Kungl. Maj:ts proposition nr 66.
1
Nr 66.
Kungl. Majits proposition till riksdagen angående grunder
för statsbidrag till uppförande och drift av tuberkulossjukvårdsanstalter
i Västerbottens län; given
Stockholms slott den 3 februari 1928.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Majits
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF.
Jakob Pettersson.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 3 februari 1928.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hamrin, Almkvist, Lyberg, von
Stockenström.
Departementschefen, statsrådet Pettersson, anför: .
Hos Kungl. Maj:t har Västerbottens läns landstings förvaltningsutskott
enligt uppdrag av landstinget gjort framställning dels om beredande av förhöjt
statsbidrag för utökande av antalet vårdplatser för tuberkulossjuka inom
länet, dels ock om erhållande av förhöjt statsbidrag till driftkostnaderna
vid de tuberkulossjukvårdsanstalter, som nu finnas inom nämnda län, och
vid de anstalter av nämnda slag, som avses att komma till utförande med
de ifrågasatta förhöjda statsbidragen till anläggningskostnaderna.
Innan jag ingår på behandling av denna framställning, torde jag först få
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 saml. 53 häft. (Nr 66.) 95 28 1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 66.
i största korthet erinra om tidigare och nu gällande bestämmelser beträffande
statens bidrag dels till uppförande eller inrättande och dels till drivande av
tuberkulossjukvårdsanstalter.
Vad då närmast angår det först avsedda bidraget, det s. k. byggnadsbidraget,
har riksdagen alltsedan år 1909 ställt medel till förfogande för beredande
av statsbidrag för uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter.
Beträffande storleken av sådant bidrag föreskrev 1908 års riksdag, att
detsamma finge bestämmas till högst hälften av den enligt vederbörligen
granskade räkenskaper funna verkliga byggnadskostnaden, däri ej inräknad
utgift för anskaffande av byggnadstomt, dock med den inskränkning, att
statens bidrag ej finge överskrida 1,000 kronor för varje sjukplats, som
vederbörande anstalt beräknades rymma, samt att för län eller stad, som ej
deltoge i landsting, statsbidrag ej i något fall finge utgå för flera sjukplatser
än en på varje tusental av länets eller stadens invånare, med undantag beträffande
Jämtlands och Norrbottens län, där statsbidrag skulle få utgå för
varje sjukplats utan inskränkning i förhållande till invånarantalet.
Sistnämnda villkor jämkades vid 1914 års förra riksdag så, att undantag
från begränsningen i förhållande till invånarantalet skulle få göras jämväl
beträffande anstalter, avsedda för vård av sjuka från hela riket utan företräde
för sjuka från visst län eller viss stad.
Vid 1919 års lagtima riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag om höjning av
statsbidraget från 1,000 kronor till 2,000 kronor för varje vårdplats, varvid
dock stadgade begränsningar i övrigt skulle iakttagas. Till stöd för detta
förslag åberopades dels de i hög grad stegrade byggnadskostnaderna, dels angelägenheten
av att över huvud uppmuntra landstingen och andra korporationer
till fortsatt utveckling av den betydelsefulla verksamheten för bekämpandet
av tuberkulosen. Riksdagen biföll Kungl. Maj:ts förslag.
I enlighet med förslag av Kungl. Maj:t beslöt vidare 1921 års riksdag sådan
ändring av förenämnda villkor för statsbidrag, att bestämmelsen om statsbidragets
begränsning i visst förhållande till folkmängden upphävdes utom i
fråga om städer, som ej deltoge i landsting.
Gällande föreskrifter angående ifrågavarande statsbidrag äro meddelade i
kungörelse den 27 juni 1914 (nr 292) med ändringar, som däri vidtagits
genom kungörelser den 13 juni 1919 (nr 305) och den 7 juli 1921 (nr 385).
Driftkostnadsbidrag till tuberkulossjukvårdsanstalter har utgått alltsedan
år 1910. Detta statsbidrag, som ursprungligen bestämdes till 50 öre för dag
och patient, höjdes av 1918 års lagtima riksdag till 1 krona. Enligt beslut
av 1919 års lagtima riksdag skedde en ytterligare höjning, samtidigt med att
bidraget bestämdes till skilda belopp för de olika slagen av tuberkulossjukvårdsanstalter.
Statsbidraget fixerades sålunda till 2 kronor vid tuberkulossjukhus,
1 krona 50 öre vid tuberkulossjukstugor och tuberkulosavdelningar
å lasarett samt 1 krona 75 öre vid kustsjukhus och kustsanatorier, allt för
dag och patient.
1921 års riksdag beslöt beträffande en då gällande bestämmelse om viss
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 66.
inskränkning av bidraget i förhållande till folkmängden inom vederbörande
län och stad, som ej deltoge i landsting, att densamma skulle gälla endast
i fråga om dylik stad. Liksom motsvarande föreskrift beträffande byggnadsbidraget
hade dock nyssnämnda restriktiva bestämmelse aldrig avsett driftkostnadsbidrag
till anstalter inom Jämtlands och Norrbottens län.
Sänkning av driftkostnadsbidraget har sedermera ägt rum två gånger,
nämligen på grund av beslut av 1923 och 1924 års riksdagar. Enligt
det senare beslutet, vilket är det som alltjämt tillämpas, utgår statsbidraget
med följande belopp för dag och patient, nämligen vid tuberkulossjukhus
med 1 krona 75 öre, vid tubérkulossjukstuga och tuberkulosavdelning å
lasarett med 1 krona 25 öre samt vid kustsjukhus och kustsanatorier med
1 krona 35 öre.
Gällande bestämmelser angående ifrågavarande statsbidrag äro meddelade
i kungörelse den 28 juni 1918 (nr 494) med däri genom kungörelser den 7
juli 1921 (nr 384) och den 11 april 1924 (nr 145) gjorda ändringar.
Yidare torde jag få erinra, att 1925 års riksdag i anledning av framställning
av Kungl. Maj:t (proposition nr 100) beviljade förhöjt statsbidrag för
uppförande av en för Norrbottens län avsedd tuberkulossjukvårdsanstalt (centralsanatorium)
samt förhöjt bidrag till driftkostnaderna vid denna anstalt under
en tid av tre år efter dess avsynande och godkännande. Ifrågavarande proposition
var föranledd av en av Norrbottens läns landsting gjord framställning,
som emellertid gick ut på förhöjt statsbidrag ej blott för uppförande
och drift av centralsanatoriet utan även för utökande av antalet vårdplatser
å bygdesanatorier och distriktssjukstugor inom länet samt för driftkostnaderna
såväl vid de sålunda anskaffade nya vårdplatserna som också vid redan
befintliga tuberkulossjukvårdsanstalter inom länet. Vid föredragning i statsrådet
av ifrågavarande framställning ansåg emellertid föredragande departementschefen,
att statligt understöd i sålunda ifrågasatt utsträckning med
hänsyn till det då rådande statsfinansiella läget icke kunde lämnas, utan att
understödet lämpligen borde begränsas till att avse uppförande och drift av
ett centralsanatorium, omfattande högst 200 bidragsberättigade vårdplatser.
Kostnaderna per vårdplats hade av landstinget beräknats till 13,000 kronor,
men föredragande departementschefen utgick i enlighet med av medicinalstyrelsen
framställt förslag från en för statens del redan från början fixerad
maximikostnad av högst 12,000 kronor per plats. Statsbidraget skulle alltså
bestämmas till högst 6,000 kronor per vårdplats. Riksdagens beslut åter
(skrivelse nr 167) gick ut på att ett statsbidrag av 1,000,000 kronor beviljades
för uppförande av ett centralsanatorium med minst 200 vårdplatser,
isoleringsplatser ej inräknade. Riksdagens beslut innebar sålunda ett statsbidrag
av högst 5,000 kronor per vårdplats oavsett byggnadskostnadernas
storlek. Statsutskottets majoritet hade föreslagit anslagets bestämmande till
högst 4,000 kronor per vårdplats.
Beträffande driftkostnadsbidraget beslöt riksdagen i enlighet med Kungl.
Maj:ts förslag, att sådant bidrag skulle under en tid av tre år efter sanato
-
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 66.
riets avsynande och godkännande utgå med ett belopp för dag och patient,
som med en krona överstege det till tuberkulossjuklms utgående statsbidraget
d. v. s. med 2 kronor 75 öre, dock med den inskränkning att bidraget
icke finge överstiga hälften av anstaltens enligt vederbörligen granskade
räkenskaper befunna verkliga driftkostnader. Genom proposition (nr 217)
underställdes sedermera grunderna för åtnjutande av byggnadsbidrag till omförmälda
centralsanatorium prövning av 1927 års riksdag. Denna hade därvid
att taga ställning bland annat till en fråga av principiell räckvidd,
nämligen i vad mån ett landsting, som i samband med uppförande av en
vårdanstalt för tuberkulösa, till vilken åtnjutits statsbidrag, låter nedlägga
en annan, likaledes med bidrag av statsmedel uppförd anstalt för samma
ändamål, skall återbära de för sistnämnda anstalts byggande på sin tid anvisade
statsmedlen. Det i omförmälda proposition innehållna förslaget i
berörda fråga grundade sig å den principen, att vid återbäring av statsbidrag
till viss anstalt avdrag borde i förhållande till statsbidragets storlek ske
för anstalten undergången värdeminskning. Hänsyn skulle tagas till den
värdeminskning anstalten underginge dels genom ren förslitning och dels
genom att densamma med tiden bleve mer eller mindre omodern. I anslutning
härtill borde enligt förslaget värdeminskningens omfattning uppskattas
till viss procent per år på anläggningens värde vid dess färdigställande.
Förslaget härutinnan godkändes av riksdagen, som — jämte det
att den yttrade sig (skrivelse nr 250) i anledning av propositionen — jämväl
uttalade sig i fråga om driftkostnadsbidraget till centralsanatoriet, och
därvid anförde, att berörda bidrag borde utgå för samtliga vårdplatser
allenast under förutsättning att en i Sandträsk befintlig, för tuberkulossjukvård
inrättad sjukstuga icke i samband med tillkomsten av centralsanatoriet
nedlades. Skulle däremot sjukstugan helt eller delvis då icke vidare tagas
i bruk, borde detta enligt riksdagen föranleda, att det antal platser, till
vilka det högre driftkostnadsbidraget skulle utgå, reducerades i samma mån
som platsantalet i sjukstugan minskades.
Yidare vill jag erinra, hurusom 1927 års riksdag med bifall till Kungl.
Maj ds förslag (proposition nr 218) beviljat förhöjt statsbidrag till uppförande
och drift av en för Jämtlands län avsedd tuberkulossjulcvårdsanstalt (centralsanatorium).
Enligt riksdagens skrivelse i ämnet (nr 252) skall byggnadsbidraget
uppgå till 4,000 kronor för en var av högst 162 vårdplatser,
isoleringsplatser ej inräknade, dock med de inskränkningar, att statsbidraget
ej får överstiga hälften av den enligt vederbörligen granskade räkenskaper
funna verkliga byggnadskostnaden, däri ej inräknad utgift för anskaffande
av byggnadstomt, samt att från det på sätt nu angivits bestämda beloppet
avdrag skall enligt nyss angivna grunder göras för viss del av det bidrag
av statsmedel, som tidigare beviljats för anordnande av en tuberkulossjukstuga
å platsen för det blivande centralsanatoriet. Yad åter angår driftkostnadsbidraget,
hade Kungl. Maj:t föreslagit, att detsamma för en tid av 3 år
efter det ifrågavarande anstalt avsynats och godkänts skulle få utgå med ett
o
Kungl. Maj:ts proposition nr 66.
belopp för dag och patient, som med 75 öre överstege det till tuberkulossjnkhus
utgående statsbidraget, d. v. s. med 2 kronor 50 öre; dock med den inskränkning
att statsbidraget icke finge överstiga hälften av anstaltens enligt
vederbörligen granskade räkenskaper funna verkliga driftkostnader. Berörda
förslag vann riksdagens gillande, varvid dock uttalades, att det särskilda
statsbidraget till ifrågavarande driftkostnader borde utgå för samtliga vårdplatser
vid sanatoriet allenast under förutsättning att de dåvarande sjukstugorna
inom länet icke i samband med sanatoriets tillkomst nedlades. Skulle någon
eller några av dessa sjukstugor då helt eller delvis icke vidare tagas i bruk.
borde detta enligt riksdagens uttalande föranleda, att det antal platser, till
vilka det högre bidraget finge utgå, reducerades i samma mån som platsantalet
i sjukstugorna minskades.
Såsom skäl för förslagen om särskilda statsbidrag till uppförande och
drift av omförmälda centralsanatorier framhöllos vid ärendets föredragning
framför allt tuberkulosens härjningar i Norrbottens och Jämtlands län samt
vederbörande landstings betryckta ekonomiska läge. Därutinnan anförde föredragande
departementschefen år 1925 beträffande Norrbottensanstalten bland
annat följande:
Inom Norrbottens län vore tuberkulosdödligheten ungefär dubbelt så
hög som medeltalet för riket i dess helhet. Ej heller uppnådde dödstalet
för något annat län på långt när denna storlek. Tillgången på vårdplatser
för tuberkulösa vore å andra sidan i Norrbottens län relativt taget
lägre än i något annat landstingsområde med undantag för Jämtlands län.
och det förelåge alltså ett verkligt trängande behov att kraftigt utöka vårdmöjligheterna.
I detta avseende hade Norrbottens läns landsting under
senare år såväl över huvud taget som i jämförelse med andra landsting vidtagit
de åtgärder och gjort de ekonomiska offer för tuberkulosens bekämpande,
som rimligen kunnat begäras. Men nämnda landsting syntes icke
vare sig för det dåvarande eller under den närmaste framtiden mäkta att
utan stöd från annat håll bära de ytterligare ekonomiska bördor, som ett
effektivt ingripande mot tuberkulosens härjningar i länet krävde. Härutinnan
erinrade föredraganden bland annat, att landstingsskattens debiteringssats i
Norrbottens län sedan år 1919 stegrats långt kraftigare än i någotannat
län och från och med år 1923 vore den högsta i riket; för år 1925 uppginge
den till ej mindre än 3 kronor 16 öre per 100 kronors beskattningsbar
inkomst. Under sålunda angivna förhållanden syntes det vara ofrånkomligt,
att statsmakterna genom särskilda åtgärder bisprunge Norrbottens läns landsting
i dess kamp mot tuberkulosen.
Vad åter angår anslag till tuber kulossjukvårdsanstalt i Jämtlands län. anförde
jag vid ärendets föredragning år 1927 bland annat följande:
Tuberkulosdödligheten inom länet vore, även om den icke tagit sådana
proportioner som i Norrbottens län, likväl oroväckande stor. Vidare hade
dödlighetens nedgång i Jämtlands län liksom i de övriga Norrlandslänen
dittills i jämförelse med riket i dess helhet varit ganska ringa. Oaktat
landstinget för tuberkulossjukvården underkastat sig såväl absolut som relativt
taget betydande utgifter — i detta avseende borde märkas, att landstingets
utgifter för denna vård under de senaste fem åren ökats ihed omkring 30 ?»,
under det att för samtliga landstingsområden, tagna som eu enhet, under
6
Framställning
år 1925.
Kungl. Maj:ts proposition nr 66.
samma period en minskning med cirka 14 % ägt rum — vore tillgången på
vårdplatser för tuberkulossjuka likväl för det dåvarande allt för ringa för
att möjliggöra en resultatrik kamp mot tuberkulosen. Platsantalet per 100
döda om året i tuberkulos hade nämligen i medeltal under den sista femårsperioden
icke ens uppgått till hälften av motsvarande medeltalssiffra för
hela riket, och endast Norrbottens län intoge i detta hänseende en sämre
ställning än Jämtlands län. Kraftiga åtgärder mot tuberkulosens härjningar
inom länet vore alltså nödvändiga. Emellertid syntes länets landsting
med hänsyn till sin ekonomiska ställning och till de betydande utgifter,
som redan åvilade och inom den närmaste tiden ytterligare syntes komma
att påläggas detsamma för viktiga sjukvårdsändamål, knappast — inom rim.
8 mäkta att utan särskild lijälp vidtaga tillräckligt effektiva åt
garder
mot tuberkulosen. Då nu landstinget vore berett att efter en enlietlig
plan upptaga en allvarlig kamp mot tuberkulosen, ansåge jag på de anförda
grunderna, att staten borde lämna det begärda stödet. I fråga om bidragets
storlek yttrade jag vidare, att understödet — med hänsyn till att
ställningen i länet i olika på frågan inverkande hänseenden vore något bättre
än i Norrbottens län — icke syntes böra sättas fullt så högt som i sistnämnda
län.
Beträffande den närmare utredning, som i omförmälda ärenden verkställts
såväl i fråga om tuberkulosförhållandena inom Norrbottens, respektive
Jämtlands län som rörande de båda länens ekonomiska ställning m. in. tilllåter
jag mig hänvisa till de särskilda propositionerna.
Innan jag går att redogöra för den nu föreliggande framställningen, torde
jag böra omnämna två av Västerbottens läns landstings förvaltning^utskott
jämlikt uppdrag av landstinget tidigare hos Kungl. Maj:t gjorda framställningar
i fråga om extra statsbidrag för tuberkulossjukvården i länet. Den
första av framställningarna innefattades i en skrivelse av den 17 oktober
1925 och gick ut på att proposition skulle avlåtas om beviljande av förhöjda
statsbidrag till såväl uppförande som drift av det till Hällnäs förlagda
centralsanatoriet för länet. Till stöd för ansökningen åberopade förvaltningsutskottet
närmare utredning såväl beträffande tuberkulosens utbredning inom
länet samt vidtagna och planerade åtgärder för tuberkulosvårdens utvecklande
som även i fråga om länets ekonomiska ställning och svårigheterna
att utan hjälp kunna tillfredsställande ordna den avsedda angelägenheten.
I ett över denna framställning avgivet utlåtande den 18 november 1925
framhöll medicinalstyrelsen bland annat, att en granskning av tuberkulosdödligheten
i Västerbottens län, vidtagen i syfte att utreda, huruvida även
där, liksom i Norrbottens län, exceptionella förhållanden vore för handen,
otvetydigt syntes ådagalägga, att förhållandena i detta avseende knappast
kunde anses fullt jämförliga med dem i Norrbottens län. Tuberkulosdödligheten
vore visserligen även inom Västerbottens län mycket hög och avsevärt
högre än medeltalet för hela riket, vadan kraftiga åtgärder mot tuberkulosen
även därstädes vore högeligen av behovet påkallade. Men å andra
sidan vore den skillnad, som förelåge mellan å ena sidan Norrbottens läns
tuberkulosdödlighet och å andra sidan de övriga svårast hemsökta områdenas,
Västerbottens län däri inbegripet, så avsevärd, att Norrbottens läns
7
Kungl. Maj ds proposition nr H6.
dödlighetstal måst motivera alldeles särskilda undantagsåtgärder. Ehuru
styrelsen livligt belijärtade de för Västerbottens län föreliggande svårigheterna
för ett fullständigare ordnande av länets sjukvårdsförhållanden, ansåge
styrelsen sålunda icke fullt tillräckliga skäl föreligga för eu till länets
förmån gjord undantagsbestämmelse liknande den, som beviljats för Norrbottens
län.
Genom beslut den 7 januari 1926 fann Kungl. Maj:t i enlighet med medicinalstyrelsens
mening den sålunda gjorda ansökningen icke föranleda någon
Kungl. Maj:ts åtgärd.
Vad åter angår den andra av omförmälda, av Västerbottens läns landstings
förvaltningsutskott gjorda framställningar, hade densamma, som var dagtecknad
den 6 november 1926, avlåtits, ehuru vid tiden för dess tillkomst
en av landstinget tillsatt kommitté för ordnandet av tuberkulossjukvården i
länet ej avgivit förslag till lösande av ifrågavarande spörsmål och landstinget
följaktligen ej heller kunnat taga ståndpunkt i nämnda fråga, I sin framställning
uppgav förvaltningsutskottet emellertid, att utskottet under hand
inhämtat, att berörda kommitté syntes komma att föreslå, att för fyllande
av ytterligare behov av platser för tuberkulossjukvården sjukstugor skulle
anordnas inom länet. Då för realiserandet av denna eller annan anordning
av nya tuberkulossjukvårdsplatser tarvades hjälp från statsmakternas sida
hemställde utskottet, att Kungl. Maj:t måtte hos riksdagen föreslå dels anvi
sande av ett till 5,000 kronor per vårdplats förhöjt statsbidrag till de ytterligare
tuberkulossjukvårdsplatser, som komme att inrättas inom länet, dels
att statsbidrag per underliållsdag måtte under de tre första åren av dessa
anstalters verksamhet få utgå med ett belopp, som med en krona överstege
eljest utgående bidrag.
Av de i anledning av berörda framställning införskaffade utlatandena ma
här erinras om medicinalstyrelsens, vilket jämväl omfattade den av Jämtlands
läns förvaltningsutskott gjorda och sedermera i nyss omförmälda proposition
nr 218 till 1927 års riksdag behandlade framställningen. I sitt utlåtande,
dagtecknat den 29 november 1926, yttrade styrelsen till eu början, att styrelsen
genom bearbetning av material, som icke förelegat tillgängligt vid den tidpunkt,
då styrelsen avgav utlåtande över nyssnämnda, av Västerbottens läns landsting
år 1925 gjorda framställning angående extra statsbidrag till Hällnäs sanatorium,
blivit i tillfälle att verkställa en del undersökningar, ägnade att i vissa
hänseenden giva belysning åt hithörande spörsmål. Dessa undeisökningai,
som i första rummet avsåge att fa konstaterat, huruvida någon tillbakagång
av tuberkulosdödligheten i Sverige på senare tider kunde skönjas, omfattade
femårsperioder från och med år 1911 (det första år, för vilket ett användbart
statistiskt material beträffande dödsorsaker funnes att tillgå för landsorten^
således åren 1911—1915, 1916—1920 och 1921 1925.
Av dessa undersökningar framginge bland annat följande:
Jämförde man tuberkulosdödligheten under den första av dessa perioder,
3911—1915, med motsvarande dödlighet under den sista, 1921—1925, funne
man, att tuberkulosdödligheten i riket i dess helhet allmänt gått tillbaka, i
Framställning
år 1926.
8
Kungl. May.ts •proposition nr 66.
somliga län i högst avsevärd grad. Minskningen syntes för hela riket i
medeltal uppgå till omkring 25 %, vilket måste anses såsom ett mycket
vackert och glädjande resultat. Tillbakagången vore emellertid mycket ojämn
för de olika delarna av riket, såsom framgmge av efterföljande tabellariska
översikt:
Stockholms stad....................... 40 %
Södermanlands län......... 39 %
Kristianstads » 32 %
Västmanlands » 32 %
Malmöhus » 30 %
Stockholms » 30 %
Göteborgs och Bohus » ........ 28 %
Kopparbergs » 28 %
Östergötlands » 27 %
Kronobergs > 26 %
Uppsala » 26 %
Gävleborgs » 25 %
Hallands » 24 %
Älvsborgs län................. 24 %
Skaraborgs » .................. 23 %
Kalmar » 22 %
Värmlands » 21 %
Blekinge » 20 %
Örebro » 20 %
Jönköpings » .................. 17 %
Jämtlands » 13 %
Gotlands » 12 %
Västerbottens » .................. 12 %
Norrbottens » .................. 11 %
Västernorrlands » .................. 10 %
Under hänvisning till denna sammanställning anförde medicinalstyrelsen
i sitt omförmälda utlåtande vidare följande:
Av tabellen framginge, att (jämte Gotlands län) de norrländska länen visade
den minsta tillbakagången i tuberkulosdödlighet. Detta syntes till mycket
avsevärd del bero därpå, att hela tuberkulosfrågan tenderade till att i främsta
rummet bliva eu kostnadsfråga och att således de län, som ägde den minsta
ekonomiska bärkraften, därigenom riskerade att bliva efter med avseende
på effektiva åtgärder mot tuberkulosen. De tre nordligaste länen hade icke
mäktat att i tillräcklig utsträckning vidtaga de åtgärder mot tuberkulosen,
vilka enligt styrelsens åsikt vore de enda, som kunde leda till önskat resultat:
i terapeutiskt avseende inrättandet av allt flera platser för de tuberkulossjukas
vård, i profylaktiskt avseende de friskas skyddande mot tuberkulossmitta.
Dessa båda syftemål skulle enligt styrelsens förmenande bäst förverkligas
därigenom, att åtminstone åt den större delen av vederbörande
läns tuberkulossjuka bereddes tillfälle att erhålla vård å ett modernt, med alla
erforderliga hjälpmedel samt specialutbildade läkare försett sanatorium, vilket
då komme att så att säga utgöra en central, från vilken det för tuberkulosens
bekämpande nödvändiga arbetet, såväl det förebyggande som det sjukvårdande,
kunde erhålla en kompetent och enhetlig ledning.
Då tuberkulosens tillbakaträngande ju måste anses utgöra ett verkligt
statsintresse och då denna sjukdoms kraftiga tillbakagång i stora delar av
Sverige säkerligen skulle i fortsättningen äventyras genom förefintligheten
av denna svåra smittliärd i de tre nordligaste länen av riket, skulle det
enligt styrelsens åsikt kunna försvaras, att dessa län, helst de tillika finge
anses tillhöra de mest skattetyngda i riket, bleve delaktiga av förhöjda bidrag
— såväl byggnads- som (under viss övergångstid) driftkostnadsbidrag —
från statens sida till tuberkulosens bekämpande, för så vitt de för detta
ändamål uppförde anstalter av det slag, styrelsen nyss antytt såsom det
viktigaste.
På grund av det anförda tillstyrkte medicinalstyrelsen — under uttryckligt
framhållande, att här förelåge alldeles särskilda omständigheter, som icke
vore till finnandes i andra än de tre nordligaste länen — att, under förutsättning
att det statsfinansiella läget ansåges kunna medgiva det, förevarande
båda framställningar måtte, i den utsträckning Kungl. Maj:t kunde
Kungl. Maj:ts proposition nr 66.
9
finna lämpligt, rinna tillmötesgående. Därvid ansåg dock styrelsen det
böra iakttagas, att bidragen icke borde utgå med högre belopp än. råd
byggnadsbidrag beträffade, halva den enligt granskade räkenskaper befunna
verkliga byggnadskostnaden (kostnader för tomt och utrustning ej inräknade)
samt, vad anginge driftkostnadsbidrag, halva verkliga driftkostnaden.
Västerbottens läns landstings sist omförmälda framställning anmäldes i
statsrådet i samband med nyssnämnda av Jämtlands läns landsting gjorda
ansökning om förhöjt statsbidrag (proposition nr 218 år 1927). Såsom
skäl för samtidig handläggning av dessa två framställningar anförde jag,
att Jämtlands och Västerbottens län med avseende å tuberkulosens utbredning
och förutsättningarna för dess bekämpande m. m. intoge en så
likartad ställning, att ett beslut i ärendet beträffande det ena länet syntes
kunna bliva i viss män prejudicerande beträffande statsmakternas ställning
till motsvarande fråga för det andra länets vidkommande. Frågan om extra
statsbidrag till Jämtlands län syntes alltså ej lämpligen böra bedömas utan
att viss hänsyn samtidigt toges till de konsekvenser, ett beslut i nämnda
fråga kunde komma att medföra beträffande ett liknande bidrag till Västerbottens
län.
Vidkommande den i förenämnda ärende förebragta utredningen, i vad den
anginge Västerbottens läns landstings förvaltningsutskotts framställning, yttrade
jag, bland annat, följande.
I de avseenden, vilka vore av beskaffenhet att böra närmast inverka på
frågan, befunne sig Västerbottens län i stort sett i samma läge som Jämtlands
län. Även i förstnämnda län vore sålunda betydande ytterligare åtgärder
för tuberkulosens bekämpande erforderliga, och beträffande detta län syntes
vidare gälla, att landstinget knappast kunde utan särskilt stöd från statens
sida bära den ekonomiska börda, som genom sådana åtgärder skulle påläggas
detsamma. Detta gällde så mycket mera, som landstinget genom färdigställandet
av sanatoriet i Hällnäs fått ikläda sig betungande utgifter och
även ådragit sig en ej ringa skuldbörda. Skäl syntes sålunda förefinnas
att i vidsträcktare omfattning än författningsbestämmelserna möjliggjorde
bispringa Västerbottens läns landsting i dess arbete för tuberkulosens bekämpande.
Emellertid vore — såsom nyss framhållits — den utredning,
som av landstinget igångsatts i ämnet, ej avslutad, och något förslag angående
sättet för frågans lösning funnes ej utarbetat. Det syntes mig därför
lämpligt att, innan frågan om extra statsbidrag till Västerbottens län upptoges
till prövning, avvakta utredningens slutförande och landstingets beslut
i anledning av nämnda utredning.
Med hänsyn till den ståndpunkt, som statsmakterna år 1925 intagit till
den från Norrbottens län framställda begäran om förhöjda statsbidrag till
uppförande och drift icke blott av ett centralsanatorium utan även av bygdesanatorier
och distriktssjukstugor, kunde det — yttrade jag vidare — måhända
föreligga någon tvekan, huruvida särskilt statsbidrag borde beviljas
till Västerbottens län, därest — på sätt i framställningen antyddes — ett
blivande landstingsbeslut i ärendet komme att gå ut på det återstående platsbehovets
fyllande genom uppförande av mindre anstalter med endast de
mera begränsade vårdmöjligheter, som kunde åstadkommas å tuberkulossjukstugor.
Emellertid borde tydligen även med prövningen av frågan, under
vilka förutsättningar och på vilket sätt ett eventuellt extra statsbidrag till
Västerbottens län borde utgå, lämpligen anstå, till dess landstinget efter
utredningens avslutande fattat ståndpunkt i ämnet.
10
Landstingets
framställning
år 1927.
Kunyl. May.ts proposition nr (it-;.
I förberörda proposition till 1927 års riksdag lämnades även vissa uppgifter
angående den nuvarande ställningen i förevarande hänseende inom
länet. Sålunda anfördes, att landstinget till sitt förfogande hade 258 platser
å tuberkulossjukhus, därav 50 platser å en vid lasarettet i Skellefteå befintlig
tuberkulosavdelning och 208 platser vid det nyinrättade centralsanatoriet
i Hällnäs, vilket år 1926 tagits i bruk. Landstingets kostnader för
detta sanatorium hade uppgått till sammanlagt 2,670,520 kronor 50 öre. I
statsbidrag för uppförandet har uppburits tillhopa 416,000 kronor. För
täckande av övriga kostnader därför har landstinget bland annat upptagit
ett lån på 850,000 kronor.
Jag övergår härefter till den av mig här förut berörda framställning, som
nu föreligger från Västerbottens läns landsting. Inledningsvis ber jag därvid
få erinra, att enligt gällande författningar med tuberkulossjukhus avses
sjukvårdsinrättning för tuberkulösa med mera än 40 vårdplatser samt med
tuberkulossjukstuga sådan inrättning med högst nämnda antal platser, att för
tuberkulossjukhus — i motsats mot beträffande sjukstuga — skall finnas egen
läkare samt att för varje självständig sjukvårdsinrättning skall finnas egen
direktion.
Landstingets beslut i ärendet har föregåtts av en ingående utredning,
verJcställd av en år 1925 tillsatt kommitté, som för 1927 års landsting framlagt eu
plan för avhjälpande av bristen på tuberkulossjukvårdsplatser inom länet.
Kommittén har vid uppgörande av berörda plan samrått med överliikaren vid
centralsanatoriet vid Hällnäs A. T. G. Aronson ävensom med vissa enskilda
tjänsteläkare.
Vad först angår behovet av vårdplatser för vuxna tuberkulossjuka, har kommittén
bland annat yttrat följande:
Vid beräkning av detta antal vore man hänvisad till sannolikhetsberäkningar.
En sådan beräkning vore grundad på antalet inom ett år i lungtuberkulos
avlidna, vilket antal —- den absoluta dödlighetssiffran — ansåges
ungefär motsvara det verkliga vårdplatsbehovet för den räjong, det avsåge.
Tillämpad på Västerbottens län, där dödlighetstalet i tuberkulos under
åren 1919—1922 växlat mellan 368 och 423 samt i medeltal uppgått till 390,
skulle alltså sistnämnda siffra få anses motsvara länets behov av vårdplatser
för vuxna tuberkulösa. Het funnes dock anledning förmoda, att de kända
dödlighetssiffrorna för länet vore för låga, och man komme säkerligen verkligheten
närmare, om man såsom beräkningsgrund för platsbehovet lade det
högsta dödstalet under nämnda tidrymd eller 423.
Kommittén hade i sina kalkyler utgått från ett platsbehov av 390 såsom
det lägsta antal, en blivande plan borde omfatta, men då kommittén
gärna såge, att detta antal vid planens slutliga genomförande kunde ökas
till upp emot maximum 423, hade det fått bliva beroende på vissa liimpliglietsskäl,
med hänsyn till annan sjukvård vid de särskilda kombinerade inrättningarna,
var förslagets slutsiffra komme att ligga mellan de båda nyss angivna
talen. Henna slutsiffra, som kommittén alltså räknade med såsom det
totala platsbehovet för länet, uppginge till 412.
Vad beträffar nu förefintliga möjligheter för beredande av anstaltsvård åt
tuberkulösa, framgår av utredningen i ärendet, att de befintliga vårdplatserna
fördela sig å nedan angivna anstalter på följande sätt:
Kungl. Maj:ts proposition nr 66.
11
vid centralsanatoriet i Hällnäs ........................................................ 208 platser
» den med länslasarettet i Skellefteå kombinerade tuberkulos
sjukvårdsavdelningen.
............................................................ 50
» sjukstugan i Malå ..................................................................... 4
» »i Tärna ..................................................................... 10 *
» kommuualliemmet i Asele ......................................... T_
eller tillhopa 279 platser.
Härtill komme — enligt uppgift av de kommitterade — en i det närmaste
färdigställd sjukstuga i Dorotea med en tuberkulosavdelning på 9 platser
samt en avdelning om 6 platser å sjukstugan i Stensele.
Det antal vårdplatser, landstinget för närvarande hade eller inom den allra
närmaste tiden kunde beräknas få till sitt förfogande, utgjorde alltså 294,
och den brist, som återstode att fylla, uppginge följaktligen till (412—294)
118 platser.
Till belysande av behovet av platsökning har kommittén vidare anfört
följande.
Efter centralsanatoriets öppnande hade det ej dröjt länge, förrän alla
platser där blivit upptagna, och det hade visat sig, att ej på långt när alla,
som hoppats få vård på denna nya inrättning, där liunde erhålla plats.
Antalet väntande vårdsökande till anstalten hade sedan hållit sig vid omkring
170, och motsvarande antal för tuberkulosavdelningen vid Skellefteå lasarett
vore omkring 120. Väntetiden hade i medeltal uppgått till 5 ä 6 månader.
Denna långa väntetid medförde i regel försämring i den sjukes tillstånd,
förlängde den behövliga anstaltsvistelsen, försvårade tillfrisknandet och gjorde
det i många fall hopplöst att räkna med någon varaktig förbättring. Bristen
på lämpliga vårdplatser vållade också, att de sjuka, som icke kunde erhålla
vårdplats, ofta såsom smittförande bleve till fara för sin omgivning. I
synnerhet vore detta fallet i en familj, där modern angripits av sjukdomen
men dock vore nödsakad att hava barn i de yngre åldrarna omkring sig i
hemmet. Vad sålunda anförts gåve vid handen, att ett betydligt större antal
vårdplatser än som nu funnes att tillgå vore av nöden.
Vidkommande frågan huru erforderligt antal vårdplatser för tuberlculösa
sJcidle kunna anskaffas, inhämtas av kommitténs utredning följande:
Vid övervägande av utvägar för avhjälpande av den brist å vårdplatser, som
förefunnes, hade det av ekonomiska skäl ansetts uteslutet, att detta kunde
ske genom beredande av sanatorieplatser i vidare mån än som kunde vara möjligt
genom ändring i dispositionen av de utrymmen, som funnes vid centralsanatoriet.
Därutöver hade den enda framkomliga vägen ansetts vara att
söka få till stånd ett system med vårdplatser, som i fråga om både anläggning
och drift ställde sig avsevärt billigare än sanatorierna, men som icke
dess mindre ansåges väl fylla sitt ändamål. Det system, som därvid åsyftades,
skulle gå ut på att särskilda tuberkulosavdelningar skulle anordnas
vid redan befintliga eller blivande sjukstugor. Den tanke, som låge till
grund för den tänkta anordningen, vore, att centralsanatoriet, utrustat som
det vore med de modernaste hjälpmedel och försett med de bästa läkarkrafter,
borde såsom sin första och huvudsakliga uppgift lämna behandling
och vård i sådana fall, där utsikter funnes för den sjukes tillfrisknande, de
s. k. kurabla fallen. För detta ändamål syntes platsantalet vid sanatoriet
vara i det närmaste tillräckligt. Övriga vårdplatser såväl å tuberkulosavdel
-
12
Kungl. Maj:ts proposition nr Uti.
ningen i Skellefteå som å redan tillkomna eller blivande avdelningar vid
sjukstugor å skilda orter inom länet skulle då avses dels för sådana fall,
som på grund av smittfara för omgivningen med nödvändighet borde
isoleras, dels sådana, som ej vore i behov av en dyr specialbehandling utan
för vilka en kortare tids vila och vård under hygieniskt goda förhållanden
kunde vara tillräcklig, dels ock sådana sjuka, som visserligen saknade utsikter
att kunna övervinna sjukdomen, men som av humanitära skäl måste
omhändertagas för att ej i sin hjälplösa belägenhet behöva undvara den
nödiga goda vård, som eu tidsenlig, väl ordnad sjukvårdsinrättning kunde
giva.
Den brist å vårdplatser, som enligt vad n}rss utvecklats förefunnes, skulle,
enligt vad verkställd utredning givit vid handen, till en del kunna avhjälpas
genom ändrad disposition av vissa delar av centralsanatoriet, varest därigenom
ytterligare 50 vårdplatser beräknades kunna inrättas. Den sålunda
planerade omändringen av centralsanatoriet skulle bestå dels i att 30 platser
inreddes i en del nuvarande bostadsrum, i stället för vilka skulle uppföras
en särskild byggnad; kostnaden härför skulle uppgå till 108,000 kronor eller
3,600 kronor för plats, dels i att badavdelningen skulle flyttas till källaren
och på dess nuvarande plats inredas 20 sjukplatser, allt för en kostnad av
45,000 kronor eller 2,250 kronor för varje plats. Enligt vad som inhämtats
skulle dessa ändringar komma att godkännas av vederbörande myndigheter
och landstinget komma i åtnjutande av statsbidrag för ifrågavarande ökning
av vårdplatsernas antal. Antalet vårdplatser vid sanatoriet skulle således
komma att uppgå till 258.
För det återstående platsbehovet — (118—50) 68 — låge det närmast att
räkna med den tuberkulosavdelning, som funnes vid lasarettet i Skellefteå.
Denna avdelning, som vore inrymd i en särskild,invid lasarettet belägen byggnad,
lämnade utrymme för 50 vårdplatser. Sedan länge hade emellertid förelegat
behov att införliva tuberkulosavdelningens lokaler med lasarettet, där i
synnerhet de senare åren eu mycket stark överbeläggning ägt rum. Med anledning
därav syntes tuberkulosavdelningen böra utrymma sina lokaler. Den plan,
kommitterade ämnade framlägga för tuberkulossjukvården, krävde nämligen
så betydande kostnader, att kommitterade icke ens ville ifrågasätta, att
landstinget samtidigt skulle åtaga sig lasarettets utvidgning på annat sätt,
vare sig genom påbyggnad eller uppförande av nybyggnad för detta ändamål.
En sådan utrymning syntes nu kunna ske, därest den föreslagna utvidgningen
av Hällnässanatoriet komme till stånd. Å andra sidan vore det alldeles
nödvändigt, att Skellefteåorten icke blottställdes på tuberkulossjukvårdsplatser
till det antal, som oundgängligen behövdes för därvarande befolkning.
För att kunna tillgodose båda dessa intressen syntes enda utvägen vara,
att i orten inrättades en särskild anstalt av den billigare typ, varom förut
blivit nämnt, d. v. s. av sjukstugutyp. Härvid hade tagits under övervägande
att som tuberkulossjukvårdsanstalt använda den nuvarande seminariebyggnaden
i Skellefteå, som ägdes av landstinget och inom någon tid syntes bliva
överflödig för sitt dittillsvarande ändamål, enär småskoleseminariet av allt
att döma syntes komma att indragas från och med utgången av läsåret 1928—
1929. Seminariebyggnaden hade befunnits mycket väl lämpa sig att omändras
till sjukvårdsinrättning. Enligt av sakkunniga uppgjorda förslag till
omändring av byggnaden kunde i densamma beredas utrymme för 58 patienter.
För att hålla ändringskostnaderna nere så mycket som möjligt och på
samma gång ej onödigtvis fördyra driften hade kommitterade tänkt sig att
jämväl efter utflyttningen gemensam ekonomi för lasarettet och tuberkulosavdelningen
borde bibehållas, vilket ansåges utan avsevärda olägenheter
kunna ordnas. Då tuberkulosavdelningen i första hand skulle avses att vara
Kunyl. Maj:ts proposition nr 66. 13
en upptagningsavdelning, liade det även ansetts, att den utan svårighet
skulle kunna skötas av läkarna vid lasarettet. Från vederbörande myndigheters
sida syntes — enligt vad som inhämtats — intet hinder möta för
den föreslagna ändrade användningen av seminariebyggnaden.
För erhållande av de 60 vårdplatser, som enligt vad kommittén utvecklat
ytterligare erfordrades (118 — 50 — 58 + 50), borde vid sjukstugor å vissa
orter i länet inrättas särskilda tuberkulosavdelningar. Därvid beräknades,
att vid vardera av sjukstugorna i Bjurholm och Nysätra skulle inrättas en
avdelning om 12 vårdplatser, vid sjukstugan i Nordmaling en avdelning om
10 vårdplatser och vid sjukstugan i Vilhelmina en avdelning om 6 vårdplatser.
I Sorsele och Lycksele skulle nya sjukstugor byggas. Vardera av dessa
skulle hava en avdelning för tuberkulossjukvård, inrymmande 10 vårdplatser.
Den sålunda föreslagna planen borde enligt kommittén genomföras successivt
under en tid, som, under förutsättning att förhöjda statsbidrag erliölles,
syntes kunna begränsas till 10 år.
Det må här inskjutas, att 1927 års landsting fattat formligt beslut att nedlägga
verksamheten vid seminariet i Skellefteå från och med utgången av
läsåret 1928—1929.
Kommittén har vidare upptagit frågan om beredande av särskilda vårdmöjligheter
för tuberJculossjuJca barn samt därom anfört i huvudsak följande.
Vad beträffar tuberkulosens utbredning bland barnen i Västerbottens län,
vore ifrågavarande sjukdom — enligt ett av överläkaren vid Hällnäs centralsanatorium
avgivet yttrande — av allt att döma vanlig. Då det krävdes
särskilda anordningar för vård av barn och då det av flera skäl ej vore
ändamålsenligt att vårda barn tillsammans med vuxna, vore en av de viktigaste
åtgärderna för närvarande att få till stånd ett barnsanatorium. Kommittén
ansåge alltså starka skäl tala för att det ej borde dröja alltför länge
med uppförande av den för vård av tuberkulösa barn avsedda paviljong,
som redan vid ritningars uppgörande för centralsanatoriet planerats att
komma till uppförande vid detsamma.
I sin plan till tuberkulossjukvårdens ordnande hade kommittén i enlighet
därmed upptagit anläggandet av ett barnsanatorium om 60 vårdplatser i samband
med Hällnäsanstalten.
Därest tuberkulossjukvården ordnades i enlighet med vad sålunda utveck -
lats, skulle vårdplatserna fördela sig å de olika orterna i länet på sätt följande
av kommittén uppgjorda tablå utvisar:
V d r |
d p I a t s e |
r |
||
Befintliga |
NVinrättade |
Summa |
||
Centralsanatoriet |
i Hällnäs ................................ |
208 |
50 |
258 |
Barnavdelning i |
samband med centralsanatoriet |
— |
60 |
60 |
Tuberkulosavdelning i Skellefteå........................ |
— |
58 |
58 |
|
» |
» Nysätra .......................... |
— |
12 |
12 |
» |
» Nordmaling..................... |
— |
10 |
10 |
» |
» Bjurholm ........................ |
— |
12 |
12 |
» |
» Åsele ............................ |
7 |
— |
7 |
» |
» Dorotea ........................... |
9 |
— |
9 |
» Vilhelmina .................... |
— |
6 |
6 |
|
» |
» Lycksele.......................... |
— |
10 |
10 |
» |
» Stensele........................... |
6 |
— |
6 |
» |
>'' Tärna .............................. |
10 |
— |
10 |
» |
» Sorsele ......................... |
— |
10 |
10 |
» |
» Malå................................ |
4 |
— |
4 |
Summa |
244 |
228 |
472 |
14 Kungl. Maj-.ts proposition nr 66.
Kostnaderna för genomförande av denna plan har kommittén beräknat på
följande sätt:
Anläggningskostnader:
För de tuberkulosavdelningar, som skulle nyinrättas i Skellefteå, Nysätra
Nordmaling, Bjurholm, Vilhelmina, Lycksele och Sorsele och vilka tillsammans
innefattade 118 vårdplatser, hade beräknats en genomsnittskostnad av 5,000
kronor per vårdplats, vilket ungefärligen motsvarade den verkliga medelkostnaden
för de sjukstugor, som under de sista åren uppförts eller vore under
uppförande inom länet, alltså ett kostnadsbelopp av........... kr. 590,000: —
Genom inrättande av 50 nya platser vid centralsanatoriet
i Hällnäs bleve genomsnittskostnaden för var och en av
samtliga vårdplatser vid denna anstalt c:a 10,700 kronor,
alltså för 50 platser ................................................................. » 535 qqq._
Barnavdelningen i Hällnäs med 60 platser beräknades
kunna uppföras för en kostnad av 8,000 kronor per vårdplats,
således ............................................................................. » 480,000: —
. Summa kronor 1,605,000: —
Driftkostnader (i avrundade tal):
Landstingets tillskott (efter avdrag av ordinarie statsbidrag):
för 50 patienter å centralsanatoriet ä 503 kronor......... kr. 25,170: —
»60 » » barnsanatoriet » 503 » » 30,200:_
» 68 » » tuberkulossjukstugor » 614 » , från
vilket antal skulle frånräknas 50 patienter, intagna å
tuberkulosavdelningen vid Skellefteå lasarett,'' alltså för
18 patienter......................................................................... » 11,030: —
Summa kronor 66,400: —
Till denna uppställning torde böra nämnas, dels att enligt vad nyss anförts
de verkliga kostnaderna för inredande av 50 nya platser vid centralsanatoriet
icke beräknats uppgå till mera än sammanlagt 153,000 kronor, dels att vid
beräkning av siffran 68 beträffande antalet patienter å nya sjukstuguplatser
redan torde hava gjorts avdrag för de 50 bortgående platserna å den nuvarande
tuberkulosavdelningen i Skellefteå, vadan summan av driftkostnader
torde böra ökas med (50 x 614) 30,700 kronor eller till 97,100 kronor.
Slutligen har kommittén anfört såsom sin åsikt, att med de enormt stora
utgifter, landstinget redan påtagit sig för tuberkulossjukvården och allmän
sjukvård, samt de betydligt stegrade kostnader, som väntades vid landstingets
fullständiga övertagande inom några år av epidemisjukvården inom länet
ävensom i andra avseenden, kommittén ansåge, att landstinget icke kunde
binda sig för den uppgjorda planen under annan förutsättning än att ett
betydligt ökat statsbidrag erhölles därtill.
Den omständigheten, att extra statsbidrag beviljats i Norrbottens och
Jämtlands län allenast till centralsanatorier och ej till vårdanstalter av enklare
typ, kunde enligt kommittén icke åberopas som skäl emot ifrågavarande ansökan
från Västerbottens län, som visserligen genom att länet under ett tiotal år haft
den högsta landstingsskatten i riket lyckats med en icke alltför stor skuldsättning
få sitt centralsanatorium färdigt utan särskild hjälp från statens sida
men som i stället nu behövde denna hjälp för vissa av sina enklare anstalter.
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 66.
Ett vidhållande från statsmakternas sida av det vanliga villkoret om statsbidragets
begränsning till halva byggnadskostnaden skulle vidare, när det
gällde ifrågavarande billigare anläggningar, till största delen förtaga verkan
av den åsyftade hjälpen. Även om bidrag till äskat belopp erhölles, skulle
kostnaden för landstinget för de ifrågasatta anstalternas inrättande komma
att uppgå till omkring 700,000 kronor (i själva verket, om man beträffande
Hällnäsanstalten endast räknar med de blivande faktiska kostnaderna för de
nya platserna, något över 300,000 kronor), vartill komme utrustningskostnader
med 130,000 kronor.
Vid ärendets behandling av 1927 års landsting beslöt landstinget dels att
godkänna den av kommitterade framlagda planen för avhjälpande av bristen
på tuberkulossjukvårdsplatser inom länet, att utföras i den mån landstinget
därom i varje särskilt fall bestämde och under förutsättning att ökat statsbidrag
till anläggnings- och driftkostnader erhölles, dels att uppdraga åt förvaltningsutskottet
att ingå till Kungl. Maj:t med framställning om ett statsbidrag
av 4,000 kronor för vårdplats för de i nämnda plan upptagna tuberkulossjukvårdsanstalterna,
vilket bidrag landstinget borde berättigas lyfta i den
män varje anstalt för sig blivit genom medicinalstyrelsens försorg avsynad
och godkänd, ävensom att statsbidrag till driftkostnaderna vid länets tuberkulossjukvårdsanstalter
finge erhållas med ett belopp, som med 75 öre för
dag och patient överstege det till tuberkulossjukhus i allmänhet utgående statsbidraget,
vilken förmån borde få av landstinget tillgodonjutas under tre år,
räknade från den 1 juli 1928 för de godkända anstalter, som då vore i verksamhet,
samt för därefter tillkomna anstalter från den dag, en var av dessa
efter vederbörligt godkännande tagits i bruk för sitt ändamål, dels ock att
bemyndiga kommitterade att, för så vitt beräknat statsbidrag till anläggning
och drift erhölles, verkställa utredning om vilken av de föreslagna anstalterna
lämpligast först borde komma till utförande samt för sådan anstalt
låta upprätta ritningar och kostnadsberäkningar, som snarast möjligt skulle
föreläggas landstinget.
För egen del har landstingets förvaltningsutskott i den i anledning av
detta landstingets beslut den 10 oktober 1927 ingivna, förut omförmälda
framställningen anfört i huvudsak följande.
Landstingets anslag för hälso- och sjukvården utgjorde för år 1928 1,463,124
kronor emot för år 1927 1,489,006 kronor och för år 1926 1,242,723 kronor.
Även i andra avseenden hade landstingets sjukvårdsutgifter stegrats. Sålunda
uppginge landstingets anslag till kustsanatorierna, vilket anslag år 1920 utgjort
6,000 kronor, för år 1928 till 38,000 kronor.^ Det fullständiga övertagandet
från landstingets sida av epidemisjukvården komme även att draga
betydande kostnader.
De krav, som sålunda ställts och komme att ställas å landstinget, vore
så betydande, att landstinget icke kunde ålägga sig några ytterligare utgifter
utan höjning av landstingsskatten. Emellertid utgjorde landstingsskatten
för år 1928 3 kronor per bevillningskrona, vartill komme uttaxering för
järnvägsanläggningar med varierande belopp, högst uppgående till 15 öre
för bevillningskrona. Då med denna storlek på skatten någon ytterligare
höjning av densamma icke gärna kunde ifrågakomma, bleve resultatet, att
Medicinal
styrelsen.
16 Kungl, Maj:ts proposition nr 66.
landstinget icke kunde pålägga sig ytterligare utgifter för tuberkulossjukvården
utan kraftigt bidrag av statsmakterna.
Till belysning av sina uttalanden angående landstingsskattens storlek bär
förvaltningsutskottet vidare meddelat, att Norrbottens läns landsting visserligen
under de två senaste åren haft den högsta uttaxeringen men att Västerbottens
läns landsting dessförinnan under ett tjugutal år haft den ojämförligt
högsta landstingsskatten. Detta framginge av en jämförelse beträffande den
sammanlagda uttaxeringen per 100 kronors inkomst under åren 1916—1927
inom de olika landstingsområdena. En sådan jämförelse utvisade, att Västerbottens
läns landsting komme i första rummet med en sammanlagd uttaxering
av 32 kronor 33 öre per bevillningskrona. I andra rummet komme
Norrbottens läns landsting med 27 kronor 64 öre, i tredje rummet Västernorrlands
läns landsting med 25 kronor 12 öre, i fjärde rummet Blekinge
läns landsting med 23 kronor 86 öre o. s. v. och först i trettonde rummet
Jämtlands läns landsting med 22 kronor 30 öre. Lägsta sammanlagda utdebiteringen
hade Örebro läns landsting med 15 kronor 91 öre och Uppsala
läns landsting med 16 kronor 13 öre.
Till ytterligare jämförelse med förhållandena i Norrbottens och Jämtlands
län har förvaltningsutskottet vidare framhållit, att Västerbottens läns landsting
åtagit sig byggnadskostnader för tuberkulossjukvården till ett belopp
av — statsbidraget oräknat — 2,100,000 kronor och att till driftkostnader för
tuberkulossjukvården för år 1928 uttaxerats 329,100 kronor. Motsvarande siffror
för Järntlands och Norrbottens län vore, vad anginge byggnadskostnaderna, respektive
580,000 kronor och 1,080,000 kronor och i fråga om driftkostnaderna
respektive J 54,680 kronor och 357,360 kronor.
Slutligen har förvaltningsutskottet till stöd för ifrågavarande framställning
framhållit de svårigheter, som uppstode vid ordnandet av sjukvården i ett
län som Västerbottens med dess stora avstånd, glest boende befolkning och
bristfälliga kommunikationer, vilka förhållanden nödvändiggjorde inrättandet
av ett stort antal sjukvårdsanstalter. Vidare har erinrats, att sjukstugorna
i Västerbottens län i sin helhet dreves av landstinget men i Norrbottens
län av kommunerna med smärre bidrag från landstinget; därigenom bleve
det möjligt för kommunerna i Norrbottens län och indirekt för landstinget
att erhålla bidrag av medlen för kommunal skatteutjämning till driften vid
sjukstugorna, medan i Västerbottens län denna möjlighet vore utesluten.
Under åberopande härav har förvaltningsutskottet hemställt om avlåtande
av proposition till 1928 års riksdag med äskande i enlighet med landstingets
nyssnämnda beslut. Framställningen innebär således begäran dels om ett
byggnadsbidrag av högst (228 X 4,000) 912,000 kronor, vilket — oavsett den
minskning som kunde inträda i anledning av den vanliga maximeringen till
halva byggnadskostnaden — innebär ett extra statsbidrag av 456,000 kronor,
dels om ett extra driftbidrag, utgörande, under förutsättning av full
beläggning (472 x 0,75 x 365) 129,210 kronor under vart och ett av tre år.
Med skrivelse den 14 oktober 1927 har länsstyrelsen i Västerbottens län
överlämnat den gjorda framställningen och därvid för egen del tillstyrkt
bifall till landstingets framställning.
Häröver har utlåtande inhämtats från medicinalstyrelsen, som i sitt den
14 november 1927 avgivna yttrande till behandling först upptog frågan om
extra statsbidrag för inrättande av ifrågasatta sjufcvårdsplatser och därvid till en
början erinrade om vad styrelsen i sitt utlåtande den 29 november 1926 angående
extra statsbidrag för sjukvårdsanstalter för tuberkulösa i Jämtlands och
IT
Kungl. Maj:ts proposition nr 6(>.
Västerbottens län yttrat rörande de åtgärder mot tuberkulosen, vilka enligt
styrelsens asikt vore de enda, som kunde leda till önskat resultat, nämligen
i terapeutiskt hänseende inrättande av allt flera vårdplatser och i profylaktiskt
avseende de friskas skyddande mot tuberkulossmitta. Vidare upprepade
styrelsen vad i nämnda utlåtande anförts därom att dessa båda
syftemål bäst skulle förverkligas genom att flertalet av de sjuka finge vård
på ett med alla erforderliga hjälpmedel utrustat sanatorium. Härpå fortsatte
styrelsen:
Den plan, vilken nu av vederbörande uppgjorts till förbättrande av tuberkulossjukvården
inom Västerbottens län och mot vilken styrelsen i och för
sjg icke hade något väsentligt att erinra, ginge visserligen icke ut på att för
tillfredsställande av länets hela tuberkulossjukvård uppföra sådana anstalter,
vilka styrelsen i det nyss omförmälda utlåtandet företrädesvis ansett böra där
till ifrågakomma. Emellertid hade styrelsen icke någon erinran att göra mot
detta av landstingets förvaltningsutskott närmare motiverade sätt för lösning
av frågan om förbättrad tuberkulossjukvård inom Västerbottens län men ville å
andra sidan, i överensstämmelse med den förut uttalade principen, framhålla,
att då statens medverkan i form av ökade byggnads- och driftbidrag ifrågasattes,
det icke kunde vara riktigt, att staten skulle lämna så avsevärt förhöjda
byggnadsbidrag som de begärda till uppförande även av jämförelsevis enklare
och mindre kostsamma tuberkulosavdelningar vid sjukstugor. Därvidlag
borde för övrigt bemärkas, att platserna vid de till nyinrättande avsedda sjukstugorna
(eller avdelningar därav) enligt ansökningen beräknades draga eu
kostnad av 5,000 kronor per plats, vadan ett bidrag till framställningen även
i denna del skulle innebära, att staten komme att med 4/ä bidraga till uppförandet
av dylika avdelningar. Styrelsen hade också, då den gav sitt tillstyrkande
av de från Norrbottens och Jämtlands län gjorda framställningarna
om förhöjt statsbidrag, tillstyrkt, att dylika bidrag skulle få utgå endast
fiir »fullgoda» sanatorieplatser.
Om styrelsen således ej kunde lämna sitt fulla tillstyrkande till den gjorda
framställningen, som avsåge ett generellt byggnadsbidrag till länets samtliga
tuberkulossjukvårdsplatser, således även sådana, som tillhörde sjukstugor
(eller avdelningar därav), ansåge styrelsen å andra sidan sig icke kunna
underkänna billigheten av de skäl, landstingets förvaltningsutskott anfört till
förmån för sin framställning. Redan den omständigheten att länet tillhörde
ett av de allra mest skattetyngda inom riket talade till förmån för eu undantagsbestämmelse
för detta län. Ett huvudsakligt — och kanske det förnämsta
— skäl vore det av landstingets förvaltningsutskott med särskilt eftertryck
framhållna, att Västerbottens län utan erhållande av förhöjt statsbidrag uppfört
ett förstklassigt centralsanatorium å 208 sängar.
Då styrelsen alltså ansåge dylika billighetsskäl tala för ett tillmötesgående
av framställningen, kunde styrelsen dock icke — såsom redan nämnts
— tillstyrka förvaltningsutskottets framställning, i vad den avsåge att beviljat
byggnadsbidrag skulle med fulla det begärda beloppet, 4,000 kronor per
plats, utgå utan avseende å till vilket belopp kostnaderna för de nya platserna
komme att uppgå. Därvidlag finge styrelsen vidhålla sin i förberörda
utlåtande av den 29 november 1926 uttalade åsikt att, i överensstämmelse
med dittills tillämpade grunder, det bidrag, som eventuellt erliölles, icke
finge utgå med högre belopp än halva den enligt granskade räkenskaper eller
styrkt sammandrag därav befunna verkliga byggnadskostnaden, kostnader
för tomt och utrustning ej inräknade. Dessutom borde i princip bidraget
icke vara lika högt för tuberkulossjukstugor som för sanatorier.
Biliang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 53 häft. (Nr 66.)
so 28 2
18
Kungl. Maj.ts proposition nr (>(>.
Vid uträknandet av det statsbidrag, styrelsen med hänsyn till det sålunda
sagda skulle kunna tillstyrka, liade styrelsen först fäst sig vid den redan omnämnda
nya »tuberkulosavdelning i Skellefteå», som enligt framställningen
skulle uppföras såsom ersättning för den befintliga tuberkulosavdelningen vid
Skellefteå lasarett, vilken skulle tagas i anspråk för utvidgning av detta
lasarett. Den ställning, som den nya tuberkulosavdelningen skulle få, vore
emellertid icke klart angiven. Det syntes dock som om densamma bleve att
inräkna bland tuberkulossjukstugor. Då den vore avsedd för 58 platser,
ville styrelsen anmärka, att gällande bestämmelser ej medgåve, att tuberkulossjukstuga
finge innehålla mer än 40 platser. Från den i framställningen
angivna kostnadsberäkningen å 1,605,000 kronor borde således, under nämnda
förutsättning, vid beräkning av statsbidrag avräknas 18 platser ä 5,000 kronor
= 90,000 kronor, varigenom summan minskades till 1,515,000 kronor. Hälften
av denna summa, eller 757,500 kronor, utgjorde således halva byggnadskostnaden.
Därest denna för de olika slagen av anstalter uppginge till för dem
beräknade belopp, skulle således för de (118 — 18) 100 platserna å . tuberkulosavdelningar»,
vilka, beräknats till 5,000 kronor var, i statsbidrag till uppförandet
erhållas 2,500 kronor för var; för de 50 nya platserna vid Hällnäs
centralsanatorium, med beräknad kostnad av 10,700 kronor för var, ett statsbidrag
å 5,350 kronor för var, och för de 60 nya platserna å barnavdelningen
i Hällnäs, med beräknad kostnad av 8,000 kronor för var, ett statsbidrag av
4,000 kronor för varje plats. Därigenom skulle statsbidragen per vårdplats
komma att överstiga de eljest enligt gällande författningar medgivna med
respektive 500, 3,350 och 2,000 kronor.
Skulle dylika bidrag beviljas länet efter dessa av styrelsen angivna grunder,
bleve statsbidraget 1,515,000 : 2 = 757,500 kronor, fördelade på följande
sätt:
100 platser å tuberkulosavdelning ä högst 2,500= (högst) kronor 250,000: —
50 » » Hällnäs sanatorium » » 5,350 = ( » ) » 267,500: —
60 » » barnavdelningen i Hällnäs ä högst 4,000 =
(högst) .................................. » 240,000: —
Summa högst kronor 757,500: —
Därvid vore emellertid att märka, att ett väsentligt avdrag syntes böra
göras i det belopp, som med anledning av framställningen kunde komma
att beviljas landstinget. Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 8 oktober 1915
hade nämligeD för anordnande av en tuberkulosavdelning vid Umeå lasarett
beviljats ett byggnadsbidrag av 50,000 kronor, och enligt Kungl. Maj:ts
beslut den 3 augusti 1917 hade till dylik avdelning vid Skellefteå lasarett
utgått 53,000 kronor, således tillhopa 103,000 kronor. Beträffande
vartdera av dessa anslag hade vederbörande avgivit förbindelse att icke,
utan Kungl. Majds medgivande, i framtiden använda avdelningarna till
annat än med dem avsett ändamål. Avdelningen i Umeå vore redan nedlagd
utan att, styrelsen veterligt, någon återbetalning i större eller mindre
män gjorts för det erhållna statsbidraget. Den vid Skellefteå lasarett nu
befintliga tuberkulosavdelningen skulle ävenledes, vid bifall till nu föreliggande
framställning, upphöra. Avgörandet av den återbetalningsskyldighet,
som därigenom syntes komma ifråga, syntes böra bliva beroende på särskild
utredning för bestämmande av den värdeminskning, de för dessa avdelningar
uppförda byggnaderna undergått genom användning under de gångna åren.
Då dylik utredning icke för det dåvarande kunde igångsättas, såge styrelsen
icke annan möjlighet än att föreslå, att från nyss angivna belopp 757,500
kronor nu fråndroges erhållna 103,000 kronor, varigenom slutsumman skulle
bli 654,500 kronor. På den ifrågasatta utredningens resultat finge seder
-
19
Kungi. Maj:ts proposition nr 66.
mera bero, i vad mån av dessa 103,000 kronor större eller mindre del sknlle
kunna få av vederbörande behållas.
I anslutning till vad medicinalstyrelsen sålunda yttrat hemställde styrelsen,
att Västerbottens läns landsting måtte beviljas ett statsbidrag å 654,500
kronor att i för övrigt tillämpliga delar utgå efter de i gällande författning
angående statsbidrag'' till tuberkulossjukvårdsanstalters uppförande eller inrättande
stadgade grunder.
Vad angår extra statsbidrag till driftkostnaderna vid de ifrågasatta sjukvårdsanstalterna,
tillstyrkte medicinalstyrelsen, att ett utöver det författningsenligt
utgående ökat driftbidrag beviljades även för Västerbottens läns
tuberkulossjukvård att utgå under tre år från och med den 1 januari 1928
eller den senare tidpunkt, då de enligt framställningen till uppförande ifrågasatta
anstalterna blivit avsynade och godkända. Beträffande storleken av detta
extra bidrag hemställde styrelsen, att det finge sättas till av förvaltningsututskottet
begärda 75 öre per dag och patient — vilket vore samma bidrag,
som beviljats för anstalterna i Jämtlands län. Därvid borde dock tillika
föreskrivas, att det särskilda bidraget dels finge utgå endast för sådana vårdplatser,
som beträffande anordningar för specialiserad sjukvård och diagnostik
vore fullt kvalificerade, nämligen — åtminstone tillsvidare — de 318 platser,
som centralsanatoriet i Hällnäs skulle erhålla efter den föreslagna utvidgningen
(således inklusive de 60 vårdplatserna å eu särskild barnavdelning),
dels ock ej finge överstiga halva den verkliga driftkostnaden.
En av de i handläggningen deltagande ledamöterna i medicinalstyrelsen
var av skiljaktig mening och ansåg, att det extra driftbidraget borde begränsas
till, förslagsvis, 50 öre per vårddag.
Sedan Svenska landstingsförbundet beretts tillfälle att yttra sig över landstingets
framställning, har förbundets styrelse i ett den 26 november 1927 dagtecknat
yttrande till en början beträffande själva sakfrågan, huruvida extra statsbidrag
till tuberkulossjukvården borde beviljas landstinget, erinrat därom, att
styrelsen i yttranden över liknande framställningar från Norrbottens och
Jämtlands läns landsting betonat, att ett tillmötesgående helt eller delvis
av framställningar sådana som de ifrågavarande med hänsyn till det avvikande
från fastställda principer för statsbidrags utgående och de betydande
ekonomiska konsekvenser, som ett dylikt tillmötesgående innebure, icke
finge ske utan en ingående prövning och utan att tungt vägande skäl före
låge
Styrelsen
har vidare upplyst, att styrelsen, innan den tagit ställning till
berörda fråga, undersökt viss å förbundets byrå verkställd sammanställning
av statistiskt material angående såväl de ekonomiska förhållandena som
tuberkulosförhållandena inom Västerbottens län. Styrelsen har erinrat, att
styrelsen i yttrande i motsvarande frågor rörande Norrbottens och Jämtlands
län anfört, att nämnda material gåve vid handen, att eu hjälp, motsvarande
den, som föreslagits för nämnda båda län, vore befogad även för Västerbottens
del.
Svenska
landstings
förbundets
styrelse.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 66.
Den omförmälda sammanfattningen hade enligt förbundsstyrelsen visat:
A. Beträffande de ekonomiska förhållandena:
att befolkningstätheten, som givetvis vore eu avgörande faktor i fråga om
sjukvårdskostnadernas storlek, endast i Norrbottens och Jämtlands län vore
lägre än den i Västerbottens län, där den utgjorde allenast 3.5 invånare per
kvadratkilometer land mot 12.5 för samtliga landstingsområden samt 72 för
det tätast befolkade landstingsområdet (Malmöhus län) och 1.9 för det glesast
befolkade (Norrbottens län);
att nedgången i det beskattningsbara beloppet från år 1921 till år 1925 i
i Västerbottens län varit kraftigare än i något annat landstingsområde, med
undantag för Värmlands län, och belöpte sig till 4ö.oo procent mot 36.89
procent för samtliga landstingsområden;
att landstingsskattens debiteringssats i Västerbottens län i medeltal för
perioden 1919—1926 varit den högsta i riket samt för år 1926 vore den
näst högsta, utgörande 300 öre per 100 kronors beskattningsbar inkomst;
att landstingets beräknade såväl totalutgifter som utgifter för hälso- och
sjukvård i absoluta tal från år 1922 till år 1926 i Västerbottens län minskats
betydligt mindre än i samtliga landstingsområden tagna som en enhet, i
det att nedgången i Västerbottens län varit respektive 29.0 8 procent och
31,2 5 procent mot respektive 31.75 procent och 38.16 procent i medeltalför
samtliga landstingsområden;
att omförmälda totalutgifter, beräknade per 100 kronors beskattningsbar inkomst,
i Västerbottens län under ovannämnda tidsperiod stegrats med 31,44
procent mot 8.3 3 procent i medeltal för samtliga landstingsområden och att
sagda utgifter för hälso- och sjukvård, beräknade på enahanda sätt, i Västerbottens
län stegrats med 27.08 procent men i samtliga landstingsområden
tagna såsom enhet nedgått med 2.19 procent;
att per 100 kronors beskattningsbar inkomst år 1926 endast ett landsting
haft högre totalutgifter och allenast två landsting haft högre utgifter för
hälso- och sjukvård än landstinget i Västerbottens län;
att landstingets beräknade utgifter för tuberkidossjukvård från år 1922 till
år 1926 nedgått i Västerbottens län med allenast 9.4 2 procent mot 13.6 8
procent för samtliga landstingsområden tagna som enhet;
att sagda utgifter per 100 kronors beskattningsbar inkomst i medeltal under
åren 1922—1926 i Västerbottens län varit högre än i något annat landstingsområde
;
att landstingets utgifter för tuberkidossjukvård i förhållande till såväl samtliga
utgifter som utgifter för sjukvår ds ändamål i medeltal under perioden
1922—1926 i Västerbottens län varit högre än i något annat landstingsområde;
att.
bruttoskulderna i procent av bruttotillgångarna för Västerbottens läns
landsting vore betydligt lägre än för de flesta landsting, samt att i fråga om
såväl bruttoskulder som nettotillgångar per 100 kronors beskattningsbar inkomst
Västerbottens län intoge en synnerligen gynnsam ställning;
att summan under åren 1920—1924 upptagna lån, minskade med under
samma tid återbetalta lån, i procent ar nettotillgångarna vid 1924 års slut och
per 100 kronors beskattningsbar inkomst för Västerbottens län varit betydligt
lägre än för landstingen i genomsnitt.
B. Beträffande tuberkulosförhållandena:
att tuberkulosdödligheten i Västerbottens län åren 1921—1925 belöpte sig
till 2.0 7 %0 av folkmängden .mot 1.4 6 %0 för riket i dess helhet och att högre
tuberkulosdödlighet än den i Västerbottens län påträffades allenast i Norrbottens
och Jämtlands län;
Kumjl. Maj:ts proposition nr tifj.
■21
att tuberkulosdödligheten i Västerbottens län från femårsperioden 1911—
1915 till femårsperioden 1921—1925 nedgått från 2.35 ° 00 till 2.07 ",oo> d. v. s.
med allenast 0.2 8 °/00, under det att tuberkulosdödligheten i liela riket gått
ned från 1.9 4 °/00 under den förra perioden till 1.4 6 °/0o under den senare,
d. v. s. med 0.4 8 %0;
att antalet av landsting och städer utanför landsting disponerade vårdplatser
för tuberkulospatienter per 1,000 av folkmängden i medeltal för åren
1921—1925 — då Hällnäsanstalten ännu icke tagits i bruk — i Västerbottens
län varit 0,5 3 mot 0.7 9 för hela riket;
att ställningen för Västerbottens län före Hällnäsanstaltens tillkomst varit
än ogynnsammare, om antalet sagda vårdplatser sattes i relation till antalet
inträffade dödsfall i tuberkulos, i det att antalet vårdplatser per 100 döda i
tuberkulos i medeltal för åren 1921—1925 utgjorde i Västerbottens län 25.77
mot
gare siffra än Västerbottens liin.
De av förbundsbyrån sålunda gjorda uttalandena förklarade sig förbundsstyrelsen
för sin del vitsorda. Vidare har styrelsen anfört:
Västerbottens läns landstings svaga ekonomiska ställning och de stora
ekonomiska uppoffringar, landstinget underkastat sig för sin sjukvård och
speciellt tuberkulossjukvården, ävensom de synnerligen ogynnsamma tuberkulosförhållandena
i länet utgjorde enligt styrelsens mening goda motiv för
att statsmakterna trädde hjälpande till för främjande av tuberkulossjnkvården
i länet genom beviljande av extra statsbidrag till densamma.
Vad beträffade den av Västerbottens läns landsting antagna planen, i vad
den avsåge antalet vårdplatser, hade styrelsen intet att erinra.
Vidkommande frågan om statsbidrag för inrättande av vårdplatser a sjukstugor
yttrar förbundsstyrelsen bland annat följande:
Vad som förekommit rörande ansökningen från Norrbottens läns landstingom
förhöjt statsbidrag till tuberkulossjukstugor syntes visserligen giva anledning
till viss tvekan. Om emellertid medicinalstyrelsen år 1925 vid avgivande
av utlåtande över den av Västerbottens läns landsting gjorda framställningen
angående extra statsbidrag till Hällnäs sanatorium haft det fullständigare
material för bedömande av frågan till sitt förfogande, som styrelsen
hade år 1926, vore det väl troligt, att styrelsen vid förstnämnda tidpunkt
tillstyrkt framställningen, och att landstinget därigenom kommit i
åtnjutande av förhöjt statsbidrag till Hällnässanatoriet, Landstinget kunde
sålunda förmodas hava, på grund av sakfrågan ovidkommande orsaker, gått
miste om ökat statsbidrag till de 208 synnerligen dyrbara vårdplatserna å
Hällnäs. Denna omständighet talade för, att landstinget nu för fyllande av
det återstående behovet av vårdplatser komme i åtnjutande av ökade statsbidrag,
även om därvid detta behov i viss utsträckning komme att fyllas
genom anskaffning av sjukstuguplatser. Förbundsstyrelsen kunde för sin del
icke finna, att sistnämnda omständighet borde diskvalificera för erhållande av
höjda statsbidrag. Det syntes väl klokt och vittnande om ekonomisk omtanke
att under rådande brydsamma tider icke ifrågasätta anskaffning av ytterligare
antal dyrbara sanatorieplatser utan endast av billigare sjukstuguplatser.
Vad angår formen för och storleken av de begärda statsbidragen har förbundsstyrelsen
i stort sett tillstyrkt landstingets hemställan och därutinnan
yttrat bland annat följande:
Kravet på upphävande av den vanliga begränsningen av statsbidraget till
halva byggnadskostnaden syntes i och för sig berättigat. Dylikt undan
-
Statskontoret.
22 Kungl, Maj:ts proposition nr 66.
tagande från den vanliga regeln liade tidigare av förbundsstyrelsen förordats
beträffande Norrbottens och Jämtlands läns landsting och av statsmakterna
beviljats i fråga om förstnämnda landsting. I förevarande fall vore ett undantag
därutinnan så mycket mera motiverat, som ökningen i statsbidraget i
annat fall beträffande flertalet av de planerade platserna på grund av de
relativt låga byggnadskostnaderna komme att bliva illusorisk. Även frånvaron
av extra bidrag till det dyrbara Hällnässanatoriet kunde åberopas som
skäl för upphävande av begränsningen i ifrågavarande avseende. Hade extra
statsbidrag beviljats till detta sanatorium, liade nämligen den angivna begränsningen
aldrig behövt tillämpas på grund av de höga byggnadskostnaderna.
Däremot borde enligt styrelsens mening vid statsbidragets beräk
nande byggnadskostnaderna icke medvetet sättas högre än de faktiskt väntades
uppgå till och det statliga byggnadsbidraget naturligtvis i intet fall
överskrida de faktiska byggnadskostnaderna. Den summa, som av landstinget
lagts till grund för bidragsäskandet beträffande de nya platserna ä,
Hällnässanatoriet, motsvarade emellertid icke landstingets verkliga kostnader
därför utan innebure, att andel i kostnaderna för hela sanatoriets inrättande,
för vilket ändamål bidrag redan i vanlig ordning uppburits, påförts dessa
platser. De verkliga utgifterna för de nya platserna utgjorde i genomsnitt
blott »3,050» kronor per plats.
Yad slutligen beträffar den omfattning, i vilken det höjda driftkostnadshidraget
borde få utgå, ansåge förbundsstyrelsen, att betänkligheter visserligen kunde
resas mot att dylikt bidrag erhölles för redan godkända och i bruk varande
anstalter. Då emellertid dessa ökade bidrag till största delen skulle avse
centralsanatoriet, för vilket särskilda driftbidrag tidigare begärts men förvägrats,
ansåge sig förbundsstyrelsen dock även i denna punkt kunna förorda
bifall till framställningen.
I ärendet har vidare infordrat utlåtande avgivits av statskontoret, som
däri anfört, att av utredningen finge anses framgå, att det vore av behovet
påkallat att förhöjt statsbidrag finge utgå såväl till uppförande av de ifrågasatta
anstalterna som ock under viss tid till driftkostnaderna vid dylika
anstalter. Vidare har statskontoret yttrat i huvudsak följande:
Vad först anginge frågan om statsbidrag till uppförande eller inrättande av
tuberkulossjuicvårdsanstalter, hade statskontoret icke något att erinra mot att
berörda bidrag bestämdes till 4,000 kronor för vårdplats, att av landstinget
lyftas i den man varje anstalt för sig blivit genom medicinalstyrelsens försorg
avsynad och godkänd. Emellertid ansåge sig statskontoret böra föreslå,
att för åtnjutande av det förhöjda statsbidraget å 4,000 kronor för vårdplats
uppställdes samma villkor, som av riksdagen bestämts för åtnjutande av förhöjt
statsbidrag till det för Jämtlands län avsedda centralsanatoriet, nämligen
att sådant bidrag icke finge överstiga hälften av den enligt vederbörligen
granskade räkenskaper funna verkliga byggnadskostnaden, däri ej inberäknad
eventuell utgift för anskaffande av byggnadstomt. Vidkommande
antalet av de vårdplatser, för vilka förhöjt byggnadsbidrag skulle komma
att utgå, syntes detsamma jämlikt medicinalstyrelsens förslag böra fastställas
till högst 210 (228 — 18), isoleringsplatser ej inräknade. Från efter dessa
grunder fastställt statsbidrag syntes emellertid böra avdragas vissa belopp
av de av statsmedel uppburna byggnadsbidragen till de på sin tid inrättade
tuberkulosavdelningarna vid Umeå och Skellefteå lasarett. Avdragen syntes
böra ske för Umeåavdolningen vid första tillfälle, då utbetalning av omför
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 6''6''. -•>
mälcla förhöjda byggnadsbidrag till belopp av för sådant ändamål tillräcklig
storlek komme att äga ram, och för Skellefteåavdelningen vid lyftande av
statsbidraget för den nya tuberkulosavdelning, som jämlikt föreliggande förslag
skulle inrättas i den nuvarandes ställe. Beträffande grunderna för verkställandet
av dessa avdrag syntes dock erfordras utredning.
Yad sedan anginge landstingets förslag om ytterligare statsbidrag till driftkostnaderna
vid ifrågavarande sjukvårdsanstalter, hade statskontoret utöver
vad av medicinalstyrelsen i hithörande avseende framhållits icke funnit
anledning till annan erinran, än att det särskilda förhöjda driftkostnadsbidraget
i enlighet med riksdagens beslut rörande Norrbottens och Jämtlands
centralsanatorier syntes böra utgå för nu avsedda 454 (472 IS) tuberkulossjukvårdsplatser
allenast i den män icke någon av sagda platser
indroges. Skulle en sådan indragning ske, borde detta föranleda, att det
högre bidraget reducerades i samma mån, som minskning i berörda platsers
antal ägde rum. _ .....
Slutligen syntes, såsom skett ifråga om det förhöjda statsbidraget till Jarntlandssanatoriet,
böra till nu omhandlade bestämmelser angående ökade bidrag
till tuberkulossjukvårdsanstalterna inom Västerbottens län fogas dels eu
förklaring att för åtnjutande av sagda bidrag i övrigt i tillämpliga delar
skulle gälla de allmänna bestämmelserna beträffande statsbidrag till uppförande
eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter, respektive statsbidrag
till driftkostnaderna för sådana anstalter, ävensom de särskilda föreskrifter,
som av Kungl. Maj:t meddelades, dels ock ett medgivande att ifrågavarande
statsbidrag finge utgå från av riksdagen anvisade anslag till bidrag till uppförande
eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter, respektive bidrag
till driftkostnaderna för dylika anstalter.
1 anledning av vad medicinalstyrelsen anfört i sitt återgivna utlåtande hai t
landstingets förvaltningsutskott inkommit med en den 10 januari 1028 dagtecknad
skrift, däri anförts bland annat följande.
Enligt den av landstinget antagna planen hade det behövliga och principiellt
godkända antalet vårdplatser angivits till 472. Av dessa komme enligt beräkning
318 platser att vara förlagda till det moderna tuberkulossjukhuset
i Hällnäs och således disponibla för förstklassig vård åt de tuberkulossjuka.
Det övriga antalet platser, 154, skulle fördelas över hela länet och i forsta
hand avses att upptaga de svårt sjuka och således _lia en profylaktisk uppgift,
d. v. s. att skydda de friska mot tuberkulossmitta. Som av medicinalstyrelsens
yttrande framginge, vore båda slagen av platser nödvändiga. Fördelningen
av platserna å de olika slagen av anstalter borde av allt att döma
få anses synnerligen väl avvägd
Mot den principiella uppfattnin
örvaltnin^s
utskottets
krivolse den
10 januari
1928.
•åt medicinalstvrelsen givit uttryck
därutinnan att det ej vore riktigt att lika högt statsbidrag utginge till tuberkulossjukstugor
som till sanatorier, vore knappast något att invända, om det
gällde ett landsting, som ville försöka lösa tuberkulosfrågan för sitt område
helt och hållet eller till övervägande del genom inrättande av sådana sjukstugor,
eller om landstinget redan åtnjutit förhöjt statsbidrag tdl de mera
kostsamma förstklassiga anstalter, som redan funnes inrättade. Men så låge
frågan icke till beträffande Västerbottens län.
Hade landstinget börjat med uppförande av de mindre kostsamma vårdanstalterna
och törst nu velat taga i tu med centralanstalten, vore det väl
antagligt att statsmakterna beviljat förhöjt byggnadsbidrag i likhet med vad
som skett beträffande Norrbottens och Jämtlands län. Med tillämpning av
de grunder, efter vilka förhöjt bidrag beviljats till det blivande centralsanatoriet
i Norrbotten — 3,000 kronors förhöjning pr vårdplats — skulle för
24
Departements
chefen.
Kunyl. Maj:ts proposition nr 66.
Hällnässanatoriet, som efter utvidgningen komme att omfatta .''51K platser,
eu sådan förhöjning hava uppgått till icke mindre ån 954,000 kronor. I stället
innebure den av landstinget gjorda och av medicinalstyrelsen i detta avseende
tillstyrkta framställningen en förhöjning av allenast »277,500» kronor för
denna anstalt eller i runt tal »870» kronor per vårdplats, alltså avsevärt mindre
än en tredjedel. En jämförelse därutinnan med Jämtlands län ställde sig
visserligen nagot mindre oförmånlig för Västerbottens län, men även därvidlag
koinme sistnämnda län icke upp till hälften av det förhöjda bidrag, som
i förhallande till antalet vårdplatser beviljats Jämtlands län och som upplage
till 2,000 kronor för varje sådan plats.
Då de tre nämnda länen i stort sett kunde sägas vara jämställda såväl
med ^avseende å tuberkulosens spridning som beträffande deras ekonomiska
förmåga till sjukdomens bekämpande, syntes de rättvisligen också böra
jämställas i fråga om det ekonomiska stöd från statens sida, som vore nödvändigt
och utan vilket redan uppförda anstalter och andra för ändamålet
vidtagna anordningar aldrig kunde uppnå den effektivitet, som med deras
tillkomst varit avsedd.
Då landstinget godkänt den plan, som nu förelåge för fyllande av det
oundgängliga behovet av vårdplatser av det slag, varom närmast vore fråga,
hade det skett på tillrådan av inom länet arbetande erfarna tuberkulosläkare
och andra medicinska fackmän, vilka ansett det nu föreslagna systemet väl
fylla sitt ändamål. Vid sadant förhållande och då efter den planerade utvidgningen
av centralanstalten det förefintliga behovet av dessa högt kvalificerade
sanatorieplatser också beräknades bliva fyllt, hade det enligt förvaltningsutskottets
mening icke varit välbetänkt, om landstinget gått in fölen
plan, som avsett att hela länets tuberkulosvård skulle tillfredsställas
genom uppföiande av dessa sanatorieanläggningar, som i kostnadshänseende
ställde sig så ojämförligt mycket högre. En sådan plan, om den förelegat,
hade heller icke kunnat av landstinget förverkligas inom överskådlig tid,
efter de stora ansträngningar och de betydande ekonomiska uppoffringar’
landstinget redan haft och hade för sin tuberkulosvård. Enahanda syntes
förhållandet bliva, därest byggnadsbidraget för dessa sjukstuguavdelningar
eJ kunde beviljas till högre belopp än medicinalstyrelsen tillstyrkt. Den tilltänkta
kraftansträngningen måste inhiberas och de goda föresatserna resultera
i ett misslyckat försök.
Förvaltningsutskottet har vidare anfört, att utskottet icke kunde inse,
att det från statens sida kunde vara av något intresse att få till stånd kostsammare
sjukvårdsinrättningar, än behovet och förhållandena i varje särskilt
fall krävde. Därest den av landstinget framlagda planen för tuberkulossjukvårdens
ordnande inoin länet vore av den beskaffenhet att den på nöjaktigt
sätt fyllde sitt ändamål, syntes det också böra för staten komma på ett
ut, om förhöjningen i byggnadsbidraget komme den ena eller den andra av
dessa godkända anstaltstyper till godo.
Ett bifall till landstingets framställning finge anses medföra ett slutgiltigt
ordnande av länets tuberkulosfråga i vad den avsåge tillgång på nödigt antal
vårdplatser, och anspråken från Västerbottens län på statsbidrag för sådant
ändamål vore därmed tillgodosedda.
Bedan den utredning, som förra året förebragtes angående förhållandena
i Västerbottens län, gav uppenbarligen vid handen, att ett fortsatt ingripande
kräves i striden mot tuberkulosen inom länet samt att landstinget
utan statens ekonomiska hjälp näppeligen mäktar att på tillfredsställande sätt
lösa denna uppgift. Såsom jag nyss erinrat, gav jag också i samband med
Kungl. Maj:ts proposition ur Hd.
25
behandlingen av frågan om särskilt bidrag till centralsanatorium i Jämtlands
län uttryck åt den meningen, att särskilt statsbidrag borde beredas för ordnandet
av tuberkulossjukvården jämväl i Västerbottens län. Denna uppfattning
bestyrkes kraftigt av det ytterligare material till frågans bedömande,
som numera föreligger och för vilket jag i det föregående i väsentliga delar
redogjort. Den insats landstinget av egna krafter hittills gjort för ändamålet
är högst betydande; den har ock för landstinget varit ekonomiskt
mycket betungande. Därvidlag syftar jag närmast på byggandet av centralsanatoriet
vid Hällnäs, vartill landstinget ej åtnjutit statsbidrag efter andra
än de för alla tuberkulossjukvårdsanstalter gällande grunder. Till sistnämnda
omständighet synes man mig av skäl, som framhållits i medicinalstyrelsens
utlåtande, böra taga särskild hänsyn vid prövning av förevarande framställning.
Beträffande den plan, landstinget ämnar följa för lösande av frågan
om tuberkulosens bekämpande, har jag i huvudsak intet att erinra. Det
synes vara lämpligt att, som landstinget avsett, i ett län av ifrågavarande
beskaffenhet söka frågans lösning i en kombination av ett väl utrustat centralsanatorium
med ett större antal i de skilda orterna förlagda sjukvårdsanstalter,
huvudsakligen avsedda för sådana patienter, vilka av olika skäl behöva
komma bort från den vanliga omgivningen.
I överensstämmelse med vad jag sålunda anfört anser jag mig böra tillstyrka,
att förhöjda statsbidrag få utgå till uppförande och drift av tuberkulossjukvårdsanstalter
i Västerbottens län.
Vad angår bestämmandet av storleken och omfattningen av dessa förhöjda
statsbidrag, hava under ärendets behandling skilda meningar kommit
till uttryck. I detta hänseende synes det mig till en början, vad angår
byggnadsbidraget, böra vara klart, att bidraget i intet fall bör överstiga det
till Jämtlandssanatoriet år 1927 beviljade och nu begärda beloppet av 4,000
kronor för plats, något som enligt medicinalstyrelsens förslag till viss del
skulle bliva fallet. Vidare är det uppenbart, att bidraget icke för någon
vårdplats bör få överstiga den verkliga kostnaden för platsens inrättande
och att alltså hänsyn icke får tagas till tidigare nedlagda kostnader på andra
delar av samma anstalt; jag ansluter mig alltså därutinnan i fråga om de nya
platserna vid Hällnässanatoriet till landstingsförbundets invändning mot
medicinalstyrelsens förslag.
Mera tveksamt synes mig vara, om den i fråga om bidrag av ifrågavarande
slag i allmänhet tillämpade principen att bidraget ej får överstiga halva
byggnadskostnaden i detta fall bör frångås. Vid bedömandet av denna fråga
torde man emellertid böra beakta det särskilda läge, vari spörsmålet kommit
därigenom att, som nyss erinrades, något extra bidrag icke utgått till Hällnässanatoriet.
Med hänsyn till denna omständighet samt i övrigt åberopade
skäl för att bispringa landstinget synes det vara med billigheten överensstämmande
att vad angår de föreslagna 50 nya platserna vid Hällnässanatoriet
bidraget bestämmes utan avseende å berörda s. k. liälftengräns. Däremot
föreligga enligt min mening icke tillräckliga skäl att i fråga om övriga planerade
byggnadsföretag frångå den avsedda regeln.
26
Kungl. Maj.ts proposition nr 66.
Tillämpningen av nu ifrågasatta normer för byggnadsbidragens utgående
skulle innebära följande. För var och en av de 50 nya platserna för vuxna
vid Hällnäs, vilka beräknats draga en kostnad av i genomsnitt 3,060 kronor
per plats, synes bidraget lämpligen kunna bestämmas till 3,000 kronor, dock
högst till verkliga byggnadskostnaden, därest denna skulle bliva lägre. Då
den ena gruppen av de nya platserna skulle draga väsentligt lägre kostnad
än den nyss angivna, torde som villkor för åtnjutande av bidrag till nyssnämnda
belopp böra uppställas, att båda grupperna av nya platser komma
till uppförande till minst det beräknade antalet. För den för barn avsedda
nya avdelningen vid Hällnässanatoriet, vilken beräknats kosta 8,000 kronor
per plats, skulle bidraget enligt det nyss anförda uppgå till 4,000 kronor
för plats, dock högst till halva byggnadskostnaden. Yad angår de avsedda
nya 60 platserna för tuberkulossjukvård å sjukstugor i Nysätra, Nordmaling.
Bjurholm, Vilhelmina, Lycksele och Sor.sele. skulle, då kostnaden därför uppskattats
till i genomsnitt 5,000 kronor för plats, bidraget komma att utgå
efter 2,500 kronor. Aven här bör enligt det nyss anförda liälftengränsen
tillämpas, vilket i detta fall bör gälla beträffande bidraget till varje särskild
sjukstuga. Vidkommande slutligen ombyggnaden av seminariébyggnaden i
Skellefteå, torde enligt min mening kostnaden knappast behöva uppgå till
mera än ungefär 4,000 kronor för plats. Ombyggnadsarbetet lärer för övrigt
icke böra ifrågakomma, därest detsamma, såsom sjukhuskommittén och förvaltningsutskottet
synas anse, icke skulle kunna göras väsentligt billigare
än ett nyuppförande av sjukstugor. Med hänsyn till det anförda torde maximum
för ombyggnadsbidraget härutinnan lämpligen böra bestämmas till 2,000
kronor för plats. Då detta belopp överensstämmer med det författningsenligt
allmänt gällande, erfordras med denna min uppfattning icke något
särskilt riksdagens beslut i denna punkt. Icke heller behöver nu ståndpunkt
tagas till frågan om det antal platser, för vilket anstalten kan komma att
godkännas och för vilket statsbidrag således bör utgå; denna fråga är beroende
på anstaltens blivande organisation, varom beslut ännu icke föreligger.
Resultatet av tillämpningen av de sålunda angivna grunderna skulle, med
de beräknade byggnadskostnaderna, bliva följande. Jag utgår härvid lika
med medicinalstyrelsen från att bidrag till Skellefteåanstalten blott kommer
att utgå för 40 platser.
Kronor.
Nya platser för vuxna å Hällnäs (50 X 3,000) ..................................... 150,000
Barnavdelning å Hällnäs (60 X 4,000)................................................... 240,000
60 platser å sjukstugor (60 X 2,500) ................................................... 150,000
40 platser i den ombyggda seminariebyggnaden i Skellefteå (40 X 2,000) 80,000
Summa kronor 620,000
Sammanlagda byggnadsbidraget för planens genomförande skulle alltså
bliva 620,000 kronor. Till jämförelse må nämnas, att med tillämpning av
vanliga grunder bidraget skulle uppgå till sammanlagt 396,500 kronor, d. v. s.
223,500 kronor mindre.
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 66.
Från det sålunda beräknade statsbidragsbeloppet bör emellertid göras
avdrag, dels därest detta föranledes av tillämpning av den — utom beträffande
50 platser vid Hällnäs — förordade s. k. hälftenregeln eller av att
i fråga om sistnämnda platser den verkliga kostnaden blir lägre än det föreslagna
bidragsbeloppet, dels på grund av skyldighet att återbära äldre bidrag
för motsvarande ändamål. Såsom förut erinrats bär statsbidrag tidigare
lämnats med 53,000 kronor för uppförande av den till Skellefteå lasarett
hörande, år 1916 i bruk tagna tuberkulosavdelningen med nu befintliga 50 _
vårdplatser, vilka enligt det föreliggande förslaget icke vidare skulle användas
för detta ändamål. Yidare har en vid Umeå lasarett befintlig tuberkulosavdelning,
som tagits i bruk år 1915 och till vars uppförande staten
på sin tid bidragit med 50,000 kronor, år 1926 nedlagts. I enlighet med
de allmänna regler, som tillämpas beträffande statsbidrag till uppförande av
olika slag av sjukvårdsanstalter m. m., bör vid sådant förhållande återbäring
av dessa statsbidrag äga rum, i den mån befrielse från återbäringsskyldighet
ej meddelas. Vid dylik återbäring torde emellertid avdrag böra medgivas
med hänsyn till den del av beräknad värdeminskning å ifrågavarande byggnader
under tiden efter vederbörande anstalts tagande i bruk, som faller på
den andel i anstaltens ursprungliga värde, vilken motsvarar statsbidraget.
Ifrågavarande princip har, såsom jag nyss utvecklat, vunnit riksdagens
gillande, då fråga var om statsbidrag till centralsanatorierna för Norrbottens
och Jämtlands län. Enahanda skäl som i dessa fall föranledde följande av
principen synas mig kunna åberopas för tillämpning av densamma i nu
föreliggande fall. Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att efter byggnadsstyrelsens
hörande bestämma storleken av de avdrag, som i enlighet med
denna princip böra förekomma vid återbetalningen i nu ifrågavarande fall.
Byggnadsbidraget torde böra få uppbäras särskilt för varje byggnad, allteftersom
den blivit avsynad och godkänd. Yad angår sjukstuguplatserna,
torde Kungl. Maj:t böra äga frihet att, inom det angivna sammanlagda
antalet av 60 dylika platser, såväl medgiva förhöjt bidrag åt andra sjukstugor
än de nu i planen upptagna som ock vidtaga jämkningar i det för de särskilda
sjukstugorna nu beräknade platsantalet.
Yad angår driftbidraget, hava medicinalstyrelsen och statskontoret ävensom
landstingsförbundets styrelse anslutit sig till den uppfattningen, att i
förevarande ärende skäl föreligga att, med frångående av vad i de tidigare
fallen skett, bevilja förhöjning i statsbidraget även för platser å anstalter,
som redan äro tagna i bruk. Jag ansluter mig till denna uppfattning, främst
med hänsyn därtill att det synes vara skäligt att det högre driftbidraget får,
oavsett att spörsmålet först nu upptages till behandling, utgå för Hällnäsanstalten
i dess helhet. Emellertid finner jag lika med medicinalstyrelsen
den begränsningen böra iakttagas, att förhöjning medges endast för sådana
vårdplatser — äldre eller nyinrättade •— å vilka kan lämnas verkligt kvalificerad
vård. Redan den omständigheten, att driftkostnaderna i allmänhet
torde vara lägre beträffande sjukstuguplatserna — åtminstone sådana som
28
Kungl. Maj:ts proposition nr (it).
utgöras av en del utav eu även för andra ändamål avsedd inrättning — än
på ett sanatorium, gör att samma skäl ej beträffande dylika platser kunna
anföras för ett särskilt bidrag. Härtill kommer, att framställning om förhöjt
driftbidrag till sjukstugor och s. k. bygdesanatorier förut (år 1925) avvisats
beträffande Norrbottens län och att några skäl att i detta hänseende tillämpa
andra principer i Västerbottens län icke synas föreligga. — Högsta möjliga
antalet av platser med förhöjt statsbidrag torde böra bestämmas med ut,
gångspunkt från summan av nu befintliga och i planen upptagna platser eller
till 472. Då det, enligt vad nyss antyddes, för närvarande icke kan anses uteslutet,
att den nya inrättningen i Skellefteå kan erhålla 58 godkända platser,
lärer man nämligen i detta sammanhang icke böra liksom medicinalstyrelsen
göra avdrag med (58 — 40) 18 platser. Från nyssnämnda maximisiffra torde
dock böra avdragas de sjukstuguplatser, till antalet 36, vilkas inrättande
redan verkställts eller påbörjats och för vilka samma anledning att undantagsvis
medgiva förhöjt driftbidrag som beträffande redan befintliga platser
för kvalificerad vård icke torde förefinnas. Maximiantalet skulle alltså bliva
(472 — 36) 436; det antal, vartill bidrag skulle utgå, om planen följes i vad
angår uppdelning på sanatorie- och andra platser, är emellertid lägre och
uppgår, därest den blivande avdelningen i Skellefteå, såsom medicinalstyrelsen
antager, ej bliver av kvalificerad karaktär, till summan av platser på det
utvidgade Hällnässanatoriet jämte barnavdelning eller alltså till (208 + 50 + 60)
318. Dessutom rtorde, i viss analogi med det förut berörda, av riksdagen
tillagda villkoret beträffande motsvarande bidrag till Norrbottens- och Jämtlandssanatorierna,
böra stadgas, att i den mån nedläggning sker av platser,
till vilka förhöjt byggnadsbidrag utgått men för vilka med hänsyn till det
förberörda kvalifikationsvillkoret driftbidrag ej beviljats, eller av platser, för
vilka förhöjt byggnadsbidrag ej — enligt vad nyss föreslagits — må utgå,
d. v. s. platser vilkas inrättande redan verkställts eller påbörjats eller som
kunna komma att inrättas i seminariet i Skellefteå eller utöver landstingets
plan, antalet platser med rätt till särskilt driftbidrag skall minskas i samma
mån.
Jag vill nämna, att redan det extra driftbidraget till det av mig till sådan
förmån föreslagna minimiantalet platser, 318, skulle — under förutsättning
av full beläggning — uppgå till omkring 87,000 kronor om året och alltså
med endast omkring 10,000 kronor understiga den i det föregående angivna
årliga driftkostnadsökningen för landstinget för planens genomförande.
Det förhöjda driftbidraget lärer böra, såsom förordats, liksom i Norrbottens
och Jämtlands län utgå under tre år. Tiden torde för varje anstalt
böra räknas från och med den 1 juli 1928, dock tidigast från det den efter
verkställd avsyning helt tagits i bruk. Vad angår Hällnässanatoriet, bör
tillämpningen av denna regel innebära, att det särskilda driftbidraget icke
börjar utgå, förrän nyinrättandet av de omförmälda 50 platserna för vuxna
på nyss antytt sätt är att betrakta som fullbordat, varemot barnavdelningens
färdigställande icke torde behöva avvaktas.
29
Kungl. Maj:ts proposition nr 66.
Kostnaderna för ifrågavarande särskilda byggnads- och driftbidrag torde
böra få utgå från de anslag, vartill statskontoret i sådant hänseende hänvisat.
Med hänsyn till nyss förordade regler angående tiden för bidragens
utbetalning torde ifrågavarande förslag icke beträffande någotdera anslaget
behöva beräknas inverka på belastningen för budgetåret 1928—1929.
Under åberopande av det anförda får jag nu hemställa, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att
l:o) medgiva, att Kungl. Maj:t må — utan hinder av gällande
bestämmelser beträffande statsbidrag till uppförande eller inrättande
av ''tuberkulossjukvårdsanstalter — bevilja dels till inrättande
vid angivna anstalter i Nysätra, Nordmaling, Bjurholm,
Vilhelmina, Lycksele och Sorsele eller vid anstalt å annan ort
inom Västerbottens län av tuberkulossjukstuguplatser till ett
antal av sammanlagt högst 60, dels, under förutsättning att, i
enlighet med föreliggande förslag, minst 50 nya vårdplatser för
vuxna inredas vid centralsanatoriet i Hällnäs, till inrättande av
dessa vårdplatser, dels och till uppförande vid nämnda sanatorium
av en barnavdelning med högst 60 vårdplatser statsbidrag med
följande belopp, nämligen för de nya platserna för vuxna i centralsanatoriet
i Hällnäs med 3,000 kronor, för vårdplatserna å
omförmälda barnavdelning med 4,000 kronor och för nyss avsedda
tuberkulossjukstuguplatser med 2.500 kronor, allt per godkänd
vårdplats, isoleringsplatser ej inberäknade, dock med de inskränkningar
att
statsbidraget ej må för någon anstalt eller avdelning överskrida
hälften av den enligt vederbörligen granskade räkenskaper
funna verkliga kostnaden för anstaltens eller avdelningens uppförande
eller platsernas inrättande, däri ej inräknad utgift för
anskaffande av byggnadstomt, eller, beträffande de nya platserna
för vuxna i Hällnäs, hela motsvarande kostnad,
samt att vid utbetalning av bidragen avräkning skall enligt
av Kungl. Maj:t fastställda grunder ske dels för viss del av
det statsbidrag, som tidigare utgått för uppförande av den
numera nedlagda tuberkulosavdelningen vid Umeå lasarett, dels
ock, därest den nu vid Skellefteå lasarett befintliga tuberkulosavdelningen
nedlägges som tuberkulossjukvårdsanstalt, för viss
del av det till uppförande av denna avdelning åtnjutna statsbidraget;
2:o)
medgiva, att Kungl. Maj:t må — utan hinder av gällande
bestämmelser beträffande statsbidrag till driftkostnaderna för
tuberkulossjukvårdsanstalter — beträffande under l:o) avsedda
anstalter och avdelningar samt nuvarande eller blivande tuberkulosavdelning
i Skellefteå bevilja, för en tid av tre år från
och med den 1 juli 1928, dock tidigast från det att en var an
-
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 66.
stalt eller avdelning blivit efter uppförandet eller ombyggnaden
genom medicinalstyrelsens försorg avsynad och godkänd och
därefter tagits i fullt bruk, statsbidrag till driftkostnaderna för
sammanlagt högst 436 vårdplatser med ett belopp för dag och
patient, som med sjuttiofem öre överstiger det till anstalt av
ifrågavarande slag i allmänhet utgående statsbidraget, samt under
villkor i övrigt
a) att vårdplatserna beträffande anordningar för specialiserad
sjukvård och diagnostik äro fullt kvalificerade;
b) att statsbidraget icke må överstiga hälften av varje anstalts
eller avdelnings enligt vederbörligen granskade räkenskaper
funna verkliga driftkostnader; samt
c) att, därest vårdplatser skulle komma att nedläggas, för
vilka icke, enligt vad i det föregående hemställts, åtnjutits såväl
förhöjt byggnad sbidrag som förhöjt driftkostnadsbidrag, antalet
vårdplatser, till vilka det högre driftkostnadsbidraget högst må
utgå, skall reduceras i samma mån som dylik minskning i platsantalet
äger rum;
3xö förklara, att för åtnjutande av ifrågavarande bidrag i
övrigt i tillämpliga delar skola gälla av mig här omförmälda
bestämmelser beträffande statsbidrag till uppförande eller inrättande
av tuberkulossjukvårdsanstalter, respektive statsbidrag
till driftkostnaderna för sådana anstalter, ävensom de särskilda
föreskrifter, som må av Kungl. Maj:t meddelas; samt
4:o) medgiva, att ifrågavarande statsbidrag må utgå från av
riksdagen anvisade anslag till bidrag till uppförande eller inrättande
av tuberkulossjukvårdsanstalter samt till bidrag till
driftkostnaderna för dylika anstalter.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet;
Carl Ullman.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1928.