Kungl. Maj:ts proposition nr 2\.
1
Nr 24.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande av
ett mellan Sverige och de Socialistiska Rådsrepublikernas
Union avslutat avtal, med tillhörande slutprotokoll,
angående ryska handelsdelegationens i Stockholm
rättigheter och skyldigheter; given Stockholms slott
den 13 januari 1928.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden
för den 13 januari 1928 samt med överlämnande av ett den
8 oktober 1927 under förbehåll av riksdagens godkännande mellan Sverige
och de Socialistiska Rådsrepublikernas Union avslutat avtal, med tillhörande
slutprotokoll, vill Kungl. Maj:t härmed äska riksdagens godkännande av berörda
avtal och slutprotokoll.
GUSTAF.
EU el Löfgren.
Bihang till riksdagens protokoll 1928.
1 sand.
19 haft. (Nr
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 24.
Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 13 januari 1928.
N ärvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist,
Ltberg, von Stockenström.
Ministern för utrikes ärendena anför efter gemensam beredning med statsråden
och cheferna för justitie-, finans- och handelsdepartementen:
»Den 7 oktober 1927 har Kungl. Maj:t på min föredragning dels beslutat för
sin del godkänna ett förslag till avtal, med tillhörande slutprotokoll, mellan
Sverige och de Socialistiska Rådsrepublikernas Union angående den rådsryska
handelsdelegationens i Stockholm rättigheter och skyldigheter, därom enighet
uppnåtts vid i ämnet förda förhandlingar, dels ock bemyndigat sändebudet i
Moskva envoyén C. G. von Heidenstam att för Sveriges del underteckna förberörda
avtal jämte slutprotokoll.
Såväl avtalet som slutprotokollet hava därefter undertecknats i Moskva den 8
oktober 1927. Avtalet är avslutat under förbehåll om ratifikation, från
svensk sida med angivande av att därvid förutsättes Riksdagens samtycke.
Då frågan om undertecknandet av ifrågavarande avtal den 7 oktober 1927
var föremål för Kungl. Maj:ts prövning, anförde jag bland annat följande:
»Vid föredragning den 15 mars 1924 beslöt Kungl. Maj:t för Sveriges del
godkänna ett förslag till handelsavtal mellan Sverige och de Socialistiska
Rådsrepublikemas Union, varom enighet uppnåtts efter förhandlingar mellan de
båda länderna. Detta avtal undertecknades samma dag och trädde efter vederbörlig
ratifikationsutväxling i kraft den 10 maj 1924.
Vid förenämnda förhandlingar hade frågan om den rättsliga regleringen av
Sovjetunionens här verksamma handelsorgan, den s. k. handelsdelegationen, med
hänsyn till svårigheterna att vid dåvarande tidpunkt erhålla en säker uppfattning
rörande de lämpligaste formerna för delegationens framtida verksamhet
uppskjutits för att senare upptagas. Avsaknaden av en avtalsenlig reglering
av hithörande spörsmål har emellertid visat sig innebära vissa praktiska olägenheter.
Med anledning härav inleddes i början av innevarande år förhandlingar mellan
de båda ländernas regeringar i syfte att till komplettering av handelsavta
-
Kungl. Maj :ts proposition nr 2-4.
3
let få ifrågavarande handelsdelegations rättigheter och skyldigheter avtalsvis
fastställda. Dessa förhandlingar hava numera lett till enighet om ett förslag
till avtal, med tillhörande slutprotokoll, varöver utrikesnämndens råd inhämtats.
»
Jag anhåller nu att få i korthet redogöra för innehållet i berörda avtal, vars
text torde få fogas som bilaga A. till statsrådsprotokollet i detta ärende.
Artikel 1 innehåller bestämmelse därom, att svenska regeringen skall lämna
handelsdelegationen möjlighet att å svenskt område fullgöra de densamma åliggande
uppgifterna, vilka fixerats sålunda: att tillvarataga Unionens och dess
medborgares intressen i avseende å utrikeshandeln, att bidraga till utvecklingen
av de kommersiella och ekonomiska förbindelserna mellan de båda länderna,
samt att på sätt, som icke strider mot svensk lag, reglera och handhava utrikeshandeln
samt varuutbytet mellan Sverige och Unionen.
I artikelns sista stycke tillerkännes handelsdelegationen de rättigheter, som
enligt art. 2, mom. 2, i 1924 års handelsavtal mellan Sverige och Unionen medgivits
sammanslutningar (juridiska personer). Enligt sist angivna stadgande
skola sammanslutningar (juridiska personer) från vartdera landet, vilka erhållit
tillträde till det andra landet, äga rätt att under iakttagande av landets lagstiftning
driva handel eller annan affärsverksamhet samt i samband därmed
ingå alla slags transaktioner av kommersiell, kredit- och finansiell natur; de
skola åtnjuta obegränsad mest gynnad nations rätt i fråga om skydd till person
och egendom samt i fråga om skatter och andra avgifter och skola därjämte
komma i åtnjutande av alla förmåner och privilegier i övrigt, som tillerkännas
sammanslutningar från annat land.
Artikel 2 stadgar, att handelsdelegationen är ansluten till Unionens beskickning
i Sverige samt att den skall hava sitt säte i Stockholm och stå under ledning
av en chef, kallad handelsdelegat. Denne åtnjuter jämte sin ställföreträdare
diplomatiska privilegier.
Artikel 3 medgiver befrielse för liandelsdelegationens samtliga medlemmar
från skatt i Sverige för inkomst av deras verksamhet i Unionens tjänst. Medlemmarna
skola vara medborgare i Unionen samt utsedda och utsända till Stockholm
av vederbörande folkkommissariat. Medlemmarnas antal har fastställts
till högst 40 personer. I det avtalet åtföljande slutprotokollet har emellertid
anmärkts, att sagda begränsning givetvis icke utesluter, att inresetillstånd till
Sverige, utöver nämnda antal, lämnas andra personer, vilkas anställning i särskilda
fall kan komma att erfordras med anledning av delegationens verksamhet,
sådan den regleras av avtalet. Dessa personer skola dock icke åtnjuta skattefrihet.
Artikeln föreskriver vidare, att handelsdelegationen skall åtnjuta exterritorialitetsrätt
för sina tjänstelokaler i Stockholm samt äga rätt att använda
chiffer.
Genom denna artikel har grundsatsen om skattefrihet för handelsdelegationens
medlemmar i avseende å inkomst av deras officiella verksamhet — eu
grundsats, som för övrigt i regel tillämpas i övriga europeiska länder, som er
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr @4.
känt Unionen de jure — uttryckligen fastslagits. Frånvaron av avtalsbestämmelser
härvidlag bar i Sverige vållat icke oväsentliga olägenheter vid tillämpningen
av gällande skattebestämmelser.
Artikel 4 stadgar, att delegationen i alla avseenden handlar å Unionsregeringens
vägnar och att denna följaktligen ansvarar för alla transaktioner, som avslutats
av handelsdelegaten eller delegationens därtill bemyndigade medlemmar.
Delegationen befrias från skyldighet att anmäla sig till handelsregistret i Stockholm.
Ytterligare bestämmelser reglera, huru delegationen bör kungöra namnen
å de medlemmar, som äga behörighet att företräda densamma.
Artikel 5 fastställer, att de rättsliga frågor, som uppstå rörande av delegationen
företagna handelstransaktioner, skola i materiellt och processuellt hänseende
behandlas enligt svensk rätt. Unionens lag må dock, därest parterna så
överenskommit, tillämpas beträffande i Sverige företagna transaktioner, som
skola fullgöras inom Unionen.
Artikel 6 stadgar, att i Sverige befintlig egendom, tillhörande Unionen, skall
kunna vara föremål för utmätning eller andra exekutiva åtgärder. Undantag
göres härvidlag för egendom, som enligt den internationella rättens bestämmelser
är underkastad suveränitetsrätt eller nyttjas för Unionens diplomatiska eller
konsulära representations officiella verksamhet.
Artikel 7 handlar om delegationens skattskyldighet för dess affärsverksamhet.
Delegationen är skyldig att till stat och kommun erlägga inkomstskatt,
varvid ett beräknat belopp av 0.4 % av totalvärdet av handelsdelegationens handelsomsättning
skall anses såsom beskattningsbar inkomst. Delegationen är
skyldig avgiva deklaration angående sin inkomst, men är ej skyldig att lämna
de svenska myndigheterna andra upplysningar än dem, som erfordras för fastställande
av ovannämnda beräknade belopp.
Artikel 8 fastställer, att avtalet skall ratificeras snarast möjligt i Stockholm,
från svensk sida dock under förutsättning av Riksdagens godkännande. Avtalet
träder i kraft å dagen för ratifikationshandlingarnas utväxlande och förbliver
därefter gällande till sex månader efter skedd uppsägning, dock icke utöver
giltighetstiden för 1924 års handelsavtal.
Enär saknaden av bestämmelser, huruvida rättshandlingar kunde delgivas
handelsdelegationen, medfört vissa olägenheter, har i slutprotokollet fastslagits,
att avtalets föreskrifter om handelsdelegatens och hans ställföreträdares
diplomatiska privilegier samt om exterritorialitetsrätt för delegationens tjänstelokaler
i Stockholm icke skola utgöra hinder för delgivning av rättshandlingar
med handelsdelegationen.
För det intresse det i detta sammanhang torde erbjuda, har jag låtit utarbeta
en redogörelse för de rådsryska handelsdelegationernas ställning i vissa främmande
europeiska länder, vilken redogörelse såsom bilaga B. torde få fogas vid
statsrådsprotokollet i ärendet. För överskådlighetens skull har jag därjämte
låtit göra en jämförande sammanställning av vissa bestämmelser i de i redogörelsen
berörda avtalen, vilken sammanställning såsom bilaga C. jämväl torde
få biläggas sagda protokoll.»
Kungl. Mai ris proposition nr 2-k. 5
. Ministern redogör härefter för innehållet i ifrågavarande båda handlingar
samt fortsätter:
»Jag anser mig här böra särskilt understryka, att förevarande avtal icke är
annat än en från början förutsatt och såsom nödig befunnen komplettering av
1924 års handelsavtal med Unionen i syfte att få fastslagna de former, under
vilka de kommersiella förbindelserna med Unionen skola här i landet handhavas.
Såsom framgår av den redogörelse jag nyss lämnat, hava avtalets bestämmelser
sin motsvarighet i andra länders överenskommelser med Unionen.
Av redogörelsen framgår vidare, att avtalet i vissa avseenden torde få anses
hava en för Sverige mera förmånlig avfattning än vad fallet är för andra länders
vidkommande enligt deras motsvarande avtalsbestämmelser. Avtalet torde
i allt väsentligt vara det för Sverige fördelaktigaste, som under förhandenvarande
omständigheter stått att erhålla.
Bland de fördelar, som genom avtalet vinnas, vill jag särskilt framhålla
följande :
Handelsdelegationens verksamhet lokaliseras till Stockholm och dess medlemsantal
begränsas. Alla rättsliga frågor rörande delegationens handelstransaktioner
skola i såväl materiellt som processuellt hänseende behandlas
enligt svensk rätt, såvida ej fråga är om transaktioner, vilka skola fullgöras
inom Unionen och beträffande vilka parterna uttryckligen överenskommit om
tillämpning av den i Unionen gällande lagstiftning. Unionens i Sverige befintliga
egendom skall, med vissa undantag utan större praktisk betydelse, kunna
vara föremål för utmätning eller andra exekutiva åtgärder. Därjämte fastställes
delegationens skattskyldighet samt bestämmes, att rättshandlingar kunna
delgivas densamma.
Framhållas må slutligen, att, i händelse av avtalets godkännande från Riksdagens
sida, det torde ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda för avtalets tilllämpning
erforderliga bestämmelser i beskattningshänseende.
Under åberopande av vad jag i ärendet nu anfört får jag hemställa, att
Kungl. Maj:t måtte — med överlämnande av ovannämnda avtal med tillhörande
slutprotokoll -— i proposition äska Riksdagens godkännande av avtalet
i fråga med tillhörande slutprotokoll.»
Vad föredragande departementschefen sålunda hemställer,
däri statsrådets övriga ledamöter instämma, behagar Hans
Maj :t Konungen bifalla samt förordnar, att proposition i
ämnet av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall
avlåtas till Riksdagen.
Ur protokollet:
Sven All ard.
6
Kungl. Majits proposition nr 2J/..
Bilaga A.
(Autentisk text.)
(Svensk översättning.)
Le Gouvernement de Sa Majesté le
Roi de Suéde et le Gouvernement de
1’Union des Républiques Soviétistes
Socialistes ayant signé en date du 15
mars 1924 un arrangement destiné ä
régler les relations commerciales entre
les deux pays, et estimant utile de fixer
pour la durée de cet arrangement les
droits et les obligations de 1’organe
dénommé »Representation Commerciale»
institué par le Gouvernement de
l’Union pour l’exercice du commerce
extérieur avec la Suéde, ont résolu de
conclure une Convention å cet effet, et
ont désigné pour leurs plénipotentiaires,
savoir:
Sa Majesté le Roi de Suéde:
Monsieur Carl Gerhard von Heidenstam,
Son Envoyé Extraordinaire
et Ministre Plénipotentiaire å Moscou,
et
Le Comité Central Exécutif de
l’Union des Républiques Soviétistes
Socialistes:
Monsieur Maxime Litvinoff, Commissaire
Adjoint du Peuple aux Affaires
Etrangéres,
lesquels aprés avoir échangé leurs
pleins pouvoirs, trouvés en bonne et
due forme, ont arrété les dispositions
sui vantes.
Article Premier.
Considérant que le monopole du commerce
extérieur dans l’Union des Républiques
Soviétistes Socialistes appartient
ä l’Etat, le Gouvernement
suédois accordera ä la Représentation
Commerciale de l’Union la possibilité
Kungl. Svenska Regeringen och Regeringen
för de Socialistiska Rådsrepublikernas
Union, vilka den 15 mars
1924 undertecknat en överenskommelse
för reglerande av handelsförbindelserna
mellan de båda länderna och vilka
finna lämpligt att för denna överenskommelses
giltighetstid fastställa de
rättigheter och förpliktelser, som skola
gälla för det organ, benämnt handelsdelegationen,
vilket av Unionens regering
inrättats för handhavande av utrikeshandeln
med Sverige, hava beslutat
att för detta ändamål ingå ett avtal
och hava till sina fullmäktige utsett:
Hans
Majestät Konungen av Sverige:
Sin
Envoyé extraordinaire och
ministre plénipotentiaire i Moskva
Carl Gerhard von Heidenstam, och
De Socialistiska Rådsrepublikernas
Unions centralexekutivkommitté:
Biträdande folkkommissarien för
utrikes ärenden Maxime Litvinoff,
vilka, efter att hava utväxlat sina fullmakter,
som befunnits i god och behörig
form, överenskommit om följande
bestämmelser.
Artikel 1.
I betraktande av att monopolet å utrikeshandeln
i de Socialistiska Rådsrepublikernas
Union tillhör staten skall
Svenska Regeringen lämna Unionens
handelsdelegation möjlighet att å
svenskt område fullgöra de uppgifter,
Kungl. Maj:ts proposition nr S4.
7
(Texercer sur le territoire suédois les
fonctions imposées å cette Representation
par le Gouvernement de l’Union, ä
savoir:
a) de pourvoir anx intéréts de
1’Union et de ses citoyens en ce qui
conceme le commerce extérieur et de
contribuer au développement des relations
commerciales et économiques
entre la Suéde et l’Union,
b) de regler et d’exercer le commerce
extérieur et 1’échange de marcbandises
entre l’Union et la Suéde dans des conditions
qui ne soient pas contraires aux
dispositions de la loi suédoise.
La Representation Commerciale
jouira en Suéde des droits reconnus aux
corporations (personnes) juridiques
dans 1’article II alinéa 2 de l’arrangement
commercial conclu entre la Suéde
et 1’Union des Républiques Soviétistes
Socialistes le 15 mars 1924.
Article II.
I.a Representation Commerciale, qui
est rattachée ä la Légation de l’Union
des Républiques Soviétistes Socialistes
en Suéde, aura son siége å Stockholm
et sera dirigée par un chef portant
actuellement le titre de Representant
Commercial.
Le Représentant Commercial et son
adjoint appartiendront au personnel
diplomatique de la Légation de l’Union
des Républiques Soviétistes Socialistes.
Article III.
Outre les personnes visées ä 1’article
II, tous les membres de la Representation
Commerciale seront exemptés de
1’impöt suédois sur le revenu qu’ils
pourront tirer de leurs fonctions au
service du Gouvernement de 1’Union
des Républiques Soviétistes Socialistes.
Il est entendu que les membres de la
Représentation Commerciale devront
étre des ressortissants de 1’Union des
Républiques Soviétistes Socialistes
nommés et envoyés å Stockholm par le
Commissariat du Peuple du Commerce
Extérieur et Intérieur de l’Union. Leur
nombre ne devra pas dépasser 40 personnes.
som av Unionens regering ålagts delegationen,
nämligen:
a) att tillvarataga Unionens och
dess medborgares intressen i avseende
å utrikeshandeln och att bidraga till
utvecklingen av de kommersiella och
ekonomiska förbindelserna mellan Sverige
och Unionen;
b) att reglera och handhava utrikeshandeln
och varuutbytet mellan
Unionen och Sverige på sätt som icke
strider mot svensk lag.
Han delsdelegationen skall i Sverige
åtnjuta de rättigheter, som i art. 2,
mom. 2, i det den 15 mars 1924 mellan
Sverige och de Socialistiska Rådsrepublikernas
Union ingångna handelsavtalet
tillerkännas sammanslutningar
(juridiska personer).
Artikel 2.
Handelsdelegationen, som är ansluten
till de Socialistiska Rådsrepublikernas
Unions beskickning i Sverige,
skall hava sitt säte i Stockholm och
stå under ledning av en chef, för närvarande
benämnd handelsdelegat.
Handelsdelegaten och hans ställföreträdare
skola tillhöra den diplomatiska
personalen vid de Socialistiska Rådsrepublikernas
Unions beskickning.
Artikel 3.
Förutom de i art. 2 angivna personerna
skola samtliga medlemmar av
handelsdelegationen vara befriade från
skatt i Sverige för inkomst av sin
verksamhet i de Socialistiska Rådsrepublikernas
Unionsregerings tjänst.
Det är överenskommet, att handelsdelegationens
medlemmar skola vara medborgare
i de Socialistiska Rådsrepublikernas
Union samt utsedda och utsända
till Stockholm av Unionens folkkommissariat
för utrikes och inrikes
handel. Deras antal må icke överstiga
40 personer.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 2''t.
La Representation Commerciale
jouira de 1’exterritorialité pour ses
locaux officiels ä Stockholm.
En outre la Représentation Commerciale
aura le droit de se servir du
chiffre.
Article IV.
La Représentation Commerciale
agissant ä tous égards pour le compte
du Gouveinement de l’Union des Républiques
Soviétistes Socialistes, celui-ci
assumera la responsabilité de toutes
les transactions conclues par son Representant
Commercial ou par les membres
de la Représentation dument
autorisés ä cet effet.
La Représentation Commerciale sera
exemptée de 1’obligation de se faire
inscrire au registre du commerce de la
ville de Stockholm, mais sera tenue de
faire paraitre successivement dans le
Journal Officiel (Post- och Inrikes
Tidningar) le nom des membres de la
Représentation qui ont qualité pour la
représenter. Cette qualité aura force
obligatoire pour ce qui concerne toute
transaction jusqu’å ce que par les soins
de la Représentation Commerciale il ait
été rendu public dans le Journal Officiel
(Post- och Inrikes Tidningar) que
les fonctions du titulaire d’une charge
qualifiée prés la Représentation ont
pris fin.
Artide V.
Les questions judiciaires qui pourraient
surgir au sujet des transactions
commerciales passées par la Représentation
Commerciale, seront réglées conformément
aux lois matérielles et de
procédure suédoises, étant entendu toutefois
que dans le cas ou un accord
existerait entre les parties au contrat la
juridiction soviétique sera admise pour
les transactions passées en Suéde mais
exécutoires en l’Union des Républiques
Soviétistes Socialistes.
Artide VI.
Les biens appartenant å rUnion des
Républiques Soviétistes Socialistes en
Handelsdelegationen skall åtnjuta
exterritorialitetsrätt för sina tjänstelokaler
i Stockholm.
Handelsdelegationen skall dessutom
hava rätt att använda chiffer.
Artikel I.
Då handelsdelegationen i alla avseenden
är verksam å de Socialistiska Rådsrepublikernas
Unionsregerings vägnar,
skall denna regering ansvara för alla
transaktioner, som avslutats av handelsdelegaten
eller av handelsdelegationens
därtill vederbörligen bemyndigade
medlemmar.
Handelsdelegationen skall vara befriad
från skyldighet att anmäla sig
till handelsregistret i Stockholm, men
den skall vara pliktig att i den officiella
tidningen (Post- och Inrikes Tidningar)
undan för undan kungöra namnen
å de av delegationens medlemmar,
som äga behörighet att företräda densamma.
Yarje av dylik behörig medlem
företagen transaktion skall hava
bindande verkan, intill dess att genom
delegationens försorg i den officiella
tidningen (Post- och Inrikes Tidningar)
kungjorts, att dennes anställning
i sådan egenskap vid delegationen upphört.
Artikel 5.
De rättsliga frågor, som kunna uppstå
rörande handelstransaktioner, företagna
av handelsdelegationen, skola i
såväl materiellt som processuellt hänseende
behandlas i enlighet med svensk
rätt; dock må, därest parterna så överenskommit,
i Unionen gällande lag tilllämpas
i fråga om i Sverige avslutade
transaktioner, vilka skola fullgöras
inom de Socialistiska Rådsrepublikernas
Union.
Artikel 6.
I Sverige befintlig egendom, tillhörande
de Socialistiska Rådsrepubliker
-
KungL Maj:ts proposition nr 21^.
9
Suéde pourront, k moins qu’ils ne tombent,
selon las stipulations dn droit International,
sous 1’exercice du droit de
souveraineté, ou ne servent ä 1’activité
officielle de la représentation diplomatique
et consulaire de 1’Union, faire
1’objet de saisie ou d’autres mesures
exécutoires.
Article VII.
I/obligation de payer Timpöt sur le
revenu ä l’Etat et ä la Commune, qui
selon la législation fiscale suédoise incombe
ä la Représentation Commerciale
en tant qu’organe exergant une
activité commerciale, sera régie comme
suit:
Sera considérée comme revenu imposable
une somme forfaitairö de 0.4 %
sur la totalité du chiffre d’affaires des
transactions passées par la Représentation
Commerciale.
La Représentation Commerciale,
tout en étant astreinte, conformément
aux dispositions fiscales suédoises, k
la déclaration de ses revenus, ne sera
toutefois pas tenue de fournir aux autorités
compétentes d’autres informations
que celles qui seront nécessaires pour
fixer la somme forfaitaire susvisée.
Artide VIII.
La présente Convention sera ratifiée
par Sa Majesté le Roi de Suéde avec
1’approbation du Riksdag et par le Comité
Central Exécutif de l’Union des
Républiques Soviétistes Socialistes. Elle
entrera en vigueur le jour de 1’échange
des ratifications, qui aura lieu å Stockholm
aussitöt que faire se pourra.
La Convention restera applicable
,jusqu’ä 1’expiration d’un délai de six
mois k dater du jour de sa dénonciation
par 1’une ou l’autre des Parties Contractantes.
Elle ne portera toutefois
pas ses effets au dela de la durée de
validité de Tarrangement commercial,
conclu le 15 mars 1924 entre la Suéde
et 1’Union des Républiques Soviétistes
Socialistes.
nas Union, skall, såvida den icke enligt
den internationella rättens bestämmelser
är underkastad suveränitetsrätt
eller nyttjas för Unionens diplomatiska
eller konsulära representations officiella
verksamhet, kunna vara föremål
för utmätning eller andra exekutiva
åtgärder.
Artikel 7.
Den handelsdelegationen enligt svensk
skattelagstiftning åvilande skyldigheten
att i egenskap av organ, som idkar
handelsrörelse, erlägga inkomstskatt
till stat och kommun regleras enligt
följande grunder:
Såsom beskattningsbar inkomst skall
anses ett beräknat belopp av 0.4 % av
totalvärdet av handelsdelegationens
handelsomsättning.
Det skall åligga handelsdelegationen
att i enlighet med den svenska
skattelagstiftningens bestämmelser avgiva
deklaration angående sin inkomst,
men den skall icke vara skyldig att
lämna vederbörande myndigheter andra
upplysningar än dem, som äro nödvändiga
för fastställandet av ovannämnda
beräknade belopp.
Artikel 8.
Detta avtal skall ratificeras av
Hans Majrt Konungen av Sverige, under
förutsättning av Riksdagens godkännande,
samt av de Socialistiska
Rådsrepublikernas Unions centralexekutivkommitté.
Det skall träda i kraft
den dag ratifikationshandlingarna utväxlas,
vilket skall äga rum i Stockholm,
så snart ske kan.
Avtalet skall förbliva gällande intill
utgången av sex månader från den
dag, då det av endera fördragsslutande
parten uppsagts, dock icke utöver
giltighetstiden för det den 15 mars
1924 mellan Sverige och de Socialistiska
Rådsrepublikernas Union ingångna
handelsavtalet.
10
KungL Maj:ts proposition nr 24.
En foi de quoi, les Plénipotentiaires
ont signé la présente Convention et
l’ont nranie de leurs cachets.
Fält en double exemplaire å Moscou
le 8 Octobre 1927.
(signé) Carl Gr. v. Heidenstam.
(signé) Maxime Litvinoff.
Protocole Final.
La stipulation de 1’article II, en
vertu de laquelle le Representant Commercial
et son adjoint appartiendront
au personnel diplomatique de la Légation
de l’Union des Républiques Soviétistes
Socialistes å Stockholm, et la stipulation
de 1’article III, en vertu de
laquelle la Representation Commerciale
jouira de 1’exterritorialité poui
ses locaux officiels ä Stockholm, ne
s’opposeront pas å 1’exécution des
significations d’actes å la Representation
Commerciale.
Il est entendu que la limitation å
40 du nombre des membres de la Representation
Commerciale, stipulée k
l’article III, n’exclura pas 1’admission
en Suéde des autres personnes dont
1’emploi pourrait étre requis, le cas
échéant, par 1’activité, prévue ä la Convention,
de la Representation Commerciale,
les dites personnes ne pouvant
toutefois se prévaloir des priviléges
spéciaux réservés aux 40 membres en
vertu des stipulations de 1’article
précité.
Eait en double exemplaire å Moscou
le 8 octobre 1927.
(signé) Carl G. v. Heidenstam.
(signé) Maxime Litvinoff.
Till bekräftande härav hava de fullmäktige
undertecknat detta avtal och
försett detsamma med sina sigill.
Som skedde i Moskva i två exemplar
den 8 oktober 1927.
(undert.) Carl G. v. Heidenstam.
(undert.) Maxime Litvinoff.
Slutprotokoll.
Bestämmelserna i avtalets art. 2, att
handelsdelegaten och hans ställföreträdare
skola tillhöra den diplomatiska
personalen vid de Socialistiska Rådsrepublikernas
Unions beskickning i
Stockholm, och i art. 3, att handelsdelegationen
skall åtnjuta exterritorialitetsrätt
för sina tjänstelokaler i
Stockholm, skola icke utgöra hinder
för delgivning av rättshandlingar med
han delsdelegationen.
Det är överenskommet, att den omständigheten,
att handelsdelegationens
medlemsantal genom bestämmelsen i
art. 3 begränsas till fyrtio, givetvis
icke utesluter, att tillstånd att inkomma
i Sverige må lämnas andra personer,
vilkas anställning i förekommande
fall må befinnas erforderlig med
anledning av delegationens verksamhet,
sådan den regleras av avtalet;
dessa personer skola dock icke åtnjuta
de särskilda förmåner, som jämlikt bestämmelserna
i sistnämnda artikel tillerkänts
de fyrtio medlemmarna.
Som skedde i Moskva i två exemplar
den 8 oktober 1927.
(undert.) Carl G. v. Heidenstam.
(undert.) Maxime Litvinoff.
Eungl. Maj:ts proposition nr
11
Bilaga B.
Redogörelse för de rådsryska liandelsdelegationernas ställning i vissa
främmande länder i Europa.
Redogörelsen omfattar:
dels vissa länder, som träffat en definitiv avtalsenlig reglering med de Socialistiska
Rådsrepublikernas Union angående hithörande förhållanden, nämligen:
Italien,
Lettland,
Norge och
Tyskland;
dels ock vissa andra länder, i vilka Unionen etablerat handelsorgan utan att
en definitiv reglering kommit till stånd, men vilka likväl ur svensk synpunkt
torde erbjuda intresse i detta sammanhang, nämligen:
Danmark,
Finland,
Frankrike,
Storbritannien och
Tjeckoslovakien.
Italien.
Handels- och sjöfartstraktaten mellan Unionen och Italien den 7 februari
1924 innehåller i art. 3 bl. a. följande:
I betraktande av att utrikeshandelsmonopolet i Unionen är tillförsäkrat
staten, tillerkänner italienska regeringen Unionens handelsdelegation och dess
organ rätt att handhava följande uppgifter å italienskt område, nämligen:
1) att tillvarataga Unionens intressen med avseende å utrikeshandeln,
2) att reglera utrikeshandeln och varuutbytet emellan Unionen och Italien
i enlighet med Unionens lagar, i den mån dessa icke äro stridande mot italiensk
lagstiftning,
3) att driva utrikeshandel för Unionens räkning och att främja utvecklingen
av handelsförbindelserna mellan de båda länderna genom ömsesidig information
eller på annat sätt.
Handelsdelegationens chef och medlemmarna av delegationens råd —- vilkas
antal fastställts till 5 — utgöra en integrerande del av den diplomatiska representationen
och åtnjuta personlig okränkbarhet, exterritorialitet för sina lokaler
(bureaux) och de övriga privilegier och immuniteter, som tillkomma medlemmar
av diplomatiska missioner. För närvarande har Unionsregeringen emellertid
ej till italienska utrikesministeriet anmält mer än 3 rådsmedlemmar, vilka
alla hava sin verksamhet förlagd till Milano.
Antalet medlemmar uti handelsdelegationen är i övrigt icke begränsat. Enligt
uppgift till samma ministerium äro f. n. omkring 135 personer anställda
inom densamma (skrivbiträden och vaktmästare inbegripna), varav ett 30-tal
äro italienska medborgare.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 2b.
Någon överenskommelse angående delegationens medlemmars ställning och
angående delegationens skattskyldighet har ej träffats mellan de bägge länderna.
Hittills har Italien dock medgivit skattefrihet, såväl för handelsdelegationens
affärsverksamhet som för dennas rådsryska medlemmar.
Handelsdelegationen och dess organ hava rätt att begagna chiffer.
Unionens regering övertager ansvaret för alla handelsdelegationens transaktioner
(les négociations conclues). Till följd härav få de varor, som hänföra
sig till dessa transaktioner ej bliva föremål för kvarstads- och liknande åtgärder
(des mesures judiciaires de caractére préventif).
Lettland.
Unionens handels delegation har sitt säte i Riga. Dess uppgifter äro enligt
handelsavtalet den 2 juni 1927:
a) att befordra utvecklingen av de kommersiella och ekonomiska förbindelserna
mellan Lettland och Unionen ävensom att företräda Unionens intressen
på utrikeshandelns område;
b) att i Unionens namn reglera dess utrikeshandel med Lettland;
c) att i Unionens namn driva utrikeshandel med Lettland.
Handelsdelegationens chef, hans ställföreträdare och medlemmarna av handelsdelegationens
råd — vilkas antal skall fastställas genom särskild överenskommelse
— tillhöra den diplomatiska personalen vid Unionens beskickning samt
åtnjuta samma rättigheter och privilegier som medlemmar av den diplomatiska
missionen.
Handelsdelegationens i Riga centralstyrelses och avdelningars officiella lokaler
ävensom dess filialers officiella lokaler åtnjuta exterritorialitet.
Därest det skulle bliva nödvändigt att öppna filialer av handelsdelegationen,
skola de platser, där dessa skola öppnas, bestämmas genom särskild överenskommelse
mellan de båda parterna.
Handelsdelegationen och dess filialer hava rätt att begagna chiffer.
Unionsregeringen övertager ansvaret för transaktioner, företagna av handelsdelegationens
chef, av de personer, som bemyndigats att representera händelsdelegationen,
samt av de personer, som dessa därtill bemyndigat.
Av handelsdelegationen företagna, för Unionen bindande legala transaktioner
i Lettland liksom dylika transaktioners ekonomiska resultat äro underkastade
lettisk lagstiftning. Med hänsyn till sovjetregeringens ovannämnda ansvarighet
för av handelsdelegationen företagna transaktioner må dock inga kvarstadseller
andra liknande åtgärder vidtagas mot handelsdelegationens eller dess filialers
egendom.
Domstols lagakraftvunna beslut må ej verkställas mot handelsdelegationens
egendom i de fall, där densamma är avsedd för utövande av Unionens suveränitetsrätt
i enlighet med internationell rätts allmänna föreskrifter eller för handelsdelegationens
officiella verksamhet.
I det till avtalet hörande slutprotokollet tillförsäkras sovjetryska handelsorganisationer
rätt att på fördelaktiga villkor nyttja hamnanläggningar och
statliga varuhus i Lettland samt att i landet arrendera jordområden och därå
uppföra varuhus, elevatorer, kylhus etc.
Norge.
Art. 4 i handels- och sjöfartsavtalet mellan Unionen och Norge den 15 december
.1925 innehåller bl. a. följande:
Kungl. Maj:ts proposition nr
13
Unionens handelsdelegation utövar utrikeshandelsinonopolet, som enligt Unionens
lagar tillkommer dess regering, och utgör i enlighet med samma lagar
en integrerande del av Unionens beskickning i Oslo.
Handelsdelegationens uppgifter definieras på liknande sätt som i det ryskitalienska
avtalet.
Handelsdelegationens chef skall tillhöra rådsryska beskickningen i Oslo. Handelsdelegationen
skall åtnjuta exterritorialitet för sina lokaler, vare sig de äro
belägna i beskickningshuset eller annorstädes.
Antalet av de av handelsdelegationens medlemmar, som tillhöra råds^ska beskickningens
diplomatiska personal, skall fastställas genom särskilt avtal. Då
något dylikt avtal emellertid ej ännu slutits, är det för närvarande endast
handelsdelegationens chef, som åtnjuter diplomatiska rättigheter. Någon begränsning
i övrigt av antalet medlemmar i delegationen har ej föreskrivits.
F. n. utgör detta 16, varav 8 äro medborgare i Unionen.
Ej heller har någon överenskommelse träffats rörande beskattning av handelsdelegationens
verksamhet. Densamma beskattas f. n. ej, liksom ej heller
delegationens medlemmar för inkomst av sin verksamhet i Unionsregeringens
tjänst. Frågan huruvida delegationens underordnade personal i skattehänseende
är likställd med den underordnade kontorspersonalen, anställd vid de
främmande beskickningarna i Oslo, vilken oavsett nationalitet är fritagen från
erläggande av stats- och kommunalskatt för inkomster, den i denna egenskap
åtnjuter, är ännu ej löst, men nämnda personal är dock i praktiken befriad från
skatt för dylik verksamhet.
Delegationen skall kunna ha avdelningar och organ i de viktigaste städerna
och hamnarna i Norge. Dylika avdelningskontor hava upprättats i Bergen och
Vardö men sedermera indragits.
Delegationen skall jämte sina organ äga rätt att använda chiffer.
Unionsregeringen övertager ansvaret för handelsdelegationens i Norge företagna
handelstransaktioner. För transaktioner åter, som avslutas av andra
rådsryska statsorgan, skola allenast dessa vara ansvariga. Rättstvister, som
uppstå i anledning av handelsdelegationens transaktioner på norskt område, skola
avgöras efter norsk rätt.
Handelsdelegationens verksamhet skall icke kunna genom administrativa
regeringsåtgärder underkastas mindre fördelaktiga villkor än dem, som gällde
vid traktatens ingående. Skulle sådant ske genom lag, skall Unionsregeringen
äga rätt att med tre månaders frist uppsäga traktaten.
Tyskland.
Enligt art. 2 av 1925 års tysk-ryska s. k. Wirtschaftsabkommen är, för utövande
av utrikeshandelsinonopolet, en handelsdelegation med säte i Berlin ansluten
(angegliedert) till Unionens ambassad i Tyska Riket.
Handelsdelegationens uppgift är (art. 3)
a) att främja de kommersiella och ekonomiska förbindelserna mellan Tyskland
och Unionen ävensom att företräda dennas intressen på utrikeshandelns
område;
b) att för Unionens räkning reglera utrikeshandeln med Tyskland; samt
c) att för Unionens räkning driva utrikeshandel med Tyskland.
Handelsdelegationens chef, hans båda ställföreträdare och de medlemmar av
delegationens råd, som hava sin bostad i Berlin, skola åtnjuta alla företrädesrättigheter
och förmåner, som’ tillkomma exterritoriella personer. Antalet dylika
personer har dock begränsats till 10. Förutom dessa åtnjuta f. n. omkring
300 till handelsdelegationen hörande personer skattefrihet. Sammanlagda an
-
14
Kungl. Maj :ts proposition nr
talet medlemmar av handelsdelegationen och dess avdelningskontor uppgår till
1,000 ä 1,100, varav ungefär 700 äro fast anställda.
Beträffande frågan om beskattning av delegationen för dess affärsverksamhet
har skattskyldigheten i princip erkänts i art. 7 utan att dock skattskyldighetens
omfattning slutgiltigt fastställts.
Vid undertecknandet fastslogs, att samförstånd rådde därom, att vid uppgörelse
rörande skatten företeende av handelsdelegationens böcker ej skulle
kunna krävas, utan skulle delegationen på begäran ställa till finansministeriets
förfogande skriftliga meddelanden om omsättningens storlek.
Avdelningskontor må upprättas i samförstånd med vederbörande tyska myndigheter.
Dylika finnas f. n. i Hamburg, Königsberg och Leipzig.
I Tyskland av handelsdelegationen företagna rättshandlingar samt dessas
ekonomiska resultat äro underkastade tysk lag.
Exekutiva åtgärder må vidtagas beträffande Unionens i Tyskland befintliga
egendom, såvida den icke enligt internationella rättens bestämmelser är underkastad
suveränitetsrätt eller är avsedd att nyttjas för Unionens diplomatiska
eller konsulära representanters officiella verksamhet.
Danmark.
Det preliminära handelsavtalet mellan Danmark och Unionen av den 23
april 1923, vilket modifierats genom noteväxling den 18 juni 1924 med anledning
av Unionens de jure-erkännande, stadgar i art. 1, att de bägge parterna
skola för att säkerställa detta avtals tillämpning samt för att bereda skydd åt
medborgarnas i de tvenne länderna intressen, medgiva tillträde till sina respektive
områden för en av den andra regeringen utsänd delegation, vilken för sina
lokaler åtnjuter exterritorialitet.
Delegationen skall vara sammansatt av en eller flera officiella representanter
samt av erforderlig personal, vilkens antal skall fastställas genom särskilt
avtal. Beträffande delegationsmedlemmarnas nationalitet föreskrives, att
de skola vara medborgare i det land, till vars representation de höra.
Antalet medlemmar i Unionens handelsdelegation i Köpenhamn uppgår f. n.
till 26 personer, varav tvenne åtnjuta diplomatiska rättigheter.
Enligt dansk uppfattning, som emellertid bestrides från Unionsregeringens
sida, äro medlemmarna, med undantag av de tvenne som diplomater anmälda,
i skattehänseende underkastade dansk lagstiftning. Dock har danska regeringen
efter framställning från Unionens beskickning i Köpenhamn låtit anstå
med utkrävandet av denna personals skatter.
Delegationen äger nyttja chiffer och kurir för förbindelse med Unionens myndigheter.
Mellan delegationen och danska medborgare ingångna kontrakt äro underkastade
lex loci contractus.
• Finland.
Den rådsryska handelsdelegationens ställning i Finland har ej varit föremål
för traktatmässig reglering. I praktiken har tillstånd för dess verksamhet
lämnats, såväl för dess huvudkontor i Helsingfors som för dettas filial i
Wiborg. Antalet inom densamma anställda personer är i den förra staden 58
Kungl. Maj:ts proposition nr 2-4.
15
och i den senare 7. Av dessa åtnjuta chefen för delegationen i Helsingfors
samt chefen för Wiborgavdelningen, vilken har konsuls ställning, immunitetsrättigheter,
den förre på den grund att han räknats tillhöra den rådsryska beskickningen,
den senare på grund av ömsesidighet.
I skatteavseende åtnjuta samtliga vid handelsdelegationen och konsulatet anställda
medlemmar och övriga funktionärer de förmåner, som enligt lagen om
ändring av förordningen av den 8 december 1873 angående kommunalförvaltning
i stad av den 21 december 1923 och lagen om inkomst- och förmögenhetsskatt
av den 5 december 1924 tillerkännas person eller betjäning tillhörande
främmande makts beskickning eller konsulat med de undantag, som regeringen
på grund av ömsesidighet till äventyrs kan medgiva.
Frankrike.
Den rådsryska handelsdelegationen i Frankrike intager icke, i avsaknad
av särskilda traktatbestämmelser, någon särställning i förhållande till den
franska statsmakten. Den är sålunda i allt underkastad dennas i kraft varande
lagstiftning och har samma skatteplikt som vanliga affärsföretag. Dess
verksamhet är underställd fransk lag och franska domstolars behörighet. Ej
heller dess lokaler åtnjuta någon särställning.
Bland dess medlemmar ha dock dels chefen, dels trenne av hans medarbetare
tillerkänts diplomatiska rättigheter i samma utsträckning som andra länders
handelsattachéer. Antalet medlemmar i delegationen är ej begränsat. För
närvarande består delegationen enligt uppgift av över 100 personer, vilka äro
medborgare i Unionen, samt av ett antal personer, vilka äro medborgare i andra
länder.
Storbritannien.
Det brittisk-ryska handelsavtalet av den 16 mars 1921, vilket ingicks innan
Storbritannien de jure erkänt Unionen, har som bekant blivit uppsagt den 26
maj 1927, i samband med de diplomatiska förbindelsernas avbrytande mellan
de båda länderna. För fullständighetens skull torde dock en kort sammanfattning
av detta avtals bestämmelser böra ingå i denna redogörelse.
Enligt avtalets art. 4 äger vardera fördragsslutande parten utse s. k. handelsrepresentanter
till antal, varom tid efter annan överenskommelse må träffas
och som befinnes nödvändigt för att möjliggöra tillämpningen av avtalet. _
Parterna må begränsa tillträdet för sådana personer till närmare angivna
områden och förvägra tillträde till eller uppehåll inom sina områden för envar,
som är persona non grata.
Handelsrepresentanterna skola vara befriade från varje obligatorisk tvångstjänst
ävensom kontribution av varje slag och skola vara oförhindrade att lämna
landet. De skola äga rätt att fritt korrespondera per post, telegraf eller
radio.
Enligt art. 5 i sagda handelsavtal må envar av parterna därutöver utse en
eller flera officiella agenter till ett antal, varom ömsesidig överenskommelse
skall träffas, som äga att vistas och utöva sin verksamhet på den andra partens
område och som skola åtnjuta alla de rättigheter och förmåner, som tillkomma
handelsrepresentanterna, jämte frihet från arrestering och visitering (immunity
from arrest and search).
Vardera parten må dock vägra att som officiell agent mottaga en persona
non grata och må vidare av den andra parten kunna fordra att få honom av
-
16 Kungl. Maj:ts proposition nr 2b.
lägsnad, om det skulle befinnas nödvändigt med hänsyn till allmänt intresse
eller allmän säkerhet.
De officiella agenterna äga chifferrätt, rätt att mottaga och avsända kurirer
jämte vissa andra särskilda företrädesrättigheter.
Enligt art. 6 förbinda sig parterna att generellt tillförsäkra handelsrepresentanter
och officiella agenter såväl det skydd som de rättigheter och förmåner,
som äro nödvändiga för deras handelsverksamhet; dock skola dessa
representanter och agenter städse vara underkastade den allmänna lagstiftningen
(any legislation generally applicable) i respektive länder.
Av intresse i detta sammanhang torde jämväl vara det brittisk-ryska handels-
och sjöfartsavtalet av den 8 augusti 1924, vilket som bekant emellertid
aldrig blev ratificerat av Storbritannien och därför icke trädde i kraft. Av
detta avtals bestämmelser märkas bl. a. följande:
överenskommelsen är träffad med hänsyn till att utrikeshandelsmonopolet
i Unionen tillkommer Unions regeringen och att denna därför äger bedriva
handel direkt genom Unionens handelsrepresentant eller genom annat organ.
Handelsrepresentanten och dennes medhjälpare (medlemmar av handelsrepresentationens
råd) — vilkas antal senare skall bestämmas genom särskild
överenskommelse — skola vara medlemmar av Unionens ambassad i London
och skola åtnjuta alla de privilegier och immuniteter, som i denna deras egenskap
tillkomma dem, däri inbegripet exterritorialitetsrätt för deras ämbetslokaler
i ambassaden. Handelsrepresentationens nuvarande lokaler och sådana lokaler,
som må bliva föremål för framtida överenskommelser, skola därför utgöra
del av ambassaden (form part of the Embassy).
Unionens regering övertager ansvaret för alla transaktioner, som utföras
av handelsrepresentanten eller för dennes räkning, och godkänner, att alla sådana
handelstransaktioner skola vara underkastade brittisk rätt. Med hänsyn
till det ansvar, som Unionsregeringen åtager sig för dessa transaktioner skola
dock varken denna eller dess representanter vara underkastade skyldighet att
ställa säkerhet för verkställigheten av domstolsbeslut.
Tj eckoslovakien.
Genom provisoriskt avtal den 5 juni 1922 mellan Unionen och Tjeckoslovakien
reglerades — utan föregripande av frågan om det hittills uteblivna de
jure-erkännandet •— handelsförhållanden in. m. mellan de båda länderna.
Avtalets _ art. 1 föreskriver, att de båda länderna skola upprätta ömsesidig
representation hos varandra.
Enligt art. 2 åtnjuter Unionsdelegationens i Prag chef ävensom tvenne medlemmar
av densamma alla rättigheter och förmåner, vilka tillkomma den diplomatiska
kåren. I praktiken åtnjuter chefen en beskickningschefs rättigheter.
Cheferna för avdelningsorganen åtnjuta alla rättigheter och förmåner, som
enligt folkrätten och den lokala lagstiftningen tillkomma konsulära representanter.
De funktionärer, vilka enligt ovanstående åtnjuta samma förmåner
som diplomatiska, respektive konsulära representanter, skola vara av rådsrysk
nationalitet.
Övrig personal vid delegationen i fråga åtnjuter samma rättigheter, som
personer i analog tjänsteställning hos andra staters representanter, sålunda
även skattefrihet för inkomst av sin ifrågavarande verksamhet. Personalens
antal är ej genom överenskommelse begränsat samt uppgår f. n. till 77 (vaktmästare
o. d. inberäknade).
Kungl. Maj:ts proposition nr 21f.
17
Beträffande frågan om delegationens beskattning föreligga inga bestämmelser
utöver ett stadgande i art. 14, enligt vilket delegationens handelsverksamhet
i allt skall vara underkastad de inhemska lagarna. Detta har tolkats därhän,
att delegationen även är skattepliktig jämlikt dessa lagars allmänna bestämmelser,
men varken delegationen eller dess medlemmar hava hittills betalat
eller avkrävts någon skatt i Tjeckoslovakien.
Delegationen kan med tjeckoslovakiska regeringens tillstånd bilda filialer
i landets viktigaste centra.
De båda regeringarna förbinda sig att anskaffa tjänstelokaler för motpartens
representation ävensom bostäder för personalen.
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt.
19 käft. (Nr 2-b.)
18
Kungl. Maj:is proposition nr %Jf.
Bilaga C.
Jämförande sammanställning av bestämmelser i avtal mellan vissa europeiska
länder och de Socialistiska Rädsrepublikernas Union rörande
dennas haudelsdelegationer.
1. I fråga om handelsdelegationens uppgifter har i det svensk-ryska avtalet
uttryckligen utsagts, att delegationen skall äga att reglera och handhava utrikeshandeln
och varuutbytet mellan Unionen och Sverige på sätt som icke strider
mot svensk lag. Motsvarande bestämmelse återfinnes i avtalen med Italien och
Norge, men ej i vissa andra såsom t. ex. avtalet med Lettland.°
2. Vad vidare angår frågan om handelsdelegationens förhållande till Unionens
diplomatiska representation stadgar det svensk-ryska avtalet, att allenast
chefen och dennes ställföreträdare skola tillhöra den diplomatiska personalen
vid Unionens beskickning i Stockholm.
I Unionens avtal med Norge stadgas, att antalet av de av handelsdelegationens
medlemmar, som tillhöra den diplomatiska personalen, skall fastställas genom
särskilt -—- hittills ej ingånget ■— avtal. I avtalen med flertalet övriga
här berörda länder föreskrives, att samtliga medlemmar av delegationens styrelse
(råd) eller ett visst antal av dem skola äga diplomatiska företrädesrättigheter.
Detta antal är i avtalet med Tyskland fixerat till 7 och har beträffande
Italien begränsats till 5, under det att detsamma enligt avtalet med Lettland
skall fastställas genom särskild överenskommelse.
I avtalet med Tjeckoslovakien bestämmes, att chefen och tvenne medlemmar
av delegationen skola äga diplomatiska rättigheter samt att cheferna för dennas
filialer skola äga en ställning motsvarande den, som tillkommer andra länders
konsuler. I Danmark åtnjuta tvenne medlemmar av därvarande handelsdelegation
diplomatiska rättigheter.
3. I fråga om exterritorialitet för delegationens lokaler, vilken för overiges
del begränsas till dess tjänstelokaler (locaux officiels ä Stockholm), stadgar.
a) avtalet med Danmark exterritorialitet för handelsdelegationens lokaler;
b) avtalet med Italien exterritorialitetsrätt för delegationens lokaler
(bureaux); , . -n. ,
c) avtalet med Lettland att såväl handelsdelegationen i Riga som dess filialer
äga exterritorialitetsrätt för sina officiella lokaler;
d) avtalet med Norge sådan rätt för delegationens lokaler (bureaux), vare
sig de äro belägna i Unionens beskickningshus i Oslo eller annorstädes,
e) avtalet med Tjeckoslovakien intet direkt i denna fråga. Dock synes av
vissa bestäpimelser i avtalet framgå att exterritorialitetsrätt tillerkänts delegationen
i överensstämmelse med för diplomatisk representation gällande internationell
praxis. Sammanställes detta med avtalets artikel 4, vilken förplikta i
de tvenne regeringarna att anskaffa lokaler och bostäder för respektive delegationer,
dessas chefer och medlemmar, synes framgå, att den här medgivna
exterritorialitetsrätten skulle hava eu betydande räckvidd,
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 2Jf.
f) avtalet med Tyskland exterritorialitetsrätt för vissa av delegationen vid
avtalets ingående disponerade lokaler, vilka preciseras å en till avtalet fogad
plan.
4. Vad angår antalet medlemmar av handelsdelegationen begränsas detta
enligt art. 3 i det svensk-ryska avtalet till 40. Denna bestämmelse utgör dock
icke hinder för att tillstånd att inkomma i Sverige må i förekommande fall
lämnas andra personer för anställning vid delegationen. Anställningen skall
dock vara erforderlig för delegationens verksamhet, sådan denna regleras av
avtalet, och dessa personer åtnjuta icke några särskilda förmåner. 1 fråga om
nationaliteten fastslås, att de skola vara medborgare i Unionen.
Beträffande medlemsantalet innehålla övriga här berörda avtal ingen inskränkning
och i fråga om nationaliteten är förhållandet enahanda med undantag
för avtalen med Danmark och Tjeckoslovakien, av vilka det förra fastställer,
att endast respektive lands medborgare må vara medlem av dess delegation,
under det att det senare stadgar, att de medlemmar av ryska handelsdelegationen,
som åtnjuta diplomatiska eller konsulära rättigheter, skola vara
Tyska medborgare.
5. Vad beträffar handelsdelegationens skattskyldighet för dess affärsverksamhet
torde det svensk-ryska avtalet vara det enda, som slutgiltigt reglerat
denna fråga; flertalet här berörda avtal sakna bestämmelser härom.
Det tjeckoslovakiska avtalet stadgar i art. 14, att delegationens verksamhet
skall vara underställd den tjeckoslovakiska lagstiftningen, vilket i praktiken
tolkats såsom innefattande jämväl de tjeckoslovakiska skattelagarna. Delegationen
har emellertid hittills varken betalat eller avkrävts någon skatt.
I avtalet med Tyskland har skattskyldigheten i princip erkänts av Unionen,
utan att dock skattskyldighetens omfattning slutgiltigt fastställts.
6. Vad åter angår handelsdelegationens medlemmars skattskyldighet, intager
det svensk-ryska avtalet jämväl i detta avseende en särställning i så måtto,
att detsamma definitivt fastslår, att medlemmarna äro befriade från skatt för
inkomst av sin verksamhet i Unionens tjänst. Övriga, här åberopade avtal giva
icke någon sådan allmän regel, men delegationernas medlemmar hava i praktiken
icke någonstädes, med undantag av i Frankrike och Tyskland, avkrävts
sådan skatt.
Det tyska avtalet bestämmer, att av delegationens medlemmar, vilkas antal
för närvarande är 1,000—1,100, skattefrihet skall åtnjutas av omkring 300 personer,
förutom av dem, som tillerkänts diplomatiska privilegier.
7. I det svensk-ryska avtalet finnes ingen bestämmelse om rätt för Unionen
att upprätta filialer av handelsdelegationen.
Sådan rätt tillförsäkras däremot Unionen uttryckligen i avtalen med Lettland,
Norge, Tjeckoslovakien och Tyskland. Även i Italien åtnjuter delegationen
de facto en dylik rätt.
8. Beträffande chifferrätt för handelsdelegationen må anmärkas, att sådan
medgivits i samtliga här berörda avtal utom det med Tjeckoslovakien, vilket
land dock ännu icke erkänt Unionen de jure. Förutom själva delegationen
åtnjuta jämväl dess avdelningskontor dylik rätt i Italien, Lettland och
Norge.
9. Vad slutligen angår frågan i vad mån Unionsregeringen tillhörande, i
respektive länder befintlig egendom kan göras till föremål för utsökningsförfarande
sakna flera av här ifrågavarande avtal bestämmelser i detta hänseende.
Avtalet med Tyskland innehåller dock (Wirtschaftsabkommen art. 7, punkt
2) i stort sett motsvarande stadganden som art. 6 i det svenska.
Enligt art. 3, mom. 4, i det italienska avtalet få de varor, som hänföra sig
till handelsdelegationens i Italien avslutade transaktioner, icke bliva föremål
för förberedande juridiska åtgärder (des mesures judiciaires de caractere pré
-
20
Kungl. Maj:ts proposition nr SJ,..
ventif) såsom kvarstad, skingrings förbud o. d. Det lettiska avtalet innehåller
en i det stora hela analog bestämmelse.
Det tjeckoslovakiska avtalet innehåller i ifrågavarande avseende den bestämmelsen
(art. 16), att Unionens egendom i Tjeckoslovakien och vice versa åtnjuter
det skydd, som enligt internationell rätt tillkommer egendom tillhörande
vänskapligt sinnat lands regering.
Stockholm 1928. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.