Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
1
Nr 184.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående nybyggnad
för lantmäterikontoret i Jämtlands län;
given Stockholms slott den 16 mars 1928.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Sigurd Ribbing.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i
statsrådet å Stockholms slott den 16 mars 1928.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Thyrén, Ribbing, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist, Ltberg,
von Stockenström.
Tillförordnade departementschefen, statsrådet Ribbing anför efter gemensam
beredning med cheferna för ecklesiastik- och jordbruksdepartementen:
I skrivelse den 28 oktober 1926 framlade byggnadsstyrelsen förslag till
uppförande av nybyggnad för lantmäterikontoret i Jämtlands län samt hemställde,
att för sådant ändamål måtte för budgetåret 1927—1928 anvisas
202,000 kronor. Såväl byggnadsstyrelsen som länsstyrelsen i Jämtlands län
föreslogo byggnadens uppförande å en av Östersunds stad kostnadsfritt erbjuden
tomt å stadsdelen Norr intill den s. k. fornbyn Jamtli, där plats jämBihang
till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 155 höft. (Nr 184—185). 623 28 1
2
Kungl. Maj tis proposition nr 184.
väl skulle kunna beredas för en tilltänkt arkivdepå för Jämtlands län. Lantmäteristyrelsen
och riksdagens år 1926 församlade revisorer åter ansågo
nämnda tomt på grund av sitt avlägsna läge mindre lämplig för ändamålet,
och föreslog lantmäteristyrelsen nybyggnadens förläggning till den i närheten
av stadens rådhus belägna tomten nr 207 vid Repslagaregatan, vilken
tomt kunde förvärvas för ett pris av 20,000 kronor.
Berörda byggnadsförslag föranledde icke framställning till 1927 års riksdag.
I eu med anledning härav väckt motion (1:26) hemställdes, att anslag
måtte anvisas för uppförande å nyssnämnda tomt nr 207 av den av byggnadsstyrelsen
föreslagna nybyggnaden.
Riksdagen (skrivelse nr 222) anförde i detta ämne följande:
Om än behovet av nya lokaler för lantmäterikontoret syntes ådagalagt,
hade riksdagen likväl ansett sig icke då kunna bifalla sagda motion. Avgörande
för riksdagen hade därvid varit det outredda läge, vari frågan om
lantmäterikontorets förläggning befunne sig. Enligt riksdagens mening torde
förevarande spörsmål, med vilket jämväl den uppkomna frågan om anordnande
av en arkivdepå i Östersund i viss mån vore sammanhängande, böra
göras till föremål för ytterligare utredning. Härvid borde också övervägas,
huruvida icke nuvarande landsstatshusets centralt belägna tomt skulle kunna
lämna utrymme för någon ytterligare statlig byggnad. Yad särskilt lantmäterikontoret
anginge, skulle tvivelsutan genom dettas förläggning till
nämnda tomt vinnas åtskilliga fördejar; i detta avseende kunde erinras om
det samarbete, som i stor utsträckning förekomme mellan en länsstyrelse
och länets liintmäterikontor. Ur dessa synpunkter torde — vid ett eventuellt
val mellan de båda andra ifrågasatta tomtplatserna — den intill rådhuset
belägna vara att föredraga.
Under åberopande härav anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t måtte med
beaktande av de av riksdagen angivna synpunkterna föranstalta om skyndsam
utredning samt framlägga därav föranlett förslag rörande nya lokaler
för ifrågavarande lantmäterikontor.
Då den av riksdagen avsedda utredningen vid tiden för avlåtande av innevarande
års statsverksproposition icke var slutförd, har Kungl. Maj:t i berörda
proposition (sjätte huvudtiteln, punkt 53) föreslagit riksdagen att i
avbidan på den proposition, som kunde komma att avlåtas i ämnet, för nybyggnad
för lantmäterikontoret i Jämtlands län för budgetåret 1928—1929
beräkna ett extra reservationsanslag av 202,000 kronor.
Sedan ifrågavarande utredning numera fullbordats, anhåller jag att få
underställa föreliggande fråga Kungl. Maj:ts prövning.
För lantmäterikontoret i Jämtlands län äro förhyrda dels sedan den 1 juli
1912 fem rum med en sammanlagd areal av 209 kvadratmeter i rådhuset i
Östersund, dels ock provisoriskt sedan den 1 oktober 1926 ytterligare eu
lägenhet om tre rum in. m. i huset nr 24 vid Prästgatan i nämnda stad.
Den i rådhuset befintliga lokalens otillräcklighet och jämväl i övrigt —
särskilt på grund av stark fuktbildning — olämpliga beskaffenhet har föranlett
upprepade framställningar från lantmäteristyrelsen i syfte att erhålla en
mera tillfredsställande lokal. I denna fråga hava avgivits åtskilliga yttran
-
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
den av byggnadsstyrelsen och länsstyrelsen i Jämtlands län. Sålunda liar
länsstyrelsen i utlåtande den 23 april 1925 till fullgörande av utav Kungl.
Maj:t givet uppdrag att utreda möjligheten att utan nybyggnad ordna lantmäterikontorets
lokalfråga meddelat, att, såvitt länsstyrelsen kunnat utröna,
för det dåvarande dylik möjlighet icke funnes.
Sedan Kungl. Maj:t den 11 juni 1926 anbefallt byggnadsstyrelsen att i
samråd med lantmäteristyrelsen och länsstyrelsen skyndsamt verkställa utredning
rörande lämpligaste sättet för ett mera definitivt ordnande genom
nybyggnad eller eljest av lantmäterikontorets lokalfråga, hava dylik utredning
och förslag av byggnadsstyrelsen avgivits i dess ovan omförmälda skrivelse
den 28 oktober 1926.
Innan jag närmare ingår på en redogörelse för detta och senare förslag
till nybyggnad för lantmäterikontoret samt till denna byggnads förläggning,
får jag meddela, att länsstyrelsen i Jämtlands län med skrivelse den 23
februari 1928 överlämnat utdrag av stadsfullmäktiges i Östersund protokoll
den 21 i samma månad, utvisande, att stadsfullmäktige förklarat sig icke
vara villiga att avstå det staden tillhöriga, enligt gällande stadsplan i tomten
nr 207 i Östersund ingående område om 202 kvadratmeter, vilket för närvarande
användes såsom esplanad. Då sålunda berörda tomt icke längre är
att påräkna för statsändamål, torde vad i ärendet anförts rörande den nya
lantmäterikontorsbyggnadens förläggande till sagda tomt icke behöva upptagas
till prövning.
I sin merberörda skrivelse den 28 oktober 1926 har byggnadsstyrelsen beträffande
den föreslagna nybyggnaden för lantmäterikontoret anfört följande:
Förslaget upptoge ett hus i två våningar med källarvåning under mittpartiet.
I bottenvåningen hade visningssalen förlagts i mitten med arkiv i
två låga våningar å ömse sidor. I samma plan som visningssalen vore rum
för kommissionär, arkivarie och assistent. I övre våningen iimehölle byggnaden
rum för överlantmätaren och assistent samt skrivrum, ritsal, ett reservrum
m. m. samt expeditionsvaktbostad om två rum och kök. I källaren
låge pannrum, bränslerum, tvättstuga, matkällare och bod. Byggnaden vore
avsedd att uppföras av tegel på grund av betong med sockel av kalksten.
Bjälklagen utfördes av armerad betong och taket täcktes med tegel.
Enligt en inom styrelsen verkställd beräkning skulle husets uppförande
betinga en totalkostnad av 202,000 kronor.
Lantmäteristyrelsen hade förklarat sig finna förslaget innebära en lycklig
lösning av lokalfrågan. Därigenom vunnes de lokalutrymmen, som erfordrades
för kontoret under den närmaste tiden, varjämte för framtida behov något reservutrymme
ävensom möjlighet till utbyggnad förefunnes. Såväl rums- och våningsindelningen
som anordningar i övrigt vore genomförda på ett praktiskt och tilltalande
sätt, och de berättigade krav, vilka kunde ställas på ett lantmäterikontor
av den storlek, som här vore fråga om, kunde sägas vara i görligaste
mån väl tillgodosedda. Den i förslaget upptagna anordningen i fråga om arkivet
och därmed sammanhängande visningssal vore beaktansvärd och kunde framhållas
såsom en önskvärd typ för medelstora lantmäterikontors arkiv. Beträffande
läget i staden hade lantmäteristyrelsen med anledning av ett uttalande av
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
länsstyrelsen i Jämtlands län, att avståndet från stadens centrum till tomten
å Norr icke vore så långt, att detta hade någon betydelse, framhållit, att
stadens centrum numera ej vore Stora Torget utan på andra sidan om detta
mellan Kyrko- och Storgatorna, inom vilket område post, telegraf, banker,
större affärer, hotell m. m. vore belägna. Härifrån och ut till tomten å
Norr uppginge avståndet till 1,400 ä 1,500 meter och från järn vägscentralen
till 2 kilometer, och detta kunde näppeligen anses utan betydelse. Givetvis
vore det av synnerlig vikt, att ett lantmäterikontor, där antalet besökande
stundom kunde vara ganska avsevärt, förlädes i möjligaste mån centralt,
och det låge i öppen dag, att ett förläggande av kontoret utanför stadens
planlagda område och å en trakt, dit staden icke tenderade att utvidga
sig, för den allmänhet, som besökte lantmäterikontoret, d. v. s. länets jordägande
befolkning, vilken ju icke vore bosatt på platsen, måste åstadkomma
stora olägenheter. Uttryck härför hade kommit till synes i pressen. Hänsyn
borde även tagas till den med praktisk verksamhet sysselsatta lantmäteripersonalen,
som ofta måste besöka kontorets arkiv i och för sina förrättningars
utförande. Aven för kontorets skötsel uppstode olägenheter, i
det erforderlig kommunikation med därtill hörande kartsändningar in. m.
mellan lantmäterikontoret samt post, länsstyrelse och domarkanslier skulle
tyngas och försvåras.
Byggnadsstyrelsen kunde dock näppeligen anse, att den med den mera
avlägsna tomten å Norr förenade olägenheten borde tillskrivas så stor och
i detta fall avgörande betydelse, att statsverket icke skulle begagna sig av
stadens erbjudande att ställa denna tomt utan ersättning till förfogande.
Styrelsen ville även framhålla, att lantmäteristyrelsen i ett tidigare utlåtande
den 25 juni 1925 icke uttalat några betänkligheter mot att å den tomt, som
stadsfullmäktige i Östersund upplåtit för landsarkiv, d. v. s. den nu omliandlade
tomten å Norr, även bereddes utrymme för lantmäterikontoret.
Yad från lantmäteristyrelsens sida anförts beträffande de dåliga grundförhållandena
å tomten avsåge det västliga hörnet av tomten, intill vilket
byggnadsstyrelsen tidigare avsett att förlägga byggnaden, men då styrelsen
sedermera fått vetskap om grundens beskaffenhet i denna del av tomten,
hade styrelsen nu tänkt sig ett östligare läge för byggnaden, där intet funnes
att anmärka i detta avseende. Enligt ett i denna fråga avgivet utlåtande
hade Östersunds stadsingenjörskontor betecknat grundförhållandena
såsom utmärkt goda.
Med beaktande slutligen av vissa fördelar, som givetvis kunde vinnas,
om framdeles landsarkivet komme att förläggas till samma område — såsom
av bilagd situationsplan framginge kunde lämplig plats för ett landsarkiv
beredas invid lantmäterikontorets byggnad — såsom anordnande av gemensam
värmecentral m. m., ansåge sig byggnadsstyrelsen för sin del böra förorda
tomten å Norr.
Sedermera har byggnadsstyrelsen i skrivelse den 1(! februari 1928 avgivit
den i riksdagens ovan omförmälda skrivelse nr 222 avsedda utredningen.
Styrelsen meddelar till eu början, att styrelsen redan före avlåtandet av sin
ovanberörda skrivelse av den 28 oktober 1926 undersökt möjligheterna att
förlägga lantmäterikontoret till landsstatshusets tomt, samt anför härom:
»Å landsstatshusets tomt är uppförd en huvudbyggnad, förlagd tvärsöver
tomten i längdriktningen norr och söder, och äro å den öster om nämnda
huvudbyggnad belägna delen av tomten uppförda två flygelbyggnader, under
det att den västra delen av tomten utgör ett planterat obebyggt område.
Å sistnämnda del av tomten finnes givetvis utrymme för tillbyggnader, vilka
Kungl. Maj:ts proposition nr 184. 5
lämpligen böra utföras såsom flyglar, fristående eller sammanbyggda med
huvudbyggnaden.
Emellertid äro länsstyrelsens egna lokaler mycket otillräckliga och i
behov av utvidgning. Eedan i skrivelse till byggnadsstyrelsen den 2 juni
1925 framhöll länsstyrelsen detta förhållande, och har länsstyrelsen sedermera
i skrivelse den 22 september 1927 ånyo hemställt, att frågan om utvidgning
av länsstyrelsens lokaler måtte upptagas till utredning. Denna
utredning är visserligen ännu icke slutförd, men torde det vara uppenbart,
att för beredandet av det ökade lokalutrymme, som är för länsstyrelsen
erforderligt, måste uppföras en flygelbyggnad å den obebyggda delen av
tomten. Därest 1925 års uppbördssakkunnigas förslag rörande omorganisation
av uppbördsväsendet kommer att genomföras, skulle härutöver för
länsstyrelsens räkning krävas uppförandet av ytterligare en flygelbyggnad.
Huruvida i nämnda två flygelbyggnader jämväl skulle kunna inrymmas
lantmäterikontoret, eventuellt även länsarkivet, är givetvis beroende på huru
stora flygelbyggnaderna göras, vilket åter i viss mån är beroende på de
anspråk på belysning av lokalerna och trygghet för brandfara, som man
anser sig böra uppställa. Byggnaderna, som enligt stadsplanen icke må
framdragas på närmare avstånd från Strandgatan än 15 meter, kunna eventuellt
tänkas förlagda i tomtlinjerna mot Drottninggatan och Residensgränden.
Då emellertid Drottninggatan har en bredd av 11 meter och Residensgränden
av 7 meter, skulle avståndet till de på andra sidan av nämnda gator belägna
trähusen bliva ur brandsäkerhetssynpunkt alltför knappt, vartill kommer,
att belysningen av de mot nämnda gator belägna lokalerna i bottenvåningarna
skulle bliva otillfredsställande. Byggnadsstyrelsen finner sig därför icke
kunna förorda ett sådant utnyttjande av det fria tomtutrymmet utan anser,
att flygelbyggnaderna böra indragas exempelvis 4 meter från Drottninggatan
och 5 meter från Residensgränden. Härigenom skulle, då byggnaderna icke
kunna tänkas uppförda till större höjd än 2 våningar, utrymmet inom byggnaderna
icke bliva så stort, att det lokalbehov, som föreligger eller kan
väntas uppkomma för länsstyrelsen och därmed sammanhängande ändamål,
skulle kunna tillgodoses samtidigt som lantmäterikontoret och länsarkivet
där inrymdes. Utrymme för en av dessa sistnämnda två institutioner skulle
däremot möjligen kunna beredas. Härvid bör dock i varje fall länsarkivet
icke komma i fråga, då det för en arkivbyggnad erforderliga avståndet av
minst 18 meter från intilliggande byggnader här icke skulle kunna erhållas.
Däremot vore det visserligen icke uteslutet att hit förlägga lantmäterikontoret,
men skulle härigenom alla möjligheter för ytterligare lokalutvidgningar
för länsstyrelsens räkning vara uteslutna, varför byggnadsstyrelsen
icke för sin del kan förorda en sådan lösning av lantmäterikontorets lokalfråga,
allra helst som byggnadsstyrelsen ännu icke helt kan bedöma storleken
av det utrymme, som behöver tagas i anspråk för ett tillgodoseende av
länsstyrelsens nu föreliggande behov av utvidgade lokaler. Styrelsen får
därför i stället hemställa, att de obebyggda delarna av landsstatshusets
tomt helt reserveras för länsstyrelsens eget behov och därmed sammanhängande
ändamål.
I samband härmed får byggnadsstyrelsen emellertid även framhålla, att
intill dess den föreslagna omorganisationen av uppbördsväsendet eventuellt
genomföres länsstyrelsens eget lokalbehov åtminstone tills vidare kan tillgodoses
inom den ena av de båda flygelbyggnader, som enligt ovan kunna
tänkas uppförda väster om huvudbyggnaden. I avvaktan på denna omorganisation
av uppbördsväsendet skulle därför provisoriska lokaler kunna
beredas lantmäterikontoret i den andra flygelbyggnaden. A bilagd ritning
är närmare angivet, huru lantmäterikontorets lokaler skulle anordnas inom
6
Kungl. Maj-.ts proposition nr 184.
eu dylik flygelbyggnad. Byggnadsstyrelsen anser sig emellertid icke kunna
förorda lantmäterikontorets förläggning till nämnda flygelbyggnad, då en sådan
anordning måste betraktas såsom ett provisorium och då enligt vad som nedan
framhållits möjlighet förefinnes att på annat håll åvägabringa en lämpligare
permanent lösning av lantmäterikontorets lokalfråga.
I detta sammanhang vill styrelsen med anledning av det av riksdagen
gjorda uttalandet, att samarbete i stor utsträckning förekomme mellan en
länsstyrelse och länets lantmäterikontor, framhålla, att lantmäteristyrelsen
i skrivelse den 17 november 1926 i fråga om åtgärder, vilka borde vidtagas
för beredande av bättre och ändamålsenligare lokaler för vissa lantmäterikontor,
gjort gällande, att lantmäterikontorens närbelägenhet till andra ämbetsverk,
t. ex. länsstyrelserna, vore utan nämnvärd betydelse. Efter den nya
jorddelningslagstiftningens genomförande bleve nämligen anslutningspunkterna
i fråga om länsstyrelsernas och överlantmätarnas arbetsuppgifter så få, att
av den orsaken ej längre borde uppställas något krav med avseende å lantmäterikontorens
belägenhet.»
Beträffande den för lantmäterikontoret ifrågasatta tomten norr om staden
invid fornbyn Jamtli erinrar byggnadsstyrelsen, att stadsfullmäktige i Östersund
vid sitt den 21 september 1926 fattade beslut att utan ersättning erbjuda
statsverket nämnda tomt förutsatte, att en nybyggnad för lantmäterikontoret
icke skulle hindra eller försvåra uppförandet av ett landsarkiv eller
annan offentlig byggnad.
Med avseende å frågan om anordnande av ett dylikt arkiv i Östersund
må erinras, att Kungl. Maj:t den 18 juni 1927 uppdragit åt riksarkivet ej
mindre att uppgöra förslag till eu landsarkivorganisation för Norrland, innebärande
bland annat förläggande av en arkivdepå för Jämtlands län till
Östersund, än även att i samråd med byggnadsstyrelsen uppgöra ritningar och
kostnadsberäkningar för uppförande och inredning av bland annat nybyggnad
för en dylik arkivdepå i Östersund, vilken nybyggnad borde beräknas uppförd
antingen såsom fristående byggnad eller ock förlagd i omedelbar anslutning
till planerad nybyggnad för lantmäterikontoret i nämnda stad.
Till åtlydnad härav har riksarkivet dels den 30 november 1927 avgivit
förslag till landsarkivorganisationens utsträckande till de norrländska länen
och dels med skrivelse den 9 december 1927 överlämnat av byggnadsstyrelsen
den 24 november 1927 avgivna alternativa förslag till förläggning av arkivdepån
för Jämtlands län till omförmälda tomt invid fornbyn Jamtli.
Beträffande sistnämnda förslag anför byggnadsstyrelsen i sin skrivelse den
16 februari 1928:
Det ena förslaget, som kunde betraktas såsom huvudförslag, avsåge uppförandet
av en byggnad för arkivdepån av ungefär samma storlek som den
i det av styrelsen med förberörda skrivelse den 28 oktober 1926 framlagda
förslaget avsedda nybyggnaden för lantmäterikontoret. Styrelsen hade tänkt
sig, att de båda byggnaderna skulle förläggas till tomtens nordöstra respektive
nordvästra hörn som två inbördes likvärdiga byggnader. Med hänsyn
till det stora avståndet mellan byggnaderna hade eu gemensam värmeledning
icke föreslagits, utan skulle byggnaderna förses med var sin särskilda
uppvärmningsanordning. Den för arkivdepån avsedda byggnaden beräkna
-
Kungl. May.ts proposition nr 1S4. <
des draga en kostnad av 165,000 kronor, varför den sammanlagda kostnaden
för de båda byggnadernas uppförande skulle uppgå till 367,000 kronor.
Enligt det andra alternativa förslaget skulle lantmäterikontoret och arkivdepån
inrymmas i en gemensam byggnad, och skulle de båda institutionerna
erhålla gemensam entré, huvudtrappa och värmeledning. Emellertid skulle
en särskild byggnad, inrymmande en expeditionsvaktbostad, uppföras. Kostnaderna
för detta förslags genomförande beräknades till ol5,000 kronor ellei
omkring 50,000 kronor lägre än kostnaderna för uppförandet enligt huvudförslaget
av två särskilda byggnader för lantmäterikontoret och arkivdepån.
Emellertid hade byggnadsstyrelsen ansett sig böra ytterligare undersöka
lämpligheten av att sammanföra lantmäterikontoret och arkivdepan i en gemensam,
till ovannämnda tomt norr om staden förlagd byggnad. I anslutning
härtill hade byggnadsstyrelsen i samråd med lantmäteristyrelsen och
riksarkivet utarbetat bilagt skissförslag till lösning av lantmäterikontorets
och arkivdepåns lokalfråga. Enligt detta förslag skulle de båda institutionerna
inrymmas i en gemensam byggnad, varvid arkivdepån förlagts till
bottenvåningen och källaren, där ett hyllutrymme av sammanlagt l,7o0 hyllmeter
skulle erhållas. Lantmäterikontoret skulle förläggas till våningen eu
trappa upp, varjämte i denna byggnad inrymts en expeditionsvaktbostad.
En andra dylik bostad skulle förläggas i en särskild flygel, men torde möjlighet
föreligga att vid ett vidare utarbetande av förslaget jamval inrymma
denna bostad i huvudbyggnaden. Kostnaderna för detta förslags genomförande
hade beräknats till 325,000 kronor.
I detta sammanhang finge byggnadsstyrelsen framhålla, att eu förnyad
kostnadsberäkning givit vid handen, att uppförandet av en fristående bjggnad
för arkivdepån skulle draga en kostnad av 158,000 kronor, varför och
då en fristående byggnad för lantmäterikontoret skulle betinga en kostnad
av 202,000 kronor, dessa två byggnader skulle draga eu sammanlagd kostnad
av 360,000 kronor eller 35,000 kronor mer än det bär framlagda forslaget
till uppförande av en gemensam byggnad för de bada institutionerna.
I skrivelse den 18 januari 1928 hade lantmäteristyrelsen avgivit yttrande
över sistnämnda förslag, och hade nämnda styrelse därvid avstyrkt lantmäterikontorets
förläggande till området invid Jamtli, varjämte beträffande
själva byggnadsförslaget framställts vissa erinringar, vilka numera blivit i
förslaget, sådant det nu förelåge, iakttagna.
Riksarkivet hade i yttrande av den 28 januari 1928 förklarat förslaget vara
antagligt men därvid framhållit, att en framtida utvidgning av arkivmagasinen
måhända komme att erbjuda större svårigheter, om de båda institutionerna
förenades i ett hus än om eu särskild byggnad uppfördes for lansarkivet.
För sin del finge byggnadsstyrelsen framhålla, att den verkställda utredningen
givit vid handen, att ett sammanförande av lantmäterikontoret och
arkivdepån i en gemensam byggnad skulle medföra avsevärda ekonomiska
fördelar.
Byggnadsstyrelsen förordar alltså, att omförmälda område invid fornbyn
Jamtli tages i anspråk för eu gemensam byggnad för lantmäterikontoret och
den avsedda arkivdepån i Jämtlands län, och hemställer styrelsen, att för
ändamålet måtte för budgetåret 1928—1929 anvisas 325,000 kronor. Därest
en arkivdepå icke skulle komma att förläggas till Östersund, hemställer styrelsen
om anvisande av ett belopp av 202,000 kronor för uppförande å
nämnda område av en nybyggnad för lantmäterikontoret i enlighet med
styrelsens i merberörda skrivelse den 28 oktober 1926 framlagda förslag.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
Lantmäter istyr elsen bär i utlåtande den 23 februari 1928 förklarat sig i
frågans nuvarande läge för sin del vilja förorda lantmäterikontorets förläggning
till landsstatshusets tomt samt därvid anfört:
Att undanskjuta detta förslag med hänsyn till den ovissa frågan om eu
ändrad organisation av uppbördsväsendet syntes lantmäteristyrelsen böra
ifrågakomina så mycket mindre, som en sådan lösning, därest den ifrågasatta
ändringen i fråga om uppbördsväsendet ej komme att förverkligas,
komme att leda till att man för framtiden finge endast en flygelbyggnad
väster om landsstatsliuset. vilket ur estestisk synpunkt torde bliva synnerligen
otillfredsställande. Skulle emellertid uppbördsväsendet införlivas med
länsstyrelsen efter det den föreslagna lantmäterikontorsbyggnaden uppförts å
landsstatshusets tomt, torde det icke möta några svårigheter att tillgodose det
sålunda uppkomna ökade lokalbehovet för länsstyrelsen inom landsstatshusets
tomt utan att därför taga i anspråk berörda byggnad. Styrelsen ansåge alltså
ett godtagande av dess förslag icke föregripa lösningen av länsstyrelsens
lokalfråga, då olika möjligheter för detta behovs tillgodoseende funnes.
Förutom en flygelbyggnad väster om landsstatshuset av samma dimensioner
som lantmäterikontorets kunde övervägas en större sådan och utökning i
samma mån av lantmäterikontorets flygelbyggnad eller ock sammanbyggande
av flygelbyggnaderna öster om landsstatshuset med detta hus eller också
påbyggnad av landsstatshuset. Slutligen kunde tänkas tillbyggande till landsstatshuset
av helt korta flyglar västerut utan dessas sammanbyggande med
lantmäterikontorets byggnad och dess motsvarighet.
I anledning härav hava länsstyrelsen i Jämtlands län och byggnadsstyrelsen
den 28 februari respektive den 5 mars 1928 avgivit yttrande och därvid
bestämt avstyrkt en förläggning av lantmäterikontoret till landsstatshusets
tomt.
Länsstyrelsen har till stöd för sitt avstyrkande anfört följande:
I upprepade skrivelser, senast den 22 september 1927, hade länsstyrelsen
hemställt om att frågan om utvidgning av länsstyrelsens lokaler måtte upptagas
till snar utredning, och även 1926 års statsrevisorer hade framhållit,
att länsstyrelsens lokaler vore i liög grad otillfredsställande. Ehuru något
utarbetat förslag till tillbyggnad för länsstyrelsens räkning icke för närvarande
förelåge eller kunde åstadkommas under den tid, som nu stode till
buds för remissens bevarande, torde dock vissa riktlinjer redan nu vara
klara.
Sålunda torde man få utgå ifrån att nuvarande huvudbyggnad fortfarande
måste komma till användning samt att man, oaktat härigenom en viss bundenhet
uppstode i avseende å lokaldisjmsitionen, måste genomföra en rationell
uppdelning mellan landskansli och landskontor och tillika sörja för att
tjänstelokalerna icke såsom för närvarande splittrades i olika byggnader. Därjämte
vore det nödvändigt att hålla möjligheten öppen för sådana framtida utvidgningar,
som erfarenheten visat bliva en nödvändig följd av den naturliga utvecklingen
av länsstyrelsens vitt omfattande och mångskiftande arbetsområde.
Härvid måste därjämte särskild hänsyn tagas till den ännu svävande
frågan om uppbördsväsendets omorganisation, så att, för den händelse en
särskild uppbördsavdelning skulle komma till stånd, lokaler för denna kunde
beredas utan att sambandet förlorades med landskontoret i övrigt.
Beträffande det omedelbart föreliggande rumsbehovet hade länsstyrelsen
på de dagar, som nu stått till förfogande, icke kunnat göra annat än utgå
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
från den av byggnadsstyrelsen år 1923 verkställda utredningen, vars rumsantal
dock måste ökas med för landskansliet åtminstone fem rum, därav tre
för en vägkonsulent och ett för en juridiskt utbildad tjänsteman, samt för
landskontoret två rum. För eu eventuell uppbördsavdelning hade rurnsbehovet
år 1926 beräknats till 21 eller 22 rum, ett antal som dock, enligt
vad vid nämnda tidpunkt framhölls, helt och hållet vore beroende på den
inre organisationen av avdelningen men i varje fall icke torde vara högt
beräknat.
Huruvida dessa omedelbart förestående, framtida och eventuella utvidgningsbehov
kunde på ett praktiskt och ekonomiskt sätt förverkligas i anslutning
till det år 1923 av byggnadsstyrelsen uppgjorda tillbyggnadsförslaget,
förefölle tvivelaktigt. Snarare vore det sannolikt, att, på sätt byggnadsstyrelsen
antytt, eu flyrgelbyggnad till huvudbyggnaden måste uppföras. Het
kunde också förtjäna beaktande, att tanken på en eventuell uppbördsavdelning
måhända föranledde omkastning av själva planläggningen, för att landskontorets
eventuella utvidgning med bibehållet organiskt samband icke skulle
försvåras. I detta sammanhang måste erinras, att ett bebyggande av tomtens
södra gränslinje väster om huvudbyggnaden skulle föranleda, att solljuset
utestängdes från eu avsevärd del av huvudbyggnaden, ett resultat,
som ur hälovårdssynpunkt vore alldeles otillrådligt. Några av länsstyrelsens
nuvarande tjänsterum gåve mer än tillräckliga exempel på de ogynnsamma
verkningarna i detta avseende.
I avseende å bebyggandet i övrigt av residenstomten kunde länsstyrelsen
helt instämma med byggnadsstyrelsen. Dock ansåge sig länsstyrelsen böra
påpeka, att en stor del av residenstomten utgjordes av fyllning, som i nord
västra hörnet uppginge till omkring två meters höjd över gatunivån. Grundförhållandena
på vissa delar av tomten torde äveu av andra orsaker med nödvändighet
tarva undersökning. Att utan utredning härom på måfå, såsom
Lantmäteristyrelsen syntes hava tänkt sig, bevilja ett anslag till en lantmäterikontorsbyggnad,
förlagd till residenstomten, skulle säkerligen kunna
medföra besvärliga efterräkningar. Ur säkerhetssynpunkt torde också böra
påpekas, att det kvarter, som bildades av residenstomten, på tre sidor (den
fjärde vette mot järnvägen) gränsade till kvarter, bebyggda med trähus.
Några sakliga skäl för förläggning av lantmäterikontoret till grannskapet
av länsstyrelsen, grundade på behovet av nära samarbete mellan länsstyrelse
och lantmäterikontor, förelåge som bekant nu mindre än någonsin, sedan
1926 års jorddelningslag trätt i kraft.
I lantmäteristyrelsens senaste skrivelse framskymtade såsom genomgående
ledmotiv en stark obenägenhet mot det nya lantmäterikontorets förläggning
till den av byggnadsstyrelsen förordade Jamtlitomten. För länsstyrelsen,
som väl kände de lokala förhållandena, förefölle denna ståndpunkt ganska
oförklarlig. Jamtlitomten vore ur säkerhetssynpunkt den bästa möjliga och
lämnade obegränsat tillfälle till utvidgning. Med avseende å naturskönhet
sökte den sin like. Den vore belägen på ett avstånd från stadens centrum
— skärningen av Drottninggatan och Prästgatan vid Stora Torget — av 880
meter. Att räkna avståndet i stället för från nyssnämnda punkt från centralstationen
måste anses oriktigt. Sistnämnda station låge nämligen i en utkant
av staden, och det torde höra till de mycket sällsynta undantagen, att
en stadsbesökande ej begåve sig till stadens affärscentrum, Stora Torget.
Till sistnämnda plats inginge också de allra flesta busslinjerna.
Byggnadsstyrelsen har anfört följande:
Landsstatshusets tomt kunde av skäl, som i byggnadstyrelsens skrivelse
den 16 februari 1928 närmare angåves, icke lämpligen ytterligare bebyggas
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
i större utsträckning än som framginge av bilagd situationsplan, vilken
upptoge, förutom redan å tomten befintliga byggnader, två väster om landsstatshuset
uppförda flygelbyggnader, varjämte eventuellt ifrågasatts uppförandet
av förbindelsebyggnader mellan dessa flygelbyggnader och landsstatsliuset
samt mellan landsstatshuset och de öster därom redan befintliga
flyglarna. Den sammanlagda yta, som de sålunda tänkta nybyggnaderna
skulle upptaga, utgjorde omkring 1,206 kvadratmeter.
Yad beträffade omfattningen av länsstyrelsens behov av ökade lokaler,
finge byggnadsstyrelsen framhålla, att enligt 1923 års förslag tillbyggnader
skulle uppföras med eu sammanlagd byggnadsyta av 438 kvadratmeter, vartill
komme av länsstyrelsen såsom erforderliga ansedda ytterligare 5 rum,
vilka, fördelade på två våningar, motsvarade eu bebyggd yta av omkring 113
kvadratmeter. För tillgodoseende av länsstyrelsens lokalbehov skulle alltså
för närvarande krävas en sammanlagd byggnadsyta av omkring 551 kvadratmeter.
Enligt uppbördssakkunnigas P. M. av den 14 september 1926 skulle för
ett blivande uppbörskontor erfordras eu effektiv golvyta av 413,fi kvadratmeter.
Då emellertid länsstyrelsen i skrivelse till byggnadsstyrelsen den
14 oktober 1926 ansett ytterligare 7 å 8 rum erfordras för ändamålet, skulle
sammanlagda effektiva golvytan för ett blivande uppbördskontor utgöra omkring
613,6 kvadratmeter, vilket motsvarade en bebyggd yta av 1,115,4 kvadratmeter.
Inrymda i en tvåvåningsbyggnad skulle uppbördskontorets lokaler
upptaga eu byggnadsyta av 557,7 kvadratmeter.
För tillgodoseende av länsstyrelsens behov av ökade lokaler skulle sålunda
erfordras eu tvåvånings byggnad med eu sammanlagd byggnadsyta av 1,108,7
kvadratmeter. Den inom tomten disponibla byggnadsytan utgjorde enligt vad
ovan framhållits 1,206 kvadratmeter, varför den byggnadsyta, som för närvarande
icke behövde reserveras för länsstyrelsens eget behov, endast uppginge
till 97,3 kvadratmeter, vilket motsvarade en effektiv golvyta av omkring
107 kvadratmeter. Då för lantmäterikontoret erfordrades eu effektiv golvyta
av omkring 420 kvadratmeter, skulle därför, därest den föreslagna omorganisationen
av uppbördsväsendet komme till genomförande, en förläggning av lantmäterikontoret
till landsstatshustomten endast innebära ett provisorium. Härtill
komme, att ett sammanbyggande av flygelbyggnaderna med huvudbyggnaden
torde komma att medföra ogynnsamma belysningsförhållanden inom en
del rum inom huvudbyggnaden, varför ett sådant sammanbyggande helst icke
borde komma till utförande.
Vad beträffade den av lantmäteristyrelsen ifrågasatta påbyggnaden av residensbyggnaden
med en våning, funne sig byggnadsstyrelsen icke kunna tillstyrka
en sådan åtgärd. Därest en dylik påbyggnad skulle komma till utförande,
skulle landshövdingbostaden, som för närvarande vore i huvudsak
inrymd i våningen 1 trappa upp, givetvis förflyttas till den påbyggda våningen,
i samband varmed våningen 1 trappa upp skulle iordningställas till lokal
för länsstyrelsen, vilket allt skulle medföra synnerligen avsevärda kostnader
för ändrings- och nyinredningsarbeten. Härjämte finge styrelsen i detta
avseende åberopa vad länsstyrelsen i sin skrivelse den 24 november 1923
anfört, att det inom Östersunds stad gjorde sig gällande en strävan att inskränka,
eventuellt genom tvångsbestämmelser, hushöjden i de kvarter, som
i likhet med residenset låge nedåt Storsjön, till två våningar för att kunna
bevara den stadsbild, naturen själv anvisat, varför det vore skada, om eu
sådan lovvärd strävan skulle försvåras genom att residensbyggnaden uppfördes
i tre våningar.
Därest en flygelbyggnad skulle uppföras å landsstatslxusets tomt för ett
provisoriskt inrymmande av lantmäterikontoret, skulle kostnaderna härför
It
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
enligt bilagd kostnadstablå uppgå till sammanlagt 212,000 kronor. Att dessa
kostnader, i motsats till vad lantmäteristyrelsen förutsatt, skulle bliva större
än kostnaderna för uppförandet av en byggnad för lantmäterikontoret å den
av staden erbjudna tomten vid Jamtli vore beroende därav, att berörda flygelbyggnad
givetvis måste planeras med hänsyn till att densamma, därest
förhållandena det påkallade, framdeles skulle kunna tagas i anspråk för annat
ändamål, varför lantmäterikontorets arkiv här icke skulle, på^ sätt som föreslagits
i byggnaden vid Jamtli, förläggas till en lägre arkivvåning utan i en
våning av normal rumshöjd. Slutligen finge byggnadsstyrelsen beträffande
nämnda kostnader framhålla, att, då styrelsen icke varit i tillfälle att verkställa
någon närmare undersökning rörande grundförhållandena å landsstatshustomten,
vissa merkostnader utöver ovannämnda belopp möjligen kunde
tänkas uppkomma för eventuellt erforderliga grundförstärkningar.
Av vad i detta ärende förekommit torde framgå, att lantmäterikontoret i
Jämtlands län är i trängande behov av rymligare och i övrigt ändamålsenligare
lokaler samt att det enda tillfredsställande sättet att tillgodose detta
behov är att uppföra en nybyggnad för ändamålet. Med hänsyn härtill och
då erforderlig utredning rörande en dylik nybyggnad och dess förläggning
numera föreligger, torde förevarande lokalfråga böra underställas innevarande
års riksdag.
Beträffandet läget av den ifrågasatta nybyggnaden hava olika meningar
förfäktats. Byggnadsstyrelsen och länsstyrelsen i Jämtlands län hava föreslagit
byggnadens uppförande å ovan omförmälda område å stadsdelen Norr
invid fornbyn Jamtli, medan lantmäteristyrelsen funnit landsstatshusets tomt
lämpligast för ändamålet. Även om sistnämnda tomt är belägen närmare
stadens medelpunkt än området vid Jamtli, torde dock denna omständighet
i betraktande av de jämförelsevis korta avstånden i Östersund vara av underordnad
betydelse. Att märka är för övrigt, att förutom centralstationen i
Östersund finnes en längre norr ut i staden och sålunda betydligt närmare
tomten vid Jamtli belägen anhaltstation, Östersunds västra, där samtliga tåg
göra uppehåll och som flitigt begagnas av särskilt alla resande med järnväg
norr- och västerifrån. Framhållas må ock, att kravet på lantmäterikontorets
läge nära länsstyrelsen numera icke kan anses oeftergivligt, då, såsom lantlantmäteristyrelsen
yttrat, efter den nya jorddelningslagstiftningens genomförande
förbindelserna mellan länsstyrelsen och lantmäterikontoret torde få
jämförelsevis ringa omfattning. Av vida större betydelse är emellertid, att
landsstatshusets tomt torde erfordras för tillgodoseende av länsstyrelsens
behov av utvidgade lokaler. Den härutinnan verkställda utredningen synes
nämligen giva vid handen, att lantmäterikontoret visserligen skulle kunna
förläggas till landsstatshusets tomt men att detta måste betraktas såsom eu
provisorisk anordning, varjämte en byggnad på denna tomt för inrymmande
tills vidare av lantmäterikontoret skulle bliva dyrbarare än eu dylik byggnad
å området vid Jamtli. Att lösa länsstyrelsens lokalfråga genom påbyggnad
av landsstatshuset och dymedelst bereda plats för lantmäterikontoret
å tomten synes mig med hänsyn till vad byggnadsstyrelsen och länsstyrelsen
däremot anfört icke böra ifrågakomma.
Departements
chefen.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
Då sålunda enligt min mening övervägande skäl tala mot att landsstatshusets
tomt tages i anspråk för lantmäterikontorets räkning, lärer det lämpligaste
vara att förlägga nämnda institution till området vid Jamtli. Ett
ytterligare skäl härför är, att å berörda område lantmäterikontoret skulle
kunna inrymmas i samma byggnad som ett tilltänkt, till Östersund förlagt
arkiv, varigenom kostnaderna för anordnande av lokaler för bägge dessa institutioner
skulle bliva ej obetydligt mindre än om för var och en av dem
uppfördes en särskild byggnad. Med hänsyn till de fördelar ur ekonomisk
synpunkt, som sålunda äro förbundna med anordningen med en gemensam
byggnad för berörda institutioner, anser jag mig böra förorda det av byggnadsstyrelsen
framlagda förslaget till uppförande för en kostnad av 325,000
kronor av en dylik gemensam byggnad. I anslutning härtill kommer chefen
för ecklesiastikdepartementet att senare denna dag föreslå Kungl. Maj:t att
för riksdagen framlägga förslag till landsarkivorganisationens utsträckande
till Norrland, innebärande bland annat inrättandet av ett länsarkiv för Jämtlands
län i Östersund, ävensom till uppförande å området vid Jamtli i huvudsaklig
överensstämmelse med nyssnämnda av byggnadsstyrelsen framlagda
förslag av en gemensam nybyggnad för sagda arkivdepå och lantmäterikontoret.
Därest förslaget vinner riksdagens bifall, torde, innan Kungl. Maj:t
fattar slutligt beslut i ärendet, byggnadsstyrelsen böra inkomma med fullständiga,
av kostnadsberäkningar åtföljda ritningar till ifrågavarande byggnad.
I kostnaderna för byggnaden, 325,000 kronor, har vardera institutionen beräknats
deltaga med hälften. Hela det för lantmäterikontoret sålunda erforderliga
beloppet, 162,500 kronor, torde böra anvisas för budgetåret 1928—1929.
På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att för nybyggnad för lantmäterikontoret i Jämtlands län
för budgetåret 1928—1929 anvisa ett extra reservationsanslag
av........................................................................... kronor 162,500.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenKegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition av
den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
F. Wessberg.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1928.