Kungl. Maj.ts proposition nr 87.

1

Nr 87.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående om- och
tillbyggnad av garnisonssjukhuset i Skövde in. m.;
given Stockholms slott den 17 februari 1928.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Rosén.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 17 februari 1928.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist,
Ltbebg, von Stockenström.

Efter gemensam beredning med chefen för socialdepartementet anför chefen
för försvarsdepartementet, statsrådet Rosén följande:

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 19 november 1925 anförde Skaraborgs
läns landstings förvaltningsutskott, att landstinget hade under övervägande
att utbygga vissa lasarett samt att uppmärksamheten därvid kommit att riktas
på möjligheten att genom utbyggnad av garnisonssjukhuset i Skövde bereda
vård därstädes åt civila sjuka i större utsträckning, än som för det dåvarande
kunde ske. För detta spörsmåls närmare utredning hemställde förvaltningsutskottet,
att Kungl. Maj:t måtte uppdraga åt arméförvaltningens fortiiikationsdepartement
och sjukvårdsstyrelse att uppgöra ritningar och kostnadsförslag
beträffande för ändamålet nödvändiga nybyggnads- och ändringsarbeten vid
nämnda garnisonssjukhus. Sedan i anledning härav vederbörande myndigheter
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 saml. 72 haft. (Nr 87.)

340 38

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 87.

hörts i ärenclet, uppdrog Kungl. Maj:t genom brev den 15 januari 1926 åt
fortifikationsdepartementet och sjukvårdsstyrelsen att i samråd med förvaltningsutskottet
uppgöra och inkomma med ritningar och kostnadsförslag till
ifrågavarande nybyggnads- och ändringsarbeten.

Härefter har frågan, enligt vad arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse upplyst,
utvecklats sålunda.

Vid Skaraborgs läns landstings lagtima möte år 1926 hade ett utarbetat
förslag till utvidgning av garnisonssjukhuset varit framlagt till prövning, men
hade detta förslag av kostnadsskäl förfallit. På föranstaltande av förvaltningsutskottet
hade emellertid frågan sedermera upptagits till fortsatt behandling.
Den 21 februari 1927 hade sålunda inför sjukvårdsstyrelsen sammankommit
delegerade från landstinget samt en representant för Skövde stad, och hade
därvid meddelats, att man från landstingets sida allt fortfarande önskade få
till stånd en utvidgning av garnisonssjukhuset för att därigenom bereda
ökade möjligheter till vård av civila sjuka från länet, men att denna utvidgning
borde hava mindre omfattning, än vad det tidigare förslaget avsett, och
således medföra mindre kostnader för landstinget. Utvidgningen borde begränsas
till ernående av större antal sängplatser, röntgenavdelning, badavdelning
och vissa bilokaler, men däremot icke omfatta några specialavdelningar.
Skisser till en utvidgning av sjukhuset enligt detta program hade
förelegat vid sammankomsten, ävensom en beräkning av kostnaderna för en
utvidgning enligt dessa skisser, slutande å ett belopp av 200,000 kronor.

Under överläggningen om detta förslag hade representanten för Skövde
stad framhållit såsom önskvärt, dels att särskild köksavdelning anordnades
inom sjukhuset, dels ock att sjukvård kunde i möjligaste mån bedrivas även
under pågående ombyggnadsarbeten, något som vid en ombyggnad enligt de
först uppgjorda skisserna icke läte sig göra. På uppdrag av stadsfullmäktige
i Skövde hade härefter arkitekten därstädes A. F. Neuendorff uppgjort nya
skisser, med beaktande av de sålunda angivna önskemålen från stadens sida,
och hade kostnaderna för en ombyggnad enligt dessa skisser av Neuendorff
beräknats uppgå till 230,000 kronor.

Vid granskning inom fortifikationsdepartementet och sjukvårdsstyrelsen
av de nya skisserna hade i de uppgjorda planerna påvisats eu del olägenheter,
vilka vore av den art, att de borde avhjälpas. Sedermera företedda
omarbetade skisser hade befunnits vara sådana, att de kunde av fortifikationsdepartementet
och sjukvårdsstyrelsen i princip godtagas. Kostnaderna för
tillbyggnads- och ändringsarbetena beräknades emellertid nu betinga ytterligare
25,000 kronor, varigenom slutsumman för dessa arbeten komme att
uppgå till 255,000 kronor.

I skrivelse till arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse den 4 oktober 1927
anmälde Skaraborgs läns landstings förvaltningsutskott, att landstinget genom
beslut vid 1927 års lagtima möte förbundit sig att för tillbyggnad och modernisering
av garnisonssjukhuset i Skövde i huvudsaklig överensstämmelse
med de föreliggande omarbetade skissritningarna, avseende sålunda även

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 87.

inredandet av särskild köksavdelning, ställa till sjukvårdsstyrelsens förfogande
i ett för allt — utan förbindelse att därutöver bidraga till den ökade utrustning
av sjukhuset, som kunde bliva en följd av utvidgningen — ett belopp
av 230,000 kronor. I denna summa ingår, enligt vad av landstingets protokoll
i ärendet inhämtas, bidrag av staden Skövde med 80,000 kronor. Av
landstingsmedel skulle alltså för ändamålet komma att gäldas ett belopp av
150,000 kronor.

Landstingets beslut innebär vidare bemyndigande för förvaltningsutskottet
att med vederbörande myndigheter träffa överenskommelse angående vård
av civila patienter å garnisonssjukhuset i Skövde i huvudsaklig överensstämmelse
med ett härutinnan framlagt förslag till avtal; nämnda avtal torde
få fogas såsom bilaga (Bil. A) vid statsrådsprotokollet rörande detta ärende.

Med skrivelse till Kungl. Maj:t den 30 november 1927 hava arméförvaltningens
fortifikations-, intendents- och civila departement samt sjukvårdsstyrelse
överlämnat handlingarna i ärendet samt därvid anfört i huvudsak följande.

Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse hade tidigare framhållit, att mycket
stora fördelar stode att vinna för försvaret genom den ifrågasatta utbyggnaden
av sjukhuset. Det ökade antalet platser därstädes och den specialbehandling
i flera av läkarkonstens grenar, den garanti således, som däruti
låge för ingående diagnos och behandling av ett flertal olika sjukdomar
inom armén, skulle bliva till stort gagn. Det syntes därför vara fullt berättigat
att ifrågasätta, att kronan bidroge till ernåendet härav.

Det förslag, som nu förelåge, avsåge en utvidgning av sjukhuset, som i
sängantal uttryckt innebure en ökning med 17 sängar, eller från 35 till 52.
Från andra synpunkter omfattade förslaget jämväl för försvarsväsendets intressen
avsevärda och ytterligare fördelar.

Om än för den militära sjukvården i fred sjukhuset för närvarande erbjöde
tillräckliga vårdutrymmen, förefunnes i fråga om sådana anordningar,
som underlättade sjukvårdsarbetet, såsom lämpliga bilokaler, fullständig röntgen
m. m., påtagliga brister. Såsom en sådan brist måste man även beteckna
det förhållandet, att sjukhuset saknade eget kök och att operationsavdelningen
vore förlagd i en annan byggnad, varför patienterna måste transporteras över
gården till och från operationerna, ett förhållande, som kunde medföra olägenheter
och i varje fall från de vårdades och deras anhörigas sida betraktades
såsom i viss män riskabelt. Genom det föreliggande förslaget bleve dessa
särskilt framträdande olägenheter undanröjda. Att sjukhuset efter dess utbyggnad
skulle kunna bereda väsentligt förbättrad vård även för de militära
sjuka under för dessas liv och hälsa mera betryggande former, torde få anses
uppenbart. Än mera bleve detta fallet genom den större utsikt till
erhållande jämväl framdeles av mycket väl kvalificerade läkare vid garnisonssjukhuset,
som öppnades genom de förbättrade anordningarna. Att överhuvudtaget
det samarbete mellan militär och civil sjukhusvård, vilket nu
sedan åtskilliga år ägde rum flerstädes i vårt land, bidragit till att öka förtroendet
för den militära sjukvården, syntes icke kunna jävas. På sålunda
anförda skäl hade sjukvårdsstyrelsen ansett angeläget att biträda det förslag
till utvidgning av sjukhuset, som nu förelåge.

I ärendet föreliggande ritningar, arbetsbeskrivning och kostnadsberäkningar
utvisade, att kostnaderna för den nu ifrågasatta ombyggnaden
beräknades uppgå till 255,000 kronor.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 87.

Arkitekten hos fortifikationsdepartementet E. Josephson hade beträffande
ritningarna anfört, att dessa kunde under vissa villkor godkännas. Vrad anginge
kostnadsberäkningen, hade Josephson förutsatt, att arkitekten Neuendorff
borde äga den kännedom om arbets- och materialpriser i Skövde, att
den beräknade summan borde kunna antagas vara tillräcklig. Vid den granskning,
som sjukvårdsstyrelsen vidare företagit av ritningarna, hade i huvudsak
intet varit att erinra. Ritningarna innefattade dels en utbyggnad och påbyggnad
av nuvarande sjukpaviljong, dels sådana ändringsarbeten i nuvarande
administrationsbyggnaden, att densamma kunde användas såväl för sjukvisitation
och vård av lättare sjukdomsfall för trängkåren som ock till bostäder
åt viss sjukvårdspersonal. Nuvarande sjukpaviljongen skulle efter
ombyggnaden komma att omfatta:

i källarvåningen: pannrum, köksavdelning och badavdelning;
i våningen 1 tr.: vaktrum, expeditions- och mottagningsavdelning samt en
sjukavdelning med tillhörande bilokaler för 26 patienter;
i våningen 2 tr.: röntgenavdelning samt eu sjukavdelning likaledes för 26
patienter;

i våningen 3 tr.: operationsavdelning och bostäder för sjukvårds- och ekonomipersonal.

Såsom av landstingets beslut framginge, hade landstinget för sjukhusets
ombyggnad anvisat 230,000 kronor. Detta belopp avsåge allenast _ själva
ombyggnadsarbetena. Yid de förhandlingar, som förts med förvaltningsutskottet,
hade sjukvårdsstyrelsen utgått från att kronan borde av skäl, vilka
ovan anförts, bidraga till utökningen av garnisonssjukhusets verksamhet,
men hade sjukvårdsstyrelsen ansett, att kronans bidrag kunde begränsas till
den utrustning med inventarier, instrument m. in., som vore behövlig för
driften å sjukhuset. Då det emellertid hade visat sig, att kostnaderna för
byggnadsarbetena komme att överstiga den summa, förvaltningsutskottet
ansett sig kunna hos landstinget tillstyrka eller 230,000 kronor, hade fortifikationsdepartementet
och sjukvårdsstyrelsen förklarat sig kunna tillstyrka
ett anslag från kronan, belöpande sig till skillnaden mellan 255,000 och
230,000 kronor, eller 25,000 kronor. Beträffande kostnaderna för köksinredning,
möbler och övriga inventarier samt för röntgen hade det synts skäligt,
att kronan åtoge sig dessa, så mycket mera som sjukhuset givetvis alltjämt
komme att förvaltas såsom en anstalt under försvarsväsendet. De
fördelar, som stode att vinna genom den ifrågasatta utvidgningen, syntes
förvisso motivera, att statsverket åtoge sig den engångskostnad, som skulle
uppstå genom här omförmäld anskaffning. Kostnaden för densamma kunde
för närvarande icke med säkerhet beräknas. En del inventarier torde nämligen
kunna erhållas från indragna truppförband, men approximativt beräknad
torde kostnaden uppgå till omkring 75,000 kronor.

Landstinget hade formulerat sitt beslut så, att 230,000 kronor ställdes
till arméförvaltningens sjukvårdsstyrelses förfogande. Detta beslut. syntes
böra fattas så, att det ifrågavarande beloppet ställdes till Kungl. Maj:ts och
kronans förfogande för ombyggnad av garnisonssjukhuset i Skövde under
förutsättning, att kronan i sin ordning förbunde sig att för samma ändamål
anvisa visst belopp, nämligen 25,000 kronor.

Landstinget syntes förutsätta, att utförandet av ombyggnadsarbetet skulle
omhänderhavas av kronan, och att således Kungl. Maj:t skulle komma att
anbefalla arméförvaltningens fortifikationsdepartement och sjukvårdsstyrelse
att låta utföra arbetet för kronans räkning. Det kunde visserligen förefalla
naturligast, att kronan utförde eller läte utföra sådana arbeten, som gällde
kronans egna byggnader även i sådana fall, då kronan icke helt eller ens
till väsentlig del bekostade arbetet.

o

Kungl. Maj:ts proposition nr S".

I förevarande fall syntes detta förfaringssätt emellertid icke kunna förordas.
Landstingets beslut vore fattat under den förutsättningen, att det
anslagna beloppet skulle utgöra ett bidrag från landstingets sida i ett för
allt. Därav skulle följa, att om kronan åtoge sig byggnadsarbetena men
fullbordandet av desamma ej skulle kunna låta sig göra för de av kronan
ocli landstinget beviljade medlen beroende antingen på, att de uppgjorda
kalkylerna komme att visa sig felaktiga eller att byggnadskostnaderna av
andra orsaker komme att stiga över de beräknade, kronan skulle nödgas
anslå för ändamålet ytterligare behövliga medel.

Byggnadsarbetena måste därför utföras genom landstingets försorg eller,
efter överenskommelse mellan landstinget och Skövde stad, av staden. Fog
härför syntes ytterligare förefinnas däruti, att landstingets andel i ombyggnaden
representerade ej mindre än ungefär 9/10 av totalkostnaden. An vidare
komme härtill, att de ritningar och de kostnadsberäkningar, enligt
vilka ombyggnaderna skulle komma att verkställas, vore uppgjorda av arkitekt
i Skövde, således av en på platsen boende person. l)et syntes därför
kunna förutsättas, att det bleve till fördel, om ledningen och övervakandet
av byggnadsarbetet anförtroddes åt någon på platsen boende
sakkunnig. Landstingets intressen syntes härigenom jämväl kunna fullt
bevakas och tillgodoses.

Vid det förhållandet, att fortifikationsdepartementet och sjukvårdsstyrelsen,
såsom ovan framhållits, granskat såväl ritningar som arbetsbeskrivning
och i huvudsak icke haft något att däremot erinra, syntes från kronans sida
endast erfordras, att fortifikationsdepartementet och sjukvårdsstyrelsen under
arbetets gång skulle äga att inspektera arbetena och därvid lämna erforderliga
anvisningar eller föreskrifter. Departementet och styrelsen finge i detta
sammanhang jämväl framhålla såsom ofrånkomligt, att de byggnader, i vilka
ändringsarbeten utfördes, under pågående arbete hölles brandförsäkrade genom
landstingets försorg.

Departementen och sjukvårdsstyrelsen överginge härefter till att uttala
sig beträffande det upprättade preliminära avtalet angående vård
av civila personer å sjukhuset och därmed sammanhängande förhållanden.

Genom brev den 10 juli 1909 hade Kungl. Maj:t medgivit, att å garnisonssjukhuset
i Skövde finge mottagas och vårdas civila manliga patienter.
Genom brev den 14 januari 1921 hade Kungl. Maj:t sedermera medgivit,
att denna rätt finge utsträckas till att omfatta jämväl kvinnor och barn. Vidare
hade Kungl. Maj:t den 27 april 1923 fastställt reglemente för garnisonssjukhuset
i Skövde (S. F. nr 85). Slutligen hade Kungl. Maj:t genom
ovannämnda brev den 14 januari 1921 fastställt grunderna för den ersättning,
som skulle erläggas av civila patienter, ävensom bemyndigat arméförvaltningen
att ej mindre utfärda övriga erforderliga bestämmelser rörande
ersättning för sjukvård, än även med Skaraborgs läns landsting träffa närmare
överenskommelse angående gottgörelse åt vederbörande läkare. Jämlikt
detta bemyndigande liade mellan arméförvaltningens vederbörande departement
och sjukvårdsstyrelse samt Skaraborgs läns landsting den 10
april 1923 träffats avtal angående villkor för vård m. m. av civila sjuka, tillhörande
Skaraborgs län, vilka intagits å garnisonssjukhuset i Skövde. I
nämnda avtal hade kronan icke åtagit sig andra förpliktelser gent emot
landstinget, än att kronan ombesörjde vård och underhåll av de å sjukhuset
intagna civila patienterna, därvid landstinget ägde att genom utsedda representanter
taga del av de beräkningar, vilka låge till grund för den ersättning,
som jämlikt brevet den 14 januari 1921 skulle erläggas för vård och
underhåll.

6 Kungl. Maj ds proposition nr 87.

_ Då fråga uppstått om eu utvidgning av garnisonssjukhuset, vilken utvidgning
i huvudsak skulle bekostas av Skaraborgs läns landsting, utan att därigenom
någon som helst förändring skulle inträda i fråga om kronans äganderätt
till sjukhuset jämte blivande tillbyggnad, hade emellertid samtidigt
ifrågasatts såsom en rätt naturlig konsekvens, att landstinget skulle erhålla
viss medbestämmanderätt beträffande sjukhusets förvaltning. Efter förhandlingar
rörande denna och övriga frågor angående sjukhusets organisation
efter verkställd ombyggnad hade upprättats ett preliminärt avtal (se Bil. A)
■— avsett att i behörig tid underställas Kungl. Maj:t för godkännande —
angående vård av civila personer å garnisonssjukhuset i Skövde. Rörande
detta avtal finge departementen och sjukvårdsstyrelsen anföra följande.

Punkterna 1 och 2 syntes icke fordra någon närmare förklaring.

I punkterna 3—6 hade överenskommelse träffats angående vissa organisatoriska
frågor, som vore av särskilt intresse för det fortsatta samarbetet
mellan kronan och landstinget.

Departementen och styrelsen finge härvid i korthet erinra om, vad departementen
och styrelsen i sin skrivelse den 17 april 1924 med förslag till
reglemente för garnisonssjukhuset i Boden anfört, nämligen att då sjukhuset
vore en till lantförsvaret hörande anstalt, lydande under kommendanten
i Boden, borde med hänsyn till dess organisation och förvaltning någon
väsentlig avvikelse icke äga rum från de bestämmelser, Kungl. Maj:t
utfärdat i förordningen den 11 oktober 1907, angående förvaltningens vid
armén allmänna ändamål och organisation. I Kungl. Majds proposition till
riksdagen den 25 februari 1921 (nr 154) angående om- och tillbyggnad av
garnisonssjukhuset i Boden hade varit intaget förslag till vissa överenskommelser
mellan kronan och Norrbottens läns landsting, i vilka stadgats,
att landstinget skulle äga att insätta en ledamot i styrelsen för garnisonssjukhuset,
ävensom att landstinget ägde att i den form, varom närmare överenskommelse
kunde träffas, taga del av garnisonssjukhusets räkenskaper.
Nämnda överenskommelse hade även innehållit den bestämmelsen, att kronan
ombesörjde vård och underhåll av samtliga å såväl lasaretts- som epidemiavdelningen
intagna patienter. Av överenskommelsen hade framgått,
att annat icke varit ifrågasatt, än att sjukhuset såsom dittills skulle
komma att förvaltas av kronan och vara eu -till lantförsvaret hörande anstalt.
Med hänsyn emellertid därtill, att Norrbottens läns landsting bidragit
till sjukhusets ombyggnad och än mera med hänsyn till att landstinget
ägde _ att för å sjukhuset intagna civila personer betala till kronan full ersättning
för kronans kostnader för dessas vård och underhåll ävensom att
erlägga vissa avgifter till de vid sjukhuset anställda läkarna, liade det befunnits
lämpligt och nödvändigt, att landstinget bereddes tillfälle att i någon
form följa sjukhusets förvaltning. Departementen och styrelsen liade
därför föreslagit, att för sjukhuset skulle inrättas eu direktion, som ägde
taga kännedom om sjukhusets skötsel och förvaltning ävensom hos vederbörande
förvaltningsmyndigheter göra de framställningar angående sjukhusets
angelägenheter, som direktionen kunde finna påkallade. Beträffande personalen
och dess tillsättande hade departementen och sjukvårdsstyrelsen anfört,
att det syntes ofrånkomligt, att å sjukhuset tjänstgörande läkare innehade,
utöver vad som föreskreves i förordningen den 17 oktober 1911, angående
tillsättande av vissa militärläkarbeställningar vid armén, sådan kompetens,
som erfordrades för erhållande av motsvarande befattningar vid civila
sjukhus. Eu sådan bestämmelse skulle därjämte garantera även arméns
sjuka bästa erforderliga vård i största möjliga utsträckning under förhandenvarande
omständigheter. I överensstämmelse med det ingivna. förslaget

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 87.

hade Kungl. Maj:t den 6 juni 1924 fastställt reglemente för garnisonssjukhuset
i Boden (S. F. nr 296).

De synpunkter, som kommit till uttryck i detta sistnämnda reglemente
med avseende å förvaltningen av ett stort militärt sjukhus och läkarbefattningarnas
tillsättande vid detsamma, hade även fått göra sig gällande vid
de förhandlingar, som förts mellan sjukvårdsstyrelsen och delegerade för
Skaraborgs läns landsting angående den överenskommelser som borde ligga
till grund för ett vidare samarbete vid garnisonssjukhuset i Skövde. Genomfördes
den nu ifrågasatta utvidgningen av detta senare sjukhus, konime
detta — liksom nu garnisonssjukhuset i Boden — att bliva i viss utsträckning
jämförligt med ett länslasarett, där driften till stor del bekostades av landstinget,
men där dock förvaltningen uteslutande omhänderhades av staten
enligt för den militära förvaltningen gällande föreskrifter. För att landstinget
skulle erhålla sådant inflytande över sjukhusets förvaltning, som
skäligen kunde motsvara landstingets ekonomiska uppoffringar och dess andel
i driftkostnaderna, ävensom motsvarande inflytande över tillsättandet av
läkarbeställningarna, hade likväl bestämmelser införts i meromnämnda överenskommelse,
som avsåge att tillgodose landstingets berättigade anspråk
härutinnan. Dessa bestämmelser återfunnes under punkterna 3—6.

Under förhandlingarnas gång hade från landstingets representanter den
uppfattningen gjorts gällande, att landstingets inflytande över förvaltningen
borde sträcka sig längre, än vad sona framginge av förslaget till överenskommelse,
eller med andra ord, att sjukhuset, som för närvarande förvaltades
av chefen för tredje arméfördelningen, skulle i likhet med civila sjukhus
i allmänhet förvaltas av eu direktion, sammansatt av flera personer,
däribland i flertal av landstinget för sig valda representanter.

Sjukvårdsstyrelsen hade vid förhandlingar i detta ämne ansett sig för
sin del icke kunna biträda ett avtal, som inrymde bestämmelser av den art,
att förvaltningen av sjukhuset komme att i strid med de principer, som
gällde för den militära förvaltningen i allmänhet, överflyttas på eu av flera
personer sammansatt direktion med civila ledamöter i majoritet. En sådan
anordning skulle för vederbörande civila direktionsledamöter draga med sig
rätt allvarliga konsekvenser. För den medelsförvaltning, som ålåge eu lasarettsdirektion,
syntes inga andra bestämmelser finnas än de, som innehölles
i gällande lasarettsstadga. Lasarett sstadgan föreskreye, att den direktion,
som skulle finnas vid lasarett, handhade lasarettets förvaltning i överensstämmelse
med därför gällande föreskrifter. Dessa föreskrifter torde vara
sammanförda i lasarettsstadgan. De vore i motsats till de bestämmelser,
som gällde förvaltningen vid armén, föga vidlyftiga, lätta att tolka och syntes
kunna sammanfattas däruti, att av landsting anvisade medel skulle på
ändamålsenligt sätt användas för lasarettets drift och behörigen redovisas.
Fullgjorde direktionen icke vad densamma ålåge, skulle den enligt vanliga
lagbestämmelser ansvara för den förlust, som därigenom kunde lasarettet
tillskyndas.

Å garnisonssjukhuset måste däremot de militära förvaltnmgsreglementena
tillämpas; alla kostnader för sjukhuset skulle nämligen i första hand bestridas
av statsmedel och redovisas i likhet med utgifterna för alla övriga
lantförsvarets truppförband, formationer och anstalter. Enligt nämnda reglementen
hade de militära myndigheterna att stå visst kameralt ansvar för
sin förvaltning i alla dess detaljer, ett ansvar, som naturligtvis komme att
överflyttas på direktionen, inbegripet dess av landstinget valda ledamöter.
Sålunda skulle det kunna inträffa, att arméförvaltningens revision anmärkte
på en felaktighet vid en utbetalning, som beslutats av direktionen. Anmärkningen
drabbade icke den, som verkställt utbetalningen, utan den.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 87.

som beslutat densamma. Direktionen bleve sålunda gemensamt ansvarig
för felaktigheten och gemensamt ansvarig för den återbetalning, som kunde
bliva utdömd på administrativ väg.

Att tjänstemän, som inträtt i statens tjänst, hade att underkasta sig
domslut, avgivna under ett kameralt domstolsförfarande, vore något, som
varje statens tjänsteman visste på förhand. På av landstinget utsedda förtroendemän
kunde dessa bestämmelser givetvis icke tillämpas. Då enligt
lasarettsstadgan ledamöterna i en lasarettsdirektion icke kunde ställas till
ansvar för sin förvaltning annat än enligt allmän lag och inför domstol,
skulle landstingets ledamöter i direktionen för garnisonssjukhuset komma
att i motsats, mot ledamöterna i andra länets sjukhusdirektioner dömas för
sina förvaltningsåtgärder på administrativ väg. Den ansvarsfrihet, som ett
landsting lämnade en lasarettsdirektion för ett tilländalupet förvaltningsår,
saknade motsvarighet inom statsförvaltningen.

Det syntes därför uppenbart, att i vilken utsträckning än landstinget
kunde komma att bidraga till sjukhusets utvidgning och drift, sjukhusets
^.Mjsk-ap att vara en under lantförsvaret hörande anstalt dock måste förbliva
oförändrad. Dess förvaltning måste därför inordnas i det militära förvaltningssystemet,
följa de militära förvaltningsföreskrifterna och utövas i enlighet
med dessa. Den uppgift, som kunde tillkomma en direktion i detta fall,
måste bliva i främsta rummet att övervaka, att landstinget skedde rätt med
hänsyn till medlens kloka och ekonomiska förvaltning. Därest en utvidgning
av sjukhuset komme att äga rum och samarbetet med landstinget därigenom
komme att utvidgas, syntes det bliva oundgängligt att omarbeta det nu
gällande reglementet för sjukhuset, varvid hänsyn borde tagas till de synpunkter,
som ovan framhållits.

I punkten 6 av den preliminära överenskommelsen funnes den bestämmelsen
intagen, att sjukhusets direktion ägde giva förord vid vissa tjänsteförslag.
Sedan detta preliminära avtal upprättats, hade arméförvaltningen emellertid
i utlåtande den 25 november 1927 förklarat sig icke hava något att erinra
mot upphävande, såvitt ämbetsverkets förvaltningsområde anginge, av bestämmelser
om avgivande a, v förord vid vissa tjänsteförslag. Detta oaktat
hade departementen och sjukvårdsstyrelsen icke ansett sig böra ifrågasätta
någon, ändring av det preliminära avtalet i förevarande hänseende. Om
landstinget, såsom föresloges, komme att i väsentlig mån bekosta sjukhusets
ombyggnad och därefter komme att, som nu under några år skett, utgiva
ersättning till å sjukhuset tjänstgörande läkare, hade departementen och
sjukvårdsstyrelsen ansett, att åt direktionen borde i förevarande avseende
givas samma befogenhet att avgiva förord, som enligt gällande lasarettsstadga
tillkomme lasarettsdirektion.

Punkten 7 i överenskommelsen avhandlade den ersättning, som skulle av
landstinget erläggas för vård av civila patienter. Tvenne alternativ förelåge
här. Alternativ I vore av liknande innehåll, som de av Kungl. Maj:t genom
brev den 23 februari 1923 utfärdade bestämmelserna angående den ersättning,
som skulle av vederbörande landsting erläggas för vård av civila patienter
å garnisonssjukhuset i Linköping och militärsjukhuset i Eksjö. Alternativ II
sammanfölle med nu gällande, i brevet den 14 januari 1921 fastställda grunder
för den ersättning, som skulle erläggas av civila patienter å garnisonssjukhuset
i Skövde. Enahanda bestämmelser gällde jämväl beträffande den'' ersättning,
som. Norrbottens läns landsting hade att erlägga för civila patienter,
som intoges å garnisonssjukhuset i Boden.

Vad anginge frågan, vilken betalningsform, som borde med hänsyn till
kronans intressen föredragas, måste hänsyn i första hand givetvis tagas
därtill, att kronan erhölle största möjliga säkerhet för att icke åsamkas

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 87,

förlust genom vården av civila personer. Den i förslaget till överenskommelse
under alternativ I angivna betalningsformen syntes i sådant avseende erbjuda
den största säkerheten. Det kunde knappast antagas såsom sannolikt, att
de olika kostnaderna å ett militärsjukhus skulle bliva större än motsvarande
kostnader å de civila sjukhusen, särskilt om man toge hänsyn till att utgifterna
för bränsle och proviant torde kunna nedbringas genom den för
flera truppförband gemensamma upphandling, som ägde rum inom garnisonsorten,
och vilken inbesparing jämväl torde komma sjukhuset till godo. Den
erfarenhet, som redan vunnits av denna i alternativ I angivna betalningsform,
gåve anledning förmoda, att genom densamma såväl kronan skulle bliva
skäligen tillgodosedd för sina verkliga kostnader som ock läkare och förvaltningspersonal
inom ramen av de utav landstinget erlagda avgifterna
skulle kunna beredas skälig ersättning för sitt ökade arbete. Den ifrågavarande
betalningsformen torde även få antagas innebära den fördelen för
landstinget, att landstinget visste, att kostnaderna å garnisonssjukhuset icke
komme att överstiga kostnaderna å landstingets egna sjukhus. För kronan
å dess sida ägde betalningsformen den fördelen, att kronans fordran på
ersättning icke behövde bliva föremål för några särskilda överläggningar eller
någon prövning från landstingets sida.

Punkten 9 avsåge att redan i det grundläggande avtalet för fortsatt samarbete
klarlägga, huru den ekonomiska uppgörelsen skulle ordnas i det fall,
att kronan en gång i framtiden icke längre komme att bibehålla garnisonssjukhuset
i Skövde. Förutsättningen hade härvid varit, att sjukhuset alltjämt
komme att erfordras såsom sådant. Med hänsyn till det allmännyttiga
ändamål, för vilket byggnaderna fortfarande torde komma att erfordras, hade
det synts skäligt, att kronan avstode dem mot lösen efter värdering, varvid
jämväl beaktats, att landstinget väsentligt bidragit till huvudbyggnadens
omändring och således i varje fall borde få tillgodogöra sig sjukhusområdet.
I denna punkt av avtalet hade även intagits eu bestämmelse om förpliktelse
för landstinget att under viss förutsättning utgiva ersättning till Skövde
stad. Ehuru de ekonomiska uppgörelserna mellan landstinget och Skövde
stad kunde förefalla vara kronan ovidkommande, hade man likväl icke ansett
sig böra motsätta sig, att bestämmelse härom inflöte i överenskommelsen.

Civila departementet kunde emellertid icke i alla delar biträda det föreliggande
preliminära avtalet. Departementet finge sålunda beträffande punkt
9, första stycket, anmärka, att den ersättningsskyldighet, som enligt detta
stycke skulle åligga kronan, borde inträda endast för det fall, att avtalet av
kronan uppsades.

Beträffande punkt 9, senare stycket, syntes det civila departementet, att
om avtalet komme att hävas under i detta stycke given förutsättning, landstinget
borde utgiva ersättning till kronan icke blott för byggnader, på sätt
avtalet föreskreve, utan jämväl för sjukhuset tillhörande markområde efter
det värde, detta kunde hava vid tiden för avtalets upphörande.

Vad härefter anginge sjukhusets organisation efter den ifrågasatta
ombyggnaden och utvidgningen, vore departementen och sjukvårdsstyrelsen
icke beredda att nu framlägga något slutgiltigt förslag. Emellertid
torde det för sjukhuset gällande reglementet kunna i huvudsak fortfarande
gälla. Att sjukhuset även framdeles borde lyda under chefen för tredje
(västra) arméfördelningen, syntes skäligt. Däremot kunde det ifrågasättas,
om icke sjukhuset borde erhålla särskild redogörare (intendent) och egen
kassaförvaltning. Efter utvidgning av sjukhuset läte det sig knappast förvänta,
att förvaltningsbestyren kunde åläggas arméfördelningschefen i den
utsträckning, som enligt nu gällande bestämmelser iigde rum. Sjukhuset
torde behöva förses med egna förvaltningsorgan och utgöra en förvaltnings -

10

•Kungl. Maj:ts proposition nr 87.

enliet. Härvid ville departementen och sjukvårdsstyrelsen åter erinra därom,
att den ersättning, landstinget hade att erlägga till kronan för vård av civila
patienter, skäligen kunde beräknas förslå till beredande av ersättning åt
sjukhusets sjukvårds- och förvaltningspersonal för det arbete, som föranleddes
av den civila sjukvården. Om chefskapet för sjukhuset borde påläggas någon
vid sjukhuset tjänstgörande läkare eller huru härmed borde förfaras, torde
få bliva föremål för vidare utredning och utmynna i en framställning i samband
med slutgiltigt förslag till sjukhusets organisation i dess helhet.

Beträffande slutligen de kostnader, kronan skulle åtaga sig, finge
departementen och sjukvårdsstyrelsen framhålla, att kostnaderna för erforderlig
köksinredning samt för inventarier, i den mån sådana icke kunde erhållas
från sjukhus, tillhörande indragna truppförband, syntes kunna bestridas
från ordinarie underhållsanslag. Likaså syntes den särskilda utrustning
av sjukvårdsmateriel, såsom röntgeninstrumentarium, operationsutredning
m. m., vilken erfordrades, kunna bekostas av ordinarie sjukvårdsanslaget.
Vad anginge kronans till 25,000 kronor beräknade bidrag till omocli
tillbyggnaden, ifrågasatte sjukvårdsstyrelsen, huruvida icke även detta
belopp, i betraktande av att den föreslagna ombyggnaden måste för arméns
sjukvård anses vara av synnerligen stor betydelse, kunde utgå från ordinarie
sjukvårdsanslaget, som för närvarande härtill lämnade tillgång.

På grund av vad sålunda anförts hemställde arméförvaltningens fortifikations-,
intendents- och civila departement samt sjukvårdsstyrelse, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att — under förutsättning, att Skaraborgs
läns landsting, som för om- och tillbyggnad av garnisonssjukhuset i Skövde
anslagit ett belopp av 230,000 kronor, förbunde sig att utföra nämnda omoch
tillbyggnad enligt vederbörligen från kronans sida godkända ritningar
och arbetsbeskrivning — clels anvisa för ifrågavarande om- och tillbyggnad
ett belopp av 25,000 kronor, att utgå från reservationsanslaget till arméns
sjuk- och veterinärvård m. m., dels och medgiva, att kostnaderna för erforderlig
anskaffning av köksinredning, möbler och övriga inventarier, röntgeninstrumentarmm
samt annan sjukvårdsutredning finge bestridas av vederbörliga
underhållsanslag.

I infordrat utlåtande den 2 februari 1928 har medicinalstyrelsen i ärendet
anfört följande.

Styrelsen hade redan förut, i utlåtande den 25 november 1920, liaft tillfälle
att inför Kungl. Maj:t uttala sig i fråga om värdet av ett samarbete i
viss utsträckning mellan den militära och civila sjukvården. Den omnämnda
gången hade det gällt dylikt samarbete vid garnisonssjukhuset i Boden,
som för ändamålet skulle om- och tillbyggas. Det omdöme, styrelsen då
fällt, eller att ett samarbete skulle bliva till fördel för såväl staten som vederbörande
landsting, syntes styrelsen, enligt vad den sedan vunna erfarenheten
givit vid handen, i allt väsentligt vara tillämpligt även på nu förevarande,
garnisonssjukhuset i Skövde berörande fall. Denna senare fråga
hade emellertid för någon tid sedan i annan form varit föremål för ingående
prövning av styrelsen, i det styrelsen, på anhållan av Skaraborgs läns
landsting, den 30 juni 1926 avgivit ett uttalande i saken på dess då föreliggande
stadium. I detta uttalande hade styrelsen framfört rätt starka betänkligheter
mot förslaget, sådant det då förelegat. De av styrelsen då
framhållna olägenheterna vore i det allra närmaste avhjälpta i förslagets
nuvarande form, i det att däri — för att nämna de enligt styrelsens åsikt
viktigaste punkterna av det nya förslaget — numera slopats den utav
medicinalstyrelsen kritiserade planen på specialavdelningars inrättande vid
garnisonssjukhuset, vars allmänna avdelnings sängantal i stället skulle ökas

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 87.

från 35 till 52, samt att, från styrelsens synpunkt sett, mera betryggande bestämmelser
givits om direktionens sammansättning och befogenheter ävensom
fordringarna på sjukhusläkarens kompetens och hans tillsättning.

De till ärendet hörande ritningarna hade icke givit anledning till någon
styrelsens erinran.

Då alltså det nu föreliggande förslaget vore sådant, att detsamma, i vad
på styrelsen berodde, kunde godtagas, förklarade styrelsen sig icke hava
något att erinra i anledning av nu ifrågavarande framställning.

På åtskilliga garnisonsorter i landet har åvägabragts ett samarbete mellan
den civila och den militära sjukvården dels på sådant sätt, att militära
patienter mottagas å vissa civila sjukhus, och dels därigenom, att åtskilliga
militära sjukhus upplåtits för vård av civila sjuka. Fördelarna av
ett dylikt samarbete torde få anses redan hava vunnit statsmakternas erkännande.
Jag tillåter mig i sådant avseende erinra om att 1919 och 1920
års riksdagar, på framställning av Kungl. Maj:t (propositionerna nr 70/1919
och 139/1920), beviljat medel för att möjliggöra överenskommelser med vederbörande
landsting angående disponerande för arméns behov av visst antal
sängplatser å länslasaretten i Linköping och Umeå. Vidare har, efter framställning
av Kungl. Maj:t (propositionen nr 154/1921), 1921 års riksdag medgivit,
att mellan kronan och Norrbottens läns landsting finge träffas överenskommelse
angående beredande av vård åt civila sjuka å garnisonssjukhuset
i Boden, och håva kostnaderna för i samband härmed verkställd omoch
tillbyggnad av sjukhuset bestritts delvis av kronan och delvis av landstinget.

Den nu föreliggande framställningen avser, såsom av den lämnade redogörelsen
framgår, utvidgning och modernisering av garnisonssjukhuset i
Skövde i syfte att bereda, ökade möjligheter att å sjukhuset mottaga civila
patienter samt att förse sjukhuset med röntgenavdelning, vissa bilokaler
ävensom särskild köksavdelning. Såsom av arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse
framhållits,; skulle realiserandet av det framlagda förslaget medföra
påtagliga'' fördelar för det militära sjukvårdsväsendet.

De av arméförvaltningens fortifikation sdepartement och sjukvårdsstyrelse
granskade och godkända arbetsritningarna, vilka jämväl av medicinalstyrelsen
prövats och lämnats utan erinran, torde böra läggas till grund för
den ifrågasatta utvidgningen och moderniseringen av sjukhuset. Enligt verkställda
kostnadsberäkningar skulle utgifterna härför komma att uppgå till

255.000 kronor. Av detta belopp har landstinget förbundit sig att erlägga

230.000 kronor, därav 150,000 kronor skulle utgå av landstingsmedel, medan
återstående 80,000 kronor utgöra av Skövde stad till landstingets förfogande
ställda medel för ändamålet. Det bidrag, som kronan skulle liava att utgiva
för direkta byggnadskostnader, belöper sig till 25,000 kronor. Mot
fastställandet av kronans bidrag till nämnda belopp bär jag icke funnit anledning
till någon erinran.

Yad angår frågan, genom vem — kronan, landstinget eller Skövde stad —
som byggnadsarbetena böra utföras, hava numera stadsfullmäktige i Skövde

Departement*-

chefen.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 87.

enligt beslut den 22 december 1927 förklarat, att staden är villig åtaga
sig utförandet av arbetena under förutsättning, att bidrag härtill lämnas av
landstinget med 150,000 kronor och av kronan med 25,000 kronor. Att staden
sålunda svarar för byggnadsarbetenas utförande, finner jag ändamålsenligt.
Arméförvaltningens fortifikationsdepartement och sjukvårdsstyrelse
böra givetvis äga att under arbetets gång verkställa inspektioner samt lämna
erforderliga anvisningar.

Enligt det föreliggande förslaget skulle kronan — utöver nyssnämnda belopp
av 25,000 kronor — även bestrida vissa engångskostnader i anledning
av utvidgningen av sjukhuset, nämligen för anskaffning av köksinredning,
möbler och övriga inventarier samt för röntgeninstrumentarium, och hava
dessa engångskostnader av arméförvaltningen approximativt beräknats till

75,000 kronor. Det torde få anses skäligt, att kronan åtager sig att bestrida
de utgifter, varom här är fråga. Då emellertid, såsom även av arméförvaltningen
förutsatts, en del inventarier torde kunna erhållas från indragna truppförband,
håller jag före, att nyanskaffningskostnaderna böra kunna begränsas
till ett belopp, ej oväsentligt understigande nyssnämnda summa av 75,000
kronor.

Vidkommande härefter grunderna för anordnandet av det planerade samarbetet,
sådana dessa kommit till uttryck i det uppgjorda preliminära avtalet,
föranleda desamma icke någon erinran från min sida, såvitt angår
punkterna 1—5 samt 8 och 10. Vad beträffar punkten 7, vilken avhandlar den
ersättning, som landstinget skall erlägga för vården av civila patienter, föreligga
tvenne alternativa förslag, vilka båda vunnit tillämpning vid reglerandet
av ersättning för vård å militära sjukhus av civila patienter. Med
hänsyn till vad i ärendet anförts till förmån för alternativ I, torde detta
böra givas företräde och sålunda inflyta i ett blivande definitivt avtal i
ämnet.

Chefen för socialdepartementet lärer senare i dag komma att för proposition
till riksdagen framlägga ett förslag till lag om vissa av landsting eller
kommun drivna sjukhus. Därest nämnda förslag leder till ny lagstiftning
i ämnet, lärer därav bliva en följd, att punkterna 6 och 7, som i vissa avseenden
avfattats i överensstämmelse med gällande lasarettsstadga, ändras
så, att de icke komma i strid med blivande författningar rörande lasarett.

I fråga om punkten 9, första stycket — som innehåller bestämmelser om
skyldighet för kronan att, i händelse avtalet av någondera parten uppsäges,
ersätta landstinget vad detta utgivit för sjukhusets ombyggnad och modernisering
— ansluter jag mig till den av arméförvaltningens civila departement
uttalade meningen, att denna ersättningsskyldighet för kronan endast bör
inträda för det fall, att avtalet varder från kronans sida uppsagt.

Andra stycket av punkten 9 avhandlar grunderna för bestämmandet av
köpeskillingen för sjukhusets byggnader med tillhörande tomtområde, därest
desamma skulle komma att av landstinget inlösas i anledning av att
garnisonssjukhuset framdeles komme att såsom sådant upphöra. Avtalet
innebär i denna del, att landstinget i nämnda fall icke skulle behöva till

13

Kungl. Maj ds proposition nr 87.

kronan utgiva någon ersättning för tomtområdet. Civila departementet kar,
såsom förut omförmälts, givit uttryck åt den avvikande meningen, att jämväl
värdet å området borde inberäknas i ersättningsbeloppet. Enligt vad
jag inhämtat, har nämnda departement härmed avsett att trygga kronan
mot den eventualiteten, att Skövde stad — som genom upplåtelsebrev den
5 juni 1905 med full äganderätt utan ersättning till kronan överlämnat bland
annat sjukhusets tomtområde, i areal innehållande 8,880 kvadratmeter —
skulle komma att göra ersättningsanspråk gällande mot kronan, i händelse
tomtområdet överginge i landstingets ägo. Sedan emellertid stadsfullmäktige
i Skövde enligt beslut den 22 december 1927 förklarat sig avstå från alla anspråk
å ersättning av kronan, som kunna anses grundade på här avsedd
överlåtelse till landstinget av ifrågavarande område, synes motivet för civila
departementets ändringsyrkande på denna punkt hava i huvudsak bortfallit.
Jag finner mig vid sådant förhållande kunna biträda förevarande förslag till
avtalsbestämmelse.

Utöver vad jag sålunda anmärkt torde vissa mindre jämkningar i avtalsförslaget
böra vidtagas.

Yad slutligen angår bestridandet av de kostnader, som enligt vad i det
föregående anförts skulle belöpa på statsverket, torde det för byggnadsarbetena
avsedda bidraget å 25,000 kronor få utgå av reservationer under ordinarie
sjukvårdsanslaget; utgifterna för anskaffning av köksinredning, inventarier
och sjukvårdsmateriel synas böra utgå av vederbörliga ordinarie underhållsanslag.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

dels att i huvudsaklig överensstämmelse med av mig förordade grunder
avtal må träffas med Skaraborgs läns landsting angående vård av civila
sjuka å garnisonssjukhuset i Skövde,

dels att för verkställande av härav påkallad om- och tillbyggnad av nämnda
garnisonssjukhus ett belopp av 25,000 kronor må utgå av ordinarie reservationsanslaget
till arméns sjuk- och veterinärvård m. m.,

dels ock att kostnaderna för erforderlig anskaffning av köksinredning, inventarier
och sjukvårdsmateriel må bestridas av vederbörliga ordinarie underhållsanslag.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse
bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Georg Z. Topelius.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 87.

Bil. Å.

Under förutsättning av Kungl. Maj:ts respektive Skaraborgs läns landstings
godkännande bär mellan Kungl. arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse
och Skaraborgs läns landstings förvaltningsutskott träffats följande överenskommelse
angående vård av civila personer å garnisonssjukhuset i Skövde.

1. Skaraborgs läns landsting äger att å garnisonssjukhuset i Skövde disponera
35 platser för sjuka. Landstinget äger dessutom rätt att belägga de
för garnisonen avsedda sängplatser, som icke äro tagna i anspråk, liksom å
andra sidan kronan äger rätt att belägga ledigvarande sängplatser, som äro
beräknade för landstingets räkning.

2. Kronan ombesörjer vård och underhåll av de å sjukhuset intagna
patienterna.

3. Sjukhusets förvaltning liandhaves i tillämpliga delar på sätt föreskrives
i gällande förordningar rörande förvaltningens vid armén allmänna ändamål
och organisation.

4. För sjukhuset skall finnas en direktion, bestående av chefen för III.
arméfördelningen såsom ordförande samt två av Skaraborgs läns landsting
för viss tid valda ledamöter.

5. Den i punkt 4 ovan omförmälda direktionen sammanträder på kallelse
av ordföranden en gång i kvartalet eller oftare, om göromålen det fordra, så
ock när någon av direktionens av landstinget valda ledamöter på angivet
skäl hos ordföranden gör framställning om sammanträdes hållande.

a) Direktionen fördelar mellan sina ledamöter densamma åliggande göromål
på sätt den finner lämpligt.

b) Vid direktionens sammanträden skall föras protokoll. Beslut bestämmes
efter de flesta rösterna. Envar, som icke låtit till protokollet anteckna sin
från direktionens beslut avvikande mening, anses hava biträtt beslutet.

Sjukhusläkaren äger i direktionens överläggningar, men icke i dess beslut
deltaga med rättighet för honom likväl att få från beslutet avvikande mening
antecknad till protokollet.

c) Direktionens skrivelser och övriga expeditioner undertecknas av ordföranden
med kontrasignation av protokollsföraren, som är ansvarig för expeditionens
överensstämmelse med direktionens beslut. Föredragande för
direktionen är sjukhusläkare, därest icke ordföranden för visst ärende annorlunda
bestämmer.

d) Direktionen utövar överinseendet över sjukhusets skötsel och förvaltning
och åligger särskilt att i avseende härå företräda och tillvarataga landstingets
ekonomiska intressen.

På grund härav åligger direktionen:

att taga del av sjukhusets räkenskaper med hänsyn till fastställandet av
den ersättning, som av landstinget skall erläggas för vård och underhåll av
civila sjuka från länet;

att avgiva yttrande över föreslagna ny- och tillbyggnader samt större
reparationer vid sjukhuset;

att granska och avgiva yttrande över vid större upphandlingar inkomna
anbud;

att genom någon dess ledamot närvara vid årligen förekommande inventeringar
av materiel och livsmedel ävensom vid besiktningar av sjukhusets
fastigheter, persedlar och inventarier m. m. Om tid och omfattning av dessa
förrättningar skall direktionen i god tid underrättas. Av direktionen gjorda
erinringar och uttalanden intagas i dess protokoll.

Kungl. Maj:ts proposition nr 87. lo

6. Befattning som läkare vid garnisonssjukhuset i Skövde är förenad med
beställning som läkare vid i Skövde förlagt truppförband.

Kompetensvillkor för dylik befattning äro dels den kompetens, som jämlikt
gällande förordningar erfordras för att erhålla beställning som regementsläkare
respektive bataljonsläkare vid truppförband, dels sådan kompetens,
som erfordras för motsvarande befattning å civilt sjukhus enligt gällande
författningar. För att bereda läkare, som innehar kompetens för läkarbeställning
enligt lasarettsstadgan, men icke kompetens för militärläkarbeställning,
möjlighet att förvärva sådan, skall ansökningstiden sättas till minst
sex månader.

Sedan förslag i vederbörlig ordning uppsatts, översänder Kungl. arméförvaltningens
sjukvårdsstyrelse detta jämte samtliga ansökningshandlingar
till sjukhusets direktion, som äger att till förmån för någon av de å förslaget
uppsatta avgiva förord.

7. I ersättning för till civila patienter lämnad vård erlägger landstinget
till kronan ett belopp per under hål lsdag lika med medeldagkostnaden per
vårddag under näst föregående år för å länslasaretten inom länet vårdade
patienter sådant detta belopp framgår av Bil. B till årsberättelse från länslasaretten,
efter avdrag dock för beloppen av däri upptagna pensioner och
pensionsavgifter.

7. För vård och underhåll av civila sjuka från länet äger kronan uppbära
ersättning per underhållsdag motsvarande medelkostnaden per underhållsdag
å sjukhuset under näst föregående år, beräknad efter de grunder, som
angivas i Kungl. medicinalstyrelsens formulär för årsberättelser för civila
sjukhus, Bil. B, uppgift angående inkomster och utgifter. I här ifrågavarande
ersättning ingår icke gottgörelse till läkare, vilken skall beräknas enligt
nedan angivna grunder.

Såsom gottgörelse åt vederbörande läkare för vård av de å sjukhuset intagna
civila patienterna erlägger landstinget visst belopp per underhållsdag,
nämligen 1 krona för högst 3,000 underhållsdagar för år räknat, 90 öre för
det antal, varmed underhållsdagarna för år räknat överstiga 3,000 men ej

4,000 samt 80 öre för det antal, varmed underhållsdagarna för år räknat
överstiga 4,000. Uti här nämnd gottgörelse ingår ej sådan ersättning, till
vilken läkaren enligt gällande lasarettsstadga kan vara berättigad.

Av ersättningen erlägger patienten själv, därest han icke är medellös, ett
belopp, motsvarande den vid länets sjukhus för varje tidpunkt gällande
legosängsavgiften å allmän sal, respektive enskilt eller halvenskilt rum, återstoden
erlägges av landstinget. För medellös patient uttages legosängsavgiften
av vederbörande kommun, dock att, därest hinder uppstår för avgiftens
erhållande, helt eller delvis, landstinget i sista hand ansvarar för
dess erläggande till sjukhuset.

8. Denna överenskommelse gäller tillsvidare och intill dess tre år förflutit,
ifrån det densamma blivit av endera parten uppsagd.

9. Därest det i denna överenskommelse avsedda samarbetet mellan kronan
och landstinget skulle upphöra därigenom, att detta avtal av någondera
parten uppsäges, skall kronan utgiva ersättning till landstinget med ett belopp,
som motsvarar, vad landstinget vid tiden för kontraktets uppsägning
utgivit för sjukhusbyggnadens ombyggnad och modernisering, dock utan
ränta. Härvid förbinder sig landstinget att till Skövde stad utgiva, vad staden
för sin del utgivit för nämnda ombyggnad och modernisering.

Skulle garnisonssjukhuset komma att såsom sådant upphöra, och sjukhusdrifteu
icke längre uppehållas genom statens försorg, skola sjukhusets
byggnader med tillhörande tomtområde tillfalla landstinget efter inlösen.

Alt. 1.

Alt. 11.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 87.

Härvid skall köpeskillingen utgöras av den av landstinget tillskjutna byggnadssumman
jämte det belopp, som motsvarar värdet av de å tomtområdet
befintliga byggnaderna vid den tidpunkt, då ombyggnaden påbörjades, vilket
sistberörda belopp, skall av landstinget gäldas, dock endast i den mån de
vid nämnda tidpunkt befintliga byggnaderna kvarstå å tomten vid tiden för avtalets
upphörande. För fastställande av detta belopp skola å tomten befintliga
byggnader värderas av tre opartiska personer, utsedda enligt bestämmelserna
i lagen om skiljemän. Därest landstinget efter eventuell inlösen
av byggnaderna icke skulle vara villigt att vidare uppehålla sjukhusdriften,
skall landstinget vara pliktigt att till Skövde stad utgiva ersättning för det
av staden tillsläppta beloppet.

10. Möjligen uppkommande tvister angående tolkningen av denna överenskommelse
få icka dragas inför domstol, utan skola avgöras av skiljemän
enligt lag.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1928.