Kungl. Mnj:ts proposition Nr 160.

]

Nr 160.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående årligt understöd
å allmänna indragningsstaten åt ombudsmannen vid sjömanshuset
i Piteå K. A. M. Dynesius; given Stockholms slott den
9 mars 1928.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Felix Hamrin.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 9 mars 1928.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Thykén, Ribbing, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamrin. Lyberg. von
Stockenström.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Hamrin, anför:

I § 8 mom. 5 av förordningen den 13 juli 1911 (nr 86) angående sjömanshusen
i riket samt sjöfolks på- och avmönstring med mera finnes stadgat,
bland annat, att det i särskilda fall, där omständigheterna anses betinga
sådant, må ankomma på vederbörande sjömanshusdirektion att göra framställning
hos kommerskollegium om tilldelande åt ombudsman eller annat
biträde vid sjömanshus, som entledigas från sin befattning, av någon gratifikation
från sjömanshuskassan eller pension samt att, därest kollegium anser
pension från berörda kassa eller eljest böra ifrågakomma, ärendet av kollegium
skall underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 135 hcift. (Nr 160.) 1

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr t60.

Sedan kommerskollegium, under åberopande av sagda föreskrifter, med
skrivelse den 11 mars 1914 till Kungl. Maj:ts prövning överlämnat till
kollegium inkomna ansökningar om pension för tre sjömanshustjänstemän,
gjorde Kungl. Majd, under tionde huvudtiteln i den till 1915 års riksdag
avlåtna statsverkspropositionen framställning om beredande av pension med
vissa angivna belopp åt nämnda befattningshavare, under villkor att av
vederbörande sjömanshuskassas egna medel till envar av dem i årlig pension
utbetalades minst lika stort belopp, som bleve av statsmedel beviljat.

I anledning av sagda framställning anförde riksdagen i skrivelse den 28
maj 1915, nr 10, bland annat, att riksdagen, då frågan om ordnandet av
pensionsförhållandena för den vid sjömanshusen anställda personalen icke
vunnit sin slutliga lösning, för sin del icke ansåge lämpligt att åt vissa av
sjömanshusens tjänstemän fastställa pensioner, till vilka staten skulle biträda
med hälften. Med hänsyn till det arbete, som staten för olika ändamål pålade
sjömanshusen, och den nytta, som det allmänna obestridligen därav
hämtade, samt då de tjänstemän, framställningen avsåge, borde beredas
tillfälle att avgå för att ersättas med yngre krafter, ansåge riksdagen emellertid
det vara med billighet överensstämmande, att staten under form av
årliga understöd från allmänna indragningsstaten lämnade bidrag till deras
försörjning på ålderdomen. I enlighet härmed beviljade riksdagen ovannämnda
sjömanshustjänstemän årliga understöd till avrundade belopp.

Sedermera har riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts i propositionerna
nr 72 till 1921 års riksdag, nr 15 till 1923 års riksdag, nr 43 till 1925
års riksdag och nr 75 till 1927 års riksdag därom gjorda framställningar
beviljat ytterligare sex sjömanshustjänstemän understöd från allmänna indragningsstaten
med vissa angivna belopp ävensom medgivit, att å samma understöd
finge utgå dyrtidstillägg enligt de grunder, som då vore eller framdeles
kunde varda fastställda för f. d. befattningshavare i statens tjänst, med
iakttagande likväl, att, därest till någon av de sex befattningshavarna årligt
understöd utbetalades jämväl från vederbörande sjömanshuskassa, dyrtidstillägget
till denne skulle beräknas å det sammanlagda understödsbeloppet
men av statsmedel bestridas allenast med vad som av det sålunda beräknade
dyrtidstillägget belöpte på den från allmänna indragningsstaten utgående
delen av understödsbeloppet.

Vid anmälan inför Kungl. Maj:t den 4 januari 1928 av, bland annat, frågan
om anslag å riksstaten för budgetåret 1928 —1929 till ersättning åt sjömanshusen
erinrade jag, på sätt det vid innevarande års stats ver ksproposition fogade
utdraget av statsrådsprotokollet över handelsärenden för sagda dag utvisar,
att kommerskollegium, som i skrivelse den 23 september 1927 föreslagit indragning
från och med den 1 januari 1929 av inalles 13 sjömanshus, däribland
sjömanshuset i Piteå, hemställt att i samband med sistnämnda sjömanshus
indragning visst årligt understöd av statsmedel måtte utverkas åt
ombudsmannen vid samma sjömanshus.

Kungi. Maj:ts proposition Nr 160.

3

Jämte anmälan att ovanberörda av kollegium framställda förslag om indragning
av visst antal sjömanshus för närvarande är föremål för närmare
utredning, får jag, då, oavsett resultatet av samma utredning, den nuvarande
ombudsmannen vid sjömanshuset i Piteå med hänsyn till såväl levnadssom
tjänsteår lärer få anses uppfylla villkoren för erhållande vid avgången
från sin tjänst av understöd av statsmedel till sin försörjning på ålderdomen,
underställa ifrågavarande understödsfråga Kungl. Maj:ts prövning.

Ombudsmannen vid sjömanshuset i Piteå Karl Axel Magnus Dynesius,
som är född den 4 januari 1862, utnämndes till innehavande befattning
den 15 november 1906 efter att dessförinnan hava på förordnande uppehållit
densamma under tillhopa 4 år 10 månader. Hans sammanlagda
tjänstetid såsom sjömanshusombudsman uppgick alltså vid tiden för avlåtandet
av kollegii berörda skrivelse till över 25 år. Såsom ombudsman
uppbär Dynesius, förutom dyrtidstillägg, en avlöning av 1,250 kronor, därav
1,050 kronor i grundlön och 200 kronor i ålderstillägg, varjämte han äger
åtnjuta de vid sjömanshuset inflytande sportlerna, vilka, enligt vad kommerskollegium
meddelat, uppgått till i medeltal omkring 200 kronor för år.
Ordföranden i direktionen för sjömanshuset i Piteå och borgmästaren i samma
stad framhålla, att Dynesius, därest han måste lämna sin befattning utan
pension, skulle komma i ekonomiskt betryck.

I sin förenämnda skrivelse den 23 september 1927 anför kommerskollegium
beträffande frågan om understödsbeloppets storlek följande:

»Då Dynesius bestritt tjänst vid sjömanshuset under över 25 år och sålunda
under en tid, som beträffande sådan tjänst vid ordnad pensionering
bort berättiga honom till full pension, synes pensionen till honom böra beräknas
sålunda: (1,050 + 200 + 200) = i avrundat tal 950 kronor. Denna

pension, varav ena hälften torde böra i form av årligt understöd bestridas
från allmänna indragningsstaten och den andra hälften av sjömanshuskassa,
torde lämpligen höra, i den mån den sålunda skall utgå av sjömanhuskassa,
utbetalas av sjömanshuset i Luleå, med vars distrikt Piteå sjömanshusdistrikt
i huvudsak sammanslagits. Å hela pensionsbeloppet bör enligt sedvanliga
grunder få utgå dyrtidstillägg.»

I utlåtande den 22 oktober 1927 har statskontoret förklarat sig icke hava
något att erinra mot kommerskollegii framställning.

Vid föredragning inför Kungl. Maj:t den 28 januari 1921 av den framställning
från kommerskollegium, vilken föranledde avlåtande till riksdagen
av ovannämnda proposition, nr 72, redogjorde dåvarande chefen för handelsdepartementet
i korthet för de förslag, som dittills framkommit i fråga om
ordnandet av sjömanshustjänstemännens pensionering. Denna redogörelse
tillåter jag mig här åberopa. Till vad därvid yttrades vill jag nu — under
hänvisning till vad jag under punkten 24 i tionde huvudtiteln av den till
innevarande års riksdag avlåtna statsverkspropositionen anfört beträffande
den under utredning varande frågan rörande omorganisation av sjömans -

Kom merskollegium.

Statskontoret

Departements

chefen.

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 160.

husen — endast lägga, att det icke lärer vara möjligt att, innan sistberörda
fråga fått sin lösning, framlägga något allmänt förslag till pensionsbestämmelser
för sjömanshusens personal. Frågan om understöd åt ifrågavarande
sjömanshustjänsteman torde under sådana omständigheter lämpligen böra, i
överensstämmelse med ämbetsverkens förslag, lösas på samma sätt som de
tidigare behandlade spörsmålen av enahanda art eller med andra ord så, att
ett efter omständigheterna avpassat årligt understödsbelopp beredes honom
dels från allmänna indragningsstaten och dels från vederbörande sjömanshuskassa
med lika fördelning mellan statsverket och sjömanshuskassan. Å
understödens totalbelopp torde, i likhet med vad i ovan omförmälda fall
ägt rum, få utgå dyrtidstillägg att fördelas mellan statsverket och sjömanshuskassan
efter samma proportion som själva understödsbeloppen.

I avseende å storleken av det understödsbelopp, som ifrågasatts till utbetalning
från allmänna indragningsstaten, har jag icke någon erinran att
göra.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

dels att ombudsmannen vid sjömanshuset i Piteå Karl Axel Magnus Dynesius
må från och med månaden näst efter den, under vilken avgång från
befattningen äger rum, å allmänna indragningsstaten under sin återstående
livstid åtnjuta årligt understöd med fyrahundrasjuttiofem kronor,

dels ock att å ifrågavarande understöd må utgå dyrtidstillägg enligt de
grunder, som äro eller kunna varda fastställda för f. d. befattningshavare i
statens tjänst, med iakttagande likväl, att, därest till Dynesius årligt understöd
utbetalas jämväl från vederbörande sjömanshuskassa, dyrtidstillägget
skall beräknas å det sammanlagda understödsbeloppet men av statsmedel
bestridas allenast med vad som av det sålunda beräknade dyrtidstillägget
belöper på den från allmänna indragningsstaten utgående delen av understödsbeloppet.

Vad föredragande departementschefen sålunda hemställt,
däri statsrådets övriga ledamöter instämma, behagar
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla
samt förordnar, att proposition i ämnet skall till
riksdagen avlåtas av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:
Nils Sehlberg.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1928.