Kungl. Maj:ts proposition Nr 28.

1

Nr 28.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa ändringar i
den vid förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för
inkommande varor fogade tulltaxa, i vad angår kautschukringar
m. m. till motorvelocipeder; given Stockholms slott den 11
januari 1928.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Ernst Lyberg.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11 januari 1928.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Thykén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist,
Lyberg, von Stockenström.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Lyberg, anmäler efter gemensam
beredning med chefen för handelsdepartementet fråga om nedsättning av
tullen å delar till motorvelocipeder och anför:

Enligt tulltaxan är tullen för färdiga motorvelocipeder (rubrik 1092) bestämd
till 15 procent å varans värde. Tullen för ytterdäck och monterade
innerslangar m. m. av kautschuk till motorvelocipeder (rubrik 642) utgör
1 krona 60 öre för kilogram, motsvarande i fråga om ytterdäck 30 å 40
procent och i fråga om innerslangar 20 å 28 procent av varans nettopris, exklusive
skatt. I tulltaxan ej särskilt nämnda delar till motorvelocipeder tullbehandlas
enligt rubrik 1093 såsom delar till velocipeder (rubrik 1091) och
draga i enlighet därmed tull av likaledes 1 krona 60 öre för kilogram.

Ytterdäck och monterade innerslangar, avsedda för automobiler, betinga enligt
rubrik 643 tull av 1 krona 20 öre för kilogram. För tillverkning av autoBihang
till riksdagens protokoll 1928. 1 samt 22 häft. (Nr 28.) 1

Nuvarande

tullsatser.

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 28.

mobiler avsedda delar och tillbehör i allmänhet, däribland ytterdäck och innerslangar
(rubrik 10981 ,),äro dock belagda med tull av 12 procent av varans värde.

Tidigare Vid tillämpning av nyss åberopade bestämmelser kommer tullen å ytterframställmng.
som åsitta inkomna motorvelocipeder, att väsentligt understiga tullen

å särskilt för sig införda ytterdäck till motorvelocipeder. Till undanröjande
i erforderlig mån av denna olikhet hemställde på sin tid Husqvarna vapenfabriks
aktiebolag i Huskvarna i en till Kungl. Maj:t ställd skrift av den
1 december 1926 om vidtagande av åtgärd för sådan ändring i tulltaxan,
att antingen tullsatsen för ytterdäck av 50 millimeters grovlek och däröver
till motorvelocipeder nedsattes till 15 procent å värdet, eller ock tullen å
ytterdäck, monterade å färdiga motorvelocipeder, särskilt beräknades enligt
tulltaxerubriken 642, således efter 1 krona 60 öre för kilogram.

Häröver avgåvo kommerskollegium och generaltullstyrelsen gemensamt
utlåtande den 29 december 1926, varvid ämbetsverken anförde i huvudsak
följande.

Anledningen därtill, att delar till motorvelocipeder i tullbeliandlingshänseende
jämnställts med velocipeddelar hade enligt 1906 års tulltaxekommitté
legat i den svårighet, som ansetts föreligga att skilja desamma — med undantag
för själva motorerna — från delar till vanliga velocipeder. Tullsatsen
1 krona 60 öre för de sistnämnda hade å andra sidan avpassats så
nära som möjligt efter tullen å färdiga velocipeder, vilken enligt då föreslagen
rubrik 1090 utgjorde 20 kronor per styck, med beräknad vikt av 12
kilogram. Tullsatsen å motorvelocipeddelar hade sålunda blivit bestämd efter
helt andra grunder än som betingats av det förefintliga behovet av tullskydd
för desamma.

Beträffande särskilt ytterdäck till motorvelocipeder förelåge enligt ämbetsverkens
mening icke längre ur tullteknisk synpunkt samma skäl som tillförne
att jämnställa dessa däck med velocipeddäck. På grund av bestämmelserna
i förordningen den 2 juni 1922 (nr 261) om särskild skatt å automobilgummiringar,
vilka bestämmelser även avsåge yttergummi till motorcyklar,
måste nämligen vid tullbehandlingstillfället i varje fall avgöras,
huruvida varan vore avsedd för motorvelocipeder eller för vanliga velocipeder.
Enligt gällande bestämmelser måste vidare beträffande grövre dimensioner
bedömas, huruvida motorvelociped- eller automobilringar förelåge,
enär de sistnämnda skulle hänföras till rubrik 643, mot vilken svarade tull
av 1 krona 20 öre per kilogram. Ur sistnämnda synpunkt vore det, rent
tulltekniskt sett, angeläget, att ytterdäck till motorcyklar belädes med samma
tull som ytterdäck till automobiler. Enligt den praxis, som, sedan general tullstyrelsen
meddelat beslut i frågan, utbildat sig, tullbehandlades ytterdäck
av dimensionerna 660 x 50 millimeter (26" x 2") upp till 715 x 115
millimeter (28.i x 4.5"), det sistnämnda slaget utgörande ballongringtyp,
såsom motorvelocipeddelar av kautschuk enligt rubrik 642, ehuru den förstnämnda
dimensionen kunde hava användning även å transportvelocipeder
och den senare även å mindre automobiler.

För. en allmän övergång till värdetull för delar, avsedda att vinna användning
vid en inhemsk tillverkning av automobiler, hade ämbetsverken
väl funnit vissa skäl föreligga. Lika vägande sådana syntes emellertid icke
kunna åberopas för en motsvarande åtgärd beträffande motorvelocipeder. Det

Kungl. Maj:ts proposition Nr 28. 3

kunde dock på goda skäl ifrågasättas, huruvida ett högre tullskydd vore
berättigat för ytterdäck till motorcyklar än för liknande däck till automobiler.
Ämbetsverken ville därför förorda att vid en kommande revision av
tullsatserna å kautschukindustriens artiklar denna fråga upptoges till prövning.

Det må i anledning av vad sålunda anförts erinras om att, sedan detta
utlåtande avgivits, förut nämnda tullsats av 12 procent å värdet fastställts
beträffande för tillverkning av automobiler avsedda delar och tillbehör
(rubrik 1098 V2) således även i fråga om för sådan tillverkning avsedda
innerslangar och ytterdäck av kautschuk ävensom delar därtill (prop. nr 171
och riksdagens skr. nr 145 år 1927).

Den av bolaget gjorda hemställan föranledde icke någon Kungl. Majrts
vidare åtgärd.

Efter det nyssnämnda gemensamma tullsats blivit i tulltaxan införd för
delar och tillbehör, avsedda för tillverkning av automobiler, har emellertid
samma bolag i en till Kungl. Maj:t ställd, den 12 juli 1927 dagtecknad
skrift gjort framställning om vidtagande av åtgärder i syfte att för tillverkning
av motorvelocipeder avsedda delar och tillbehör, däri inbegripna
dylika av kautschuk, måtte få tullbehandlas efter samma grunder som delar
och tillbehör för tillverkning av automobiler. Framställningen innebär
sålunda, att motorvelocipedtillverkningen skulle i full utsträckning — alltså
icke blott i fråga om ytterdäck av kautschuk utan även beträffande alla
andra delar och tillbehör till motorvelocipeder — komma i åtnjutande av
enahanda förmån i tullhänseende som automobilindustrien.

Genom remiss den 13 juli 1927 bar Kungl. Maj:t anbefallt kommerskollegium
och generaltullstyrelsen att inkomma med utlåtande i anledning
av denna framställning. Sådant utlåtande bar avgivits den 30 september
1927. Vid utlåtandet hava fogats av kommerskollegium införskaffade yttranden
från Sveriges maskinindustriförening och Sveriges kemiska industrikontor.

Maskinindustriföreningen bar på anförda skäl avstyrkt framställningen,
i vad den avser •tillämpning av tulltaxerubrik 1098 1/2 å delar till motorvelocipeder,
men förordat, att monterade innerslangar ävensom yttergummi
av minst 50 millimeters grovlek för motorvelocipeder överföras från tulltaxerubriken
642 med tullsats av 1 krona 60 öre för kilogram till tulltaxerubriken
643 med tullsats av 1 krona 20 öre för kilogram.

Kemiska industrikontoret bar översänt ett yttrande i frågan från Trälleborgs
gummifabriks aktiebolag samt redogjort för ett erhållet muntligt
meddelande i ämnet från Svenska gummifabriksaktiebolaget i Gislaved.
Förstnämnda bolag har, efter förebringande av viss utredning rörande
verkan av den föreslagna ändrade tullbehandlingen av motorvelocipedringar,
förklarat sig anse anledning icke föreligga till någon ändring av tulltaxan
i förevarande hänseende. Svenska gummifabriksaktiebolaget har däremot funnit
sig ej hava något att anmärka mot vad maskinindustriföreningen föreslagit.
För egen del har Kemiska industrikontoret ansett sig icke kunna taga
definitiv ståndpunkt till sistberörda förslag.

Xu föreliggande
framställning.

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 28.

Kommerskollegium
och
generaltullstyrelsen.

Kommerskollegium och generaltullstyrelsen hava i utlåtandet förklarat
sig icke kunna förorda tillämpning av samma tullsats för delar till motorvelocipeder,
avsedda för sammansättningsindustri inom landet, som för delar
till dylik automobilindustri. Till stöd för sin ståndpunkt hava ämbetsverken
till en början åberopat sina i förut nämnda utlåtande den 29 december 1926
anförda skäl, varefter ämbetsverken gjort följande jämförelse mellan de
olika förhållanden, under vilka automobil- och motorvelocipedtillverkningarna
bedrivas inom landet:

Medgivandet av tullsatsen 12 procent å värdet för delar och tillbehör i
allmänhet, avsedda för tillverkning av automobiler, finge anses såsom en
ren undantagsåtgärd. Därmed hade avsetts att möjliggöra uppkomsten inom
landet av en sammansättningsindustri, särskilt beträffande vissa billigare
automobiltyper. Ett vägande skäl hade dessutom varit, att dylika sammansättningsindustrier
redan uppkommit i vissa närgränsande länder, från vilka
importerades en mycket betydande del av Sveriges behov av nämnda slags
automobiler, som med större fördel för landet bort kunna här hopsättas.

Några däremot svarande förhållanden förelåge, såvitt ämbetsverken kunnat
finna, icke med hänsyn till motor velocipedtill verkningen. På detta område
hade fastmer den inhemska industrien, i trots av mindre gynnsamma tullbestämmelser,
särskilt tidigare, och en ganska skarp utländsk konkurrens,
kunnat tack vare framstående kvalitetsegenskaper hos fabrikatet och rationell
drift tillkämpa sig en relativt stark ställning. Det syntes icke vara uteslutet,
att denna ställning skulle snarare kunna lida intrång än stärkas genom
det ifrågasatta medgivandet beträffande tullsats å delar, något som också
maskinindustriföreningen framhållit. Berörda medgivande vore nämligen
särskilt ägnat att gynna uppkomsten av en ren sammansättningsindustri
även för motorvelocipeder med användande av uteslutande eller huvudsakligen
från utlandet införda delar.

I fortsättningen av utlåtandet hava ämbetsverken emellertid erinrat om
sitt tidigare uttalande, att de för närvarande tillämpade bestämmelserna om
tullbehandling av kautschukringar till motorvelocipeder i viss mån medförde
en tullteknisk olägenhet. Därutöver hava ämbetsverken påvisat, att dessa
bestämmelser innebure, sett från den inhemska motorvelocipedtillverkningens
ståndpunkt, en viss oegentlighet såtillvida, att ringar, påsatta importerade
motorvelocipeder, droge en tull av 15 procent å värdet, medan gällande
tullsats för lösa ringar, vilka användes vid tillverkningen inom landet av
motorvelocipeder, motsvarade en avsevärt högre procent å värdet.

Ämbetsverken hava undersökt möjligheterna att frånkomma dessa olägenheter
och därvid kommit till den uppfattningen, att en såväl tulltekniskt som
sakligt berättigad utväg härför vore att låta monterade innerslangar och yttergummi
eller delar därtill av kautschuk för motorvelocipeder bliva hänförliga
till samma tulltaxerubrik som motsvarande delar till automobiler, nämligen
rubriken 643. Innan ämbetsverken lämnat närmare redogörelse för de omständigheter,
vilka varit avgörande för denna uppfattning, hava ämbetsverken
i utlåtandet återgivit en tabell, innefattande vissa av kommerskollegium
inhämtade uppgifter å dimensioner och vikt beträffande ytterdäck

Ilungl. Moj:ts proposition Nr 28. 5

och monterade innerslangar av kautschuk för olika slag av motorvelocipeder
och velocipeder. Med utgångspunkt från denna tabell hava ämbetsverken
därefter anfört följande:

«Av tabellen framgår, att i fråga om ytterdäck en ganska utpräglad
viktgräns förefinnes mellan å ena sidan sådana avsedda för motorvelocipeder,
å andra sidan velocipeddäck. Ytterdäck med vikt över 11 4 kilogram torde
sålunda i regel kunna rubriceras såsom motorvelocipeddäck, medan de lättare
synas vara att hänföra till velocipeddäck. I avseende å dimensionerna
föreligger icke samma bestämda gräns, i det att ytterdäck för transportvelocipeder
kunna hava samma dimensioner, 24" x 2", som däck, avsedda för
de lättaste typerna av motorvelocipeder.

Enär emellertid viktskillnaden, liksom konstruktionen i övrigt, torde
erbjuda tillräcklig ledning för särskiljande av ytterdäck till motor velocipeder
från velocipeddäck, synes det icke erforderligt men däremot möjligen
kunna leda till felaktig tullbehandling i enstaka fall att, på sätt maskinindustriföreningen
förordat, i tulltaxan införa någon bestämd dimensionsgräns.
Nödiga föreskrifter för tullbehandlingen torde lämpligen böra utlärdas
av generaltullstyrelsen.

Vad åter beträffar innerslangar, lära sådana för motorvelocipeder hittills
städse införas hopsatta och färdigmonterade, medan slangar för velocipeder
införas omonterade och sålunda förtullas enligt rubrik 639, med en tull av
endast 50 öre per kilogram. Någon svårighet vid eventuell tillämpning av
tulltaxerubrik 643 å de förstnämnda lärer därför ej behöva befaras.

Kollegium har även inhämtat prisuppgifter rörande priser i partihandeln
å såväl däck som monterade innerslangar till motorvelocipeder. Av dessa
uppgifter framgår, att den nu tillämpade tullsatsen (enligt rubrik 642) motsvarar
omkring 30 procent (i ett uppgivet fall närmare 40 procent) å nettopriset
på däck (exklusive skatt) samt 20—28 procent å priset för monterade
innerslangar. Därest i stället tulltaxerubrik 643 skulle komma att tillämpas
för dessa varuslag, skulle tullskyddet komma att nedgå till omkring 22
procent för ytterdäck och till 15—20 procent för innerslangar.

1925 års tulltaxerevisionssakkunniga hava även i sitt den 12 september
1927 avgivna betänkande med förslag till reviderad tulltaxa behandlat denna
sak (å sidan 466). Efter en redogörelse för de tillämpade tullsatserna enligt
rubrikerna 642 och 643 anföra de sakkunniga: ’Det kan emellertid understundom
vara synnerligen vanskligt att avgöra, huruvida en kautschuksvara
av nu ifrågavarande beskaffenhet är att hänföra till den ena eller till den
andra kategorien, då slangar och yttergummi av vissa dimensioner kunna
användas å såväl motorcyklar som automobiler. Tvenne varor av alldeles
samma beskaffenhet kunna sålunda med tillämpning av nu gällande bestämmelser
bliva belagda med olika tullsatser, vilket givetvis måste anses
vara i hög grad oegentligt. Med hänsyn härtill framstår det såsom ett
mycket starkt tull tekniskt önskemål, att en enhetlig tullsats bleve fastställd
för sagda produkter. Några mera betydande sakliga skäl, varför monterade
slangar och yttergummi för motorcyklar skola draga väsentligt högre tull
än motsvarande artiklar för automobiler, torde nog ej heller kunna anföras.
I detta sammanhang må framhållas, att nämnda produkter äro helt likställda
i beskattningshänseende. Varje ändring i angivet syfte av gällande
bestämmelser skulle emellertid få mycket vittgående konsekvenser för de
industrier inom landet, som äro beroende av det nu bestående tullskyddet.
I trots av det starkt framträdande behovet av en tulltaxeändring i denna

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 28.

Dep a rtemen tschefen.

punkt hava vi därför funnit oss icke böra föreslå vidtagandet av någon
sådan ändring i detta sammanhang utan torde med prövningen av frågan
böra anstå till en kommande, mera allmän revision av tulltaxan.’

De sakkunniga framhålla alltså det tulltekniskt och sakligt berättigade i
en ändring av tulltaxerubrikerna 642 och 643, varigenom monterade innerslangar
och yttergummi eller delar därtill av kautschuk för motorvelocipeder
komma att hänföras till samma rubrik som motsvarande delar till automobiler,
men anse sig med hänsyn till de konsekvenser tullnedsättningen skulle
hava för industrier inom landet, vilka vore beroende av det nuvarande tullskyddet,
icke böra föreslå omedelbara åtgärder i angiven riktning.»

Gentemot vad tulltaxerevisionssakkunniga sålunda anfört om konsekvenserna
för vissa industrier inom landet av den nämnda tullnedsättningen
hava slutligen ämbetsverken för sin del uttalat, att det med hänsyn till
upplysningar, som framkommit under den av ämbetsverken verkställda utredningen,
ville synas som om för gummiindustrien de befarade konsekvenserna
icke framstode såsom alltför betydande eller i och för sig ägnade att
utgöra hinder mot en eljest önskvärd och lämplig ändring och som om för
motorvelocipedindustrien den ifrågasatta taxeändringen skulle medföra eu
viss lättnad. Denna lättnad bleve dock enligt ämbetsverkens förmenande
icke så stor, att den kunde anses innebära sådan avsevärd förskjutning av
gällande tullsystem, att därav kunde föranledas särskilda krav på tulljämkningar
från andra industriers sida.

Den av 1927 års riksdag beslutade ändring i tulltaxan, varigenom tullsatsen
för delar och tillbehör i allmänhet, avsedda för tillverkning av automobiler,
bestämdes till 12 procent av värdet, vidtogs i syfte att befrämja
uppkomsten inom landet av eu industri för sammansättning av automobiler.
Skulle nu, såsom i den föreliggande framställningen ifrågasatts, en motsvarande
ändring genomföras beträffande delar och tillbehör för tillverkning
av motorvelocipeder, komme igångsättandet inom landet även av
en industri för sammansättning av motorvelocipeder med användande av
uteslutande eller huvudsakligen från utlandet införda delar och tillbehör att
underlättas. Det är emellertid tvivel underkastat, huruvida uppkomsten
av en dylik industri för närvarande kan anses önsklig. Den inhemska
tillverkningen av motorvelocipeder har nämligen, efter vad kommerskollegium
och generaltullstyrelsen erinrat, trots mindre gynnsamma tulltaxebestämmelser
och en ganska skarp utländsk konkurrens kunnat i följd av
fabrikatens framstående kvalitet och tillverkningens rationella bedrivande
ernå en jämförelsevis stark ställning. Det ligger nära till hands befara, att
denna ställning skulle komma att röna menlig inverkan av en sammansättningsindustri
av det slag, varom nyss nämnts. Då den inhemska tillverkningen
i detta fall är mäktig att i betydande grad tillgodose det inom landet
föreliggande behovet, finner jag därför i likhet med ämbetsverken icke tillrådligt
att i tulltaxan nu införa bestämmelser, genom vilka för delar till

Kungl. Maj:ts proposition Nr 28. 7

inotorvelocipeder, avsedda för sammansättningsindustri inom landet, bleve
gällande samma tullsats som för delar till motsvarande automobilindustri.

Emellertid innebära, på sätt från motorvelocipedindustriens sida anförts,
de hittills tillämpade bestämmelserna den olägenheten, att ringar, påsatta
importerade motorvelocipeder, draga en tull av 15 procent av värdet, medan
gällande tullsats för lösa ringar, vilka användas vid tillverkningen inom
landet av motorvelocipeder, motsvarar en avsevärt högre procent å värdet.
En sådan ordning måste med hänsyn till den inhemska tillverkningen uppenbarligen
anses synnerligen oegentlig. Härtill kommer, att, efter vad ämbetsverken
påvisat, den nuvarande ordningen är förenad med vissa tulltekniska
svårigheter. Då monterade innerslangar och yttergummi eller delar därtill
av kautschuk för motorvelocipeder äro hänförliga till tulltaxerubrik med
annan tullsats (rubrik 642 med tullsatsen 1 krona 60 öre för kilogram) än
för motsvarande tillbehör eller delar därtill för automobiler (rubrik 643 med
tullsatsen 1 krona 20 öre för kilogram), måste nämligen vid införsel av
kautschukringar av grövre dimensioner i varje fall avgöras, huruvida motorvelociped-
eller automobilringar föreligga, något som givetvis är ägnat att
mången gång medföra ej ringa besvärligheter och tidsutdräkt vid tullbehandlingen.
Att göra en dylik åtskillnad är i vissa fall till och med omöjligt,
då innerslangar och yttergummi understundom kunna, såsom 1925 års tulltaxerevisionssakkunniga
framhållit, användas å såväl motorvelocipeder som
automobiler.

Nu åberopade omständigheter tala för lämpligheten av sådan ändring i
tulltaxan, att motorvelocipedringar och automobilringar hänföras till samma
tulltaxerubrik. Kommerskollegium och generaltullstyrelsen hava för sin del
ansett, att ändringen lämpligen bör vidtagas sålunda, att monterade innerslangar
och yttergummi eller delar därtill av kautschuk för motorvelocipeder
hänföras till den tulltaxerubrik, som för närvarande inrymmer motsvarande
tillbehör och delar för automobiler. Därigenom skulle i båda fallen tullsatsen
för dylika varuartiklar bliva 1 krona 20 öre för kilogram, vilket, enligt
vad kommerskollegium erinrat, skulle i fråga om motorvelocipeder medföra,
att tullen hädanefter komme att motsvara, för innerslangar 15 å 20
procent och för yttergummi 22 procent av varans nettopris i stället för
tidigare respektive 20 å 28 procent och 30 å 40 procent av nettopriset.

Den uppfattning, åt vilken ämbetsverken sålunda givit uttryck, har jag
funnit mig böra biträda, i all synnerhet som ämbetsverken synas vara av
den meningen, att den i frågan jämväl intresserade kautschukindustrien icke
genom en sådan tulltaxeändring komme att drabbas av alltför betydande
ogynnsamma konsekvenser. Jag förordar alltså ändring i angiven riktning
av tulltaxerubrikerna 642 och 643.

Såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår, har blivit ifrågasatt,
att för motorvelocipeder avsett yttergummi av mindre grovlek än 50
millimeter skulle bibehållas vid hittillsvarande tullsats, 1 krona 60 öre för
kilogram. Därigenom skulle undvikas, att velocipedringar, för vilka nämnda

8

Kimgl. May.ts proposition Nr 28.

tullsats jämväl gäller, komme att genom förväxling med motorvelocipedringar
av berörda slag bliva införda mot den för motorvelocipedringar
i allmänhet tilltänkta lägre tullsatsen. Efter vad kommerskollegium
och generaltullstyrelsen upplyst angående möjligheterna att undgå nyssnämnda
förväxling, har en dylik begränsning icke synts mig vara be^
hövlig. Jag förutsätter emellertid, att generaltullstyrelsen kommer att utfärda
närmare anvisningar i ämnet, därest sådana skulle visa sig bliva erforderliga
för vinnande av en i sagda hänseende fullt betryggande tulltax
erubricerin g.

I samband med vidtagandet av de ändringar i tulltaxerubrikerna 642 och
643, som påkallas av att monterade innerslangar och yttergummi eller delar
därtill av kautschuk för motorvelocipeder likställas med motsvarande artiklar
för automobiler, har det synts mig böra tagas under övervägande, huruvida
icke till vinnande av förenkling och större reda i uppställningen av tulltaxan
i hithörande delar även övriga i taxan ej särskilt nämnda motorvelocipeddelar
av mjuk kautschuk borde likställas med nyssnämnda artiklar
för automobiler. Sådana delar äro punkteringsskydd, ventillappar, handtag,
fotstödsbeklädnad, pedalgummi för startpedaler, vissa drivremmar samt
buffertar för bakhjulsnav. Genom en ändring i sådan riktning skulle tullsatsen
för samtliga omhandlade artiklar för motorvelocipeder sänkas från
1 krona 60 öre för kilogram (rubrik 642) till 1 krona 20 öre för kilogram
(rubrik 643) och i tulltaxan ej särskilt nämnda velocipeddelar av kautschuk
upptagas i särskild rubrik samt ifrågavarande motorvelocipeddelar och
automobildelar av mjuk kautschuk tillsammans i annan rubrik.

Den utredning, som jag i ämnet låtit verkställa för utrönande, huruvida
en sålunda tilltänkt tullförändring skulle för den inhemska kautschukindustrien
medföra nämnvärd olägenhet, har givit vid handen att så ej skulle bliva
fallet. Enligt uppgift har införseln av de ifrågavarande kautschukartiklarna
varit mycket obetydlig, och även den inhemska tillverkningen av dessa har
varit av ringa omfattning, omkring 500 kilogram för år. I kommerskollegium
och generaltullstyrelsen har man också förklarat sig anse det ej vara något
att med hänsyn till berörda intresse erinra mot tullförändringen.

Vid sådant förhållande har jag funnit mig kunna förorda, att vid omredigeringen
av tulltaxerubrikerna 642 och 643 jämväl den senast omförmälda
ändringen vidtages. Samtidigt därmed torde böra göras en mindre, redaktionell
jämkning av sistnämnda rubriks bestämmelser, i vad de avse automobilringar
m. m.

Den ifrågasatta överflyttningen från rubriken 642 till rubriken 643 av
motorvelocipeddelar medför, därest anm. 1 under sistnämnda rubrik kvarstår
i sin nuvarande lydelse, att även dessa delar komma att, då de från frihamn
eller frilager förtullas oemballerade eller endast försedda med pappersomslag,
i vissa fall draga med 40 öre för kilogram förhöjd tull. Häremot
synes ej vara något att erinra.

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 28.

Dagen för ikraftträdandet av de tillstyrkta tulltaxeändringarna synes lämpligen
böra bestämmas av Kungl. Maj:t.

Med åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen

dels besluta, att rubrikerna 642 och 643 i den vid förordningen den 9
juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande varor fogade tulltaxa skola
erhålla följande ändrade lydelse:

642

643

i Kvantitet
| för tullberäkningen -

Arbeten av mjuk kautschuk:

|

velocipeddelar av kautschuk, ej särskilt nämnda,j
även i förening med annat ämne, såsom ytter-!
gummi eller delar därtill samt pedal- och;

bromsgummi .................................................i

motorvelocipeddelar av kautschuk, ej särskilt!
nämnda, även i förening med annat ämne,j
såsom monterade innerslangar, yttergummi;
eller delar därtill samt pedal- och bromsgummi;
för automobiler avsedda monterade innerslangar
och yttergummi eller delar därtill av
kautschuk, även i förening med annat ämne;|
ävensom andra varor, ej särskilt nämnda, av!
mjuk kautschuk, enbart eller i förening med;
annat ämne, såsom handskar, hinkar, dinap-i
par, isblåsor, kirurgiska artiklar och rader-|
gummi ....................................................

Anm. 1. Vid förtullning —
Anm. 2. Såsom arbeten — —

— skall utgå.
mjuk kautschuk.

1 kg.

1 kg.

Tullsats

Kronor öre

60

20

dels ock förklara, att ändringarna skola träda i kraft å dag, som Konungen
bestämmer.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Maj:t Konungen bifalla samt förordnar,
att proposition av den lydelse, bil. litt. vid detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 22 häft. (Nr 28.)

O