Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.

1

Nr 56.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående rätt att med civil
befattning förena beställning å arméns och marinens övergångsstater.
; given Stockholms slott den 27 januari 1928.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen bifalla de förslag,
om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Lyberg.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 27 januari 1928.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Ribbing, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist, Lyberg, von
Stockenström.

\

Efter gemensam beredning med övriga departementschefer anför chefen
för finansdepartementet, statsrådet Lyberg, följande:

Vid föredragning inför Kungl. Maj:t den 3 december 1926 upptog jag
till behandling frågan om möjlighet för beställningshavare å arméns och
marinens övergångsstater att erhålla annan anställning i statstjänst.

Jag anmälde därvid, att försvarsväsendets lönenämnd i ett den 26 september
1925 till chefen för försvarsdepartementet avgivet yttrande över
utkast till kungörelse med bestämmelser angående avlönings- och pensionsförmåner
samt tjänstgöringsskyldighet m. m. för beställningshavare å arméns
och marinens övergångsstater — med förmälan att nämnden ansåge sig icke
i då förevarande sammanhang kunna förorda några generella bestämmelser
i fråga om rätt att med beställning å övergångsstat förena andra tjänster —
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 saml. 46 häft. (Nr 56.)

I

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.

anfört, att beställningshavare, som överginge frivilligt på övergångsstat,,
syntes i och med överflyttningen löst sig från skyldighet att underkasta
sig de i 1921 års officersavlöningsreglemente givna föreskrifterna, hortsett
från de villkor, som vore förbundna med åtnjutande av tjänstgöringstraktamente
och övriga särskilda förmåner under tjänstgöring. Något förhud
att mottaga befattning i enskild eller allmän tjänst gällde alltså ej enligt
nämndens mening denna personal. En annan sak vore, att gällande avlöningsreglemente
för den civila statsförvaltningen i nuvarande skick syntes
utgöra hinder för att personal å övergångsstat erhölle dylik tjänst.

Vad åter anginge tvångsvis överförd personal ställde sig enligt nämndens
förmenande frågan olika beträffande respittiden och i fråga om tiden därefter.
Under respittiden, då avlöningen utginge enligt de före överföringen
gällande grunder, borde givetvis bestämmelserna i 3 § officersavlöningsreglementet
äga giltighet. Efter utgången av respittiden syntes nämnden
den tvångsvis överförda personalen i likhet med den frivilligt övergångna
få anses avkopplad från avlöningsreglementet utom under tjänstgöring och
i avseende å uppflyttning i löneklass. Ett undantag syntes dock vara att
göra, nämligen i fråga om de ständigt tjänstgörande befattningshavarna.
För denna kategori syntes omhandlade stadganden i avlöningsreglementet
böra äga fortsatt giltighet.

Även beträffande den tvångsvis överförda personalen mötte emellertid
hinder för vinnande av annan statstjänst, vilket hinder låge i de för sådan
tjänst gällande avlöningsbestämmelserna. Lönenämnden ansåge det önskligt
att detta hinder för erhållande av anställning i statstjänst undanröjdes.
Härför syntes emellertid riksdagens medverkan erfordras antingen i form
av ändring av nu gällande avlöningsbestämmelser för den civila statsförvaltningen
eller genom antagande av en särskild förordning, som i ett
sammanhang upphävde alla förbud mot förening av tjänster, såvitt anginge
nu ifrågavarande personal å övergångsstat. Frågan om öppnandet av civil
anställning för personalen syntes lönenämnden vara av beskaffenhet att
snarast möjligt böra göras till föremål för övervägande eventuellt genom
samarbete mellan samtliga lönenämnder.

Jag anmälde vidare, att försvarsväsendets lönenämnd sedermera i skrivelse
den 20 oktober 1926 med förslag till avlöningsreglemente för officerare och
underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat vid försvarsväsendet
framhållit, att enligt den mening, åt vilken nämnden i förberörda
yttrande givit uttryck, 3 § i sagda reglemente icke syntes annat
än i undantagsfall lägga hinder i vägen för övergångsstatspersonal att åtaga
sig tjänst eller uppdrag. Någon ändring av paragrafen syntes nämnden
sålunda icke erforderlig. Rörande frågan om ändring i avlöningsbestämmelserna
för andra statstjänster i syfte att öppna tillträde till dem för
övergångsstatens personal ville nämnden understryka sitt förut återgivna
uttalande.

För egen del anförde jag vid anmälan av nu berörda fråga, att jag i

Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.

3

likhet med försvarsväsendets lönenämnd ansåge önskligt, att frågan om möjliggörande
för beställningshavare å arméns och marinens övergångsstater
att erhålla annan anställning i statstjänst gjordes till föremål för övervägande.
Därest dylik möjlighet ansåges böra beredas, syntes mig särskilt
böra prövas, huruvida och i så fall i vilken mån begränsning borde vidtagas
i de till vederbörande å övergångsstat utgående löneförmåner. Utredningen
syntes mig lämpligen böra anförtros åt allmänna civilförvaltningens
lönenämnd, som emellertid vid förslagets uppgörande borde samråda med
försvarsväsendets och kommunikationsverkens lönenämnder.

I enlighet med min hemställan anbefallde Kungl. Maj:t allmänna civilförvaltningens
lönenämnd att i samråd med nyssnämnda lönenämnder verkställa
den sålunda föreslagna utredningen samt att avgiva det förslag, vartill
utredningen kunde föranleda.

I skrivelse den 31 januari 1927 har allmänna civilförvaltningens lönenämnd
efter samråd med försvarsväsendets och kommunikationsverkens lönenämnder
framlagt förslag i ämnet.

Lönenämnden har härvid till en början anfört, att nämnden vid den förberedande
behandlingen av detta ärende funnit, att det på grund av avlöningsbestämmelserna
inom olika områden av den civila statsförvaltningen
för närvarande förefintliga hindret för beställningshavare å arméns och
marinens övergångsstater att med dylik beställning förena till den civila
förvaltningen hörande tjänst å rikets stat lämpligast kunde undanröjas på
sådant sätt, att i en allmän kungörelse meddelades föreskrift, att vad i gällande
avlöningsbestämmelser för befattningshavare, som icke tillhörde försvarsväsendet,
stadgats därom, att med befattning icke finge förenas annan
tjänst å rikets stat, icke skulle utgöra hinder för beställningshavare å arméns
eller marinens övergångsstat att med dylik beställning förena till den civila
förvaltningen hörande tjänst å rikets stat.

Beträffande frågan om begränsning vid dylik förening av tjänster uti
de till vederbörande beställningshavare å övergångsstat utgående löneförmåner
syntes det lönenämnden självfallet, att en sådan begränsning borde
tillämpas och göras avsevärd. Lönenämnden trodde sig finna, att föreskrifter
härutinnan lämpligen kunde införas i kungörelsen den 23 oktober 1925
(nr 429) med vissa bestämmelser rörande arméns och marinens övergångsstater.
Genom sagda föreskrifter syntes det lönenämnden böra stadgas rätt
för beställningshavare å arméns eller marinens övergångsstat, vilken erhölle
civil befattning i statstjänst, att — utöver den avlöning, som skulle tillkomma
honom i sistnämnda befattning — uppbära viss del av den för
honom å den militära övergångsstaten bestämda lönen.

Efter ärendets förberedande behandling anhöll därför lönenämnden i
skrivelse till försvarsväsendets lönenämnd, att bemälda nämnd ville uttala
sig rörande ett preliminärt förslag till kungörelse angående rätt att med
civil befattning förena beställning å arméns eller marinens övergångsstat

Allmänna
civilförvaltningens
lönenämnd.

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.

ävensom angående vissa av allmänna civilförvaltningens lönenämnd ifrågasatta
grunder för avlöning vid förening av beställning å arméns eller
marinens övergångsstat med till den civila förvaltningen hörande tjänst å
rikets stat. Samtidigt anhöll allmänna civilförvaltningens lönenämnd, att
försvarsväsendets lönenämnd ville utarbeta och till allmänna civilförvaltningens
lönenämnd överlämna närmare förslag till de tillägg till och ändringar
i kungörelsen den 23 oktober 1925 (nr 429), som kunde befinnas
erforderliga i anledning av vad allmänna civilförvaltningens lönenämnd
ifrågasatt rörande avlöning vid sådan förening av tjänster, som i ärendet
avsåges.

I skrivelse till allmänna civilförvaltningens lönenämnd den 21 januari
1927 har försvarsväsendets lönenämnd yttrat sig i ärendet och därvid överlämnat
det av civilförvaltningens lönenämnd begärda författningsförslaget.
Sagda skrivelse och förslag torde få såsom bilaga närslutas statsrådsprotokollet
(Bil. I).

Sedan allmänna civilförvaltningens lönenämnd därefter, med överlämnande
av handlingarna till kommunikationsverkens lönenämnd, anhållit,
att sagda nämnd ville uttala sig i ärendet, har kommunikationsverkens
lönenämnd den 28 januari 1927 till allmänna civilförvaltningens lönenämnd
avgivit yttrande, vilket likaledes torde få såsom bilaga närslutas statsrådsprotokollet
(Bil. II).

För egen del har allmänna civilförvaltningens lönenämnd anfört, att, då
det ur statsverkets synpunkt i särskilda fall kunde befinnas önskvärt, att
beställningshavare å arméns eller marinens övergångsstat kunde tagas i
anspråk för civil befattning, lönenämnden, i likhet med de båda övriga
lönenämnderna, ansåge skäl tala för, att dylik befattningshavare bereddes
tillträde jämväl till å rikets stat uppförd civil befattning. Emellertid ville
allmänna civilförvaltningens lönenämnd uttryckligen framhålla, att avsikten
härvid givetvis icke vore att åvägabringa någon företrädesrätt för ifrågavarande
militära personal till olika civila befattningar eller att över huvud
på något sätt gynna bemälda personal i konkurrensen om lediga civila
tjänster. I likhet med vad fallet vore, då för innehavare av militära reservstatsbeställningar
vid 1919 års lagtima riksdag (Kungl. Maj:ts prop. nr 137)
medgavs visst undantag från förbudet att med civil befattning förena annan
tjänst å rikets stat, gällde det här allenast att undanröja de författningsenliga
hindren för innehavare av beställning å militär övergångsstat att
vinna anställning i sådan civil befattning, för vilken han vid prövning i
vanlig ordning befunnes mera skickad än andra sökande och för vars
behöriga bestridande tjänsten å övergångsstat ansåges icke lägga hinder i
vägen. Nu föreliggande spörsmål hade sålunda intet att göra med civilanställning,
vars syfte vore att bereda militär personal, som avginge från
krigstjänsten, försörjning i det borgerliga livet.

Vad angår frågan i vilken utsträckning med civil statstjänst må förenas
beställning å militär övergångsstat, har allmänna civilförvaltningens löne -

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.

nämnd, i anslutning till vad försvarsväsendets lönenämnd härutinnan anfört,
funnit, att avgörande hänsyn borde tagas till, huruvida vederbörande beställningshavare
vore underkastad full tjänstgöringsskyldighet (tvångsvis överförd)
eller begränsad tjänstgöringsskyldighet (frivilligt överförd). Beträffande
de tvångsvis överförda gällde, att de ägde och även för framtiden syntes
komma att bibehållas vid möjlighet att när som helst inträda i de rättigheter
och skyldigheter, som tillkomme de frivilligt överförda. På grund
härav syntes beredandet av möjlighet för frivilligt överförd personal att
innehava civil statstjänst indirekt komma att tillgodose jämväl den tvångsöverförda
personalens intressen i förevarande avseende. De allmänna föreskrifter,
som syntes erforderliga i fråga om rätt att med civil befattning
förena beställning å arméns eller marinens övergångsstat, borde sålunda
avse allenast sådana beställningshavare, som icke vore underkastade full
tjänstgöringsskyldighet (frivilligt överförda).

Den rätt, varom här vore fråga, borde, såsom försvarsväsendets lönenämnd
framhållit, göras beroende på prövning i varje särskilt fall, att
beställningen å övergångsstat ej inverkade hinderligt för tjänstgöringen i
den civila befattningen. Prövningen härutinnan syntes, liksom i fråga om
beställningshavare å reservstat, böra ankomma på Kungl. Maj:t. I enlighet
härmed borde — efter inhämtande av riksdagens medgivande därtill —
genom en allmän kungörelse av den lydelse, försvarsväsendets lönenämnd
föreslagit, förordnas, att vad i gällande avlöningsbestämmelser för civila
befattningshavare stadgades därom, att med befattning icke finge förenas
annan tjänst å rikets stat, icke skulle utgöra hinder för att med dylik befattning
förena sådan anställning å arméns eller marinens övergångsstat,
vars innehavare icke vore underkastad full tjänstgöringsskyldighet; dock
att förening av tjänster, som nu sagts, icke finge äga rum med mindre
Kungl. Maj:t — efter prövning, att beställningen å övergångsstat ej ansåges
inverka hinderligt för tjänstgöringen i den civila befattningen — därtill
lämnade tillstånd.

Med det använda uttrycket »civil befattning» avsåges, att under bestämmelsen
finge inbegripas icke blott befattningar vid verk, tillhörande den
allmänna civilförvaltningen, utan även tjänster inom övriga civila förvaltningsområden,
såsom kommunikationsverken m. fl. (jfr 3 § 1 mom. i avlöningsreglementet
den 22 juni 1921, nr 388).

För bedömandet av frågan, huru stor del utav lönen å övergångsstat som
borde få uppbäras samtidigt med att vederbörande åtnjöte avlöning å civil
befattning, har lönenämnden erinrat om de bestämmelser, som i samband
med beslut om kronofogdetjänsternas indragning från och med den 1 januari
1918 meddelades i enahanda avseende. Genom Kungl. Maj:ts brev den 14
juni 1917 hade föreskrivits, att de kronofogdar, för vilka platser icke kunde
beredas i den nya organisationen eller som icke vore skyldiga att låta förflytta
sig till annan tjänst, skulle såsom övertaliga uppföras å allmänna
indragningsstaten med rätt för dem att uppbära den lön jämte ålderstillägg

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.

och de tjänstgöringspenningar, vartill de enligt ordinarie stat vore berättigade
vid överflyttningen på indragningsstat, ävensom för en var vederbörligen
uträknad ersättning för behållna sportler men med skyldighet för dem, bland
annat, att, om de å rikets, riksdagens eller kommuns stat erhölle annan
ordinarie befattning, åtnöjas med en tredjedel av de för en var å indragningsstaten
uppförda avlöningsförmåner, i vad de utgjordes av lön och
ålderstillägg. Där för någon nettobehållningen av avlöningsförmånerna å
sådan ny tjänst jämte förenämnda del av avlöningsförmånerna å indragningsstaten
icke tillsammans uppginge till hela det för honom å indragningsstaten
upptagna beloppet, skulle dock det belopp, som finge behållas, ökas
med skillnaden.

Vidare har erinrats, hurusom i den till 1926 års riksdag avlåtna propositionen
(nr 221) angående överförande till indragningsstat av ordinarie
befattningshavare hos riksförsäkringsanstalten m. m. föreslagits, att befattningshavare,
som vunne anställning hos den föreslagna nya riksförsäkringsanstalten
eller hos annan enskild arbetsgivare eller ock å riksdagens eller
kommuns stat, skulle få bibehålla en femtedel av lönen vid den ordinarie
tjänsten hos den nuvarande riksförsäkringsanstalten.

Med hänsyn, bland annat, till önskvärdheten av enhetliga och lättillämpliga
bestämmelser på förevarande område har det synts allmänna civilförvaltningens
lönenämnd, att föreskrift lämpligen borde meddelas därom, att
beställningshavare å arméns eller marinens övergångsstat, vilken med dylik
beställning förenade civil befattning, finge, oberoende av förhållandena i
varje särskilt fall, bibehålla en efter enhetlig grund bestämd del av den för
vederbörande å övergångsstaten gällande lönen. Till denna uppfattning
hade försvarsväsendets lönenämnd anslutit sig. Kommunikationsverkens
lönenämnd hade däremot såsom sin mening framhållit, att det knappast
syntes fullt rationellt att städse bestämma den del av lönen, som skulle
utgå å övergångsstaten, efter en och samma grund och sålunda i förevarande
hänseende, så att säga, fastlåsa lönebestämningen vid en för alla tjänstekombinationer
och för alla lönelägen lika norm. Då det vore avsett, att
frågan om förening av civil tjänst med beställning å arméns eller marinens
övergångsstat i varje särskilt fall skulle underställas Kungl. Maj:ts prövning,
syntes det kommunikationsverkens lönenämnd lämpligen böra ankomma
på Kungl. Maj:t att i samband därmed efter förslag av vederbörande verk
fastställa, i vad mån den militära lönen å övergångsstat i varje särskilt fall
skulle få av vederbörande åtnjutas. Någon mera besvärande omgång syntes
knappast vara att befara av en sådan ordning, särskilt som det kunde antagas,
att de fall, då till övergångsstat överförd beställningshavare erhölle
civil anställning, icke skulle bliva så ofta förekommande.

Ehuru även enligt allmänna civilförvaltningens lönenämnds mening vissa
skäl kunde anses tala för en sådan anordning, att frågan om rätt för vederbörande
beställningshavare att behålla viss del av lönen å den militära
övergångsstaten i varje särskilt fall bleve föremål för Kungl. Maj:ts av -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 56. 7

görande i samband med prövningen av, huruvida den ifrågasatta tjänsteföreningen
över huvud borde medgivas, syntes dock ett dylikt system å
andra sidan vara förbundet med avsevärda olägenheter. Dessa hänförde
sig dels till svårigheten att vid bedömandet av omständigheterna i de särskilda
fallen tillämpa sådana grunder för lönereduktionen, som kunde anses
ägnade att befordra uppkomsten av en likformig praxis härutinnan — det
vore självfallet av vikt, att dessa lönefrågor erhölle en så vitt möjligt enhetlig
behandling — och dels till vederbörande beställningshavares skäliga anspråk
på att, innan han beslutade sig för att söka en civil tjänst, åtminstone
något så när kunna bedöma, vilka ekonomiska fördelar tjänsteföreningen
skulle för honom medföra. Till förebyggande av onödiga framställningar
om rätt till sådan tjänsteförening, varom här vore fråga, syntes det osäkerhetstillstånd,
som ett avgörande i varje särskilt fall även av lönefrågan
komme att medföra, böra så vitt möjligt undvikas.

Såsom redan nämnts, syntes det därför allmänna civilförvaltningens lönenämnd
riktigast, att en allmän bestämmelse meddelades om rätt för beställningshavare
å arméns eller marinens övergångsstat, vilken tillika vore innehavare
av civil befattning å rikets stat, att bibehålla viss del av den honom
å övergångsstaten tillkommande lönen. Vid bestämmandet av sagda del
syntes böra uppmärksammas, att det givetvis icke kunde anses lämpligt, att
vederbörande vid avgång från den militära beställningen med rätt till pension
erhölle en högre sammanlagd inkomst — av avlöningen å den civila befattningen
och pensionen å den militära beställningen — än han tillgodonjutit
under den tid, han jämte förstnämnda avlöning uppburit viss del av lönen
å övergångsstat. Därest förmånen att behålla en del av lönen å övergångsstaten
icke skulle sättas högre än till en femtedel av nämnda lön, skulle
den behållna delen av lönen i regel bliva allt för liten, varjämte, på sätt
nyss angivits, inkomsten ofta skulle ökas vid pensionering i den militära
beställningen. Skulle den behållna lönen bestämmas till en tredjedel av
lönen å övergångsstaten syntes detta likaledes, åtminstone i vissa fall av
förening av tjänster och i en del lönelägen, komma att innebära ett mindre
lämpligt avvägande av löneförmånerna.

I betraktande av nu anförda förhållanden har lönenämnden ansett sig
böra ifrågasätta, huruvida icke den behållna delen av övergångsstatslönen
borde bestämmas att motsvara viss del av det för vederbörande befattningshavare
enligt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280) med bestämmelser om
ny pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst
m. fl. pensionärer gällande pensionsunderlaget. Härvid syntes kunna vinnas
en viss anknytning till de regler angående förening av tjänstepension med lön
för annan ordinarie statstjänst, vilka för närvarande gällde vid kommunikationsverken
och även kommit till uttryck i 1921 års pensionskommittés förslag
till såväl militär som civil tjänstepensionslag. Enligt § 29 b) i lagen
den 4 juni 1920 (nr 254) angående rätt till tjänstepension för ordinarie
tjänstemän vid postverket m. fl. verk, sådant detta författningsrum numera

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.

lyder, gällde sålunda, att den, som vid avgång från tjänsten åtnjöte lön för
annan ordinarie statstjänst, finge, för den tid, lönen för den andra tjänsten
åtnjötes, uppbära allenast den del av tjänstepensionen, som ansåges såsom
avgiftspension; dock att, därest härigenom pension och lön tillsammans icke
uppginge till beloppet av den tjänstepension, som eljest skolat åtnjutas för
förstnämnda tjänst, nyssberörda avgiftspension skulle ökas med vad som
motsvarade skillnaden.

Med hänsyn bland annat till de för närvarande gällande militära pensionsbestämmelserna
— i vilka icke gjordes skillnad mellan avgiftspension och
statspension — kunde självfallet den bestämmelse, som borde vinna tillämpning
i nu avsedda fall, icke utformas på fullt liknande sätt som den nyss
angivna, men hade lönenämnden kommit till den uppfattningen, att en
enkel och praktiskt användbar regel skulle erhållas genom föreskrift, att
beställningshavaren av lönen å övergångsstaten ägde rätt att uppbära ett
belopp motsvarande en tredjedel av det för honom enligt kungörelsen den
18 juni 1925 (nr 280), tabell B, gällande pensionsunderlaget; dock att, därest
den sammanlagda avlöningen härigenom icke skulle uppgå till den för honom
å övergångsstaten gällande lönen, nyssberörda del av sistnämnda lön skulle
ökas med vad som motsvarade skillnaden.

En bestämmelse av nu angiven innebörd hade av försvarsväsendets lönenämnd,
vilken förklarat sig dela allmänna civilförvaltningens lönenämnds
mening även beträffande grunderna för beräknande av den behållna lönen
å övergångsstaten, föreslagits till införande såsom ett nytt moment 2 i 7 §
av kungörelsen den 23 oktober 1925 (nr 429).

Rörande sagda förslag har allmänna civilförvaltningens lönenämnd emellertid,
i anledning av vad kommunikationsverkens lönenämnd härutinnan
yttrat, framhållit, att den bestämmelse, varom här vore fråga, syntes böra
reglera rätten till lön å övergångsstaten vid förening med den militära
beställningen av icke blott ordinarie civil tjänst utan även vissa slag av
mera fast icke-ordinarie civil anställning. Bestämmelsen syntes sålunda
böra gälla till övergångsstat frivilligt överförd militär beställningshavare,
vilken vore innehavare av civil ordinarie eller extra ordinarie eller därmed
jämförlig befattning. Bland sådana »jämförliga befattningar» kunde nämnas
befattningar å extra stat vid allmänna civilförvaltningen liksom extra befattningar
vid kommunikationsverkens byggnadsavdelningar.

För den tid, varunder här avsedd beställningshavare fullgjorde honom
åliggande militär tjänstgöring, syntes han, såsom av allmänna civilförvaltningens
och försvarsväsendets lönenämnder förutsatts, böra uppbära sin lön
å övergångsstaten oavkortad men vidkännas avdrag å lönen i den civila
befattningen. Härutinnan syntes böra tillämpas enahanda grunder, som
gällde för reservstatspersonalen (jfr, bland annat, 2 § mom. B1 av kungörelsen
den 26 juni 1925, nr 357).

Kommunikationsverkens lönenämnd hade, i samhand med att nämnden
berört spörsmålet, om och i vad mån en reducering av den militära lönen

Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.

9

borde äga rum vid förening av beställning å övergångsstat med civil extra
ordinarie tjänst, förklarat sig anse, att bestämmelse borde meddelas därom,
att till övergångsstat frivilligt överförd beställningshavare icke finge antagas
i extra ordinarie tjänst, innan Kungl. Maj:t fattat beslut rörande de löneförmåner,
han vid sådan förening av tjänster ägde uppbära.

Med anledning härav har allmänna civilförvaltningens lönenämnd erinrat,
att varken de civila eller de militära avlöningsbestämmelserna för närvarande
lade hinder i vägen för en militär beställningshavare på aktiv stat att samtidigt
innehava extra ordinarie civil befattning. Det syntes under sådana
förhållanden knappast riktigt att i nu förevarande sammanhang fastställa
särskilda villkor för rätten att med beställning å militär övergångsstat förena
extra ordinarie civil tjänst. I övrigt har framhållits, att eventuella inskränkande
regler härvidlag icke borde avse allenast extra ordinarie befattningar
utan även andra former av mera fast icke-ordinarie anställning.

Under åberopande av vad sålunda anförts har allmänna civilförvaltningens
lönenämnd hemställt, att Kungl. Maj:t ville utverka riksdagens bifall till
utfärdande av bestämmelser utav den huvudsakliga innebörd, som angivits
i de vid försvarsväsendets lönenämnds yttrande i ärendet den 21 januari 1927
fogade bilagor, med den jämkning beträffande 7 § av kungörelsen den 23
oktober 1925 (nr 429), som förut angivits.

Genom särskilda remisser den 3 februari 1927 hava armé- och marinförvaltningarna
samt cheferna för generalstaben och marinstaben anbefallts
avgiva och senast den 12 februari 1927 inkomma med utlåtanden i ärendet.

I utlåtande den 10 februari 1927 har arméförvaltningen, under framhållande
att det antal dagar, som stått till buds för remissens besvarande, icke givit
ämbetsverket tillfälle till någon så fullständig granskning av de vid remissen
fogade handlingar och däri framlagda förslag, att därå kunnat grundas ett
fullt bestämt ståndpunktstagande i de olika frågor, som utgjort utredningens
föremål, anfört i huvudsak följande:

Mot det av försvarsväsendets lönenämnd utarbetade och av allmänna civilförvaltningens
lönenämnd biträdda förslaget till kungörelse angående rätt
att med civil befattning förena beställning å arméns eller marinens övergångsstat
hade arméförvaltningen i huvudsak icke något att erinra.

Enligt motiveringen till förslaget skulle under det använda uttrycket »avlöningsbestämmelser
för civila befattningshavare» inbegripas icke blott befattningar
vid verk, tillhörande den allmänna civilförvaltningen, utan även
tjänster inom övriga civila förvaltningsområden, såsom kommunikationsverken
m. fl. Möjlighet syntes dock böra finnas för en förening av beställning
på arméns eller marinens övergångsstat jämväl med sådan civil befattning,
hörande till försvarsväsendet, som exempelvis professor eller arkivarie
vid generalstaben, expeditionsvakt vid militära verk m. fl. dylika. Armé -

Armeforvattningen.

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.

förvaltningen ansåge dock att, utan att någon särskild ändring behövde göras
i författningsförslaget, detsamma knnde givas den tolkning, att nämnda
möjlighet komme att föreligga.

I likhet med vad i förslaget av allmänna civilförvaltningens och försvarsväsendets
lönenämnder förutsatts och särskilt med hänsyn till önskvärdheten,
att en övergångsstatens beställningshavare, vilken finge förena sin beställning
med ordinarie civil befattning, måtte före tillträdandet av den sistnämnda
äga vissbet rörande sina blivande löneförmåner, ansåge arméförvaltningen
att i författning borde fastställas en allmän regel, i fråga om vad
som av den enligt övergångsstaten utgående lönen borde bibehållas av beställningshavare
å dylik stat, därest han vunne ordinarie civil tjänst på
rikets stat.

Ehuru viss överensstämmelse i avseende å anställningsförhållandena och
tjänstgöringsskyldigheten finge anses föreligga mellan till övergångsstat frivilligt
överförd beställningshavare, å ena, och beställningshavare på någon
av arméns reservstater, å andra sidan, och oberoende därav, att en beställningshavare
av sistnämnda kategori vid sådan förening av tjänster, som på
grund av kungörelsen den 19 juni 1919 (nr 523) kunde förekomma, finge
behålla sin lön på reservstaten oavkortad, ville arméförvaltningen icke sätta
i fråga, att vid ifrågakommande tjänsteförening för beställningshavare på
övergångsstat lönen enligt samma stat skulle utgå utan varje avdrag.

Att reservstaternas personal ansetts böra beredas nyss angivna förmån,
syntes nämligen i första band vara föranlett därav, att man velat möjliggöra
en sådan rekrytering av reservstaterna, att de därå uppförda beställningarna
bleve såvitt möjligt tillsatta. I fråga om den till övergångsstat
frivilligt överförda personalen funnes däremot intet motsvarande intresse ur
försvarets synpunkt, enär vederbörande beställningshavare eljest skulle bliva
tvångsvis överförda till övergångsstat och i sådan egenskap stå till förfogande
för tjänstgöring i större utsträckning, än om överföringen skett frivilligt.

Det syntes vidare böra beaktas, att vissa beställningshavares på reservstat
tjänstgöringsskyldighet vore av något större omfattning än den, som ålåge
motsvarande personal, vilken frivilligt överfördes till övergångsstat.

På nu anförda skäl ansåge arméförvaltningen ofrånkomligt, att viss beskäring
borde ske i fråga om den lön, som eljest skulle tillkomma beställningshavare,
vilken frivilligt överförts till övergångsstat, om han vunne
annan sådan statsbefattning, som finge förenas med anställningen på övergångsstaten.

Av den utav lönenämnderna verkställda utredningen framginge, att — med
bortseende från den utav kommunikationsverkens lönenämnd väckta tanken,
att någon allmän regel icke borde fastställas i fråga om vad som vederbörande
beställningshavare vid tjänsteförening borde få bibehålla av lönen
på övergångsstaten, utan att det i stället borde ankomma på Kungl. Maj:t
att i varje särskilt fall besluta i angivna ämne samtidigt med prövning av
fråga om beställning på övergångsstat hindrade tjänstgöring i civil ordinarie

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.

befattning — ettdera av följande alternativ varit under övervägande hos
lönenämndema, nämligen antingen att den behållna lönen skulle bestämmas
till en tredjedel av vederbörandes innehavande lön på övergångsstaten, eller
ock, såsom civilförvaltningens och försvarsväsendets lönenämnder slutligen
föreslagit, att av lönen på övergångsstaten skulle få behållas ett belopp,
som ställdes i relation till visst antaget pensionsunderlag.

De skäl, vilka framhållits till stöd för sistnämnda förslag, funne arméförvaltningen
för sin del ingalunda övertygande.

Lönenämndens uttalande, att det vore olämpligt, att vederbörande vid
avgång från den militära beställningen med rätt till pension skulle erhålla
en högre sammanlagd inkomst av avlöning för en civil befattning och pension
för den militära beställningen än han åtnjutit under tid, då han jämte
nyss nämnda avlöning uppburit viss del av lönen på övergångsstat, kunde
väl i och för sig anses riktigt. För närvarande gällde emellertid beträffande
militära beställningshavares pensioner icke några sådana reduktionsregler,
som, på sätt allmänna civilförvaltningens lönenämnd antytt, gällde för
personal vid kommunikationsverken. I stället vore beträffande militära
pensioner stadgat, att vid förening av s. k. fyllnadspension med annan lön
på rikets stat än sådan, som vore förenad med militär fyllnadspension, pensionstagaren
skulle i sammanlagda beloppet av kassapension och fyllnadspension
lida en minskning, motsvarande två femtedelar av vad han från
annat håll finge uppbära.

I detta sammanhang borde jämväl beaktas det i 9 § av merberörda kungörelse
den 23 oktober 1925 intagna stadgandet, att, därest till övergångsstat
frivilligt överförd beställningshavares pension skulle komma att överstiga
den lön, han vid avgången från sin beställning uppbure å övergångsstat,
pensionen skall utgå allenast med lönens belopp. Av nu åberopade
bestämmelser följde, att även vid tillämpning av lönenämndernas förslag,
enligt vilket vid tjänsteförening minskningen i övergångsstatslönen skulle
ställas i relation till det i förslaget angivna pensionsunderlaget (enligt bil. B.
vid kungörelsen den 18 juni 1925, nr 280), fall kunde, liksom vid användande
av ett stadgande, att nämnda minskning skulle utgöra exempelvis en tredjedel
av lönen å övergångsstaten, uppstå, då vederbörandes sammanlagda inkomst
efter tillträdandet av militär pension komme att bliva större än då
en civil lön åtnjötes tillika med den behållna delen av lönen å övergångsstaten.

Med hänsyn till det nu anförda och då arméförvaltningen för sin del icke
kunde finna det rättvist, att, om av två till samma lönegrad hörande beställningshavare
å övergångsstat den ene under anställningen på aktiv stat
hunnit intjäna lön i högre löneklass inom graden än den andre, båda skulle,
såsom fallet bleve vid förslagets tillämpning, efter det de var för sig vunnit
lika civila ordinarie befattningar, få av sina övergångsstatslöner behålla lika
belopp, kunde arméförvaltningen icke tillstyrka, att till riksdagen avlätes

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.

Mar in förvaltningen.

förslag till grunder om reduktion av lön å övergångsstat vid tjänsteförening
i enlighet med vad lönenämnderna hemställt.

Därest Kungl. Maj:t i allt fall skulle anse sig böra följa lönenämndernas
förslag, syntes det stadgande, som av nämnderna ifrågasatts och enligt vilket
heställningshavares på övergångsstat behållna lön föreslagits skola utgöra
»ett belopp, motsvarande en tredjedel av det pensionsunderlag, som för
hans beställning finnes upptaget i tab. B vid kungörelsen den 18 juni 1925
(nr 280)» böra omredigeras. I nämnda tab. B angivna underlag gällde
nämligen icke såsom pensionsunderlag för någon enda kategori beställningshavare
vid armén och marinen, utan vore endast avsedda att vara beräkningsgrunder
för bestämmande av nya pensioner för vissa äldre pensionstagare.

Då arméförvaltningen haft att taga ståndpunkt till förevarande fråga
rörande lönereduktionens omfattning, hade arméförvaltningen funnit, att
vinnandet av ett fullt rättvist resultat skulle krävt vissa utredningar, som
emellertid icke av ämbetsverket medhunnits. Arméförvaltningen hade sålunda
måst ansluta sig till riksdagens så nyligen som år 1917 i samband
med kronofogdetjänsternas överföring på indragningsstat fattade beslut, att
kronofogde, som vunne annan statstjänst, skulle få behålla en tredjedel av
sin lön och ålderstillägg (en förmån, som nu motsvarades av uppflyttning
från lägre till högre löneklass) på indragningsstaten.

Arméförvaltningen ville sålunda föreslå, att den lön, som beställningshavare
på arméns eller marinens övergångsstat vid tjänsteförening finge
bibehålla, bestämdes till en tredjedel av den lön, som eljest tillkomme
vederbörande.

Vid bifall till vad arméförvaltningen sålunda hemställt vore det givetvis
erforderligt, att merberörda förslag till kungörelse om ändrad lydelse av
kungörelsen den 23 oktober 1925 omarbetades. Vad allmänna civilförvaltningens
lönenämnd anfört om behovet, att genom förstberörda kungörelse
borde regleras rätten till behållande av viss del av lön å övergångsstat vid
förening med militär beställning av såväl ordinarie civil tjänst som även
vissa slag av mera fast icke-ordinarie anställning, föranledde icke någon
erinran från arméförvaltningens sida. Vid nyss angivna omarbetning av
kungörelseförslaget borde sålunda angivna spörsmål även beaktas.

Marinförvaltningen har i utlåtande den 9 februari 1927 i huvudsak anslutit
sig till de av försvarsväsendets lönenämnd utarbetade förslagen.
Ämbetsverket har dock ansett att den föreslagna nedsättningen av den
militära lönen å övergångsstat till ett belopp motsvarande en tredjedel av
beställningshavares pensionsunderlag vid tillträde av civil statstjänst vore
för stor, och för sin del föreslagit, att nedsättningen måtte begränsas till
ett belopp, motsvarande halva pensionsunderlaget.

Marinförvaltningen har ej heller kunnat dela de båda övriga lönenämndernas
uppfattning i fråga om löneförmånerna för militär personal, som efter

Kungl. Maj:ts proposition Nr 56. 13

överföring till övergångsstat tillträdde en extra ordinarie befattning inom
förvaltningen i övrigt. Marinförvaltningen ansåge nämligen en ändring i
vad nu gällde i detta hänseende, för vilken ändring något skäl icke blivit
anfört, ej vara påkallad.

I utlåtande den 12 februari 1927 har chefen för generalstaben i huvudsak
anfört följande.

Mot den föreslagna principen, att civil statstjänst finge förenas med beställning
på övergångsstat, vore intet att erinra. Oavsett de förpliktelser,
staten otvivelaktigt åtagit sig gentemot dem, vilka såsom officerare och
underofficerare inträtt i statens tjänst, måste det betraktas såsom ett statsintresse
av stor betydelse, att de officerare och underofficerare, vilka till
följd av försvarsväsendets omorganisation överfördes till övergångsstat,
snarast bereddes en lämplig verksamhet. Det måste därför anses icke endast
berättigat utan även önskvärt, att staten härtill lämnade sin medverkan.

Vid bedömandet av denna fråga borde även beaktas, att den, vilken ägnat
sig åt officers- eller underofficerskallet, ansett sig kunna räkna med att, om
han skötte sin tjänst på ett tillfredsställande sätt och uppfyllde de för befordran
stadgade villkor i övrigt, han i vederbörlig ordning med säkerhet
skulle nå kaptens- (fanjunltare-)gradens högsta löneklass och vid avskedet
erhålla pension i denna lönegrad. Befordran inom kompaniofficersgraderna,
respektive från sergeants- till fanjunkarebeställning, ägde nämligen enligt
gällande bestämmelser i regeln rum enligt tjänsteålder och icke efter urval.
Med hänsyn härtill kunde det icke anses oberättigat, om löjtnant eller
sergeant på övergångsstat, vilken erhölle civil befattning, i sinom tid finge
en sammanlagd löneinkomst, motsvarande kaptens respektive fanjunkares
lön på aktiv stat. Att bestämma löneavdrag, vilka kunde verka i motsatt
riktning, vore därför icke berättigat.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd hade uppdragit en jämförelse
mellan kronofogdarna samt beställningshavare å övergångsstat, vilken gåve
anledning till följande erinringar.

Kronofogdarna hade å allmänna indragningsstaten fått uppbära lön jämte
ålderstillägg och tjänstgöringspenningar ävensom för en var vederbörligen uträknad
ersättning för behållna sportler med skyldighet för dem, bland annat,
att, om de å rikets, riksdagens eller kommuns stat erhölle annan ordinarie
befattning, åtnöja sig med en tredjedel av de för en var å indragningsstaten
uppförda avlöningsförmåner, i vad de utgjordes av lön och ålderstillägg.
Dessa bestämmelser innebure, att de indragna kronofogdarna vid
erhållande av här nämnd anställning fått avstå omkring 50 procent av
förut åtnjutna avlöningsförmåner. De vore icke underkastade någon tjänstgöringsskyldighet
i sin egenskap av kronofogdar på indragningsstat. De
militära beställningshavare åter, vilka frivilligt överförts till övergångsstat,
finge därvid sin lön reducerad till 75 procent av den för ortsgruppen A
gällande lönen. För det övervägande flertalet innebure redan detta en

Chefen för
generalstaben.

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.

reducering av innehavande lön med 35 till 40 procent. De vore vidare
såsom beställningshavare å övergångsstat underkastade viss tjänstgöringsskyldighet
med därav följande utgifter för uniform och annan militär utrustning.
Under tjänstgöring å bostadsorten åtnjöte de ingen särskild ersättning.
Under tjänstgöring utom bostadsorten åtnjöte de visserligen tjänstgöringstraktamente,
men dettas belopp kunde knappast anses tillräckligt för
att täcka de merkostnader, vistelse å annan ort medförde. Härtill komme,
att de sannolikt nödgades avstå en icke oväsentlig del av sin civila lön
under fullgörande av ifrågavarande tjänstgöring, därest tiden för militärtjänstgöringen
icke sammanfölle med dem tillkommande semester. Slutligen
bleve ifrågavarande befattningshavare skyldiga att avgå med pension vida
tidigare än motsvarande civila.

Förslaget att de till övergångsstat överförda vid erhållandet av civil statstjänst
skulle få behålla endast en tredjedel av pensionsunderlaget innebure,
att de icke av sin ursprungliga lön komme i åtnjutande av mer än omkring
20 — 25 procent. Den av allmänna civilförvaltningens lönenämnd framhållna
jämförelsen med kronofogdarna gåve sålunda rätteligen vid handen, att
personalen på övergångsstat borde vid tjänsteförening få bibehålla om icke
hela den militära lönen åtminstone största delen därav.

Beställningshavare å frivillig övergångsstat vore, såsom försvarsväsendets
lönenämnd framhållit, närmast att jämställa med beställningshavare å reservstat.
Någon nedsättning i reservstatslönen vore icke föreskriven vid förening
av reservstatsbefattning och civil befattning. Enligt vad försvarsväsendets
lönenämnd gjorde gällande, motiverade redan den omständigheten,
att beställning å övergångsstat vore förenad med avsevärt högre lön än
motsvarande reservstatsbeställning, en nedsättning i förstnämnda lön vid
tjänsteförening. Vid en jämförelse av detta slag borde dock de omständigheter
beaktas, under vilka överföringen ägt rum å ena sidan till reservstat
och å andra sidan till övergångsstat. Överföringen till reservstat skedde
helt och hållet frivilligt. Beträffande övergångsstaterna avsåge lönenämndens
förslag endast de officerare och underofficerare, vilka frivilligt övergått
till övergångsstat, vilket möjligen skulle kunna anses innebära en viss
grad av likställighet i berörda avseende med reservstaten. En dylik uppfattning
vore emellertid icke riktig. Den frivilliga övergången till övergångsstat
innebure nämligen i de flesta fall endast, att vederbörande officer
eller underofficer inför det nödtvungna valet mellan frivillig överföring och
tvångsvis överföring föredragit den förra formen. I anledning härav syntes
det berättigat, att officerare och underofficerare på övergångsstat erhölle en
gynnsammare behandling än officerare och underofficerare å reservstat icke
endast, såsom också skett, beträffande lön och pension i allmänhet utan
även vid här avsedd tjänsteförening. Under alla omständigheter måste det
anses felaktigt att i likhet med allmänna civilförvaltningens lönenämnd
låta officerare och underofficerare å övergångsstat vid tjänsteförening bibehålla
mindre belopp av sin militära lön än officerare och underofficerare

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.

av motsvarande grad å reservstat. Förhållandet borde, enligt vad förut
antytts, rätteligen vara det motsatta.

Med hänsyn härtill borde beställningshavarna å övergångsstat beredas
samma möjligheter till och villkor för en förening av civil statstjänst med
militär beställning, som beställningshavare å reservstat ägde. De borde
således vid dylik tjänsteförening icke lida någon minskning i till dem å
övergångsstat utgående löneförmåner.

Föreliggande fråga måste emellertid också bedömas med hänsyn till de
omständigheter, under vilka frivillig övergång till övergångsstat hittills
medgivits. I samband med första övergångsperiodens genomförande hade
redan ett avsevärt antal militära och civilmilitära beställningshavare frivilligt
övergått till övergångsstat. I kungörelsen den 23 oktober 1925
(nr 429) funnes inga bestämmelser angående tjänsteförening. Det vore under
sådana förhållanden icke endast förklarligt utan även naturligt, att ifrågavarande
personal utgått ifrån att de skulle tillerkännas rätt att förena
tjänster efter de grunder och på de villkor, vilka gällde för personalen på
reservstat. Det ville för övrigt synas, som om denna uppfattning icke vore
främmande för försvarsväsendets lönenämnd. Det måste därför anses strida
icke endast mot billighet utan även mot rättvisa att först nu, sedan många
erhållit och andra anmält sig till frivillig överföring, utfärda bestämmelser
i annan riktning.

På grund av vad sålunda anförts har chefen för generalstaben hemställt,
att sådana bestämmelser måtte utfärdas, att civil befattning måtte kunna
förenas med beställning å arméns övergångsstat på i huvudsak samma villkor,
som nu gällde för beställningshavare å reservstat vid dylik förening
av tjänster.

I sitt i ärendet avgivna, den 10 februari 1927 dagtecknade utlåtande har
chefen för marinstaben anfört, att han i likhet med allmänna civilförvaltningens
lönenämnd ansåge, att det ur statsverkets synpunkt kunde befinnas
önskvärt, att beställningshavare å marinens övergångsstat kunde tagas i
anspråk för civila statsbefattningar, icke minst ur den synpunkten, att härvid
en besparing för statsverket uppnåddes. Marinstabschefen kunde dock
icke helt ansluta sig till de synpunkter, lönenämnden anlagt i fråga om
bestämmandet av de löneförmåner, som borde tillkomma befattningshavare
vid dylik eventuell förening av militär och civil statsbefattning. Det borde
nämligen beaktas, dels att tjänstgöringsskyldighet förelåge i militär statstjänst
för den på övergångsstat varande befattningshavaren med därav följande
krav på individen att hålla en ganska kostsam uniformsbeklädnad komplett,
dels även att befattningshavaren vore underkastad militärstatens pensionsbestämmelser,
varigenom han tidigare utsattes för en lönereduktion än
vad förhållandet vore i rent civil statstjänst. På grund härav syntes det
rimligt, att de särskilda löneförmåner, som vid civil statsanställning skulle

Chefen för
marinstaben.

Arméförvalt ningen.

16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.

utgå till personal å övergångsstat, beräknades till hälften i stället för tredjedelen
av pensionsunderlaget.

I övrigt har chefen för marinstaben icke haft något att erinra mot de
framställda förslagen.

Sedan arméförvaltningen genom remiss den 12 mars 1927 anbefallts att
efter förnyad utredning avgiva ytterligare utlåtande i ärendet, har arméförvaltningen
den 2 maj samma år avgivit dylikt utlåtande och därvid till
en början anfört, att ämbetsverket ansåge sig böra vidhålla den av verket
intagna ståndpunkten angående rätt för till övergångsstat frivilligt överförd
beställningshavare att med civil befattning förena beställning å övergångsstat.

Vidare har arméförvaltningen, efter erinran om innebörden av ämbetsverkets
förslag i ämnet, med anledning av den förnyade remissen låtit uppgöra
en tablå, innefattande jämförelse mellan de lönebelopp å övergångsstat,
som vissa beställningshavare skulle äga behålla vid tjänsteförening, med
tillämpning, å ena sidan, av allmänna civilförvaltningens lönenämnds förslag
och, å andra sidan, av arméförvaltningens förslag av den 10 februari
1927. Denna tablå torde få såsom bilaga närslutas statsrådsprotokollet
(Bil. III.),

Av sagda jämförelse framginge enligt ämbetsverkets mening, att en tilllämpning
av arméförvaltningens förslag skulle innebära, att, om två till
samma lönegrad hörande beställningshavare vid armén, vilka frivilligt överförts
till övergångsstat, vid överföringen tillhörde olika löneklasser, den,
som nått högre löneklass på grund av längre tjänstetid vid försvarsväsendet,
alltid komme att vid tjänsteförening få bibehålla större lön från försvarsväsendet
än den, som, på grund av att han vore yngre till tjänsteåldern,
nått endast lägre löneklass. En tillämpning av lönenämndernas förslag
skulle åter medföra, att lika stort lönebelopp från försvarsväsendet skulle
få bibehållas av båda beställningshavarna ifråga. Tablån visade vidare, att,
medan beställningshavare på övergångsstat, hörande till vissa av de lägre
löneklasserna inom vederbörliga lönegrader, vid tillämpning av arméförvaltningens
förslag såsom lön från försvarsväsendet skulle komma att behålla
belopp, som i viss mån skulle understiga de belopp, vilka skulle utgå vid
tillämpning av lönenämndernas förslag, ett motsatt förhållande skulle inträda
för beställningshavare på övergångsstat, om de hörde till vissa av de
högre löneklasserna inom vederbörliga lönegrader.

Arméförvaltningen ansåge, att vad som framkommit genom den i tablån
gjorda jämförelsen till fullo ådagalade, att en tillämpning av arméförvaltningens
förslag skulle medföra ett rättvisare resultat än det, som skulle
följa med godkännande av lönenämndernas förslag.

Till ytterligare stöd för detta sitt uttalande har arméförvaltningen jämväl
hänvisat till inom ämbetsverket uppgjorda tablåer rörande de sammanlagda
förmåner i form av lön på övergångsstat och lön från civil befatt -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.

17

ning, som skulle under vissa i tablåerna angivna förutsättningar tillkomma
till övergångsstat överförda kaptener, fanjunkare, respektive bataljonsläkare
med lägre eller högre levnadsålder, vilka vid överföringstillfället varit hänförda
till lägre eller högre löneklasser i officersavlöningsreglementet. Åven
dessa tablåer torde såsom bilagor få närslutas statsrådsprotokollet (Bil.
IV—VI.) Det har synts arméförvaltningen i hög grad rimligt, att, därest
exempelvis två bataljonsläkare på övergångsstat med olika ålder och hörande
till olika löneklasser samtidigt skulle vinna befattningar såsom hospitalsläkare
av 2:a klass, den äldres sammanlagda lön efter vinnandet av den civila
befattningen komme att överstiga lönen för den yngre. Den förre borde
nämligen äga någon fördel framför den senare på grund av sin längre
tjänstetid vid försvarsväsendet och med hänsyn därtill att han kunde beräknas
få behålla den civila befattningen under väsentligen kortare tid.

Med åberopande av vad arméförvaltningen sålunda anfört, har arméförvaltningen
jämväl vidhållit sitt tidigare avgivna förslag beträffande frågan
om hur stor del av lön på övergångsstat som till sådan stat frivilligt överförd
beställningshavare vid armén borde äga behålla vid förening av sin
beställning med civil befattning.

I en den 22 mars 1927 dagtecknad, till Kungl. Maj:t ingiven skrivelse har
1925 års tillfälliga officerskommitté på anförda skäl hemställt, att Kungl.
Maj:t vid avgivande av proposition till riksdagen i nu förevarande fråga
måtte följa de grundsatser, som angivas i chefens för generalstaben förberörda
utlåtande den 12 februari 1927.

Slutligen torde jag få anmäla, att föreståndaren för gymnastiska centralinstitutet
översten på frivillig övergångsstat K. A. Rignell, t. f. överläraren
vid institutet kaptenen på frivillig övergångsstat N. Hellsten samt t. f.
läraren vid institutet löjtnanten K. S. Särner i en till Kungl. Maj:t ingiven
skrivelse av den 26 november 1927 — under hänvisning till en
skrivelsen bifogad P. M. — anhållit, att vid utfärdande av bestämmelser
angående rätt att med civil befattning få förena beställning å arméns frivilliga
övergångsstat måtte iakttagas, att föreståndare respektive lärare vid
gymnastiska centralinstitutet måtte å enahanda villkor, som nu gälla för
beställningshavare å reservstat, få förena sin föreståndar- respektive lärarbefattning
med den militära beställningen utan att lida någon minskning
i de till dem å övergångsstat utgående löneförmånerna.

Över ifrågavarande framställning hava arméförvaltningen samt allmänna
civilförvaltningens och försvarsväsendets lönenämnder avgivit utlåtanden.

I sitt utlåtande den 2 december 1927 har arméförvaltningen framhållit,
att, därest förberörda, av försvarsväsendets lönenämnd utarbetade och av
allmänna civilförvaltningens lönenämnd biträdda förslag till kungörelser
Bihang till riksdagens protokoll 192S. 1 samt. 46 håft. (Nr 56.) 2

1925 ars tillfälliga
officer
skommitte.

Föreståndaren
för gymnastiska
centralinstitutet

m. ft.

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.

dels angående rätt att med civil befattning förena beställning å arméns
och marinens övergångsstater, dels om ändrad lydelse av 7 och 9 §§ i förenämnda
kungörelse av den 28 oktober 1925 komme att av statsmakterna
antagas, desamma skulle bliva tillämpliga å kapten Hellsten och löjtnant
Särner. Vad överste Bignell beträffade,'' vore att märka att för föreståndaren
för institutet icke funnes i stat uppförd särskild befattning, utan att
denna allenast åtnjöte visst mindre, ursprungligen för en såsom föreståndare
förordnad överlärare vid institutet avsett särskilt arvode. Med hänsyn
härtill syntes det icke behöva ifrågasättas, att de föreslagna bestämmelserna
skulle tillämpas å överste Bignell.

Arméförvaltningens civila departement har på grund härav föreslagit, att
ifrågavarande framställning icke måtte föranleda annan Kungl. Maj:ts särskilda
åtgärd, än att densamma toges i övervägande i samband med den
fortsatta behandlingen av lönenämndernas förut åberopade förslag. Härvid
syntes särskilt böra beaktas, huruvida undantagsbestämmelser kunde vara
erforderliga för sådan frivilligt överförd personal, som erhållit fullmakt
eller förordnande å civil befattning före de blivande bestämmelsernas ikraftträdande.

I utlåtande den 14 december 1927 hava allmänna civilförvaltningens och
försvarsväsendets lönenämnder till en början erinrat, att Kungl. Maj:t genom
beslut den 5 september 1924 dels medgivit, att kaptenen Hellsten finge
tills vidare intill början av gymnastiska centralinstitutets utbildningsår
1925—1926 med sin militära beställning förena befattning såsom lärare i
militärgymnastik vid nämnda institut, och dels föreskrivit, att Hellsten
skulle under tjänstledighet för befattningens uppehållande av sin lön avstå
ett belopp, motsvarande det i 14 § 1 mom. av officersavlöningsreglementet
angivna tjänstledighetsavdrag.

Vidare hava lönenämnderna med anledning av vad sålunda förekommit
tillika erinrat, hurusom försvarsväsendets lönenämnd den 5 oktober 1927
avgivit utlåtande rörande avlöning till kaptenen vid Vendes artilleriregemente
T. O. M. Holmberg under dennes tjänstgöring vid gymnastiska centralinstitutet.
Försvarsväsendets lönenämnd hade därvid framhållit, bland
annat, att, därest Kungl. Maj:t skulle finna skäl medgiva Holmberg —
vilken tvångsvis överförts till övergångsstat från och med den 1 januari
1928 — tillstånd att jämväl under den tid, han å övergångsstat vore berättigad
uppbära avlöning enligt de närmast före övergången gällande
grunder, eller till och med den 30 juni 1929, innehava i ärendet omhandlat
förordnande på en ordinarie lärarbefattning vid gymnastiska centralinstitutet
och i anslutning härtill i kommandoväg beviljade Holmberg tjänstledighet
under den tid, han på grund av förordnandet vore hindrad utöva
sin militära tjänst, Holmberg jämlikt 15 § i officersavlöningsreglementet
under tiden för tjänstledigheten hade att av sin lön avstå ett belopp, motsvarande
det i 14 § 1 mom. i samma reglemente angivna tjänstledighetsavdrag,
såvida han icke av Kungl. Maj:t förpliktades att avstå mera. Med

Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.

19

avseende härå liade arméförvaltningens civila departement i avgivet yttrande
föreslagit avdragets begränsande till nämnda tjänstledighetsavdrag.
Lönenämnden hade för sin del funnit den tjänstledighet, varom fråga vore,
närmast vara av det slag, som avsåges under punkt D i 2 kap. 1 § av
tilläggsbestämmelserna. Beträffande sådan tjänstledighet gällde, att hela
lönen därunder skulle avstås. Då emellertid den Holmberg under ifrågavarande
förordnande tillkommande lärarlön understege hans kaptenslön,
syntes det uteslutet att tillämpa berörda avdragsbestämmelse. Det ville
emellertid synas lönenämnden, som om en ur olika synpunkter riktig avvägning
av Holmbergs löneförmåner skulle vinnas genom att bestämma
avdraget å hans militära lön med tillämpning av punkt C i förenämnda
kapitel och paragraf av tilläggsbestämmelserna. Vad anginge tiden efter
den 30 juni 1929, erinrade lönenämnden om att frågan om och på vilka
villkor med ordinarie civil befattning borde få förenas befattning på militär
övergångsstat sedan någon tid tillbaka, vore föremål för Kungl. Maj:ts
prövning. De bestämmelser, som härutinnan kunde komma att meddelas,
syntes lämpligen kunna tjäna till ledning vid reglerandet av Holmbergs
löneförmåner under lärarförordnandet efter den 30 juni 1929.

Genom beslut den 13 oktober 1927 hade Kungl. Maj:t funnit gott medgiva,
att Holmberg finge tillsvidare, räknat från och med den 10 oktober
1927, med sin militära beställning å stat, respektive övergångsstat, innehava
förordnande å ordinarie lärarbefattning vid gymnastiska centralinstitutet;
och hade Kungl. Maj:t därvid tillika föreskrivit, att Holmberg
skulle, under i kommandoväg beviljad tjänstledighet å kaptensbeställningen
i och för lärarbefattningens uppehållande, för tiden till och med den 30
juni 1929 av sin kaptenslön avstå ett belopp, motsvarande det i 2 kap. 1 §
i gällande tilläggsbestämmelser till de militära avlöningsreglementena för
gruppen C angivna tjänstledighetsavdrag.

Vad anginge de i nu förevarande framställning avsedda, till övergångsstat
frivilligt överförda beställningshavarna vid armén, syntes det lönenämnderna
saknas tillräckliga skäl att beträffande avlöningsförmånerna för en var av
dem under den tid, vederbörande komme att med befattning eller förordnande
såsom föreståndare, respektive överlärare eller lärare vid gymnastiska
centralinstitutet förena beställning å militär övergångsstat, tillämpa andra
eller förmånligare grunder än dem, som kunde bliva fastställda att i allmänhet
gälla i fråga om avlöning till innehavare av sådan beställning å
arméns eller marinens övergångsstat, som tillika beklädde civil befattning
i statens tjänst.

Vad först angår frågan om beredande av möjlighet för personal, som frivilligt
övergått till arméns och marinens övergångsstater, att med innehavande
beställning förena civil ordinarie statstjänst, framgår av utredningen
i ärendet, att samtliga i frågan hörda myndigheter anse, att dylik
möjlighet bör beredas. Mig synes ock rättvisa och billighet fordra, att

Departements chefen.

20

Kungi. Maj:ts proposition Nr 56.

det för närvarande förefintliga hindret härutinnan — de i gällande avlöningsreglementen
för civila befattningshavare förekommande stadgandena
angående förbud att med civil befattning förena annan tjänst å rikets stat —
undanröjes. Jag vill härvid i likhet med allmänna civilförvaltningens lönenämnd
erinra, att avsikten givetvis icke är att åvägabringa någon företrädesrätt
för den militära personalen till olika civila befattningar eller att
över huvud gynna nämnda personal i konkurrensen om lediga civila tjänster.
Såsom sagda lönenämnd framhållit, har den föreliggande frågan icke något
samband med civilanställning, vars ändamål är att bereda militär personal,
som avgått från krigstjänsten, försörjning i det borgerliga livet. På sätt
lönenämnderna föreslagit, torde rätten att förena militär beställning å övergångsstat
med ordinarie civil tjänst böra göras beroende av Kungl. Maj:ts
prövning i varje särskilt fall.

Vad däremot angår den till övergångsstat tvångsvis överförda personalen
synes mig, särskilt med hänsyn till denna personals tjänstgöringsskyldighet,
möjlighet att med innehavande beställning förena civil ordinarie statstjänst
icke böra stå öppen. Framhållas må, att, då den tvångsvis överförda personalen
enligt gällande bestämmelser må på ansökning kunna tillåtas att inträda
i de rättigheter och skyldigheter, som tillkomma frivilligt överförd personal,
beredandet av möjlighet för denna personal att innehava sådan civil statstjänst
indirekt i viss mån tillgodoser jämväl den tvångsöverförda personalens intresse
i ifrågavarande hänseende.

Såsom nämnts, hava lönenämnderna ansett, att det ifrågavarande hindret
för beställningshavare, som frivilligt övergått å arméns eller marinens
övergångsstat, att med dylik beställning förena till den civila förvaltningen
hörande tjänst å rikets stat lämpligen kunde undanröjas på sådant
sätt att — efter inhämtande av riksdagens medgivande därtill — i en allmän
kungörelse lämnades föreskrift att vad i gällande avlöningsbestämmelser
för befattningshavare, som icke tillhöra försvarsväsendet, stadgas
därom, att med befattning icke må förenas annan tjänst å rikets stat, icke
skall utgöra hinder för beställningshavare, som frivilligt övergått å arméns
eller marinens övergångsstat, att med dylik beställning förena till den civila
förvaltningen hörande tjänst å rikets stat, dock att förening av tjänster,
som nu sagts, icke skulle få äga rum med mindre Kungl. Maj:t efter prövning,
att beställningen å övergångsstat ej ansåges inverka hinderligt för
tjänstgöringen i den civila befattningen, därtill lämnade tillstånd. Mot
förslaget härutinnan har jag icke något att erinra.

Vidkommande frågan, huruvida och i vad mån till övergångsstat frivilligt
överförd beställningshavare må vid förening av ordinarie civil befattning
med övergångsstatsbeställningen bibehålla lön å övergångsstaten, hava, enligt
vad den av mig lämnade redogörelsen utvisar, allmänna civilförvaltningens
och försvarsväsendets lönenämnder med hänsyn, bland annat, till önskvärdheten
av enhetliga och lättillämpliga bestämmelser å förevarande område
ansett, att föreskrift borde meddelas därom, att dylik beställningshavare

Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.

21

iinge, oberoende av förhållandena i varje särskilt fall, bibehålla en efter
enhetlig grund bestämd del av den för honom å övergångsstat gällande lön.
Med bortseende från det av chefen för genei-alstaben väckta förslaget, att
civil befattning måtte få förenas med beställning å arméns övergångsstat
på i huvudsak samma villkor, som nu gälla för beställningshavare å reservstat
vid förening av dylika tjänster, hava de i ärendet hörda militära myndigheterna
anslutit sig till denna lönenämndernas uppfattning. Kommunikationsverkens
lönenämnd har däremot framhållit såsom sin mening, att det
knappast vore rationellt att bestämma den del av lönen, som skulle utgå å
övergångsstaten, efter en och samma grund, utan har det synts nämnden
böra ankomma på Kungl. Maj:t att i samband med besluts fattande, huruvida
i de särskilda fallen förening av tjänster må äga rum, och efter förslag
av vederbörande verk fastställa, i vad mån den militära lönen å övergångsstat
må av vederbörande åtnjutas.

Ehuru jag icke vill förneka, att de av kommunikationsverkens lönenämnd
till stöd för dess ståndpunkt åberopade skälen måste anses äga visst berättigande,
har jag dock funnit mig höra giva min anslutning till de båda andra lönenämndernas
uppfattning i frågan. Av de skäl, som till stöd för sistnämnda
uppfattning anförts, och vilka förut av mig återgivits, får jag särskilt framhålla
beställningshavares skäliga anspråk på att, innan han beslutar sig för
att söka en civil tjänst, kunna bedöma, vilka ekonomiska fördelar en tjänsteförening
kan medföra.

Enligt allmänna civilförvaltningens lönenämnds och försvarsväsendets
lönenämnds förslag skulle beställningshavare, som tillträder civil tjänst, få
behålla så stor del av den å övergångsstat utgående lönen, att densamma
motsvarade en tredjedel av det för vederbörande befattningshavare enligt
kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280), tabell B, gällande pensionsunderlaget,
dock att, om sammanlagda avlöningen härigenom icke skulle uppgå till den
för honom å övergångsstaten gällande lönen, nyssberörda del av denna lön
skulle ökas med vad som motsvarade skillnaden. Om ock kommunikationsverkens
lönenämnd, på sätt förut nämnts, ansett det icke vara rationellt att
bestämma den del av lönen, som skall utgå å övergångsstaten, efter en ocli
samma grund, har dock jämväl denna nämnd ansett den sålunda föreslagna
reduktionsregeln böra tjäna såsom ledning för bedömande av de lönespörsmål,
varom fråga är. Marinförvaltningen och chefen för marinstaben, vilka
ej heller haft något att erinra emot att den avlöning, beställningshavare
vid förening av tjänster må åtnjuta, ställes i viss relation till det pensionsunderlag,
som för enahanda beställning, vederbörande själv innehar, finnes
upptaget i sagda tabell, hava ansett den föreslagna nedsättningen för stor
och för sin del föreslagit, att nedsättningen måtte begränsas till ett belopp,
motsvarande halva pensionsunderlaget. Arméförvaltningen har däremot på
anförda skäl föreslagit, att den lön, som beställningshavare på arméns eller
marinens övergångsstat vid tjänsteförening må bibehålla, måtte bestämmas
till en tredjedel av den lön, som eljest skulle tillkomma vederbörande. Så -

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.

väl civila och militära lönenämndernas som marinförvaltningens och chefens
för marinstaben förslag skulle medföra, att två till övergångsstat frivilligt
överförda, till samma lönegrad hörande beställningshavare skulle vid tjänsteförening
erhålla samma lönebelopp från försvarsväsendet, även om de tillhörde
olika löneklasser inom vederbörande lönegrad. Enligt arméförvaltningens
förslag åter skulle, om två till samma lönegrad hörande, men i
olika löneklasser placerade beställningshavare, som frivilligt överförts på
övergångsstat, erhölle rätt till tjänsteförening, den, som på grund av högre
tjänsteålder nått högre löneklass, vid dylik förening komma i åtnjutande
av större lön från försvarsväsendet än den, som till följd av lägre tjänsteålder
vore placerad i lägre löneklass.

I likhet med arméförvaltningen anser jag för min del icke vara med rättvisa
överensstämmande, att en beställningshavare vid tjänsteförening erhåller
samma lönebelopp från försvarsväsendet oavsett den tid, hans militära tjänstgöring
i en viss lönegrad omfattat. En beställningshavare, som inom vederbörande
lönegrad nått högre löneklass än annan med samma tjänsteställning,
synes mig vid tjänsteförening rimligtvis böra komma i åtnjutande av högre
löneförmåner från försvarsväsendet än den, som på grund av kortare tjänsteålder
innehar lägre placering i löneklasshänseende. Detta torde ock stå i samklang
med den mening, som kommit till uttryck i statsmakternas på sin tid
fattade beslut i fråga om de löneförmåner, som borde tillkomma till indragningsstat
överförd kronofogde, vilket beslut, såsom förut erinrats, innebar,
att kronofogde, som vunne annan statstjänst, skulle, förutom vissa andra
förmåner, få behålla en tredjedel av sin lön och ålderstillägg på indragningsstaten.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har såsom stöd för sin ståndpunkt
i fråga om storleken av det lönebelopp, som bör få bibehållas av
vederbörande beställningshavare vid tjänsteförening, anfört, bland annat,
att det icke kunde anses lämpligt, att vederbörande vid avgång från den
militära beställningen med rätt till pension erhölle en högre sammanlagd
inkomst — av avlöningen å den civila befattningen och pensionen å den
militära beställningen — än han tillgodonjutit under den tid, han jämte
förstnämnda avlöning uppburit viss del av lönen å övergångsstat. Med
anledning härav vill jag emellertid erinra, att, såsom arméförvaltningen
framhållit, även vid tillämpning av allmänna civilförvaltningens lönenämnds
förslag fall kunna inträffa, då vederbörandes sammanlagda inkomst
efter tillträdandet av militär pension kommer att bliva större än då den
civila lönen åtnjutes tillika med den behållna delen av lönen å övergångsstat.

Då jag av nyss angivna skäl icke kunnat ansluta mig till den meningen,
att storleken av beställningshavares på övergångsstat behållna lön vid tjänsteförening
bör sättas i relation till honom tillkommande pensionsunderlag,
har jag efter övervägande av olika på frågan inverkande omständigheter
och de alternativ, som kunna ifrågakomma, ansett mig böra stanna för arméförvaltningens
förslag eller att sålunda den lön, som beställningshavare på

23

Kungl. May.ts proposition Nr 56.

arméns eller marinens övergångsstat vid tjänsteförening må bibehalla, bestämmes
till eu tredjedel av den lön, som eljest tillkommer vederbörande,
dock att, därest den sammanlagda avlöningen härigenom skulle understiga
förenämnda lön, angivna del av denna lön skall ökas med vad som motsvarar
skillnaden. Av den av arméförvaltningen utarbetade, såsom bilaga III
närslutna tablån framgå de lönebelopp, som vissa beställningsliavare vid
tjänsteförening, varom fråga är, skulle erhålla, och de såsom bilagor IV VI
intagna tablåerna utvisa de sammanlagda löneförmåner, som skulle under
vissa i tablåerna angivna förutsättningar tillkomma till övergångsstat överförda
kaptener, fanjunkare och bataljonsläkare med lägre eller högre le\nadsålder,
vilka vid överföringstillfället varit hänförda till lägre eller högre
löneklasser i officersavlöningsreglementet.

Vad härefter angår frågan om rätt för beställningsliavare, som frivilligt
övergått å övergångsstat, att med sin beställning förena civil icke-ordinarie
statstjänst, torde något hinder för dylik förening av tjänster nu icke vara
för handen. Anledning synes mig icke heller för närvarande föreligga att
göra sådan förening beroende av särskilt tillstånd.

" Däremot anser jag i likhet med allmänna civilförvaltningens lönenämnd,
att dylik beställningsliavare bör vid förening av civil extra ordinarie
eller annan därmed jämförlig icke-ordinarie statstjänst med beställning å
övergångsstat vidkännas samma reduktion i lönen å övergångsstat som
den, vilken erhållit ordinarie civil befattning. Då emellertid, såsom nyss
nämnts, beställningsliavare, varom fråga är, redan nu kan med sin beställning
förena civil icke-ordinarie tjänst utan reduktion av honom å övergångsstat
tillkommande löneförmåner, torde möjlighet böra stå öppen för
Kungl. Maj:t att medgiva, att beställningshavare, som vid tidpunkten för
de ifrågasatta bestämmelsernas ikraftträdande förenar civil icke-ordinarie
statstjänst med .beställning å övergångsstat, må, så länge han kvarstår i
den av honom då innehavda civila tjänsten, bibehållas vid större del än
en tredjedel av lönen å övergångsstat, dock givetvis högst hela lönen.

Såsom av allmänna civilförvaltningens och försvarsväsendets lönenämnder
förutsatts, torde för den tid, varunder till övergångsstat frivilligt överförd
beställningshavare fullgör honom åliggande militär tjänstgöring, böra utga
oavkortad lön å övergångsstat men bör vederbörande vidkännas avdrag a
lönen i den civila befattningen. Härvid torde böra tillämpas enahanda
grunder, som gälla för reservstatspersonalen (jfr, bland annat, 2 § mom. B 1
av kungörelsen den 26 juni 1925, nr 357.)

Gällande författningar synas icke lägga hinder i vägen för beställningshavare,
som tvångsvis överförts till övergångsstat, att kunna fa med sin
beställning förena civil icke-ordinarie statstjänst. Då det icke lärer vara uteslutet,
att så i undantagsfall kan komma att ske, torde jämväl för fall av
denna art föreskrift böra meddelas angående storleken av den lön a övergångsstat,
som beställningshavaren må äga bibehålla. Samma grunder, som

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.

föreslagits att gälla i fråga om beställningshavare, vilken frivilligt övergått
å övergångsstat, synas härvid höra göras tillämpliga.

Därest vad jag sålunda förordat i fråga om storleken av de avlöningsförmåner,
beställningshavare å övergångsstat vid tjänsteförening må äga
uppbära, vinner riksdagens godkännande, torde i sinom tid få för Kungl.
Maj:t framläggas förslag till de ändringar i förberörda kungörelse den 23
oktober 1925 (nr 429) med vissa bestämmelser rörande arméns och marinens
övergångsstater, som härav påkallas.

I detta sammanhang får jag erinra, att i Kungl. Maj:ts proposition nr ö
till årets riksdag angående den ekonomiska försvarsberedskapens organisation
förutsättes, att, därest officer på övergångsstat anställes såsom tjänsteman
hos den i propositionen omförmälta rikskommissionen, den till honom å
kommissionens stat utgående avlöningen skall minskas med honom tillkommande
lön å övergångsstat. Med tillämpning av vad jag här föreslagit innebär
detta, att i fall av nämnda art avlöningen från kommissionen skall nedsättas
med en tredjedel av lönen å övergångsstat.

Vad slutligen angår den förutberörda, av föreståndaren för gymnastiska
centralinstitutet m. fl. gjorda framställningen anser jag i anslutning till
vad allmänna civilförvaltningens och försvarsväsendets lönenämnder anfört
skäl icke föreligga att beträffande beställningshavare vid gymnastiska centralinstitutet
tillämpa andra grunder än för övriga beställningshavare,
varom nu är fråga.

Med åberopande av vad jag sålunda anfört och med framhållande av att
vid förening av tjänster, varom fråga är, innehav av civil tjänst icke bör
få utgöra skäl för vederbörande att erhålla uppskov med, befrielse från eller
eljest lindring i honom åliggande militär tjänstgöring, får jag hemställa,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

dels att vad i gällande avlöningsbestämmelser för innehavare av civil
befattning stadgas därom, att med befattning icke må förenas annan tjänst
å rikets stat, icke skall utgöra hinder att med dylik befattning förena
sådan beställning å arméns eller marinens övergångsstat, vars innehavare
icke är underkastad full tjänstgöringsskyldighet, dock att förening av tjänster,
som nu sagts, icke må äga rum, med mindre Kungl. Maj:t efter prövning, att
beställningen å övergångsstat ej inverkar liinderligt för tjänstgöringen i
den civila befattningen, därtill lämnar tillstånd,

dels ock att till arméns eller marinens övergångsstat frivilligt överförd
beställningshavare, som tillika är innehavare av ordinarie civil befattning
å rikets stat eller av civil extra ordinarie eller därmed jämförlig ickeordinarie
statstjänst, ävensom till sådan stat tvångsvis överförd beställningshavare,
som tillika är innehavare av icke-ordinarie statstjänst av nyssnämnd
art, må under tid, då han icke fullgör honom jämlikt kungörelsen den 23
oktober 1925 (nr 429) med vissa bestämmelser rörande arméns och marinens

Kungl. Maj:ts proposition Nr 56. 25

övergångsstater åliggande tjänstgöring, uppbära lön å övergångsstaten i enlighet
med de grunder, som av mig angivits.

Yad föredragande departementschefen sålunda med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt
behagar Hans Maj:t Konungen bifalla samt förordnar,
att proposition av den lydelse, bil. litt. vid detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Elis Lindahl.

6

Kungl. Mai:ts proposition Nr 56.

Bil. /.

Till allmänna civilförvaltningens lönenämnd.

Sedan Ni genom Kungl. Ma,j:ts beslut den 3 december 1926 anbefallts att
i samråd med försvarsväsendets och kommunikationsverkens lönenämnder
verkställa utredning i fråga om möjliggörande för beställningshavare å
arméns och marinens övergångsstater att erhålla annan anställning i statstjänst,
har Ni i skrivelse den 14 innevarande månad anhållit, att försvarsväsendets
lönenämnd ville uttala sig rörande ett skrivelsen bifogat förslag
till kungörelse angående rätt för dylik beställningshavare att innehava till
den civila förvaltningen hörande tjänst jämte vissa i samband därmed
stående frågor.

Innan lönenämnden närmare ingår på förevarande spörsmål, vill nämnden
till en början erinra om, att nämnden i de yttranden till Kungl. Maj:t,
vilka föranlett den nu anbefallda utredningen, utgått från, att för frivilligt
å övergångsstat överförd personal hinder att förena civil statstjänst med beställning
å övergångsstat endast möter på grund av civila avlöningsbestämmelser
samt att beträffande tvångsvis å övergångsstat överförd personal
förhållandet är detsamma, dock att sistnämnda personal under den s. k.
respittiden och under ständig tjänstgöring också är underkastad det i officersavlöningsreglementet
stadgade förbudet mot dylik tjänsteförening.

Med denna utgångspunkt och då det under inga förhållanden torde kunna
ifrågakomma att upphäva förbudet mot tjänsteförening i senast angivna
tvenne fall, skulle frågan nu gälla, dels huruvida och på vilka villkor den
tvångsvis överförda personalen i andra fall och den frivilligt överförda
personalen bör beredas möjlighet till dylik tjänsteförening, dels ock vilka
åtgärder som härför må vara nödiga.

Med avseende å dessa spörsmål torde det förtjäna att erinras om de bestämmelser,
som i motsvarande hänseende gälla för reservstatspersonalen.
Genom en särskild i överensstämmelse med riksdagens beslut utfärdad förordning
(1919 :523) har möjlighet beretts civil befattningshavare att med
sin civila tjänst förena reservstatsbeställning. Förutsättning för dylik tjänsteförening
är, att Kungl. Maj:t — efter prövning att reservstatsbeställningen
icke må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen i den civila befattningen
— finner reservstatsbeställningen kunna få förenas med nämnda befattning.
Någon nedsättning i reservstatslönen vid dylik tjänsteförening är
icke förskriven. Men däremot är vederbörande enligt föreskrift i tilläggsbestämmelserna
till civilförvaltningens avlöningsreglemente (1925 : 357) skyldig
att under honom åliggande militär tjänstgöring vidkännas B-avdrag a
sin civila lön.

Vad nu angår frågan, om möjlighet bör beredas att med civil statstjänst
förena beställning å militär övergångsstat, synes saken ställa sig något olika,
allteftersom vederbörande såsom beställningshavare å dylik övergångsstat är
underkastad full tjänstgöringsskyldighet (tvångsvis överförd) eller begränsad
tjänstgöringsskyldighet (frivilligt överförd).

De frivilligt överförda intaga en ställning, som i vissa avseenden påminner
om reservstatspersonalens. De hava, såsom redan antytts, viss be -

27

Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.

gränsad tjänstgöringsskyldighet, som till och med är av mindre omfattning
än reservstatspersonalens. I likhet med sistnämnda personal åtnjuta de
vidare en lön, som är avsevärt lägre än motsvarande aktiva beställningshavares.
Sålunda utgör lönen till de frivilligt överförda 75 procent av
lönen i vederbörlig löneklass å A-ort. Reservstatslönen är ännu lägre. Den
är emellertid endast ifråga om vissa beställningshavare bestämd i direkt
förhållande till lönen för den aktiva personalen. Sålunda utgör lönen till
underofficer i högre löneklassen 40 procent av fanjunkares å aktiv stat slutlön
å A-ort. Till ungefär samma procent av kaptens å aktiv stat slutlöu
på A-ort uppgår lönen till kompaniofficer i högsta löneklassen å reservstat.
Den väsentligaste olikheten mellan de frivilligt överförda och reservstatspersonalen
hänför sig därtill, att reservstaten är en bestående del av organisationen,
medan däremot övergångsstaten är eu av förhållandena påkallad
tillfällig företeelse.

Den förefintliga likheten torde emellertid vara av beskaffenhet att böra
föranleda, att de frivilligt överförda beredas samma möjlighet som reservstatspersonalen
att innehava civil statstjänst.

Tveksammare ställer sig frågan, om dylik möjlighet jämväl bör åvägabringas
till förmån för den tvångsvis överförda personalen. Denna personal
har full tjänstgöringsskyldighet, även om densamma i allmänhet icke kommer
att utkrävas av flertalet eller under större delen av året. Ifrågavarande
personal åtnjuter vidare full lön, vare sig personalen är i tjänstgöring eller
icke; i senare fallet utgår lönen dock efter B-ort. Härtill kommer, att den
tvångsöverförde för närvarande äger och väl även för framtiden kan antagas
komma att bibehållas vid möjlighet att när som helst inträda i de
rättigheter och skyldigheter, som tillkomma eu frivilligt överförd. Därest
civil statsanställning erbjuder sig, står honom alltså öppet att begagna sig
av denna utväg. Beredandet av möjlighet för frivilligt överförd personal
att innehava civil statstjänst skulle sålunda indirekt tillgodose jämväl den
tvångsöverförda personalens intresse i förevarande avseende.

Beträffande därefter frågan om de villkor, som böra stadgas för rätt till
här avsedd tjänsteförening, synes det lönenämnden självfallet, att — i likhet
med vad för reservstatspersonalen gäller — en prövning i varje särskilt
fall bör äga rum angående övergångsstatsbeställningens inverkan pa tjänstgöringen
i den civila befattningen. Denna prövning synes, såsom fallet är
i fråga om reservstatsbeställnings förenande med civil befattning, böra ankomma
på Kungl. Maj:t.

Vidare torde redan den omständigheten, att beställning å övergångsstat
är förenad med avsevärt högre lön än motsvarande reservstatsbeställning,
motivera en nedsättning i förstnämnda lön vid tjänsteförening. Mot vad Ni
med avseende å denna lönenedsättning föreslagit, har lönenämnden intet
annat att erinra, än att Edert förslag att i vissa fall låta lönenedsättningen
drabba den civila lönen i stället för eller jämte lönen a övergångsstat icke
synes tillräckligt motiverat.

Ytterligare synes, såsom Edert förslag ock innebär, ifrågavarande personal
vid militär tjänstgöring böra uppbära sin lön å övergångsstaten oavkortad,
men vidkännas avdrag å lönen i den civila befattningen. Sistnämnda avdrag
torde för frivilligt överförd böra ske efter samma grunder, som gälla
för reservstatspersonalen. Skulle jämväl tvångsöverförd erhålla rätt till
tjänsteförening, synes avdraget för honom, i betraktande av hans större lön
å övergångsstaten, böra sättas högre.

Under förutsättning att de ifrågasatta åtgärderna begränsas till den fri -

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.

villigt överförda personalen, synes, på grund av vad ovan anförts, dels den
grundläggande författningen böra givas ungefär den avfattning, närslutna
förslag (bil. A) utvisar dels ock i kungörelsen den 23 oktober 1925 (nr 429)
med vissa bestämmelse rörande arméns och marinens övergångsstater böra
i 7 § tilläggas ett moment och i 9 § vidtagas viss jämkning, allt i enlighet
med bifogade förslag (bil. B).

Skulle jämväl den tvångsöverförda personalen härvid komma i betraktande,
bör förutom övriga erforderliga jämkningar iakttagas vad lönenämnden
i det föregående anfört mot tjänsteförening under respittiden och
under ständig tjänstgöring.

Stockholm den 21 januari 1927.

KARL LEVINSON.

Olof Ekeroth.

Bil. A.

Förslag till kungörelse

angående rätt att med civil befattning förena beställning å arméns eller marinens

övergångsstat.

Kungl. Maj:t har, i överensstämmelse med riksdagens beslut, funnit gott
förordna som följer:

Vad i gällande avlöningsbestämmelser för civila befattningshavare stadgas
därom, att med befattning icke må förenas annan tjänst å rikets stat, skall
icke utgöra hinder för att med dylik befattning förenas sådan beställning å
arméns eller marinens övergångsstat, vars innehavare icke är underkastad
full tjänstgöringsskyldighet. Förening av tjänster, som nu sagts, må dock
icke äga rum, med mindre Kungl. Maj:t — efter prövning, att beställningen
å övergångsstat ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen i den
civila befattningen — därtill lämnar tillstånd.

Bil. B.

Förslag till kungörelse

om ändrad lydelse av 7 ocli 9 §§ i kungörelsen den 23 oktober 1925 (nr 429) med vissa bestämmelser
rörande arméns och marinens övergångsstater.

Kungl. Maj:t har, i överensstämmelse med riksdagens beslut, funnit gott
förordna, att 7 och 9 §§ i kungörelsen den 23 oktober 1925 med vissa bestämmelser
rörande arméns och marinens övergångsstater skola erhålla
följande ändrade lydelse:

7

1. Beställningshavare äger — — — att hänföra.

2. Därest beställningshavare tillika är innehavare av civil befattning å

Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.

29

rikets stat, äger kan under tid, då han icke fullgör honom jämlikt denna
kungörelse åliggande tjänstgöringsskyldighet, av den honom enligt 1 mom.
tillkommande lön endast uppbära ett belopp, motsvarande en tredjedel av
det pensionsunderlag, som för hans beställning finnes upptaget i tabell B
vid kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280); dock att, därest den sammanlagda
avlöningen härigenom skulle understiga förenämnda lön, angivna del
av denna lön skall ökas med vad som motsvarar skillnaden.

9 $.

I fråga —--den lön, han jämlikt 7 § 1 mom. vid avgången---

lönens belopp.

Bil. II.

Till allmänna civilförvaltningens lönenämnd.

I skrivelse till kommunikationsverkens lönenämnd den 24 januari 1927
har Ni — me$ översändande dels av avskrift av en utav Eder till försvarsväsendets
lönenämnd den 14 januari 1927 avlåten skrivelse rörande beredande
av möjlighet för beställningshavare å arméns och marinens övergångsstater
att innehava annan statstjänst dels ock av avskrift av sagda
lönenämnds svarsskrivelse till Eder den 21 januari 1927 — anhållit, att
kommunikationsverkens lönenämnd ville uttala sig i berörda ärende; och
får lönenämnden i anledning härav anföra följande.

I likhet med försvarsväsendets lönenämnd anser kommunikationsverkens
lönenämnd, att förening av beställning å arméns och marinens övergångsstater
med civil ordinarie tjänst bör medgivas allenast sådan beställningshavare,
som frivilligt överförts till övergångsstat.

Ej heller finner lönenämnden något att erinra däremot, att, på sätt försvarsväsendets
lönenämnd föreslagit, frågan om förening av militär beställning
å övergångsstat med ordinarie civil tjänst i varje särskilt fall underställes
Kungl. Maj:ts prövning.

Enligt föreliggande förslag skulle sådan beställningshavare å övergångsstat,
som tillträder civil tjänst, få behålla så stor del av den å övergångsstat
utgående lönen, att densamma motsvarar en tredjedel av det för vederbörande
befattningshavare enligt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280),
tabell B, gällande pensionsunderlaget. Därest den sammanlagda avlöningen
härigenom icke skulle uppgå till den för honom å övergångsstaten gällande
lönen, skulle nyssberörda del av denna lön ökas med vad som motsvarar
skillnaden.

Då lönenämnden haft att bedöma, huruvida de sålunda föreslagna grunderna
för löneförmånernas bestämmande må anses lämpliga, har nämnden
å ena sidan icke kunnat undgå att taga i betraktande det förhållandet, att
en militär beställningshavare, som till följd av en av statsmakterna vidtagen
omorganisation av landets försvarsväsende nödgats avbryta den militära
banan, för vilken han från början utbildat sig och söka sig in på den
civila tjänstemannabanan, kan få svårt att därvid slå sig fram i konkurren -

30

Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.

sen på det nya, området och törhända måste stanna i eu lägre löneställning
än om lian i fortsättningen fått ägna sig åt sin militära tjänst. Härtill
kommer att, därest den civila befattningen är ordinarie, han kan bliva skyldig
att exempelvis vid inträde i statens järnvägars tjänst erlägga retroaktivavgifter
för familjepensionering.

Å andra sidan är ej uteslutet, att den till övergångsstat överförde erbjudes
en civil anställning med högre löneförmåner än den, han äger uppbära för
sin beställning å övergångsstat.

I betraktande av nu berörda omständigheter vill det förefalla lönenämnden,
som om det knappast vore fullt rationellt att på sätt skett i föreliggande
förslag bestämma den del av lönen, som skall utgå å övergångsstaten, efter
en och samma grund och sålunda i förevarande hänseende så att säga fastlåsa
lönebestämningen .vid en för alla tjänstekombinationer och för alla lönelägen
lika norm. Liksom fall kunna inträffa, då en tillämpning av det
föreslagna beräkningssättet skulle kunna medföra alltför obillig beskäring
av beställningshavarens militära lön, kunna ock fäll tänkas, då skäl saknas
för att låta en .i civil tjänst antagen beställningshavare ens behålla någon
del av sina å övergångsstat utgående löneförmåner.

Då enligt det förslag till kungörelse rörande förening av civil tjänst med
beställning å arméns eller marinens övergångsstater, som framlagts av
försvarsväsendets lönenämnd och vartill Ni givit Eder anslutning, frågan
om sådan förening skulle i varje särskilt fall underställas Kungl. Maj:ts
prövning, synes det lönenämnden lämpligen böra ankomma ])å Kungl. Maj:t
att i samband därmed efter förslag av vederbörande verk fastställa, i vad
mån den militära lönen å övergångsstat i varje särskilt fall må av vederbörande
åtnjutas. Någon mera besvärande omgång lärer knappast vara att
befara av en sådan ordning, särskilt som det kan antagas, att de fall, då
till övergångsstat överförd beställningshavare erhåller civil anställning, icke
skola bliva så ofta förekommande.

Då lönenämnden sålunda funnit sig böra föreslå eu annan ordning för
bestämmande i förevarande fäll av löneförmånen för den militära tjänsten
än. som avses i förberörda skrivelser, har lönenämnden emellertid ansett
den av Eder föreslagna reduktionsregeln böra tjäna såsom ledning för bedömande
av de lönespörsmål, varom här är fråga.

I detta sammanhang anser sig lönenämnden böra beröra spörsmålet, om
och i vad mån en reducering av den militära lönen bör äga ram vid förening
av beställning a övergångsstat med civil extra ordinarie tjiinst. Något
hinder för sådan förening föreligger för närvarande icke. För sin del finner
lönenämnden det vara självfallet, att reducering av den militära lönen skall
inträda jämväl för det fall, att beställningshavaren blir innehavare av extra
ordinarie befattning inom den civila statsförvaltningen. Även beträffande
nu avsedd förening av tjänster synes det böra ankomma på Kungl. Maj:t,
att i varje särskilt fall bestämma, om och i vad mån lönen för den militära
beställningen må uppbäras. Och då till övergångsstat överförd beställningshavare
givetvis icke torde böra anställas i extra ordinarie tjänst, innan
frågan om hans avlöningsförmåner i den civila anställningen blivit avgjord,
torde en uttrycklig föreskrift härom böra utfärdas.

Kommunikationsverkens lönenämnd har sålunda för sin del ansett, att
beträffande till övergångsstat frivilligt överförd beställningshavare, som tillträder
civil ordinarie tjänst, frågan i vad män han må uppbära den honom
eljest å övergångsstat tillkommande lönen skall prövas av Kungl. Maj:t,
samt att till övergångsstat frivilligt överförd beställningshavare icke må

31

Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.

antagas i extra ordinarie tjänst, innan Kungl. Maj:t fattat beslut rörande
de löneförmåner, han vid sådan förening av tjänster må äga uppbära.

Stadganden i nu berörda hänseenden torde lämpligen kunna intagas såsom
tillägg till det förslag till kungörelse, som innefattas i bilaga A till
försvarsväsendets lönenämnds förberörda skrivelse den 21 januari 1921.
Därjämte torde erforderliga jämkningar böra vidtagas i det förslag till ändrad
lydelse av 7 och 9 §§ i kungörelsen den 23 oktober 1925 (nr 429) med vissa
bestämmelser rörande arméns och marinens övergångsstater, som är innefattat
i bilaga B till försvarsväsendets lönenämnds nyssberörda skrivelse.

På samma gång som kommunikationsverkens lönenämnd med de erinringar,
som ovan gjorts, anslutit sig till de förslag till kungörelser, som inom försvarsväsendets
lönenämnd utarbetats, har kommunikationsverkens lönenämnd
emellertid funnit sig pliktig framhålla vikten av att, där anställning och
befordran av arbetskrafter, vilka hittills använts i militär tjänst men som
överförts på militär övergångsstat, ifrågakommer inom kommunikationsverken,
det tillses, att sådan anställning, respektive befordran, icke må äga
rum utan tagande av skälig hänsyn till dugande och till befordran förtjänta
arbetskrafter, som finnas anställda i dessa verk. Lönenämnden anser
sig äga så mycket mera skäl att betona vikten härav, då jämväl inom kommunikationsverken
frågor förelegat och föreligga om avsevärda indragningar
av tjänster, en omständighet, som redan kunnat vara ägnad att där framkalla
farhågor för minskade befordringsutsikter bland vissa kategorier av
dithörande statstjänare.

Stockholm den 28 januari 1927.

DAVID BERGSTRÖM.

Alfred Carlsson.

32

Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.

Bil. in.

Tablå

innefattande jämförelse mellan de lönebelopp vissa beställningsliavare på övergångsstat vid
armén skulle äga behålla vid förening av tjänst på övergångsstat med civil statstjänst med
tillämpning å ena sidan av allmänna civilförvaltningens lönenämnds förslag den 31 januari
1927 dels ock arméförvaltningens förslag i utlåtande den 10 februari 1927.

:

jBeställningshavare

Lön

ningsl

Löne-

grad

för be

lavare

stat

Löne-

klass

ställ-i aktiv

enligt

A-ort

Lön för be-ställningsha-vare på över-gångsstat =
75 % av ordi-narie beställ-ningshavares
lön enligt

A-ort

Hälften av
lönen på
över.
gångsstat

Tredje-delen av
lönen på
över-gångsstat
(arméför-valtnin-gens för-slag den
10/a 1927)

Tredje-delen av
pensions-under-laget
(löne-nämndens
förslag
den

81/i 1927)

Ökning (-f-) resp.
minskning (—) i
det av vederbö-rande behållna
lönebeloppet vid
tillämpning av
arméförvaltningens
förslag i stället för
lönenämndens för-slag

i

I

7

5,160

3,870.—

1,935.—

1,290.—

258.-

Kapten............

0

3

1

8

9

5,760

6,360

4,320—

4,770.—

2,160—

2,385.—

1,440—

1,590.—

1,548

+

108.—

42.—

i

10

6,960

5,220.—

2,610.—

1,740.—

)

+

192.—

[

3

3,120

2,340.—

1,170.—

780.—

|

_

232.—

Löjtnant.........

0

4

5

3,600

4,080

2,700—

3,060.—

1,350—

1,530.—

900—

1,020.—

1,012

+

112.—

8—

1

6

4,560

3,420.—

1,710.—

1,140.-

J

+

128—

5

2,760

2,070.—

1,035.—

690—

178—

0

3,030

2,272.50

1,136.25

757.50

_

110.50

Fanjunkare......

Uo 3

7

3,300

2,475.—

1,237.50

825.—

868

_

43.—

8

3,600

2,700.—

1,350.—

900.—

+

32—

9

3,900

2,925.—

1,462.6 0

975.—

+

107—

3

2,280

1,710.—

855.—

570.—

162—

U

4

2,520

1,890.—

945.—

630.—

_

102.—

Sergeant .........

t> 2

5

2,760

2,070.—

1,035.—

690.—

732

—

42—

6

3,030

2,272.50

1,136.25

757.50

25.60

7

3,300

2,475.—

1,237.50

825.—

+

93.—

1

20

7,140

5,355.—

2,677.50

1,785.—

123.—

j Regements-

c

21

7,620

5,715.—

2,857.50

1,905.—

|

_

3.—

läkare

22

8,100

6,075.—

3,037.50

2,025.—

1 1,908

+

117.—

\

23

8,580

6,435.—

3,217.50

2,145.—

i

+

237.—

Bataljonsläkare
resp. rege-mentsveterinär

C

\

16

17

18
19

5,520

5,880

6,300

6,720

4,140—
4,410—
4,725.—
5,040.—

2,070—

2,205—

2,362.50

2,520.—

1,380—
1,470—
1,575—
1,680 —

j 1,492

+

+

112.—

22.—

83.—

188.—

14

4,860

3,645.—

1,822.50

1,215.—

93.—

Bataljonsveteri-

1

15

5,160

3,870.—

1,935.—

1,290.—

|

_

18—

när

16

5,520

4,140—

2,070.—

1,380.—

i 1,308

+

72—

(

17

5,880

4,410.—

2,205.—

1,470.—

1

+

162—

Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.

33

Tablå Bil. IV.

innefattande jämförelse mellan den med tillämpning av å ena sidan lönenämndens förslag
och å andra sidan arméförvaltningens förslag behållna sammanlagda avlöningen för kapten
(lönegrad C 3) på övergångsstat, som vinner befattning såsom exempelvis syssloman av 2 klass
vid hospital och asyler (lönegrad B 22) med placering å plats, tillhörande ortsgrupp D.

Löneklass vid överföringen
till övergångsstat

Ungefärlig
levnadsålder
vid vunnen
löneklassupp-flyttningicivil
befattning

A. Vid tillämpning av löne-nämndens förslag

B. Vid tillämpning av
arméförvaltningens förslag

Lön från
försvars-väsendet

Lön i
civil be-fattning:

Summa

lön

Lön från
försvars-väsendet

Lön i
civil be-fattning

Summa

lön

35

1,548

6,168

7,716

1,290

6.168

7,458

38

1,548

6,546

8,094

1,290

6,546

7,836

0 7 ........................

41

1,548

6,984

8,532

1,290

6,984

8.274

44

1,548

7,422

8,970

1,290

7,422

8,712

44

1,548

6,168

7,716

1,740

6,168

7.908

47

1,548

6,546

8,094

1,740

6.546

8,286

O 10 ........................

50

1,548

6,984

8,532

1,740

6,984

8.724

53

1,548

7,422

8,970

1,740

7,422

9.162

Tablå Bil. V.

innefattande jämförelse mellan den med tillämpning av å ena sidan lönenämndens förslag
och å andra sidan arméförvaltningens förslag behållna sammanlagda avlöningen för fanjunkare
(lönegrad Uo 3) på övergångsstat, som vinner befattning såsom exempelvis bokhållare vid
hospital och asyler (lönegrad B 15) med placering å plats tillhörande ortsgrupp D.

Löneklass vid överföringen
till övergångsstat

Ungefärlig
levnadsålder
vid vunnen
löneklassupp-flyttning i civil
befattning

A. Vid tillämpning av löne-nämndens förslag

B. Vid tillämpning av
arméförvaltningens förslag 1

Lön från
försvars-väsendet

Lön i
civil be-fattning

Summa

lön

Lön från
försvars-väsendet

Lön i
civil be-fattning

Summa

lön

35

868

3,900

4,768

690

3,900

4.590 ’

38

868

4,128

4,996

690

4.128

4,818 ]

Uo 5 ........................

41

868

4,446

5,314

690

4.446

5,136

44

868

4,782

5,650

690

4,782

5,472 j

47

868

5,118

5,986

690

5,118

5,808 1

47

868

3,900

4,768

975

3,900

4,875

50

868

4,128

4,996

975

4,128

5,103

Uo 9 .......................

53

868

4,446

5,314

975

4.446

5.421

56

868

4,782

5,650

975

4.782

5,757

59

868

5,118

5,986

975

5.118

6,093

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 46 höft. (Nr !>6.) 3

34

Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.

Tablå Bil. VI.

innefattande jämförelse mellan den med tillämpning av å ena sidan lönenämndens förslag
och å andra sidan arméförvaltningens förslag behållna sammanlagda avlöningen för bataljonsläkare
(lönegrad C 9) på övergångsstat, som vinner befattning såsom exempelvis hospitalsläkare
av 2 klass vid hospital och asyler (lönegrad B 26) med placering å plats tillhörande ortsgrupp D.

Löneklass vid överföringen
till övergångsstat

Ungefärlig
levnadsålder
vid vunnen
löneklassupp-flyttning i civil
befattning

A. Vid tillämpning av löne-nämndens förslag

B. Vid tillämpning av
arméförvaltningens förslag

Lön från
försvars-väsendet

Lön i
civil be-fattning

Summa

lön

Lön från
försvars-väsendet

Lön i
civil be-fattning

Summa

lön

35

1,492

7,860

9,352

1,380

7,860

9,240

C 16 .

38

1,492

8,340

9,832

1,380

8.340

9,720

41

1,492

8,820

10,312

1,380

8,820

10,200

44

1,492

9,300

10,792

1,380

9,300

10,680

44

1,492

7,860

9.352

1,680

7,860

9,540

C 19

47

1,492

8,340

9,832

1,680

8,340

10,020

50

1,492

8,820

10,312

1,680

8,820

10,500

53

1,492

9,300

10,792

1,680

9,300

10,980

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1928.