Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

1

Nr 23(5.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande
av förslag till visst avtal mellan kronan och
Sala stad; given Stockholms slott den 20 mars 1928.

Kungl. Maj:t vill liärmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande t. f. departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Carl Ekman.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
ä Stockholms slott den 20 mars 1928.

K ärvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Ribbing, Gärde, Pettersson, Hamrin, Almkvist, Lyberg, von Stockenström.

Efter gemensam beredning med chefen för socialdepartementet anför
t. f. chefen för försvarsdepartementet, statsministern Ekman följande.

Sedan beslut fattats, att Västmanlands trängkår skulle förläggas till Sala,
bemyndigade Kungl. Maj:t genom brev den 4 oktober 1901 arméförvaltningens
fortifikationsdepartement att med Sala stad avsluta kontrakt om upplåtelse
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 sand. 201 häft. (Nr 236.) 54i ts 1

o

Kungl. Maj-.ts proposition nr 230.

till Kungl. Maj:t och kronan av äganderätten till vissa invid staden belägna
jordlotter med tillhörande vattenområden i enlighet med utav stadsfullmäktige
därstädes erbjudna villkor. Mellan fortifikationsdepartementet och staden
slöts i anledning härav ett den 5 mars 1902 dagtecknat kontrakt i ämnet,
vilket torde få fogas såsom bilaga (Bil. C) vid statsrådsprotokollet rörande
detta ärende.

Yidare har mellan fortifikationsdepartementet och Sala stad ingåtts ett
den 6 och den 14 juni 1905 dagtecknat kontrakt, varigenom staden till kronan
för en tid av 50 år mot en årlig arrendeavgift av 100 kronor upplåtit ett
område, i areal innehållande omkring 6.4 hektar, för att av trängkåren användas
till skjutbana. I kontraktet har stadgats, bland annat, att, därest
området i fråga före utgången av nämnda tidrymd bleve obehövligt för det
avsedda ändamålet, området skulle i befintligt skick återställas till staden.

År 1906 blev det för trängkåren avsedda etablissemanget i Sala färdigställt
och taget i bruk.

Sedan i samband med försvarsväsendets omorganisation beslut fattats om
att militärförläggningen till Sala skulle upphöra, har kasernkommittén i skrivelse
den 9 juli 1927 framlagt förslag angående omändring av kasernetablissemanget
i Sala till eu anstalt för vård av sinnesslöa. Beträffande den närmare
innebörden av detta förslag hänvisar jag till vad chefen för socialdepartementet
förut denna dag därutinnan till statsrådsprotokollet anfört
vid anmälan av frågan om avlåtande till riksdagen av proposition (nr 165) i
ämnet. Planen på en dylik ändrad disposition av nämnda etablissemang
sammanhänger med frågan om åvägabringande av eu uppgörelse med Sala
stad i anledning av militärförläggningens upphörande. I nyssberörda skrivelse
den 9 juli 1927 har kasernkommittén framlagt resultatet av de förhandlingar,
som i sådant hänseende förts mellan kommittén och Sala stad.
Dessa förhandlingar hava lett till avslutandet av ett den 2 och den 14 augusti
1926 dagtecknat preliminärt avtal, vilket torde få såsom bilaga (Bil. B)
fogas vid statsrådsprotokollet rörande detta ärende. Kommittén har hemställt,
att därest kasernetablissemangets utnyttjande för det föreslagna nya
ändamålet vunne godkännande, ifrågavarande avtal måtte bliva föremål för
Kungl. Maj:ts och riksdagens prövning.

Kasernkommitténs

skrivelse
den 9 iuli
1927.

I nyssnämnda skrivelse den 9 juli 1927 har kasernkommittén till en början
yttrat sig angående betydelsen för Sala stad av 1925 års beslut i försvarsfrågan
samt rörande stadens uppoffringar i anledning av trängkårens ditförläggning.
Härutinnan anför kommittén:

Den fast anställda personalen vid trängkåren med tjänstgöringsskyldighet
i Sala hade under år 1925 uppgått till omkring 100 man. Av dessa hade
11 befunnit sig i officersgraden (1 överstelöjtnant, 4 kaptener, 4 löjtnanter,
1 underlöjtnant och 1 fänrik), 16 i underofficersgraden (5 fanjunkare och 11
sergeanter) samt 62 i manskapsgraden (12 furirer, 14 korpraler, 13 vicekorpraler,
21 volontärer samt 2 hovslagare). Därjämte hade i den för kåren
gällande staten funnits upptagna 7 man tillhörande musikpersonalen, 1 bataljonsläkare,
1 förrådsvaktmästare och 3 hantverkare. Det belopp, som under

Kungl. Maj:ts proposition nr 286. 3

år 192a utgått till kårens personal i avlöning och såsom arvode, kunde i
runt tal, inklusive dyrtidstillägg, beräknas till 250,000 kronor.

Till ytterligare belysning av kårens personalstyrka enligt 1901 och 1914
års härordningar samt avlöningsförmåner m. m. linge kommittén åberopa
nedanstående tablå.

Härordning
av ilr

A ii

t a 1

Summa

beräknade

avlönings-

förmåner

Årskon-

tingent

värn-

pliktiga

Utbild-

Officerarei

Under-

officerare

Manskap

Musik-

personal

Civil-

militär

personal

Summa

ningstid
för värn-pliktiga

1901 ......

15 j

18

73

8

8

122

223,000

240

240

1914 ......

12

14

62

7

5

100

250,000

240

f 240 1
fl651 !

Att märka vore, att avlöningsförmånerna till kårens fast anställda personal
enligt 1901 års härordning — utan det tillägg av 75 procent, varmed jämlikt
de av kommittén tillämpade grunder höjning skett i tablån — kunde
beräknas hava uppgått till i runt tal 127,500 kronor.

Yad anginge Sala stads uppoffringar för Västmanlands trängkår, hade
staden i ett till Svenska stadsförbundet lämnat meddelande uppskattat sina
prestationer på grund av kontraktet den 5 mars 1902 (se Bil. C) på följande
sätt:

Värdet av mark, som staden dels inköpt av enskilda personer,
dels ock exproprierat för att överlämnas till kronan
för trängkårens räkning, i areal innehållande cirka 17

hektar................................................................................... kronor 53,755: 94

Framdragande till kasernområdet av vatten- och avloppsledningar
........................................................................... » 9,323:32

Summa kronor 63,079: 26

Enligt lämnad uppgift hade vidare aktiebolaget Sala elektricitetsverk, i
vilket bolag staden ägde så gott som samtliga aktier, låtit utdraga ledning
för leverans av elektrisk ström till kasernområdet för en på trängkåren belöpande
kostnad av omkring 4,000 kronor.

Folkmängden i Sala hade vid slutet av år 1926 utgjort omkring 8,000
personer.^ Den inkomst, varå utskylder för år 1926 utdebiterats, hade uppgått
till 5,278,000 kronor och det samma år utdebiterade beloppet till 358,919
kronor. Kommunalskatten hade de senaste åren (1925 och 1926) varit 6
kronor 80 öre per bevillningskrona.

Beträffande kasernetablissemanget i Sala samt de markområden, som av
staden ställts till trängkårens disposition, har kommittén anfört följande.

Hela det av Västmanlands trängkår disponerade markområdet innehölle
i areal omkring 28.6 5 hektar, därav 11.65 hektar utgjordes av en kronoegendom,
förra bergshauptmansbostället Väsby.

Genom ett år 1902 upprättat kontrakt hade Sala stad till kronan för anläggande
av ett trängförråd och för uppförande av ett trängetablissemang i
Sala upplåtit ett markområde om cirka 17 hektar eller i gammalt ytmått
33 tunnland 15.08 kappland jämte tillhörande vattenområde i den s. k.
Lillån. Den sålunda upplåtna marken vore belägen å ömse sidor om den

*) Under det s. k. provisoriet från och med 1920 års klass.

4

Kungl. Maj-.ts proposition nr 236.

från Sala stad i nordlig riktning ledande allmänna landsvägen (Broddbovägen)
på ett avstånd från själva staden av något mer än en kilometer. A
en av distriktslantmätaren F. Torbjörnsson under år 1926 upprättad karta
hade närmare utmärkts de jordområden, som för närvarande disponerades
av den till Sala förlagda trängkåren.

Själva trängkårsetablissemanget, vilket under åren 1904—1905 uppförts å
det av staden för ändamålet upplåtna markområdet, beläget väster om Broddbovägeu,
bestode av ett flertal byggnader. Trängkårens kanslibyggnad (å
kartan betecknad med 1) och kasernbyggnad (betecknad med 2) vore uppförda
å ägolotten nr 285. Det egentliga kasernområdet omfattade förutom
nämnda ägolott jämväl ägolotterna nr 255 och 286. För kårens räkning
funnes å området uppförda exercislius, stall, ridhus, sjukstall, vagnbod, skosmedja,
matinrättningsbyggnad, varmbadhus, marketenteri samt en del andra
smärre byggnader. Härtill komrne en särskild sjukhusbyggnad, vilken färdigställts
och tagits i bruk under år 1912.

Till det nordost om allmänna landsvägen (Broddbovägen) liggande markområdet,
vilket Sala stad jämväl upplåtit till kronan enligt 1902 års kontrakt,
hade förlagts det för trängkåren avsedda trängförrådet. Denna mark, i areal
innehållande omkring 6 hektar 40 ar, gränsade i öster till statens järnvägars
område och till Lillan samt utgjorde andel av ägolotterna nr 253
och 258. Å ägolotten nr 253 funnes uppförda tre större förrådsbyggnader
av plåt (intendenturförråd, sjukvårdsförråd och vinterfordonsförråd). Ä
nordöstra delen av ägolotten nr 258 vore belägna ett förplägnadsmagasin, eu
materialbod och eu förvaltarebostad. Därjämte funnes å sistnämnda ägolott
anordnat ett reningsverk med septic-tank, till vilken anläggning det från
kasernetablissemanget kommande spillvattnet avleddes för att renas, innan
detsamma utsläpptes i Lillån.

Kronan hade erhållit lagfart å ägolotterna nr 285 och 286 den 13 maj
1913 samt å ägolotten nr 255 och de för trängförrådet avsedda andelarna av
ägolotterna nr 253 och 258 den 20 april 1903.

Trängkårens övningsfält utgjordes dels av ägolotten nr 284, vilken staden
enligt 1902 års kontrakt ställt till kronans disposition och som lagfarits för
kronan den 13 maj 1913, dels ock av östra delen av kronoegendomen förra
bergshauptmansbostället Väsby, vanligen benämnd Väsby kungsgård. I samband
med trängkårens förläggning till Sala. hade denna fastighet, som gränsade
omedelbart intill den av staden upplåtna ägolotten nr 284, upplåtits till
trängkåren (jfr prop. nr 28 till 1903 års riksdag). I areal innehölle denna
del av bostället 6.9 7 hektar. En äldre mangårdsbyggnad, vilken inretts till
bostäder för trängkårens underofficerare, samt vissa ekonomibyggnader vore
belägna å östra delen av fastigheten. En till bostad för kårchefen avsedd
villabyggnad hade därjämte förlagts till detta område.

Förra bergshauptmansbostället Väsbys västra del, i areal innehållande
4.6 81 hektar, vore belägen helt skild från boställets östra del. Jämväl den
västra delen av bostället, vilken vanligen benämndes Måns Olsängen och
vore obebyggd, hade emellertid överlämnats till trängkårens disposition
(jfr prop. nr 59 till 1907 års riksdag). Räknat efter befintlig körväg låge
detta område 900 meter och i rät linje omkring 400 meter från trängetablissemangets
västra gräns. Måns Olsängen, som vissa tider använts såsom
betesmark för kårens remonter, men under senare år varit utarrenderad, torde
icke omedelbart hava varit nödvändig för kårens räkning. Fastigheten hade
dock reserverats för att vara tillgänglig vid eventuellt markbvte, i händelse
det i en framtid skulle visat sig vara nödvändigt verkställa en utvidgning
av trängetablissemangets område. På grund av sitt avskilda läge hade

Kungl. Maj it* proposition nr ,''JiU). •>

donna del av bostället varit utan större betydelse för trängkåren ur övningssynpunkt.

För att användas såsom skjutbana liade Sala stad jämlikt 1905 års kontrakt
till kronan för trängkårens räkning med nyttjanderätt upplåtit ett omkring
tre kilometer norr om staden beläget markområde, i areal innehållande 0.4
hektar.

Beträffande slutligen det uppgjorda förslaget till avtal mellan kronan och
Sala stad yttrar kommittén:

För att kunna utnyttja kasernetablissemanget i Sala för annat än ursprungligen
avsett ändamål hade det varit nödvändigt att härom träffa uppgörelse
med Sala stad.

Efter förhandlingar med representanter för staden liade ett skriftligt avtal
kommit till stånd rörande det framtida användandet av Salakasernen (se
Bil B).

Huvudförutsättningen för avtalet vore, att kasernetablissemanget i Sala
inreddes till en statsanstalt av i det föregående antytt slag samt att detta
skedde inom den närmaste tiden.

För staden komme givetvis förläggandet av en statsinstitution till etablissemanget
att medföra vissa fördelar. De skatteintäkter, som kunde beräknas
intiyta till staden från de vid anstalten anställda befattningshavarna, torde
i stort sett komma att motsvara vad den fast anställda personalen vid trängkåren
i dylikt hänseende haft att erlägga. Vidare kunde förutsättas, att eu
dylik sjukvårdsanstalt ur konsumtionssynpunkt komme att tillföra staden
betydliga förmåner. Då anstalten skulle inrymma 323 vårdplatser, torde
den personal, som bleve nödvändig för vård och tillsyn av patienterna ävensom
för anstaltens drift, (läkarpersonal, kontorspersonal, sjukvårdspersonal
och ekonomipersonal) komma att uppgå till omkring 100 personer, däri inberäknat
extra befattningshavare. Härtill komme jämväl de särskilda befattningshavarnas
familjemedlemmar.

Vid de med Sala stad förda förhandlingarna hade från stadens sida gjorts
framställning om att eu del av den mark, som staden på sin tid överlåtit
till kronan för trängkårens räkning, måtte återställas till staden. Staden
hade sålunda begärt att återbekomma det nordost om allmänna landsvägen
liggande markområdet, utgörande andelar av ägolotterna nr 253 och 258,
jämte därå uppförda byggnader. För den ifrågasatta nya anstaltens räkning
hade staden förklarat sig villig att alltjämt ställa till kronans förfogande det
markområde, som vore beläget väster om den från Sala stad i nordlig riktning
ledande allmänna landsvägen, den s. k. Broddbovägen.

Trängkårens kasernetablissemang vore, såsom av det föregående framginge,
uppfört å sistomförmälda markområde, varemot trängförrådet vore
beläget å de nordost om nämnda landsväg liggande, av staden upplåtna
jordområdena.

Staden hade vidare vid förhandlingarna hemställt, att västra delen av bergsliauptmansbostället
Väsby eller den s. k. Måns Olsängen måtte utan vederlag
överlämnas till staden. Till stöd för denna begäran hade staden framhållit,
att det redan vid de underhandlingar, som år 1902 förts mellan kronan och
staden i samband med trängkårens förläggande till platsen, från stadens
sida uppställts såsom villkor för att staden skulle upplåta mark åt trängkåren,
att kronan skulle till staden avstå Måns Olsängen. Då kronan
emellertid icke kunnat avhända sig denna fastighet utan riksdagens godkännande
och tiden icke medgivit, att ärendet förelädes riksdagen, hade
staden måst avstå från sitt yrkande i denna del. Som ifrågavarande jordområde
huvudsakligen utgjordes av betesmark, kunde detsamma, enligt vad

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

staden framhållit, icke för kronan anses hava något större värde. Med
hänsyn till att staden i närheten av området hade ett med lantbruk förenat
barnhem och sålunda kunde på bästa möjliga sätt utnyttja detsamma, kunde
markområdet anses få ett högre värde, om staden förvärvade detsamma.

Då den nya anstalt, som skulle inredas i kasernetablissemanget i Sala,
till huvudsaklig del skulle avses för vård av sådana sinnesslöa, varom avhandlades
i § 28 sista stycket i gällande hospitalsstadga, syntes det markområde,
som skulle ställas till anstaltens förfogande, kunna begränsas till
det väster om Broddbovägen belägna området. En stor del av patienterna
vid anstalten måste beredas sysselsättning inomhus. För dylikt ändamål
kunde arbetssalar inredas i kasernbyggnadens vindsvåning. Vissa kategorier
av de sjuka borde emellertid erhålla möjlighet att sysselsättas med trädgårdsarbete.
Anstalten måste i följd härav till sin disposition hava, förutom
utrymme för promenadgårdar m. m., erforderligt område för anordnande av
trädgårdsanläggningar. Något egentligt jordbruk torde däremot icke kunna
ifrågakomma vid anstalten.

Enligt kommitténs mening borde för den nya anstalten tagas i anspråk
ägolotterna nr 255, 284, 285 och 286, vilka av‘staden upplåtits till kronan
för trängkårens räkning, samt därjämte östra delen av f. d. bergsliauptmansbostället
Väsby. Som sistberörda markområde innehölle i areal 6.9"
hektar samt nyssnämnda fyra ägolotter tillhopa hade en ytvidd av något
mer än^lO hektar, skulle för anstalten kunna reserveras ett jordområde om
cirka 1 i hektar. Detta måste, med hänsyn till vad ovan anförts, anses vara
tillräckligt.

Vid förhandlingarna hade såsom nämnts från stadens sida framställts
yrkande om att kronan skulle till staden återställa de nordost om landsvägen
belägna jordområdena (delar av ägolotterna nr 253 och 258). Jämväl de härå
uppförda, kronan tillhöriga byggnaderna hade staden utan ersättning velat
förvärva. För staden måste dessa jordområden äga ett visst värde, enär
marken i en framtid med fördel torde kunna försäljas såsom egnahemstomter.
6

Som nu ifrågavarande markområden icke med nödvändighet torde vara
erforderliga för den tilltänkta anstaltens räkning, hade kommittén ansett sig
till huvudsaklig del kunna tillmötesgå stadens begäran om att återbekomma
desamma, Det område, varå förvaltarebostaden, förplägnadsmagasinet och
materialboden vore belägna, hade emellertid undantagits. Dessa byggnader
torde kunna komma till användning för den nya anstalten. Särskilt syntes
förvaltarebostaden lämpligen kunna inredas till bostad för ett par befattningshavare
vid anstalten. Ett jordområde om cirka 4,600 kvadratmeter, beläget
å nordöstra delen av ägolotten nr 258, omedelbart intill statens järnvägars
område, skulle sålunda alltjämt bibehållas i kronans ägo. Vidare skulle det
å samma ägolott befintliga reningsverket med septic-tank jämte erforderligt
tomtområde om cirka 900 kvadratmeter undantagas för kronans räkning.
Enligt det med Sala stad träffade avtalet skulle den nordost om landsvägen
i övrigt belägna marken, med en areal av omkring 5 hektar 85 ar, av kronan
återställas till staden.

Kommittén hade vidare ansett sig böra tillstyrka, att västra delen av
bergshauptmansbostället Väsby eller den s. k. Måns Olsängen med äganderätt
överlätes till staden. Enligt en år 1905 av förste lantmätaren i Västmanlads
län upprättad karta med beskrivning över kronoegendomen 3/16
mantal Väsby omfattade denna del av egendomen 2.3 6 hektar åker, 1.193
hektar odlingsmark och 1 .lss hektar skogsmark. Vid en uuder år 1905 i
vederbörlig^ ordning företagen arrende- och saluvärdering å området hade
detsamma åsatts ett saluvärde av 2,400 kronor, därav 333 kronor för växande

Kanyl. Muj:ts proposition nr 21 >6. i

skog. Under förutsättning att området utarrenderades och arrendetiden
bestämdes till fem år, beräknades liärvid arrendevärdet för området till To
kronor.

Givet vore, att denna del av kronoegendornen numera måste anses aga
ett något högre värde än vad som uppskattningen år 1905 utvisade. Då
självständigt jordbruk icke kunde bedrivas å området och detsamma på grund
av sitt avskilda läge icke lämpligen syntes böra tagas i anspråk för den
nya anstaltens behov, skulle kronan icke hava annan möjlighet an att alltjämt
utarrendera området. Det arrendebelopp, som vid dylik utarrendering
skulle kunna erhållas, torde icke uppgå till mer än ett eller annat hundratal
kronor. Då Sala stad däremot torde kunna hava användning för området,
hade kommittén ansett, att kronan borde ställa sig tillmötesgående mot stadens
hemställan att med äganderätt fa förvärva detsamma.

Det i Sala befintliga trängförrådet komme med sannolikhet efter Västmanlands
trängkårs indragning att förflyttas från platsen. Ett bibehållande
av förrådet skulle komma att medföra dryga utgifter för tillsyn och vakthållning.
I närheten av de nuvarande förrådsbyggnaderna hade under de
senaste" åren uppförts ett tegelbruk. Visserligen vore detta tegelbruk beläget
på östra sidan om järnvägslinjen, men avståndet till trängkårens förrådsbyggnader
uppginge icke till mer än bortåt 100 meter. Ur eldf are synpunkt
torde det vara förenat med viss risk för kronan att alltjämt hava ett större
trängförråd förlagt till denna plats. Flera skäl talade sålunda för att detta
förråd successivt bortflyttades till annan ort.

Enligt det med Sala stad träffade avtalet skulle den mark, varå det egentliga
trängförrådets byggnader vore belägna, återställas till staden den 1 juli
1928. Förrådsbyggnaderna, vilka alltjämt med undantag av intendenturförrådet
skulle tillhöra kronan, skulle bortföras senast den 1 juli 19130. Under
första hälften av sistnämnda år borde alltså trängförrådet i sin helhet förflyttas
från Sala, och syntes i samband härmed åtgärder böra vidtagas för
förflyttning eller försäljning av de kronan tillhöriga förrådsbyggnaderna, som
vore belägna å den mark, staden skulle återbekomma.

Vidkommande den byggnad, som inrymde intendenturförrådet, hade Sala
stad slutligen hemställt, att åtminstone denna byggnad måtte med äganderätt
tillfalla staden. Byggnaden, som av staden skulle flyttas till annan
plats i Sala, skulle enligt stadens uppgift lämpligen kunna användas for
förvaring av brandredskap. Då denna byggnad, vilken, å situationsplanen
över trängkårens område betecknad med hr XI, uppförts före år 1903, icke
torde för kronan äga något större värde, hade kommittén ansett sig kunna
framställa förslag om att densamma skulle utan ersättning tillfalla staden.

I avtalets § 1 hade angivits de jordområden, som kronan alltjämt skulle
behålla av den mark, staden enligt 1902 års kontrakt upplåtit till kronan för
trängkårens räkning. § 2 innehölle föreskrifter om att staden skulle återbekomma
de nordost om allmänna landsvägen belägna jordområdena. Härvid
hade dock undantag skett för de två områden, varå reningsverket samt
förvaltarebostaden, förplägnadsmagasinet och materialboden vore belägna,
och hade i § 3 närmare bestämmelser lämnats rörande de sålunda undantagna
jordområdenas läge och omfattning. Kronan, som hittills varit berättigad
att låta avleda spillvatten från reningsverket till Lillån, hade alltjämt
tillförsäkrats denna rätt, i den mån Sala stad ägde förfoga över vattnet
i Lillån, men skulle kronan vara skyldig tillse, att sanitära olägenheter icke
uppkomme i följd av detta medgivande. Därest vederbörande hälsovårdsmyndighet
skulle finna nödvändigt föreskriva särskilda åtgärders vidtagande
till förekommande av vådor i sanitärt hänseende, skulle kronan sålunda vara
pliktig att på sin bekostnad låta utföra härför erforderliga anordningar.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

Såsom förut nämnts, skulle det s. k. intendenturförrådet utan ersättning
tillfalla Sala stad. Härom meddelades föreskrifter i avtalets § 4. Vidare
stadgades i denna paragraf, att övriga byggnader, belägna å mark, som
skulle till staden återställas, skulle bortföras från platsen före den 1 juli
1930. J

I § 5 liade intagits bestämmelser om överlåtelse till staden av den s. k.
Måns Olsängen.

§ 6 lämnade föreskrifter om tiden för tillträdet av den till staden överlåtna
marken ävensom av intendenturförrådet. Särskild avhandling skulle
upprättas mellan kronan och staden angående överlåtande till staden av
förut angivna fastigheter, men skulle dessförinnan avstyckning verkställas av
de markområden, som kronan skulle behålla öster om allmänna landsvägen,
d. v. s. de båda jordområden, varå reningsverket samt förvaltarebostaden
och närliggande byggnader vore belägna. " Samtliga kostnader för avstyckning
och lagfart hade staden åtagit sig bestrida.

A de jordområden, som staden skulle återbekomma av kronan nordost
om allmänna landsvägen, torde i en framtid komma att uppföras bostäder.
För att hindra, att byggnader förlädes omedelbart intill landsvägen och sålunda
med insyn över den tilltänkta anstaltens område, hade överenskommelse
träffats därom, att på en i avtalets § 7 närmare angiven sträcka av
omkring 300 meter icke skulle få uppföras byggnader närmare landsvägen
än 30 meter. A kartan hade närmare utmäi''kts det område, som sålunda
skulle vara fritt från bebyggelse. Staden liade medgivit, att servitutsinteckning
till säkerhet härför finge meddelas i de till staden överlåtna andelarna
av ägolotterna nr 253 och 258.

Den från Sala stad till trängkårens kasernetablissemang i nordlig riktning
gående allmänna landsvägen (Broddbovägen) gjorde vid Väsby kungsgård
en tvär krök. Från stadens sida hade framhållits, att det ur allmän
synpunkt vore ett önskemål, att en uträtning av denna väg kunde komma
till stand och att den ur trafiksynpunkt farliga vägkröken vid kungsgården
kunde försvinna. Med anledning härav hade staden hemställt, att kronan
måtte medgiva staden rätt att utan ersättning få framdraga allmän väg över
ägorna till östra delen av förra bergshauptmansbostället Väsby från nuvarande
vägkröken söder om chefsbostället över ån fram till clen nuvarande
vägen omkring 200 meter söder om kasernetablissemanget. Ä kartan hade
närmare utmärkts vägens ungefärliga sträckning enligt det av staden framlagda
förslaget.

Framdragandet av den sålunda ifrågasatta vägen borde kronan enligt
kommitténs mening icke motsätta sig. Visserligen komme det för anstaltens
räkning avsedda markområdet att genomskäras av den nya vägen, men de
härmed förbundna olägenheterna torde icke bliva av större betydelse. Kommittén
hade därför ansett sig böra tillstyrka, att vägen måtte få uträtas på
sätt staden föreslagit. Bestämmelser härom hade intagits i avtalets § 8.

Vid tiden för upprättandet av det med Sala stad träffade avtalet hade
närmare undersökningar icke hunnit verkställas för att utröna, vilken omfattning
en till det nuvarande kasern etablissemanget förlagd sjukvårdsanstalt
skulle kunna erhålla. Enligt preliminära beräkningar borde dock bortåt 200
patienter kunna beredas vård inom den förefintliga kasernbyggnaden. Med
anledning liärav hade i avtalets § 9 intagits föreskrifter om att i etablissemanget
skulle inredas en anstalt för vård av minst 180 patienter. Sedan
fullständiga ritningar till omändring av kasernetablissemanget för det nya
ändamalet blivit uppgjorda, hade det visat sig att, därest vissa tillbyggnader
verkställdes, plats torde kunna beredas för 300 patienter. För den händelse
den nuvarande sjukhusbyggnaden vid trängkåren jämväl inreddes såsom en

Kuntjl. Maj:ts proposition

in■

särskild vårdavdelning i stället för att omändras till personalbostäder, som
kommittén till eu början ifrågasatt, kunde antalet vårdplatser ökas till 323.
Patientantalet vid den nya anstalten komrne sålunda att bliva betydligt
större än vad i avtalet med Sala stad angivits.

I § 10 av avtalet meddelades bestämmelser om att staden alltjämt skulle
underhålla den till kasernetablissemangets gräns framdragna vattenledningen
samt efter mätare lämna den institution, som komme att inrymmas i etablissemanget,
behövligt vatten från stadens ledning till samma partipris,
som gällde eller framdeles kunde bliva gällande för andra avnämare av lika
stor vattenmängd. Den till förvaltarebostaden framdragna vattenledningen
skulle kronan fortfarande äga disponera. Staden hade tillerkänts rätt att
tillkoppla avgreningsledning till den till kasernområdet utdragna lmvudvattenledningen
samt framdraga avgreningsledning över kronans mark.

Enligt det mellan kronan och staden den 6/14 juni 1905 upprättade kontraktet
hade staden till kronan upplåtit ett markområde, beläget ungefär tre
kilometer norr om staden och innehållande i areal omkring 6.4 hektar, för
att av Västmanlands trängkår användas till skjutbana. Detta markområde,
som upplåtits för eu tid av 50 år och mot en årlig arrendeavgift av 100
kronor, skulle emellertid enligt bestämmelse i kontraktet, därest området
redan före utgången av nämnda tid bleve obehövligt för det avsedda ändamålet,
återställas till staden i det skick, det då befunnes, och skulle i samband
härmed 1905 års kontrakt upphöra att gälla. Då Västmanlands trängkår
skulle indragas från den 1 januari 1928 samt skjutbanan icke torde vara
behövlig för kårens räkning efter den 1 juli sistnämnda år, hade i det nu
med staden träffade avtalet intagits föreskrifter om, att skjutbaneområdet
sistberörda dag skulle i då befintligt skick återställas till staden. 1905 års
kontrakt skulle samtidigt upphöra att vara gällande. I § 11 återfunnes bestämmelser
härom.

Enligt stadgande i § 12 hade staden atagit sig ansvara för att aktiebolaget
Sala elektricitetsverk skulle tillhandahålla den nya institution, som
komme att inrymmas i kasern etablissemanget, elektrisk ström jämlikt kontrakt
till samma partipris, som gällde eller framdeles kunde bliva gällande
för andra avnämare av lika stor kvantitet dylik ström. Att staden kunnat
åtaga sig en dylik förpliktelse berodde på, att staden ägde sk gott som
samtliga aktier i nämnda bolag.

De om- och tillbyggnadsarbeten, som måste komma till stånd inom
kasernetablissemanget för att inreda detsamma till en sjukvårdsanstalt av
det slag, kommittén förutsatt, syntes kunna utföras under en tidrymd av
högst två år. Under förutsättning att 1928 års riksdag beviljade medel för
omändringsarbetenas verkställande, torde dessa kunna taga sin början under
hösten 1928. Under förra hälften av år 1930 borde dessa arbeten hinna
bliva slutförda.

För den händelse kasernetablissemanget icke före den 1 juli 1930 tagits
i bruk för sitt nya ändamål, hade staden hemställt, att viss ersättning måtte
för tiden därefter utgå till staden. Då staden under ombyggnadstiden icke
kunde påräkna samma inkomster, som tillförts staden från trängkårens befattningshavare
i form av skatter m. m., samt staden sålunda hade ett stort
intresse av att den nya anstalten snarast kunde träda i verksamhet, hade
staden påyrkat att erhålla garanti för att anstalten inom rimlig tid komme
till stånd. Kommittén, som i tidigare förekommande fall ansett sig böra
tillmötesgå framställningar av nu förevarande art, hade i avtalets § 13 låtit
införa en garantibestämmelse av det slag, staden åsyftat. Värdet av den
mark, som staden kostnadsfritt ställt till kronans förfogande för den nya
anstaltens räkning, kunde i runt tal uppskattas till 35,000 kronor. Som

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

Yttrande av
arméförvaltningens

fortifikationsdepartement.

Departements chefen.

stadens utgifter för framdragande av vatten- och avloppsledningar uppgått
till 9,323 kronor 32 öre samt kostnaden för anläggande av elektriska ledningar
till kasernområdet beräknats till cirka 4,000 kronor, skulle stadens
uppoffringar sammanlagt belöpa sig till en summa av något mer än 48,000
kronor.

Som staden skäligen borde åtnjuta ränta å det sålunda utlagda kapitalet
efter fem procent, skulle den ersättning kronan borde utgiva till staden
uppgå till 2,400 kronor för varje år. Det ersättningsbelopp, som staden
skulle äga uppbära av kronan, för den händelse anstalten icke trädde i
verksamhet före den 1 juli 1930, hade emellertid av kommittén avrundats
uppåt till 2,500 kronor per år. Om anstalten icke komme att börja sin
verksamhet förrän den 1 april 1932, skulle staden efter nu angivna beräkningsgrund
bliva berättigad uppbära en gottgörelse av 4,375 kronor. Härvid
vore dock att beakta, att ersättningen på grund av bestämmelsen i avtalets
§ 14 kunde bliva i någon mån reducerad. För varje kalenderår efter den
1 juli 1933 skulle ersättningen under enahanda förutsättning utgå till staden
med ett dubbelt så högt belopp för år räknat eller sålunda med 5,000 kronor
per kalenderår.

Vid tiden för upprättandet av det med Sala stad träffade avtalet hade
definitivt beslut icke fattats om, när 1925 års försvarsorganisation skulle
vara helt genomförd. Den beslutade indragningen av vissa truppförband
skulle äga rum vid av Kungl. Maj:t bestämd tidpunkt under budgetåret
1927—1928, dock icke före avslutandet av 1927 års repetitionsövningar. Med
anledning härav hade i avtalets § 14 införts en föreskrift om att, därest
beslut komme att bliva fattat därom, att indragningen av Västmanlands
trängkår skulle äga rum å senare tidpunkt än efter repetition sövningarna
1927, skulle samtliga de i avtalet intagna tidsbestämmelserna framflyttas
med samma tidsperioder, som kunde bliva fastställda för trängkårens fortfarande
bestånd.

Arméförvaltningens fortifikationsdepartement har, efter vederbörande militärmyndigheters
hörande, i utlåtande den 6 augusti 1927 förklarat sig icke
hava något att erinra mot det föreslagna avtalet med Sala stad.

Genomförandet av 1925 års härordningsbeslut har, såsom av det anförda
framgår, för Sala stads vidkommande haft till följd, att Västmanlands trängkårs
förläggning till staden upphört. Det av kasernkommittén i anledning
härav uppgjorda förslaget till avtal (se Bil. B) mellan kronan och staden —
vilket förslagsavtal grundats på den förutsättningen, att det ledigblivna trängkårsetablissemanget
skall omändras till en sinnessjukaustalt med viss beläggningsmöjlighet
— har av mig underkastats granskning i samråd med
chefen för socialdepartementet.

Såsom nämnde departementschef tidigare i dag i samband med behandling
av frågan om kasernetablissemangets framtida användning anfört, kar
det med hänsyn till den avsevärda ökning av platsantalet i nyssnämnda
anstalt, som vid bifall till departementschefens förslag skulle vinnas i förhållande
till vad kasernkommittén beräknat, ansetts angeläget, att anstalten
till sitt förfogande erhåller större jordområde än som enligt kasernkommitténs
förslagsavtal skulle bliva fallet. För detta ändamål hava, såsom departementschefen
i nyssnämnda sammanhang jämväl omförmält, förnyade under -

11

Kuugl. Maj:ts proposition nr 2U(5.

handlingar upptagits med representanter för Sala stad. Härvid liar staden
förklarat sig beredd att avstå från den mark — med undantag av den s. k.
Måns Olsängen — som enligt kommitténs avtal skulle tillfalla staden. Hela
det markområde med eu areal av omkring 24 hektar, som Västmanlands
trängkår tidigare haft till sitt förfogande såsom kasernområde, trängförråd
och övningsfält, skulle sålunda avses för anstaltens behov.

Vissa jämkningar i det av kasernkommittén framlagda förslaget till avtal
med Sala stad hava blivit påkallade med hänsyn till att kronan skall behålla
större markareal än kommittén förutsatt. Fördenskull har, i anslutning till
de senast med staden förda underhandlingarna, upprättats ett nytt avtalsförslag
i ämnet. Innehållet i detta nya förslag, vilket — frånsett nyssberörda
ändringar beträffande jordområdena — i huvudsak ansluter sig till
kasernkommitténs förslag, framgår av den bilaga (Bil. A.), som torde få fogas
vid statsrådsprotokollet i detta ärende.

Under hänvisning till vad av kasernkommittén anförts såsom motivering
till de i kommitténs förslag upptagna särskilda bestämmelserna torde jag
kunna inskränka mig till att i korthet redogöra för de skiljaktigheter, som
förefinnas mellan kommitténs förslag och det nu föreliggande nya förslaget.

Som kronan skall behålla äganderätten till de i § 2 av kommitténs förslag
omförmälda jordområden, har denna paragraf kunnat sammanföras
med § 1.

Vad angår § 3 i kommitténs förslag hava allenast bestämmelserna om rätt
för kronan att låta avleda spillvatten i Lillån behövt bibehållas. Enligt den
av kommittén ifrågasatta lydelsen skulle kronan vara skyldig tillse, att sanitära
olägenheter icke uppkomme i följd av dylik avledning. På begäran av
staden har det synts mig kunna uttryckligen stadgas, att kronan, i händelse
dylika olägenheter det oaktat skulle uppkomma, skall vara pliktig vidtaga
de åtgärder, som för deras avhjälpande skäligen kunna påkallas.

§§ 3 och 4 i det nya avtalsförslaget överensstämma med vissa smärre
jämkningar med §§ 4, 5 och 6 i kommitténs förslag.

Med hänsyn till att kronan skall behålla jämväl den nordost om allmänna
landsvägen belägna marken, hava bestämmelserna i § 7 av kommitténs förslag
blivit överflödiga och kunnat helt utgå.

§ 8 i kommitténs förslag överensstämmer med första stycket av § 5 i det
nya förslaget. Till sistnämnda paragraf har fogats ett nytt stycke i syfte
att tillförsäkra kronan utfart från östra delen av Väsby kungsgård.

Beträffande platsantalet har i § 6 av det nya avtalsförslaget kunnat bestämmas,
att i kasernetablissemanget skall inredas en anstalt avsedd för
minst 350 patienter. I fråga om lydelsen av denna paragraf har på skäl,
som av chefen för socialdepartementet förut denna dag till statsrådsprotokollet
angivits, det i kommitténs förslag förekommande ordet »sinnessjukanstalt»
ansetts böra utbytas mot orden »anstalt för sinnessjuka eller sinnesslöa,
som äro i behov av vård å sluten anstalt».

§§ 7, 8 och 9 i det nya förslaget överensstämma med §§ 10, 11 och 12 i
kommitténs förslag, med undantag av att andra stycket i § 10 kunnat utgå.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

I det av kommittén uppgjorda förslaget har under § 13 intagits en bestämmelse,
enligt vilken kronan åtagit sig att, därest kasernetablissemanget
icke före den 1 juli 19.30 tagits i bruk för sitt nya ändamål, från sistnämnda
dag till dess så skett till staden utgiva ersättning, beräknad till ett belopp
av 2,500 kronor för helt kalenderår för tiden 1 juli 1930—30 juni 1933 samt
därefter till visst högre belopp för kalenderår. I § 14 av kommitténs avtalsförslag
finnes vidare ett stadgande av innehåll att, om beslut bleve fattat
om indragning av Västmanlands trängkår vid en senare tidpunkt än den
ursprungligen avsedda eller efter repetitionsövningarna 1927, samtliga i avtalet
intagna tidsbestämmelser — avseende tider för överlämnande till staden
av de fastigheter, som skulle överlåtas eller återställas till staden, samt för
överlämnande av den staden tillerkända förrådsbyggnaden — skulle framflyttas
med samma tidsperioder, som kunde bliva fastställda för trängkårens
fortfarande bestånd.

Enligt bestämmelser, som utfärdats efter det kasernkommitténs avtal
blivit upprättat, har förordnats, att trängkårens förläggning till Sala skulle
upphöra med utgången av år 1927. Med anledning härav har i § 10 av det
nya avtalsförslaget — vilken paragraf motsvarar § 13 i kommitténs avtal —
den tidpunkt, från vilken kronans ersättningsskyldighet börjar löpa, frarnskjutits
till den 1 oktober 1930. Den i § 14 av kommitténs avtal intagna
föreskriften om eventuell framfiyttning av tidsbestämmelserna har i samband
härmed kunnat helt uteslutas.

Det nya avtalsförslaget, vilket upprättats i samråd med chefen för socialdepartementet,
synes mig vara av beskaffenhet att för kronans del kunna
godtagas.

Beträffande huvudprinciperna i det sålunda förordade avtalet hava dessa
godkänts av stadsfullmäktige i Sala. I fråga om några detaljbestämmelser
har staden påfordrat vissa jämkningar och tillägg till förslaget.

Sålunda har staden vid de förnyade förhandlingarna anhållit, att i avtalet
måtte intagas föreskrift om att staden utan ersättning skulle få till sig upplåten
mark av östra delen utav Väsby kungsgård dels för framdragande av eu sex
meter bred väg från de väster och söder om Ekeby dammar belägna delarna
av staden till den i § 5 av det nya avtalet omförmälda vägen, dels ock för
framdragande av vissa gator, därest stadsplan i en framtid komme att bliva
fastställd för området.

Yrkandet om upplåtande av mark för framdragande av sistberörda gator
synes icke under några förhållanden kunna bifallas. Vad angår sex-metersvägen,
synes något egentligt behov för staden av en dylik vägförbindelse icke
för närvarande föreligga. Ej heller torde det förrän den ifrågasatta anstaltens
verksamhet någon tid fortgått och erfarenhet vunnits, i vilken utsträckninganstalten
behöver taga i anspråk den för dess verksamhet avsedda marken,
kunna bedömas, om tillåtelse till vägens framdragande med hänsyn till anstaltens
intressen kan lämnas. Med frågan om anordnande av denna väg
torde därför tillsvidare böra få anstå, och lärer det i sinom tid få bero på
särskilda underhandlingar, huruvida medgivande till vägförbindelsen må kunna

Kungl. Maj:ts proposition nr 236. 13

lämnas. 1 samband därmed torde även undersökning böra verkställas om den
lämpligaste sträckningen av vägen.

Som det av mig förordade avtalsförslaget icke blivit å stadens vägnar
i alla enskildheter godkänt, torde detsamma böra av kronan godkännas
under förutsättning att avtalet, med de smärre formella jämkningar i lydelsen,
som kunna ifrågasättas, jämväl biträdes av staden.

I detta sammanhang vill jag erinra om att, enligt vad chefen för socialdepartementet
förut denna dag föreslagit, trängkårsetablissemanget jämte de
markområden, som äro avsedda att tagas i anspråk för den nya anstalten, från
och med den 1 juli 1928 avses att överflyttas från försvarsväsendet. Vidkommande
de till trängförrådet hörande, å området nordost om landsvägen
befintliga förrådsbyggnaderna torde, såsom nämnde departementschef anfört,
dessa icke bliva för anstalten erforderliga. Tillsvidare synas de böra få
kvarstå på platsen men fortfarande tillhöra försvarsväsendet samt genom
dess försorg underhållas. Detta torde jämväl böra gälla intendenturförrådet,
intill dess staden jämlikt avtalets bestämmelser äger rätt att bortföra detsamma.
Vad angår de två övriga förrådsbyggnaderna (sjukvårdsförrådet och
vinterfordonsförrådet) torde beslut om deras framtida användning böra fattas,
sedan de eventuellt upphört att vara erforderliga för försvarets räkning.

På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen

att godkänna det av mig förordade och såsom bilaga A vid detta protokoll
fogade förslag till avtal med staden Sala rörande det framtida disponerandet
av Västmanlands trängkårs förutvarande kasernetablissemang m. m.,
under förutsättning att avtalet, med de smärre formella jämkningar i lydelsen,
som kunna ifrågasättas, jämväl biträdes av staden.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition
av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall
avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Georg Z. Topelius.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

Bil. A.

T. f. departementschefens avtalsforslag.

Med anledning av 1925 års riksdags beslut att Västmanlands trängkår
skall indragas träffas härmed mellan Kungl. Maj:t och kronan, å ena sidan,
samt Sala stad, å andra sidan, följande avtal:

§ 1-

Staden förklarar, att de i Sala stad belägna jordområden, vilka genom
ett mellan kronan och staden den 5 mars 1902 upprättat kontrakt av staden
utan ersättning upplåtits till kronan, alltjämt skola med full och oinskränkt
äganderätt tillhöra kronan, nämligen:

a) ägolotten N:o 284, utgörande Y2 Bergsmanstomt N:o 28 i 4:de roten,
varå kronan den 13 maj 1913 erhållit lagfart;

b) ägolotten N:o 285, utgörande % Bergsmanstomt N:o 52 i 8:de roten,
varå kronan nämnda dag erhållit lagfart;

c) ägolotten N:o 286, utgörande Va Bergsmanstomt N:o 56 i 9:de roten,
varå kronan nämnda dag erhållit lagfart;

d) ägolotten N:o 255, utgörande del av % tomt N:o 69 i 10:de roten eller
V. tomt N:o 69 i 10:de roten, varå kronan den 20 april 1903 erhållit lagfart;

e) andel av ägolotten N:o 253, utgörande % tomt N:o 144 och »/„ tomt
N:o 148 i 18:de roten, varå kronan sistnämnda dag erhållit lagfart;

f) andel av ägolotten N:o 258, utgörande 7/23 tomt N:o 31 och 49/368 tomt
N:o 33 i 4:de roten, varå kronan sistnämnda dag erhållit lagfart.

£ 2.

Kronan tillförsäkras rätt, i den mån Sala stad äger förfoga över vattnet i
Lillån, att i ån låta avleda spillvatten liksom hittills från det reningsverk
med septic-tank, som finnes anlagt å kronans andel av ägolotten N:o 258,
eller från annat reningsverk, som må komma att anordnas för den anstalt,
varom förmäles i § 6 här nedan, dock med skyldighet för kronan att tillse,
att sanitära olägenheter icke må uppkomma i följd av förenämnda medgivande,
ävensom att, i händelse dylika olägenheter det oaktat skulle uppkomma,
vidtaga de åtgärder, som för deras avhjälpande skäligen kunna påkallas.

§ 3.

Kronan överlåter med äganderätt till Sala stad utan ersättning västra delen,
innehållande 4,6 81 hektar, av förra bergshauptmansbostället Väsby inom
Sala stads område, (den s. k. Måns Olsängen).

Av de byggnader, som finnas uppförda å den nordost om landsvägen
belägna delen av de i § 1 omförmälda jordområdena, skall det å situationsplanen
över trängkårens område med N:o XI betecknade intendenturförrådet
utan ersättning tillfalla Sala stad.

§ 4-

Den i § 3 omförmälda fastighet, vilken kronan skall överlåta till Sala stad,
skall av staden tillträdas den 1 juli 1928 i då befintligt skick. Särskild
avhandling skall upprättas mellan kronan och staden angående fastighetens
överlåtande till staden. Samtliga kostnader för erhållande av lagfart å
fastigheten bestridas av staden.

15

Kurujl. Maj:ts proposition nr 236.

Den i § 3 omnämnda förrådsbyggnaden skall till staden överlämnas, så
snart densamma icke vidare erfordras för det ändamål, vartill den nu användes,
dock senast den 1 oktober 1930. Inom sex månader från den dag,
då staden erhåller rätt att övertaga byggnaden, skall densamma genom stadens
försorg bortföras från det kronan tillhöriga området.

§ •5•

Kronan medgiver, att Sala stad utan ersättning må över kronan tillhöriga
östra delen av förra bergshauptmansbostället Väsby inom Sala stads område
framdraga allmän väg från nuvarande vägkröken söder om trängkårens förra
chefsboställe över ån fram till nuvarande vägen omkring 200 meter söder
om trängkårens kasernetablissemang.

Kronan tillförsäkras rätt att för utfart från det område av östra delen av
förra bergshauptmansbostället Yäsby, varå åbyggnader äro belägna, fortfarande
utan ersättning använda nuvarande allmänna landsvägen samt den nu befintliga
bron över ån; skolande emellertid staden, sedan den här ovan omförmälda
allmänna vägen blivit färdigbyggd och upplåten för allmän trafik,
vara befriad från skyldigheten att underhålla ifrågavarande bro och den del
av nuvarande landsvägen, som efter den nya vägens tillkomst upphör att
vara allmän väg.

§ (>-

I det etablissemang, som finnes uppfört å de i § 1 omförmälda fastigheter,
skall — efter det erforderliga om- och tillbyggnader blivit verkställda —
inredas en för minst 350 patienter avsedd anstalt för sinnessjuka eller
sinnesslöa, som äro i behov av vård å sluten anstalt.

§ 7.

Sala stad förbinder sig att alltjämt underhålla den till kasernetablissemangets
gräns framdragna vattenledningen, ävensom att efter mätare lämna
den institution, som kommer att inrymmas i etablissemanget, behövligt
vatten från stadens ledning till samma partipris, som gäller eller framdeles
kan bliva gällande för andra avnämare av lika stor vattenmängd.

Staden tillerkännes rätt att utan särskild ersättning till den till kasernområdet
utdragna huvudvattenledningen tillkoppla avgreningsledning ävensom
att framföra denna senare ledning över kronan tillhörig mark fram till
allmänna landsvägen.

§ 8.

Det jordområde, i areal utgörande omkring 6.4 hektar, som Sala stad
enligt ett den 6 och den 14 juni 1905 upprättat kontrakt med nyttjanderätt
upplåtit till kronan för att av Västmanlands trängkår användas till skjutbana,
återställes till staden från och med den 1 juli 1928 i det skick, vari
området då befinnes. Samtidigt upphör kontraktet av den 6 och den 14
juni 1905 att vidare vara gällande.

§ 9.

Sala stad ansvarar för att Aktiebolaget Sala Elektricitetsverk tillhandahåller
den nya institution, som kommer att inrymmas i etablissemanget,
elektrisk ström jämlikt kontrakt till samma partipris, som gäller eller framdeles
kan bliva gällande för andra avnämare av lika stor kvantitet dylik
ström.

§ lo.

Kronan förbinder sig att, därest ifrågavarande etablissemang icke före
den 1 oktober 1930 tagits i bruk för sitt nya ändamål, från och med sist -

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 2H6.

nämnda dag till dess så skett, till staden utgiva ersättning beräknad
2,500 kronor för belt kalenderår under tiden 1 oktober 1930—30 juni
samt därefter efter 5,000 kronor för helt kalenderår.

Av detta avtal äro två exemplar upprättade, av vilka Kungl. Maj:t och
kronan erhållit det ena samt Sala stad det andra exemplaret.

Stockholm den

Å Kungl. Maj:ts och kronans vägnar, enligt Kungl. Maj:ts
bemyndigande:

Sala den

För Sala stad:

Kungl. Majds proposition nr 236.

17

Bil. B.

Kasernkonnuitténs avtalsförslag.

Med anledning av 1925 års riksdags beslut att Västmanlands trängkår
skall lielt indragas träffas härmed, under förbehåll av Kungl. Maj:ts och
riksdagens godkännande, mellan kronan genom kasernkommittén, å ena
sidan, samt Sala stad, å andra sidan, följande avtal:

§ 1-

Staden förklarar, att följande i Sala stad belägna jordområden, vilka
genom ett mellan kronan och staden den 5 mars 1902 upprättat kontrakt
av staden utan ersättning upplåtits till kronan, alltjämt skola med full och
oinskränkt äganderätt tillhöra kronan nämligen:

a) ägolotten N:o 284, utgörande V2 Bergsmanstomt N:o 28 i 4:e roten, varå
kronan den 13 maj 1913 erhållit lagfart;

b) ägolotten N:o 285, utgörande V4 Bergsmanstomt N:o 52 i 8:de roten,
varå kronan nämnda dag erhållit lagfart;

c) ägolotten N:o 286, utgörande ''/2 Bergsmanstomt N:o 56 i 9:de roten,
varå kronan nämnda dag erhållit lagfart;

d) ägolotten N:o 255, utgörande del av 3/4 tomt N:o 69 i 10:de roten eller
I/9 tomt N:o 69 i 10:de roten, varå kronan den 20 april 1903 erhållit lagfart.

§ 3.

De fastigheter, som staden enligt 1902 års kontrakt ytterligare upplåtit
till kronan nämligen:

dels andel av ägolotten N:o 253, utgörande x/e tomt N:o 144 och 1 6 tomt
N:o 148 i 18:de roten, varå kronan den 20 april 1903 erhållit lagfart;

dels ock andel av ägolotten N:o 258, utgörande 7 ''2:) tomt N:o _31 och 49/36g
tomt N:o 33 i 4:de roten, varå kronan den 20 april 1903 erhållit lagfart;

skall kronan utan ersättning med äganderätt återställa till Sala stad, dock
med undantag av de jordområden, varom förmäles i § 3.

§ 3.

Det reningsverk med septic-tank, som finnes anlagt å kronans andel av
ägolotten N:o 258, skall jämte erforderligt markområde samt väg till detsamma
alltjämt tillhöra kronan. Kronan tillförsäkras rätt, i den mån Sala
stad äger förfoga över vattnet i Lillån, att liksom hittills i ån låta avleda
spillvatten från reningsverket, dock med skyldighet för kronan att tillse,
att sanitära olägenheter icke må uppkomma i följd av förenämnda medgivande.

Vidare skall kronan med full och oinskränkt äganderätt alltjämt behålla
ett jordområde om cirka 4,600 kvadratmeter av de i § 2 omförmälda fastigheter.
Berörda jordområde skall omfatta den mark, varå förvaltarebostaden,
förplägnadsmagasinet och materialboden (å situationsplanen över trängkårens
område betecknade med byggnaderna N:ris XII, XXV och XXXI) äro belägna,
jämte erforderlig tomtmark, vilken beräknas hava följande sträckning:
i norr intill järnvägslinjen, i väster till den väg, som leder ut till allmänna
landsvägen, i öster tre meter från materialbodens grundmur och i söder till
det här befintliga trädgårdsområdets yttre gräns. Staden tillförsäkrar kronan
rätt att såsom utfartsväg begagna den till allmänna landsvägen ledande
vägen.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 sand. 201 häft. (Nr 236.) r>4i as 2

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 236.

§ *■

Av de byggnader, som. finnas uppförda å de i § 2 omförmälda fastigheter,
skall det å situationsplanen med N:o XI betecknade intendenturförrådet
utan ersättning tillfalla Sala stad.

Beträffande övriga byggnader skola desamma, i den mån de äro belägna
å mark, som skall till staden återställas, därifrån bortföras före den 1 iuli
1980.

§ ö.

Kronan överlåter med äganderätt till Sala stad utan ersättning västra
delen, innehållande 4,6 81 hektar, av förra bergshauptmansbostället Väsby
inom Sala stads område (den s. k. Måns Olsängen).

§ 6.

De i §§ 2 och 5 omförmälda fastigheter, vilka kronan skall överlåta till
Sala stad, ävensom det i § 4 angivna intendenturförrådet skola av staden
tillträdas den 1 juli 1928 i då befintligt skick. Sedan avstyckning av de
markområden, som kronan skall behålla, ägt rum, skall särskild avhandling
upprättas mellan kronan och staden angående fastigheternas överlåtande till
staden. Kostnaderna för avstyckning och lagfart bestridas av staden.

§

Sala stad tillförbinder sig och blivande ägare till de fastigheter, som enligt
§ 2 skola tillfalla staden, att vid dessa tomters bebyggande iakttaga att
å de markområden, som äro belägna intill allmänna landsvägen och sträcka
sig från en punkt, belägen omkring 32 meter öster om ägolotten N:o 253:s
västra gränslinje och fram till den till kasernetablissementets kanslibyggnad
ledande avvägen (en sträcka av omkring 300 meter), icke må uppföras byggnader
närmare landsvägen än 30 meter. Till säkerhet för denna utfästelse
medgiver staden, att inteckning för servitut till förmån för de i § 1 omförmälda
fastigheter må beviljas i de till staden överlåtna andelarna av ägolotterna
N:ris 253 och 258.

§ 8.

Kronan medgiver, att Sala stad utan ersättning må över kronan tillhöriga
östra delen av förra bergshauptmansbostället Väsby inom Sala stads område
framdraga allmän väg från nuvarande vägkröken söder om chefsbostället
över ån fram till nuvarande vägen omkring 200 meter söder om kasernetablissementet.

§ 9.

I det etablissement, som finnes uppfört å de i § 1 omförmälda fastigheter,
skall efter det erforderliga ombyggnader blivit verkställda inredas en
sinnessjukanstalt med plats för minst 180 patienter.

§ 10.

Sala stad förbinder sig att alltjämt underhålla den till kasernetablissementets
gräns framdragna vattenledningen, ävensom att efter mätare lämna
den institution, som kommer att inrymmas i etablissementet, behövligt
vatten från stadens ledning till samma partipris, som gäller eller framdeles
kan bliva gällande för andra avnämare av lika stor vattenmängd.

Kronan berättigas att alltjämt bibehålla den till förvaltarebostaden framdragna
vattenledningen.

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

Staden tillerkännes rätt att utan särskild ersättning till den till kasernområdet
utdragna huvudvattenledningen tillkoppla avgreningsledning ävensom
att framföra denna senare ledning över kronan tillhörig mark fram till
allmänna landsvägen.

§ U Det

jordområde, i areal utgörande omkring 6.4 hektar, som Sala stad
enligt ett den 6 och den 14 juni 1905 ujmrättat kontrakt med nyttjanderätt
upplåtit till kronan för att av Västmanlands trängkår användas till skjutbana,
återställes till staden från och med den 1 juli 1928 i det skick, vari
området då befinnes. Samtidigt upphör kontraktet av den 6 och den 14
juni 1905 att vidare vara gällande.

§ 12.

Sala stad ansvarar för att Aktiebolaget Sala Elektricitetsverk tillhandahåller
den nya institution, som kommer att inrymmas i etablissementet,
elektrisk ström jämlikt kontrakt till samma partipris, som gäller eller framdeles
kan bliva gällande för andra avnämare av lika stor kvantitet dylik
ström.

§ 13-

Kronan förbinder sig att; därest ifrågavarande etablissement icke före den
1 juli 1930 tagits i bruk för sitt nya ändamål, från sistnämnda dag till dess
så skett, till staden utgiva ersättning beräknad efter 2,500 kronor för helt
kalenderår under tiden 1 juli 1930—30 juni 1933 samt därefter efter 5,000
kronor för helt kalenderår.

§ 14-

För den händelse att beslut kommer att bliva fattat därom att indragningen
av Västmanlands trängkår skall äga rum å senare tidpunkt än efter
repetitionsövningarna 1927, skola samtliga de i detta avtal intagna tidsbestämmelser
framflyttas med samma tidsperioder, som kunna bliva fastställda för
trängkårens fortfarande bestånd.

Av detta avtal äro två exemplar upprättade, av vilka Kungl. Maj:t och
kronan erhållit det ena samt Sala stad det andra exemplaret.

Stockholm den 14 augusti 1926.

För Kasernkommittén:

JOHAN JÖNSSON.

Sala den 2 augusti 1926.

För Sala stad:

/Nils Berlin.

ANTON WETTERLING. ALFRED BOLANDER.

IVAR HEDMAN.

Häradshövdingen Anton Wetterlings, landsfiskalen Alfred Bolanders och
borgmästaren Ivar Hedmans egenhändiga namnteckningar bevittna:

Alex Östlin.
Sala.

Nils HögendahL
Sala.

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

Kontrakt.

Bil. C.

Sedan Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 4 oktober 1901 bemyndigat
kungl. arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet att för anläggande av
ett trängförråd med Sala stad avsluta kontrakt om upplåtelse till Kungl.
Maj:t och kronan av äganderätten till vissa invid staden belägna jordlotter
med tillhörande vattenområden, i enlighet med de av stadsfullmäktige i Sala
enligt beslut den 20 mars och 17 juni nämnda år erbjudna villkor, samt
vidare genom nådigt brev den 31 december samma år beslutat om expropriation
för kronans räkning av vissa jordområden invid Sala stad, erforderliga
för uppförande av trängetablissement och förrådsbyggnader för femte
arméfördelningens träng, har mellan kungl. arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet,
å Kungl. Maj:ts och kronans vägnar, samt Sala stad genom
dess fullmäktige träffats följande avtal:

Staden förbinder sig:

att för anläggande av ett trängförråd utan ersättning till Kungl. Maj:t och
kronan för evärdelig besittning upplåta de å bifogade situationsplan med
gröna linjer utmärkta delarna av jordlotterna nris 253 och 258, utgörande
sju tunnland 31.0 8 kappland, jämte tillhörande vattenområde, att jämlikt
sistberörda nådiga brev tillträdas den 14 mars 1902;

att för uppförande av ett trängetablissement till Kungl. Maj:t och kronan
kostnadsfritt upplåta de å ovannämnda situationsplan med röda linjer omslutna
jordlotterna nris 255, 284, 285 och 286 samt den återstående emellan
bäcken och landsvägen belägna delen av jordlotten nr 258, tillhopa utgörande
omkring tjugufem och ett halvt tunnland, med tillhörande vattenområde,
att tillträdas nris 255 och 258 den 14 mars 1902 och övriga lotter två
månader efter det att beslut om etablissementets uppförande blivit staden
meddelat;

att för den händelse dessa områden icke kunna av staden gravationsfritt
förvärvas, till Kungl. Maj:t och kronan erlägga den summa penningar, som
för markens exproprierande och expropriationskostnadernas bestridande kan
befinnas erforderlig, samt

att framdraga och underhålla vattenledning till det blivande etablissementets
gräns, där densamma är stadens vattenledningsnät närmast belägen,
ävensom att efter mätare lämna etablissementet behövligt vatten från stadens
ledning till samma partipris, som framdeles kan varda bestämt för andra
avnämare av lika stor vattenmängd.1

Sedan ifrågavarande mark kommit i Kungl. Maj:ts och kronans besittning,
skall staden vara befriad från alla utskylder och onera för marken.

Av detta kontrakt med tillhörande situationsplan äro två exemplar upprättade
och växlade mellan Kungl. arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet
och Sala stadsfullmäktige.

Stockholm den 5 mars 1902.

C. Söderbaum.

H. ELLIOT.

Axel Göransson.

Godkännes å stadsfullmäktiges i Sala vägnar.

C. J. M. WAHLÉN.

Ordförande.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1928.