Kungl. May.ts proposition nr 71.

1

Nr 71.

Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens
yttrande angående vissa av den internationella arbetsorganisationens
konferens år 1927 fattade beslut;
given Stockholms slott den 10 februari 1928.

Under åberopande av statsrådsprotokollet över socialärenden för denna
dag vill Kungl. Maj:t härmed anhålla om riksdagens yttrande angående
de i nämnda protokoll omförmälda, av den internationella arbetsorganisationens
konferens år 1927 fattade besluten.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Jakob Pettersson.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 10 februari 1928.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Ribbing, Meurling, Gärde,. Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist, Lyberg,
von Stockenström.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anför
chefen för socialdepartementet, statsrådet Pettersson:

Fredsfördraget i Versailles av den 28 juni 1919 mellan de allierade och
associerade makterna, å ena, samt tyska riket, å andra sidan, vars del I omfattar
förbundsakten för nationernas förbund, innehåller i de! XIII ett
socialpolitiskt reformprogram samt tillika bestämmelser om den institution,
internationella arbetsorganisationen, som har till uppgift att förverkliga
detta program.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 58 haft. (Nr 71.)

328 28 1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

Av berörda bestämmelser framgår bland annat, att organisationens beslutande
församling, den internationella arbetskonferensen, bär att beträffande
förslag, som äro uppförda på dess dagordning, välja mellan två
former för godtagande. Antingen skall beslutet resultera i ett förslag till
internationell konvention, avsedd att ratificeras av organisationens medlemmar,
eller ock skall det utmynna i en rekommendation, avsedd att underställas
vederbörande stater för vidtagande av lagstiftnings- eller andra
åtgärder.

I fråga om verkställighet av konferensens beslut stadgas, att varje medlem
av organisationen skall vara förbunden att inom ett år från avslutandet
av ett konferenssammanträde underställa därå antagna rekommendationer
och konventionsförslag den eller de myndigheter, till vilkas kompetensområden
respektive frågor höra, för deras omgestaltande till lag
eller vidtagande av andra åtgärder. Om det till följd av exceptionella
omständigheter är omöjligt att fullgöra nyss berörda förpliktelse inom ett
år, skall den fullgöras snarast möjligt och under intet förhållande senare
än 18 månader från sammanträdets avslutande. Därest en rekommendation
ej leder till någon lagstiftningsåtgärd eller annat åtgörande för
dess genomförande eller om ett konventionsförslag icke vinner vederbörande
myndighets eller myndigheters bifall, skall respektive medlem
av organisationen icke vara underkastad någon vidare förpliktelse med
hänsyn därtill.

Närmare upplysningar om internationella arbetsorganisationen och dess
verksamhet hava lämnats i propositionen nr 361 till 1921 års riksdag.

Den internationella arbetskonferensens tionde sammanträde hölls i Geneve
under tiden 25 maj—16 juni 1927. Vid sammanträdet, därvid Sverige
var representerat, antogos två förslag till konventioner, den ena angående
sjukförsäkring för arbetare inom industri och handel samt tjänstefolk och
den andra angående sjukförsäkring för jordbruksarbetare, ävensom eu rekommendation
angående de allmänna grunderna för sjukförsäkring1).

Med skrivelse den 17 augusti 1927 har från utrikesdepartementet till mig
överlämnats en av generalsekreteraren hos nationernas förbund i enlighet
med Versaillestraktaten insänd bestyrkt avskrift av berörda förslag till
konventioner och rekommendation.

Originaltexterna till konferensens beslut ävensom översättningar av desamma
torde få såsom bilaga fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende.
I fråga om beslutens innehåll får jag hänvisa till nämnda bilaga2).

1) Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 30 april 1927 deltogo i konferensen från svensk sida:
såsom regeringsombud byråchefen J. A. B. Molin och yrkesinspektrisen K. Hesselgren
med socialrådet E. K. Sjöstrand såsom expert; såsom arbetsgivarombud direktören I. O.
Larsson med ombudsmannen hos järnbruksförbundet, e. o. hovrättsnotarien K. Wistrand
såsom expert och såsom arbetarombud landsorganisationens ordförande A. J. Thorberg med
kassören hos Sveriges allmänna sjukkasseförbund J. E. Berglund och redaktören S. Backlund
såsom experter.

s) En redogörelse för de olika frågornas behandling av arbetskonferensen återfinnes i
nr 9 av Sociala meddelanden för år 1927.

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

3

Innan jag ingår på behandling av nämnda beslut, vill jag erinra, att
internationella arbe t sbyrån före konferensens sammanträde utsände ett
frågecirkulär till de olika regeringarna rörande den på konferensens dagordning
såsom första punkt upptagna frågan om sjukförsäkringen för att
med ledning av inkomna svar kunna utarbeta förberedande förslag att
läggas till grund för konferensförhandlingarna.

Omförmälda cirkulär besvarades av svenska regeringen i skrivelse den
27 december 1926. Häri erinrades till en början, att i Sverige sedan
länge funnes ett system av frivillig, av staten understödd sjukförsäkring,
som nått en ganska betydande omfattning. Yrkanden på övergång till
obligatorisk sjukförsäkring hade emellertid framställts och även givit anledning
till utredningar och förslag, men av olika skäl och särskilt med
hänsyn till de ekonomiska konsekvenserna hade någon sådan omläggning
icke kommit till stånd. Sedan någon tid påginge arbete med sjukförsäkringens
reformering i vissa avseenden, dock icke i syfte att införa
obligatorisk försäkring, och vore det till följd härav omöjligt att med
någon säkerhet bedöma, huru denna gren av socialförsäkringen kunde
komma att bliva utformad. Med hänsyn därtill hade man — då det
givetvis måste anses angeläget att icke medverka till förslag, som Sverige
sedermera icke kunde godtaga — funnit sig föranlåten att vid besvarandet
av åtskilliga av de i frågecirkuläret upptagna frågorna begränsa sig till
angivande av vissa allmänna riktlinjer.

Den första frågan i cirkuläret gällde, huruvida ett eventuellt konventionsförslag
angående sjukförsäkring borde för varje medlemsstat medföra
förpliktelse att inrätta obligatorisk försäkring för löntagare, varjämte, för
det fall att införandet av principen om obligatorisk försäkring icke syntes
önskvärd, det frågades, vilken förpliktelse föresloges för medlemsstaterna till
förverkligande av ett allmänt och verksamt skydd för löntagare mot skada till
följd av sjukdom. I sitt svar härå anförde regeringen, att obligatorisk sjukförsäkring
för närvarande vore genomförd i de flesta kulturstater och att det
syntes ovedersägligt, att denna form för sjukförsäkring i allmänhet innebure
stora fördelar i jämförelse med den frivilliga försäkringen, synnerligast
i fråga om försäkringens effektivitet. Emellertid hade det visat sig —
särskilt i ett av de skandinaviska länderna — att man genom frivillig
försäkring kunde ernå tillfredsställande resultat, vartill komme, att den
obligatoriska försäkringen medförde mycket stora kostnader för det allmänna
och att på grund därav svårigheter kunde möta att för närvarande
genomföra denna försäkringsform i länder, där densamma icke redan införts.
Med hänsyn därtill ville det synas regeringen, att den ifrågasatta konventionen
borde begränsas till att förplikta staterna att på ett tillfredsställande
sätt anordna sjukförsäkring, vare sig obligatorisk eller frivillig,
som i regel åt varje löntagare beredde delaktighet, respektive erbjöde
tillfälle att vinna försäkring, i en av det allmänna understödd sjukkassa,

Delegationen
för det internationella

socialpolitiska
samarbetet.

Departements chefen -

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

vilken vid sjukdomsfall lämnade tillgång till läkarvård och penningunderstöd.

De av svenska regeringen sålunda anförda synpunkterna vunno icke
beaktande vid utformningen av konferensens beslut. I båda de antagna
konventionsförslagen föreskrives anordnande av obligatorisk sjukförsäkring
för vissa grupper av anställda. Jämväl rekommendationen, vilken ansluter
sig till konventionsförslagen, förutsätter tillvaron av obligatorisk försäkring.
Med hänsyn härtill förklarade de svenska regeringsombuden vid
förslagens slutbehandling, att de icke kunde rösta för en konvention, som
föreskreve obligatorisk sjukförsäkring, och på den grund komme att avhålla
sig från att rösta.

Över konferensens beslut har yttrande infordrats från delegationen för
det internationella socialpolitiska samarbetet, som i yttrande den 3 december
1927 påpekat, att en anslutning till konventionsförslagen skulle medföra
förpliktelse att införa obligatorisk sjukförsäkring. En dylik vida verkande
och djupt ingripande åtgärd kunde emellertid enligt delegationens förmenande
icke vidtagas utan omsorgsfulla och tidskrävande förberedelser,
men de föreliggande konferensbesluten borde enligt Yersaillesfördraget såvitt
möjligt underställas 1928 års riksdag. Med hänsyn därtill hade delegationen,
utan att därmed på något sätt taga ståndpunkt till frågan om
frivillig eller obligatorisk sjukförsäkring, icke ansett sig kunna föreslå
annan åtgärd beträffande konventionsförslagen än att de måtte föreläggas
riksdagen under framhållande, att vårt land för närvarande icke kunde
biträda dem.

Beträffande rekommendationen har delegationen i sitt yttrande föreslagit,
att då densamma anslöte sig till konventionsförslagen och sålunda väsentligen
hänförde sig till den obligatoriska sjukförsäkringen, rekommendationen
måtte föreläggas riksdagen under anförande, att den för närvarande
icke syntes böra föranleda några åtgärder.

Av det anförda framgår, att omförmälda båda konventioner föreskriva
inrättande av obligatorisk sjukförsäkring för vissa grupper av anställda.
Den i Sverige förekommande sociala sjukförsäkringen bygger däremot på
principen om frivillig anslutning. Frågan om sjukförsäkringens anordnande
i vårt land kan emellertid ännu icke anses vara slutgiltigt löst. De förslag
till omorganisation av sjukkasse väsendet, som under åren 1926 och
1927 framlagts för riksdagen, hava icke bifallits. Huruvida det fortsatta
reformarbetet bör inriktas på en omgestaltning av den bestående frivilliga
försäkringen eller på anordnande av en obligatorisk försäkring kan för
närvarande icke avgöras. Tydligt är emellertid, att en övergång till ett
system med obligatorisk försäkring icke kan ske utan en grundlig utredning
och omfattande förberedelser. Vid sådant förhållande torde ett biträdande
för Sveriges del av ifrågavarande konventioner icke för närvarande
kunna äga rum.

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

5

Vad angår rekommendationen synes densamma, då den ansluter sig till
nämnda båda konventionsförslag, för närvarande icke böra föranleda någon
åtgärd.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte till riksdagen avlåta proposition
med anhållan om riksdagens yttrande angående omförmälda,
av den internationella arbetsorganisationens konferens vid
dess tionde sammanträde i Genéve år 1927 antagna konventionsförslag
och rekommendation.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenEegenten
bifall samt förordnar, att proposition i ämnet
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall
avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Ake Karlholm.

6

Kungl. Majits pi''oposition nr 71.

Bilaga.

Konferensens beslut.

A. Översättning.

Förslag till konvention angående sjukförsäkring för arbetare inom industri

och handel samt tjänstefolk.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till
Geneve och där samlats den 25 maj 1927 till sitt tionde sammanträde
samt beslutit antaga vissa förslag angående sjukförsäkring för arbetare
inom industri och handel samt tjänstefolk, vilken fråga innefattas i första
punkten på dagordningen för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av ett förslag till
internationell konvention,

antager denna, den femtonde dagen i juni år ettusen niohundra och tjugusju
efterföljande förslag till konvention att ratificeras av internationella arbetsorganisationens
medlemmar jämlikt bestämmelserna i del XIII av fördraget
i Versailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen.

§ I Varje

medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar denna
konvention, förbinder sig att upprätta obligatorisk sjukförsäkring, erbjudande
villkor minst likvärdiga med dem som angivas i denna konvention.

§ 2.

Den obligatoriska sjukförsäkringen skall äga tillämpning å arbetare, tjänstemän
och lärlingar i industriella företag och handelsföretag ävensom å hemarbetare
och tjänstefolk.

Dock äger medlem att i sin nationella lagstiftning stadga undantag, som
kunna finnas nödiga beträffande:

a) kortvariga anställningar, som icke uppnå den tidslängd, vilken må vara
fastställd i den nationella lagstiftningen, oregelbundna anställningar, som icke
stå i samband med arbetsgivarens yrke eller företag, samt tillfälliga anställningar
och bisysslor;

b) arbetare, vilkas lön eller inkomst överskrider ett i den nationella lagstiftningen
fastställt belopp;

c) arbetare, som ej uppbära kontant avlöning;

d) hemarbetare, vilkas arbetsförhållanden icke äro likartade med vanliga
lönarbetares;

e) arbetare, som icke uppnått eller som överskridit viss åldersgräns, som
må fastställas i den nationella lagstiftningen;

f) medlemmar av arbetsgivarens familj.

Från obligatorisk sjukförsäkring må vidare undantagas personer, vilka på

frund av lag eller förordning eller särskild anordning äro vid sjukdomsfall
erättigade till förmåner, som på det hela taget äro likvärdiga med de i
denna konvention stadgade.

7

Kungl. May.ts proposition nr 71.

Denna konvention skall icke äga tillämpning å sjömän eller a fiskare, som
bedriva fiske till havs; rörande sjukförsäkring för dem må bestämmelser
meddelas genom beslut vid ett senare konferenssammanträde.

§ 3-

Försäkrad, som till följd av abnormt fysiskt eller psykiskt tillstånd är
oförmögen till arbete, skall vara berättigad till kontant ersättning under minst
de tjugusex första veckorna av arbetsoförmågan, räknat från och med den
första dagen, för vilken ersättning skall utgå.

Utbetalning av ersättning må göras beroende av att den försäkrade vid
sjukdomens inträffande viss tid varit ansluten till försäkringen ävensom a\
utgången av viss karenstid, högst tre dagar.

Ersättning må innehållas:

a) då den försäkrade för samma sjukdomsfall på annan väg erhåller ersättning,
till vilken han jämlikt lag är berättigad; försäkringens sjukersättning
skall innehållas helt eller delvis, allteftersom den andra ersättningen är
likvärdig med eller mindre än den enligt förevarande paragraf utgående;

b) så länge den försäkrade icke på grund av sin arbetsoförmåga lider
minskning i sin normala arbetsinkomst eller ock underhålles på bekostnad
av försäkringsanstalten eller av allmänna medel; dock må ersättningen endast
delvis innehållas, när den försäkrade, som på detta sätt underhålles, har

familj att försörja; . ..

c) så länge den försäkrade under sjukdomen utan giltiga skal vagrar tolja
läkarens föreskrifter eller gällande regler för de försäkrades förhållande under
sjukdom eller ock utan tillstånd och avsiktligt undandrager sig försakringsanstaltens
tillsyn.

Ersättning må nedsättas eller förvägras vid sjukdomsfall, som uppkommit
genom den försäkrades avsiktliga åtgörande.

§4.

Den försäkrade skall äga att från sjukdomens början och minst intill utgången
av den för erhållande av ersättning fastställda tiden kostnadsfritt erhalla
vård av vederbörligen kvalificerad läkare samt medicin och övriga hjälpmedel
av tillfredsställande beskaffenhet och i tillräcklig myckenhet.

Dock kan av den försäkrade krävas deltagande i kostnaden för berörda
läkarhjälp på sätt i den nationella lagstiftningen föreskrives.

Läkarhjälpen må innehållas så länge den försäkrade utan giltigt skäl vagrar
följa läkarens föreskrifter eller gällande regler för de försäkrades förhållande
under sjukdom eller underlåter att begagna sig av den hjälp, som
erbjudes honom av försäkringsanstalten.

§ 5-

Den nationella lagstiftningen må medgiva eller föreskriva tillhandahållande
av läkarhjälp åt medlemmar av den försäkrades familj, vilka tillhöra hans
hushåll och bero av honom; den skall i sådant fall angiva de villkor, på
vilka dylik hjälp må lämnas.

§ 6.

Sjukförsäkringen bör handhavas av självstyrda anstalter, som stå under
administrativ och finansiell kontroll av offentlig myndighet samt icke drivas

8

Kungl, Majds proposition nr TI.

i vinstsyfte. Anstalter, som upprättas på enskilt initiativ, skola i varje
särskilt fall godkännas av offentlig myndighet.

De försäkrade böra deltaga i förvaltningen av de självstyrda försäkringsanstalterna
på de villkor, som föreskrivas i den nationella lagstiftningen.

Handhavandet av sjukförsäkringen må dock övertagas direkt av staten,
därest och så länge handhavandet genom självstyrda anstalter möter svårigheter
eller är omöjligt eller olämpligt på grund av nationella förhållanden
och särskilt på grund av arbetsgivar- och arbetarorganisationernas otillräckliga
utveckling.

.. §7-

De försäkrade och deras arbetsgivare böra deltaga i kostnaderna för sjukförsäkringen.

Det tillkommer den nationella lagstiftningen att bestämma om bidrag från
offentlig myndighet.

§ 8‘

Denna konvention berör i intet hänseende de förpliktelser, som härröra
från den av internationella arbetskonferensen vid dess första sammanträde
antagna konventionen angående kvinnors användande till arbete före och
efter barnsbörd.

§ 9.

Besvärsrätt skall tillkomma den försäkrade i händelse tvist uppstår rörande
hans rätt till försäkringsförmåner.

§ 30.

Stater, som omfatta vidsträckta och mycket glest befolkade områden, skola
äga frihet att icke tillämpa konventionen inom sådana delar av sitt territorium,
där på grund av befolkningens ringa täthet och vida spridning samt
kommunikationsmedlens otillräcklighet en organisation av sjukförsäkringen
i enlighet med denna konvention är omöjlig.

Stater, som önska åberopa undantagsbestämmelsen i denna paragraf, skola
meddela denna sin avsikt, då de delgiva nationernas förbunds generalsekreterare
sin officiella ratifikation av konventionen. De skola underrätta internationella
arbetsbyrån, beträffande vilka delar av territoriet de tillämpa
undantagsbestämmelsen, och angiva skälen härför.

Inom Europa skall den i förevarande paragraf givna undantagsbestämmelsen
kunna åberopas endast av Finland.

§ 11.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet med
bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar
av de övriga fredsfördragen, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare
och av honom inregistreras.

§ 12.

Denna konvention träder i kraft nittio dagar från den dag, då ratifikationerna
för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen inregistrerats
av generalsekreteraren.

Kungl. Maj:ts proposition nr 71. 9

Den är bindande allenast för de medlemmar, vilkas ratifikationer inregistrerats
hos sekretariatet.

Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem nittio dagar
från den dag, då dess ratifikation inregistrerats hos sekretariatet.

§ 13.

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen
inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds generalsekreterare
därom notificera alla medlemmarna av internationella arbetsorganisationen.
Han skall likaledes notificera dem inregistreringen av
ratifikationer, som senare delgivits honom av andra medlemmar av organisationen.

§ 14.

Unde? förbehåll med hänsyn till bestämmelserna i § 12 förbinder sig
varje medlem, som ratificerar denna konvention att tillämpa bestämmelserna
i §§ 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9 och 10 senast den 1 januari 1929 samt att vidtaga
erforderliga åtgärder för att göra dem effektiva.

§ 15-

Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar denna
konvention, förbinder sig att, i enlighet med bestämmelserna i §421 av fördraget
i Versailles och motsvarande paragrafer av de övriga fredsfördragen,
tillämpa denna konvention på sina kolonier, besittningar och protektorat.

§ 16-

Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år förflutit
från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma
genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare
för inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år,
efter det den inregistrerats hos sekretariatet.

§ 17-

Internationella arbetsbyråns styrelse åligger att minst en gång vart tionde
år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions tilllämpning
och taga i övervägande, huruvida det finnes anledning att på konferensens
dagordning upptaga frågan om konventionens revision eller modifierande.

§ 18.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga
vitsord.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

Förslag till konvention angående sjukförsäkring för jordbruksarbetare.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till
Geneve och där samlats den 25 maj 1927 till sitt tionde sammanträde
samt beslutit antaga vissa förslag angående sjukförsäkring för jordbruksarbetare,
vilken fråga innefattas i första punkten på dagordningen
för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av ett förslag till
internationell konvention,

antager denna, den femtonde dagen i juni år ettusen niohundra och tjugusju
efterföljande förslag till konvention att ratificeras av internationella arbetsorganisationens
medlemmar jämlikt bestämmelserna i del XIII av fördraget
i Versailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen.

§ L

Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar denna
konvention, förbinder sig att för jordbruksarbetare upprätta obligatorisk
sjukförsäkring, erbjudande villkor minst likvärdiga med dem som angivas i
denna konvention.

§2.

Den obligatoriska sjukförsäkringen skall äga tillämpning å arbetare, tjänstemän
och lärlingar i jordbruksföretag.

Dock äger medlem att i sin nationella lagstiftning stadga undantag, som
kunna finnas nödiga beträffande:

a) kortvariga anställningar, som icke uppnå den tidslängd, vilken må vara
fastställd, i den nationella lagstiftningen, oregelbundna anställningar, som
icke stå i samband med arbetsgivarens yrke eller företag, samt tillfälliga anställningar
och bisysslor;

b) arbetare, vilkas lön eller inkomst överskrider ett i den nationella lagstiftningen
fastställt belopp;

c) arbetare, som ej uppbära kontant avlöning;

d) hemarbetare, vilkas arbetsförhållanden icke äro likartade med vanliga
lönarbetares;

e) arbetare, som icke. uppnått eller som överskridit viss åldersgräns, som
må fastställas i den nationella lagstiftningen;

f) medlemmar av arbetsgivarens familj;

Från obligatorisk sjukförsäkring må vidare undantagas personer, vilka på
grund av lag eller förordning eller särskild anordning äro vid sjukdomsfall
berättigade till förmåner, som på det hela taget äro likvärdiga med de i
denna konvention stadgade.

§3.

Försäkrad, som till följd av abnormt fysiskt eller psykiskt tillstånd är
oförmögen. till arbete, skall vara berättigad till kontant ersättning under
minst de tjugusex första veckorna av arbetsoförmågan, räknat från och med
den första dagen, för vilken ersättning skall utgå.

Utbetalning av ersättning må göras beroende av att den försäkrade vid
sjukdomens inträffande viss tid varit ansluten till försäkringen ävensom av
utgången av viss karenstid, högst tre dagar.

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

Ersättning må innehållas:

a) då den försäkrade för samma sjukdomsfall på annan väg erhåller ersättning,
till vilken han jämlikt lag är berättigad; försäkringens sjukersättning
skall innehållas helt eller delvis, allteftersom den andra ersättningen
är likvärdig med eller mindre än den enligt förevarande paragraf utgående;

b) så länge den försäkrade icke på grund av sin arbetsoförmåga lider
minskning i sin normala arbetsinkomst eller ock underhålles på bekostnad
av försäkringsanstalten eller av allmänna medel; dock må ersättningen endast
delvis innehållas, när den försäkrade, som på detta sätt underhålles, har
familj att försörja;

c) så länge den försäkrade under sjukdomen utan giltiga skäl vägrar följa
läkarens föreskrifter eller gällande regler för de försäkrades förhållande under
sjukdom eller ock utan tillstånd och avsiktligt undandrager sig försäkringsanstaltens
tillsyn.

Ersättning må nedsättas eller förvägras vid sjukdomsfall, som uppkommit
genom den försäkrades avsiktliga åtgörande.

§4.

Den försäkrade skall äga att från sjukdomens början och minst intill utgången
av den för erhållande av ersättning fastställda tiden kostnadsfritt erhålla
vård av vederbörligen kvalificerad läkare samt medicin och övriga hjälpmedel
av tillfredsställande beskaffenhet och i tillräcklig myckenhet.

Dock kan av den försäkrade krävas deltagande i kostnaden för berörda
läkarhjälp på sätt i den nationella lagstiftningen föreskrives.

Läkarhjälp må innehållas så länge den försäkrade utan giltigt skäl vägrar
följa läkarens föreskrifter eller gällande regler för de försäkrades förhållande
under sjukdom eller underlåter att begagna sig av den hjälp, som
erbjudes honom av försäkringsanstalten.

§5-

Den nationella lagstiftningen må medgiva eller föreskriva tillhandahållande
av läkarhjälp åt medlemmar av den försäkrades familj, vilka tillhöra hans
hushåll och bero av honom; den skall i sådant fall angiva de villkor, på
vilka dylik hjälp må lämnas.

§ 6-,

Sjukförsäkringen bör handhavas av självstyrda anstalter, som stå under
administrativ och finansiell kontroll av offentlig myndighet samt icke drivas
i vinstsyfte. Anstalter, som upprättats på enskilt initiativ, skola i varje
särskilt fall godkännas av offentlig myndighet.

De försäkrade böra deltaga i förvaltningen av de självstyrda försäkringsanstalterna
på de villkor, som föreskrivas i den nationella lagstiftningen.

Handhavandet av sjukförsäkringen må dock övertagas direkt av staten,
därest och så länge handhavandet genom självstyrda anstalter möter svårigheter
eller är omöjligt eller olämpligt på grund av nationella förhållanden
och särskilt på grund av arbetsgivar- och arbetarorganisationernas otillräckliga
utveckling.

§ 7-

De försäkrade och deras arbetsgivare böra deltaga i kostnaderna för sjukförsäkringen.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

Det tillkommer den nationella lagstiftningen att bestämma om bidrag från
offentlig myndighet.

§ 8.

Besvärsrätt skall tillkomma den försäkrade i händelse tvist uppstår rörande
hans rätt till försäkringsförmåner.

§9.

Stater, som omfatta vidsträckta och mycket glest befolkade områden, skola
äga frihet att icke tillämpa konventionen inom sådana delar av sitt territorium,
där på grund av befolkningens ringa täthet och vida spridning samt
kommunikationsmedlens otillräcklighet en organisation av sjukförsäkringen i
enlighet med denna konvention är omöjlig.

Stater, som önska åberopa undantagsbestämmelsen i denna paragraf,
skola meddela denna sin avsikt, då de delgiva nationernas förbunds generalsekreterare
sin officiella ratifikation av konventionen. De skola underrätta
internationella arbetsbyrån, beträffande vilka delar av territoriet de
tillämpa undantagsbestämmelsen, och angiva skälen härför.

Inom Europa skall den i förevarande paragraf givna undantagsbestämmelsen
kunna åberopas endast av Finland.

§ 10.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet med
bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och .motsvarande delar
av de övriga fredsfördragen, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare
och av honom inregistreras.

§ 11.

Denna konvention träder i kraft nittio dagar från den dag, då ratifikationerna
för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen inregistrerats
av generalsekreteraren.

Den är bindande allenast för de medlemmar, vilkas ratifikationer inregistrerats
hos sekretariatet.

Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem nittio dagar
från den dag, då dess ratifikation inregistrerats hos sekretariatet.

§ 12.

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen
inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds generalsekreterare
därom notificera alla medlemmarna av internationella arbetsorganisationen.
Han skall likaledes notificera dem inregistreringen av ratifikationer,
som senare delgivits honom av andra medlemmar av organisationen.

§ 13.

Under förbehåll med hänsyn till bestämmelserna i § 11 förbinder sig
varje medlem, som ratificerar denna konvention, att tillämpa bestämmelserna
i §§ 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8 och 9 senast den 1 januari 1929 samt att vidtaga
erforderliga åtgärder för att göra dem effektiva.

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

13

§ 14-

Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar denna
konvention, förbinder sig att, i enlighet med bestämmelserna i § 421 av fördraget
i Versailles och motsvarande paragrafer av de övriga fredsfördragen,
tillämpa denna konvention på sina kolonier, besittningar och protektorat.

§ 15.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år förflutit
från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma
genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare
för inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år,
efter det den inregistrerats hos sekretariatet.

§ 16.

Internationella arbetsbyråns styrelse åligger att minst en gång vart tionde
år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions tilllämpning
och taga i övervägande, huruvida det finnes anledning att på konferensens
dagordning upptaga frågan om konventionens revision eller modifierande.

§ 17.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga
vitsord.

Rekommendation angående de allmänna grunderna för sjukförsäkring.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till
Genéve och där samlats den 25 maj 1927 till sitt tionde sammanträde
samt beslutit antaga vissa förslag angående grunderna för sjukförsäkring,
första punkten på dagordningen för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av eu rekommendation,

antager denna, den femtonde dagen i juni år ettusen niohundra och tjugusju
efterföljande rekommendation att underställas internationella arbetsorganisationens
medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn
till dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat sätt jämlikt
bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande
delar av de övriga fredsfördragen.

I betraktande av att upprätthållandet av en sund och kraftig arbetarstam
är av väsentlig betydelse icke blott för arbetarna själva utan också för de
samhällen, som önska utveckla sin produktionsförmåga;

i betraktande av att en sådan utveckling endast kan ernås genom en
ihärdig och systematisk tillämpning av förutseende åtgärder till förekommande
eller gottgörande av varje förlust av arbetarnas produktiva krafter,

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

och i betraktande av att det bästa medlet för vinnande av nämnda syfte
är upprättandet av ett socialförsäkringssystem, som giver de därav omfattade
personerna vissa tydligt fastställda rättigheter,

har internationella arbetsorganisationens generalkonferens
efter antagande av konventionsförslag angående dels sjukförsäkring för
arbetare inom industri och handel samt tjänstefolk dels ock sådan försäkring
för jordbruksarbetare, vilka förslag fastställa de minimivillkor, som från
början måste uppfyllas av varje sjukförsäkringssystem,

samt med hänsyn till att det, för att ställa vunnen erfarenhet till medlemmarnas
förfogande vid upprättande eller fullständigande av deras sjukförsäkring,
måste anses ändamålsenligt att angiva vissa allmänna grundsatser,
som i praktiken visat sig mest ägnade att främja en rättvis, effektiv och
lämplig organisation av sjukförsäkringen,

beslutit hemställa, att varje medlem av organisationen måtte beakta följande
grundsatser och regler:

I. Tillämpningsområde.

1. Sjukförsäkringen bör, utan åtskillnad till ålder eller kön, omfatta varje
person, som yrkesmässigt utför arbete på grund av ett arbets- eller lärlingsavtal.

2. Om det emellertid anses lämpligt att fastställa vissa åldersgränser med
hänsyn till att arbetare, som icke uppnått eller som överskridit dessa gränser,
åtnjuta skydd enligt lag eller på grund av annan anordning, bör berörda
begränsning icke från försäkringen utesluta unga personer, vilka ej kunna
betraktas såsom i vanliga fall underhållna av sin familj, och ej heller arbetare,
som icke uppnått den för erhållande av ålderspension föreskrivna
åldern.

Göres undantag för arbetare, vilkas arbetsförtjänst eller inkomst överstiger
viss gräns, bör undantaget avse endast arbetare, vilka hava sådan
arbetsförtjänst eller inkomst, att de skäligen kunna anses vara i stånd att
själva bära följderna av sjukdom.

II. Förmåner.

A. Kontanta ersättningar.

3. För att försäkrad, som blivit oförmögen till förvärvsarbete genom
sjukdom, skall kunna så snart som möjligt återvinna hälsa, bör det kontanta
understöd, som utgår i ersättning för mistad lön, vara av tillräcklig
storlek.

För detta ändamål bör den lagstadgade ersättningen i allmänhet fastställas
i förhållande till den normala lön, som utgör beräkningsgrund vid
försäkringen, och utgöra en väsentlig del av denna med hänsyn tagen till
honom åliggande försörjningsplikt. Dock kan det vara lämpligt att i länder,
där arbetarna hava tillfälle och vana att på annat sätt förskaffa sig fyllnadsersättning,
bestämma den lagstadgade ersättningen oberoende av lönen.

4. Lagstadgad ersättning bör beviljas åtminstone för de tjugusex första veckorna
av tiden för arbetsoförmågan, räknat från och med den första dagen, för
vilken ersättning skall utgå; dock bör den tid, under vilken ersättning utgår,
utsträckas till ett år i fall av allvarlig kronisk sjukdom samt för försäkrade,
som icke erhålla invaliditetsersättning vid utgången av tiden för rätt till sjukersättning.

Kungl, Maj:ts proposition nr 71. 15

5. Försäkringsanstalt, som kan visa, att den kar eu god finansiell ställning,
bör bemyndigas:

a) att inom vissa gränser öka den lagstadgade ersättningen, antingen för
alla försäkrade eller för vissa grupper av dem ock särskilt för familjeförsörjare; b)

att förlänga den i lag stadgade tid, för vilken ersättning skall utgå.

6. I länder, där begravningskostnader icke enligt praxis eller lag täckas
av annan försäkring, böra sjukförsäkringsanstalterna vid försäkrads frånfälle
utbetala ersättning för begravningskostnaderna; de böra även äga att bevilja
ersättning för kostnaderna för begravning av den försäkrades familjemedlemmar.

B. Ersättningar in natur a.

7. Behandling av vederbörligen kvalificerad läkare samt medicin ock övriga
hjälpmedel av tillfredsställande beskaffenhet ock i tillräcklig myckenhet
böra beviljas den försäkrade från början av hans sjukdom ock så länge hans
hälsotillstånd fordrar det; den försäkrade bör vara berättigad åtnjuta dessa
förmåner kostnadsfritt från början av sin sjukdom och åtminstone till utgången
av den för tilldelande av sjukersättning fastställda tiden.

8. Förutom behandling av vederbörligen kvalificerad läkare samt medicin
och övriga hjälpmedel av tillfredsställande beskaffenhet och i tillräcklig
myckenhet bör den försäkrade, då lokala och finansiella förhållanden medgiva,
beredas tillgång till specialistvård ävensom tandvård samt hava rätt
till vård å sjukvårdsanstalt, då hans familjeförhållanden göra det nödvändigt
eller hans tillstånd kräver behandling, som endast kan erhållas å sådan
anstalt.

9. Under den tid försäkrad är intagen å sjukvårdsanstalt bör försäkringsanstalten
till dem, som äro beroende av honom, utbetala hela eller en
del av den sjukersättning, som skulle hava utgått till honom, därest han
icke varit intagen å anstalten.

10. För att trygga goda hälsovårdsförhållanden för den försäkrade och
hans familj bör åt dem av hans familjemedlemmar, som tillhöra den försäkrades
hushåll och bero av honom, beredas förmånen av läkarhjälp, så ofta
detta praktiskt låter sig göra.

11. Försäkringsanstalterna böra äga att på skäliga villkor begagna sig av
sådana läkares tjänster, av vilka de äro i behov.

I stadssamhällen och inom vissa territoriella gränser bör den försäkrade
hava rätt att välja läkare bland dem som stå till försäkringsanstaltens
förfogande, därest icke dettå skulle förorsaka anstalten avsevärd extra
kostnad.

C. Förebyggande åtgärder mot sjukdom.

12. Då de flesta sjukdomar kunna förebyggas, är en vaksam förebyggande
verksamhet ägnad att förekomma nedsättning i arbetsförmåga, att för andra
ändamål göra tillgängliga medel, som utgivas för sjukdomar, vilka kunnat
undvikas, samt att främja samhällets materiella, intellektuella och moraliska
välbefinnande.

Sjukförsäkringen bör medverka till att bland arbetarna inskärpa vana att
iakttaga hälsovårdslärans regler. Den bör lämna förebyggande vård och bereda
sådan åt största möjliga antal personer, så snart sjukdomssymptom börja
framträda. Den bör vara i stånd att enligt en enhetlig plan, samordnande

16

Kungl. Maj:ta proposition nr 71.

alla därpå inriktade krafter, inträda i kampen mot folksjukdomar och verka
för folkhälsans höjande.

III. Försäkringens organisation.

13. Försäkringsanstalterna böra, under kontroll av offentlig myndighet,
förvaltas i enlighet med självstyrelsens grundsatser och uteslutande i de
försäkrades intresse. De försäkrade, som äro de mest direkt intresserade i
försäkringens verksamhet, böra genom valda representanter hava en betydande
del i förvaltningen.

14. En god organisation av läkarhjälpen och isynnerhet en rationell
anskaffning och användning av sjukvårdsutrustning, svarande mot den medicinska
vetenskapens och teknikens utveckling, kan lättast ernås — utom
under vissa särskilda förhållanden — genom verksamhetens sammanförande
distriktsvis.

IV. Tillgångar.

15. Försäkringens tillgångar böra åvägabringas genom avgifter från de
försäkrade och deras arbetsgivare. Dessa gemensamt åstadkomna medel
kunna lämpligen utökas med bidrag av det allmänna, särskilt för folkhälsans
förbättrande.

För att trygga försäkringens bestånd böra uppläggas reservfonder, lämpade
efter varje försäkringssystems särskilda förhållanden.

Y. Tvisters avgörande.

16. Till vinnande av ett snabbt och billigt avgörande böra tvister mellan
försäkrade och försäkringsanstalt i fråga om ersättningar hänskjutas till särskilda
domstolar, vilka bland sina medlemmar böra räkna domare eller bisittare,
som äro särskilt förtrogna med försäkringens syfte och de försäk- ''
rades behov.

VI. Undantag för glest befolkade områden.

17. Stater, som på grund av befolkningens ringa täthet eller kommunikationsmedlens
otillräcklighet icke kunna anordna sjukförsäkring inom vissa
delar av sitt territorium, böra:

a) inom dessa delar av territoriet upprätta en mot de lokala förhållandena
svarande hälsovårdstjänst;

b) periodvis undersöka, huruvida förutsättningarna för införande av obligatorisk
sjukförsäkring i dessa delar av territoriet inträtt.

VII. Sjömän och fiskare.

18. Denna rekommendation har icke avseende å sjömän eller å fiskare,
som idka havsfiske.

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

IT

B. Originaltexterna.

Projet de eonveution concernant

1’assurance-maladie des travai 1-

leurs de 1’industrie et da commeree
et des gens de maison.

La Conférence générale de 1’Organisation
internationale du Travail de
la Société des Nations,

Convoquée å Geneve par le Conseil
dadministration du Bureau
international du Travail, et s’y
étant réunie le 25 mai 1927, eu
sa dixiéme session,

Apres avoir décidé d adopter
diverses propositions relatives ä
1’assurance-maladie des travailleurs
de 1’industrie et du commerce et
des gens de maison, question
comprise dans le premier point de
1’ordre du jour de la session, et
Apres avoir décidé que ees
propositions prendraient la forme
d’un projet de convention internationale,

adopte, ce quinziéme jour de juin
mil neuf cent vingt-sept, le Projet de
Convention ci-aprés ä ratifier par les
Membres de 1’Organisation internationale
du Travail conformément aux
dispositions de la Partie XIII du
Traité de Versailles et des Parties
correspondantes des autres Traités de
Paix:

Artide 1.

Tout Membre de 1’Organisation internationale
du Travail qui ratilie la
présente Convention s’engage ä instituer
l’assurance-maladie obligatoire,
dans des conditions au moms équivalentes
ä celles prévues par la présente
Convention.

Article 2.

L’assurance-maladie obligatoire s’applique
aux ouvriers, employés et
apprentis des entreprises industrielles
et des entreprises commerciales, aux
travailleurs ä domicile et aux gens de
maison.

Bihang till riksdagens protokoll 1928.

Draft convention coneerning sickness

insurance för workers in industry
and commerce and domestic
servants.

The General Conference of tlie
International Labour Organisation of
the League of Nations,

Having been convened åt Geneva
by the Governing Body of
the International Labour Office,
and having met in its Tentli
Session on 25 May 1927, and
Having decided upon the adoption
of certain proposals with regard
to sickness insurance for
workers in industry and commerce
and domestic servants, wliich is
ineluded in the first item of the
Agenda of the Session, and
Having determined that these
proposals shall take the form of
a draft international convention,
adopts, this fifteenth day of June of
the year one thousand nine hundred
and twenty-seven, the following Draft
Convention for ratification by the
Members of the International Labour
Organisation, in accordance with the
provisions of Part XIII of the Treaty
of Versailles and of the corresponding
Parts of the other Treaties of Peace:

Article 1.

Each Member of the International
Labour Organisation whick ratifies
this Convention undertakes to set up
a system of compulsory sickness insurance
which skall be based on provisions
åt least equivalent to those
contained in this Convention.

Article 2.

The compulsory sickness insurance
system sliall apply to manual and
non-manual workers, ineluding apprentices,
employed by industrial undertakings
and commeicial undertakings,
out-workers and domestic servants.

1 samt. 38 heift. (Nr 71.)

322 28 2

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

Toutefois, il appartient ä cliaque
Membre de prévoir dans sa législation
nationale telles exceptions qu’il estime
nécessaires en ce qui concerne:

a) les emplois temporaires dont la
durée 11’atteint pas une limite que
pourra fixer la législation nationale,
les emplois irréguliers étrangers a la
profession ou ä 1’entreprise de 1’employeur,
les emplois occasionnels et
les emplois accessoires;

b) les travailleurs dont le salaire
ou le revenu dépasse une limite qui
peut étre fixée par la législation nationale
;

c) les travailleurs qui ne reyoivent
pas de rémunération eu espéces;

d) les travailleurs ä domicile dont
les conditions de travail ne peuvent
étre assimilées a celles des salariés;

e) les travailleurs qui n’ont pas
atteint ou qui ont dépassé des limites
d’åge que peut fixer la législation nationale
;

f) les membres de la famille de
l’employeur.

En outre, peuvent étre exemptées
de 1’obligation dassurance contre la
maladie, les personnes qui ont droit,
en cas de maladie, en vertu de lois
ou de réglements ou d’un statut special,
ä des avantages au moms équivalents,
dans 1’ensemble, ii ceux prévus
dans la présente Oonvention.

La présente Oonvention ne vise pas
les marins et les marins péclieurs dont
1’assurance contre la maladie pourra
faire l’objet d’une décision d’une session
ultérieure de la Conférence.

Article 3.

Lassuré incapable de travailler par
suite de l’état anormal de sa santé
pliysique ou mentale a droit a une
indemnité en espéces au moins pendant
les vingt-six premiéres semaines
d’incapacité a compter du premier jour
indemnisé.

L’attribution de 1’indemnité peut
étre subordonnée ä laccomplissement
par lassuré d’un stage et ä 1’expira -

It sliall, nevertheless, be open ta
any Member to make sucli exceptions
in its national laws or regulations as
it deems necessary in respect of:

(a) Temporarj7 employment which
lasts for less than a period to be determined
by national laws or regulations,
casual employment not for the
purpose of tlie employer’s trade or
business, occasional employment and
subsidiary employment;

(b) Workers wliose wages or income
exceed an amount to be determined
by national laws or regulations;

(c) Workers who are not paid a
money wage;

(d) Out-workers wliose conditions
of work are not of a like nature to
tliose of ordinary wage-earners;

(e) Workers below or above agelimits
to be determined by national
laws or regulations;

(f) Members of tlie employers’ familj7.

It shall further be open to exempt
from the compulsory sickness insurance
system persons who in case of
sickness are entitled by vittne of any
laws or regulations, or of a special
scheme, to advantages åt least equivalent
on the wliole to tliose provided
for in this Oonvention.

Tliis Oonvention shall not apply
to seamen and sea fisliermen for wliose
insurance against sickness provision
may be made by a décision of a later
Session of the Conference.

Article 3.

A11 insured person wlio is rendered
incapable of work by reason of tlie
abnormal state of his bodily or mental
liealtli sliall be entitled to a casli
benefit for åt least the first twentysix
weeks of incapacity from and including
the first day for Vvliicli benefit
is payalile.

Tlie payment of this benefit maj7
be made conditional on the insured
person having first complied witli a

Kungl. Maj:ts proposition nr 71. l‘J

tion dun délai dattente de trois jours
au plus.

L’indemnité pen t étre suspendue:

a) lorsque lassuré re§oit déja, par
ailleurs, en vertu de la loi, et pour la
méme maladie, une autre allocation;
la suspension sera totale ou partielle
selon que cette derniére allocation
sera équivalente ou inférieure ä l’indemnité
prévue par le present artide;

b) aussi longtemps que 1’assuré ne
subit pas, du fait de son incapadté,
de perte de revenu normal de travail
ou qu’il est entretenu aux frais de
1’assurance ou de fonds publics; toutefois,
la suspension de l’indemnité ne
sera que partielle lorsque l’assuré
ainsi entretenu personnellement a des
cliarges de famille;

c) aussi longtemps que lassuré refuse
d’observer, sans motif valable,
les prescriptions médicales et les instructions
relatives ä la conduite des
inalades ou se soustrait sans autorisation
et volontairement au contréle de
1’institution d’assurance.

Lindemnité peut étre réduite ou
supprimée en cas de maladie résultant
d’une fante intentionnelle de lassuré.

Artide 4.

Lassuré a droit gratuitement, ä
partir du début de la maladie et au
moms jusqua l’expiration de la période
prévue pour 1’attribution de l’indemnité
de maladie, au traitement par
un médecin dument qualilié, ainsi qu’ä
la fourniture de médicaments et de
moyens tliérapeutiques de qualité et
quantité suffisantes.

Toutefois, une partidpation aux frais
de 1’assistance peut étre demandée ä
lassuré dans les conditions fixées par
la législation nationale.

L’assistance médicale peut étre
suspendue aussi longtemps que l’as -

qualifying period and, on the expiry
of the same, with a waiting period of
not more than tliree days.

Cash benefit may be withheld in
the following cases:

(a) Where in respeet of the same
illness the insured person receives
compensation from another source te
which lie is entitled by law; benefit
shall only be wholly or partially witlilield
in so far as such compensation
is equal to or less than the amount
of the benefit provided by the present
Artide;

(b) As long as the insured person
does not by the fact of las incapacity
suffer any loss of the normal product
of his labour, or is maintained åt the
expense of the insurance funds or
from public funds; nevertheless, cash
benefits shall only partially be with
lield when the insured person, although
tlius personall}''maintained,''has
family responsibilities;

(c) As long as the insured person
while ill refuses, without valid reason,
to comply with the doctor’s orders,
or the instructions relating to the conduct
of insured persons while ill, or
volontarily and without authorisation
removes liimself from the supervision
of the insurance institutions.

Cash benefit may be reduced or
refused in the case of sickness caused
by the insured person s wilful misconduct.

Artide 4.

The insured person shall be entitled
free of charge, as from the cornmencement
of liis illness and åt least
until the period prescribed for the
grant of sickness benefit expires, to
medical treatment by a fully qualified
medical man and to the supply of
proper and sufficient medicines and
appliances.

Nevertheless, the insured person
may be required to pay such part of
the cost of medical benefit as may be
prescribed by national laws or regulations.

Medical benefit may be withheld as
long as the insured person refuses.

20

Kungl. Maj.ts proposition nr /1.

suré refuse, sans motif valable, de se
conformer aux prescriptions médicales
et aux instructions relatives ;i la conduite
des malades, ou néglige d’utiliser
1’assistance mise ä sa disposition par
1’institution d’assurance.

Article 5.

La législation nationale peut autoriser
ou prescrire 1’attribution de l’assistance
médicale aux membres de la
famille de 1’assuré vivant dans son
ménage et a sa charge; elle détermine
les conditions dans lesquelles cette
assistance peut étre accordée.

Article 6.

L’assurance-maladie doit étre gérée
par des institutions autonomes placées
sous le contröle administratif et financier
des pouvoirs publics et ne poursuivant
aucun but lucratif. Les institutions
issues de 1’initiative privée
doi ven t faire l’objet d’une reconnaissance
spéciale des pouvoirs public.

Les assurés doivent étre appelés a
participer å la gestion des institutions
autonomes dassurance dans des conditions
déterminées par la législation
nationale.

Toutefois, la gestion de 1’assurancemaladie
peut étre assuinée directement
par l’Etat lorsque et aussi longtemps
que la gestion par des institutions
autonomes est rendue difficile ou impossible
ou inappropriée en raison des
conditions nationales et notamment
de 1''insuffisance de développement
des organisations professionnelles
d’employeurs et de travailleurs.

Article 7.

Les assurés et leurs employeurs
doivent participer ;i la constitution
des ressources de l’assurance-maladie.

Il appartient ä la législation nationale
de statuer sur la contribution
financiére des pouvoirs publics.

without valid reason, to comply witli
the doctor’s orders or tlie instructions
relating to tlie conduct of insured
persons while ill, or neglects to make
use of the facilities placed åt liis disposal
by tlie insurance institution.

Article 5.

National larvs or regulations may
authorise or prescribe the grant of
medical benefit to members of an insured
person s family living in liis
household and dependent upon him,
and sliall determine the conditions
under whicli sucli benefit sliall be
administered.

Article 6.

Sickness insurance shall be administered
by self-governing institutions,
wliicli shall be under the administrative
and financial supervision of the
competent public autliority and shall
not be carried on witli a view of profit.
Institutions founded by private initiative
must be specially approved by
the competent public autliority.

The insured persons shall participate
in the management of the selfgoverning
insurance institutions on
sucli conditions as may be prescribed
by national laws or regulations.

The administration of sickness insurance
may, nevertheless, be undertaken
directly by the State where and
as long as its administration is rendered
difficult or impossible or inappropriate
by reason of national conditions,
and particularly by the insufficient
development of the employers’
and workers’ organisations.

Article 7.

The insured persons and their employers
sliall sliare in providing the
financial resources of tlie sickness insurance
system.

It is open to national laws or regulations
to decide as to a financial
contribution by the competent public
autliority.

Kimgl. Maj:ts proposition nr 71.

21

Artide 8.

La présente Convention ne porte
aucune atteinte aux obligations qui
résultent de la Convention concernant
1’emploi des femmes avant et apres
1’accouchement adoptée par la Conférence
internationale du Travail ä sa
premiére session.

Article 9.

Un droit de recours doit étre reconnu
ä 1’assuré en cas de contestation
au sujet de son droit aux prestations.

Artide 10.

Les Etats qui comprennent de vastes
territoires tres peu peuplés peuvent
ne pas appliquer les dispositions de
la présente Convention dans les parties
de leur territoire ou, par suite de la
faible densité et de la dispersion de
la population et de 1’insuffisance des
moyens de communication, l’organisation
de 1’assuranee-maladie, conformément
ä la présente Convention, est
impossible.

Les Etats qui désirent se prévaloir
de la dérogation autorisée par le présent
artide devront notifier leur intention
en communiquant leur ratification
formelle de la Convention au
Secrétaire général de la Société des
Nations. Ils devront faire connaitre
au Bureau international du Travail
les parties de leur territoire pour lesquelles
ils appliquent la dérogation,
en indiquant les motifs de leur décision.

En Europé, la dérogation prévue
par le présent artide ne pourra étre
invoquée que par la Finlande.

Artide 11.

Les ratifications officielles de la présente
Convention dans les conditions
prévues ä la Partie XIII du Traité
de Versailles et aux Parties correspondantes
des autres Traités de Paix
seront communiquées au Secrétaire
général de la Société des Nations et
par hd enregistrées.

Artide 8.

Tliis Convention does not in any
respect affect the obligations arising
out of the Convention concerning the
employment of women before and
after childbirth, adopted by the International
Labour Conference åt its
First Session.

Artide 9.

A right of appeal shall be granted
to the insured person in case of dispute
concerning his right to benefit.

Artide 10.

It shall be open to States whicli comprise
large and very thinly populated
areas not to apply the Convention in
districts where, by reason of the small
density and wide dispersion of the
population and the inadequacy of the
means of communication, the organisation
of sicknes insurance, in accordance
with this Convention, is impossible.

The States whicli iutend to avail
themselves of the exception provided
by this Artide shall give notice of
their intention when communicating
their formal ratifieation to the Secretary-General
of the League of Nations.
They shall inform the International
Labour Office as to what districts they
apply the exception and indicate their
reasons therefor.

In Europé it shall be open only
to Finland to avail itself of the exception
contained in this Article.

Article 11.

The formal ratifications of this Convention
under the conditions set forth
in Part XIII of the Treaty of Versailles
and in the corresponding Parts
of the other Treaties of Peace shall be
communicated to the Secretary-General
of the League of Nations for registration.

22

Kungl. Maj:ts proposition av 71.

Article 12.

La présente Convention entrera eu
vigueur quatre-vingt-dix j ours apres que
les ratifications de deux Membres de
]’Organisation internationale du Travail
auront été enregistrées par le
Secrétaire général.

Elle ne liera que les Membres dont
la ratification aura été enregistrée au
Secrétariat.

Par la suite, cette Convention entrera
en vigueur pour cliaque Membre
quatre-vingt-dix jours apres la date
o ii sa ratification aura été enregistrée
au Secrétariat.

Article 13.

Aussitot que les ratifications de
deux Membres de 1’Organisation internationale
du Travail auront été enregistrées
au Secrétariat, le Secrétaire
général de la Société des Nations
notifiera ce fait ä tous les Membres
de 1’Organisation internationale du
Travail. Il leur notifiera également
l’enregistrement des ratifications qui
luis seront ultérieurement communiquées
par tous autres Membres de
1''Organisation.

Article 14.

Sous réserve des dispositions de
1’article 12, tout Membre qui ratifie
la présente Convention sengage ä
appliquer les dispositions des artides
1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9 et 10 au plus
tard le ler janvier 1929, et ä prendre
telles mesures qui seront nécessaires
pour rendre effectives ees dispositions.

Article 15.

Tout Membre de 1’Organisation internationale
du Travail qui ratifie la
présente Convention s’engage ä l’appliquer
a ses colonies, possessions ou
protectorats, conformément aux dispositions
de 1’article 421 du Traité de
Versailles et des artides correspondants
des autres Traités de Paix.

Article 12.

Tliis Convention sliall come into
force ninety days after the date on
wliich tlie ratifications of two Members
of the International Labour Organisation
liave been registered by the Secretary-General.

It sliall be binding only upon
those Members whose ratifications
have been registered with the Secretariat.

Thereafter, the Convention sliall
come into force for any Member
ninety days after the date on whicli
its ratification lias been registered
with the Secrétariat.

Article 13.

As soon as the ratifications of two
Members of the International Labour
Organisation have been registered with
the Secrétariat, the Secretary-General
of the League of Nations shall so
notify all the Members of the International
Labour Organisation. He
sliall likewise notify them of the regi -stration of ratifications wliich may be
communicated subsequently by otlier
Members of the Organisation.

Article 14.

Subject to the provisions of Article
12, eacli Member whicli ratifies
tliis Convention agrees to bring the
provisions of Artides 1, 2, 3, 4, 5, G,
7, 8, 9 and 10 into operation not later
than 1 January 1929, and to take sucli
action as may be necessary to make
these provisions effeetive.

Article 15.

Eacli Member of the International
Labour Organisation wliich ratifies
tliis Convention engages to apply it
to its colonies, possessions and protectorates,
in accordance with the provisions
of Article 421 of the Treaty
of Versailles and of the corresponding
Artides of the otlier Treaties of
Peace.

23

Kungl. Maj:ts

Article IG.

Tout Membre ayant ratifié la présente
Convention peut la dénoncer, a
l’expiration d’ime période de dix années
apres la date de la mise en vigueur
initiale de la Convention, par
un acte communiqué au Secrétaire
général de la Société des Nations et
par lui enregistré. La dénonciation
ne prendra effet qu’une année apres
avoir été enregistrée au Secrétariat.

Article 17.

Le Conseil d administration du Bureau
international du Travail devra,
ati moms une fois tous les dix ans,
presenter ä la Conférence générale un
rapport sur 1’application de la présente
Convention et décidera s’il y a
lieu d''inscrire a l’ordre du jour de la
Conférence la question de la revision
ou de la modification de la dite Convention.

Article 18.

Les textes franyais et anglais de la
présente Convention feront foi 1’un et
3’antre.

•oposition nr 71.

Article 16.

A Member which has ratified this
Convention may denounce it after the
expiration of ten years from the date
on which the Convention first comes
into force, by an act communicated
to the Secretary-General of the League
of Nations för registration. Such
denunciation shall not take effect until
one year after the date on which
it is registered with the Secretariat.

Article IT.

Åt least once in ten years the Governing
Body of the International Labour
Office shall present to the General
Conference a report on the working
of this Convention and shall consider
the desirability of placing on
the Agenda of the Conference the
question of its revision or modification.

Article 18.

The French and English texts of
this Convention shall both be authentic.

Projet, de Convention concernant Draft Convention concerning siekness
l assurance-maladie des travail- Insurance för agricultural

lenrs agrieoles. workers.

La Conférence générale de l’Orga- The general Conference of the Innisation
internationale du Travail de ternational Labour Organisation of
la Société des Nations, tlie League of Nations,

Convoquée a, Geneve par le
Conseil d''administration du Eu
reau international du Travail, et
s’y étant réunie le 25 mai 1927,
eu sa dixiéme session,

Apres avoir décidé dadopter
diverses propositions relatives a
1’assurance-maladie des travailleurs
agrieoles, question comprise
dans le premier point de l’ordre
du jour de la session, et

Apres avoir décidé que ees propositions
prendraient la forme
d’un projet de convention internationale,

Having been convened åt Geneva
by the Governing Body of
the International Labour Office,
and having met in'' its Tenth Session
on 25 May 1927, and

Having decided upon the adoption
of certain proposals with regard
to the siekness insurance for
agricultural workers, which is included
in the first item of the
Agenda of the Session, and

Having determined that these
proposals shall take the form of
a draft international convention,

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

adopte, ce quiuziéme jour de juin mil
neuf cent vingt-sept, le Projet de Convention
ci-aprés’ ä ratitier par les
Membres de 1’Organisation internationale
du Travail conformément aux
dispositions de la Partie XIII du
Traité de Versailles et des Parties
correspondantes des autres Traités de
Paix:

Article 1.

Tout Membre de 1''Organisation internationale
du Travail qui ratifie la présente
Convention s’engage ä instituer
1’assurance-maladie obligatoire pour
les travailleurs agricoles, dans des
conditions au moms équivalentes ä
celles prévues par la présente Convention.

Article 2.

Lassurance-maladie obligatoire s’applique
aux ouvriers, employés et
apprentis des entreprises agricoles.

Toutefois, il appartient ä ckaque
Membre de prévoir dans sa législation
nationale telles exceptions qu’il estime
nécessaires en ce qui concerne:

a) les emplois temporaires dont la
durée natteint pas une limite que
pourra tixer la législation nationale,
les emplois irréguliers étrangers ä la
profession ou ä 1’entreprise de l’employeur,
les emplois occasionnels ou
les emplois accessoires;

b) les travailleurs dont le salaire
ou le revenu dépasse une limite qui
peut étre fixée par la législation nationale
;

c) les travailleurs qui ne regoivent
pas de rémunération en espéces;

d) les travailleurs a domicile dont
les conditions de travail ne peuvent
étre assimilées ä celles des salariés;

e) les travailleurs qui n’ont pas
atteint ou qui ont dépassé des limites
dage que peut fixer la législation
nationale;

f) les membres de la famille de
Temployeur.

adopts, tliis fifteenth day of June of
tlie year one thousand nine liundred
and twenty-seven, tlie following Draft
Convention for ratification by the
Members of the International Labour
Organisation, in accordance witli the
provisions of Part XIII of the Treaty
of Versailles and of the cörresponding
Parts of the other Treaties of
Peace:

Article 1.

Eacli Member of the International
Labour Organisation which ratifies
this Convention undertakes to set up
a system of compulsory sickness insurance
for agricultural workers, which
shall be based on provisions åt least
equivalent to those contained in this
Convention.

Article 2.

The compulsory sickness insurance
system sliall apply to manual and
non-manual workers including apprentices,
employed by agricultural undertakings.

It sliall, nevertheless, be open to
any Member to make sucli exceptions
in its national laws or regulations as
it deems necessary in respect of:

(a) Temporary employment which
lasts for less than a period to be determined
by national laws or regulations,
casual employment not for the
purpose of the employers trade or
business, occasional employment and
subsidiary employment;

(b) Workers whose wages or income
exceed an amount to be determined
by national laws or regulations;

(c) Workers who are not paid a
money wage;

(d) Out-workers whose conditions
of work are not of a like nature to
those of ordinary wage-earners;

(e) Workers below or above agelimits
to be determined by national
laws or regulations;

f) Members of the employer s family.

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

En outre, peuvent étre exemptées
de 1’obligation dassurance contre la
maladie les personnes qui ont droit,
en cas de maladie, en vertu de lois
ou de réglements ou d’un statut special,
a des avantages au moms équivalents,
dans 1’ensemble, ä ceux prévus
dans la présente Convention.

Artide 3.

Lassuré incapable de travailler par
suite de 1’état anormal de sa santé
physique ou mentale a droit a une
indemnité eu espéces au moms pendant
les vingt-six premiéres semaines
d’incapacité ii compter du premier
jour indemnisé.

Lattribution de 1’indemnité peut
étre subordonnée ii 1’accomplissement
par lassuré d’un stage et ä 1''expiration
d’un délai dattente de trois jours
au plus.

Lmdenmité peut étre suspeiulue:

a) lorsque l assuré regoit déjä, par
ailleurs, en vertu de la loi, et pour la
méme maladie, une autre allocation;
la suspension sera totale ou partielle
selon que cette derniére allocation
sera équivalente ou inférieure ii l’indemnité
prévue par le present artide;

b) aussi longtemps que l assuré ne
subit pas, du fait de son incapacité,
de perte du revenu normal de travail
ou qu’il est entretenu aux frais de
l’assurance ou de fonds publics; toutefois,
la suspension de 1’indemnité ne
sera que partielle lorsque 1’assuré ainsi
entretenu personnellement a des
charges de famille;

c) aussi longtemps que lassuré refuse
d’observer, sans motif valable,
les prescriptions médicales et les in■structions
relatives ä la conduite des
malades ou se soustrait sans autorisation
et volontairement au contröle
de 1’institution d’assurance.

It shall further be open to exemptfrom
the compulsory sickness insurance
system persons who in case of
sickness are entitled by virtue of anv
laws or regulations, or of a special
sckeme, to advantages åt least equivalent
on the whole to tliose provided
for in this Convention.

Artide 3.

An insured person who is rendered
incapable of work by reason of the
abnormal state of his bodily or mental
health shall be entitled to a cash
benefit for åt least the first twenty-six
weeks of incapacity from and including
the first day for which benefit is payable.

The payment of this benefit may
be made conditional on the insured
person having first complied with a
qualifying period and, on the expirv
of the same, with a waiting period of
not more tlian three days.

Cash benefit may be withheld in
the following cases:

(a) Where in respect of the same
illness the insured person receives
compensation from another source to
which he is entitled by law; benefit
shall only be wholly or partially withheld
in so far as such compensation
is equal to or less than the arnount
of the benefit provided by the present
Artide;

(b) As long as the insured person
does not by the fact of his incapacity
suffer any loss of the normal product
of his labour, or is maintained åt the
expense of the insurance funds or
from public funds; nevertheless, cash
benefits shall only partially be withheld
when the insured person, although
thus personally maintained, has family
responsibilities.

(c) As long as the insured person
while ill refuses, without valid reason,
to comply with the doctor’s orders,
or the instructions relating to the
conduct of insured persons while ill.
or voluntarily and without authorisation
removes himself from the supervision
of the insurance institutions.

26

Kungl. MajUs proposition nr 71.

L’indemuité peut étre réduite ou
supprimée en cas de maladie résultant
d’une fante intentionnelle de l''assuré.

Artide 4.

Lassuré a droit gratuitement, ä
partir du début de la maladie et au
moms jusqu’a l’expiration de la période
prévue pour 1’attribution de
Tindemnité de maladie, au traitement
par un médecin dument qualifié, ainsi
qu a la fourniture de médicaments et
de moyens tliérapeutiques de qualité
et quantité suffisantes.

Toutefois, une participation aux
frais de 1’assistance peut étre demandée
a lassuré dans les conditions
fixées par la législation nationale.

Lassistance médicale peut étre
suspendue aussi longtemps que l’assuré
refuse, sans motif valable, de se
eonformer aux prescriptions médicales
et aux instructions relatives ä la conduite
des malades, ou néglige d utiliser
l’assistance mise ä sa disposition par
1’institution dassurance.

Article 5.

La législation nationale peut autoriser
ou prescrire l’attribution de l’assistance
médicale aux membres de la
famille de 1’assuré vivant dans son
ménage et ä sa cliarge; elle détermine
les. conditions dans lesquelles cette
assistance peut étre accordée.

Article 6.

Lassurance-maladie doit étre gérée
par des institutions autonomes placées
sous le contröle administratif et financier
des pouvoirs publics et ne poursuivant
aucun but lucratif. Les institutions
issues de 1’initiative privée
doivent faire l’objet d’une reconnaissance
spéciale des pouvoirs publics.

Les assurés doivent étre appelés a
participer a la gestion des institutions
autonomes d assurance dans des con -

Casli benefit- may be reduced or
refused in the case of sickness caused
by tlie insured person’s wilful misconduct.

Article 4.

The insured person shall be entitled
free of cliarge, as from the commencement
of his illness and åt least
until the period prescribed for the
grant of sickness benefit expires, to
medical treatment by a fully qualified
medical man and to the supply of
proper and sufficient medicines and
appliances.

Nevertheless, the insured person
may be required to pay such part of
the cost of medical benefit as may
be prescribed liv national lavs or régulations.

Medical benefit may be withheld
as long as the insured person refuses,
without valid reason, to comply witli
the doctors orders or the instructions
relating to the conduct of insured
persons wliile ill, or neglects to make
use of the facilities placed åt his disposal
by the insurance institution.

Article 5.

National lavs or regulations may authorise
or prescribe the grant of medical
benefit to members of an insured
person’s family living in his houseliold
and dependent upon him, and
shall determine the conditions under
which such benefit sliall be administered.

Article 6.

Sickness insurance sliall be administered
by self-governing institutions,
which shall be under the administrative
and financial supervision of the
competent public authority and shall
not be carried on witli a view of profit.
Institutions founded by private
initiative must be specially approved
by the conqtetent public authority.

The insured persons sliall participate
in the management of the self-governing
insurance institutions ou such con -

27

Kungl. Maj:ts proposition nr il.

ditions déterminées par la législation
nationale.

Toutefois, la gestion de 1’assurancemaladie
pent étre assumée directement
par l’Etat lorsque et aussi longtemps
q ne la gestion par des institutions
autonomes est rendue difficile ou
impossible ou inappropriée en raison
des conditions nationales etnotamment
de l’insuffisance de développement des
organisations professionnelles d’employeurs
et de travailleurs.

Artide 7.

Les assurés et leurs employeurs
doivent participer ä la constitution
des ressources de l’assurance-maladie.

Il appartient u. la législation nationale
de statuer sur la contribution
iinanciére des pouvoirs publics.

Article 8.

Un droit de recours doit étre reronnu
ä 1’assuré en cas de contestation
au sujet de son droit aux prestations.

Article 9.

Les Etats qui comprennent de vastes
territoires tres pen peuplés peuvent
ne pas appliquer les dispositions de
la présente Convention dans les parties
de leur territoire oii. par suite de la
faible densité et de la dispersion de
la population et de 1’insuffisance des
moyens de communication, 1’organisation
de 1''assurance-maladie, conformément
a la présente Convention, est
impossible.

Les Etats qui désirent se prévaloir
de la dérogation autorisée par le present
article devront notilier leur intention
en communiquant leur ratification
formelle de la Convention au
Secrétaire général de la Société des
Nations. Ils devront faire connaitre
au Bureau international du Travail
les parties de leur territoire pour
lesquelles ils appliquent la dérogation,
en indiquant les motifs de leur
décision.

ditions as may be prescribed by national
laws or regulations.

The administration of sickness insurance
may, nevertheless, be undertaken
directly by tlie State wliere and
as long as its administration is rendered
difficult or impossible or inappropriate
by reason of national conditions,
and particularly by the insufficient
development of the employers’
and workers’ organisations.

Article 7.

The insured persons and their employers
shall share in providing the
financial resources of the sickness insurance
system.

It is open to national laws or regulations
to decide as to a financial
contribution by the competent public
authority.

Article 8.

A riglit of appeal shall be granted
to the insured person in case of dispute
concerning his riglit to benefit.

Article 9.

It sliall be open to States which
comprise large and very thinly populated
areas not to apply the Convention
in districts where, by reason
of the small density and wide dispersion
of the population and the inadequacy
of the means of communication,
the organisation of sickness insurance,
in accordance with this Convention,
is impossible.

The States which intencl to avail
themselves of the exception provided
by this Article shall give notice of
their intention when communicating
their formal ratification to the Secretary-General
of the League of Nations.
They shall inform the International
Labour Office as to what districts
they apply the exception and indicate
their reason therefor.

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

Eu Europé, la dérogation prévue
par le present article ne pourra étre
invoquée que par la Finlande.

Article 10.

Les ratifications officielles de la
présente Convention dans les conditions
prévues ä la Partie XIII du
Traité de Versailles et aux Parties
correspondantes des autres Traités
de Paix seront communiquées au Secrétaire
général de la Société des Nations
et par lui enregistrées.

Article 11.

La présente Convention entrera eu
vigueur quatre-vingt-dix jours apres
que les ratifications de deux Membres
de 1’Organisation internationale du
Travail auront été enregistrées par le
Secrétaire général.

Elle ne liera que les Membres dont
la ratification aura été enregistrée au
Secrétariat.

Par la suite, cette Convention entrera
en vigueur pour chaque Membre
quatre-vingt-dix jours apres la
date ou sa ratification aura été enregistrée
au Secrétariat.

Article 12.

Aussitöt que les ratifications de
deux Membres de l’Organisation internationale
du Travail auront été enregistrées
au Secrétariat, le Secrétaire
général de la Société des Nations notifiera
ce fait ä tous les Membres de
1’Organisation internationale du Travail.
Il leur notifiera également l’enregistrement
des ratifications qui lui
seront ultérieurement communiquées
par tous autres Membres de l’Organisation.

In Europé it sball be open only
to Finland to avail itself of the exception
contained in tliis Article.

Article 10.

Tlie formal ratifications of tliis Convention
under tlie conditions set forth
in Part XIII of tlie Treaty of Versailles
and in tlie corresponding Parts
of the otlier Treaties of Peace shall
be communicated to the SecretaryGeneral
of the League of Nations for
registration.

Article 11.

Tliis Convention shall come into
force ninety days after the date on
which the ratifications of two Members
of the International Labour Organisation
have been registered by
the Secretary-General.

It shall be binding only upon those
Members wliose ratifications have been
registered with the Secrétariat.

Thereafter, the Convention sliall
come into force for any Member ninety
days after the date on which its ratification
has been registered with the
Secrétariat.

Article 12.

As soon as the ratifications of two
Members of the International Labour
Organisation have been registered
with the Secrétariat, the SecretaryGeneral
of the League of Nations
sliall so notify all the Members of
the International Labour Organisation.
He shall likewise notify them
of the registration of ratifications
which may be communicated subsequently
by other Members of the Organisation.

Article 13.

Sous réserve des dispositions de
1’article 11, tout Membre qui ratifie la
présente Convention sengage ä appliquer
les dispositions des artides 1,
2, 3, 4, 5, 6, 7, 8 et 9 au plus tard
le ler janvier 1929, et a prendre telles
mesures qui seront nécessaires pour
rendre effectives ees dispositions.

Article 13.

Subject to the provisions of Article
11, each Member which ratifies tliis
Convention agrees to bring the provisions
of Artides 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7,
8 and 9 into operation not later tlian
1 January 1929, and to take such
action as may be necessary to make
tliese provisions effeetive.

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

Artide 14.

Tout Membre de 1’Organisation internationale
du Travail qui ratifie la
présente Convention s’engage ä l’appliquer
u, ses colonies, possessions ou
protectorats, conformément aux dispositions
de 1’artide 421 du Traité de
Versailles et des artides correspondants
des autres Traités de Paix.

Artide 15.

Tout Membre ayant ratifié la présente
Convention peut la dénoncer, ä
l’expiration d’une période de dix années
apres la date de la mise en vigueur
initiale de la Convention, par
un acte communiqué au Secrétaire
général de la Société des Nations et
par lui enregistré. La dénonciation
ne prendra effet qu’une année apres
avoir été enregistrée au Secrétariat.

Artide 16.

Le Conseil dadministration du
B ureau international du Travail devra,
au moins une fois tous les dix ans,
présenter ä la Conférence générale
un rapport sur 1’application de la
présente Convention et décidera s’il
y a lieu d’inscrire a l’ordre du jour
de la Conférence la question de la
revision ou de la modification de la
dite Convention.

Artide IT.

Les textes frangais et anglais de
a présente Convention feront foi l’un
et 1’autre.

Artide 14.

Eacli Member of tke International
Labour Organisation whick ratifies
this Convention engages to apply it
to its colonies, possessions and protectorates,
in accordance vvitli tlie provisions
of Artide 421 of tke Treaty
of Versailles and of tlie corresponding
Artides of tlie otlier Treaties of Peace.

Artide 15.

A Member vhicli kas ratified tkis
Convention may denounce it after tke
expiration of ten years from tke date
on whick tke Convention first comes
into force, by an act communicated
to tke Secretary-General of tke League
of Nations for registration. Suck denunciation
skall not take effect until
one year after tke date on wkicli it
is registered witli tke Secretariat.

Artide 16.

Åt least once in ten years, tke Governing
Body of tke International
Labour Office skall present to tke
General Conference a report on tke
working of tkis Convention and skall
consider tke desirability of placing
on tke Agenda of tke Conference tke
question of its revision or modification.

Artide IT.

Tke French and Englisk texts of tkis
Convention skall botli be anthentic.

Recommandation concernant
les principes généraux de
1’Assurance-Maladie.

La Conférence générale de l’Organisation
internationale du Travail de
la Société des Nations,

Convoquée ä Geneve par le Conseil
d’administration du Bureau
international du Travail, et s’y
étant réunie le 25 mai 1927 en sa
dixiéme session,

Recommeiidation concerning
tlie General Prlnciples of
Siekness Insurance.

Tke Genera] Conference of tke
International Labour Organisation of
tke League of Nations,

Having been convened åt Geneva
liv tke Governing Body of
tke International Labour Office,
and kaving met in its Tentli Session
on 25 May 1927. and

30

Kungl. Maj ds proposition nr /l.

Apres avoir décidé dadopter
diverses propositions concernant
les principes de l’assurance-maladie,
premiére question inscrite ä
1’ordre du jour de la session, et
Apres avoir décidé que ees propositions
prendraient la forme
d’une recommandation,
adopte, ce quinziéme jour de juin
mil neuf cent vingt-sept, la Eecommandation
ci-aprés a soumettre ä l’examen
des Membres de 1’Organisation
internationale du Travail, en vue de
lui faire porter effet sous forme de
loi nationale 011 autrement, conformément
aux dispositions de la Partie
XIII du Traité de Versailles et des
Parties correspondantes des autres
Traités de Paix:

Considérant que le maintien d’une
main-d’oeuvre saine et vigoureuse est
d’une importance essentielle,non seulement
pour les travailleurs eux-mémes,
mais également pour les collectivités
désireuses de développer leur capacité
de produetion;

qu’un tel développement ne peut
étre atteint que par un effort de prévoyance
constant et systématique eu
vue de prévenir et de rétablir toute
perte des forces productrices des travailleurs; que

le meilleur moyen de réaliser
une telle prévoyance consiste dans
1’institution de 1’assurance sociale qui
donne aux bénéficiaires des droits
nettement établis;

La Conférence générale de l’Organisation
internationale du Travail,

apres avoir adopté des projets de
convention concernant, d’une part,
1’assurance-maladie des travailleurs de
l’industrie et du commerce et des gens
de maison, et, dautre part, 1’assurance-maladie
des ti-availleurs agricoles,
projets qui établissent les conditions
minima auxquelles devrait réjtondre
des son origine tout systéme
d’assurance-maladie;

et estimant quafin de permettre
aux Membres de profiter de 1’expérience
acquise en vue d’instituer ou de

Having decided upon the adoption
of certain proposals witli
x’egard to the principles of sickness
insurance, tlie first item on
tlie Agenda of tlie Session, and
Having determined that tliese
proposals sliould take the form of
a recommendation,

adopts, this fifteentli day of June of
the year one tliousand nine hundred
and twenty-seven, the following Eecommendation,
to be submitted to
the Members of the International
Labour Organisation for consideration
witb a view to effeet being given to
it by national legislation or otherwise,
in accordance witb the provisions of
Part XIII of the Treaty of Versailles
and of the corresponding Parts of the
other Treaties of Peace:

Whereas the maintenance of a liealthy
and vigorous labour supply is of
capitai inqiortance not only för the
workers themselves, but also for communities
which desire to develop their
produetive capacity; and

Whereas this development is only
attainable by constantly and systematically
applying provident measures
to obviate or make good any loss of
the workers’ produetive efficiency;
and

Whereas the best provident measure
for these purposes is to establisli
a system of social insurance which
confers clearly defined riglits on the
persons to wliom it applies;

Therefore the General Conferenee
of the International Labour Organisation,

Having adopted Draft Conventions
concerning, of the one part, sickness
insurance for workers in industry and
commerce and domestic servants, and,
of the other part, sickness insurance
for agrieultural workers, drafts which
lay down minimum conditions which
must be complied witli from the beginning
by every system of sickness
insurance, and

Considering that, in order to put
the experience already gained åt the
disposal of the Members witli a view

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

eompléter les services dassurancemaladie,
il y a intérét ä déterminer
quelques principes généraux qui se
dégagent de la pratique comme les
plus propres ä contribuer ä un aménagement
juste, efficace et rationnel de
rassurance-maladie;

Recommande ä oliaque Membre de
prendre eu considération les principes
et régles suivants:

I. CHAMP d''APPLICATION.

1. L’assurance-maladie devrait comprendre,
sans distinction d’åge et de
sexe. toute personne qui exécute des
travaux ä titre professionnel et eu
vertu dun contrat de travail ou
dapprentissage.

2. Si, cependant, il est jugé opportun
de fixer des limites d’åge, en raison de
la protection legale ou de fait déjä accordée
aux travallieurs qui se trouvent
en degå ou au dela de ees limites,
ees limitations ne doivent exelure ni
les jeunes gens qui ne peuvent normalement
étre considérés comme å la
charge de leur famille, ni les travailleurs
qui n’ont pas encore atteint
1 age de la pension de vieillesse;

Si, d autre part, des exceptions sont
prévues eu ce qui concerne les travailleurs
dont la rémunération ou le revenu
dépasse une limite déterminée,
elles ne devront viser que les travailleurs
dont la rémunération ou le revenu
atteint une limite au delå de
laquelle les travailleurs Jpeuvent raisonnablement
étre considérés comme
capables’de faire face par eux-mémes
au risque de maladie.

II. Prestations.

A. Prestations en espéces.

3. En vue de båter le rétablissement
de la santé de 1’assuré devenu
incapable de gain, l’indemnité eu
espéces destinée å compenser le salaire
perdu doit étre suffisante.

A cet effet, 1’indemnité légale devrait
étre, en général, fixée en fonetion du

to assisting tbem in tbe institution or
completion of tbeir sickness insurance
services, it is desirable to indicate a
number of tbe general principles wbicb
practice shows to be the best calculated
to promote a just, effeetive and
appropriate organisation of sickness
insurance.

Recommends tliat eacb Member
sliould take tbe following principles
and rules into considération:

I. Scope of Application.

1. Sickness insurance sbould include
vitbin its scope, without discrimination
as to age or sex, every
person who performs work by way of
liis occupation and under a contract
of service or apprenticesbip.

2. If, however, it is considered desirable
to fix age-limits by reason of
the faet tbat workers above or below
sucb limits are already proteeted by
law or otherivise, sucb limits sbould
not apply to young persons who cannot
normally be considered as dependent
upon tbeir family or to workers who
have not reached tbe old-age pension
age; and

if exceptions are made in respect
of workers wbose earnings or income
exceed a specified amount, sucb exceptions
sbould only apply to workers
wbose earnings or income are sucb
tbat tbey may reasonably be expeeted
to make tbeir own provision for sickness.

II. Benefits.

A. Cash Benefits.

3. In order to secure tbat an insured
person who is rendered incapable
of work by sickness maj7 recover
bis healtb as earl}7 as possible, tbe
cash benefit representing compensation
for lost wages sbould be adequate.

For this purpose tbe statutory
scale of benefit sbould ordinarilv be

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

salaire habituel dont 1’assurance tient
compte et comporter une fraction substantielle
de ce salaire, er; égard aux
cbarges de famille. Cependant, dans
les pays oii les travailleurs ont la faculté
et 1’habitude de se procurer par
ailleurs un complément diudemnité,
il peut étre opportun de fixer l’indemnité
legale indépendamment du
salaire.

4. L’indemnité legale devrait étre
accordée au moms pendant les vingtsix
premiéres semaines d’incapacdté ii
compter du premier jour indemnisé;
toutefois, la durée de lindemnité
devrait étre portée jusqu a une année
en cas de maladies graves et persistantes,
ainsi que dans le cas oii
les assurés ne bénéficient pas de
prestations de 1’assurance-invalidité ä
1’expiration du droit ;i 1''indemnité de
maladie.

5. L’institution dassurance qui
justifie d’une bonne gestion financiére
devrait étre autorisée:

a) a majorer, dans des limites déterminées,
l indemnité legale, soitpour
tous les assurés, soit pour certains
groupes d entre eux, notamment pour
les assurés ayant charge de famille;

b) ä prolonger la période légale
pendant laquelle l indemnité est due.

6. Dans les pays oii les frais de
funérailles ne sont pas couverts, liabituellement
ou eu vertu de la loi,
par une autre assurance, 1’institution
d’assurance-maladie devrait allouer, en
cas de décés de 1’assuré, une indemnité
pour frais de funérailles convenables;
elle devrait d’ailleurs pouvoir
allouer une telle indemnité pour
frais de funérailles des membres de
la famille de 1’assuré.

B. Prestations en nature.

7. Le traitement par un médicin
dument qualifié, ainsi (jue la fourniture
de médicaments et de moyens
thérapeutiques de qualité et quantité
suffisantes devraient étre accordées
depuis le début de la maladie et
aussi longtemps que 1’exige l’état du

fixed in relation to tlie normal wage
which is taken into account for the
purposes of compulsory insurance,
and sliould be a substantial proportion
of sucli wage, regard being had
to family responsibilities; but in countries
wliere tlie workers liave adequate
facilities, of wliicli tliey are
accustomed to take advantage to proeuro
for tliemselves additional benefit
by otlier means, a uniform scale of
benefit may be appropriate.

4. The statutory benefit sliould be
paid for åt least the first twenty-six
weeks of incapacity as from and including
the first day for which benefit
is payable; nevertlieless, the period
for which benefit is payable sliould
be inereased to one year in cases of
serious and chronic illness and for
insured persons who will not receive
any invalidity benefit on tlie expiry
of their right to siclmess benefit.

5. An insurance institution which
can show that it is in a sound financial
])osition sliould be authorised:

(a) To inerease the statutory scale
of benefit up to specified amounts
eitlier for ali insured persons or for
certain groups of the same, in p>a.rticular
insured persons with family
responsibilities;

(b) To ])roloiig the statutory period
during which benefit is payable.

G. In countries wliere burial expenses
are not, customarily or by law,
covered by some otlier insurance, sickness
insurance institutions sliould, on
tlie deatli of an insured person, pay
a benefit in resjiect of the cost of
decent burial; they sliould also be
empowered to pay sucli a benefit in
respect of the burial expenses of the
insured person’s dependants.

B. Ii eu elits in Kind.

7. Treatment by a fully qualified
doctor and the su|q)ly of jiroper and
sufficient medicines and appliances
sliould be granted to an insured person
from the beginning of his illness
and for so long as the state of his
liealtli requires it; the insured person

33

Kungl. Mcej:ts proposition nr 71.

malacle; 1’assuré devrait avoir droit
gratuitement a ees prestations a parter
du début de la maladie et au moms
jusqu’a, 1’expiration de la periode prévue
pour 1’attribution de 1’indemnité
de maladie.

8. En plus du traitement par un
médecin dument qualifié et de médicameuts
et moyens tkérapeutiques de
qualité et quantité suffisantes, 1’assuré
devrait pouvoir disposer, lorsque les
conditions locales et financiéres le
permettent, de services de spécialistes,
ainsi que du traitement dentaire, et
avoir droit ä 1’bospitalisation lorsque
sa situation de famille le nécessite
ou que son état exige un mode de
traitement qui ne peut étre fourni
qu’ä l’höpital.

9. Lorsque 1’assuré est hospitalisé,
1’institution d’assurance devrait verser
aux personnes ä sa ckarge tout ou
partie de 1’indemnité de maladie qui
serait payable a 1’intéressé s’il n’était
pas hospitalisé.

10. En vue de maintenir l’assuré
et sa famille dans de bonnes conditions
d’hygiéne, les membres de la
famille de 1’assuré vivants dans son
ménage et ä sa charge, devraient bénéficier
de 1’assistance médicale chaque
fois que cela est pratiquement
possible.

11. L’institution d’assurance devrait
pouvoir disposer, dans des conditions
équitables, des services des médecins
dont elle a besoin.

Dans les agglomérations urbaines
et dans des limites territoriales déterminées,
1’assuré devrait pouvoir
choisir entre les médecins qui sont ä
la disposition de 1’institution dassurance,
ä moins qu''une charge supplémentaire
notable n’en résulte pour
elle.

C. La prévention des mdladies.

12. La plupart des maladies peuvent
étre prévenues. Une prévention
vigilante permettrait d’éviter une diminution
des capacités productrices,
de rendre disponibles les ressources

Bihang, till riksdagens protokoll 1928.

should be entitled to these benefits
free of charge from tke beginning of
his illness and åt least until the expirv
of the period prescribed for the grant
of sickness benefit.

8. In addition to treatment by a
fully qualified doctor and the supply
of proper and suflicient medicines and
appliances, tliere should be available
for the insured person, as and wlien
local and financial conditions admit.
facilities for specialist services, as vvell
as dental treatment, and for treatment
in hospital, where his familv circumstances
necessitate it or liis illness
requires a mode of treatment which
can only be given in hospital.

9. While an insured person is
maintained in hospital, the insurance
institution should pay to his dependants
the wliole or a part of the sickness
benefit which would have been
payable to him had he not been so
maintained.

10. With a view to ensuring good
conditions for the maintenance in
healtli of the insured person and liis
family, members of the insured person’s
family living in his home and
dependent upon him should be furnished
with medical benefit, as and
when it may be possible and praeticable
to do so.

11. Insurance institutions should
be empowered to avail themselves, on
equitable conditions, of the services
of such doctors as they need.

In urban centres, and within specified
geographical limits, an insured
person should be entitled to choose
a doctor from among those åt the
disposal of the insurance institution,
unless this would involve considerable
extra expense to the institution.

C. Sichiess Prévention.

12. Ås most diseases can be prevented,
an alert policy of prévention
is calculated to avert loss of productive
efficiency, to render available for
other purposes the financial resources

1 samt. 58 haft. (Nr 71.) sss »s 3

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

qu’absorbent les maladies évitables,
et d’accroitre le bien-étre materiel, intellectuel
et moral des collectivités.

Lassurance-maladie devrait contribuer
ä faire pénétrer la pratique
des régles d’liygiéne parmi les travailleurs.
Elle devrait comporter des
soms préventifs et en faire bénéficier
le plus grand nombre d’individus des
1’apparition des signes précurseurs
des maladies. Elle devrait pouvoir
— d’aprés un plan d’ensemble coordonnant
toutes les activités tendant
ä ce but — intervenir dans la lutte
contre les maladies sociales et pour
le relévement de la santé populaire.

III. Organisation de lassuranoe.

13. Les institutions d’assurance
devraient étre administrées, sous le
contröle des pouvoirs publics, daprés
les principes de la gestion autonome
et dans iintérét exclusif de la collectivité
assureur. Les assurés qui
sont le plus directement intéressés au
fonctionnement de 1’assurance devraient
avoir, par 1’entremise des représentants
élus, une part importante
dans la gestion de 1’assurance.

14. Une bonne organisation de
1’assistance médicale et notamment la
constitution et 1’utilisation rationnelles
d’un outillage sanitaire correspondant
au développement de la Science
et de la technique médicale, peuvent
étre plus aisément obtenus, — sauf
dans certaines circonstances spéciales,
— par une concentration d’eif orts sur
la base territoriale.

IV. Ressources.

15. Les ressources de lassurance
devraient étre demandées aux cotisations
des assurés et aux contributions
des employeurs. A cet effort commun
de prévoyance, des contributions
proven ant de fonds publics pourraient
sajouter utilement, eu vue notamment
de l’amélioration de la santé populaire.

which are absorbed by avoidable illness,
and to promote the material,
intellectual and moral well-being of
the community.

Sickness insurance should assist in
inculcating the practice of the rules
of liygiene among the workers. It
should give preventive treatment and
grant the same to as large a number
of individuals as possible as soon as
the premonitory symptoms of disease
appear. It should be capable of contributing
towards the prevention of
the spread of disease and the improvement
of the national liealth, in
pursuance of a general policy coordinating
all the various activities
towards tliese ends.

III. Organisation op Insurance.

13. Insurance institutions should
be administered, under the supervision
of the competent public authority in
accordance witli the principles of selfgovernment,
and sliall not be carried
on for profit. The insured persons
being those who are the most directly
interested in the working of the insurance
seheme should, througlielected
representatives, liave an important
part in the management of the insurance
system.

14. A good organisation of medical
benefit and, in particular, the efficient
provision and utilisation of medical
equipment embodying the results of
scientific progress can be most easily
secured—except in certain special
circumstances—by concentrating nation
on a territorial basis.

IV. Financial Resources.

15. The financial resources for the
insurance sclieine should be provided
by contributions from the insured
persons and contributions from employers.
The provision thus jointly
made can be supplemented to aclvantage
by contributions from public
funds, especially for the purpose of
improving the healtli of the people.

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

En vue d’assurer la stabilité de
7’assurance, des réserves de prévoyance
appropriées aux conditions
particuliéres de cliaqne systéme d’assurance,
devraient étre constituées.

Y. La solution des conflits.

16. En vue d’une solution rapide
et peu couteuse, les conflits entre
assurés et institutions d’assurance au
sujet des prestations devraient étre
portés devant des juridictionsspéciales
comprenant des juges ou assesseurs
particuliérement au courant du butde
Tassurance et des besoins des assurés.

Yl. Dérogation pour les territoires

PEU PEUPLÉS.

17. Les Etats qui, par suite de la
faible densité de la population, ou par
suite de 1’insuffisance des moyens de
communication, ne peuvent organiser
1’assurance-maladie dans certaines parties
de leur territoire, devraient:

a) établir dans ees parties de territoire
un service sanitaire approprié
aux conditions locales;

b) examiner périodiquement si les
conditions requises pour 1’introduction
de 1’assurance-maladie obligatoire dans
ees parties de territoire sont réalisées.

VII. Marins et pécheurs.

18. La présente Recommandation
ne vise pas les marins et les marins
pécheurs.

With a view to securing the stability
of the insurance system, reserve
funds, appropriate to the peculiar
circumstances of the system, should
be constituted.

V. Settlement of Disputes.

16. With a view to their being
settled rapidly and inexpensively disputes
as to benefits between insured
persons and insurance institutions
should be referred to special tribunals,
the members of which inelude judges
or assessors who are specially cognisant
of the purposes of insurance and
the needs of insured persons.

VI. Exception för Sparselt Popu LATED

TeRRITORIES.

17. States which, by reason of the
small density of their populatioil or
of the inadequacy of the means of
communication, cannot organise sickness
insurance in certain parts of their
territory should:

(a) Establish in such parts of their
territory a sanitary service adequate
to the local conditions;

(b) Examine periodically whether
the conditions required for the introduetion
of compulsory sickness insurance
in the parts of their territory
previously excepted from the compulsory
scheme are fulfilled.

VII. Seamen and Se a Eisherhen.

This Recommendation shall not
apply to seamen and sea fishermen.