Kungl. Maj:ts proposition nr 154.
i
Nr 154.
Kungl. Maj ds proposition till riksdagen angående ändrade
grunder för försäljning av vissa Växjö hospital
tillhöriga markområden; given Stockholms slott den
2 mars 1928.
Kungl. Maj;t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Jakob Pettersson.
Utdrag av protokollet Över socialärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 2 mars 1928.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Thtrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist,
Ltberg, von Stockenström.
Departementschefen, statsrådet Pettersson, anmäler av byggnadsstyrelsen
i skrivelse den 24 januari 1928 gjord framställning om ändrade grunder för
försäljning av vissa Växjö hospital tillhöriga markområden, vilken försäljning
av riksdagen medgivits enligt dess skrivelse den 14 mars 1920, nr 70,
och anför därvid:
Med skrivelse den 29 september 1917 framlade medicinalstyrelsen förslag
till ny- och ombyggnad av Växjö hospital och gjorde i samband därmed
Dihang till riksdagens protokoll 1928. 1 saml. 180 haft. (Nr 154.) 58i 28
2
Kungl. Maj:ts proposition nr löd.
framställning om förvärv för hospitalets räkning av vissa för den ifrågasatta
utvidgningen erforderliga delar av den till det dåvarande hospitalsområdet
gränsande lägenheten Kampen.
Vid föredragning i statsrådet den 14 januari 1918 av denna framställning
fann departementschefen den föreslagna utvidgningen visserligen böra vidtagas
men ansåg sig icke kunna förorda densamma till omedelbart utförande.
Däremot ansåg departementschefen, att staten redan då borde försäkra sig
om de av medicinalstyrelsen angivna markområdena. Av Kungl. Maj:t i
enlighet härmed gjord framställning till 1918 års lagtima riksdag vann riksdagens
bifall.
Vid framläggandet av förslaget om det sålunda beslutade markförvärvet
förutsattes, att genom försäljning av vissa delar av hospitalets dittillsvarande
område, vilka befunnits vara för hospitalets verksamhet umbärliga, kostnaden
för utvidgningen skulle kunna nedbringas. Därvid ifrågasattes i första
hand till försäljning de områden av det hospitalet tillhöriga hemmanet % mantal
Växjö hospitalsgård nr 3, vilka på eu av kommissionslantmätaren H. B:son
Gierup år 1902 upprättad karta betecknats med nr 17, 17 a, 19, 19 a, 20, 30
samt 32—43. Dessa ägoområden, vilka äro belägna utmed den från hospitalet
till Växjö stad ledande landsvägen, innehålla i areal sammanlagt 4 hektar 1 ar
30 kvadratmeter samt hava vid en den 25 november 1914 av domänintendenten
H. Wieslander och nämndemannen G. M. Johansson verkställd värdering
asatts ett saluvärde av sammanlagt 51,110 kronor. Nämnda värde
beräknades efter ett pris per kvadratmeter, som allt efter markens belägenhet
varierade mellan 60 öre och 1 krona 75 öre.
I skrivelse den 30 augusti 1919 framlade medicinalstyrelsen förslag i fråga
om försäljning av förenämnda ägoområden och anförde därvid, bland annat,
att dessa områden, vilka synnerligen väl lämpade sig såsom egnahemstomter,
med hänsyn därtill icke syntes böra försäljas i ett sammanhang till en enda
köpare, som därefter verkställde styckning och försäljning av de särskilda
tomterna, utan såvitt möjligt borde tomterna försäljas var för sig till personer,
som ämnade själva bebygga dem. För att emellertid försäljningen icke skulle
försvåras genom den tidsutdräkt, som bleve en följd av att inkommande
anbud skulle prövas av Kungl. Maj:t och riksdagen, hemställde medicinalstyrelsen,
att Kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen, att ifrågavarande områden
eller lämpliga befunna delar av desamma måtte efter prövning av Kungl.
Maj:t i varje särskilt fall få försäljas till lägst det pris per kvadratmeter, som
vid värderingen den 25 november 1914 åsatts de särskilda områdena.
I proposition nr 51 till 1920 års riksdag gjorde Kungl. Maj:t framställning
om riksdagens medgivande till att förenämnda ägoområden eller de delar
av desamma, som kunde befinnas därtill lämpliga, finge efter prövning
av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall försäljas i enlighet med i jiropositionen
angivna grunder. Dessa grunder inneburo, att områdena borde avyttras
direkt till personer, som själva ämnade bebygga dem, och till priser,
icke understigande de år 1914 åsatta värdena. Därjämte förutsattes, med
hänsyn till de då i allmänhet stegrade fastighetsvärdena, att ny värdering av
områdena verkställdes, innan någon försäljning ägde rum.
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 154.
I förenämnda skrivelse den 14 mars 1920, nr 70, anmälde 7''iksdagen, att riksdagen
på det sätt bifallit nämnda proposition, att riksdagen medgivit, att omförmälda
ägoområden eller de delar av desamma, som kunde befinnas därtill
lämpliga, finge efter prövning av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall försäljas i
enlighet med i propositionen angivna grunder med däri av riksdagen gjord
ändring. Riksdagen uttalade nämligen, att någon försäljning icke borde ske,
innan tomtindelning och saluvärdering av de utstyekade tomterna verkställts.
I övrigt anförde riksdagen, bland annat, att jämväl enligt riksdagens mening
ifrågavarande ägoområden icke borde försäljas i ett sammanhang till en enda
köpare, som därefter verkställde styckning och försäljning av särskilda tomter,
utan borde, såvitt möjligt, tomterna försäljas var för sig till personel, som
ämnade själva bebygga dem.
Någon försäljning av tomter från berörda områden har ännu icke ägt
rum, detta beroende på, att härför erforderliga förberedande åtgärder beträffande
tomtindelning och saluvärdering m. m. delvis ännu icke slutförts.
Yad som i sådant avseende åtgjorts är i huvudsak följande.
Sedan Kungl. Maj:t genom brev den 18 juni 1920 anbefallt byggnadsstyrelsen
att till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till stadsplan och tomtindelning
för områdena ävensom saluvärdering av de särskilda tomterna,
ingav styrelsen med skrivelse den 26 februari 1921 av numera länsaikitekten
Nils August Blanck uppgjorda förslag i dessa ämnen. I stadsplaneförslaget
hade dock vissa delar av den till försäljning avsedda marken av anförda
skäl uteslutits. Värdesättningen av tomtmarken, som avsåg visst enhetspris
per kvadratmeter, hade utförts enligt två alternativ, av v ilka det ena uppgjorts
under förutsättning att i tomtförsäljningspriset skulle ingå kostnaderna
allenast för gatornas markvärde, under det att det andra alternativet
även omfattade kostnaderna för iordningställandet av vägarna. Priset beräknades
i förra fallet till 1.7 5 kronor och i det senare till 2.4 2 kronor per
kvadratmeter. Enligt byggnadsstyrelsens åsikt borde tomter ej försäljas,
med mindre nödvändiga gator iordningställdes, vilket emellertid med dav arande
höga arbetspriser skulle förorsaka så höga tomtpriser, att tomterna
näppeligen torde kunna vinna köpare. Av detta jämte andra skäl ansag sig
styrelsen för det dåvarande böra tillstyrka fastställelse allenast å stadsplaneförslaget
jämte därtill hörande byggnadsbestämmelser och byggnadsordning.
Genom brev den 15 juni 1922 fastställde Kungl. Maj:t dels det sålunda avgivna
förslaget till stadsplan i vissa angivna avseenden, dock att från fastställelsen
undantogs tomtindelningen inom kvarter, dels ock byggnadsbestämmelser
och byggnadsordning. Därefter har Kungl. Maj:t på framställning av
byggnadsstyrelsen genom brev den 6 juni 1924 meddelat enahanda fastställelse
å förslag till vissa ändringar i och tillägg till den tidigare fastställda
stadsplanen ävensom förordnat angående byggnadsbestämmelser och byggnadsordning
för stadsplanen i dess ändrade och utvidgade skick. Genom
detta tillägg utvidgades stadsplanen till att omfatta även viss del av den mark,
vilken enligt vad nyss nämnts uteslutits i det förra stadsplaneförslaget. Den
4
Kungl. Maj. ts proposition nr 154.
övriga delen därav bär intagits i en av Kungl. Maj.t den 14 december 1923
fastställd stadsplan för Yäxjö Östregårds municipalsamkälle.
Sedan Kungl. Maj:t genom brev den 28 november 1924 anbefallt byggnadsstyrelsen
att vidtaga erforderliga åtgärder i syfte att tomtindelning måtte
bliva fastställd för de sålunda stadsplanelagda områdena, bär länsstyrelsen
i Kronobergs län, enligt vad byggnadsstyrelsen meddelat, genom resolutioner
den 30 november 1925 och den 13 juli 1926 fastställt tomtindelning för ifrågavarande
områden.
Beträffande de åtgärder, som vidtagits för tomternas saluvärdering, har
byggnadsstyrelsen i sin inledningsvis omförmälda skrivelse den 24 ianuari
1928 meddelat följande.
Efter mottagande av Kungl. Maj:ts berörda brev den 28 november 1924
hade styrelsen låtit påbörja uppgörande av förslag till tomternas värdesättmng.
Utöver markprisen beräknades därvid kostnader för erforderlig väganlaggmng
och huvudavlopp från området. Enligt ett förslag till första
iordningställande av gator och huvudavloppsledningar, som på byggnadsstyreisens
anmodan den 20 maj 1925 uppgjorts av arkitekten Adolf Wiman
i Vaxjo hade för vagar upptagits ett belopp av 11,500 kronor och för lmvudavlopp
till Yaxjosjon 4,500 kronor, varvid avsetts, att tomtägarna själva skulle
ta ombesorja avloppsledningarnas framdragande till huvudledningarna.
Emellertid hade lansstyrelsen i Kronobergs län den 7 november 1925 till
byggnadsstyrelsen overlamnat en från ordföranden i Växjö stadsfullmäktiges
reningsankggningskommitté till medicinalstyrelsen ställd skrivelse, som avsett
att fasta medicinalstyrelsens uppmärksamhet på vikten av att avloppsförhållandena
från det blivande egnahemsområdet inom Växjö liospitalsgård ord
föroreimdes6**
^ framtlden llällbart sätt och sä att Växjösjöns vatten icke
,, ,.^Ied anledning därav hade byggnadsstyrelsen genom arkitekten Wiman
låtit ombesorja en utredning rörande vilka kostnader avloppsledningarnas
framdragande till stadens allmänna huvudledning och reningsverk skulle betinga.
Av Wimans utredning, sammanställd i skrivelse till byggnadsstyrelsen
aV,,def 12 •E,l''larl 1926 framginge, att avloppsledningarnas ordnande på detta
7a()00S kronor el°Pa ^ 11,500 kronor> alltså betingande en merkostnad av
Med hänsyn särskilt till att dels medicinalstyrelsen i skrivelse till byggnadsstyrelsen
den 20 september 1926 och dels professorn K. Sondén i promemoria
av den 15 i samma månad avrått från att i Växjösjön utleda avloppsledningar
från ifrågavarande område, hade byggnadsstyrelsen emellertid ansett sig
bora rakna med nyssnämnda kostnad, och verkställda utredningar liade
gmt vid handen, att kronan skulle, även med beaktande av att stadens och
tomtkoparnas intressen bleve tillgodosedda, vid försäljning av tomterna kunna
erhålla det i berörda proposition nr 51 till 1920 års riksdag angivna minsta
salupriset, 51,110 kronor, för området i dess helhet.
Beträffande värdesättningen av tomtmarken inom området hade i den i
ebruan 1921 daterade beskrivning, som åtföljde det nyssnämnda, av länsarkitekten
Blanck upprattade stadsplaneförslaget, på anförda skäl framhållits
att den i 1920 ars proposition omförmälda, år 1914 verkställda värderingen
av torevarande områden kunde anses fortfarande vara riktig.
det förslag till prissättning, som styrelsen på grund av förenämnda,
av lansarkitekten Blanck verkställda utredning nu uppgjort, hade tomtprisen
upptagits till 2.6 0 kronor per kvadratmeter utom för tomterna utefter Växjö
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 154.
sjön, vilka vore lågt belägna, där priset satts till 2 kronor per kvadratmeter.
Med dessa priser förutsattes, att tomtägarna ej skulle drabbas av kostnader
för första väganläggning eller för erforderliga huvudavlopp.
Vid de förfrågningar, som av tomtspekulanter under år 1925 gjorts hos
den med stöd av Kungl. Maj:ts beslut den 15 juni 1922 av länsstyrelsen, efter
samråd med medicinalstyrelsen och byggnadsstyrelsen, år 1925 tillsatta
byggnadsinspektören för området, arkitekten Wiman, hade framgått, att åtminstone
de mest intresserade spekulanterna vore villiga betala nämnda
priser.
Om en försäljning kunde helt genomföras efter dessa priser, skulle resultatet
bliva följande.
Totalinkomst av försäljningen enligt berörda förslag...... kronor 83,340: —
Utgifter:
Stadsplan, tomtindelning, experter m. m. kronor 3,000
Väganläggning
Avloppsledningar inom området ...............
Huvudledning till Växjö avloppsnät.........
Tillägg för administration, byggnadsinspektör,
ränteförluster och oförutsedda
utgifter, 6 % av försäljningssumman
11,500
4,500
7,000
5,000: —
31,000: —
Behållning kronor 52,340: •
Under förutsättning alltså, att sålunda åsatta priser kunde erhållas, och
att försäljningen komme att i sin helhet kunna genomföras inom de allra
närmaste åren, syntes, anför byggnadsstyrelsen, den ursprungligen tilltänkta
minimisumman av försäljningen i sin helhet kunna påräknas. Vid förfrågningar
under hand å orten syntes emellertid den under år 1925 rådande
efterfrågan på tomter nu knappast föreligga, och flera av de då mera intresserade
hade, efter vad som uppgivits, byggt på annat håll.
Byggnadsstyrelsen har i sin skrivelse vidare meddelat, att styrelsen vidtagit
anstalter för att vinna klarhet i avlopp sfrågan. I sådant avseende har
styrelsen anfört följande.
För nämnda ändamål hade byggnadsstyrelsen den 24 februari 1926 tillskrivit
stadsfullmäktige i Växjö med förfrågan, huruvida Växjö stad vore
villig medgiva, att huvudavloppsledningen från egnahemsanläggningen inom
Hospitalsgården finge, utan särskild kostnad för statsverket, anslutas till
stadens avloppsnät enligt arkitekten Wimans förslag. Såsom svar därå hade
styrelsen mottagit utdrag av protokoll vid stadsfullmäktiges sammanträde
den 8 juni 1926, enligt vilket såsom villkor för ledningens anslutning till
stadens avloppsnät uppställts, bland annat, att ersättning för anslutningen
skulle utgå med såväl eu engångskostnad såsom bidrag till stadens anläggning
som ock en årlig driftkostnad, vilket allt skulle uträknas och bestämmas
på sätt gällande lag (vattenlagen) föreskreve.
Då sistnämnda kostnader syntes komma att uppgå till avsevärda belopp,
hade byggnadsstyrelsen dels rådfrågat experter beträffande möjligheten till
förenklade åtgärder för avloppsfrågans ordnande, dels inhämtat medicinalstyrelsens
uttalande i frågan och dels genom särskilt sakkunnigt ombud
under oktober 1926 förhandlat med ortsmyndigheterna. Först genom skrivelse
den 27 september 1927 från Växjö stads drätselkammare hade styrelsen
emellertid erhållit närmare besked rörande stadens fordringar, vilka framginge
av en skrivelsen bilagd, av stadsingenjören A. Bunhammar uppgjord
6
Kungl. MajUs proposition nr lod.
promemoria av den 10 juni 1927 rörande kostnaderna för anslutning till
huvudavloppsledningen. Stadens fordringar liade däri angivits till 10,000
kronor såsom engångsbidrag till stadens egna anläggningar samt 8,000 kronor,
utgörande kapitaliserade årliga driftkostnader för reningsverket m. m.
Denna ytterligare kostnad av 18,000 kronor, som staten sålunda skulle
nödgas pålägga tomtförsäljningen, skulle, fördelad på omkring 35,000 kvadratmeter
tomtmark, öka tomtmarkspriset med nära 50 öre per kvadratmeter
eller från 2.5 0 kronor till 3 kronor, ett pris som ej syntes kunna erhållas.
Byggnadsstyrelsen liade funnit förslaget även så tillvida oskäligt, att de blivande
tomtköparna vid förestående inkorporering därjämte skulle dels få
medverka i den 40-åriga amorteringen av stadens planerade reningsanläggning,
dels ock skattevägen få deltaga i driftkostnaderna för densamma. Ett ersättande
av sistnämnda utlägg genom avdrag från skatterna — såsom från
stadens sida ställts i utsikt — måste vara föga tilltalande för köparna, särskilt
som dessa åtaganden ej kunde förenas med möjlighet att mot ersättning
erhålla vatten från stadens vattenledning.
Under nämnda förhandlingar väcktes emellertid tanken på inköp av förevarande
mark för Växjö stads räkning. Härom anför byggnadsstyrelsen följande.
Redan i ett tidigare stadium av förhandlingarna med staden i avloppsfrågan
liade från stadens sida framhållits, att ett eventuellt intresse där förelåge
för ett förvärvande av hela det ifrågavarande området, och i berörda skrivelse
den 27 september 1927 hade drätselkammaren meddelat, att drätselkammaren
vid sammanträde den 22 september 1927 beslutat att för sin del
tillstyrka stadsfullmäktige att inköpa området mot det tidigare angivna
minimipriset 51,110 kronor jämte därutöver dittills utgivna kostnader. Innan
drätselkammaren inginge till stadsfullmäktige med dylikt förslag, anhölle
kammaren emellertid om upplysning rörande byggnadsstyrelsens ställning i
frågan. Med anledning därav hade styrelsen i skrivelse den 12 oktober 1927
meddelat drätselkammaren, att styrelsen ansåge sig kunna tillstyrka antagandet
av ett anbud å ett belopp av 51,110 kronor, under förutsättning att statsverkets
dittills havda utgifter för mätning, stadsplaneläggning, tomtindelning
m. m., vilka kostnader uppginge till i det närmaste 3,000 kronor, jämväl bleve
av staden ersatta.
Med skrivelse den 19 november 1927 hade drätselkammaren därefter överlämnat
utdrag av protokoll vid stadsfullmäktiges i Växjö sammanträde den
28 oktober 1927, varav inhämtades, att fullmäktige, på förslag av drätselkammaren,
enhälligt beslutat att uppdraga åt drätselkammaren att ingå till
Kungl. Maj:t med framställning att för Växjö stads räkning och mot ett pris
av 51,110 kronor jämte av staten utgivna kostnader för stadsplaneläggning
in. m., dock högst 3,000 kronor, få inköpa det område av 3/4 mantal Växjö
hospitalsgård nr 3, som enligt riksdagens skrivelse den 14 mars 1920, nr 70,
vore avsett att försäljas, ävensom förklarat sig villiga att vid framdeles skeende
upplåtelser av tomter från den del av området i fråga, som av staden
komme att användas till annat än parkanläggning, allmän plats eller allmänt
ändamål, icke betinga sig högre pris än som kunde anses motsvara stadens
inköpspris med tillägg allenast av skälig ränta och de kostnader, staden
komme att få vidkännas för exploatering av sålunda angivna del av förenämnda
område.
Med skrivelse den 12 januari 1928 har slutligen länsstyrelsen i Kronobergs
län till byggnadsstyrelsen överlämnat en till Kungl. Maj:t ställd skri
-
i Kungl. Maj ds proposition nr lo i. <
velse av den 10 i samma månad, däri drätselkammaren med stöd av stadsfullmäktiges
berörda beslut hemställt att för \äxjö stads räkning på nyss
angivna villkor få inköpa omförmälda markområde. Sistberörda skrivelse
hade till länsstyrelsen överlämnats av magistraten i Växjö med eget tillstyrkande
yttrande av den 11 januari 1928.
Länsstyrelsen har i sin nyssnämnda skrivelse — i anslutning till vad
magistraten i sitt yttrande hemställt — förklarat sig för sin del icke hava
något att erinra mot bifall till framställningen.
jByggnadsstyrelsen, som med sin skrivelse den 24 januari 1928 överlämnat
nämnda framställning från Växjö stad jämte övriga till ärendet hörande
handlingar, har för egen del ansett sig böra tillstyrka, att ifrågavarande
markområde försäljes till staden på de från stadens sida angi\na villkoi,
och till stöd härför anfört följande.
Ur ekonomisk synpunkt syntes denna lösning av försäljningsfrågan avgjort
vara till fördel för statsverket. En försäljning tomt för tomt skulle
draga ut på tiden med åtföljande ränteförluster. Enligt vad från orten inhämtats
ansåges för närvarande icke föreligga något större behov av tomter,
och ovisshet förelåge givetvis alltid rörande det slutliga resultatet av eu
dylik försäljning. Genom områdets överlåtande till staden skulle också denna
helt övertaga ordnandet av den hittills svårlösta avloppsfrågan. Byggnadsstyrelsen,
som av drätselkammaren i dess skrivelse den 19 november 1927
meddelats, att stadens avsikt vore att utefter Växjösjön anordna eu park.
funne slutligen ur ren stadsplanesynpunkt denna avsikt särdeles tilltalande
icke minst med hänsyn till den angränsande bebyggelsen.
Enligt av 1920 års riksdag gjort uttalande borde ifrågavarande ägoområden,
därest dessa lämpade sig såsom egnahemstomter, icke försäljas i ett
sammanhang till en enda köpare, som därefter verkställde styckning och
försäljning av särskilda tomter, utan såvitt möjligt borde tomterna försäljas
var för sig till personer, som ämnade själva bebygga desamma, Avsikten
härmed torde hava varit att förhindra prisstegring för dem, som önskade å
området förvärva tomter för uppförande av egna hem. Genom den av stadsfullmäktige
gjorda utfästelsen beträffande framtida upplåtelser av tomter
från området syntes byggnadsstyrelsen full garanti föreligga för att denna
riksdagens uttalade avsikt icke komme att åsidosättas.
Från stadens sida avsåges givetvis, att de tomter, som staden ämnade
försälja, skulle bebyggas i den utsträckning och till de höjdmått, som avsetts
genom de av Kungl. Maj:t i samband med stadsplanens fastställelse
utfärdade särskilda bestämmelserna med avseende å sättet för byggnadskvarterens
användande.
Vad beträffade det belopp av högst 3,000 kronor, som staden utfast sig
skola erlägga jämte köpeskillingen, avsåge detta att täcka närmare angivna,
av statsverket havda utgifter för upprättandet av stadsplan, verkställande
av tomtindelning m. m. till sammanlagt belopp av 2,997 kronor 77 öre.
Byggnadsstyrelsen har i nu förevarande skrivelse även berört eu detaljfråga
rörande omfattningen av det till försäljning avsedda markområdet.
Riksdagen hade i sin nyssnämnda skrivelse den 14 mars 1920, i enlighet
med Kungl. Maj:ts förslag i denna del, medgivit försäljning av de Växjö
hospital tillhöriga ägoområden, som på eu av kommissionslantmätaren
epartements
chefen.
“ Kungl. Maj:ts proposition nr 154.
Gierup år 1902 upprättad karta betecknats med nr 17, 17 a, 19, 19 a, 20
30 samt 32-43 eller lämpliga delar av samma områden. Vid’avfattande av
berörda förslag sjntes emellertid hava förbisetts, att till angivna områden
lörde ytterligare två agofigurer. Byggnadsstyrelsen har härom anfört följande
:
Då det visat sig föreligga ovisshet rörande några av ifrågavarande ägofagurer,
hade byggnadsstyrelsen låtit distriktslantmätaren friherre von Otter
angiva de riktiga ägobeteckningarna och ägogränserna för hela området å
en av honom ar 1920 upprattad karta, som legat till grund för den av
Kungl. Maj:t den 15 juni 1922 fastställda stadsplanekartan och som avfattats
L skaIa an, pierups karta. Av von Otters karta framginge, att det till
försäljning avsedda området rätteligen omfattade ytterligare två ägofigurer,
utviLl ° eribetecknade.“ed 30 a och 30 b. Den gjorda undersökningen
utvisade nämligen, att sistnämnda ägofigurer visserligen funnes å Gierups
karta angivna men ej dar försetts med litterering. Då dessa figurer utyoides
av allenast helt smala och obetydliga slänter och dikesrenar, till
?
uet aV rlcsda«en tin försäljning avsedda området, ehuru
de icke blivit i riksdagens skrivelse särskilt angivna.
På grund av vad byggnadsstyrelsen i ärendet anfört har styrelsen hemställt,
att Kungl. Maj:t med bifall till den av Yäxjö stad gjorda framställningen
måtte efter riksdagens hörande, för såvitt Kungl, Maj:t funne detta
erforderligt, föreskriva, att ifrågavarande ägoområden, d. v. s. de av riksdagen
omgivna ägofigurerna, kompletterade enligt vad byggnadsstyrelsen förut
ramhållit med ägofigurerna 30 a och 30 b, skola försäljas till Yäxjö stad
för en köpeskilling av 51,110 kronor och i övrigt på de från stadens sida
enligt forut omförmälda protokoll vid stadsfullmäktiges sammanträde den
28 oktober 1927 utfästa villkor.
Byggnadsstyrelsen har vidare hemställt att, om Växjö stads förevarande
tram ställning icke skulle vinna statsmakternas bifall, Kungl. Maj: t måtte
lamna föreskrift om åtgärders vidtagande för försäljning av ifrågavarande
tomter till de priser, som angivits i det förutnämnda av styrelsen uppgjorda
forslaget, och med de åtaganden för statsverkets del beträffande vägar och
avloppsledning, som styrelsen i förslaget angivit.
basom av den föregående redogörelsen framgår, hava kostnaderna för anläggande
inom ifrågavarande områden av vägar och avloppsledningar visat
sig bliva så höga, att de torde avsevärt försvåra möjligheterna att sälja
tomter till egna hem, vartill områdena eljest väl synas lämpa sig. Även av
andra skäl förefalla utsikterna att kunna för sådant ändamål inom ej
alltför avlagsen tid avyttra samtliga tomter var för sig nu vara mindre
ljusa^ Genom försäljning av områdena till Yäxjö stad undvikas för statens
del dessa svårigheter, liksom också ränteförluster och med nämnda anläggningar
samt med tomtförsäljningarna förenat arbete och kostnader. Enligt
vad jag inhämtat, är staden beredd att, därest köp kommer till stånd, erlagga
köpeskillingen under det kommande budgetåret. Det av riksdagen år
1920 gjorda uttalandet, att dessa områden icke borde försäljas i ett sam
-
9
Kungl. Maj:ts proposition ifr 154.
manhang till en enda köpare, torde liava föranletts av önskan att undgå
oskälig prisstegring å tomterna vid försäljning till egna kem. Någon fara
för sådan prisstegring föreligger tydligen icke i detta fall med känsyn till
den av staden gjorda utfästelsen beträffande det pris, staden ämnar tillämpa
vid avyttring av tomter från områdena.
Av nu angivna skäl finner jag det lämpligt, att den beslutade försäljningen
av ifrågavarande områden sker till Växjö stad. Mot de av staden
erbjudna, av byggnadsstyrelsen tillstyrkta försäljningsvillkoren kar jag intet
att erinra. Med känsyn till riksdagens nyss berörda, i det föregående utförligt
bekandlade uttalande om sättet för försäljningen torde emellertid
riksdagens medgivande böra inkämtas till den ändring i de föreskrivna grunderna
för försäljningen, som ett antagande av stadens anbud kan anses
innebära.
Vid försäljningen torde böra iakttagas att, på sätt byggnadsstyrelsen nu
meddelat, till områdena i fråga rätteligen höra, förutom de i riksdagens
skrivelse den 14 mars 1920 omnämnda ägofigurerna, ytterligare två sådana,
betecknade med nr 30 a och 30 b.
På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att medgiva, att — utan hinder av de i riksdagens skrivelse
den 14 mars 1920, nr 70, angivna grunderna för försäljning
av de Växjö hospital tillhöriga ägoområden, som på en
av kommissionslantmätaren H. B:son Gierup år 1902 upprättad
karta betecknats med nr 17, 17 a, 19, 19 a, 20, 30 samt 32—
43 — nämnda ägoområden jämte de å samma karta upptagna,
sedermera med nr 30 a ock 30 b betecknade ägofigurerna må i
huvudsaklig överensstämmelse med av mig kär förordade villkor
försäljas till Växjö stad.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Carl Ullman.
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. ISO ha]t. (Nr 154.)
581 88
2