Kungl. Maj:ts proposition Nr 136.
1
Nr 136.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anordnande av en
fast försöksgård för jordbruket; given Stockholms slott den 24
februari 1928.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
B. v. Stockenström.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 24 februari 1928.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist,
Lyberg, von Stockenström.
Departementschefen, statsrådet von Stockenström anför följande:
I nionde huvudtiteln av årets statsverksproposition, punkt 9, bär Kungl.
Maj:t föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition i ämnet, som
kunde varda riksdagen förelagd, till inrättande vid Lanna Borregården i
Saleby socken av Skaraborgs län av en fast försöksgård för jordbruket beräkna
för budgetåret 1928—1929 ett belopp av 50,000 kronor.
Sedan utredningen i förevarande ärende numera blivit slutförd, får jag
härmed ånyo anmäla detsamma till behandling.
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 saml. 113 höft. (Xr 139.) 1
Förberedande
utredning.
2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 136.
Med anledning av väckt motion (11:290/1920) anhöll riksdagen i skrivelse
den 15 juni 1920 (nr 364), att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om eu
allsidig utredning dels rörande utvidgning av den försöksverksamhet på
jordbruksområdet, vilken redan då bedrevs vid de fasta försöksstationerna,
dels ock rörande anordnande av fasta försöksgårdar för jordbruket samt
därefter för riksdagen framlägga förslag i frågan.
Sedan Kungl. Maj:t härefter infordrat utlåtande av lantbruksstyrelsen
samt av styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet,
anbefallde Kungl. Maj:t den 26 november 1920 styrelsen för centralanstalten
att verkställa den av riksdagen begärda undersökningen, därvid
styrelsen jämväl skulle hava att taga under övervägande en av Västerbottens
läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott gjord framställning
om statsbidrag till anordnande av ett fast demonstrations- och försöksfält å
myrjord vid Åsträsk i Västerbottens län.
För verkställande av det sålunda givna uppdraget tillsattes av styrelsen
för centralanstalten den 21 januari 1921 en kommitté, vilken, sedan två av
kommitténs ledamöter under tiden för kommittéarbetet avlidit, bestått av
lantbruksakademiens dåvarande sekreterare, professorn Paul Hellström samt
professorerna H. von Feilitzen och Nils Hansson ävensom, under den tid
den sistnämnde varit frånvarande på grund av statsrådsuppdrag, laboratorn
H. Edin.
Kommittén avgav den 20 juni 1925 betänkande med utredningar och
förslag (statens offentliga utredningar 1925:32). Kommitténs förslag utmynnar
i en hemställan, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen, att fasta
försöksgårdar måtte upprättas inom landet enligt en av kommittén framlagd
plan. Försöksgårdarnas antal skulle till att börja med begränsas till fem,
därav fyra för jordbruksförsök och en för husdjursförsök. Av dessa skulle
en förläggas till Skaraborgs län för försök å den styva leran, en till sandjordsområdet
i Kristianstads län, en till mellersta Norrlands fastmarksområde i
Västernorrlands län och en till Örebro län för lättlerområdena inom Mälaroch
Hjälmarbygden. Försöksgården för husdjursförsök borde förläggas så nära
den centrala försöksledningen i Stockholm som möjligt. Två av jordbruksförsöksgårdarna
borde omedelbart inrättas, nämligen en för ler jordsområdet
i Skaraborgs län och eu för mellersta Norrlands fastmarksjordar i Västernorrlands
län. För ändamålet borde av riksdagen begäras dels ett engångsanslag
å 100,000 kronor för de båda försöksgårdarnas iordningtällande och
dels ett årsanslag av 50,000 kronor för deras drift.
Beträffande de s. k. fasta försöksstationerna hava kommitterade ifrågasatt,
att Kungl. Maj:ts måtte föreslå riksdagen att höja det ordinarie anslaget
till fast försöksverksamhet vid statsunderstödda lantbruks- och lantmannaskolor
från 8,000 kronor till 13,000 kronor för inrättande av fasta
försöksstationer vid ytterligare tio skolor.
Slutligen har kommittén vidkommande den av Västerbottens läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott gjorda framställningen om ett fast
Kungl. Maj:ts proposition Nr 136.
3
försöksfält vid Åsträsk föreslagit, att densamma ej måtte föranleda någon
Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.
Ur kommitténs betänkande må här i korthet anföras följande:
Efter att hava närmare redogjort för utvecklingen av försöksväsendet pa
jordbruksområdet i vårt land har kommittén framhållit, att vid den år 1905
tillkomna centralanstalten för jordbruksförsök särskilt dess avdelningar
för jordbruksförsök samt för husdjursskötsel och mejerihantering stått i
nära kontakt med det praktiska jordbruket. Sålunda förfogade jordbruksavdelningen
över femton med statsbidrag underhållna s. k. fasta försöksstationer,
anordnade vid lantbruks- och lantmannaskolor. Genom samarbete
med den av hushållningssällskapen anordnade lokala försöksverksamheten
anlades och kontrollerades årligen ett betydligt antal gödslings-,
bearbetnings-, växtodlings- och ogräsförsök. Centralanstaltens husdjursavdelning
hade sina praktiska utfodringsförsök förlagda till i olika delar
av landet belägna privata försöksgårdar, och mejeriförsöken hade, utom i
ett i Stockholm beläget centralmejeri, också utförts vid mejerier i landsorten.
Både jordbruks- och husdjursavdelningen hade emellertid saknat
egna fasta försöksgårdar. Särskilt för jordbruksavdelningen hade denna
brist varit synnerligen kännbar. Med dylika försöksgårdar avsåges sådana
gårdar, där försök kunde fullföljas under en längre följd av år samt övervakas
av fast, särskilt för ändamålet utbildad och anställd samt å gården
stationerad personal, som kunde in i alla detaljer övervaka försöken. Gårdens
drift skulle även helt vara inriktad på att, under iakttagande av största
möjliga hushållning, skapa bästa förutsättningar för fullföljande av försöksplanerna.
Den fasta försöksverksamhet, som utfördes vid försöksstationerna
å lantbruks- och lantmannaskolor, ersatte icke dylika fasta försöksgårdar,
enär man endast vid fasta försöksgårdar kunde få erforderliga
garantier för, att försöksplanen bleve riktigt uppfattad, att försöken linge
nödvändig tillsyn samt att försöksresultaten erhölle önskvärd skärpa och
tillförlitlighet. Saknaden av fasta försöksgårdar hade därför medfört, att
många för jordbruksnäringen mycket viktiga förhållanden ännu icke kunnat
upptagas till experimentell behandling i vårt land. Helt naturligt kunde
man genom att nedbringa fordringarna på precision och genom att på den
enskilda försöksvärden i största möjliga utsträckning överföra de med försöken
förenade kostnaderna pressa ned försökens utgiftsstat långt under
kostnaderna för en försöksgårds drift och underhåll. Frånsett frågan om
försöksresultatens tillförlitlighet syntes detta förfaringssätt knappast staten
fullt värdigt.
För upprättande av fasta försöksgårdar hade styrelsen för centralanstalten
redan år 1912 avgivit förslag till Kungl. Maj:t, varjämte olika jordbrukssammanslutningar
och korporationer av jordbrukstjänstemän uttalat sig för
inrättande i vårt land, liksom fallet vore i våra grannländer och de större
kulturländerna, av dylika försöksgårdar.
De försöksuppgifter, som vid de fasta försöksgårdarna komme att bliva
föremål för prövning, bleve till följd av vårt lands stora utsträckning m. m.
ganska varierande. I första hand borde undersökas åtgärder för torrläggningens
rätta utförande, bevattningens förutsättningar och ekonomiska
genomförbarhet, jordförbättrings- och gödslingsfrågor, jordens riktiga bearbetning
under trädesåret samt vid höst- och vårbruket, användning av mekanisk
kraft och dragare, undersökning av arbetseffekten m. in. Ävenledes
borde upptagas frågorna om lämpliga växtföljder, kontrollodling av nyare
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 136.
kulturväxter och varieteter, olika bärgningsmetoder, bästa sättet för åkerjordens
läggande i vall samt för flerårig gräsodling, ogräsens bekämpande
m. m. Till en början borde ett mindre omfattande arbetsprogram utarbetas,
vilket i mån av tid och arbetskrafter kunde utvidgas.
Men icke allenast centralanstaltens jordbruks- och husdjursavdelningar
skulle hava gagn av de fasta försöksgårdarna. Även för de övriga grenarna
av jordbruksforskning, som vid statens centrala jordbruksförsöksanstalt
vore representerade, såsom den botaniska, entomologiska och även i
någon mån den bakteriologiska och den lantbrukskemiska, komrne de blivande
fasta försöksgårdarna att fylla ett sedan länge känt behov, då därigenom
tillfälle bereddes för dessa avdelningar att på olika platser i landet
hava mark tillgänglig för försöks- och undersökningsändamål för de speciella
uppgifter, som de hade sig förelagda, utan att därför behöva anlita
privata jordägare, något som särskilt när det gällde långvariga och mer
arbetskrävande försök vore av stort värde.
Arealen för en försöksgård finge ej vara för snävt tilltagen. För en
sådan gård av normal storlek erfordrades en areal av minst 50 hektar till
försök användbar odlad och oodlad jord, därvid det vore av vikt att marken
vore likartad samt så litet kuperad som möjligt. Försöksgårdarna borde
förläggas i närbeten av större kommunikationsleder samt hava tillräckligt
stora utrymmen inomhus, så att skörden av de olika försöksrutorna kunde
på fullt betryggande sätt förvaras, varjämte ladugård och stall borde, såvitt
möjligt, vara modernt inredda. Redskap och maskiner borde vara av bästa
slag. I övrigt vore det önskvärt, att försöksgårdarna kunde tjäna som mönstergårdar.
Vid varje försöksgård borde finnas en föreståndare, som hade den
direkta ledningen av gårdens drift ävensom uppgjorde efter överledningens
vid centralanstalten direktiv, förslag och detaljerade planer till de försök,
som borde anställas vid gården, samt tillsåge, att försöken bleve riktigt utförda
och de erhållna resultaten bearbetade. Föreståndaren borde alltefter
försöksgårdens storlek och försökens omfattning hava erforderligt antal assistenter.
Lämpligt vore även, att elever kunde antagas vid försöksgårdarna.
För att nedbringa kostnaderna för försöksgårdarnas anläggning och drift
hade kommittén utgått från, att man i första band borde söka därtill erhålla
någon av statens domäner. Därest detta icke vore möjligt, hade kommittén
tänkt sig även den utvägen, att staten skulle genom byte med kronoegendom
siika överkomma i enskild ägo befintligt passande jordområde eller gård.
Kommittén har vidare lämnat en översikt över Sveriges viktigaste jordbruksområden
och de olika områdenas viktigaste jordbruksproblem, därvid
kommittén till bedömande upptagit frågan vilka av landets jordbruksbygder,
som borde representeras genom försöksstationer och där försöksgårdar borde
upprättas. Kommittén tillrådde, att organisationen med fasta försöksgårdar
endast successivt utbyggdes med utgångspunkt från ett visst, högst begränsat
antal dylika gårdar. Det vore av stor vikt, att försöksgårdarna komme
att representera landets viktigaste jordmånstyper i karakteristisk utbildning
och att de förlädes till ifrågavarande jordmånstyps mest representativa utbredningsområden.
För att erhålla landets viktigaste jordmåns- och klimattyper
representerade har kommittén uppgjort förslag på 14 jordbruksområden,
vilka i första band borde representeras, en var genom sin försöksgård. Ekonomiska
och försökstekniska skäl ansåges emellertid medföra, att icke ens
detta förslag kunde bliva realiserat under de närmaste åren. Kommittén
liade därför tänkt sig, att anslag tillsvidare skulle begäras endast för fyra
gårdar för jordbruksförsök. Skulle medel icke kunna beviljas för alla fyra
Kungl. May.ts proposition Nr 136. o
gårdarna på en gång, borde början göras med den för den styva leran och
den för mellersta Norrland avsedda gården i nu nämnd ordning. Såsom
försöksgård för den styva leran ansåge kommittén, att bland de föreslagna
gårdarna bäst lämpade sig Lanna Borregården på Vara-slätten.
Kommitterade hava tillika upprättat en normalplan med kostnadsförslag
för eu fast försöksgård. Kostnaderna hava beräknats till för lösa inventarier
15,300 kronor, för levande inventarier 14,200 kronor, för anläggningar
å en förut bebyggd gård inbegripet tillbyggnader och reparationer 25,000
kronor samt för årlig driftkostnad 34,700 kronor, varifrån avginge beräknad
inkomst 14,000 kronor.
Den rent administrativa och tekniska ledningen för dessa gärdar skulle
tilldelas styrelsen för centralanstalten. Under styrelsen borde försöksgårdarna
närmast handhavas av föreståndaren för den avdelning vid anstalten, som
hade sig anförtrodd de direkta jordbruksförsöken. Föreståndarna för försöksgårdarna
skulle intaga samma ställning som laboratorerna vid centralanstalten.
Därjämte borde, för uppehållande av kontakten med det praktiska
jordbruket, årligen vid de olika försöksgårdarna anordnas för allmänheten
avsedda möten, till vilka borde inbjudas för försöksverksamheten intresserade
organisationer och personer inom det område, försöksgården vore avsedd att
representera. Efter de för allmänheten avsedda föredragen och demonstrationerna
borde dessa jordbruksrepresentanter sättas i tillfälle att tillsammans med
försöksledningen diskutera försöksplanen och framlägga sina speciella önskemål.
Ett samarbete borde även ordnas mellan statens olika försöksgårdar och
andra statsinstitutioner såsom Sveriges geologiska undersökning, statens meteorologisk-liydrografiska
anstalt och statens redskapsprovningsanstalter. Dessutom
borde för vissa försök samarbete äga rum med övriga försöksinstitutioner
i landet såsom Sveriges utsädesförening, svenska mosskulturföreningen,
svenska betes- och vallföreningen samt för norrländska växtodlingsfrågor
med kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå.
Såsom förut omförmälts hava kommitterade härutöver tänkt sig upprättad
en försöksgård för husdjursförsök, förlagd på ej för långt avstånd från
Stockholm.
Slutligen må beträffande kommitténs lokala undersökningar för uttagande
av för ändamålet lämpliga försöksgårdar anmärkas följande.
I enlighet med den till grund för ifrågavarande riksdagsskrivelse liggande
motionen hade kommittén — med nedan angivna undantag beträffande
Västernorr lands län — inskränkt sina undersökningar till kronodomäner.
Så hade kommittén, såsom förut nämnts, som försöksgård i Skaraborgs län
föreslagit Lanna Borregården samt som försöksgård i Örebro län Dyringe
kronoegendom. Vad beträffar Västernorrlands län hade gjorts ett undantag,
i det att Offers gård, tillhörig Björkå aktiebolag, föreslagits till övertagande
på arrende. I Kristianstads län hade någon för ändamålet lämplig kronoegendom
ej stått att uppleta, utan hade kommittén ifrågasatt att till försöksgård
inom detta jordbruksområde måtte förvärvas någon därtill passande
privategendom. Även frågan om lämplig egendom för husdjursförsök hade
upptagits till prövning av kommittén, men hade densamma icke ansett sig
böra framkomma med bestämt förslag i detta hänseende.
Med skrivelse den 30 november 1925 har styrelsen för centralanstalten
till Kungl. Maj:t överlämnat kommitténs betänkande. Styrelsen omförmäler
därvid till en början ärendets dittillsvarande handläggning samt kom
-
Detaljntredning
särskilt
så vitt angår
Lanna Borregården.
6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 136.
mitténs förslag om upprättandet av fyra försöksgårdar för jordbruksförsök.
Vidare fortsätter styrelsen sålunda:
Givet vore, att ett betydligt rikare urval av såväl för de olika jordmånstyperna
representativa som ur andra synpunkter lämpliga gårdar skulle stått
till buds, om undersökningarna kunnat utsträckas även till enskilda egendomar.
\ idaie \ore att märka, att kostnaderna för de föreslagna gårdarnas aptering
till försöksgårdar icke ens tillnärmelsevis kunnat beräknas, då kommittén
saknat befogenhet att träda i preliminära underhandlingar rörande
övertagande av arrenden och dylikt samt medel ej heller stått till förfogande
för anskaffande av ritningar och kostnadsförslag beträffande nödiga
byggnader in. in.
Enligt styrelsens förmenande skulle eu utvidgning och fortsättning av
den hittills verkställda utredningen i ovan antydda hänseenden vara ägnad
att avsevärt föra hela frågan framåt. Styrelsen hade sålunda tänkt sig, att
beträffande de av kommittén ifrågasatta fyra jordbruksområdena skulle vidare
undersökas i första hand de redan framställda förslagen till försöksgårdar
men även, därest sådant tillfälle skulle erbjuda sig, möjligheten och
lämpligheten av förvärv av enskild jord för ändamålet. Undersökningarna
skulle hava som mål upprättande av detaljerade kostnadsförslag för övertagande,
utbyggande och drift av var och en av de till försöksgårdar ifrågasatta
gårdarna, och skulle därför, förutom beräkningar rörande kostnaderna
föi inventarier och drift, uppgöras saväl vederbörliga byggnadsritningar
med tillhörande kostnadskalkyler som överslag beträffande kostnaderna för
övertagande av respektiva gårdar genom köp eller arrende samt beträffande
avträdessummor och dylikt. I detta sistnämnda hänseende torde styrelsen
böra bemyndigas att, där sa erfordrades eller kunde anses lämpligt, ingå
preliminära, för Kungl. Maj:t och kronan givetvis ej bindande avtal.
Vad beträffade den av kommittén ifrågasatta husdjursförsöksgården funne
styrelsen visserligen, att anordnandet av en dylik försöksgård skulle bliva
av stort gagn för försöksväsendet på detta område. Då emellertid för ändamålet
^erforderliga medel under dåvarande statsfinansiella läge ej torde vara
att paräkna, ansage styrelsen, att denna fråga borde ställas på framtiden.
Genom en utredning i huvudsak i enlighet med ovan angivna riktlinjer
bleve i främsta rummet vunnet, att för de anslagsbeviljande myndigheterna
kunde framläggas såväl med hänsyn till kostnaderna som i övrigt preciserade
förslag till försöksgårder. Härigenom erliölles i sin tur den fördelen,
att den nya organisationen, därest densamma bleve av statsmakterna beslutad,
snabbt kunde träda i funktion.
Med anledning av vad styrelsen för centralanstalten sålunda anfört fann
Kungl. Maj:t den 25 juni 1926 gott uppdraga åt styrelsen att, till fullföljande
av det styrelsen i förevarande avseende förut lämnade uppdraget, i
huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer, som angivits i styrelsens
nyssberörda framställning, verkställa utredning och avgiva förslag rörande
upprättande av högst fyra jordbruksgårdar samt att för ändamålet anlita
sakkunniga personer.
Sedan Kungl. Maj:t därefter för att tagas i övervägande vid fullgörandet
av ifrågavarande uppdrag till styrelsen överlämnat en av Kronobergs läns
hushållningssällskaps förvaltningsutskott den 28 november 1925 gjord fram
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 136. T
ställning, att en av de försöksgårdar, som i första hand kunde komma att
inrättas, måtte förläggas till en för urbergsmoränen å sydsvenska höglandet
typisk plats inom Kronobergs län, har styrelsen för centralanstalten i
skrivelse den 29 november 1926 avgivit den genom Kungl. Maj:ts beslut den 25
juni 1926 åt styrelsen överlämnade utredningen. Styrelsen har däri meddelat,
att utredningen verkställts av en av styrelsen utsedd kommitté, bestående
av lantbrukaren David Pettersson i Bjälbo samt professorerna
H. Juhlin-Dannfelt och Nils Hansson.
Styrelsen har i anledning av utredningen hemställt, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att bevilja för upprättande av eu försöksgård å
kronoegendomen Lanna nr 10 Borregård i Saleby socken av Skaraborgs län
till engångskostnader 153,500 kronor och till årlig driftkostnad 26,000 kronor
ävensom för upprättande av en försöksgård å Offers gai d i Boteå
socken av Västernorrlands län, tillhörig Björkå aktiebolag, därest gården
skulle av staten övertagas på arrende, till engångskostnader 56,900 kronor
och till årlig driftkostnad 24,050 kronor eller, därest gården skulle av staten
förvärvas med äganderätt, till engångskostnader 137,500 kronor och till
årlig driftkostnad 20,250 kronor.
Av den sålunda gjorda utredningen må här anföras följande:
De nya kommitterade hade vid sitt utredningsarbete icke funnit skäl
att med anledning av framställningen från Kronobergs läns hushållningssällskap
frångå det i föregående utredning framställda förslaget i avseende på
de områden, inom vilka försöksgårdar i första rummet borde ifrågakomma, och
hade sålunda icke företagit någon undersökning rörande till försöksgård
lämplig egendom inom Kronobergs län eller övriga delar av det sydsvenska
höglandet. Likaså hade de kommitterade ej funnit skäl att med anledning
av en till dem riktad framställning från Kalmar läns södra hushållningssällskap
om upprättande av en försöksgård eller filial till sådan inom sällskapets
område föreslå någon ändring i den förut uppgjorda planen for
försöksgårdars successiva anordnande.
Av förekommen anledning hade kommitterade ej heller ansett sig kunna
föreslå omedelbart inrättande av försöksgårdar inom sandjordsområdet i
Kristianstads län och lättlerområdet i Mälare—Hjälmare-dalen.
Kommitterade hade därför inskränkt sig till att uppgöra förslag angaende
blott de två försöksgårdar, vilka i den tidigare utredningen föreslagits att
omedelbart inrättas, nämligen i Skaraborgs och i Västernorrlands län, häda
avsedda huvudsakligen för jordbruksförsök men, liksom i den förberedande
utredningen förutsatts, icke för mera omfattande försök på husdjursskotselns
område, vartill större kreatursbesättningar erfordrades.
Till försöksgård i Skaraborgs län hade vid den förberedande utredningen
i främsta rummet föreslagits kronoegendomen trumpetarbostället Lanna in
10 Borregård i Saleby socken och i andra rummet Värings prästlöneboställe.
För valet av det senare anfördes visserligen den omständigheten, att det
låge inom området för den mycket styva lera, som utmärkte Vadsbo harad,
och därför skulle hava företrädet, om man önskade en typisk representant
för den allra styvaste leran. Då emellertid dylik jord intoge blott jämförelsevis
mindre områden, skulle försöksverksamheten a densamma komma
att få mindre tillämplighet än försök å Lanna Borregård. vars jordman
s Kanyl. Maj:ts proposition Nr 136.
utgjordes av eu något mindre styv samt något mullrikare lera och som vore
representativ for jordmånen i Skaraborgs läns största jordbruksområden liksom
i stora delar av andra län. I ett uttalande från Skaraborgs läns hushailnmgssällskap
framhölles också till förmån för valet av Lanna Borregård,
att Varaslätten, varå gården är belägen, vore länets största sammanhängande
lerslätt, till vilken jordbrukets tyngdpunkt i länet vore eller komme att
bliva förlagd, varför verkan av en hit förlagd försöksverksamhet torde
kunna beräknas bliva av största betydelse icke blott för länet utan för hela
västra Sverige. Den föregående utredningen utmynnade därför i förslaget,
att Lanna Borregård skulle ställas till centralanstaltens förfogande som plats
för den ifrågasatta försöksgården i Skaraborgs län, under det att endast ett
mindre lörsöksfält skulle anordnas inom den styvaste lerans område, t ex
å Värings prästlöneboställe.
De nya kommitterade hade genom besiktning vid besök å Lanna Borregård
och genom därefter föranstaltade undersökningar av möjligheten att åstadkomma
erforderlig avdikning av dess åkerjord övertygat sig om denna kronoegendoms
lämplighet till försöksgård samt tillika träffat förberedande överenskommelse
med nuvarande arrendator om avträde av arrendet den 14 mars
senare, för den händelse Kungl. Maj:t och riksdagen beslutade
upprättandet av en försöksgård å denna kronoegendom.
På grund av den undersökning, vars resultat meddelats i den föregående
kommitténs förslag, och den nu gjorda fortsatta utredningen hade följande
förslag uppgjorts om upprättande av en fast försöksgård för Västergötlands
och angränsande landskaps lerjordsområde.
Lanna Borregården vore belägen omkring 6 kilometer från Kvänums station
å Västergötland-Göteborgs järnväg och något över 20 kilometer å landsväg
från Skara.
Egendomen utgjorde >/* mantal, omfattande tillhopa 62.15 hektar, därav
och tomt 6I.52 hektar, äng O.30 hektar och impediment O.33 hektar.
Med undantag av en över gården i öster-väster gående omkring 20 meter
bred grusrygg, å vilken gårdens trädgård och byggnader voro belägna, utgjordes
marken av en i plana och jämna fält liggande styv lera med tillfredsställande
inullhalt. Till de olika åkerskiftena ledde åkervägar, vilkas
vägbana för att bliva bekvämt farbar behövde förstärkas med fast underlag,
vartill sten och grus på närmaste håll kunde hämtas från 3—4 kilometer
avlägset grustag.
Dessa arbeten, vilkas kostnader svårligen kunde noga beräknas, borde,
fördelade på några år, kunna utföras för medel, som inginge i den nedan
angivna summan för diverse driftkostnader.
Åkern vore endast bristfälligt torrlagd med öppna diken med svagt avlopp
till den väster om egendomen flytande Landån, en biå till Lidan.
Enligt av statens lantbruksingenjör, Sven Hallin, på uppdrag av kommittén
gjord undersökning kunde, sedan avloppen fördjupats och delvis omlagts,
egendomens åkerjord fullständigt avdikas med till 1 — 2 meters djup lagda täckdiken,
varjämte möjlighet funnes att utan ytterligare fördjupning av avloppen
anordna djupare dränering å mindre delar av området, varför sålunda
försök med olika avdikningssystem där kunde utföras.
Beträffande kostnaden för den fullständiga avdikning av åkerjorden, som
borde utföras, om egendomen skulle användas till försöksgård, hade lantbruksingenjören
framhållit att, då de erforderliga arbetena å huvudavloppen
sträckte sig utanför Lanna Borregårds område, tillstånd till dessa arbetens
utförande torde böra inhämtas vid syneförättning enligt gällande vattenlag,
9
Kungl. Maj:ts proposition Nr 136.
varigenom skulle vinnas fördelen, att all av ifrågavarande avlopp beroende
mark finge deltaga i kostnaden för huvudavloppens upptagande i mån av
nyttan.
Huvudavloppen skulle enligt av lantbruksingenjören utförd detaljräkning
kunna beräknas kosta 10,900 kronor eller, om kostnaden fördelades på 250
hektar, som skulle hava båtnad av densamma, i medeltal 44 kronor per
hektar. Då deltagningsskyldigheten torde komma att bliva tämligen jämnt
fördelad på all jord inom området, skulle kostnaden för Lanna Borregårds
62 hektar bliva omkring 2,700 kronor eller, med 10 procent tillägg, i runt
tal 3,000 kronor.
Dräneringskostnaden, sedan avloppen upptagits, beräknades av lantbruksingenjören
till omkring 250 kronor per hektar eller för gårdens 62 hektar
15,500 kronor, vilket belopp för säkerhets skull borde ökas med 10 procent,
eller till 17,000 kronor. Då dräningsarbetet lämpligen borde fördelas, så att
det utfördes på ett skifte årligen eller på 7—8 år, skulle kostnaden bliva
omkring 2,500 kronor årligen under nämnda tidsrymd.
Å gården förefintliga byggnader utgjordes av:
1. Boningshus av timmer, brädfodrat, under tak av tegel, innehållande
förstuga, 4 rum och kök, köksförstuga och ett vindsrum. Därjämte funnes
å husets norra gavel av arrendatorn tillbyggda 2 rum och kök. Byggnaden
vore brandförsäkrad för 12,000 kronor, och vore i användbart skick men
behövde reperaras för att uppfylla billiga fordringar å bostad för tjänsteman
vid försöksgården.
2. Statbyggnad av timmer, under tak av tegel, innehållande en arbetarlägenhet
av kök och kammare. Byggnaden vore brandförsäkrad för 4,000
kronor. Användbar men i behov av mindre reparation.
3. Källare invid huvudbyggnaden, murad och välvd, med överbyggnad
under tegeltak. Brandförsäkrad för 150 kronor. I användbart skick.
4. Brygghus av timmer, täckt med tegel. Brandförsäkrat för 500 kronor.
I högst bristfälligt skick.
5. Hemlighus av stolpvirke och bräder, med tak av spån. Brandförsäkrat
för 150 kronor.
6. Magasin av stolpvirke och bräder, med tegeltak. Brandförsäkrat för
2,600 kronor. Användbart men icke tillräckligt för gårdens behov vid något
intensivare bruk.
7. Stall och foderlada av timmer, förenat med vagn- och vedbod av
stolpvirke och bräder, under tegeltak. Försäkrat för 10,000 kronor. Stallet
hade 7 spiltor och 2 boxar. I dåligt skick och otillräckligt.
8. Ladugård av tegel och foderlada, liksom i vinkel däremot byggd loge
av stolpvirke och bräder, det hela under spåntak. I logen och ladan funnes
hiss, bekostad av arrendatorn. Brandförsäkring 24,000 kronor. Hela detta
byggnadskomplex, som vore byggt år 1922, vore i fullgott skick. Ladugården
hade plats för 40 vuxna nötkreatur och 8 kalvar. Lada och loge
tillräckliga för gårdens nuvarande behov.
9. Svinhus av timmer under tak av spån. Brandförsäkrat för 800 kronor.
Förfallet.
10. Hönshus av timmer med tak av spån.
11. En mindre smedja tillhörig arrendatorn.
Elektrisk ledning för belysning i alla hus samt för kraft i uthusen vore
anlagd av ortens andelsförening, vari arrendatorn vore medlem med ansvarsförbindelse
av 6,000 kronor.
Egendomen vore upplåten på arrende åt lantbrukaren Albin Nilsson mot
10
Kungl. Maj.ts proposition Nr 136.
en årlig avgäld av 1,220 kronor. Nu löpande arrendeperiod började den
14 mars 1911 och utginge den 14 mars 1931.
Vid underhandlingarna med arrendatorn Nilsson om de villkor, på vilka
han kunde vara villig att i förväg avträda arrendet för gårdens överlåtande
till centralanstalten för jordbruksförsök för upprättande av en fast försöksgård,
upplystes, att gården, som sedan år 1922 brukats av Nilsson, förut på
arrende innehafts av dennes fader och farfader sedan på 1860-talet samt att
Nilsson räknat med att få begagna sin optionsrätt till arrendets förnyande
vid den nu löpande arrendetidens utgång år 1931. Han hade därför å gården
nedlagt vissa kostnader, av vilka han beräknat komma att draga fördel
under en ny arrendeperiod eller vid eventuell överlåtelse av arrenderätten
till annan person och för vilka skälig ersättning borde lämnas, om han
skulle i förtid avstå från arrendet.
Sålunda hade han tillbyggt mangårdsbyggnaden 2 rum och kök till bostad
åt sin åldriga moder, och ansåg, att ej blott ersättning borde lämnas
för det värde, denna tillbyggnad kunde hava vid avträdet från gården,
utan även modern borde så vitt möjligt hållas skadeslös för tvånget att
lämna den bostad, där hon haft sitt hem i 55 år.
Vidare hade arrendatorn framhållit att, då ladugårds- och logbyggnaderna
år 1922 nyuppfördes efter eldsvåda, byggnadskostnaden uppgått till omkring
24,000 kronor, vilket avsevärt överskred den erhållna brandskadeersättningen,
varför han yrkade på att erhålla ersättning för denna skillnad.
Med anledning härav hade domänintendenten i länet meddelat, att
hela brandskadeersättningen, inbegripet ett mindre belopp, som Nilsson ännu
ägde att erhålla, belöpt sig till högst 19,975 kronor, under det att kostnadsförslaget
för de uppförda byggnaderna uppgått till 22,000 kronor.
Ytterligare yrkade arrendatorn på ersättning för en av honom uppförd
smedja, hiss i ladan och logbyggnaden och 2 pumpar, för havda kostnader
för gårdens elektrifiering, samt att staten övertoge den förbindelse å 6,000
kronor, som han för gården avgivit som medlem av den andelsförening,
som lämnade den elektriska energiströmmen.
För vartdera av de år, för vilka lian komme att i förtid avstå arrenderätten,
fordrade han ersättning med ett belopp motsvarande den kontrakterade
arrendesumman, vilket han ansåg skäligt i betraktande av den stegring
avgäldsbeloppen i orten undergått under tiden efter kontraktsuppgörelsen.
I detta avseende hade domänintendenten på begäran om upplysning
intygat, att avgälden för liknande gårdar i samma trakt under senaste året
bestämts till 40—45 kronor per hektar eller ungefär det dubbla mot det av
Nilsson nu betalade arrendebeloppet.
Den arrendatorn enligt kontraktet tillkommande ersättningen för vid
arrendets avträdande utförd jordbearbetning och sådd beräknades sålunda:
trädesbruk, 1 skifte, beräknat till 8.5 hektar 120 kronor
per hektar ..........................................................................
höstplöjning, 3 skiften, vart och ett likaledes beräknat till
8.5 hektar 20 kronor per hektar ........................................
höstsådd och utsädesvete, 220 kilogram, 55 kronor per hektar
gräsfrö, 36 kilogram per hektar ............................................
konstgödsel för höstsäd, 200 kilogram superfosfat per hektar
med spridningskostnad, 25 kronor per hektar ................ » 212: so
summa kronor 2,600: so
kronor 1,020: —
510: —
450: —
408: —
eller avrundat till 2,600 kronor.
11
Kungl. Maj:ts proposition Nr 136.
Med ledning av vad arrendatorn anfört och de upplysningar, som inhämtats
från domänintendenten, hade villkorlig uppgörelse träffats om de ersättningsbelopp,
mot vilka Nilsson förklarade sig villig att den 14 mars 1928 (eventuellt
senare) avstå från arrendet av Lanna Borregård, nämligen:
för 3 års avstådd arrendetid å 1,220 kronor kronor 3,660
» arrendatorn tillhörig smedja » 300
» » » tillbyggnad av bostadslägenhet........ » 6,000
» arrendatorns kostnader för nybyggd ladugårds- och logbyggnad
utöver brandstodsersättning ................................ » 1,640
» gårdens elektrifiering ................................................................ » 1,000
» logliiss och 2 pumpar................................................................ » 800
» trädesbruk, höstplöjning, höst-, sädes- och vallfrösådd enligt
arrendekontraktets bestämmelser ...................... » 2,600
summa kronor 16,000.
Om egendomen skulle komma att avträdas först år 1929, minskades denna
summa med ersättningen för 1 års arrendetid, 1,220 kronor.
Med gården skulle den av Nilsson till den elektriska andelsföreningen
utfärdade förbindelsen å 6,000 kronor övertagas. Enligt revisionsberättelsen
över föreningens verksamhet år 1925 uppginge summan av delägarnas i bank
deponerade reverser till 424,725 kronor, värdet av kraftstationen, understation
och ledningar till 400,000 kronor samt tillgångar utöver skulderna till
404,764 kronor 27 öre. Inkomsterna under året hade överstigit utgifterna
med 21,263 kronor 88 öre; av vinsten användes 18,335 kronor 19 öre till
minskande av skulderna.
För försöksgården beräknades följande byggnadsarbeten bliva erforderliga,
för vilka byggnadskonsulenten O. Stylin i Örebro på uppdrag av kommitterade
uppgjort ritningar och kostnadsförslag.
1. Nyuppförd huvudbyggnad, inrymmande föreståndarens bostad, 6 rum
och kök, kontor, 1 rum för ogift assistent, 1 gästrum för försöksledaren och
besökande, källare med däri inrymt 1 rum för enklare kemiska analyser.
Borde uppföras av tegel under tegeltak. Beräknad kostnad 30,000 kronor.
2. Nuvarande manbyggnad skulle anordnas till bostad för 1 gift assistent
samt 2 rum för arbetande elever. Reparationen beräknades kosta 1,500 kronor.
3. Nuvarande statbyggnad skulle bibehållas som lägenhet för 1 arbetare.
4. Nyuppförd arbetarbostad av timmer under tegeltak med lägenheter för
2 familjer, vardera 2 rum och kök, med möjlighet att inreda 2—4 vindsrum
för tillfälliga arbetare. Byggnadskostnaden, däri inbegripet inredning
av 2 vindsrum, beräknades till 15,200 kronor.
5. Nyuppfört uthus till arbetarbostäderna, av tegel under tegeltak, innehållande
tvättstuga, 3 vedbodar och 3 svinstior. Byggnadskostnad 3,300
kronor.
6. Tillbyggnad till nuvarande ladugården, innehållande stall med 7 spiltor
och 2 boxar samt 7 kalvkättar. Byggnadskostnad 8,000 kronor.
7. Nytt svinhus med 4 kättar för modersuggor och 3 för gödsvin. Tegelbyggnad
under tegeltak. Byggnadskostnad 5,500 kronor.
8. Ändring av nuvarande stall till maskinhus. Kostnad 900 kronor.
9. Nyuppförd försöksloge med magasinsbottnar. Kostnad 11,500 kronor.
10. Nytt vagnsskjul. Kostnad 1,450 kronor.
11. Ny gödselstad med botten och murar samt urinbrunn av cementbetong.
Byggnadskostnad 1,200 kronor.
12
Kungl. Maj:ts proposition Nr 136.
Den för försöksgårdens drift erforderliga uppsättningen av inventarier beräknades
i huvudsaklig överensstämmelse med förslaget i den förberedande
utredningen sålunda:
Levande inventarier syntes böra bestå av för gårdens skötsel behövligt
antal hästar samt så stor nötkreatursbesättning, som erfordrades för att
förbruka större delen av gårdens skörd av stråfoder, fodersäd och rotfrukter
samt att lämna för jordbruket och försöken nödig naturlig gödsel. I detta
förslag till första uppsättning av försöksgården hade dock antalet nötkreatur
inskränkts till det strängt taget nödvändiga, emedan besättningens ökning
till fullt antal lämpligen och för minsta kostnad kunde vinnas genom gårdens
eget pålägg.
7 st. hästar .................................................................................................... 4,900
20 » kor ........................................................................................................ 12,000
ungnöt.................................................................................................... 3,000
1 » tjur ........................................................................................................ 1,500
3 » modersuggor ........................................................................................ 600
summa kronor 22,000.
Kostnaderna för döda inventarier hade upptagits till:
Motorer och därtill hörande redskap ........................................
Åkerbruksinventarier....................................................................
Magasinsinventarier ....................................................................
Vagndon, slädar in. m.................................................................
Häststallets inventarier................................................................
Ladugårdens inventarier ............................................................
Slöjdinventarier ............................................................................
Rumsinventarier och möbler för kontor, 1 gästrum, 3 elevrum
samt laboratorium...........................................................
Vedbodinventarier ........................................................................
Brandredskap ................................................................................
Diverse inventarier, krakstör, diverse virke m. m.............
7,475
9,660
2,560
5,190
1,000
340
200
2,500
150
400
525
summa kronor 30,000.
I huvudsaklig överensstämmelse med den förberedande utredningen rörande
upprättande av fasta försöksgårdar hade med ledning av gjorda undersökningar
och beräkningar upprättats följande
kostnads förslag för en fast försöksgård å Lanna Borregården.
Utgifter.
I. Engångskostnader för försöksgårdens upprättande:
ersättning till avträdande arrendatorn
upptagande av avloppsdiken .................
Byggnadsarbeten:
förut angivna arbeten ...........................
planeringsarbeten och diverse ...............
Inventarier:
levande .......................................................
döda ..........................................................
Utsäde första våren ...................................
Foder » » ................................
kronor
»
78,550
1,450
22,000
30,000
1,000
1,500
16,000
3,000
80,000
52,000
2,500
engångskostnader summa kronor 153,500.
13
Kungl. Maj:ts proposition Nr 136.
II. Årliga driftkostnader:
Avlöningar:
Föreståndaren, lön i klass 26 B (lika som laborator vid
centralanstalten)1 ..............................................•;........ 7,140
Härifrån avginge hyra för tjänstebostad med värme,
1,200 kronor
1 fältassistent, lön som assistent vid centralanstalten1
Härifrån avginge hyra för bostad, 600 kronor
1 kontors- och laboratorieassistent1 ............................
Härifrån avginge hyra för bostad, 150 kronor
3 elever å 125 kronor per månad................................
1 ladugårdsskötare, kontant lön ................................
2 körkarlar å 700 kronor, kontant lön ....................
Mjölkning av 60,000 liter mjölk å 1.5 öre ............
Extra arbete vid rotfruktsskötsel och skörd
Kraftfoder ...........................................................................
Utsäde ...................................................................................
Konstgödsel och kalk...........................................................
Elektrisk kraft och lyse, ledningars underhåll
Telefonavgifter.......................................................................
Laboratorieutensilier ...........................................................
Kontorsutensilier....................................................................
Maskiner och redskap, nyanskaffning ...........................
Byggnaders och inventariers underhåll
Skatter och övriga onera ...................................................
Täckdikning..........................................................................
Bränsle...................................................................................
5,700
4,200
4,500
900
1,400
900
2,000 kronor 26,740
.......... » 2,500
.......... » 500
.......... » 2,500
.......... » 1,000
.......... » 250
.......... » 300
.......... » 300
........... » 1,000
.......... » 1,500
.......... » . 750
........... » 2,500
.......... » 1,200
summa driftkostnader kronor 41,040.
Inkomster.
Bostadshyra av föreståndaren ............................................
» » l:e assistenten............................................
» » 2:e » ..........................................il
Omkring 56 hektar åker brukade i 8 skiftesbruk:
1. träde; 2. höstsäd (vete); 3. rotfrukter och potatis;
4. vårsäd; 5—6. vall; 7. höstsäd (vete och råg);
8. vårsäd.
Medelskörden beräknades till:
12 hektar å 2,500 kg................. 30,000 kg.
1,200
600
150 kronor
1,950
vete
råg
fodersäd
kålrötter
potatis
Efter avdrag av
2
14
6
1
2,000 » ................ 4,000 »
» 2,000 » ................ 28,000 »
» 40,000 » ................ 240,000 »
» 15,000 » ................ 15,000 »
_____ vad som åtginge till utsäde, personal
och utfordring beräknades återstå till försäljning:
vete 26,850 kilogram å 20 öre ....................................
råg 1,800 » » 17 » ....................................
potatis 7,000 » » 5 » ...................................i
5,370
306
350
6,026
1 Härå utgår dyrtidstillägg.
14
Kungl. Maj:ts proposition Nr 136.
Inkomst av kreatursskötseln:
mjölk till försäljning 51,500 liter å 12 öre
14 spädkalvar å 15 kronor ...........................
60 grisar » 25 » ............................
..................... k”» 7,890
summa årliga inkomster kronor 15,866.
6,180 kronor
210 »
1,500 ;>
Då driftkostnaderna, däri inbegripna avlöningar till tjänstemännen vid
försöksgården, enligt vad ovan beräknats uppginge till 41,040 kronor, skulle
utgifterna årligen överstiga inkomsterna med 25,174 kronor, varför ett årligt
anslag av avrundat 26,000 kronor skulle vara erforderligt.
I fråga om försöksgårdarnas administration syntes det styrelsen för centralanstalten,
att denna, pa de skäl som anförts i den förberedande utredningen,
borde tillkomma nämnda styrelse, på vilken det därefter skulle ankomma
att ordna verksamheten på lämpligaste sätt. Givetvis borde därvid
åt föreståndaren för jordbruksavdelningen anförtros att hava den närmaste
ledningen av denna verksamhet. Tillika syntes det lämpligt, att tillfälle
bereddes representant för vederbörande hushållningssällskap eller andra för
jordbi uket i den ort, där försöksgården vore belägen, intresserade personer
att deltaga i uppgörandet av plan för följande års försöksverksamhet. Likaså
syntes, såsom ock i den förberedande utredningen uttalats, samarbete böra sökas
mellan försöksgårdens och andra jordbruksforskningsanstalters verksamhet.
Enär jag icke anser förslag för närvarande böra framläggas rörande upprättande
av en fast försöltsgård å Offers gård i Boteå socken av Västernorrlands
län, har styrelsens utredning beträffande denna gård här ej upptagits.
Från styrelsens omförmälda beslut rörande upprättande bland annat vid
Lanna Borregården av en fast försöksgård var ledamoten av styrelsen
lantbrukaren O. Nilsson i Tånga skiljaktig samt gjorde för sin del följande
uttalande:
För närvarande borde endast två fasta försöksgårdar komma till stånd,
men, då denna begränsning i antalet av statsflnansiella skäl torde vara ofrånkomlig,
vore det av lika stor vikt att även kostnaderna för deras iordningställande
liölles inom rimliga gränser. Mot valet av Lanna Borregård i
Skaiaboigs län som plats för försöksgård torde från för sökssynpunkt intet
vara att. erinra. Kostnaderna för egendomens iordningställande syntes emellertid
bliva så avsevärda, att egendomen borde lämnas ur räkningen. Lämpligare
to ide da vara att aptera för ändamålet en större kronoegendom och
eventuellt frånskilja överflödiga arealer. Vore en dylik egendom väl bebyggd,
kunde nybyggnadskostnaderna väsentligen nedbringas och måhända
helt undvikas.
Mot Offers gård i Västernorrlands län vore icke heller något att erinra
från för sökssynpunkt men kunde hän icke vara med om, att en statens försöksgård
förlädes till en arrenderad egendom.
Då den ekonomiska fragan maste tillmätas stor betydelse och anordningen
med fasta försöksgårdar vore oprövad i vårt land, syntes det vara av desto
större vikt att gå försiktigt tillväga och begränsa kostnaderna till det minsta
möjliga. Andra utvägar för frågans lösande än dem kommitterade föreslagit
syntes därför böra prövas. Främst syntes då böra undersökas, huruvida
icke systemet med fasta försöksgårdar skulle kunna förverkligas å lantbruksinstituten
vid Alnarp och Ultuna, där staten förfogade över såväl behövliga
jordområden som därtill hörande byggnader och inventarier. Det
15
Kungl. Maj:ts proposition Nr 136.
torde vara uppenbart, att engångskostnaderna kunde på så sätt väsentligen
nedbringas. Det förhållandet att institutens egendomar vore större än vad
som ifrågasattes för fasta försöksgårdar borde icke utgöra hinder, tvärtom,
då därigenom utöver de försök, som skulle utföras å det egentliga försöksområdet,
sådana försök som krävde större arealer kunde förläggas till den
övriga delen av egendomen. Ävenledes torde beaktas betydelsen av en försöksgård
på en plats, där utbildningen av agronomer och konsulenter försigginge.
Att lämna landets utan gensägelse viktigaste jordbruksdistrikt utom
räkningen vid planerandet av fasta försöksgårdar finge väl också anses
mindre välbetänkt.
Sedan Kungl. Maj:t anbefallt styrelsen för centralanstalten att avgiva
utlåtande rörande möjligheten och lämpligheten av förläggande, på sätt ifrågasatts,
av försöksverksamhet av förevarande slag till lantbruksinstituten vid
Ultuna och Alnarp, har styrelsen, med bifogande av yttranden från nämnda
instituts styrelser samt från centralanstaltens nämnd med därvid fogat särskilt
yttrande av överassistenten P. Bolin, den 15 juli 1927 avgivit utlåtande.
Styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut har ansett två av de under institutet
lydande särskilda jordbruksområdena oanvändbara såsom försöksgård
i den bemärkelse som det föreliggande förslaget avsåge. Upplåtande av det
tredje området, utgörande Ultuna huvudgård, såsom försöksgård vore icke
önskligt så länge lantbruksundervisning där bedreves i samma omfattning
som hittills. Den redan nu vid Ultuna bedrivna försöksverksamheten pa
lantbruksområdet vore av så stor omfattning, som lämpligen kunde förenas
med en ekonomiskt genomförd lanthushållning. För inrättande av en fast
försöksgård krävdes avsevärda nybyggnader. Skulle allenast en viss areal
av egendomen avskiljas såsom försöksgård, skulle detta kräva minst samma
kostnader som påfordrades enligt de redan framlagda förslagen till fasta
försöksgårdar på annan plats. Åkerjorden vid Ultuna vore i övrigt icke av
så likartad beskaffenhet som vore erforderlig för en försöksgård, varjämte
genom avskiljande av ett större område den återstående delen av egendomen
skulle bliva otillräcklig att för lantbruksskolans elever möjliggöra nödig
praktisk utbildning och övning i arbetsledning. Emellertid torde i samband
med centralanstaltens utvidgade försöksverksamhet ökat samarbete kunna ske
genom att till Ultuna förlägga lämpliga serier av fortgående försök.
Styrelsen för lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp har framhållit,
att i överensstämmelse med de för vården och förvaltningen av Alnarps
egendom gällande bestämmelser hade upplåtits icke obetydliga jordarealer
för fasta försöks- och demonstrationsfält åt professorerna i jordbrukslära och
botanik. Vidare hade hela arrendegården Mellangård anvisats för försöksverksamheten
med köksväxter vid Alnarps trädgårdar. Ifrågavarande försök
utgjordes dels av för undervisningen anordnade demonstrationsförsök dels ock
av försök i forskningssyfte. De vore för institutet nödvändiga och borde alltjämt
få fortgå under institutionslärarnas ledning. Tanken att upplåta hela
Alnarps egendom till försöksgård åt centralanstalten ansåge styrelsen därför
icke böra förverkligas.
Utöver nämnda försök hade jord lämnats även för annan försöksverksamhet
bland annat för statens centrala frökontrollanstalt, för Sveriges utsädesförening
och bryggarföreningens maltkorns försök. Naturligtvis kunde även
framdeles plats beredas för vissa centralanstaltens försök, dock i ganska begränsad
omfattning. De finge nämligen icke inkräkta på möjligheterna för
16
Kungl. Maj:ts proposition Nr 136.
institutetes egna försök och icke heller i någon väsentlig grad inverka på
egendomens drift, i det att det vore nödvändigt såväl för institutet som för
lantbruksskolan att ett normalt drivet jordbruk funnes vid Alnarp. Skulle
centralanstalten hava någon mera omfattande försöksverksamhet vid Alnarp,
kunde detta knappast ske pa annat sätt, än att någon del av arealen avskildes
såsom försöksgård. Härvid vore lämpligast, om ett par av dess arrendegårdar
kunde komma till användning. Emellertid kunde med bestämdhet
sägas, att en dylik försöksgård måste bliva förenad med avsevärda kostnader,
då nybyggnader i stor utsträckning krävdes. Slutligen påpekade
styrelsen, att såväl å berörda arrendegårdar som å större delen av huvudgärden
jorden vore av ganska ojämn beskaffenhet och därför icke särdeles
lämplig för försök.
Centralanstaltens nämnd har uttalat, att frågan om fasta försöksgårdar
icke lämpligen kunde lösas genom att egendomarna vid lantbruksinstituten
användes för sådant ändamål, och har nämnden hemställt, att styrelsen
måtte vidhålla sitt tidigare förslag om inrättande av två försöksgårdar under
direkt ledning av centralanstaltens jordbruksavdelning.
Öv er assistenten Bolin har i sitt särskilda yttrande utförligt utvecklat
sin mening rörande lämpligheten av att, därest en utvidgning av den
centraliserade försöksverksamheten krävdes, för sådant ändamål i första hand
borde utnyttjas de möjligheter som redan funnes på lantbruksinstitutens
egendomar. Först därefter funnes anledning realisera förslaget om inrättandet
av två nya försöksgårdar. Som ett avlägset mål borde uppställas,
att efter hand inom varje hushållningssällskaps område inrättades en fast
försöksgård. I övrigt kunde tvivel uttalas, huruvida just nu, innan frågan
om inrättande av eu lantbrukshögskola vunnit avgörande, tidpunkten vore
inne för en definitiv lösning av spörsmålet om anordnande av fasta försöksgårdar.
Styrelsen för centralanstalten har för egen del anfört i huvudsak
följande:
Försök såväl beträffande jordbruk som rörande frågor angående husdjurens
utfodring hade under senare årtionden i rätt stor omfattning ägt rum vid
statens båda lantbruksinstitut, delvis utförda av lärare vid instituten, delvis
av från instituten fristående anstalter. Alla fältförsök hade planerats och
utförts oberoende av centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet,
varvid dock planen för dessa försök plägat föredragas vid det möte av
försöksledare, som av centralanstalten årligen anordnades i februari månad.
Försöken rörande husdjurens utfodring vid institutsgårdarna hade vid
Alnarp till största delen och vid Ultuna uteslutande utförts på initiativ av
föreståndaren för centralanstaltens husd ju rsa vdelning och enligt av honom
uppgjord plan, som ingått i centralanstaltens av Kungl. Maj:t årligen fastställda
arbetsplan.
Vid Alnarps mejeri hade också en omfattande försöksverksamhet ägt rum
under ledning av huvudläraren i mejerihushållning dels som en avdelningav
centralanstaltens verksamhet inom området enligt för denna fastställd
plan och dels för maskin- och redskapsprovningsanstalternas räkning.
Vid sina utredningar om inrättande av fasta försöksgårdar hade styrelsen
icke ansett sig hava anledning att till granskning upptaga försöksverksamheten
vid lantbruksinstituten utan utgått från, att denna skulle fortgå
oberoende av ifrågasatt inrättande av under centralanstalten lydande försöksgårdar.
Då institutens försöksverksamhet i viss mån tjänade samma
ändamål, som åsyftats med förslaget om inrättande av fasta försöksgårdar,
17
Kungl. Maj:ts proposition Nr 136.
nämligen att vara liärdar för forskning å lantbrukets område och sprida
kunskap om forskningens resultat, innebure styrelsens förslag om inrättande
av särskilda fasta försöksgårdar å andra orter icke, såsom reservanten
Nilsson antytt, att två viktiga jordbruksdistrikt, där lantbruksinstituten
vore belägna, lämnats utom räkningen vid planläggandet av den fasta försöksverksamhetens
ordnande.
Styrelsen ville uttala, att institutsegendomarna visserligen syntes kunna
tjäna som plats för en försöksverksamhet av här ifrågavarande art, vilken
särskilt för kringliggande viktiga jordbruksområden och som centra för
övrig inom dem fortgående försöksverksamhet i viss mån kunde göra sådant
gagn, som med förslaget om fasta försöksgårdar avsetts, men att de dock
ej, utan att deras hittillsvarande huvuduppgift att tjäna undervisningen
vid till dem förlagda läroanstalter åsidosattes, kunde organiseras som
fasta försöksgårdar i den betydelsen, man plägade inlägga i detta begrepp,
och med de fordringar, som måste ställas på dessa att utan främmande
hänsyn kunna användas för försöksändamål.
Nilsson hade ej i sin reservation ifrågasatt, att Ultuna och Alnarp skulle
tagas i anspråk som sådana försöksgårdar under centralanstalten, utan
syntes han hava velat ifrågasätta, om ej egendomarna, med bibehållande av
sin uppgift som plats för de undervisningsanstalter, för vilka de nu disponerades,
och under styrelserna för dessa läroanstalter, skulle kunna tagas i
anspråk för den av centralanstalten ledda fasta försöksverksamhet, som
riksdagen år 1920 angivit som önskvärd.
Denna tanke skulle kunna tänkas förverkligad på två sätt, antingen därigenom
att en del av vardera institutsegendomen frånskiljdes för försöksändamål
eller så att egendomen i sin helhet finge användas för fasta försök
på samma sätt som hittills skett, så att försök utlades på lämpliga delar i
åkerskiftena i egendomens cirkulationsbruk, men i båda fallen givetvis i
nära samband och så vitt möjligt under gemensam ledning med centralanstaltens
övriga verksamhet.
Det förra av dessa båda alternativ — frånskiljande av en del av institutsegendomen
till försöksgård — vore icke antagligt redan på den grund, att
jordmånen inom de delar av institutsegendomarna, som utan större olägenhet
för undervisningsverksamheten skulle kunna frånskiljas, vore så ojämn, att
de icke lämnade utrymme för så omfattande försök, som avsetts skola
utföras vid de ifrågasatta försöksgårdarna. Därtill kornme, att det skulle
bliva nödigt att för de så bildade försöksgårdarna nyuppföra för försöksverksamheten
behövliga byggnader, i vilket fall anläggningskostnaderna
antagligen skulle bliva större, än som beräknats för de av styrelsen föreslagna
särskilda försöksgårdarna.
Det senare alternativet, att använda institutsegendomarna för fast försöksverksamhet
i samband med centralanstalten, syntes däremot i viss män
kunna realiseras, dock ej i någon större omfattning.
Ty det vore väl sant, att de försök, som här skulle ifrågakomma, även
till en viss grad bleve användbara i undervisningssyfte — såsom demonstrationsmaterial
och som exempel på den försöksteknik, som tillämpades
vid centralanstaltens försök. Men å andra sidan borde försöksverksamheten
vid en anstalt för undervisning och forskning hava till huvuduppgift dels
att närmare belysa åtskilliga av de fakta, som vid undervisningen komme
till behandling och som ofta låge helt utanför centralanstaltens försöksplaner,
dels ock framför allt att lämna lärare och elever på det högre stadiet
tillfälle till egna undersökningar, vilka icke kunde klavbindas av försöks
Bihang
till riksdagens protokoll 1928. 1 sand. 113 höft. (Nr 136.) -
18
Kungl. Maj:ts proposition Nr 136.
planer, gällande för hela landets försöksgårdar. Denna synpunkt bleve desto
viktigare, ju högre målet för lantbruksundervisningen sattes och, då just
för närvarande utredning påginge om den högre lantbruksundervisningens
ordnande, måste det anses olämpligt att nu vidtaga åtgärder, som icke vore
förenliga med en ändamålsenlig lösning av denna fråga. De försök vid
lantbruksinstituten, som där vore nödvändiga för undervisnings- och forskningsändamål,
kunde icke inordnas under centralanstaltens ledning, utan
måste vederbörande lärare i fråga om deras planläggande och utförande hava
full frihet liksom ock för dem bära ansvaret.
Detta borde naturligtvis icke hindra, att samarbete mellan instituten och
centralanstalten kunde och borde äga rum i fråga om sådana försök på
centralanstaltens program, som utan större olägenhet kunde förläggas till
institutsegendomarna.
Dessa försök borde givetvis utföras enligt de metoder och schemata, som
tillämpades vid de under centralanstaltens ledning utförda försöken och som
numera till stor del efter överenskommelse vore gemensamma för hela den
skandinaviska norden.
Beträffande särskilt försöken på det egentliga jordbrukets eller växtodlingens
område bleve härvid två synpunkter avgörande, nämligen den för
dessa försök behövliga arealens storlek och försökens inverkan i övrigt på
institutens huvudsyften. Beträffande arealen torde framhållas, att institutsegendomarnas
för försöksändamål lämpliga åkerareal icke vore så stor, som
man med hänsyn till den totala arealen kunde vara benägen att antaga.
Åtskilliga försök kunde ej lämpligen förläggas till samma del av ett skifte
för varje gång de återkomme, och i verkligheten krävdes därför för fortgående
försök åtskilligt större areal, än vad som under ett visst år toges i
anspråk. Ej heller bestode alla skiften av så jämn jord, att plats för försöken
utan svårighet kunde beredas. Redan för den nuvarande försöksverksamheten
vid instituten kunde det stundom vara rätt svårt att för ett
försök, som krävde något större areal, uttaga jord av tillräckligt jämn
beskaffenhet, och dessa svårigheter skulle givetvis ökas. i händelse försöksverksamheten
skulle utvidgas i den grad. som vore erforderlig, om alla eller
åtminstone de flesta på programmet för centralanstaltens försöksgårdar upptagna
försök skulle utföras vid institutsegendomarna.
Härtill komme, att undersökningar på det jordbruksekonomiska området,
Såsom beträffande arbets- och bearbetningsfrågor, växtföljdsförsök m. m„
vilka vid en högre undervisningsanstalt måste anses oumbärliga och för
övrigt redan nu förekomme vid instituten, ovillkoren förutsatte, att driften
vid institutsegendomarna i stort sett vore anordnad efter samma ekonomiska
principer, som gällde för vanligt praktiskt jordbruk. Genom att uppdela*
en större del av åkerjorden i små försöksparceller skulle man försvåra, om
icke omöjliggöra, dylika undersökningar, och på samma gäng komme institutsegendomarna
att förfela sitt huvudsakliga syfte, att tjäna som föredömen
i fråga om tekniska och ekonomiska synpunkter för eleverna vid de läroanstalter,
som dit vore förlagda. Detta gällde såväl instituten som i ännu
högre grad de med dem förenade lantbruksskolorna, vilkas lärjungar utgjorde
dessa egendomars huvudsakliga arbetsstyrka och där erhölle sin utbildning
till arbetsbefäl. För sådan utbildning erfordrades en viss minimiareal, och
genom för stark beskärning riskerade man sålunda, att vad som återstode
bleve för nämnda ändamål otillräckligt, varav följden skulle kunna bliva,
att dessa lantbruksskolor, som kunde anses vara de förnämsta inom landet,
måste nedläggas eller antalet av deras lärjungar avsevärt minskas.
19
Kungl. Maj:ts proposition Nr 136.
Visserligen vore, såsom i Bolins reservation påpekades, fortgående försöksverksamheten
redan förlagd till övriga lantbruksskolor, vilka användes som
fasta försöksstationer under centralanstaltens ledning, utan att detta ansetts
kinderligt för dessa skolor att fylla sin uppgift i nyss nämnda hänseende.
Försöksverksamheten toge emellertid här i regel endast en jämförelsev is
mindre del av skolegendomarnas jord och elevernas arbete i anspråk, och
därjämte utgjorde vid de för enskild räkning skötta lantbruksskolegendomarna
intresset för lantbrukets ekonomiska drift och resultat ett langt
kraftigare korrektiv mot skada av försöksverksamheten för lantbrukets
ekonomi, än fallet skulle bliva vid de för statens räkning förvaltade lantbruksegendomarna,
om de skulle hava till uppgift att samtidigt tjäna både
undervisningen och försöksverksamheten. Jämväl torde kunna starkt ifrågasättas,
huruvida icke en till institutsegendomarna förlagd utsträckt försöksverksamhet
skulle i viss man skadligt inverka på institutens uppgift såsom
föredömen i jordbruksekonomiskt hänseende.
På husdjursskötselns område hade hittills enstaka försök utförts vid institutsegendomarna
under ledning av centralanstalten, och beträffande dessa
försök syntes svårigheterna vara mindre för ett fortsatt och del\is utvidgat
samarbete. Även med andra av centralanstaltens avdelningar hade samarbete
i någon mån förekommit och borde även i framtiden kunna komma
till stånd. .....
Institutsegendomarnas användning såsom fasta försöksgärdar skulle dartor,
såsom i institutsstyrelsernas yttranden framhölles, göra dem otjänliga som
lantbruksskolgårdar, men det torde väl ej kunna vara skäl att på detta
sätt i hög grad minska gagnet av dessa lantbruksskolor, vilka med betydliga
kostnader för statsverket satts i ett utmärkt skick och fullständigare än
flertalet på enskilda gårdar kunde fylla dylika skolors uppgifter, för att i
stället giva dem en andra uppgift, vilken de dock, som redan framhållits,
ej kunde på ett fullt tillfredsställande sätt fylla.
De syften, som med 1920 års riksdags skrivelse avsåges, kunde vinnas
endast genom anläggande av fasta försöksgärdar i sådana trakter av landet,
där mera omfattande försöksverksamhet hittills ej förekommit, och icke genom
försöksverksamhetens ytterligare koncentrering till instituten, där sådan
redan förekomme i ej ringa omfattning och där en alltför stark utvidgning
icke kunde ske utan allvarliga olägenheter i andra hänseenden.
Med åberopande av vad sålunda anförts, funne styrelsen, i likhet med vad
som framhållits av centralanstaltens nämnd, att institutsegendomarna i första
hand borde reserveras för de undervisningsanstalters syftemål, som dit vore
förlagda, men att, så långt lämpligen kunde ske, vissa av centralanstaltens
försöksserier dit förlädes. Frågan om fasta försöksgärdar kunde däiiöi enligt
styrelsens uppfattning icke lösas på det sätt, som av reservanten Nilsson
föreslagits, och vidhölle därför styrelsen sitt i skrivelse den 29 november
1926 avgivna förslag om upprättande av fasta försöksgärdar vid Lanna
Borregård i Skaraborgs län och Offers gård i Västernorrlands län.
Myndigheternas
yttranden
angående fcr6öksgård
å
Lanna Borr*-gården.
Byggnadsstyrelsen har, såvitt angår frågan om förläggande av eu fast
försöksgård till Lanna Borregården, i infordrat utlåtande den 24 november
1927 anfört följande:
I fråga om egendomen Lanna Borregårds tagande i bruk som fast försöksgård
funne byggnadsstyrelsen, att situationsplanen företedde, särskilt med
hänsyn till eldfara, en väl stor sammanträngning av ekonomibyggnaderna.
20
K un yl, Maj:ts proposition Nr 136.
Den nya huvudbyggnaden vore enligt förslaget avsedd att uppföras av tegel.
Detta byggnadsmaterial torde emellertid vara för trakten mera ovanligt,
varför byggnadens uppförande av trä syntes av ekonomiska skäl böra tagas
under övervägande. Beträffande dess planläggning hade styrelsen icke något
annat att erinra, än att en trappa tillkommit endast för att bereda tillträde
till ett assistentrum 1 trappa upp. Dylikt rum torde dock kunna beredas
i bottenvåningen, varigenom den extra trappan bleve obehövlig. Byggnadskostnaderna
torde med hänsyn till ortens prisförhållanden kunna hållas inom
den beräknade ramen, 80,000 kronor.
Lantbruksstyrelsen har i infordrat utlåtande den 20 december 1927 beträffande
en försöksgård å Lanna Borregården anfört följande.
Med förläggning av en försöksgård till Lanna kronoegendom avsåges att
tillgodose behovet av försöksverksamhet på styv, kalkfattig lera, som flerstädes
å slättbygderna utgjorde den viktigaste åkerjorden. Bland annat ur
hydroteknisk och brukningssynpunkt förelåge här flera viktiga spörsmål, som
endast en rationell försöksverksamhet kunde slutgiltigt utreda. Lantbruksstyrelsen
funne det därför lämpligt, att en försöksgård anlades å jordmån
av här ifrågavarande slag. Såvitt av handlingarna kunde utrönas, syntes
med hänsyn till storlek, läge invid kommunikationsleder samt jordmånens
jämna, typiska beskaffenhet intet vara att erinra mot försöksgårdens förläggning
till Lanna nr 10 Borregård.
Engångsutgifterna för egendomens aptering till försöksgård hade beräknats
till 153,500 kronor.
I fråga om byggnadsarbetena torde böra erinras därom, att i betänkandet
den 20 juni 1925 bland annat framhållits, att en för ändamålet disponibel
egendom svårligen kunde tänkas redan från början vara försedd med alla
de byggnader, som krävdes på en försöksgård. Enligt sagda förslag måste
man sålunda beräkna, att ytterligare en tjänstemannabostad, en arbetarbostad
för två familjer samt en försöksloge uppfördes. Kostnaderna för dessa byggnader
hade i föreliggande fall beräknats till 60,000 kronor (30,000 + 15,200 +
3,300 + 11,500). Emot dessa beräkningar torde följande erinringar göras.
Ehuru med hänsyn till egendomens läge besparingen genom att använda
trävirke i stället för tegel vid uppförande av huvudbyggnaden måhända icke
bleve så avsevärd, ansåge lantbruksstyrelsen dock vad byggnadsstyrelsen
anfört rörande denna byggnad böra beaktas. För egen del ville lantbruksstyrelsen
därjämte ifrågasätta, huruvida icke, då föreståndaren ägde tillgång
till arbetsrum å kontoret, en bostadslägenhet om 5 rum och kök kunde vara
tillfyllest. Huru stor besparing, som härigenom och genom nyttjande av
trävirke i stället för tegel kunde komma att uppstå, torde icke ankomma
på lantbruksstyrelsen att beräkna.
Ifråga om övriga byggnader ansåge lantbruksstyrelsen sig kunna vitsorda
behovet av föreslagna såväl nybyggnader som tillbyggnader. Endast beträffande
svinhuset funne lantbruksstyrelsen tveksamhet föreligga. Då försöksgården
icke komme att användas för utfodringsförsök -- vilket ifråga om svin för
övrigt torde vara uteslutet med så litet svinhus som förslaget upptoge —,
skulle svinaveln tjäna ekonomiska intressen vid gårdens drift. Med nu
rådande prisläge torde det emellertid kunna ifrågasättas, om fördelarna av
svinaveln vore så stora, att de motiverade byggande av ett så dyrbart svinhus.
Under alla förhållanden funne lantbruksstyrelsen förslaget, som tydligen
ginge ut på uppfödning av smågrisar såsom huvuduppgift, i denna del vara
21
Kungl. Maj:ts proposition Nr 136.
mindre välbetänkt. Skulle svinhus byggas, syntes det styrelsen lämpligare,
att detta planlades så, att pålagda grisar kunde färdiggödas på platsen.
Det anslag till byggnadernas iordningställande inklusive planering av
platsen, som i förslaget beräknats till 80,000 kronor, syntes lantbruksstyrelsen
med hänsyn till vad ovan anförts åtminstone tills vidare kunna något
begränsas. Utöver vad som möjligen kunde vinnas genom förenkling av
huvudbyggnaden, ville styrelsen föreslå, att de 5,500 kronor, som beräknats
till svinstallet, fråndroges beloppet ifråga.
De beräknade inventariekostnaderna, särskilt för döda inventarier, kunde
visserligen synas höga. Med hänsyn till önskvärdheten av att uppsättningen
vid försöksgården i detta avseende redan från början bleve fullständig,
syntes dock någon erinran mot det för ändamålet beräknade beloppet 52,000
kronor, icke kunna göras. Därest svinhus icke komme att byggas, syntes
beloppet dock kunna minskas med de (500 kronor, som beräknats för inköp
av modersuggor.
Då lantbruksstyrelsen funne de till utsäde och foder beräknade utgifterna
snarare för lågt än för högt tilltagna, skulle i enlighet med vad styrelsen
förut anfört engångskostnaderna för gårdens anordnande kunna beräknas till
i runt tal 147,400 kronor eller det lägre belopp, som kunde föranledas avminskade
kostnader för huvudbyggnaden.
Beträffande driftkostnaderna torde framhållas, att föreståndaren för försöksgården
i lönehänseende föreslagits placerad i lönegrad B 26. Emellertid
torde det1 kunna ifrågasättas, huruvida en placering i så hög lönegrad kunde
anses befogad. Det torde sålunda böra erinras, att statskonsulenterna hänförts
till lönegrad B 24 och att de, om de tillhörde den dyrortsgrupp, som
beräknats för ifrågavarande föreståndare eller den lägsta, skulle åtnjuta en
lön av 6,300 kronor emot för denne beräknade 7,140 kronor. Till föreståndarna
för Sveriges utsädesförenings filialer utginge en begynnelselön
av endast 4,200 kronor, varvid dock vore att märka, att deras dyrtidstillägg
utginge efter något högre procenttal eller 25 procent.
Av samma skäl, som anförts i fråga om föreståndaren, ansåge sig lantbruksstyrelsen
även böra ifrågasätta någon sänkning av fältassistentens lön.
Denna vore beräknad i jämförelse med assistent vid centralanstalten, vilken
uppbure arvode med 6,300 kronor förutom dyrtidstillägg. Enligt vad lantbruksstyrelsen
kunde finna, motsvarade det till assistent vid centralanstalten
utgående arvodet närmast avlöning enligt lönegrad B 21. I denna lönegrad
utgjorde skillnaden mellan dyrort G och A 1,260 kronor. Redan av detta
skäl borde, enligt lantbruksstyrelsens förmenande, assistents arvode icke
beräknas till mera än 5,160 kronor. Ifrågasättas kunde emellertid, om icke
5,000 kronor vore ett skäligt arvode.
Jämväl ifråga om kontors- och laboratorieassistenten syntes en motsvarande
reduktion av arvodet kunna göras.
Övriga utgifter funne lantbruksstyrelsen snarare för lågt än för högt beräknade.
Det syntes styrelsen till och med kunna ifrågasättas, huruvida
icke de besparingar, som enligt ovanstående syntes kunna ske genom sänkning
av vissa löner, komme att behöva tagas i anspråk för täckande av ej
beräknade utgifter. För frakter och oförutsedda utgifter funnes nämligen
icke rum inom den beräknade ramen.
Emot skördeberäkningarna hade lantbruksstyrelsen intet att erinra, men
borde måhända framhållas, att de snarare syntes vara räknade i överkant än
i underkant. Detsamma gällde ifråga om de beräknade inkomsterna av försålda
varor, särskilt av smågrisar. Enligt senaste noteringen vore priset på
22 Kungl. Maj:ts proposition Nr 136.
smågrisar i Skåne för närvarande 70 öre per kilogram levande vikt och eu
vanlig 6 veckors gris inbringade således endast 10—12 kronor i stället för
beräknade 25 kronor.
Med hänsyn till vad styrelsen ovan anfört, syntes emellertid inkomst av
smågrisar icke böra upptagas. Under sådana förhållanden skulle den
beräknade inkomstsumman stanna vid 14,366 kronor. Om emellertid hänsyn
toges till den genom indragning av svinuppfödning minskade foderkostnaden,
beräknad till omkring 650 kronor, skulle skillnaden mellan utgifter
och inkomster bliva omkring 26,000 kronor. Lantbruksstyrelsen funne
således det begärda anslaget till driftkostnader väl behövligt, även om reducering
av vissa löner skulle vidtagas. Skulle så ej bliva fallet, torde det
beräknade anslagsbeloppet komma att visa sig allt för lågt. Med avseende
härå ville lantbruksstyrelsen anmärka, att verksamheten ju närmast avsåge
försök och icke vore direkt inriktad på att vinna ett ekonomiskt resultat.
Försöksgården skulle vidare enligt förslaget övertaga den ansvarsförbindelse,
som den avträdande arrendatorn iklätt sig för Halls elektriska
distributionsförening u. p. a. Centralanstaltens styrelse anförde rörande
risken härför, att föreningens tillgångar överskrede skulderna med 404,764
kronor 27 öre. Lantbruksstyrelsen, som under hand fått taga del av den
åberopade revisionsberättelsen för år 1925, funne nämnda siffror så till vida
missvisande, som jämväl de av distributionsföreningens medlemmar avgivna
ansvarsförbindelserna upptagits såsom tillgång. Föreningens verkliga
tillgång vid detta års utgång syntes utgöras av anläggningens värde, beräknat
till 400,000 kronor, jämte kontanta tillgångar och fordringar på
sammanlagt 30,653 kronor 88 öre eller tillhopa 430,653 kronor 88 öre. Mot
dessa tillgångar svarade skulder på sammanlagt 450,944 kronor 61 öre, varför
den verkliga ekonomiska situationen torde vara den, att föreningens
skulder överstege dess tillgångar (ansvarsförbindelserna oberäknade) med
20,290 kronor 73 öre. Uå lantbruksstyrelsen icke varit i tillfälle att förskaffa
sig närmare kännedom om det verkliga värdet av de till 40,000
kronor bokförda byggnaderna m. in., kunde givetvis föreningens ställning
giva anledning till det antagandet, att en viss risk förelåge för att ansvarsförbindelserna
kunde komma att — åtminstone delvis — behöva tagas i
anspråk. Ansvarsbeloppet, som motsvarade cirka 100 kronor per hektar
åker, finge emellertid anses normalt.
I övrigt hade lantbruksstyrelsen intet att erinra mot det nu framlagda
förslaget.
Det reservationsvis framlagda förslaget om förläggning av fasta lorsöksgårdar
till lantbruksinstituten vid Ultuna och Alnarp kunde lantbruksstyrelsen
icke biträda. Oavsett den ställning, som statsmakterna kunde komma
att intaga till frågan om den högre lantbruksundervisningens ordnande,
torde all den jord, som det egentliga jordbruket vid nämnda institut kunde
undvara, erfordras för den försöksverksamhet, som i pedagogiskt syfte och
för forskningsändamål därstädes bedreves. Härtill komme, att jordens egenartade
och olikformiga beskaffenhet inom olika delar av egendomarna knappast
skulle förläna där vunna resultat den prägel av allmängiltighet för större
områden, som borde känneteckna eu försöksgårds verksamhet
Under förutsättning att vad lantbruksstyrelsen ovan anfört vunne beaktande
tillstyrkte styrelsen, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att
anvisa erforderliga medel för upprättande av en försöksgård för jordbruk å
kronoegendomen Lanna nr 10 Borregård.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 136. 23
Statskontoret har i infordrat utlåtande den 10 januari 1928 gjort följande
uttalande:
Det av centralanstaltens styrelse framlagda förslaget avsäge, att kronoegendomen
Lanna Borregård skulle förändras till en fast försöksgård för
centralanstalten. Engångskostnaderna för egendomens anordnande till försöksgård
hade beräknats uppgå till 153,500 kronor, varjämte de årliga
kostnaderna för egendomens drift, sedan inkomsterna från gården avdragits,
hade uppskattats till 26,000 kronor. Sedermera hade byggnadsstyrelsen
ävensom lantbruksstyrelsen ifrågasatt vissa jämkningar i de uppgjorda
byggnads- och driftsplanerna, vilka dock icke ansetts kunna i nämnvärd
grad inverka på ifrågavarande kostnadsberäkningar.
Statskontoret ansåge sig böra uttala vissa betänkligheter mot, att staten
nedlade så pass avsevärda kostnader på anordnande av en fast försöksgård
av den jämförelsevis ringa storlek, varom här vore fråga. Enligt statskontorets
mening borde nämligen i detta sammanhang icke förbises, att staten
årligen anvisade alltmer ökade anslag för bedrivande av försöksverksamhet
på jordbruksområdet. Därest staten allt fortfararande skulle på detta sätt
understödja försöksverksamheten, syntes de kostnader, som härav föranleddes,
komma att bliva ganska betungande för budgeten. Det syntes därför
statskontoret, som om, innan någon ny art av försöksverksamhet igångsattes,
en plan för huru den statliga och den med statsmedel understödda försöksverksamheten
på jordbruksområdet inom landet skulle ordnas först utarbetades
och underkastades vederbörlig granskning. Statskontoret delade därför
den uppfattning, som kommit till uttryck vid ärendets förberedande behandling,
att den nuvarande tidpunkten icke vore fullt lämplig för ett ordnande
av den fasta försöksverksamheten på jordbrukets område.
Därest emellertid Kungl. Maj:t skulle finna sig böra för riksdagen framlägga
förslag om upprättandet av omförmälda försöksgård, ansåge sig statskontoret
icke böra göra annan erinran mot de av centralanstaltens styrelse
uppgjorda planerna för gårdens bebyggande och drift än att åtminstone de
reduceringar, som ifrågasatts av lantbruksstyrelsen och byggnadsstyrelsen,
torde böra vinna beaktande.
Med remissutlåtande den 14 februari 1928 har domän styrelsen överlämnat
yttrande i ärendet från vederbörande domänintendent.
Domänintendenten anför i huvudsak följande.
Lanna Borregården torde vara en mycket lämplig egendom för ifrågavarande
ändamål. Redan år 1814 inrättade Skaraborgs läns hushållningssällskap
för olika försök en »mönsterfarm» på den intilliggande kronoegendomen
Storeberg, vilken dock på grund av bristande medel snart måste nedläggas.
Under den tid nuvarande arrendatorns fader, som i sin krafts dagar
var en synnerligen duglig och framsynt jordbrukare, innehade arrendet a
Lanna Borregården hettes den vara »slättens bästa gård», mera kanske
beroende på brukningen än beskaffenheten av jorden. Egendomen kunde
anses typisk för genomsnittsegendomar å Västergötlands slättbygd och, da
det vore mycket önskvärt att för väckande av intresse och borttagandet av
ingrodda fördomar få visa resultaten av en verklig rationell skötsel,
ansåge domänintendenten det vara för den bördiga bygden av allra största
betydelse, att egendomen komme att användas som försöksgård, vilket säkerligen
även komme så småningom att verka för en bättre skötsel av och
större arrendeavgäld från kronans övriga å slättbygden belägna egendomar.
24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 136.
Arrendatorn av egendomen, Albin Nilsson, som även å arrende sedan år
1921 innehade den intilliggande kronoegendomen 1 mantal Storeberg nr 1
i Saleby socken om llO.u hektar åker, hade genom domänstyrelsens resolution
den 7 december 1923 övertagit arrenderätten av sin faders stärbhus, och
hans moder kvarbodde fortfarande å egendomen.
Den av arrendatorn begärda avträdesersättningen förefölle domänintendenten
i en hel del fall väl högt tilltagen. Givetvis borde arrendatorn
med den nu för egendomen fastställda avgälden göra sig en god inkomst,
som borde uppgå till det av honom begärda beloppet av 1,220
kronor för år, som därför ansåges skäligt och, om egendomen övertoges
före arrendeperiodens slut, borde utbetalas. Värderingen av smedjan och
tillbygget till boningshuset ansåge domänintendenten hög, och borde
ersättningen härför stanna vid respektive 200 kronor och 2,200 kronor.
Någon ersättning för eventuellt vid ladugårdsbygget uppstådd förlust ansåge
han ej böra utgå, då arrendatorn härför väl kompenserats genom att slippa
drygare underhåll på de gamla husen och vunnen bekvämlighet genom de
nya. Gårdens elektriska anläggningar ansåge domänintendenten nu hava
ett värde av cirka 600 kronor, då hänsyn toges till slitning, amortering och
nuvarande anläggningskostnad. Pumpar, ledningar och hiss borde ersättas
med begärda 800 kronor. Kostnad för brukning och sådd borde stanna vid
2,000 kronor.
Som skälig ersättning för avstående av arrendet före periodens slut ansåge
domänintendenten sålunda böra utgå: för överloppshus 2,400 kronor, för
elektrisk anläggning 600 kronor, för pumpar, ledningar och hiss 800 kronor
samt för brukning och sådd 2,000 kronor eller tillhopa 5,800 kronor, vartill
komme 1,220 kronor per år för varje år som arrenderätten avståtts.
Genom en överlåtelse av arrendet komme arrendatorn att slippa kostnad
och risk för en avträdessyn, som antagligen komme att såväl å hus som
dikning pådöma brister. Detta borde räknas som en fördel för honom.
Hans skötsel av egendomen ansåge domänintendenten ej på något sätt böra
premieras.
Enär det torde möta ganska stora svårigheter att med arrendatorn träffa
uppgörelse om en skälig summa för överlåtelsen av egendomen, kunde ifrågasättas,
om egendomen borde övertagas år 1929 och om ej lämpligare vore att
invänta arrendeperiodens slut, då gården med laga av- och tillträdessyn
överlätes för angivet ändamål.
Innan gården kunde utnyttjas som försöksgård måste först ordentliga avlopp
vinnas, och detta toge en tid av minst två år. Om kronan som jordägare
i år gjorde ansökan om laga syn för utlopps vinnande, borde dessa därför
vid tillträdet av egendomen år 1931 vara fullt färdiga, varefter täckdikningen
å egendomen, som vore nödvändig, omedelbart kunde igångsättas.
Å den begärda avträdessumman kunde genom ett sådant förfarande säkert
minst 10,000 kronor sparas och tiden för anstaltens färdigställande ej nämnvärt
försenas.
Domänstyrelsen har i sitt utlåtande åberopat vad domänintendenten anfört
samt härutöver tillagt följande.
Beträffande de av arrendatorn framställda anspråken för egendomens avträdande
före utgången av nu löpande arrendeperiod, som börjat den 14 mars
1911, ville styrelsen framhålla, att enligt tolkning, som styrelsen givit åt
den i enlighet med förvaltningsgrunderna avfattade bestämmelsen i arrendekontraktet
i fråga om nybyggnad efter brand, arrendator icke vore berätti
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 136. 25
gad till större ersättning för nybyggnaden än styrelsen fastställt, även om
därigenom åt kronan besparats någon del av brandskadeersättningen eller
den verkliga kostnaden ej täckts, en uppfattning, som syntes hava blivit
av Kungl. Maj:t gillad enligt vad framginge av resolutionen den 25 april
1924 angående besvär i fråga om ersättning för vissa nybyggnader å kronoegendomen
Edsvära i förenämnda län.
Skaraborgs läns hushållningssällskap har i skrivelse den 15 december
1927, under åberopande av eu utav sällskapets förvaltningsutskott gjord, vid
skrivelsen fogad framställning i ämnet samt under framhållande tillika av
betydelsen för jordbrukets framtida utveckling inom Skaraborgs län av upprättandet
därstädes av en fast försöksgård, tillkännagivit, att sällskapet vid
sammanträde den 12 i nämnda månad beslutat att såsom bidrag till bestridande
av engångskostnaderna för inrättande i enlighet med av styrelsen för
centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet i skrivelsen den 29
november 1926 framlagda plan av eu statens fasta försöksgård i länet
ställa till Kungl. Maj:ts förfogande ett belopp av 20,000 kronor, att utbetalas
så snart arbetet med försöksgårdens iordningställande blivit påbörjat. Denna
sällskapets offervilja åsyftade främst en snabb och för Skaraborgs läns vidkommande
lycklig lösning av försöksgårdsfrågan.
I yttrande den 27 januari 1928 med anledning av hushållningssällskapets
nämnda erbjudande har lantbruksstyrelsen tillstyrkt, att erbjudandet mottages,
då intet annat villkor därmed förbundits än att det erbjudna beloppet
skulle användas till upprättande av en fast försöksgård inom länet.
Med hänvisning till den omfattande utredning som, särskilt genom 1921
års kommitterade, blivit verkställd i ärendet vill jag tillstyrka, att ett första
steg nu tages för anordnande här i riket av fast försöksverksamhet vid
särskilt för ändamålet iordningställda försöksgårdar. Härigenom skulle ett
inom lantmanna- och övriga intresserade kretsar länge närt önskemål vinna
förverkligande. Redan nu drives väl under centralanstaltens ledning liksom
vid lantbruksinstituten med flera statsunderstödda institutioner en betydande
försöksverksamhet, därvid jämväl fortlöpande försök utföras på lantegendomar i
olika trakter i landet. Tydligt lärer emellertid vara, att vid dessa försök
ej samma resultat kunna förväntas som vid för ändamålet utvalda fasta
försöksgårdar med särskilt utbildad personal samt utrustning och anordningar
i övrigt helt inriktade på den vid gårdarna bedrivna försöksverksamheten
samt möjliggörande dennas orubbade fortgående år från år. Vikten av dylika
försöksgårdar torde i våra dagar vara särskilt framträdande med hänsyn till
rådande förhållanden på jordbrukets område, vilka ställa skärpta krav på
jordens rationella utnyttjande och jordbrukets avvinnande av största möjliga
avkastning med minsta kostnader.
Ehuru önskvärt synes hava varit, att på en gång kunnat upprättas åtminstone
några försöksgårdar, representativa för jordbruksförhållanden och
jordarter inom olika delar av landet, torde man för närvarande, med hänsyn
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 113 hd fl. (Nr 138.) 3
Departements
chefen.
26
Kungl. Maj:ts proposition Nr 136.
till de med en försöksgårds upprättande och drift förbundna icke obetydliga
kostnaderna, få begränsa sig till anläggandet av allenast en försöksgård.
Vad angår inrättande av en försöksgård för husdjursförsök torde i enlighet
med styrelsens för centralanstalten förslag, jämväl denna fråga böra ställas
på framtiden.
Vidkommande valet av plats för den första fasta för söksgården är jag
ense med förslagsställarna samt vederbörande myndigheter därutinnan, att
gårdens förläggande till Varaslätten i Skaraborgs län måste betecknas såsom
synnerligen lämplig. Den därstädes belägna kronoegendomen Lanna Borregård
torde få anses vara en god representant för den styva lerjord, som är
betecknande för nämnda gamla jordbruksbygd och vilken jordart jämväl
förekommer inom flera andra jordbruksområden i landet.
Förslaget att förlägga ifrågavarande försöksverksamhet till någon av de under
lantbruksinstituten lydande egendomarna kan icke av mig biträdas. Dels
synes jordmånen därstädes vara mindre lämplig för i större skala bedrivna
försök av förevarande slag. Dels torde de jordarealer, som brukas under
instituten, knappast kunna utan men för undervisningen, såväl den högre
som den vilken bedrives vid de till instituten förlagda lantbruksskolorna, i
avsevärdare mån minskas. Tillika må erinras om den försöksverksamhet,
som redan nu i pedagogiskt syfte och för forskningsändamål genom lärarpersonalen
vid undervisningsanstalterna bedrives å nämnda gårdar.
Verksamheten vid den nu föreslagna försöksgården synes lämpligen kunna
organiseras i anslutning till centralanstaltens för jordbruksförsök förslag. Enligt
detta skulle gården stå under högsta uppsikt av centralanstalten, som skulle
hava att fastställa försöksplanerna samt i övrigt, särskilt med biträde av
avdelningarna för jordbruk och växtodling samt för husdjursskötsel och
mejerihantering, ansvara för arbetet vid gården. Närmaste ledning av denna
skulle utövas av en föreståndare, vilken vid sin sida skulle hava nödig personal.
Lämpligen bör härjämte, såsom jämväl av centralanstalten förutsättes, ett
samarbete komma till stånd med jordbrukare och intresserade i trakten,
varigenom utbytet av verksamheten torde kunna i hög grad främjas. I
detta avseende må erinras om den betydelse, som hushållningssällskapet i
Skaraborgs län ansett vara förenat med försöksgårdens förläggande till
länet, vilken uppfattning tagit sig uttryck i sällskapets betydande gåva, avseende
att snarast få försöksgården till stånd.
Kostnaderna för försöksgårdens anläggande och drift anser jag i stort sett
kunna beräknas i överensstämmelse med centralanstaltens förslag med de
jämkningar däri, som föreslagits av lantbruksstyrelsen. Centralanstalten har
uppskattat engångskostnaderna för försöksgårdens anordnande med byggnader,
inventarier och utsäde m. m. tillhopa till 153,500 kronor, därav bland
annat för byggnadsarbeten 80,000 kronor, för inventarier 52,000 kronor samt
såsom ersättning till nuvarande arrendatorn för honom tillhöriga byggnader
samt arrendets förtidiga avträdande m. m. 16,000 kronor. Byggnadsstyrelsen
27
Kungl. Maj:ts proposition Nr 136.
och lantbruksstyrelsen hava ansett viss minskning i dessa kostnader kunna
vinnas genom den föreslagna nya huvudbyggnadens uppförande av trä i
stället för av sten samt genom uteslutande ur byggnadsplanen av en trappa.
Lantbruksstyrelsen har härjämte ifrågasatt, att nämnda byggnad skulle uppföras
med något mindre utrymmen än enligt förslaget. I sistnämnda avseende
synes böra tillses, att utrymmena icke inknappas alltför mycket
med tanke på det framtida behov av ytterligare lokaler, som törhända må
komma att uppstå. Med hänsyn till den av lantbruksstyrelsen anmärkta
låga uppskattningen av vissa andra poster bland engångsutgifterna torde
den besparing, som kan väntas uppkomma vid användning av trä istället för
tegel till huvudbyggnaden, därest detta skulle anses med ortsförhållandena
och ekonomien bäst förenligt, samt nämnda trappas borttagande icke höra
föranleda någon nedsättning i den beräknade anläggningskostnaden. I likhet
med lantbruksstyrelsen är emellertid även jag av den uppfattningen, att
åtminstone tillsvidare behov av ett svinhus av föreslagen beskaffenhet icke
är påkallat och att sålunda kostnaden härför, 5,500 kronor, kan utgå. Vid
en förändring av planen för svinuppfödningen torde den för inköp av modersuggor
bland kostnader för inventarier upptagna posten å 600 kronor kunna
bortfalla.
Såsom nämnts har bland engångskostnaderna upptagits ett belopp av 16,000
kronor såsom av arrendatorn betingad ersättning i samband med arrendets
avträdande. Enligt överenskommelsen med arrendatorn har denne för varje
år av den återstående arrendetiden såsom gottgörelse för arrenderättens avstående
tillgodofört sig en ersättning av 1,220 kronor, vilken summa i och
för sig synes mig mycket skälig. Dylik ersättning har upptagits för tre år
med tillhopa 3,660 kronor. Enär numera gården icke kan beräknas komma
att övertagas för sitt nya ändamål förr än den 14 mars 1929 samt arrendetiden
utgår den 14 mars 1931, bör sålunda från avträdessumman avdragas
ett års gottgörelse med 1,220 kronor. Emellertid har vid förnyade förhandlingar,
som jag låtit upptaga med arrendatorn, denne förklarat sig villig
att den 14 mars 1929 avstå sina rättigheter till arrendet enligt förut avgiven
specifikation mot en sammanlagd gottgörelse av 12,000 kronor. Med
hänsyn till föreliggande förhållanden synes mig denna summa kunna godtagas.
Enligt det av mig sålunda framlagda förslaget skulle anläggningskostnaderna
kunna beräknas komma att uppgå till 153,500 — (5,500 — 600 -4,000) = 143,400 kronor.
De årliga driftkostnaderna för försöksgården — avseende avlöningar till
föreståndaren och två assistenter, elever och personal för gårdens skötsel,
kraftfoder, konstgödsel, laboratorieutensilier, nyanskaffning av maskiner och
redskap, underhåll av byggnader och inventarier m. m. — hava av centralanstalten
uppskattats till 41,040 kronor eller, efter avdrag av de till 15,866
kronor beräknade inkomsterna av gårdsbruket och av hyror av föreståndaren
m. fl., till 25,174 kronor. Vad angår antalet av de för försöksgårdens
28 Kungl. Maj:ts proposition Nr 136.
skötsel föreslagna befattningshavarna torde, åtminstone till en början och
innan närmare erfarenhet vunnits rörande omfattningen av verksamheten
och de krav densamma ställer på personalen, allenast en assistentbefattning
böra inrättas. På grund av de krav, som ställas på den kvarvarande assistentbefattningens
innehavare, synes han böra erhålla ungefär den ställning, som
avsetts för den föreslagna fältassisstenten. Genom indragningen av andre
assistenten skulle kunna inbesparas dennes lön, upptagen till 4,200 kronor.
I enlighet med lantbruksstyrelsens förslag synes vidare för föreståndaren
böra bestämmas ett arsarvode av 6,300 kronor i stället för den föreslagna
lönen av 7,140 kronor samt för fältassistenten ett årsarvode av 5,000 kronor
i stället för 5,700 kronor.
Genom bortfallandet, i överensstämmelse med vad förut anförts, av de
till 1,500 kronor uppskattade inkomsterna av grisar men minskning av
foderkostnaderna med, enligt lantbruksstyrelsens beräkning, 644 kronor,
skulle inkomsterna nedsättas med 856 kronor, vartill kommer 150 kronor
beräknad hyra för andre assistentens bostad.
I överensstämmelse med vad ovan anförts, skulle de ärliga utgifterna
minskas med (840 -f 700 -f 4,200 ==) tillhopa 5,740 kronor. Ä andra sidan
skulle inkomsterna nedgå med (150 -f 856 =) 1,006 kronor, vadan de årliga
driftkostnaderna skulle utgöra (41,040 — 5,740 =) 35,300 kronor — (15,866
—1,006 =) 14,860 kronor eller sålunda 20,440 kronor. Med hänsyn till
vad lantbruksstyrelsen anfört angående den låga beräkningen av utgifterna
och inkomsternas jämförelsevis höga uppskattning, synes emellertid någon
höjning av sistnämnda summa böra ske, förslagsvis till 22,000 kronor.
Enligt ovan verkställda beräkningar skulle sålunda för bestridande av
engångskostnaderna tarvas 143,400 kronor, varjämte årsutgifterna skulle
uppgå till 22,000 kronor. Enär Lanna Borregården icke skulle för statsverkets
räkning övertagas förr än den 14 mars 1929, behöva nämnda belopp
i deras helhet icke stå till förfogande för budgetåret 1928—1929. Förberedande
åtgärder för gårdens övertagande måste emellertid vidtagas och erforderliga
byggnadsarbeten snarast efter nämnda dag påbörjas, varjämte medel
till nödig personal och gårdens drift måste stå till förfogande. För dessa
ändamål synas redan under instundande budgetår böra vara tillgängliga
omkring 64,000 kronor för engångskostnader samt omkring 6,000 kronor för
driftkostnader. Enär enligt hushållningssällskapets i Skaraborgs län åtagande
20.000 kronor vid påbörjandet av arbetet med försöksgårdens iordningsställande
finnas tillgängliga för sådant ändamål, skulle för nämnda budgetår
av riksdagen behöva äskas ett belopp av allenast 50,000 kronor, varav
44.000 kronor avsedda för engångskostnader och 6,000 kronor för driftkostnader.
Beträffande den fasta försöksverksamheten vid statsunderstödda lantbruks-
och lantmannaskolor har jag, såsom framgår av statsrådsprotokollet
vid 1928 års statsverksproposition, nionde huvudtiteln punkt 8, föreslagit
ett oförändrat ordinarie anslag å 8,000 kronor.
29
Kungl. Maj:ts proposition Nr 136.
På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att för budgetåret 1928—1929 anvisa
dels för upprättande vid Lanna Borregården i Saleby socken av Skaraborgs
län av en fast försöksgård för jordbruket till engångskostnader ett
extra reservationsanslag av............................................................ kronor 44,000,
dels ock till driftkostnader för nämnda försöksgård ett
extra anslag av................................................................................ » 6,000.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan finner Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
gott lämna bifall samt förordnar, att proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Joh.s Thygesen.
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 113 häft. (Nr 136.)
4