Kungi. Maj:ts proposition Kr 16.

1

Nr 16.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående årliga understöd
å allmänna indrag ning sstaten åt extra ordinarie vaktkonstapeln
Carl Fredrik Anderssons och vaktkonstapeln Per Gerhard
Nilssons efterlämnade änkor; given Stockholms slott den
13 januari 1928.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Johan C. TV. Thyrén.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13
januari 1928.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist,
Lyberg, von Stockenström.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Thyrén anför:

I särskilda den 6 och den 20 oktober 1927 ingivna ansökningar hava
vaktkonstapelsänkorna Emma Kristina Andersson, född Andersson, och Sofia
Nilsson, född Granqvist, hemställt om årliga understöd av allmänna medel.

Emma Kristina Andersson, som är änka efter extra ordinarie vaktkonstapeln
vid centralfängelset i Norrköping Carl Fredrik Andersson, anhåller
att av statsmedel undfå dels ett tillfälligt understöd för år 1927 och dels
stadigvarande understöd för framtiden efter enahanda grunder, som gälla
för pensionsberättigade änkor efter befattningshavare inom fångvården.

Änkan Andersson har tidigare vid fyra olika tillfällen, första gången i
början av år 1925, hos Kungl. Maj:t anhållit om årligt understöd, över
samtliga dessa ansökningar hava fångvårdsstyrelsen och statskontoret avgivit
infordrade utlåtanden. De två första ansökningarna blevo av Kungl. Maj:t
Biliang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 11 håft. (Nr 16.)

Understad till
vaki lön stapeln
C. F.
Anderssons
änka Emma
Kristina
Andersson.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 16.

avslagna, under det att de två senare på det sätt biföllos, att Kungl. Maj:t
genom beslut den 23 december 1926 och den 3 juni 1927 tillerkände änkan
Andersson tillfälliga understöd från andra huvudtitelns reservationsanslag
till extra utgifter, vardera gången med ett belopp av 250 kronor. Beträffande
det senast beviljade understödsbeloppet föreskrev Kungl. Maj:t,
att detsamma finge utbetalas först efter ingången av budgetåret 1927/28.

Av företedda handlingar inhämtas, att mannen Andersson, som var född
den 30 oktober 1863, antogs i fångvårdens tjänst den 12 april 1889 samt
förordnades den 8 mars 1892 att vara vaktkonstapel vid dåvarande centralfängelset,
sedermera tvångsarbetsanstalten i Norrköping med avlöning lika
med ordinarie vaktkonstapel från förslagsanslaget till fångars vård och underhåll.
Han kvarstod i tjänsten till sin död den 29 december 1911. Då
Andersson icke innehade ordinarie anställning och följaktligen ej kunde
bliva delägare i civilstatens änke- och pupillkassa, erhöll hans änka icke någon
pension från nämnda kassa. Enligt den efter Andersson upprättade bouppteckningen
förefanns i boet en brist av omkring 1,300 kronor. Änkan Andersson
är född den 29 december 1860. I äktenskapet hava makarna Andersson
två söner och en dotter. Den ena av sönerna är kontorist och den
andra agent, men båda sakna enligt uppgift möjlighet att försörja modern.
Äldste sonen, som förut givit modern understöd, förklarar att, sedan han
under år 1926 ingått äktenskap, det icke är honom möjligt att ens i ringa mån
bidraga till moderns uppehälle. Enligt vad fattigvårdsdirektören i Norrköping
meddelat, är änkan Andersson medellös. Hon åtnjuter ej understöd
enligt lagen om allmän pensionsförsäkring. Enligt läkarintyg är hon på
grund av kronisk ledgångsreumatism och åderförkalkning med hjärtmuskelinflammation
nu och för framtiden oförmögen till allt arbete. Hon har
dessutom under år 1927 drabbats av ögonsjukdom, förorsakad av hjärnblödning.

Fångvårdsstyrelsen, som den 18 oktober 1927 avgivit utlåtande över änkan
Anderssons nu förevarande ansökning, har, under hänvisning till att hon
redan erhållit tillfälligt understöd för innevarande budgetår, förklarat sig,
oaktat otvivelaktigt synnerligen ömmande omständigheter förelåge, icke
kunna tillstyrka ytterligare understöd för samma budgetår. Vidkommande
änkan Anderssons hemställan om understöd för framtiden har styrelsen
allenast erinrat, att styrelsen i utlåtanden över hennes första ansökning tillstyrkt
sådant understöd, men att nämnda ansökning icke vunnit Kungl.
Maj:ts bifall.

Statskontoret har i utlåtande den 1 november 1927 anfört följande:

När änkan Anderssons första ansökning om beredande av någon pension
åt henne enligt Kungl. Maj:ts beslut den 12 juni 1925 lämnats utan bifall,
torde detta hava berott därpå, att anledning då förelegat att förvänta, att
hon skulle kunna erhålla underhåll av den äldste sonen. Emellertid vore
det numera tämligen uppenbart, att hon icke hade att påräkna något
väsentligt bidrag till livsuppehället från sina närmaste anhöriga. Vid sådant
förhållande och med hänsyn till hennes framskridna ålder, hennes till -

3

Kungl. Mai ds proposition Nr 16.

tagande sjuklighet och hennes nödställda belägenhet ville det synas statskontoret,
som om någon årlig pension billigtvis borde beredas" henne för
hennes återstående livstid; och torde pensionsbeloppet, liksom i andra dylika
fall, böra bestämmas till 384 kronor. Statskontoret, som icke kunde tillstyrka
något ytterligare understöd åt sökanden för år 1927, hemställde alltså,
att änkan Andersson måtte från och med ingången av år 1928 under återstående
livstiden beviljas pension från allmänna indragningsstaten till belopp
av 384 kronor årligen.

Vaktkonstapeln vid centralfängelset å Långholmen Per Gerhard Nilssons
änka, Sofia Nilsson, har i sin ovannämnda ansökning hemställt att varda
tillerkänd periodiskt understöd under sin återstående livstid.

Av handlingarna i ärendet framgår, att mannen Nilsson var född den
24 september 1858 och anställdes den 10 januari 1878 i fångvårdens tjänst.
Han konstituerades den 8 november 1878 till ordinarie vaktkonstapel samt
avgick den 1 oktober 1923 ur tjänsten med pension. Nilsson, som ej var
delägare i civilstatens änke- och pupillkassa, avled barnlös den 8 juni 1927.
Änkan Nilsson är född den 17 mars 1854. Enligt företett läkarbetyg lider
hon av åderförkalkning, till följd varav hennes arbetsförmåga är i mycket
hög grad nedsatt. Behållningen i boet, vilken på grund av testamente
helt och hållet tillfallit änkan, uppgick enligt bouppteckningen efter mannen
Nilsson till 2,511 kronor 15 öre, därav 2,331 kronor 15 öre i kapitaltillgångar.
Hon erhåller ej understöd enligt lagen om allmän pensionsförsäkring.
Enligt vad änkan Nilsson i sin ansökning uppgiver, har hon
av nämnda kapitaltillgångar för sitt uppehälle redan förbrukat ett belopp
av omkring 500 kronor.

Fångvårdsstyrelsen har i den 24 november 1927 avgivet utlåtande anfört
följande:

Sökandens ömmande omständigheter, särskilt hennes ålder, nedsatta arbetslormaga
och avsaknad av underhållspliktiga anhöriga, syntes påkalla un+-ii£"Ti
,an ,s^a^ens sida. I liknande fall hade riksdagen vid upprepade
tillfaUen beviljat änkor efter bevakningsmän vid fångvården ekonomisk
hjalp pa deras ålderdom. Särskilt ville styrelsen i detta hänseende erinra
att 6 års riksdag enligt skrivelse till Kungl. Maj:t den 16 april
192b (nr 149) efter proposition av Kungl. Maj:t eller motioner av enskilda
riksdagsmän beviljat årligt understöd å allmänna indragningsstaten åt
änkan efter en slöjdlärare vid fångvården samt åt fem vaktkonstapelsänkor
under deras återstående livstid. Understödens belopp hade för samtliga
änkor av riksdagen bestämts till 384 kronor för år, oavsett dyrtidstillägg.
Med. stöd av vad styrelsen sålunda anfört hemställde styrelsen,
att Kungl. Maj:t ville dels genom proposition till 1928 års riksdag åt
sökanden utverka understöd å allmänna indragningsstaten att från och med
den 1 juli 1928 utgå under hennes återstående livstid, så länge hon behölle
sitt nuvarande änkestånd, med ett årligt belopp av 384 kronor, oberäknat
dyrtidstillägg, dels ock i avbidan härå för innevarande budgetår tilldela
henne ett tillfälligt understöd till belopp, som Kungl. Maj:t funne skäligt.

Statskontoret har i utlåtande den 7 december 1927 tillstyrkt, att åtgärd
vidtoges till utverkande av pension åt änkan Nilsson, samt förklarat sig

Underst Jd till
vahtkonstapeln
P. G.
XiIssons änka
So/ia XiIsson.

departement schefen.

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 16.

icke hava annat att erinra beträffande fångvårdsstyrelsens förslag än att
pensionen, liksom eljest i dylika fall, syntes böra beviljas att utgå från
och med månaden näst efter mannens frånfälle eller alltså från och med
den 1 juli 1927. Om saken ordnades på sådant sätt, syntes icke något tillfälligt
understöd, på sätt fångvårdsstyrelsen ifrågasatt, bliva erforderligt.

Såsom fångvårdsstyrelsen erinrat, har riksdagen vid upprepade tillfällen
berett årliga understöd i ömmande fall åt änkor efter bevakningsmän vid
fångvården, vilka icke varit delägare i civilstatens änke- och pupillkassa. Även
i de nu föreliggande fallen synas mig omständigheterna vara sådana, att
dylika understöd böra utverkas. Av utredningen framgår, att ifrågavarande
två änkor på grund av hög ålder och sjukdom äro urståndsatta att genom
eget arbete förvärva sitt uppehälle. Änkan Andersson har icke några tillgångar
och kan numera ej heller av sina barn vänta nämnvärd ekonomisk
hjälp. Änkan Nilsson, som saknar närmare anhöriga, äger visserligen ett
litet kapital, men avkastningen därav kan uppenbarligen icke förslå till
hennes uppehälle.

Vad understödsbeloppen angår torde desamma, på sätt myndigheterna
hemställt, böra för vardera änkan bestämmas till 384 kronor eller samma
belopp, som riksdagen under de senare åren brukat bevilja i liknande fall.
I fråga om tidpunkten för understödsrättens inträde ansluter jag mig till
statskontorets förslag, enligt vilket dylik rätt bör tillerkännas änkan Andersson,
som åtnjutit tillfälligt understöd under år 1927 och till vilken
ytterligare anslag för samma år ej synes böra utgå, från och med den 1
januari 1928 och änkan Nilsson från och med den 1 juli 1927.

På grund av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen medgiva,

att extra ordinarie vaktkonstapeln Carl Fredrik Anderssons änka Emma
Kristina Andersson, född Andersson, samt vaktkonstapeln Per Gerhard
Nilssons änka Sofia Nilsson, född Granqvist, må, så länge de förbliva
änkor, å allmänna indragningsstaten uppbära, änkan Andersson från och
med den 1 januari 1928 ett årligt understöd av 384 kronor och änkan
Nilsson från och med den 1 juli 1927 ett årligt understöd av likaledes 384
kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täckes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;
och skall till riksdagen avlåtas proposition av den
lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

Stockholm, Isaac Marcus’ Koktrycken-Akliebolag, 1928.