Kungl. Majds proposition nr 193.
1
Tsr 193.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pension
åt förra sömmerskan vid Västerbottens regementes
intendenturverkstäder Hildur Kristina Emelie
Sjögren; given Stockholms slott den 16 mars 1928.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Gustav Rosén.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 16 mars 1928.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Thyréin, Bibbing, Gärde, Pettersson, Bosén, Hamrin, Almkvist, Ltberg,
von Stockenström.
Departementschefen, statsrådet Bosén anför:
Uti en inom andra kammaren väckt motion (nr 57) vid 1927 års riksdag
hemställdes, att riksdagen måtte bevilja förra sömmerskan vid Västerbottens
regemente Hildur Kristina Emelie Sjögren ett visst årligt understöd.
Av utredningen i ärendet framgick, att Sjögren, som är född den 26 mars
1889, innehaft anställning som sömmerska vid Västerbottens regementes intendenturverkstäder
från och med den 1 februari 1910 till den 15 juni 1925, då hon
på grund av sjukdom måst lämna anställningen; att hon fullgjort sina åligganBihang
till riksdagens protokoll 1928. 1 saml. 162 hult.. (Nr 193) 096 28
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 193.
den på ett fullt tillfredsställande sätt, visat sig punktlig och ordentlig samt
alltid iakttagit ett hedrande uppförande; samt att hon är medellös.
Chefen för Västerbottens regemente hade redan tidigare i skrivelse till Kungl.
Maj:t den 4 oktober 1926 gjort framställning om utverkande åt Sjögren av pension.
Han hade därvid omförmält, att Sjögren, på hemställan av regementschefen,
beretts sjukavlöning under sex månader efter det hon lämnat anställningen
eller till och med den 15 december 1925 ävensom att hennes inkomster
vid regementet under åren 1921—1924 uppgått till i medeltal omkring 1,010
kronor för år, dyrtidstillägg oberäknat. Vid framställningen hade fogats läkarbetyg
utvisande, att Sjögren på grund av inre sekretionssjukdom med struma
och rubbningar i nervsystem och ämnesomsättning (Morbus Basedowi) jämte
lymfkörtelsvulster i axelhålor och å halsen samt fistel vore fullständigt arbetsoförmögen
ävensom att hon möjligen kunde något förbättras med medicinskkirurgisk
behandling.
1 avgivet utlåtande över berörda framställning anförde arméförvaltningens
intendents- och civila departement, att med hänsyn till Sjögrens i pensionshänseende
alltför låga ålder, ej uppgående till 38 år, departementen funne sig icke
kunna tillstyrka, att en årlig pension av statsmedel bereddes henne. Då hon
emellertid varit i statens tjänst anställd under en tid av mer än femton år och
under denna tid på ett fullt tillfredsställande sätt fullgjort sina tjänståligganden
samt på grund av sjukdom måst lämna sin anställning vid regementet, ansåge
departementen det vara med billighet överensstämmande, att hon för det
av henne för kronans räkning utförda arbetet erhölle ett understöd för en gång
av statsmedel. Beträffande storleken av dylikt understöd hölle departementen
före, att ett belopp av 500 kronor finge anses skäligt, och hemställde departementen,
att Kungl. Maj :t måtte tilldela Sjögren en gratifikation för en gång av
angivna belopp.
Statskontoret, som jämväl avgav yttrande i ärendet, anförde, att på grund
av Sjögrens jämförelsevis låga levnadsålder och korta anställningstid framställningen
för det dåvarande icke syntes böra föranleda annan Kungl. Maj:ts åtgärd
än att handlingarna i ärendet överlämnades till pensionsstyrelsen för den
åtgärd, sagda myndighet kunde finna sig böra vidtaga i anledning av Sjögrens
sjukdom.
Genom beslut den 11 februari 1927 medgav Kungl. Maj:t, att till Sjögren finge,
i anseende till hennes väl vitsordade verksamhet i kronans tjänst och övriga förekommande
omständigheter, från lantförsvarets anslag till extra utgifter utbetalas
en gratifikation för en gång av 500 kronor. Tillika förordnade Kungl.
Maj:t, att de till ärendet hörande handlingarna skulle överlämnas till pensionsstyrelsen
för den åtgärd, styrelsen kunde finna sig böra vidtaga i anledning
av Sjögrens sjukdom.
T utlåtande (nr 36 punkt 81 :o) över ovanberörda motion erinrade riksdagens
bankoutskott om vad sålunda i ärendet tidigare förekommit samt meddelade,
3
Rutigl. Maj-.ts proposition nr 133.
att, enligt vad utskottet inhämtat, pensionsstyrelsen — vars läkare uttalat, att
Sjögren borde beredas vård å lasarettet i Umeå — i skrivelse till pensionsnämndens
ordförande i Umeå stads pensionsdistrikt den 7 mars 1927 hemställt,
att ordföranden ville föranstalta om att Sjögren, eventuellt på kommunens bekostnad,
bereddes sådan vård. Skulle läkaren efter det vården avslutats anse,
att goda utsikter förelåge att Sjögren genom vård å någon av styrelsens kuranstalter
skulle kunna bliva till arbetsförmågan varaktigt återställd eller åtminstone
väsentligt förbättrad, hade ordföranden att till styrelsen inkomma
med ansökning därom.
För egen del uttalade bankoutskottet, att såsom av utredningen framginge
hade Sjögren tillerkänts en gratifikation av 500 kronor, varjämte åtgärder vidtagits
för beredande av vård åt henne i syfte att om möjligt återställa eller
väsentligen förbättra hennes arbetsförmåga. Vid sådant förhållande och då
hon endast vore 38 år gammal, ansåge även utskottet, att pension eller årligt
understöd för det dåvarande ej borde beviljas henne utan att resultatet av de
vidtagna åtgärderna borde avvaktas, innan fråga om sådan förmån upptoges
till prövning.
''Riksdagen fann den ifrågavarande motionen icke till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
I en till chefen för försvarsdepartementet ställd, den 5 november 1927 dagtecknad
skrift har nu förra sömmerskan Sjögren anhållit att komma i åtnjutande
av pension. Till stöd härför har sökanden anfört, att hon under år 1927
vårdats å lasarettet i Umeå — varvid kostnaden för denna vård bestritts av
ovannämnda gratifikationsmedel å 500 kronor — men att någon förbättring i
sökandens hälsotillstånd icke inträtt, vilket framginge av ett den 20 augusti
1927 utfärdat läkarbetyg, enligt vilket sökanden förklarats vara sannolikt för
all framtid fullständigt oförmögen till arbete, även om obetydlig förbättring
möjligen skulle kunna inträda. Sedan pensionsstyrelsen tagit del av nämnda
läkarbetyg, hade styrelsen ansett sig böra underrätta ordföranden i vederbörande
pensionsnämnd därom, att styrelsen funne utsikterna att varaktigt återställa
eller väsentligt förbättra sökandens hälsa alltför ovissa, för att styrelsen
skulle vara villig att bidraga till kurortsvård för sökanden.
Arméförvaltningens intendents- och civila departement hava den 24 januari
1928 avgivit utlåtande i ärendet och därvid anfört, att då numera resultatet av
de av pensionsstyrelsen vidtagna åtgärderna för återställande eller förbättring
av sökandens arbetsförmåga förelåge, syntes ej längre hinder möta mot upptagande
till prövning av hithörande pensionsfråga, Arméförvaltningens intendents-
och civila departement ansåge för sin del, med hänsyn till vad i ärendet
numera framkommit, det vara med rättvisa och billighet överensstämmande,
att något årligt understöd av statsmedel bereddes sökanden för hennes återstående
levnad. Vad anginge beloppet av ett dylikt understöd, finge departementen
erinra därom, att kvinnliga daglönare och med dem jämförliga befattnings
-
4
Kungl. May.ts proposition nr 193.
hava re i statens tjänst under de senaste åren i regel tillerkänts oreglerad pension
med 400 kronor för år efter 25 års tjänstetid. För varje fullt tjänstår utöver
eller under denna tid hade pensionen ökats respektive minskats med 10
kronor. Då i här förevarande fall sökanden innehaft anställning i statens tjänst
omkring 15 år, syntes med tillämpning av dessa grunder pensionsbeloppet böra
bestämmas till 300 kronor. Till ifrågavarande belopp borde läggas pensionstillägg
och förhöjning I enligt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 282). Förhöjning
II enligt nämnda kungörelse torde däremot i här föreliggande fall icke
kunna ifrågakomma, enär ovannämnda pensionsbelopp avpassats efter de genom
kungörelsen den 24 augusti 1920 (nr 645) fastställda grunder för pensionsförbättring
åt vid marinen anställda daglönare. Sådana pensionärer, vilka erhållit
pension enligt dessa grunder, vore nämligen på grund av föreskriften i
§ 2 mom. 3 d av förstnämnda kungörelse undantagna från åtnjutande av ifrågavarande
förmån. Omräknad i enlighet härmed skulle följaktligen ovannämnda
äldre pension motsvaras av en ny pension å 564 kronor (300 -f- 180 + 92 =
572, efter avrundning 564). Pensionen torde, i enlighet med vad i allmänhet
plägade ske, böra tillkomma sökanden från och med månaden näst efter den,
varunder hon entledigats från sin anställning vid regementet eller från och med
den 1 juli 1925; dock torde å första årets pension böra avdragas det belopp om
500 kronor, som i gratifikation redan till henne utbetalats. Motsvarande belopp
borde genom överföring gottgöras lantförsvarets anslag till extra utgifter.
På grund av vad sålunda anförts hemställde departementen, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen medgiva, att Sjögren finge från och med månaden näst
efter den, varunder hon entledigats från sin anställning vid regementet, eller
från och med den 1 juli 1925, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 564 kronor, dock med skyldighet för
henne att till statsverket återbära det belopp om 500 kronor, som genom Kungl.
Maj:ts beslut den 11 februari 1927 tillerkänts henne från lantförsvarets anslag
till extra utgifter.
Statskontoret, som den 11 februari 1928 avgivit utlåtande i ärendet, har anfört,
att då numera föreliggande utredning utvisade, att sökanden måste anses
vara på grund av sjukdom för framtiden fullständigt oförmögen att med arbete
försörja sig, torde årligt understöd av statsmedel böra åt henne utverkas; och då
det föreslagna beloppet icke kunde anses för högt samt statskontoret icke heller
funne anledning till erinran beträffande vad arméförvaltningens intendentsoch
civila departement i övrigt föreslagit, tillstyrkte statskontoret, att framställning
till riksdagen måtte avlåtas i överensstämmelse med vad av nämnda departement
hemställts.
Med hänsyn till vad i ärendet numera förekommit, anser jag mig i likhet
med myndigheterna böra tillstyrka, att pension av statsmedel beviljas förra
sömmerskan Sjögren. Emot det föreslagna pensionsbeloppet — 564 kronor för
år — har jag icke funnit skäl till erinran. Då enligt vad regementschefen upp
-
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 193.
lyst Sjögren åtnjutit sjukavlöning under tiden 15 juni—15 december 1925, torde
pensionen böra utgå från och med månaden näst efter den, varunder sjukavlöning
upphört att till Sjögren utbetalas, eller från och med den 1 januari 1926,
dock med skyldighet för henne att återbära den henne tilldelade gratifikationen
å 500 kronor.
Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förra sömmerskan vid Västerbottens regementes intendenturverkstäder
Hildur Kristina Emelie Sjögren må från och med den 1 januari 1926 under sin
återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av
564 kronor, dock med skyldighet för henne att till statsverket återbära det belopp
om 500 kronor, som genom Kungl. Maj:ts beslut den 11 februari 1927 tillerkänts
henne från la ^försvarets anslag till extra utgifter.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten lämna
bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga vid
detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Erik von Horn.