Kungl. Maj:tu proposition nr 208.
1
Nr 208.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående försäljning
av järnvägen från Lidköping till Tun; given
Stockholms slott den 16 mars 1628.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Sigurd Bilhing.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Re g enten
i statsrådet å Stockholms slott den 16 mars 1828.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Thyrén, Kibbing, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist, Ltberg,
von Stockenström.
Tillförordnade departementschefen, statsrådet Ribbing anför:
I en till Kungl. Maj:t ställd, av fullmäktige i riksgäldskontoret med eget
yttrande den 8 mars 1928 överlämnad skrift har W. Lundmarker, under
åberopande av honom givet uppdrag, såsom representant för delegerade för
Lidköpings stad gjort framställning i fråga om inköp av den staten tillhöriga
järnvägen från Lidköping till Tun.
Genom resolution den 20 oktober 1905 beviljade Kungl. Maj:t J. M.
Kjellberg, L. Westberg, Frans Bergqvist och N. A. Lundgren koncession å
en järnväg av 0.891 meters spårvidd från Lidköping till Tun; och blev nämnda
Bihang till riksdagens protokoll 1828. 1 samt. 176 häft. (Nr 208 209.) 69228 1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 208.
koncession sedermera med Kungl. Maj:ts samtycke överlåten å Lidköping—
Kållands järnvägsaktiebolag.
Genom resolution den 19 april 1907 beviljade Kungl. Maj:t Lidköping—
Kållands järnvägsaktiebolag för utförande av järnvägen Lidköping—Tun ett
lån ur allmänna järnvägslånefonden å 367,500 kronor.
Sedan Lidköping —Kållands järnvägsaktiebolag den 28 december 1923
trätt i likvidation, nödgades riksgäldskontoret den 13 april 1927 å exekutiv
auktion för statens räkning inropa ifrågavarande järnväg för en köpeskilling av
406,700 kronor, motsvarande statens kapitalfordran jämte förmånsberättigad
ränta. Från den 1 juli 1927 bar trafiken uppehållits av Lidköping—Håkantorps
järnväg enligt avtal, som med Kungl. Maj:ts begivande gäller till den
1 juli 1928.
Nu förevarande framställning av W. Lundmarker såsom representant för
delegerade för Lidköpings stad innefattar köpeanbud dels av Lidköpings
stads järnvägar å Lidköping—Tuns järnväg tillhörande rullande materiel
till ett pris av 45,900 kronor, dels ock å banan med husbyggnader och inventarier
till ett pris av 50,000 kronor, allt kontant. För inköp av banan
med husbyggnader och inventarier skulle bildas ett enkelt bolag, förening
eller aktiebolag under Lidköpings stads och Lidköpings järnvägars kontroll.
Nyssnämnda sammanslutning skulle enligt anbudet förbinda sig att under tio
år uppehålla driften å järnvägen under förutsättning att ej öppen konflikt
inträdde vid banan, i vilket fall åtagandet omedelbart upphörde, varjämte
den blivande sammanslutningen skulle förete ett åtagande av Lidköpings
järnvägar att under tio år svara för järnvägens trafikdrift och förvaltning,
jämväl under förutsättning att icke öppen konflikt inträdde vid järnvägen, i
vilket fall åtagandet omedelbart upphörde. Därest Lidköpings stad så skulle
fordra, skulle äganderätten till järnvägen överlämnas till staden mot kontant
ersättning för gjorda kontanta utlägg. Vid tioårsperiodens utgång skulle
nya förhandlingar äga rum angående järnvägens drift och ekonomi samt
huruvida behov av järnvägen ansåges föreligga.
Enligt en av överingenjören i järnvägsstyrelsen Hj. Fogelmarck den 9
december 1926, efter uppdrag av fullmäktige i riksgäldskontoret verkställd
värdering av järnvägen Lidköping—Tun med dess tillhörigheter uppgår
järnvägens realisation svär de till 165,000 kronor, därav för spårmateriel m. m.
72,000 kronor, för husbyggnader och markområden 37,000 kronor och för
den rullande materielen 56,000 kronor. Enligt ett i ärendet företett, av baningenjören
J. Elliot och maskiningenjören P. von Bahr den 6 juli 1927 upprättat
instrument över besiktning av järnvägen samt inventering och värdering
av till järnvägen hörande materiel m. m. skulle värdet å den rullande
materielen för järnvägen vid fortsatt drift vara 45,900 kronor.
Av värderingsinstrumenten framgår, att såväl banan som husbyggnader,
inventarier och rullande materiel befinna sig i föga tillfredsställande skick.
Fullmäktige i riksgäldskontoret hava i ovannämnda utlåtande den 8 mars
1928 meddelat, att enligt uppgift kostnaden för en erforderlig genomgripande
3
Kungl. Maj.ts proposition nr 208.
reparation av de två lokomotiv, som tillhörde järnvägen Lidköping—Tun,
kunde beräknas uppgå till omkring 20,000 kronor och att denna reparation
måste verkställas snarast möjligt, om driften & järnvägen skulle kunna uppehållas,
ävensom att husbyggnaderna snart krävde omfattande reparationer
samt, vad banans överbyggnad anginge, nya skarvjärn till rälsen måste anbringas.
Fullmäktige anföra därefter, bland annat, följande:
»Då intresse för uppehållande av driften å järnvägen uppenbarligen förefinnes
inom orten, särskilt i Lidköpings stad, synes staten böra visa skäligt
tillmötesgående för möjliggörande av järnvägens återförvärvande till orten.
Det tillstånd, vari såväl järnvägen som dess tillhörigheter befinna sig, gör
det angeläget, att en försäljning ju förr dess hellre kommer till stånd. Mot
det erbjudna priset för den rullande materielen, som är lika med värderingssumman
vid den senaste värderingen och med 18 procent understiger
det belopp, vartill materielens saluvärde uppskattats av överingenjör Fogelmarck,
torde ej vara något att erinra. Den erbjudna köpeskillingen för banan
med övriga tillhörigheter understiger visserligen hälften av det beräknade
realisationsvärdet, men synes fullmäktige dock kunna godtagas. Hänsyn
bör därvid tagas till, att, då resultatet av järnvägsdriften, såsom förut
nämnts, alltid varit ogynnsamt, trafiken för framtiden sannolikt ej kan uppehållas
utan ekonomiska uppoffringar av Lidköpings stad, helst som omfattande
reparationsarbeten förestå. För anbudets antagande talar även, att
kontant likvid erbjudes.
Såsom ovan nämnts, skulle den rullande materielen inköpas av Lidköpings
järnvägar, d. v. s. Lidköpings stad, varemot för förvärv av banan
skulle bildas ett bolag eller eu förening. Det synes fullmäktige, att anledning
ej förefinnes att motsätta sig den mera formella än reella uppdelning
av äganderätten till banan och den rullande materielen, som man i orten
uppenbarligen funnit önskvärd.
Såsom villkor för försäljningen torde böra föreskrivas, att tillfredsställande
garanti ställes för trafikens uppehållande under en tid av tio år, räknat
från den dag, då köpeskillingen erlägges, samt att köpeskillingarna, tillhopa
95,900 kronor, erläggas kontant den 30 juni 1928, då nu gällande arrendeavtal
utgår, eller i varje fall senast den 31 december 1928.»
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställa fullmäktige i riksgäldskontoret,
att järnvägen mellan Lidköping och Tun med därtill hörande
husbyggnader, inventarier och rullande materiel må försäljas för en köpeskilling
av sammanlagt 95,900 kronor på av fullmäktige föreslagna villkor.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i avgivet utlåtande den 12 mars 1928
tillstyrkt vad fullmäktige i riksgäldskontoret sålunda hemställt.
Järnvägen Lidköping—Tun har en längd av 27.3 kilometer. Alltsedan järn- Departementsvägen
öppnades för allmän trafik har resultatet av järnvägsdriften varit myc- chefen,
ket otillfredsställande och någon inbetalning av det Lidköping—Kållands
järnvägsaktiebolag år 1907 från allmänna järnvägslånefonden beviljade lånet
å 367,500 kronor har icke ägt rum. Som ovan nämnts trädde berörda bolag
i likvidation år 1923, varefter riksgäldskontoret för statens räkning inropade
järnvägen å exekutiv auktion.
Järnvägen Lidköping—Tun har således övergått i statens ägo endast till
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 208.
följd av järnvägsbolagets dåliga ekonomiska ställning. Några skäl att bibehålla
järnvägen i statens ägo sjnas icke föreligga, så mycket mindre som betydande
reparations- och förbättringskostnader inom den närmaste framtiden
äro oundvikliga, därest driften skall upprätthållas. Att nu uppriva banan
synes med hänsyn till det intresse för dess fortsatta trafikerande, som uppenbarligen
förefinnes inom orten, icke böra ifrågakomma. Det av Lidköpings
järnvägar avgivna anbudet å den rullande materielen, 45,900 kronor,
vilket sammanfaller med det värde 1927 års värderingsmän åsatt densamma
och icke alltför mycket understiger 1926 års värdering, anser jag mig böra
förorda Anbudet å banan med husbyggnader och inventarier, 50,000 kronor,
understiger visserligen hälften av det beräknade realisationsvärdet, därest
banan upprives, men synes i förevarande fall, då garanti för driftens upprätthållande
kräves, kunna godtagas.
Såsom villkor för försäljningen torde, såsom fullmäktige i riksgäldskontoret
föreslagit, böra föreskrivas, att garanti, som kan av fullmäktige anses tillfredsställande,
lämnas för trafikens uppehållande under en tid av tio år,
räknat från den dag, då köpeskillingen erlägges, samt att köpeskillingarna,
tillhopa 95,900 kronor, erläggas kontant den 30 juni 1928, då nu gällande
arrendeavtal utgår, eller i varje fall senast den 31 december 1928.
Då Skara—Timmersdala och Trollhättan—Nossebro järnvägar år 1925
försåldes till Västergötland—Göteborgs järnvägsaktiebolag, stadgades såsom
villkor för försäljningarna rätt för staten att inlösa järnvägarna för de betingade
köpeskillingsbelöppen med tillägg av kostnader för behövliga utvidgnings-
och förbättringsarbeten men med avdrag för den värdeminskning,
järnvägarna kunde hava undergått genom slitning, annan yttre inverkan, ålder
eller uraktlåtet underhåll. Såsom fullmäktige i riksgäldskontoret ock
anfört synes med hänsyn till nu förevarande järnvägs avskilda läge och
övriga omständigheter ett liknande villkor för försäljningen icke erforderligt.
Det torde böra uppdragas åt fullmäktige i riksgäldskontoret att för statens
räkning ombesörja försäljningen av järnvägen. De inflytande köpeskillingarna
komma att avräknas å riksgäldkontorets kapitalfordran för statslånet
och insättas å statsverkets giroräkning i riksbanken för att sedermera
redovisas i riksstaten under titeln »Lånemedel, återbetalningar».
Den föreslagna försäljningssumman, 95,900 kronor, jämförd med det Lidköping—Kållands
järnvägsaktiebolag beviljade lånet till belopp av 367,500
kronor motsvarar en kapitalförlust för allmänna järn vägslån ef onden å 271,600
kronor. På sätt chefen för finansdepartementet erinrat i årets statsverksproposition
lärer frågan om de åtgärder, som till följd av dylika förluster
bliva erforderliga, upptagas till behandling i annat sammanhang.
På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen medgiva
att den statsverket för närvarande tillhöriga järnvägen från
Lidköping till Tun med därtill hörande husbyggnader, inventarier
Kungl. Maj:ts proposition nr 208. 5
och rullande materiel må, på i statsrådsprotokollet föreslagna
villkor, försäljas för en köpesumma av 95,900 kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenKegenten
lämna bifall och förordnar, att proposition
i ämnet av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
F. Wessberg.
o ''• •,< VV M\fÅ