Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.
1
Nr 220.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
skogsaccis m. m.; given Stockholms slott den 16 mars 1928.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till
dels lag om skogsaccis,
dels ock förordning om ändrad lydelse av 4 § i förordningen den 16
december 1927 (nr 462) angående understöd av skatteutjämningsmedel åt
synnerligt skattetyngda kommuner.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Ernst Lyberg.
Bihang titt riksdagens protokoll 1928.
1 samt.
187 håfl. (Nr 220.)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.
Förslag
till
Lag
om skogsaccis.
Härigenom förordnas som följer:
1 kap.
Skogsaccis till kommuner.
Skattepliktigt virke.
1 §.
Vid avverkning av skog skall med undantag, varom nedan stadgas,
till den kommun, inom vilken skogen är belägen, för det avverkade virket
utgöras skogsaccis att utgå i förhållande till virkets genom taxering
fastställda rotvärde.
Skogsaccis skall ej utgöras för virke, som användes för fastighetens
eller därmed sambrukad fastighets behov av reparations-, slöjd- eller
stängselvirke eller bränsle. Virke, som från allmänningsskog kostnadsfritt
till delägare i allmänningen upplåtits för avverkning, skall i dylikt
avseende anses såsom avverkat å den fastighet, till vars förmån upplåtelsen
skett.
Uppgår för viss skattskyldig rotvärdet å inom kommunen under beskattningsåret
avverkat virke utöver husbehovsvirke, som här ovan sägs,
icke till etthundra kronor, vare virket skattefritt.
Om beskattningsår gäller vad i 3 § kommunalskattelagen stadgas.
2 §.
Till virke hänföras i denna lag jämväl vindfälld skog, toppar och
annat avfallsvirke, men ej stubbar, kvist och ris, löv, näver och lös
bark.
3 §.
I fråga om utgörande av skogsaccis anses virke vara avverkat, då det
blivit så tillrett och upplagt, att uppmätning av detsamma kan ske på i
orten vanligt sätt. Kolvirke räknas såsom avverkat, då det blivit rest eller
lagt till kolning eller förts från skogen för att annorstädes kolas. Har
3
Kungi. Maj:ts proposition Nr 220.
virke, sedan det fällts men innan med detsamma vidtagits sådan åtgärd,
som nu sagts, avyttrats eller använts, eller har virke, vilket upplagts
för ändamål som i 1 § andra stycket avses och av dylik anledning ej
taxerats, sedermera avyttrats annorledes än i samband med fastigheten
eller använts för annat ändamål än nyss sagts, skall det anses såsom avverkat,
när det sålunda avyttrades eller användes.
Taxerat rotvärde.
4 *.
Taxering till skogsaccis skall avse rotvärdet å skattepliktigt virke, som,
efter ty i 3 § sägs, är att anse såsom avverkat under beskattningsåret.
5 §.
Rotvärdet skall beräknas efter ortens pris vid den tid, då virket enligt
3 § är att anse såsom avverkat.
Taxerat rotvärde skall upptagas i fulla tiotal kronor, så att överskjutande
belopp, som icke uppgår till fullt tiotal, bortfaller.
(Se vidare anvisningen.)
6 §.
Ingår i kommun mer än en församling eller mer än ett skoldistrikt,
skall i förekommande fall vid taxeringen för varje skattskyldig angivas,
huru stor del av det taxerade r otvär det som belöper å varje sådant
administrativt område. Dessa delvärden skola utföras i fulla tiotal kronor,
och skall därvid erforderlig jämkning ske sålunda, att delvärdena sammanlagt
motsvara hela det taxerade rotvärdet.
Skattskyldighet.
7 §.
Skogsaccis skall erläggas av avverkaren.
Med avverkare förstås den, som vid den tid, då virket enligt 3 § är att
anse som avverkat, ägt förfoga över virket, dock att, där annan ägt
rätt till avfallsvirket, denne skall anses såsom avverkare i fråga om
sådant virke.
Avlider skattskyldig, skall för det beskattningsår, under vilket dödsfallet
inträffade, oskift dödsbo efter honom taxeras i den avlidnes ställe.
Beräkning av skogsaccis och dess användning.
8 $.
Skogsaccis till kommunen skall utgå å det taxerade rotvärdet efter en
skattesats, vilken för etthundra kronor utgör en fjärdedel av det belopp,
som på en skattekrona i medeltal under de senast förflutna fem åren ut
-
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.
debiterats inom kommunen, skolande nämnda skattesats jämkas till närmast
högre femtal ören.
Har kommun för ett eller flera av dessa år åtnjutit understöd av skatteutjämningsmedel,
skall skattesatsen beräknas med hänsyn till den lägre
utdebitering, som skulle fastställts, därest kommunen tillgodokommet
dylikt understöd upptagits i kommunens stat såsom inkomst.
Skattesatsen fastställes på landet av kommunalstämma eller, där kommunalfullmäktige
finnas, av dessa, samt i stad av stadsfullmäktige eller,
där sådana ej finnas, av allmän rådstuga.
9 *.
1 mom. Skogsaccismedel, som inflyta till stad eller köping med egen
kommunalförvaltning, äro i fråga om användningen likställda med andra
kommunens skattemedel.
2 mom. Skogsaccismedel, som inflyta till landskommun, skola avsättas
till en skogsaccisfond, från vilken kommunen äger anvisa medel såsom tillskott
till täckande av sådana utgifter för kommunen, till vilka enligt gällande
författningar medel eljest skolat beredas genom allmän kommunalskatt.
Såsom sådant tillskott må under löpande året anvisas till användning för
påföljande år högst så stort belopp, som motsvarar en tredjedel av fondens
behållning den 1 september under löpande året och en tredjedel av den
skogsaccis, som debiteras på grund av samma års taxering till skogsaccis.
Tillskott, varom nu sagts, skall upptagas såsom inkomst i kommunens stat.
10 §.
Har skogsaccisfond så nedgått, att densamma jämte den skogsaccis, som
skall utgå på grund av löpande årets taxering, ej skulle förslå till beredande
av nedsättning i den eljest för täckande av kommunens skattebebov
erforderliga utdebiteringen inom kommunen med fem öre på en
skattekrona, må fonden och skogsaccismedlen för året upptagas som inkomst
i kommunens stat för påföljande år.
11 $.
Skogsaccisfonden skall särskilt förvaltas och redovisas. Till densamma
skall föras jämväl ränta å fondens medel.
Eftertaxering ni. m.
12 §.
Har skattskyldig i uppgift eller upplysning, som avgivits till ledning
vid taxering till skogsaccis, lämnat oriktigt meddelande, eller har han,
ehuru uppgiftspliktig, underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning,
och har därav föranletts, att virke icke blivit inom vederbörande
kommun taxerat till skogsaccis, skall det virke, som genom berörda förfarande
Kunfjl. Maj:tu proposition Nr 220.
5
undgått taxering eller blivit för lågt taxerat, där eftertaxeras och accis påföras
den skattskyldige med belopp, som genom berörda förfarande undandragits.
Eftertaxering må icke ske senare än fem år efter det år, då taxeringen
rätteligen bort äga rum. Har den skattskyldige avlidit, åsättes taxeringen
hans dödsbo; dock att sådan taxering icke må ske senare än två år efter
utgången av det kalenderår, under vilket bouppteckning efter honom
blivit ingiven för registrering.
13 §.
För skogsaccis, som påförts avliden person eller på grund av stadgandena
i 7 § tredje stycket eller 12 § andra stycket oskift dödsbo efter honom,
svare dödsboet ej med mera än tillgångarna i boet. Är boet skiftat, svare
bodelägare icke för mera än vad av skatten å hans lott belöper och icke
i något fall med mera än hans lott i boet utgör.
2 kap.
Skogsaccis till församlingar m. fl.
14 §.
Skogsaccis skall på grundval av taxering enligt denna lag utgå jämväl
till församling, skoldistrikt och fattigvårdssamhälle, som avses i 6 § lagen
om fattigvården.
Vid beräkning av den skattesats, efter vilken skogsaccisen skall utgå,
samt vid påförande av skogsaccis skall vad i 8 § första och andra styckena
samt 12 § stadgas äga motsvarande tillämpning.
Beträffande skogsaccismedel, som inflyta till sådan församling eller
sådant skoldistrikt, som sammanfaller med eller utgör del av stad, skall
stadgandet i 9 § 1 mom. äga motsvarande tillämpning. I andra fall skall
beträffande skogsaccis, som avses i denna paragraf, motsvarande tillämpning
ske av bestämmelserna i 9 § 2 mom. samt 10 och 11 §§.
Vad i 8 § tredje stycket stadgats om kommunalstämma, kommunalfullmäktige,
stadsfullmäktige och allmän rådstuga skall i fråga om församling
och skoldistrikt gälla vederbörande kyrkostämma eller, där kyrkofullmäktige
finnas, dessa samt i fråga om särskilt fattigvårdssamhälle
fattigvårdsstämma eller, där fattigvårdsfullmäktige finnas, dessa.
3 kap.
Taxering, debitering, uppbörd m. m.
15 %.
Angående taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering till skogsaccis
stadgas i gällande taxeringsförordning.
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.
16 %.
Debitering av skogsaccis verkställes på landet av kommunalnämnd, i
stad utom Stockholm av drätselkammare och i Stockholm av överståthållarämbetet.
Det åligger debiteringsförrättaren att uträkna och i skogsaccislängden
införa skogsaccis samt utfärda debetsedlar å skogsaccis och låta tillställa
de accisskyldiga desamma minst fjorton dagar före uppbördsstämman.
Debetsedel skall för varje accisskyldig upptaga taxerat rotvärde och
den skogsaccis, som därå belöper; och skall, om i kommun ingår mer än
en församling eller mer än ett skoldistrikt, särskilt angivas det rotvärde,
som belöper på varje område, samt därå belöpande skogsaccis.
Uppbördsstämma hålles efter utgången av oktober månad.
Därest uppbörd av skogsaccis äger rum i sammanhang med uppbörden
av de allmänna kommunalutskylderna, skall skogsaccis påföras å debetsedel
för allmänna kommunalutskylder med iakttagande av vad nyss om
särskild debetsedel för skogsaccis stadgats.
Har vid skogsaccisens uträknande eller debetsedels utskrivande fel förelupit,
göres anmälan därom till debiteringsförrättaren, som utfärdar behörigen
rättad debetsedel, varjämte i skogsaccislängden införes erforderlig
rättelse.
Vad i övrigt stadgas i kommunallagarna om uppbörd, indrivning och
redovisning av allmänna kommunalutskylder gälle i tillämpliga delar
jämväl angående skogsaccis.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1929.
Genom denna lag upphäves lagen den 11 oktober 1912 om skogsaccis
och om virkestaxering, dock att sistnämnda lag skall äga tillämpning
även efter den nya lagens ikraftträdande i de hänseenden, som nedan
angivas.
Vid den nya lagens tillämpning skall iakttagas följande:
1. Den äldre lagen skall fortfarande lända till efterrättelse beträffande
eftertaxering till skogsaccis, som enligt nämnda lag skolat utgöras.
2. Vid beräkning av den skattesats, efter vilken skogsaccis skall utgå,
skall beträffande tiden före denna lags ikraftträdande vad däri stadgas om
utdebitering på en skattekrona gälla utdebitering på etthundra kronor till
bevillning beskattningsbar inkomst.
3. Av de skogsaccismedel, som inom landskommun, församling eller
skoldistrikt, som ej sammanfaller med eller utgör del av stad, eller
ock fattigvårdssamhälle, som avses i 6 § lagen om fattigvården, utdebiteras
på grund av taxering under det första, andra och tredje året, sedan
denna lag trätt i kraft, må på sätt och i den ordning, som i 9 § 2 mom.
stadgas, till användning för påföljande år högst anvisas:
Kunyl. Maj:ts proposition Nr 220. 7
år 1929: två tredjedelar av det på grund av taxeringen samma år
debiterade beloppet;
år 1930: hälften av den behållning, som den 1 september samma år
finnes i den enligt denna lag avsatta skogsaccisfonden, samt hälften av
det på grund av taxeringen under året debiterade beloppet; oeh
år 1931: fyra tiondelar av den i skogsaccisfonden den 1 september
samma år förefintliga behållningen samt fyra tiondelar av det på grund
av taxeringen under året debiterade beloppet.
4. Finnes, då den nya lagen träder i kraft, skogsaccisfond, som avsatts
enligt äldre lag, skall i fråga om sådan fond gälla vad i äldre lag
är därom stadgat.
Till skogsaccisfond, som nu sagts, äro jämväl att räkna medel, som
inflyta efter den nya lagens ikraftträdande på grund av taxering enligt
äldre lag.
Anvisning till 5 §.
Avverkat virkes rotvärde skall bestämmas med hänsyn till virkesprisen
å avverkningsorten. Har det avverkade virket sålts å rot och har avverkningen
ägt rum i omedelbar anslutning till försäljningen, bör det härvid
åsatta priset kunna ligga till grund för prissättningen vid taxeringen,
såvida ej särskilda omständigheter föranlett, att det åsatta priset skilt sig
från det å orten normala. Har virket ej sålts å rot, eller är virket att enligt
3 § anse såsom avverkat först så lång tid efter försäljningen, att ändring i
prisförhållandena därefter ägt rum, eller hava särskilda omständigheter föranlett,
att det åsatta priset skilt sig från det å orten normala, skall rotvärdet
beräknas efter det pris, som liknande virke i liknande avsättningsläge, köpt
eller sålt å rot, skäligen bort betinga vid den tid, då det är att anse som avverkat.
Härvid bör märkas, att under en och samma avverkningsperiod
prisen kunna vara varierande. Emellertid kan det inträffa, att representativa
försäljningar av virke å rot icke förekomma å avverkningsorten. I sådant
fall kan en grund för uppskattning av rotvärdet vinnas genom att utgå från
försäljningspriset för sådana virkessortiment, varom är fråga, å det närmast
belägna ställe (vattendrag, järnvägsstation eller dylikt), dit virket föres och
där virkespris sättas eller eljest bestämda pris å virke betalas, varefter från
nämnda försäljningspris avdragas kostnaderna för fällning, tillredning,
utforsling och inmätning av samma sortiment, allt under förutsättning,
att nämnda pris och kostnader kunna anses vara för liknande förhållanden
representativa. Härvid är dock att märka, att vid en sådan
beräkning allenast sådana avverknings- och transport- med flera kostnader,
som direkt sammanhänga med avverkningen och utdrivningen, få avdragas,
men däremot icke av avverkningens storlek mer eller mindre oberoende
kostnader för förvaltning, skogsvård, bevakning med flera dylika allmänna
omkostnader. Avdrag får ske för på vederbörande virkesparti belöpande
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.
beräknad skogsaccis och skogsvårdsavgift men ej för kostnad för uppskattning
av virke på rot eller för stämpling av virket.
Stundom kan det inträffa, att avverkning sker under sådana förhållanden,
att svårighet möter att fastställa ett på virkets försäljningspris grundat
rotvärde. Om exempelvis nybyggnadsvirke för eget behov avverkas å skog,
som är så belägen, att liknande virke ej kan med fördel forslas till
lämplig avsättningsplats, och försäljningar av virke ej heller å orten förekomma
i någon nämnvärd omfattning, får det avverkade virket icke
därför räknas som värdelöst utan skall upptagas till det värde, efter vilket
det kan antagas, att avverkaren skulle fått erlägga betalning för virket,
därest han varit nödsakad att köpa detsamma å rot av annan skogsägare
å orten.
Förslag
till
Förordning
om ändrad lydelse av 4 § i förordningen den 16 december 1927 (nr 462)
angående understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt skatte
tyngda
kommuner.
Härigenom förordnas, att till 4 § förordningen den 16 december 1927
angående understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt skattetyngda
kommuner skall fogas ett nytt mom. av följande lydelse:
5 mom. Vid beviljande av understöd skall Kungl. Maj:t till ledning
vid bestämmande av skattesatsen för skogsaccis angiva huru stor del av
understödet som skall anses tillkomma i kommunområdet ingående kommun,
församling och skoldistrikt.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.
9
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Hegenten i statsrådet a Stockholms slott
den 16 mars 1928.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Thyrén, Ribbing, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist,
Lyberg, von Stockenström.
Efter gemensam beredning med cheferna för social-, ecklesiastik- och
jordbruksdepartementen anför chefen för finansdepartementet, statsrådet
Lyberg:
Då förslag till kommunalskattereform förelädes 1927 års riksdag, framlades
ock i proposition nr 105 förslag till lag om skogsaccis. Kungl.
Maj:t har förut i dag beslutat, att kommunalskattefrågan skall ånyo föreläggas
riksdagen till prövning; och får jag nu i anslutning härtill anmäla
förslag till lag om skogsaccis. Kommunalskatteutskottet vid 1927 års
riksdag vidtog i det då till prövning föreliggande författningsförslaget
vissa ändringar, bland annat i fråga om de kommuner, som skulle äga
uttaga skogsaccis, om fritagande av husbehovsvirke med undantag av nybyggnadsvirke
från skogsaccis samt om skogsaccisens belopp och maximering.
I den allmänna motiveringen för förslaget till kommunalskattelag
har jag förut i dag uttalat, att jag anser mig böra godtaga de av utskottet
i 1927 års förslag till lag om skogsaccis vidtagna ändringarna med
undantag av bestämmelsen om skogsaccisens maximering.
Det författningsförslag, vars framläggande för riksdagen jag nu förordar,
är således utarbetat på grundval av utskottsförslaget med nyssnämnda
undantag. I det av utskottet framlagda författningsförslaget hade
i 8 och 14 §§ införts bestämmelser, som avsågo att klargöra, att vid beräkning
av skattesatsen för skogsaccis hänsyn skulle tagas till den kommunala
utdebitering, som återstode efter avdrag av skatteutjämningsbidrag.
I utskottets utlåtande (nr 1, sid. 77) uttalades, att riktigheten av en
sådan regel syntes påtaglig samt att i förordningen om bidrag av skatteutjämningsmedel
åt synnerligt skattetyngda kommuner föresloges det tillägg,
att erforderliga uppgifter skulle av Kungl. Maj:t meddelas vid understödens
fördelning, för att de olika kommunala enheterna skulle äga kännedom
om huru stort utjämningsbidrag som belöpte på varje enhet. De av
utskottet i 8 och 14 §§ skogsaccislagen införda bestämmelserna anser jag
välmotiverade. I fråga om förordningen om bidrag av skatteutjämningsmedel
åt synnerligt skattetyngda kommuner får jag erinra, att denna förordning
antogs av 1927 års riksdag, därvid dock förenämnda, av utskottet
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 saml. 187 häfl. (Nr 220.) 2
10
Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.
föreslagna tilläggsbestämmelse (4 § 5 mom.) av riksdagen uteslöts, då förslaget
till skogsaccislag ej blev bifallet. Denna tilläggsbestämmelse i
skatteutjämningsförordningen synes nu böra införas.
För en del ändringar av redaktionell natur, som vidtagits i utskottets
förslag till lag om skogsaccis, torde någon motivering icke vara erforderlig.
Av saklig innebörd är emellertid det i 3 § införda, ur gällande skogsaccislag
hämtade tillägg därom, att virke, som avverkats och upplagts
för hushehov men sedan avyttras eller användes för annat ändamål än
hushehov, är att anse som avverkat vid avyttringen eller användningen.
En annan saklig men föga betydelsefull ändring har gjorts i anvisningen
till 5 §, i det rätten till avdrag för eventuella stämplingskostnader borttagits
och uttryckligt stadgande införts, att avdrag medgives för på vederbörande
virkesparti belöpande beräknad skogsaccis och skogsvårdsavgift
men ej för stämplings- och uppskattningskostnad. Detta har skett för att
vinna full överensstämmelse med vad som gäller beträffande uppskattning
av skogsvärde vid fastighetstaxering. Ändringen betingas för övrigt även
därav, att samma resultat bör vinnas, om man vid värderingen utgår
från värdet å rot av i sådant skick försålt virke eller om man utgår från
försäljningspris å avverkat virke. Stämplings- och uppskattningskostnad
betalas normalt av säljaren, medan den beräknade skogsaccisen och skogsvårdsavgiften
är att anse som en omkostnad för köparen.
Föredragande departementschefen uppläser härefter förslag till dels lag
om skogsaccis dels ock förordning om ändrad lydelse av 4 § i förordningen
den 16 december 1927 (nr 462) angående understöd av skatteutjämningsmedel
åt synnerligt skattetyngda kommuner samt hemställer, att dessa
förslag måtte i proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifalla, och skall till riksdagen avlåtas proposition
av den lydelse bilaga vid detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Einar Regnér.
Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1928,