Kungl. Maj:ts proposition Nr 27.
13
Nr 27.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående upplåtelse av kronan
tillhörande jordägarandelar i gruvor; given Stockholms slott den
27 januari 1928.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över bandelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Felix Hamrin.
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 27 januari 1928.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgeen, statsråden
Ribbing, Gäbde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist, Lyberg, von
Stockenström.
Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anför
chefen för handelsdepartementet, statsrådet Hamrin:
Under en följd av år har riksdagen, i regel för ett år i sänder, medgivit,
att Kungl. Maj:t skulle äga åt svenska medborgare, i den ordning
Kungl. Maj:t bestämde, under en tid för varje gång av högst tjugu år.
mot årlig avgift och under villkor i övrigt, som det skulle tillkomma
Kungl. Maj:t att fastställa, upplåta begagnandet av kronan tillhörande
jordägarandelar i gruvor, med rätt därjämte för den, som erhållit upplåtelse,
att vid upplåtelsetidens utgång äga företräde till förnyad upplåtelse,
därest sådan ifrågakomme. Dylikt medgivande har av 1927 års
riksdag enligt skrivelse nr 129 lämnats för tiden intill den 1 januari
1929.
Då jag nu går att för Kungl. Maj:t anmäla frågan om förlängning av
14
Kungl. Maj:ts proposition Nr 27.
Departementschef
en.
ovannämnda bemyndigande, tillåter jag mig att till en början hänvisa till
den i Kungl. Maj:ts proposition nr 208 till 1926 års riksdag intagna redogörelsen
för de åtgärder, som under de senaste åren vidtagits eller ifrågasatts
för att — i avbidan på ny gruvlagstiftning och därmed sammanhängande
definitiva anordningar för förvaltningen av kronans gruvegendom
— provisoriskt åvägabringa största möjliga enhetlighet på ifrågavarande
förvaltningsområde. Jag anser mig i avseende härå endast böra
erinra om, att förvaltningen av kronans jordägarandelar i gruvor, som
före den 1 juli 1923 var splittrad å ett flertal myndigheter, numera, med
vissa av praktiska skäl betingade undantag, helt ankommer på kommerskollegium.
Under år 1923 avgåvo de sakkunniga för utarbetande av förslag till ny
gruvlagstiftning betänkande med förslag i ämnet, vilket förslag remitterades
till vissa ämbetsmyndigheter. Då förslaget, innan vederbörliga
yttranden inkommit, icke kunnat bliva föremål för någon prövning från
statsmakternas sida, har det visat sig nödvändigt att undan för undan
framskjuta den definitiva regleringen även av frågan om den statliga
gruvegendomens förvaltning. Också hava de av Kungl. Maj:t på föredragning
av respektive chefer för handelsdepartementet avlåtna propositioner
till de fyra senaste årens riksdagar om förlängning under ett år i sänder
av det Kungl. Maj:t meddelade bemyndigandet att utarrendera kronans
jordägarandelar av riksdagen bifallits.
Till statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för den 30
december 1927 har departementschefen — i samband med förslag om avlåtande
av proposition till riksdagen angående fortsatt tillämpning till den
1 januari 1930 av lagen den 28 april 1926 (nr 88) om inskränkning i
rätten till inmutning inom vissa län — beträffande gruvlagstiftningsfrågans
nuvarande läge anfört följande.
Kommerskollegium hade den 29 september 1927 anbefallts att efter
samtliga bergmästares hörande före den 1 februari 1928 inkomma med
yttrande över det av särskilda sakkunniga år 1923 avlämnade betänkandet
med förslag till ny gruvlagstiftning, varjämte vissa sammanslutningar
beretts tillfälle att inom samma tid avlämna yttrande. Såväl med hänsyn
därtill som på grund av detta lagstiftningsärendes vidlyftiga beskaffenhet
vore det uteslutet, att förslag i ämnet kunde föreläggas 1928 års
.riksdag. Vid sådant förhållande torde provisoriska bestämmelser böra
meddelas för ännu någon tid, och syntes denna tid, såsom dittills skett,
lämpligen kunna fastställas till ett år.
Med hänsyn till det läge, vari frågan angående ny gruvlagstiftning för
närvarande befinner sig, lära icke heller i år definitiva anordningar för
förvaltningen av kronans jordägarandelar i gruvor kunna träffas. Den år
1923 på ifrågavarande förvaltningsområde genomförda provisoriska ordningen
torde vid sådant förhållande böra tillsvidare bibehållas. För dylikt
Kungl. Maj:ts proposition Nr 27.
15
ändamål lärer framställning böra göras hos riksdagen om ytterligare förlängning
under viss tid av det Kungl. Maj:t meddelade bemyndigandet
att utarrendera ifrågavarande jordägarandelar. Förlängningen synes mig
lämpligen böra avse tiden till den 1 januari 1930 eller samma dag, intill
vilken, enligt vad Kungl. Maj:t på föredragning av chefen för justitiedepartementet
föreslagit, 1926 års lag skulle givas fortsatt tillämpning.
På grund av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte i proposition föreslå riksdagen
att för tiden intill den 1 januari 1930 medgiva, att Kungl. Maj:t må äga
åt svenska medborgare, i den ordning Kungl. Maj:t bestämmer, mot årlig
avgift och under de villkor i övrigt, Kungl. Maj:t fastställer, under en
tid för varje gång av högst tjugu år upplåta begagnandet av kronan tillhörande
jordägarandelar i gruvor, med rätt därjämte för den, som erhållit
upplåtelse, att vid upplåtelsetidens utgång äga företräde till förnyad upplåtelse,
därest sådan ifrågakommer.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall
och förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till
riksdagen.
Ur protokollet:
J. H. Göransson.