K un yl. Maj:ts proposition Nr 230.
1
JNr 230.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 5 § i förordningen den 27 juni 1927 (nr
310) om fastighetstaxering år 1929 m. m.; given Stockholms
slott den 16 mars 1928.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till
dels förordning om ändrad lydelse av 5 § i förordningen den 27 juni
1927 (nr 310) om fastighetstaxering år 1929
och dels förordning om ändrad lydelse av 38 § i förordningen den 27
juni 1927 (nr 311) om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid allmän
fastighetstaxering år 1928.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Ernst Lyberg.
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt
195 häft. (Nr 230.)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 5 § i förordningen den 27 juni
1927 (nr 310) om fastighetstaxering år 1929.
Härigenom förordnas, att 5 § i förordningen den 27 juni 1927 om fastighetstaxering
år 1929 skall hava följande ändrade lydelse:
5 %.
över utslag av kammarrätten rörande tillämpning i mål angående
taxering av fast egendom för år 1929 av 2 och 4 §>§ här ovan samt 4—9 §§
förordningen om allmän fastighetstaxering år 1928 må klagan ej föras.
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 38 § i förordningen den 27 juni
1927 (nr 311) om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid allmän
fastighetstaxering år 1928.
Härigenom förordnas, att 38 § i förordningen den 27 juni 1927 om^taxeringsmyndigheter
och förfarandet vid allmän fastighetstaxering år 1928
skall i nedan angivna del hava följande ändrade lydelse:
38 §.
Den som — — — utslagets delfående.
över utslag av kammarrätten rörande tillämpning av 4—9 §§ förordningen
om allmän fastighetstaxering år 1928 må klagan icke föras.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen,
enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.
Kungl. Muj:ts proposition Nr 230.
3
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 16 mars 1928.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Thyrén, Ribbing, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist,
Lyberg, von Stockenström.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Lyberg, anför:
Sedan riksdagen i skrivelse den 9 juni 1927, nr 304, anmält, att riksdagen
antagit, bland annat, förslag till förordning om allmän fastighetstaxering
år 1928, förordning med instruktion för värdering av skogsmark
och växande skog vid allmän fastighetstaxering år 1928, förordning om
fastighetstaxering år 1929, förordning om taxeringsmyndigheter och förfarandet
vid allmän fastighetstaxering år 1928 samt till förordning om
ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910 (nr 117) om
taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering, har kammarrätten den
22 juni 1927 avgivit utlåtande över samma förslag. Härvid har kammarrätten
anmärkt, att i förslagen vid deras avfattande insmugit sig en del
otydligheter, vilka kunde giva anledning till tveksamhet vid förordningarnas
tillämpning.
De av riksdagen antagna förordningarna hava den 27 juni 1927 av
Kungl. Maj:t utfärdats (nr 308—312).
De flesta av de utav kammarrätten anmärkta otydligheterna äro enligt
min åsikt av mindre betydelse eller i varje fall icke av den art, att de
behöva föranleda ändring av författningstexten. I visst avseende böra
förordningarna om fastighetstaxering år 1929 och om taxeringsmyndigheter
och förfarandet vid allmän fastighetstaxering år 1928 däremot
rättas. Inom finansdepartementet hava utarbetats förslag till de ändringar
i dessa två förordningar, som befunnits erforderliga.
Jag anhåller nu att få för Kungl. Maj:t anmäla de sålunda utarbetade
förslagen.
Uti 127 § i det förslag till taxeringsförordning, som genom proposition
nr 210 förelädes 1927 års riksdag, fanns intagen bestämmelse om att klagan
icke finge föras över utslag av kammarrätten, såvitt anginge tillämpning
av 6, 7, 8, 9, 10, 11 och 12 §§ kommunalskattelagen, varemot talan mot
kammarrättens utslag i taxeringsmål i övrigt finge fullföljas hos Kungl.
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.
Maj:t. Detta förslag innebar, att talan mot kammarrättens utslag i mål
om taxering av fastighet skulle få fullföljas hos Kungl. Maj:t, då fråga
vore 1) huruvida viss egendom vore att hänföra till fast egendom eller ej
(4 §), 2) om den objektiva skatteplikten (eller frågan huruvida skatt överhuvud
skall erläggas för viss fastighet; 5 och 15 §§), 3) om den subjektiva
skattskyldigheten (eller frågan om vem som har att erlägga skatt för viss
fastighet; 13 och 14 §§) samt 4) om beskattningsorten för fastighet (16 §),
varemot fullföljd av talan ej finge ske, då fråga vore om taxeringsenhet
eller om värderingsgrunderna.
I de av riksdagen antagna förordningarna om fastighetstaxering år
1929 (5 §) och om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid allmän fastighetstaxering
år 1928 (38 §) meddelades ock bestämmelser med avseende å
fullföljd av talan mot utslag av kammarrätten rörande taxering av fast
egendom för nämnda år, som skulle överensstämma med vad i propositionen
nr 210/1927 föreslagits. Bland de paragrafer, i fråga om vilkas
tillämpning fullföljd av talan hos Kungl. Maj:t förbjöds, kom emellertid
att medtagas 3 § i förordningen om allmän fastighetstaxering år 1928,
vilken paragraf stadgar, att taxering av sådan fast egendom, som omförmäles
i 5 § första stycket j) bevillningsförordningen, icke äger rum. Därmed
åsyftas för allmän trafik avsedd eller upplåten kanal, järnväg, spårväg
eller annan farväg, så ock allmän farled eller allmän flottled i fråga
om den mark, som av anläggningen upptages, ävensom i fråga om själva
kanal- och vägbyggnaden, varunder jämväl inbegripas de till sagda kommunikationsanstalter
hörande stationshus och övriga för driftens omedelbara
behov avsedda anläggningar.
Tydligt är emellertid, att fråga, huruvida dylik fastighet bort taxeras
eller ej, i själva verket är beroende på huru 5 § bevillningsförordningen
skall tillämpas, men med avseende å tillämpningen av sistnämnda paragraf,
liksom beträffande tillämpningen av övriga i bevillningsförordningen meddelade
föreskrifter angående bevillning för fast egendom, vilka fortfarande
skola gälla vid fastighetstaxeringen åren 1928 och 1929, har begränsning
av fullföljdsrätten icke stadgats. Härav följer, att icke heller beträffande
3 § i förordningen om allmän fastighetstaxering år 1928 begränsning av
rätten att fullfölja talan hos Kungl. Maj:t bör ifrågakomma. Ändring
härutinnan bör alltså vidtagas.
Kammarrätten har uttalat, att fullföljd hos Kungl. Maj:t ej bör vara
tillåten, såvitt rörer tillämpning av förordningen den 27 juni 1927 med
instruktion för värdering av skogsmark och växande skog vid allmän
fastighetstaxering år 1928, och att skogsinstruktionen därför bort omnämnas
i 5 § förordningen om fastighetstaxering år 1929 och i 38 § förordningen
om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid allmän fastighetstaxering
år 1928. Då emellertid instruktionen vore åberopad uti anvisningarna
till 6 § förordningen om allmän fastighetstaxering år 1928,
Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.
5
beträffande vilken paragraf fullföljd av talan hos Kungl. Maj:t ej är
tillåten enligt uttryckliga bestämmelser i angivna paragrafer i förordningarna
om fastighetstaxering år 1929 och om taxeringsmyndigheter
och förfarandet vid allmän fastighetstaxering år 1928, kunde, enligt kammarrättens
uppfattning, tvekan icke råda därom, att lagstiftarens mening
varit, att kammarrättens utslag rörande tillämpning av skogsinstruktionen
ej finge överklagas.
Jag finner det icke kunna råda tvekan om att skogsinstruktionen inbegripes
under de stadganden, beträffande vilkas tillämpning fullföljd av
talan hos Kungl. Maj:t ej må förekomma, och finner vid sådant förhållande
något förtydligande av författningsbestämmelserna i ämnet icke
vara erforderligt.
Föredragande departementschefen uppläser härefter inom finansdepartementet
utarbetade förslag till dels förordning om ändrad lydelse av 5 §
i förordningen den 27 juni 1927 (nr 310) om fastighetstaxering år 1929
och dels förordning om ändrad lydelse av 38 § i förordningen den 27 juni
1927 (nr 311) om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid allmän fastighetstaxering
år 1928 samt hemställer, att förslagen måtte i proposition
föreläggas riksdagen till antagande.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifalla, och skall till riksdagen avlåtas
proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Einar Regnér.
Bihang till riksdagens protokoll 1928.
1 samt.
195 höft. (Nr 230.)
2