Kungl. Maj:ts proposition nr 47.
11
Nr 47.
Kungl. Majds proposition till riksdagen angående godkännande
av viss överenskommelse mellan kronan
och Östersunds stad; given Stockholms slott den 3
februari 1928.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla det
förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF.
Gustav Bosén.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Majd Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 3 februari 1928.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist, Ly
berg, von Stockenström.
Departementschefen, statsrådet Rosén anhåller att få underställa Kungl.
Maj:ts prövning frågan om godkännande av viss överenskommelse mellan kronan
och Östersunds stad samt anför därvid följande.
Genom brev den 25 maj 1906 förordnade Kungl. Maj:t, att Jämtlands fältjägarregemente
skulle förläggas till Östersund, varjämte Kungl. Maj:t bemyndigade
arméförvaltningens fortifikationsdepartement att i enlighet med ett
utav nämnda stad avgivet anbud ingå avtal med staden angående upplåtelse av
mark till plats för kasernetablissemang och övningsfält åt regementet. Mellan
fortifikationsdepartementet och staden slöts i anledning härav ett den 6 november
1906 dagtecknat kontrakt i ämnet. Transsumt av detta kontrakt torde få
fogas såsom bilaga (Bil. B) vid statsrådsprotokollet rörande detta ärende.
215 23
12
Kasernkommitténs
skrivelse den
2 december
1926.
Kungl. Maj:ts proposition nr 47.
I och för Norrlands ingenjörkårs förläggning till Östersund har staden åtagit
sig fullgörandet av vissa prestationer, som närmare reglerats genom ett mellan
kronan och staden den 21 och den 23 maj 1917 träffat avtal. Detta avtal torde
få fogas såsom bilaga (Bil. C) vid statsrådsprotokollet rörande detta ärende.
Med anledning av de förändringar i fråga om truppförläggning till Östersund,
som den år 1925 antagna nya försvarsorganisationen medfört, liar frågan
om beredande av ersättning åt staden varit föremål för utredning av kasernkommittén.
Sedan förhandlingar i ämnet ägt rum mellan kommittén och staden.
överlämnade kommittén med skrivelse den 2 december 1926 ett förslag till
överenskommelse mellan kronan och staden. Mot förslaget framställdes emellertid
erinringar i åtskilliga hänseenden av saväl chefen för sjätte arméfördelningen
som arméförvaltningens fortifikationsdepartement, och nämnda departement
ansåg för sin del, att förnyade underhandlingar bordo inledas med staden,
i syfte att fördelaktigare villkor matte för kronans vidkommande vinnas.
I anledning härav anmodades kasernkommittén att efter underhandlingar med
Östersunds stad avgiva förnyat yttrande och förslag i ärendet.
Sedan kasernkommittén ånyo förhandlat med staden, har kommittén med
skrivelse den .14 november 1927 överlämnat ett i vissa hänseenden ändrat förslag
till överenskommelse mellan kronan och staden. Denna överenskommelse, vilken
är dagtecknad den 8 och den 10 november 1927, torde få fogas såsom bilaga
(Bil. A) vid statsrådsprotokollet rörande detta ärende. Såsom framgår av överenskommelsen,
har densamma träffats under förbehåll av Kungl. Maj:ts och
riksdagens godkännande. I
I sin förenämnda skrivelse den 2 december 1926 lämnade kasernkommittén
till en början en redogörelse beträffande betydelsen för Östersunds stad av 1925
års riksdags beslut i försvarsfrågan samt rörande stadens prestationer på grund
av de med kronan ingångna avtalen angående truppförläggningarna till staden.
Härom anförde kommittén följande.
De år 1925 beslutade inskränkningarna i försvarsorganisationen berörde, såvitt
anginge Östersunds stad, tre truppförband, nämligen Norrlands artilleriregemente,
Jämtlands fältjägarregemente samt Norrlands ingenjörkår.
Norrlands artilleriregemente, varav en mindre del för det dåvarande vore
förlagd i Boden, skulle enligt 1925 års härordningsbeslut i sin helhet förläggas
till Östersund, men bleve detsamma föremål för viss reducering. Vidkommande
betydelsen för staden av nämnda beslut hade kommittén, med hänsyn särskilt
till att staden —■ såsom nedan närmare omförmäldes — lämnat allenast ett
ringa bidrag till kronan vid truppförbandets förläggning till staden och att
detta ägt rum redan före 1892 års härordning, icke ansett nödigt åvägabringa
någon utredning i detta hänseende. Allenast det syntes böra framhållas, att
personalen vid tiden för utgivandet av omförmälda bidrag till antalet avsevärt
understigit den personal, som enligt den nu beslutade härordningen skulle finnas
vid regementet.
Jämtlands fältjägarregemente skulle enligt 1925 års försvarsbeslut undergå
viss minskning. Utöver den reduktion, som enligt nämnda beslut inträdde för
ett infanteriregemente med normalorganisation, omfattande sex utbildningsenheter,
tillkomme för Jämtlands fältjägarregemente ytterligare den minskning,
som föranleddes av att detta truppförband tillhörde de infanteriregemen
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 47. lo
ten, vilka skulle erhålla så kallad begränsad organisation, omfattande allenast
fem utbildningsenheter. Betydelsen för staden av nämnda beslut syntes i viss
mån framgå av nedanstående tablå:
4 |
inta |
1 |
Summa ! |
|||||||
beräk- : |
Ars- |
Utbild- |
||||||||
Civil- |
Pen- |
|||||||||
Härordning av år |
Offi- cerare |
Man- skap |
avlö- |
tingent |
tid för |
|||||
offi- |
per- |
tär |
rad |
Sunnna |
nings- j |
värn- pliktiga |
värn- pliktiga |
|||
cerare |
sonal |
per- |
per- |
ner |
||||||
sonal |
sonal |
|||||||||
1901 .................. |
47 |
38 |
267 |
33 |
4 |
389 |
598 000'' |
630 |
240 |
|
1914 .................. |
53 |
39 |
204 |
33 |
4 |
333 |
806 000 |
630 |
| 340 |
|
1925 .................. |
36 |
25 |
118 |
21 |
4 |
4 |
208 |
547 000; |
650 |
140 |
*) Under det s. k. provisoriet från och med 1920 års klass.
Beträffande de i tablån meddelade uppgifterna ville kommittén särskilt framhålla,
att i förhållande till 1901 års härordning — varå det mellan kronan och
staden angående regementets förläggning upprättade kontraktet vore grundat
— 1925 års organisation innebure en minskning av 11 officerare och 13 underofficerare.
Vad musikpersonalen anginge, bestode denna enligt 1901 års härordning
efter en år 1905 beslutad omorganisation av 11 musikunderofficerare
och 22 man, tillhörande manskapet, men skulle enligt 1925 års härordning utgöras
av 1 musikdirektör, 5 musikunderofficerare och 15 man, tillhörande manskapet.
Antalet musikunderofficerare nedginge sålunda med 6, men i stället tillkomme
1 musikdirektör. Jämförelsen mellan de enligt 1901 och 1925 års härordningar
utgående avlöningsförmånerna, beräknade i enlighet med de av kommittén
tillämpade grunderna, utvisade en minskning av 51,000 kronor. Till
upplysning om den inverkan å stadens skatteintäkt, sistnämnda minskning kunde
antagas innebära, kunde nämnas, att kommunalskatten per bevillningskrona
under de tre senaste åren utgjort: 1924 8 kronor, 1925 8 kronor 10 öre och 1926
9 kronor.
Enligt 1914 års härordning skulle Svea och Göta ingenjörkårer omorganiseras
till tre förband: Svea, Göta och Norrlands ingenjörkårer. Sedan Kungl.
Maj:t den 22 december 1916 förordnat, att Norrlands ingenjörkår skulle förläggas
till Östersund, hade arbetena för uppförandet av det för kåren nödvändiga
kasernetablissemanget tagit sin början. Emellertid hade Kungl. Maj:t den
21 mars 1919 beslutat, att fyra under utförande varande förrådsbyggnader för
ingenjörmateriel skulle fullbordas, varemot med påbörjande av ytterligare byggnadsarbeten
för etablissemanget skulle tillsvidare ansta. I anledning av detta
beslut hade byggnadsarbetet, sedan nämnda förrådsbyggnader fullbordats, legat
nere. I saknad av kaserner hade det för karen avsedda manskapet uppdelats
på Svea och Göta ingenjörkårer. Sedan år 1920 liade emellertid en mindre kontingent
varit förlagd till Jämtlands fältjägarregementes kasernetablissemang
för handhavande av kårens till Östersund förflyttade materiel. I 1925 års försvarsproposition
hade uttalats, att Norrlands ingenjörkår utan större olägenheter
syntes kunna indragas; och riksdagen hade även förutsatt, att mgenjörtrupperna
organiserades på av Kungl. Maj:t föreslaget sätt. Enligt 1925 ars
försvarsbeslut skulle sålunda någon ingenjörkår icke vara förlagd i Östersund.
I samband med ifrågasatt uppförande i Östersund av ett kasernetablissemang
för två batterier av Svea artilleriregemente, vilka enligt vad riksdagen
b
u
Kungl. Maj:ts proposition nr 41.
ftr 1871 beslutat skulle förläggas till Norrland, kade Östersunds stad den 4
oktober 1890 avgivit ett anbud, däri staden förbundit sig att, så snart artilleri -etablissemanget förlagts å alternativt angivna platser samt etablissemanget med
område införlivats med staden, vilket borde ske innan artilleridivisionen ditflyttades,
erlägga till kronan ett bidrag till inköp av plats för etablissemanget
av 10,000 kronor, efter avdrag av värdet av den staden tillhöriga mark, som
för etablissemanget inginge, efter beräkning av 4 öre för varje kvadratfot. Detta
anbud hade under ar 1891 blivit behörigen godkänt. Det kontanta bidrag, som
staden till följd härav skulle utgiva, hade staden sedermera erlagt.
Genom 1892 års härordning hade en omorganisation av artilleriregementena
ägt rum, varvid de i Östersund förlagda två batterierna hade utökats till ett
fullständigt regemente. Till täckande av de kostnader, som uppförandet av erforderliga
nya kaserner hade medfört för kronan, hade staden emellertid icke
lämnat något bidrag. Staden hade salunda för Norrlands artilleriregemente icke
haft annan utgift än den förutnämnda å 10,000 kronor. Att denna kostnad
måste anses mer än gottgjord genom de inkomster, staden till följd av regementets
befintlighet å platsen erhållit i form av skatter in. in., syntes kommittén
uppenbart.
De prestationer, staden utgjort för Jämtlands fältjägarregemente, framginge
av det kontrakt, som upprättats mellan kronan och staden den 6 november 1906
om regementets förläggning till staden (se Bil. B). Staden hade i ett till Svenska
stadsförbundet lämnat meddelande angivit sina prestationer på grund av nämnda
kontrakt sålunda:
A7ärdet av staden tillhörig, till kronan upplåten mark
om 1,229,479,05 kvm........................... kronor 1,522,862:02
Kostnad för förvärvet av till kronan upplåten mark
om 30,186 kvm....................... ■>_6,000: 39
Summa kronor 1,528,362: 41.
I nämnda meddelande till stadsförbundet hade staden tillika uppgivit, att
staden på grund av fältjägarregementets stora vattenförbrukning måst utbygga
sitt vattenledningsverk till avsevärt större kapacitet än eljest varit erforderligt
samt att tidigare nedlagda avloppsledningar måst för regementets kasernetablissemangs
behov utbytas mot sådana av grövre dimensioner. Angående dessa merkostnader
hade staden emellertid icke verkställt någon beräkning.
I eu den 21 maj 1924 dagtecknad, till statsrådet och chefen för försvarsdepartementet
ingiven skrivelse hade staden i anledning av ifrågasatt indragning
av regementet framhållit, bland annat, att genom den för regementet
gjorda upplåtelsen av mark, gränsande till stadens planlagda område och bestående
av mycket välbelägen tomt- och trädgårdsjord, hade stadens utvecklingsmöjligheter
norrut avskurits och i stället framtvingats en utveckling av södra
stadsdelen. Denna senare utveckling hade å sin sida nödvändiggjort byggandet
av gator samt vatten- och avloppsledningar i väsentligt större utsträckning, än
om det till regementet upplåtna, mera samlade markområdet bebyggts, varjämte
genom den sålunda framtvingade utvecklingen råvattnet till stadens vattenledningsverk
förorenats i avsevart högre grad. än vad eljest blivit fallet.
I vederlag för de prestationer, staden utgjort för fältjägarregementet, hade
staden sedan år 1910, då de för regementet uppförda kasernerna i huvudsak
blivit färdiga, åtnjutit de fördelar, som följde med en militärförläggning av
detta slag, i främsta rummet skatteintäkter. Av den i det föregående intagna
tablån framginge, att den fast anställda personalen uppgått till 389 man enligt
1901 års härordning och 333 man enligt 1914 års härordning samt att sammanlagda
antalet officerare och underofficerare enligt dessa härordningar utgjort
respektive 85 och 92. Avlöningsförmånerna i en stat enligt 1901 års härordning
— utan beräkning av den ökning av 75 procent, varmed höjning skett i
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 47.
tablån — liade uppgått till i runt tal 342,000 kronor och avlöningsförmånerna
i de senare årens stater enligt 1914 års härordning, inberäknat dyrtidstillägg,
till 806,000 kronor. Den kommunalskatt, som per bevillningskrona utgått i
Östersund, sedan förläggningen genomförts, hade utgjort lägst 5 kronor 50 öre,
åren 1911, 1912 och 1913, samt högst 9 kronor, år 1926.
Såsom inledningsvis nämnts, hade beträffande Norrlands ingenjörkår den 21
och clen 23 maj 1917 mellan Östersunds stad samt kronan upprättats ett avtal,
däri staden åtagit sig vissa förpliktelser (se Bil. C). Stadens prestationer på
grund av detta avtal utgjorde enligt av staden lämnad uppgift:
Värdet av staden tillhörig, till kronan upplåten mark
om 100,327 kvm............................... kronor 150,490:50
Kostnad för anläggning av vatten- och avloppsledningar » 33,658: 71
Kostnad för vägbyggnadsarbeten .................. »_18,740: —
Summa kronor 202,889: 21.
Såsom framginge av det föregående, hade staden icke erhållit något egentligt
vederlag för dessa prestationer, då den beslutade förläggningen av kåren
till staden icke kommit till stånd.
Vidkommande stadens storlek och ekonomiska bärkraft ville kommittén
nämna, att folkmängden den 1 januari 1926 utgjort 14,552 personer samt att
den inkomst, varå utskylder år 1926 utdebiterats, uppgått till 14,324,000 kronor
och det samma år utdebiterade beloppet till 1,289,164 kronor.
Kasernkommittén redogjorde härefter för det då föreliggande förslaget till
överenskommelse med Östersunds stad jämte motiveringen för detsamma; i sådant
avseende anförde kommittén i huvudsak följande.
Vid de förhandlingar, som kommittén fört med staden, hade största intresset
helt naturligt kommit att knytas vid regleringen av kronans och stadens rättsförhållande
i anledning av Norrlands ingenjörkårs indragning.
I det förut omförmälda avtalet den 21 och den 23 maj 1911 hade staden
upplåtit utan ersättning med full äganderätt till kronan två närmare angivna
områden, det ena om 98,626 kvm., betecknat som »Kungl. Norrlands ingenjörkårs
kaserntomt», och det andra om 1,701 kvm., utgörande utfartsväg från
kasernområdet. I anledning av bestämmelse i avtalet, att staden skulle utfärda
särskilt upplåtelsebrev å områdena, hade staden den 9 december 1924 utfärdat
en handling, däri staden till kronan »i och för förläggning till Östersunds stad
av Kungl. Norrlands ingenjörkår» med full äganderätt upplåtit vissa till gränser
och ytinnehåll närmare angivna markområden. Sedan staden till rättelse
och förtydligande av överlåtelsehandlingen den 15 april 1926 utfärdat en särskild
handling, hade kronan den 19 april 1926 erhållit lagfart å de överlåtna områdena
Enligt
1917 års avtal hade staden vidare upplåtit utan ersättning under
nyttjanderätt för en tid av 50 år ett område vid Storsjön, avsett till vattenövningsplats.
Slutligen hade staden i avtalet, såvitt nu vore i fråga, förbundit sig att pa
egen bekostnad till kasernområdets södra gräns framdraga vattenledning.
Vid förhandlingarna hade staden yrkat, att överlåtelsen av de båda markområdena
och upplåtelsen under nyttjanderätt av vattenövningsplatsen skulle
återgå samt att kronan skulle lämna staden gottgörelse i anledning av dess kostnader
för vattenledningens framdragande. Därjämte hade staden fordrat ersättning
för de utgifter, som staden komme att vidkännas för att ånyo erhålla lagfart
å de till kronan överlåtna markområdena. Staden hade däremot förklarat
sig icke 3^rka någon ersättning av kronan för det kronan hitintills nyttjat de i
avtalet angivna områdena.
16
Kutngl. Maj:ts proposition nr 47.
Genom 1917 års avtal måste kronan anses liava förbundit sig- att till Östersunds
stad förlägga Norrlands ingenjörkår. Då det numera till följd av 1925
års beslut i försvarsfrågan finge antagas, att denna kronans förbindelse ej
komme att uppfyllas, syntes kronan icke kunna fordra, att staden skulle vara
bunden av sina åtaganden. Fastmer syntes staden äga juridisk rätt att bliva
försatt i samma ställning, som om 1917 års avtal aldrig kommit till stånd. Med
hänsyn härtill hade kommittén icke haft anledning motsätta sig nyssnämnda
av staden framställda yrkanden. Tidpunkten för avtalets återgång hade därvid
i enlighet med stadens hemställan bestämts till den 1 juli 1927. Härjämte hade
föreskrivits skyldighet för kronan att gottgöra staden dess blivande kostnader
för lagfart å områdena.
De i det föregående om förmälda, för förvaring av ingen jörmateriel använda
byggnaderna vore uppförda å det för kaserntomten avsedda området. Med staden
hade överenskommits, att dessa byggnader, som vore belägna inom ett av
kronan inhägnat område, innehållande i areal omkring 32,400 kvm., alltjämt
skulle tillhöra kronan. För att bereda kronan möjlighet att utnyttja byggnaderna
hade staden förbundit sig att till kronan utarrendera det inhägnade området.
Arrendetiden hade satts till högst åtta år från och med den 1 juli 1927
eller till den 1 juli 1935. Därest kronan emellertid före sistnämnda dag gjorde
framställning om att köpa området, hade staden förklarat sig villig att till kronan
överlåta detsamma. Köpeskillingen skulle beräknas efter en krona 50 öre
per kvadratmeter och arrendeavgiften utgöra 5 procent av markens värde eller
2,430 kronor för år.
Vad anginge det med nyttjanderätt till vattenövningsplats upplåtna området
vid Storsjön, hade överenskommits, att detsamma skulle återställas till
staden från och med den 1 juli 1927. Staden hade emellertid förbundit sig att.
så länge det till Östersund för det dåvarande förlagda ingenjörkompaniet alltjämt
vore förlagt till staden, ställa nämnda markområde kostnadsfritt till kronans
förfogande för kompaniets övningar.
På grund av 1917 års avtal hade det ålegat staden att på egen bekostnad
framdraga vattenledning. Beträffande dess dimensioner samt tidpunkten för
färdigställandet hade den 10 oktober 1918 träffats en särskild överenskommelse
mellan kronan och staden, vari stadgats, att vattenledningen skulle utföras med
rör av minst 4 tums invändig diameter samt att, därest kronan ansåge nödigt,
att ledningen utfördes med rör av 5 tums invändig diameter, sådana rör för ledningen
skulle användas under villkor, att kronan på visst sätt deltoge i den
därav föranledda merkostnaden. Vattenledningen skulle kunna tagas i bruksenast
3 månader efter den dag, staden anmodades att påbörja arbetet med densamma,
dock icke före den 1 september det år, arbetet utfördes. I skrivelse den
9 april 1919 hade arméförvaltningens fortifikationsdepartement anmodat staden
att senast den 1 september 1919 hava framdragit vattenledningen, och hade
fortifikationsdepartementet anhållit, att ledningen skulle erhålla en dimension
av 5 tums diameter, varvid departementet förklarat sig villigt ersätta skillnaden
i kostnad för denna dimension och 4 tums sådan. Sedan staden i maj månad
1919 försökt vinna anstånd med ledningens utförande men de militära myndigheterna
meddelat, att arbetena icke kunde uppskjutas, hade vattenledningen
fullbordats i november 1919. Kostnaden för ledningens framdragande hade
uppgått till 36.856 kronor 41 öre. Av detta belopp hade kronan den 16 januari
1920 erlagt prisskillnad mellan rör av 4 och 5 tums dimension med 3,197 kronor
70 öre.
Den ersättning, som staden i detta hänseende fordrat, hade preciserats till
det av staden utlagda beloppet 33,658 kronor 71 öre jämte 5 procent ränta därå
från och med den 1 januari 1920. Såsom redan anförts, hade kommittén icke
haft något att erinra mot att ersättning lämnades i anledning av stadens kost
-
IT
Kungl. Maj:ts proposition nr 47
nader för vattenledningens framdragande. Vidkommande storleken av det
fordrade beloppet, syntes kronan vara pliktig återgälda vad staden utlagt tilllika
med ränta från den dag, utlägget gjorts, men äga rätt att tillgodogöra sig
vattenledningen. Avstode nu kronan från nämnda rätt och staden följaktligen
finge behålla vattenledningen, syntes staden böra medgiva ett mot vattenledningens
värde svarande avdrag å ersättningsbeloppet. Enligt stadens uppgift
kunde vattenledningen emellertid icke utnyttjas för andra ändamål än de till
ingenjörkårens område förlagda byggnaderna, och syntes denna uppgift, åtminstone
vad de dåvarande förhållandena anginge, äga fog för sig. Men även
om vattenledningen med hänsyn till den användning, densamma möjligen framdeles
kunde få, skulle vara av ett visst värde för staden, syntes det vid en
prövning av ersättningsfrågan i hela dess vidd rimligt, att kronan lämnade staden
gottgörelse för ledningens framdragande i den utsträckning, som fordrats.
Att märka vore också, att staden icke haft någon inkomst av sitt utlagda kapital
utan tvärtom gratis levererat det vatten, som hitintills förbrukats för ingenjörkårens
räkning. Anledningen härtill vore den, att kronan icke uppfört den
byggnad, vari vattenmätaren skulle inmonteras, vadan den förbrukade vattenmängden
ej kunnat uppmätas. I enlighet med vad sålunda anförts hade i överenskommelsen
ersättningen upptagits till 33,658 kronor 71 öre jämte fem procent
ränta från och med den 1 januari 1920 att erläggas den 1 juli 1927.
Utöver de anspråk, staden framställt i anledning av Norrlands ingenjörkårs
indragning, hade staden hemställt om viss kompensation med hänsyn till inskränkningarna
beträffande övriga truppförband.
Av den mark, staden genom 1906 års avtal kostnadsfritt upplåtit till övningsfält
åt Jämtlands fältjägarregemente, hade staden anhållit att återfå ett område
om cirka 2,38 hektar, beläget i nordvästra hörnet av övningsfältet mellan järnvägslinjen
Östersund—Storlien samt den nyligen framdragna banan Östersund
-—Hoting. På föranledande av kommittén hade chefen för regementet i skrivelse
den 11 augusti 1926 — överlämnad till kommittén av arméfördelningschefen
— förklarat hinder från regementets sida icke möta, att området återlämnades
till staden. Med hänsyn härtill och då även eljest området utan olägenhet
för kronan syntes kunna avstås, hade kommittén funnit skäligt tillmötesgå
stadens hemställan i denna del. Särskild avhandling om markens överlåtande
till staden skulle upprättas, sedan avstyckning ägt rum. Avstyckningsoch
lagfartskostnader skulle betalas av staden, och syntes området böra av staden
få tillträdas den 1 juli 1928 i då befintligt skick.
Staden hade vidare anhållit, att kronan måtte till staden utan ersättning
överlåta kronan såsom ägare av närmare angivna fastigheter tillkommande andelar
i viss samfälld mark. I detta hänseende hade stadens representanter vid
förhandlingarna med kommittén anfört huvudsakligen följande. Norrlands
artilleriregementes område vid Östersund utgjordes bland annat av vissa delar
av hemmanet 5Ai mantal nr 5 Odensala. Vid skiftesförrättning å hemmanet
hade för gemensamt behov avsatts en del samfälligheter, avsedda till gator,
vägar och diken. Dessa markområden vore numera belägna inom Östersunds
stads planlagda område och inginge i gatumarken samt vissa tomtplatser. Kronan,
som alltjämt ägde del i samfälligheterna, hade icke någon fördel av att
behålla sina andelar däri. För staden vore det däremot av vikt att erhålla full
äganderätt till gatumarken, varjämte staden kunde befrämja ordning och reda
beträffande äganderättsförhållandena till de tomtplatser, som berördes av samfälligheterna,
därest staden bleve ägare av därtill hörande samfälld mark.
Enligt »beskrivning över ägostyckning å V24 mantal kronoskatte nr 5 litt.
Gg av Västra Odensala», upprättad år 1904, hade berörda hemman styckats i
57 lotter. För samtliga lotters gemensamma behov hade undantagits vissa
gator, vägar och krondiken till en sammanlagd areal av 2,sr>75 hektar. Av lot
Bihang
till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 38 huft. (Nr 46—47.) 215 28 2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 41.
terna, utgörande tillsammans 100%8oo mantal, ägde kronan 9 lotter, litt. 69 6g—
77 Gg om tillhopa 701A»oo mantal, därå kronan den 16 mars 1909 erhållit
lagfart.
Det syntes kommittén uppenbart, att ifrågavarande andelar av den samfällda
marken icke hade någon som helst betydelse ur rent militär synpunkt. Överhuvudtaget
kunde det antagas, att det ej heller ur annan synpunkt vore av intresse
för kronan att behålla desamma. Å andra sidan torde det med hänsyn
till vad staden anfört vara ett allmänt intresse, att staden erhölle äganderätt
till den samfällda marken. På grund härav och då det syntes skäligt, att ytterligare
gottgörelse lämnades staden i anledning av inskränkningarna beträffande
truppförbanden i staden, hade kommittén ansett sig kunna tillmötesgå stadens
framställning i denna del.
Arméförvaltningens
fortifikationsdoparteraents
yttrande den
16 februari
1927.
Arméförvaltningens fortifikationsdepartement avgav, efter chefens för sjätte
arméfördelningen hörande, den 16 februari 1927 yttrande i ärendet samt framställde
därvid vissa erinringar mot förslaget till överenskommelse. Dessa erinringar,
som delvis anslöto sig till vad arméfördelningschefen i ämnet anfört,
avsågo fyra olika punkter i överenskommelsen.
I första hand riktade sig fortifikationsdepartementet mot omfattningen av
den mark, som kronan enligt förslaget skulle komma att utan ersättning med
äganderätt återställa till Östersunds stad. Då enligt departementets mening de
förrådsbyggnader, vilka uppförts å det på sin tid av Östersunds stad till kronan
med äganderätt upplåtna området för Norrlands ingenjörkår, såväl av militära
som ekonomiska skäl alltjämt borde bibehållas såsom ingenjörförråd, ansåge
departementet, att det inhägnade området kring nämnda förrådsbyggnader, i
areal innehållande omkring 32,400 kvm., ävensom den mark, som tagits i anspråk
för en stickspårsanläggning till detta område, icke borde återställas till
staden utan fortfarande förbliva i kronans ägo; men för den händelse staden,
i stället för att återfå dessa områden, kunde anses berättigad att erhålla kompensation
i penningar, borde enligt departementets åsikt den i frågakommande
ersättningen icke beräknas efter det pris, en krona 50 öre per kvm., som kronan
enligt förslaget till överenskommelse vid eventuellt köp av det inhägnade
området skulle erlägga, enär detta pris måste anses för högt.
Fortifikationsdepartementet vände sig vidare mot förslaget om återställande
till Östersunds stad av det utav staden under nyttjanderätt till kronan upplåtna
markområdet vid Storsjön, avsett att disponeras såsom vattenövningsplats. Det
syntes departementet, att åtgärd borde vidtagas, i syfte att ifrågavarande område
allt fortfarande finge disponeras av kronan. Såsom skäl härför anförde
departementet, att vissa försök med den i ingenjörförrådet förvarade materielen
tidvis kunde behöva utföras, därvid sjösättning av pontoner, byggandet av brodelar,
transporter med motorpontoner eller bogserbåt kunde förekomma, samt
att, enligt vad arméfördelningschefen upplyst, det även syntes önskvärt att
kunna disponera området för Jämtlands fältjägarregementes pionjärövningar.
Den tredje anmärkningen riktade departementet mot den av kasernkommittén
föreslagna gottgörelsen till Östersunds stad för staden åsamkade kostnader
för framdragande av vattenledning till ingenjörkårens tomtområde. Förslaget
härutinnan fann fortifikationsdepartementet sig icke kunna biträda av den an
-
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 41.
ledningen att, enligt vad departementet under hand inhämtat, staden genom
denna vattenledning försåge såväl det vid fornvallen Jamtli bebj^ggda området
som den i närheten därav belägna idrottsplatsen med vatten.
Fortifikationsdepartementets sista invändning hänförde sig till den föreslagna
överlåtelsen till Östersunds stad av de andelar av vägar, gator och krondiken,
som kronan såsom ägare av tillhopa 701Asm> mantal Odensala nr 5
kunde äga och som vid ägostyckning å nämnda hemman år 1904 undantagits
såsom gemensamma för delägarnas allmänna behov. I avseende härå framhöll
departementet, att departementet visserligen ej hade något att erinra mot överlåtelsen
i och för sig, enär dessa fastighetsandelar ur försvarssynpunkt ej hade
någon betydelse, men departementet ifrågasatte likväl, huruvida icke, om nya
underhandlingar i varje fall komme att upptagas, staden skulle kunna förmås-att
såsom vederlag för dessa fastighetsandelar medgiva kronan vissa fördelar.
Sedan såsom inledningsvis nämnts kasernkommittén, i anledning av fortifikationsdepartementets
utlåtande, anmodats att efter underhandlingar med Östersunds
stad avgiva förnyat yttrande och förslag i ämnet, har kommittén uti
sin förut omförmälda skrivelse den 14 november 1927 anfört i huvudsak följande.
I avseende å fortifikationsdepartementets förslag, att vid återställande till
Östersunds stad av den mark, som staden upplåtit till kronan för Norrlands
ingenjörkårs räkning, måtte undantagas det för ingenjörförrådet i Östersund
inhägnade området om cirka 32,400 kvadratmeter och den mark, som tagits
i anspråk för en stickspårsanläggning till detsamma, ville kasernkommittén
framhålla, att kommittén redan vid upprättandet av den första överenskommelsen
med Östersunds stad haft klart för sig, att det ur olika synpunkter kunde
vara önskvärt och lämpligt, att ingenjörkårens förrådsbyggnader bibehölles å
sin nuvarande plats. Kommittén hade emellertid icke ansett sig utan vidare
böra träffa avtal om inköp av den mark, som varit erforderlig att behålla i kronans
hand för förrådets räkning. En förflyttning av ingenjörförrådet till annan
plats, exempelvis Boden, kunde eventuellt ifrågasättas. Under sådana omständigheter
hade kommittén ansett det vara lämpligast att med Östersunds stad
träffa en sådan överenskommelse, att det för förrådet behövliga markområdet
tillsvidare mot arrende bleve disponibelt för kronan samt att det förefunnes
möjlighet för kronan att, därest så befunnes lämpligt, inköpa området av staden.
Vad fortifikationsdepartementet anfört i nu berörda hänseende hade icke
föranlett någon ändring av kommitténs uppfattning i frågan. Den mark, Östersunds
stad upplåtit till kronan för ingenjörkårens räkning, borde återgå till
staden. Den del av detta markområde, som tagits i anspråk för ingenjörförrådet,
hade staden förklarat sig icke under några omständigheter vilja ställa till kronans
förfogande utan att ersättning härför lämnades av kronan. Då kronan icke
fullgjort sin utfästelse i det med staden avslutade avtalet av den 21 maj 1917,
nämligen att till staden förlägga Norrlands ingenjörkår, kunde kronan rimligen
icke begära, att staden skulle till kronan överlämna omkring en tredjedel
av området utan att erhålla något vederlag.
Staden hade emellertid icke ställt sig avvisande mot kommitténs förslag att
tillsvidare utarrendera det för ingenjörförrådet nödvändiga markområdet till
kronan eller att försälja detsamma till kronan. Då kommittén ansett, att slutligt
beslut om bibehållande av ingenjörförrådet i Östersund skulle kunna föreligga
åtminstone inom en tidrymd av åtta år, hade i den första överenskommel
-
Kasernkommitténs
skrivelse
den 14
november
19*27.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 47.
.sen intagits bestämmelser om att kronan skulle äga att av staden arrendera det
erforderliga markområdet för en tid av åtta år, räknat från den 1 juli 1927,
men att kronan under denna tid skulle vara berättigad att när som helst inköpa
området efter visst närmare angivet pris.
Vid de nya förhandlingarna med Östersunds stad hade stadens representanter
vidhållit sina krav i nu omförmälda hänseenden. I den nu upprättade överenskommelsen
(se Bil. A) hade § 1 erhållit samma lydelse som i det tidigare föreliggande
avtalet, med undantag av att tiden för återställande till staden av de i
paragrafen angivna markområdena fastställts till den 1 juli 1928, enär ärendet
först vid 1928 års riksdag kunde bliva löremål för prövning.
I den nya överenskommelsens § 2 hade bestämts, att staden skulle till kronan
för en tid. av Ilo år, räknat från och med den 1 juli 1928, utarrendera dels det
för ingenjörförrådet avsedda markområdet, dels ock den mark, som tagits i
anspråk för stickspårsanläggningen, men att kronan när som helst under arrendetiden
— dock icke efter den 1 januari 1938 — skulle vara berättigad att göra
framställning om inlösen av områdena efter ett pris av en krona 50 öre per
kvm. För att lämna Kungl. Maj:t och riksdagen tillfälle att, därest så
befunnes påkallat, åvägabringa närmare utredning om lämpligheten av att
bibehålla ingenjörförrådet i Östersund eller förflytta detsamma till annan plats
hade arrendetiden fastställts till tio år.
Mot det pris, en krona 50 öre per kvm., som kronan vid eventuellt köp av
områdena skulle erlägga, hade arméförvaltningens fortifikationsdepartement
t ram ställt anmärkning under påstående, att detta måste anses vara för högt.
Fortifikationsdepartementet hade därvid dels hänvisat till vad chefen för sjätte
arméfördelningen anfört i fråga om tomtpriset, dels ock upplyst, att ämbetsverkets
domäntjänsteman pa förfragan meddelat, att marken skäligen icke borde
åsättas högre värde än efter en krona per kvm.
Till en början finge kommittén i detta hänseende framhålla, att vid de första
förhandlingarna med Östersunds stad från kommitténs sida gjorts skarpa erinringar
mot det av staden fordrade tomtpriset. Bet hade emellertid visat sig
icke vara möjligt att erna en reducering av priset. Stadens representanter hade
förklarat, att staden icke under några omständigheter vore villig att försälja
marken till billigare pris. Av uppgifter, som lämnats vid dessa förhandlingar
rörande tomtpriser i och omkring Östersund, hade därjämte framgått, att det
begärda priset icke kunde anses oskäligt. Vid sådant förhållande hade kommittén
funnit det icke vara möjligt annat än att till Kungl. Maj:ts prövning
överlämna fragan, huruvida kronan borde med äganderätt förvärva marken
till det av staden fordrade priset.
Därest det för kronan ansåges vara av väsentligt intresse att bibehålla ingenjörförrådet
i Östersund, syntes det icke finnas annan möjlighet — om det av
staden begärda tomtpriset icke kunde godkännas — än att expropriera den erforderliga
marken. Att en dylik åtgärd skulle medföra, att kronan skulle
nödgas att för områdena erlägga — förutom expropriationskostnader — minst
det av staden fordrade beloppet, cirka 48,000 kronor, måhända avsevärt mera,
hade kommittén ansett sannolikt.
Vid de nya förhandlingarna med Östersunds stad hade närmare utredning
åvägabringats för att ådagalägga, att tomtpriset icke vore att anse såsom
oskäligt. Staden hade också vidhållit, att den begärda ersättningen, en krona
50 öre per kvm., vore fullt skälig och att densamma borde beräknas jämväl för
den mark, som stickspåret upptoge, till den del detsamma eventuellt icke vore
beläget inom det inhägnade området.
Vid de överläggningar, som kommittén i samband med upprättandet av den
nya överenskommelsen med Östersunds stad hållit i Östersund med chefen för
sjätte arméfördelningen, hade denne starkt betonat önskvärdheten av att de för
Kungl. Maj:ts proposition nr 47. 21
ingenjörförrådet och stickspårsanläggningen erforderliga markområdena bibehölles
i kronans besittning. Med hänsyn till vad staden anfört i fråga om skäligheten
av det fordrade tomtpriset hade arméfördelningschefen vidare förklarat
sig icke hava någon erinran att framställa mot att kronan inlöste marken efter
ett pris av en krona 50 öre per kvm.
Den förnyade utredningen rörande tomtpriset hade bestyrkt kommitténs uppfattning,
att det av staden begärda priset icke kunde anses vara oskäligt.
Därest inköp av det för ingenjörförrådet nödvändiga markområdet skulle
komma till stånd, syntes det icke föreligga annan möjlighet för kronan än att
acceptera det av staden gjorda anbudet. Med anledning härav hade i den nya
överenskommelsen intagits bestämmelser om att staden vid eventuell försäljning
till kronan av markområdet skulle erhålla en köpeskilling, beräknad efter
en krona 50 öre per kvm.
Under behandlingen av ärendet hade från stadens sida framställts anmärkning
mot, att det staket, som av kronan uppförts omkring ingenjörkårens förrådsbyggnader
utmed landsvägen Östersund—Ås, placerats i själva vägkanten.
Vid en granskning av de kartor, som upprättats vid markområdets avstyckning,
hade det — enligt vad staden framhållit — visat sig, att staketet icke
uppsatts i gränslinjen av det av kronan disponerade området utan 3/4 å 1 meter
utanför detsamma. Staketets placering alldeles intill själva vägen förorsakade
stora olägenheter. Som staketet vore ett plankstaket, tjänstgjorde detsamma
vintertiden nära nog såsom snöskärm och föranledde svårigheter vid plogningen
av landsvägen. Stadens representanter hade med anledning härav hemställt, att
kronan måtte flytta staketet 3.5 meter i västlig riktning. Kostnaderna för flyttning
av staketet utmed landsvägen hade av stadens arbetsledare beräknats till
2 å 2: 50 kronor per längdmeter. Då staketet å denna sida hade en längdsträekning
av omkring 260 meter, skulle kostnaderna för flyttningen belöpa sig till
högst 650 kronor.
Med hänsyn till att staketet uppförts utanför den nuvarande gränslinjen och
kronan sålunda redan av denna anledning torde vara skyldig att verkställa
flyttning av staketet, hade kommittén ansett kronan icke kunna undandraga
sig att bestrida de med staketets flyttning förenade kostnaderna. Genom att
flytta staketet omkring 3.5 meter från vägkanten bleve jämväl det markområde,
som kronan skulle arrendera eller eventuellt inköpa av staden, något mindre.
Kronan undginge härigenom att betala arrende och eventuellt köpeskilling för
ett markområde, som i och för sig måste anses vara för kronan värdelöst, flyttning
av staketet kunde verkställas, utan att hinder härigenom up.pstode för de
inom området belägna byggnaderna. Ur militär synpunkt torde intet vara att
erinra mot en dylik åtgärd. I andra stycket av § 3 i den nya överenskommelsen
hade intagits bestämmelser rörande flyttning av staketet.
Vad härefter anginge arméförvaltningens fortifikationsdepartements förslag,
att den av staden upplåtna nyttjanderätten till det för vattenövningsplats avsedda
området vid Storsjön, som staden år 1917 utan ersättning ställt till
kronans förfogande för en tid av 50 år, måtte tillsvidare bibehållas för kronans
räkning, hade denna fråga vid de nya förhandlingarna ingående behandlats.
Staden hade därvid slutligen förklarat sig vara villig att kostnadsfritt under tio
års tid, räknat från den 1 juli 1928. ställa större delen av den s. k. vattenövningsplatsen
vid Storsjön till kronans disposition för militära övningars bedrivande.
Därest kronan så påfordrade, skulle staden efter nämnda tids utgång
för en tid av ytterligare 30 år upplåta området till kronan på arrende mot eu
årlig avgift av 200 kronor.
I § 4 av den nya överenskommelsen hade närmare bestämmelser intagits om
vattenövningsplatsens upplåtande till kronan. Endast den inhägnade delen av
området skulle stå till kronans disposition. Jämväl en mindre del av det in
-
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 47.
hägnade området (den södra delen) skulle staden återfå, sedan på stadens bekostnad
det kring området befintliga stängslet flyttats till den nya gränslinjen.
Staden hade särskilt motiverat sin begäran att återfå vissa delar av vattenövningsplatsen
därmed, att området väl lämpade sig såsom badstrand för stadens
innevånare. Mot den ifrågasatta begränsningen av vattenövningsplatsen till den
i § 4 angivna omfattningen hade de militära myndigheterna på platsen förklarat
sig icke hava något att erinra.
På stadens begäran hade i överenskommelsen särskilt erinrats om att avverkning
av skog framdeles icke finge å den till kronan upplåtna vattenövningsplatsen
verkställas utan stadens medgivande.
Beträffande härefter fortifikationsdepartementets hemställan, att för kronan
fördelaktigare villkor än i den första överenskommelsen upptagits måtte utverkas
i fråga om stadens yrkande att utbekomma ersättning för framdragande
av vattenledning till den ifrågasatta ingenjörkårens kaserntomt, finge kommittén
anföra följande.
Fortifikationsdepartementet hade till stöd för denna hemställan framhållit,
att då staden genom vattenledningen torde förse såväl det vid fornvallen Jamtli
bebyggda området som den i närheten därav belägna idrottsplatsen med vatten,
någon ersättning för vattenledningen icke borde utgå till staden.
Vid de första förhandlingarna med stadens representanter hade dessa uppgivit,
att den till ingenjörkårens område framdragna vattenledningen icke utnyttjades
för leverans av vatten till andra konsumenter. Allenast vatten- men
icke avloppsledning hade framdragits. Enligt gällande reglemente för vattenledningen
i Östersund finge dylik ledning icke indragas i en fastighet, utan att
samtidigt avloppsledning infördes. Till följd härav hade den utlagda vattenledningen
icke ökat markvärdet, och kunde densamma icke användas för vattenleverans
till andra byggnader.
Uppgiften om att den till ingenjörkårens tomtområde framdragna vattenledningen
icke utnyttjades för leverans av vatten till andra förbrukare än kronan
hade emellertid visat sig vara till viss del felaktig. Genom ledningen försåges
ett par vid fornvallen Jamtli belägna byggnader (en mindre restaurant och ett
par bostadsbyggnader) med vatten, och uppbure staden härför betalning med
23 kronor 50 öre för varje kvartal.
Till närmare utredning om denna vattenleverans hade kommittén inhämtat,
att i det kontrakt, som den b november 1906 upprättats mellan arméförvaltningens
fortifikationsdepartement och Östersunds stad rörande upplåtande av
mark till kronan såsom kaserntomt och övningsfält för Jämtlands fältjägarregemente
_ (se Bil. B), i punkt 8 stadgats, att staden förbehölle sig, att den
vattenledning, som vore utförd från en å det upplåtna området belägen källa
till staden tillhöriga lägenheten Björkhem finge tillika med vatten förbliva
orubbad med rätt jämväl för staden att utföra de arbeten, som kunde erfordras
för ledningens och källans bestånd. Enligt lämnad uppgift utgjorde lägenheten
Björkhem samma fastighet, som benämndes fornvallen Jamtli. I samband med
att vattenledning år 1919 framdragits till ingenjörkårens område, hade på de
militära myndigheternas begäran den ledning, som anlagts från källan på Jämtlands
fältjägarregementes övningsfält borttagits. I stället hade till fornvallen
Jamtli levererats vatten genom ingenjörkårens ledning. Jämväl idrottsplatsen,
belägen intill fornvallen Jamtli, försåges numera med vatten genom sistberörda
ledning. Någon betalning erlades icke för det vid sistnämnde anläggning konsumerade
vattnet. Idrottsplatsen användes endast under sommarmånaderna.
Med hänsyn till att staden icke hade någon egentlig inkomst för vatten, som
levererades genom den till ingenjörkårens område framdragna ledningen, och
då ledningen icke kunde utnyttjas för framtida leverans av vatten till andra
byggnader, utan att avloppsledning anlades, hade staden vid de nya förhand
-
23
Kungl. Maj tis proposition nr il.
lingarna vidhållit sitt yrkande att erhålla ersättning för de kostnader, staden
tillskyndats i samband med vattenledningens framdragande. Stadens representanter
hade tillika framhållit, att staden när som helst kunde påfordra att ånyo
få framdraga vattenledning över Jämtlands fältjägarregementes. övningsfält
från förberörda källa till fornvallen Jamtli. Som denna ledning visat sig vara
till olägenhet för nämnda regemente, hade staden låtit borttaga ledningen och
i stället låtit de vid fornvallen uppförda byggnaderna taga sitt vattenbehov
genom ingenjörkårens ledning.
Beträffande äganderätten till den till och inom ingenjörkårens område framdragna
vattenledningen syntes det kommittén vara självfallet, att den av staden
till tomtgränsen framdragna ledningen tillhörde staden. Den del av ledningen,
som framdragits inom ingenjörkårens område och fram till det å Jämtlands
fältjägarregementes övningsfält belägna havremagasinet, hade bekostats av
kronan och tillhörde givetvis kronan, intilldess att kronan frånträtt marken.
Därest kronan till staden utgåve ersättning för de kostnader, staden åsamkats
för vattenledningens framdragande till tomtgränsen, följde icke härav, att
kronan förvärvade någon äganderätt till denna del av ledningen. Ersättningen
till staden vore att anse såsom ett skadestånd, som staden erhölle för de utlägg,
staden tillskyndats genom kronans förvållande. Om den södra delen av ingenjörkårens
område återställdes till staden, på sätt i överenskommelsen förutsattes,
bleve staden ägare jämväl till den del av vattenledningen, som nedlagts inom
detta område och bekostats av kronan. Den del av vattenledningen, som vore
belägen inom det markområde, som kronan enligt § 2 i överenskommelsen fortfarande
skulle hava i sin besittning, komme givetvis alltjämt att tillhöra
kronan (jfr § 3).
Kommittén hade vid de nya förhandlingarna med staden icke kunnat erhalla
någon reducering i det belopp, som staden fordrat att erhalla för vattenledningens
framdragande. Några bärande skäl för en dylik nedsättning hade arméförvaltningen
icke heller kunnat åberopa. Arméfördelningschefen hade för sin
del vid överläggningarna med kommittén förklarat sig icke hava något att erinra
mot att stadens krav i denna del vunne bifall. _
Första stycket av § 5 i den nya överenskommelsen hade i följd härav erhållit
oförändrad lydelse. Till paragrafen hade emellertid fogats ett nytt stycke, däri
upptagits närmare bestämmelser om skyldighet för staden att leverera vatten
till kronans förrådsbyggnader ävensom till havremagasinet. Sedan vattenmätare
blivit uppsatt — vilket torde kunna ske i förrådsbyggnadernas vaktlokal —
skulle vatten tillhandahållas kronan till samma pris, som större avnämare därav
inom staden erlade. Som kronan, därest det av staden för vattenledningens
framdragande fordrade beloppet, 33,658 kronor 71 öre jämte ränta, utbetalades
till staden, fått bekosta hela ledningens anordnande, hade staden förbundit sig
att under en tid av 25 år, räknat från den 1 juli 1928. lämna kronan 50 procents
rabatt å det pris, som kronan skulle erlägga för vid förrådsbyggnaderna och
havremagasinet konsumerat vatten. Då priset för vatten i Östersund utginge
med 25 öre per kbm. samt några rabattaxor för större förbrukare icke funnes
fastställda, skulle kronan erhålla vatten vid nu angivna byggnader efter ett
pris av allenast 12V, öre per kbm. Vattenkonsumtionen kunde dock icke beräknas
bliva mera omfattande utan torde, enligt vad fortifikationsofficeren meddelat,
icke komma att uppgå till mer än högst 1,000 kbm. per år.
Arméförvaltningens fortifikationsdepartement hade i sitt utlåtande slutligen
hemställt, att staden i samband med att kronan såsom ägare av 701/4soo mantal
Odensala nr 5 till staden överläte en del kronan tillhöriga andelar i samfälligheter,
hörande till detta hemman, måtte medgiva kronan vissa fördelar, syftande
i huvudsak till reglerande av utfartsvägar från Norrlands artilleriregementes
kasernområde.
24
Armé förvaltningens
for ti fikati onsdopartemonts
yttrande den
17 december
1927.
Kungl. Maj.ts proposition nr 47.
Vid de förnyade förhandlingarna med Östersunds stad hade de önskemål,
som av de militära myndigheterna härutinnan framställts, blivit i vissa hänseenden
tillgodosedda.
Som vissa till samfälligheterna hörande områden enligt numera lämnad uppgift
vore belägna å mark, som inginge i det av artilleriregementet disponerade
övningsfältet, borde givetvis kronan söka erhålla full äganderätt till samtliga
andelar i dessa områden. Sedan staden förvärvat samtliga andelar i samfälligheterna,
skulle staden till kronan överlata de samfällda ägor, som vore belägna
inom artilleriregementets övningsområde. I andra, stycket av § 8 i den nya
överenskommelsen hade bestämmelser härom intagits.
Såsom vederlag för förvärvet av kronans andelar i samfälligheterna hade
staden förklarat sig villig att för uträtning av Norrlands artilleriregementes
kaserntomts östra gränslinje utan ersättning till kronan överlåta ett mindre markområde.
överlåtelsen skulle dock icke ske, förrän stadsplan blivit fastställd å
de norr och. öster om kasern tomten belägna områdena. § 9 i den nya överenskommelsen
innehölle föreskrifter om denna överlåtelse. "Rörande den nuvarande
sträckningen av kaserntomtens östra gränslinje hänvisade kommittén till den
av mätningsmannen i Östersund upprättade kartan.
T § 10 av den nya överenskommelsen hade slutligen upptagits vissa föreskrifter,
som hade till ändamål att reglera trafikförhållanden över och intill
Norrlands artilleriregementes övningsfält. Rakt över fältet framginge för närvarande
från Odenskog till landsvägen Östersund—Lillsjöhögen eu väg, som
allmänt trafikerades. Då det för regementet vore av betydelse, att trafiken å
denna väg inskränktes och om möjligt helt förflyttades till en annan väg, hade
avtal träffats darom, att staden skulle medverka till att förstnämnda väg skulle
utbytas mot en genom statens arbetslöshetskommissions försorg nyanlagd väg
å övningsfältets södra del. Denna sistnämnda väg skulle därjämte snarast förenas
med stadens vägnät vid östra kyrkogården.
Såsom motprestation hade regementschefen förklarat, att kronan till staden
utan ersättning borde upplåta erforderligt markområde av regementets övningsfält
för framdragande av väg utmed östra gränslinjen av övningsfältet från
landsvägen Östersund—Lillsjöhögen vid Lillänge till ändpunkten av vägen till
Östersunds skyttegilles skjutbana.
Sträckningen av de i § 10 omförmäldn vägar hade närmare utmärkts å en
av mätningsmannen Frid. Eggvertz upprättad karta.
Vid genomförandet av de nu ifrågasatta markregleringarna m. m. kunde
givetvis vissa detaljfrågor uppkomma, som krävde överläggningar med stadens
myndigheter. Lösandet av härvid uppstående spörsmål torde lämpligen kunna
ordnas genom de lokala militärmyndigheternas försorg.
Förutom de tillägg till och ändringar i den tidigare med Östersunds stad upprättade
överenskommelsen, som i det föregående berörts, hade en mindre jämkning
i formuleringen vidtagits i fråga om lydelsen av första stycket i § 3 i
den nya överenskommelsen, i syfte att icke någon tvekan skulle kunna uppstå
om att den del av vattenledningen, som bekostats av kronan och framdragits
inom det område, kronan enligt § 2 i överenskommelsen skulle arrendera, eventuellt
inköpa av staden, alltjämt skulle tillhöra kronan. T § 5 hade vidare fastslagits.
, att staden skulle underhålla den till förrådsbyggnaderna och havremagasinet
framdragna vattenledningen, i den mån densamma framginge inom
markområden, som disponerades av staden.
Arméförvaltningens fortifikationsdepartement har, efter chefens för sjätte
arméfördelningen hörande, i yttrande den 17 december 1927 meddelat, att departementet-
i huvudsak icke hade något att erinra mot den av kasernkommittén
med Östersunds stad träffade nya överenskommelsen.
25
Kungl. Maj:ts proposition nr 47.
Vid bedömandet av det nu föreliggande förslaget till överenskommelse mel- Departement*-lan kronan och Östersunds stad torde böra beaktas, att Norrlands ingenjörkårs chefen''
förläggning till staden utgjorde förutsättningen för stadens åtaganden enligt
förenämnda, år 1917 mellan kronan och staden träffade avtal; att staden å sin
sida fullgjort sina utfästelser i avseende å ingenjörkåren; att emellertid nämnda
kår icke blivit uppsatt; samt att genom 1925 års härordningsbeslut definitivt
bestämts, att kåren icke skall uppsättas. Vidare är att märka, att det till staden
förlagda infanteriregementet jämlikt härordningsbeslutet reducerats till
s. k. begränsad organisation.
Enligt överenskommelsen skall den mark, som staden jämlikt 1917 års avtal
överlåtit till kronan för att disponeras av Norrlands ingenjörkår, utan ersättning
med full äganderätt återställas till staden den 1 juli 1928. Häremot synes
mig icke någon invändning kunna framställas.
Överenskommelsen innebär vidare, att vissa delar av nyssnämnda mark —
nämligen ett område innehållande 31,677 kvm., varå fyra kronan tillhöriga
förrådsbyggnader äro belägna, ävensom ett område om cirka 250 kvm., som
tagits i anspråk för framdragande av ett stickspår till förrådsbyggnaderna —
skola för en tid av tio år utarrenderas till kronan för en årlig arrendeavgift av
2,375 kronor, med rätt för kronan att, därest framställning därom göres före
den 1 januari 1938, inlösa områdena för ett pris, beräknat efter en krona 50 öre
per kvm. Av vad i ärendet förekommit synes framgå, att för kronan förmånligare
villkor för områdenas disponerande, resp. eventuella förvärvande med
äganderätt, icke torde kunna ernås.
Genom den ändrade avfattning, överenskommelsen erhållit efter de förnyade
underhandlingarna med staden, har kronan tillförsäkrats kostnadsfri nyttjanderätt
under tio år till större delen av clen s. k. vattenövningsplatsen vid Storsjön
ävensom rätt att under ytterligare 30 år disponera ifrågavarande område för en
årlig avgift av 200 kronor.
Såsom ersättning för de kostnader, staden åsamkats för framdragande av
vattenledning till ingenjörkårens tomtområde, skall enligt överenskommelsen
kronan den 1 juli 1928 till staden utgiva 33,658 kronor 71 öre jämte fem procent
årlig ränta därå från och med den 1 januari 1920. Jag har icke funnit anledning
att häremot framställa någon erinran.
Jämväl på övriga punkter har jag funnit mig kunna biträda det föreliggande
förslaget till överenskommelse mellan kronan och staden. Jag tillstyrker alltså,
att detsamma varder för kronans vidkommande godkänt.
Vad härefter angår bestridandet av förut omförmälda ersättning till Östersunds
stad för framdragandet av vattenledning till ingenjörkårens tomtområde
— 33,658 kronor 71 öre jämte fem procent ränta därå från och med den 1
januari 1920 — ingå härför erforderliga medel i det belopp av 65,000 kronor,
som under fjärde huvudtiteln, punkten 79, i årets statsverksproposition beräknats
för ersättning till vissa städer. För här ifrågavarande ändamål torde nu
ett särskilt extra anslag å, i avrundat tal, 48,000 kronor böra äskas av riksdagen.
Den i överenskommelsen stadgade årliga arrendeavgiften å 2,375 kronor
synes böra utgå av den under lantförsvarets ordinarie byggnadsanslag upptagna
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 47.
anslagsposten för arrende-, jordskylds- och tomtöresmedel m. in. Övriga av
överenskommelsen föranledda utgifter för kronan torde kunna bestridas av till
Kungl. Maj:ts förfogande stående medel.
På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att
dels godkänna förut omförmälda den 8 och den 10 november 1927 mellan
Kungl. Maj :t och kronan genom kasernkommittén, å ena sidan, samt Östersunds
stad, å andra sidan, ingångna preliminära överenskommelse (Bil. A),
dels ock för bestridande av i § 5 i överenskommelsen angiven ersättning åt
Östersunds stad för budgetåret 1928—1929 under riksstatens fjärde huvudtitel
anvisa ett extra anslag av 48,000 kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt förordnar, att
proposition av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Yngvar Månsson.
Kungl. Maj:ts proposition nr 47.
27
Bil. A.
Med anledning av de inskränkningar i försvarsorganisationen, som i följd
av 1925 års riksdags beslut i försvarsfrågan skola komma till stånd, träffas
härmed mellan Kungl. Maj:t och kronan genom kasernkommittén, under förbehåll
av Kungl. Maj :ts och riksdagens godkännande, å ena sidan, samt Östersunds
stad, å andra sidan, följande överenskommelse:
§ 1.
De fastigheter, som staden enligt avtal den 21 maj 1917 samt överlåtelsehandling
den 9 december 1924 med tillägg den 15 april 1926 med full äganderätt
upplåtit till kronan, nämligen:
a) det å en förstnämnda avtal bifogad kartkopia med röda begränsningslinjer
utmärkta område, betecknat såsom »Kungl. Norrlands ingenjörkårs
kaserntomt», och omfattande skogsskiftet Litt. L och delar av skogsskiftena
Litt: a E, F, G, K och M med en sammanlagd areal av 98,626 kvadratmeter enligt
arealbevis, utfärdade av stadsingenjören A. Kjellin,
b) det å samma kartkopia med blå begränsningslinjer utmärkta^ och som
»vägmark» betecknade område, utgörande utfartsväg från kasernområdets sydvästra
hörn (skogsskiftet Litt. G) utefter järnvägen i sydlig riktning till landsvägen
Östersund—Ås med en areal av 1,701 kvadratmeter enligt arealbevis, utfärdat
av stadsingenjören Kjellin,
skola av kronan utan ersättning med full äganderätt den 1 juli 1928 återställas
till staden. (Den 19 april 1926 har kronan vid rådstuvurätten i Östersund
erhållit lagfart å dessa fastigheter.)
Staden förbinder sig att till kronan för en tid av tio år, räknat från och med
den 1 juli 1928, utarrendera dels den del av det i § 1 under a) omförmälda
markområde, som finnes närmare utmärkt å en av mätningsmannen Frid. Eggvertz
upprättad karta, i areal innehållande 31,677 kvadratmeter, och varå^Norrlands
ingenjörkårs förrådsbyggnader äro belägna, dels ock det markområde av
skogsskiftet Litt. F, som tagits i anspråk för framdragande av ett stickspår
å linjen Östersund—Åskott, i areal innehållande c:a 250 kvadratmeter. Arrendeavgiften
skall bestämmas till 2,375 kronor per kalenderår. Särskild avhandling
skall upprättas mellan kronan och staden rörande markens utarrendering.
Därest kronan önskar med äganderätt förvärva de i denna paragraf omförmälda
markområden, förklarar staden sig villig, under förutsättning att kronan
före den 1 januari 1938 därom gör framställning, till kronan försälja områdena
för ett pris, beräknat efter en krona 50 öre per kvadratmeter. Dylik framställning
må av kronan göras när som helst under tiden 1 juli 1928—1 januari 1938.
§3.
De byggnader och övriga anläggningar, som finnas uppförda eller anbringade
å de i § 2 omförmälda markområden, skola alltjämt tillhöra kronan.
Det staket, som utmed landsvägen Östersund—Ås finnes uppfört för inhägnande
av det område, varå Norrlands ingenjörkårs förrådsbyggnader äro
belägna, skall kronan låta flytta cirka 3,5 meter i västlig riktning till den nya
ägogränsen. Kostnaderna för denna flyttning skola bestridas av kronan.
§4.
Staden förbinder sig att under en tid av tio år, räknat från den 1 juli 1928,
kostnadsfritt för militära övningars bedrivande ställa till kronans förfogande
28
Kungl. Maj-.ts proposition nr 41.
större delen av det markområde av skogsskiftet Litt. S vid Storsjön, avsett till
vattenövmngsplats, som staden enligt 1917 års avtal för en tid av 50 år utan
ersättning med nyttjanderätt upplåtit till kronan för Norrlands ingenjörkårs
räkning.
Det markområde, som sålunda skall av kronan disponeras såsom vattenövningsplats,
finnes närmare utmärkt å en av mätningsmannen Frid. Eggvertz
upprättad karta och innehåller i areal omkring 22,000 kvadratmeter. Den södra
delen av vattenövningsplatsen, som icke ingår i den nu av staden verkställda
upplåtelsen men av kronan inhägnats, må icke av staden disponeras, förrän det
stängsel, som finnes uppsatt omkring vattenövningsplatsen, blivit flyttat till
den nya gränslinjen. Flyttning av stängslet skall verkställas på stadens bekostnad,
därest och när staden så finner lämpligt, dock icke före den 1 juli 1928.
Staden förbinder sig att, om kronan så påfordrar, efter den 1 juli 1938 till
kronan utarrendera den enligt denna paragraf till kronan upplåtna vattenövmngsplatsen
för tiden från nämnda dag till den 1 juli 1968 mot en årlig arrendeavgift
av 200 kronor.
. . Avverkning av skog må å den till kronan upplåtna vattenövningsplatsen
icke verkställas utan stadens medgivande.
Därest kronan därom gör framställning, skall särskild avhandling upprättas
mellan kronan och staden rörande den i denna paragraf om förmälda markupp
lätGiSGt
§
5.
Kronan förbinder sig att den 1 juli 1928 till staden utgiva 33,658 kronor 71
öre jämte fem procent årlig ränta därå från och med den 1 januari 1920. Berörda
belopp skall i ett för allt innefatta ersättning för de kostnader, staden
asamkats för framdragande av vattenledning till ingenjörkårens tomtområde.
Sedan vattenmätare blivit uppsatt, åtager sig staden att såväl vid de förrådsbyggnader,
som finnas uppförda å de i § 2 omförmälda markområden som vid
det å Jämtlands fältjägarregementes övningsfält belägna havremagasinet tillhandahalla
kronan vatten till samma pris, som större avnämare därav inom
staden erlägga. Staden, som skall underhålla den till förstnämnda markområdens
södra gränslinje framdragna vattenledningen, förbinder sig att, enär kronan
gäldat de med vattenledningens framdragande förenade kostnaderna, lämna
kronan under en tid av 25 år, räknat från den 1 juli 1928, 50 procent rabatt
a det pris, som kronan skall erlägga för konsumerat vatten vid angivna byggnader.
§ tf
Kronan
förbinder sig, att sedan staden erhållit lagfart å de i § 1 omförmälda
fastigheter, till staden utgiva gottgörelse för den lagfartsstämpel och de utgifter
för lösande av expeditioner i lagfartsärendet, som staden kan visa sig
hava erlagt.
§ 7.
Kronan skall till Östersunds stad utan ersättning återställa en del av det
markområde, som enligt det mellan kronan och staden den 6 november 1906
upprättade kontraktet överlåtits till kronan för Jämtlands fältjägarregementes
räkning, nämligen den nordvästra delen av övningsfältet med en areal av cirka
2,38 hektar, gränsande i öster mot järnvägslinjen Östersund—Storuman, i sydväst
mot staden tillhörig mark invid järnvägslinjen Östersund—Storlien och i
nordväst mot skogsskiftet Litt. B.
Sedan avstyckning av det markområde, som enligt denna paragraf skall till
staden återställas, ägt rum, skall särskild avhandling upprättas mellan kronan
och staden angående fastighetens överlåtande till staden. Markområdet må av
staden tillträdas den 1 juli 1928 i då befintligt skick. Kostnaderna för avstyckning
av området ävensom lagfart å detsamma bestridas av staden.
29
Kungl. Maj:ts proposition nr 47.
§ 8.
Kronan såsom ägare till följande hemmansdelar av Odensala n:r 5, nämligen
7/
/ 4800
*/4800
mantal litt. 69 Gg,
» » 70 Gg,
» »71 Gg,
» » 72 Gg,
» »73 Gg,
“A
4800
614/
/ <
/ 4800
4800
mantal
»
»
litt. 74 Gg,
» 75 Gg,
» 76 Gg,
» 77 Gg eller
tillhopa 7<ll/48oo mantal av hemmanets 1000Usoo mantal överlåter till Östersunds
stad de andelar av vägar, gator och krondiken, som kronan må äga och som vid
ägostyckning å nämnda hemman år 1904 undantagits såsom gemensamma för
delägarnas allmänna behov.
Som de i denna paragraf angivna samfälligheter till viss del äro belägna å
mark, som av Norrlands artilleriregemente disponeras såsom övningsfält, förbinder
sig staden att, sedan staden förvärvat samtliga andelar i samfälligheterna,
till kronan utan vederlag överlåta de samfällda ägor, som äro belägna
inom nämnda regementes övningsområde.
§ 9.
Sedan stadsplan blivit fastställd å de områden, som äro belägna norr och
öster om den av Norrlands artilleriregemente disponerade kaserntomten, skall
staden för uträtning av kaserntomtens östra gränslinje utan vederlag till kronan
överlåta det markområde, som är beläget norr om Fältvägen och Odenslundsvägen,
i väster gränsar till artilleriregementets kaserntomt samt efter framdragande
av Södra Ringvägen och Norrlandsgatan i öster kommer att gränsa
till den gata, som skall framgå utmed kaserntomtens östra gräns.
§ 10.
Kronan skall för framdragande av väg utmed östra gränslinjen av det utav
Norrlands artilleriregemente disponerade övningsfältet från landsvägen Östersund—Lillsjöhögen
vid Lillänge till ändpunkten av vägen till Östersunds skyttegilles
skjutbana utan ersättning till staden upplåta erforderligt markområde
av övningsfältet.
Såsom vederlag för denna markupplåtelse förklarar staden sig villig medverka
till att den väg, som för närvarande framgår rakt över artilleriregementets
övningsfält från Odenskog till landsvägen Östersund—Lillsjöhögen, utbytes
mot en genom statens arbetslöshetskommissions försorg nyanlagd väg å
övningsfältets södra del, varjämte staden tillförbinder sig att snarast förena
sistnämnda väg med stadens vägnät vid Östra kyrkogården.
Av denna överenskommelse äro två exemplar upprättade, av vilka Kungl.
Maj:t och kronan erhållit det ena samt Östersunds stad det andra exemplaret.
Stockholm den 10 november 1927.
För kasernkommittén:
JOHAN JÖNSSON.
Östersund den 8 november 1927.
För Östersunds stad:
jNils Berlin.
E. E. LIVEN.
DAVID MORÉN.
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 47.
Transsumt.
Bil. B.
Kontrakt.
Sedan KimgL Maj :t genom nådigt brev den 25 maj 1906, varav bestyrkt
ny8,..11” bär vidtogas, förordnat att Kungl. Jämtlands fältjägarregemente skall
iörläggas till Östersund ävensom bemyndigat Kungl. Arméförvaltningen å
tortiiikationsdepartementet att i enlighet med ett av nämnda stad avgivet anbud
inga avtal med staden angående upplåtelse av mark till plats för kasernetablissemang
och övningsfält åt regementet, har mellan Kungl. Arméförvaltmngen
a fortifikationsdepartementet, å ena, samt staden Östersund, å andra
sidan, trätfats följande avtal:
l:o.
0 Under förutsättning att Kungl. Jämtlands fältjägarregemente varder före
ar 1910 förlagt till staden Östersunds ägoområde, upplåter staden till Kungl.
Maj:t och kronan utan ersättning med full äganderätt samt gravationsfritt ett
a härvid fogade kartkopia med röd begränsningslinje omslutet område med därå
nu befintlig skog, att för nämnda regemente användas till plats för kasernetablissemang
och till övningsfält.
2:o.
Den del av det upplåtna området, som är avsett till kaserntomt och å kartan
är utmärkt med grön begränsningslinje, får av Kungl. Maj:t och kronan tillträdas
genast efter detta avtals avslutande samt den återstående delen av området
den 14 mars 1908.
8:o.
Staden förbehåller sig, att den vattenledning, som är utförd från en å det
upplatna området belägen källa till staden tillhöriga lägenheten Björkhem, får
tillika med vatten förbliva orubbad med rätt jämväl för staden att utföra de
arbeten, som kunna erfordras för ledningens och källans bestånd.
Staden förbinder sig att sex månader efter skedd tillsägelse kostnadsfritt för
kronan hava till kaserntomtens södra gräns framdragit vatten- och avloppsledningar
ävensom att därefter underhålla dessa ledningar och, där icke hinder
i vattenverkets drift möter, tillhandahålla regementet vatten till samma pris,
som större avnämare därav inom staden erlägga.
12 :o.
Staden medgiver, att eventuella militärövningar må utan ersättning äga rum
såväl_ å staden tillhörig, utanför det nu upplåtna området befintlig skogsmark,
som icke redan nu är till enskilt begagnande upplåten, som ock å av staden åt
enskilda till mulbete upplåten skogsmark, under förbehåll likväl att stadens rätt
till ersättning för genom militärövningarna och vad med dem äger samband
tilläventyrs förorsakad skada bliver staden bibehållen.
13 :o.
Staden tillhandahåller Kungl. Maj:t och kronan alla erforderliga handlingar
för vinnande av lagfart å ifrågavarande område, i den mån detsamma icke
Kungl. Maj:ts proposition nr 47. 31
måste genom expropriation förvärvas, med skyldighet för kronan att ensam bestrida
kostnaderna för lagfarten.
Av detta kontrakt äro två exemplar upprättade, av vilka Kungl. Arméförvaltningen
erhållit det ena och Östersunds stad det andra.
Stockholm den 6 november 1906.
För Kungl. Arméförvaltningens fortifikationsdepartement:
G. C:SON BERGMAN.
C. SÖDERBAUM.
jAxel Göransson.
Stockholm den 6 november 1906.
För stadsfullmäktige i Östersund.
ERNST GUSTAFSON.
Enligt Drätselkammarens i Östersund bemyndigande den 20 september 1906.
Herr Ernst Gustafsons egenhändiga namnteckning bevittna:
Axel Andersson. Adolf Kjellin.
Avtal.
Bil C.
Mellan chefen för sjätte arméfördelningen å Kungl. Maj:ts och kronans
vägnar å ena, samt Östersunds stad genom dess drätselkammare, å den andra
sidan, är denna dag, under förbehåll av Kungl. Arméförvaltningens fortifikationsdepartements
godkännande följande avtal träffat:
Östersunds stad upplåter härmed utan ersättning -— jämlikt stadsfullmäktiges
i Östersund beslut enligt närlagda protokollsutdrag av den 19 januari
1915 — med full äganderätt till Kungl. Maj:t och kronan:
dels staden tillhöriga, å närlagda kartkopia med röda begränsningslinjer
utmärkta och som »Kungl. Norrlands ingenjörkårs kaserntomt» betecknade
område, omfattande skogsskiftet Litt. L och delar av skogsskiftena Ditt:a E, F,
G, K och M med en sammanlagd areal av 98,626 kvm. enligt arealbevis, utfärdat
av stadsingenjören A. Kjellin, o ...
dels och staden tillhöriga, å närlagda kartkopia med blå begränsningslinjer
utmärkta och som »vägmark» betecknade område, utgörande utfartsväg från
kasernområdets sydvästra hörn (skogsskiftet litt. G.) utefter järnvägen i sydlig
riktning till landsvägen Östersund—Ås med en areal av 1,701 kvm. enligt arealbevis
utfärdat av stadsingenjören A. Kjellin.
Östersunds stad upplåter jämväl utan ersättning till Kungl. Maj:t och kronan
med nyttjanderätt för en tid av femtio (50) år och med rätt vid denna tids utgång
till förlängning av detta avtal det å ovan åberopade kartkopia med röda
begränsningslinjer utmärkta området av skogsskiftet Ditt. S vid Storsjön, avsett
till vattenövningsplats.
Sagda upplåtelser ske på följande villkor i övrigt:
1. För åstadkommande av vägförbindelse till kasernområdet och vattenövningsplatsen
förbinder sig staden att pa egen bekostnad till väg av sex meters
bredd med fast vägbana iordningställa den s. k. Lottgatan i Repslagaregatans
förlängning intill kasernområdets södra gräns emot det att kronan på egen bekostnad
åtager sig att å mark i Lottgatans förlängning, som av staden för ändamålet
kostnadsfritt upplåtes, bygga enahanda väg i fortsättningen förbi kasernområdet
till landsvägen Östersund—Ås. Vägförbindelserna i fråga skola vara
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 47.
fardiga att tagas i bruk senast ett år efter det kontrakt om uppförande av
Kungl. JNorrlands ingenjörkårs kasernbyggnader avslutas.
Här ovan omnämnda vägar skola vara för allmän trafik tillgängliga.
2. Det framtida underhållet av vägarna bestrides av staden å de delar, vars
aniaggning av staden ombesörjes, varemot underhållet i övrigt bestrides av
Kungl. Maj:t och kronan.
3. Staden förbinder sig att på egen bekostnad till kasernområdets södra gräns
Iramdraga vattenledning.
^ nu taCleli, r^!nc^er s*g likaledes att därefter underhålla denna ledning samt
tiilhandahalla kareii vatten till samma pris, som större avnämare därav inom
staden erlägga.
Beträffande vattenledningens dimensioner samt tidpunkten för dess färdigställande
är särskild överenskommelse träffad.
4. Staden giver Kungl. Maj:t och kronan rätt att å staden tillhörig mark
iramdraga elektriska ledningar till kaserntomt och vattenövningsplats ävensom
nedlägga avloppsledningar från kaserntomten till Storsjön.
5. Staden giver Kungl. Maj:t och kronan rätt att å det till vattenövningsplats
upplatna området uppföra förrådsbyggnader, verkställa därför och för
vinnande av nödigt utrymme erforderlig skogsröjning, anlägga för broslagningsövningar
nödvändiga strandskoningar, uppmuddringar och dylikt samt för övrigt
fritt disponera över ifrågavarande område utan särskild ersättningsskyldighet
till staden.
Å områdena befintliga byggnader skola genom stadens försorg avlägsnas
iöre den 1 nästkommande september; har så ej skett tillfalla de Kungl. Maj:t
och kronan utan ersättning.
7. Staden giver Kungl. Maj:t och kronan rätt att till säkerhet för beståendet
av detta avtal, i vad det angår det till vattenövningsplats upplåtna området vid
Storsjön, erhålla inteckning uti ifrågavarande område.
8. Staden ansvarar för att de upplåtna områdena i övrigt icke besväras av
någon gravation.
9. Tillträdet sker denna dag.
10. Skatter och onera, som förfalla till betalning före tillträdesdagen, betalas
av staden, och. de, som förfalla därefter, av Kungl. Maj it och kronan.
11. Staden är befriad från kostnader för lagfart å detta fång ävensom för
avsöndrandet av de upplåtna områdena.
12. Staden utfärdar omedelbart särskilt upplatelsebrev å de kronan med
äganderätt tillkommande omradena och avlämnar nödiga åtkomsthandlingar
för lagfarts vinnande.
Med detta avtal förklara vi oss a ömse sidor nöjda och äro två exemplar
därav upprättade och växlade.
Östersund den 21 maj 1917.
För Kungl. Maj:t och kronan
E. W. BERGSTRÖM.
Arméfördelningschef.
För Östersunds stad:
ERNST GUSTAFSON.
Ordf. i Drätselkammaren.
jSven E. Alin.
Ernst Gustafsons egenhändiga namnteckning bevittna:
Ove Lionel.
Östersund.
S. Billman.
Östersund.
33
Kungl. Maj:ts proposition nr 47.
Att förestående avtal blivit av stadsfullmäktige i Östersund godkänt vid
sammanträde den 15 maj 1917, betygar Östersund den 21 maj 1917.
JOHN SÖDERSTRÖM.
Stadsfullmäktiges sekreterare.
Godkännes för Kungl. Arméförvaltningens fortifikationsdepartement.
Stockholm den 23 maj 1917.
A. ODELSTIERNA.
M. Morton. |
/Axel Göransson. |
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 saml. 38 haft. (Nr 46—47.) 215 ss 3