterna. Det enklaste vore då att
i riksstaten — i likhet med vad som är fallet beträffande exempelvis statens
provningsanstalt — under en huvudtitel upptoges till verksamheten vid
statens flygtekniska institut ett förslagsanslag å 41,500 kronor, att i första
hand utgå av inkomster av institutets verksamhet.

40

Sammanfatt ning.

Myndig heterna.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 96.

Häremot kunna visserligen invändningar resas ur den synpunkten, att de
olika ändamål, som det flygtekniska institutet skall tjäna, beröra dels den
tekniska undervisningen och den vetenskapliga forskningen, dels också den
civila lufttrafiken och flygindustrien samt flygvapnet. Med lika rätt skulle
alltså anslaget för ändamålet kunna uppföras i riksstaten under ettdera av
försvars-, kommunikations-, ecklesiastik- eller handelsdepartementen. Man
skulle därför kunna tänka sig, att anslaget till institutet på visst sätt fördelades
på ifrågavarande huvudtitlar. Med kännedom om de budgettekniska
svårigheter, som ett sådant förfaringssätt skulle medföra, hava emellertid
de sakkunniga icke ansett sig böra framlägga något bestämt förslag
i detta hänseende, utan hava de endast med det nu anförda velat fästa
uppmärksamheten på olika tänkbara lösningar av denna fråga.

Den årliga kostnaden för statsverket vid ett bifall till de sakkunnigas förslag
framgår av nedanstående tablå:

Anslagspost

Ökning

kronor

Minskning

kronor

Avlöningar till professorer vid tekniska högskolan.

11,500: —

—

Arvoden till tillfälliga lärarbiträden och assistenter vid

tekniska högskolan......................

4,800: —

—

Arvoden till speciallärare vid tekniska högskolan. .

—

3,000: —

Avlöningar till ordinarie vaktmästare m. fl. vid

tekniska högskolan......................

3,800: —

—

Uppvärmning, belysning och diverse utgifter för

tekniska högskolan......................

1,500: —

—

Samlingar och laborationer vid tekniska högskolan

6,000: —

—

Avlöningar och arvoden till befattningshavare vid

statens flygtekniska institut................

23,000: —

—

Omkostnadsstat för statens flygtekniska institut. . .

18,500: —

—

Summa kronor

69,100: —

3,000: —

Tablån utvisar alltså en årlig nettoutgiftsökuing av sammanlagt 66,100
kronor, varav 24,600 kronor belöpa på tekniska högskolan och 41,500 kronor
på statens flygtekniska institut. Från sistnämnda belopp skall emellertid
dragas i första hand det belopp av 25,000 kronor, vartill — såsom ovan
anförts — de sakkunniga ansett sig kunna beräkna de årliga inkomsterna
från flygvapnet, ävensom de inkomster, som komma att härflyta från den
civila flygindustrien och lufttrafikväsendet. A andra sidan tillkommer det
belopp, som, enligt vad de sakkunniga tidigare förutsatt, må bliva erforderligt
för bestridande av dyrtidstillägg å samtliga beräknade avlöningar och
arvoden i enlighet med de grunder, som äro eller må varda stadgade för
befattningshavare i statens s. k. nyreglerade verk.

Tekniska högskolans lärarkollegium har beträffande denna del av de sakkunnigas
betänkande anfört följande:

Den av de sakkunniga föreslagna avlöningen, 5,000 kronor, till institutets
föreståndare, synes kollegiet vara lämplig, under förutsättning att befattningen
är förenad med professuren i flygteknik.

41

Kung!. Maj:ts proposition Nr 9G.

Skulle däremot föreståndarbefattningen i framtiden innehavas av annan
person än professorn i flygteknik, torde det såsom de sakkunniga också
framhålla bliva nödvändigt ställa frågan rörande föreståndarnas avlöninounder
förnyad utredning.

Statskontoret har anfört huvudsakligen följande:

De sakkunnigas förslag beträffande anställandet vid högskolan av eu
förste assistent åt professorn från och med budgetåret 1928—1929 med ett
årsarvode av 4,800 kronor finner sig statskontoret böra tillstyrka. Därutöver
innefattar förslaget, att från och med budgetåret 1929—i930 eu laboratorievaktmästare
i lönegraden B 10 skall anställas vid högskolan. Häremot
har statskontoret intet annat att erinra än att ifrågavarande befattningshavare
bör anställas med avlöning i den lönegrad, där övriga laboratorievaktmästare
vid högskolan kunna komma att placeras. Erinras må
nämligen i detta sammanhang om att förslag föreligger att uppflytta laboratorievaktmästarna
vid tekniska högskolan från sjunde till tionde lönegraden.
Statskontoret har emellertid för sin del avstyrkt bifall till detta
förslag.

De sakkunniga hava jämväl föreslagit, att från och med budgetåret 1929—
1930 skall upprättas ett statens flygtekniska institut efter mönster från statens
provningsanstalt. Engångskostnaderna för institutets upprättande, däri
ingående nybyggnader och instrumentutrustning, hava beräknats till 355,000
kronor, varav 97,000 kronor ansetts erforderliga först från och med budgetåret
1929—1930, medan återstoden skulle anvisas för budgetåret 1928—
1929. Vid institutet avses att anställas en ingenjör i lönegraden B 24 samt
en mekaniker och eu modellsnickare i lönegraden B 7 ävensom ett kontorsbiträde
i lönegraden B 4. Föreståndaren för institutet skulle enligt förslaget
erhålla ett arvode av 5,000 kronor, avsett såsom tilläggsarvode åt
professorn i flygteknik. Statskontoret anser sig kunna tillstyrka de sakkunnigas
ovannämnda förslag utom vad beträffar storleken av arvodet till
institutets föreståndare. Det synes nämligen statskontoret icke lämpligt att,
för den händelse föreståndarskapet förenas med professuren i flygteknik,’
sammanlagda ersättningen till professorn och föreståndaren enligt stat utgår
med högre belopp än som motsvarar avlöningen i lönegraden A 2, i vilken
lönegrad för närvarande överdirektörerna äro placerade och till vilken jämväl
hör chefen för statens provningsanstalt. Då avlöningen i sistnämnda
lönegrad å G-ort utgör 15,000 kronor synes arvodet till föreståndaren för
institutet icke böra upptagas med högre belopp än 3,500 kronor, varigenom
avlöningen till professorn, därest han tillika är föreståndare, allenast
i högsta lön eklassen kommer att något överskrida ett belopp av 15 000
kronor.

Förutom för avlöningar hava de sakkunniga i staten för flygtekniska institutet
beräknat utgifter för diverse omkostnader med 18,500 kronor för
år. Genom institutets verksamhet hava emellertid beräknats inflyta åtminstone
25,000 kronor för år, vilket belopp synes i anslutning till de vid statens
provningsanstalt tillämpade förvaltningsgrunderna böra uppföras å riksstatens
inkomstsida under titeln: »Uppbörd i statens verksamhet». Kostnader
för avlöningar och arvoden åt befattningshavare vid statens flygtekniska
institut ävensom för omkostnader vid detsamma torde böra i första hand
bestridas av inkomster från institutets verksamhet.

I övrigt föranleder de sakkunnigas förslag intet yttrande från statskontorets
sida.

Bihang till riksdageiis protokoll 1928. 1 samt. 78 häft. (Nr 96.)

4

42

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 96.

Av de förslag, som i detta sammanhang framlagts av de sakkunniga,
avser endast inrättandet av en assistentbefattning budgetåret 1928—1929.
Med hänsyn till den längre byggnadstid, som av mig förutsatts för det flygtekniska
laboratoriet, torde emellertid med beviljandet av medel för en dylik
befattning kunna ytterligare något anstå.

Beträffande de av de sakkunniga framlagda beräkningarna i fråga om
såväl personal- som materialkostnader hava i det stora hela inga invändningar
blivit gjorda. Från statskontorets sida hava erinringar framställts
endast beträffande laboratorievaktmästarens placering i löneklass och det
arvode, som skulle utgå till föreståndaren för institutet för det fall, att denne
tillika vore professor i flygteknik. Frågan om laboratorievaktmästarens avlöning
sammanhänger, såsom också statskontoret påpekat, med den placering,
som kan komma tekniska högskolans övriga laboratorievaktmästare till
del, en fråga som för närvarande är beroende på Kungl. Maj:ts provning.
Vad statskontoret anfört rörande föreståndararvodet synes mig värt beaktande.

I övrigt är vad de sakkunniga i denna del av betänkandet anfört och
hemställt icke av natur att för närvarande föranleda någon framställning
till riksdagen. Jag har emellertid ansett mig böra redan nu redogöra därför,
emedan endast på detta sätt en verklig överblick kan vinnas över de kostnader,
som för framtiden bliva förbundna med ett flygtekniskt laboratorium
och institut av den omfattning, varom förslag nu framlägges för riksdagen.
Jag vill tillägga att, så vitt på frågans nuvarande stadium kan bedömas,
det förefaller mig som om den av de sakkunniga förordade fördelningen av
årskostnaderna mellan tekniska högskolan och institutet, vore väl motiverad.

Med hänsyn till den av mig föreslagna längre byggnadstiden torde anslag
för statens flygtekniska institut icke bliva erforderligt förrän från och med
budgetåret 1930—1931. Det torde då få ankomma på vederbörande vid
tekniska högskolan att för Kungl. Maj:t framlägga de anslagsäskanden, som
i huvudsaklig överensstämmelse med vad som nu av mig anförts kunna
visa sig erforderliga för att institutets verksamhet skall kunna taga sin början
från nämnda tidpunkt.

Slutligen hava de sakkunniga något berört frågan om det i riksstaten
upptagna anslaget till flygtekniska undersökningar, vilket anslag utgår till
ingenjörs vetenskapsakademiens flygtekniska kommitté. Detta anslag avses,
framhålla de sakkunniga, närmast för materialundersökningar för flygplan
och oljeundersökningar för flygmotorer, ändamål, vilka sålunda icke direkt
samliörde med det flygtekniska laboratoriets föreslagna arbetsuppgifter. En
minskning av nämnda anslag kunde salunda icke av de sakkunniga föiordas.
Å andra sidan hava de sakkunniga framhållit, att flygtekniska institutets
och nämnda kommittés arbeten stode i så nära sammanhang med
varandra, att ett ordnat samarbete dem emellan bleve nödvändigt; och hava
de sakkunniga sökt tillfredsställa detta behov av samarbete i sitt förslag till
styrelse för flygtekniska institutet.

43

Kungl. Maj:ts proposition Nr 96.

I detta sammanhang vill jag vidare erinra, att Kungl. Maj:t under punkt
40 av 1928 års tionde huvudtitel, till vilken jag här för övrigt tillåter
mig att hänvisa, föreslagit riksdagen att för utförande genom ingenjörsvetenskapsakademiens
försorg av flygtekniska undersökningar å riksstateu
för budgetåret 1928—1929 anvisa ett extra anslag av 25,000 kronor. Vid
sin anmälan inför Kungl. Maj:t av ifrågavarande ärende anförde statsrådet
och chefen för handelsdepartementet bland annat följande:

Visserligen har statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet tidigare
denna dag hemställt om vidtagande av vissa åtgärder, efter vilkas förverkligande
ifrågavarande forskningar torde kunna bedrivas på annan väg än
genom anslag under tionde huvudtiteln. I avvaktan härå lärer emellertid,
i allt fall för nästkommande budgetår, ett fortsatt anslag vara påkallat.

Med hänsyn till vad av de sakkunniga härom anförts, torde det ännu
vara för tidigt att bedöma, i vilken utsträckning besparingar på här ifrågavarande,
under tionde huvudtiteln upptagna anslag framdeles kunna göras,
sedan statens flygtekniska institut framdeles trätt i funktion. Emellertid
synes det mig icke vara otänkbart, att åtminstone någon besparing här
kan ske.

I anslutning till vad jag sålunda anfört och föreslagit får jag hemställa. Hemställan,
att Kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen att

A. beträffande tekniska högskolan:

1. besluta, att vid tekniska högskolan skall från och med
den 1 juli 1928 inrättas en professorsbefattning i flygteknik
med enahanda avlönings- och pensionsförmåner, som äro
förenade med övriga professorsbefattningar vid högskolan,
och med skyldighet för befattningens innehavare att vara
underkastad de för dessa förmåners åtnjutande fastställda
villkoren och bestämmelserna;

2. dels öka det i den nuvarande ordinarie staten för tekniska
högskolan upptagna förslagsanslaget till avlöningar till
professorer,

nu .
med
till .

kronor 397,500: —-» 11,500: —

» 409,000: —

dels ock vidtaga de ändringar i den i staten för tekniska
högskolan under rubrik: Befattningshavare å ordinarie stat
upptagna anmärkningen, att professorsbefattningarna vid
högskolan angivas till 36 samt att under 36) ytterligare eu
professur införes med ämnesområde: flygteknik;

3. minska det i den nuvarande ordinarie staten för tek -

44

Kungl. Maj:ts proposition Nr 96.

niska högskolan upptagna anslaget till arvoden till special -

lärare,

nu ...........................kronor 107,500: —

med.......................... » 3,000: —

till........................... » 104,500: —

samt

4. öka det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar vid
tekniska högskolan,

nu............................kronor 692,800: —

med........................... » 8,500: —

till........................... » 701,300: —

B. beträffande uppförandet och inredandet av ett flygtekniskt
laboratorium:

till uppförande i huvudsaklig överensstämmelse med i
ärendet företedda ritningar och kostnadsförslag å tekniska
högskolans område vid Valhallavägen i Stockholm av ett
flygtekniskt laboratorium samt till inredande och utrustning
av nämnda laboratorium i huvudsaklig överensstämmelse
med av de sakkunniga framlagda beräkningar och förslag

bevilja ett belopp av...............kronor 355,000: —

samt därav såsom extra reservationsanslag
anvisa för budgetåret 1928—1929 ett
belopp av..................... » 50,000: —

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den
lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till
riksdagen.

Ur protokollet:

Em. G:son Bergman.

Stockholm 1928, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.

280536