8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

Ang. tilläggspensioner
för
två befattningshavare

vid vårdanstalten
i Lund
för blinda
med komplicerat
lyte.

Nr 131.

Kungl. Maj-.ts proposition till riksdagen angående tilläggspensioner
för två befattningshavare vid vårdanstalten i Lund för
blinda med komplicerat lyte; given Stockholms slott den
24. februari 1928.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

N. J. F. Almkvist.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 24 februari 1928.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löegren, statsråden
Thykén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamrin,
Almkvist, Lyberg, von Stockenström.

Departementschefen, statsrådet Almkvist anför:

På Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning beslöt 1914 års senare
riksdag, i samband med beviljandet av anslag för uppförande av en vårdanstalt
i Lund för blinda med komplicerat lyte, bemyndiga Kungl. Maj:t
att vid den tid, då den ifrågavarande anstalten trädde i verksamhet, för
statsverkets räkning övertaga drottning Sofias stiftelses och den till denna
stiftelse anknutna, i Vänersborg belägna vårdanstaltens dåvarande tillgångar.

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

Sedan genom beslut av 1920 års riksdag medel anvisats för byggnadernas
vid vårdanstalten i Lund slutförande under år 1921, övertogs den med
Sofiastiftelsen förenade anstalten av staten på hösten år 1922.

Genom beslut av Kungl. Maj:t den 22 juni 1921 fastställdes stat för vårdanstalten
i Lund för blinda med komplicerat lyte. I denna stat äro, efter
vissa genom beslut den 22 maj 1925 däri gjorda ändringar, upptagna följande
befattningshavare, nämligen: 1 rektor, 4 ämneslärarinnor, 3 slöjdlärarinnor,
1 husmoder, 1 översköterska, 1 kvinnligt skrivbiträde, tillika
räkenskapsförare, och 3 vaktmästare.

Rörande löneförmånerna för ifrågavarande befattningshavare bör nämnas
följande. Ämneslärarinna åtnjuter, förutom fri bostad, lön 1,800 kronor,
tjänstgöringspenningar 1,000 kronor eller summa 2,800 kronor med rätt till
tre ålderstillägg ä 300 kronor efter respektive 5, 10 och 15 års tjänstgöring.
Slöjdlärarinna åtnjuter, förutom fri bostad, lön 1,600 kronor, tjänstgöringspenningar
800 kronor eller summa 2,400 kronor med rätt till tre ålderstilllägg
ä 200 kronor efter respektive 5, 10 och 15 års tjänstgöring. Hus
modern åtnjuter, förutom fri bostad med värme och lvse, kost samt tvätt,
lön 1,100 kronor, tjänstgöringspenningar 300 kronor eller summa 1 ,-400
kronor med rätt till tre ålderstillägg ä 200 kronor efter respektive 5, 10
och 15 års tjänstgöring. Av varje ålderstillägg utgöra 100 kronor lön och
100 kronor tjänstgöringspenningar. Översköterskan åtnjuter, förutom fri bostad
med värme och lyse, kost samt tvätt, lön 750 kronor, tjänstgöringspenningar
250 kronor eller summa 1,000 kronor med rätt till tre ålderstillägg
ä 150 kronor efter respektive 5, 10 och 15 års tjänstgöring.

I samband med fastställandet av nämnda stat meddelades genom kungörelse
den 22 juni 1921 (nr 421), i överensstämmelse med riksdagens därom
fattade beslut, villkor och bestämmelser för åtnjutande av de i nämnda stat
för ordinarie befattningshavare upptagna avlöningsförmåner. Rörande rätten
att för erhållande av ålderstillägg tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring
vid annan läroanstalt än någon av statens blindundervisningsanstalter föreskrives
i mom. C, punkt 4) av sagda kungörelse, att ämneslärarinna får
tillgodoräknas tjänstgöring som ordinarie lärarinna vid folkskola eller högre
folkskola, tjänstgöring såsom lärarinna i övningsskola vid statens folkskoleseminarium,
tjänstgöring vid under offentlig kontroll ställt småskoleseminarium
under den tid statsbidrag utgått till hennes avlönande enligt bestämmelserna
om statsbidrag till folkskollärares avlönande eller hon åtnjutit
avlöning enligt gällande lönereglering, tjänstgöring såsom lärarinna vid av
landsting underhållen dövstumskola eller vid sinnesslöanstalt, ävensom tjänstgöring
såsom föreståndare eller lärare vid skyddshem, som åtnjuter statsbidrag
och antingen äger av Kungl. Maj:t stadfäst reglemente eller ock är
av Kungl. Maj:t erkänt såsom allmän uppfostringsanstalt. Däremot finnes
i kungörelsen icke inrymd någon bestämmelse, som möjliggör att de befattningshavare
vid vårdanstalten i Vänersborg, som vid dennas flyttning till
Lund medföljde anstalten och övergingo i statens tjänst, kunna för åtnjutande
av ålderstillägg få tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring i Sofia -

10

Kungl. May.ts proposition Nr 131.

stiftelsens tjänst. Framställning om dylikt medgivande gjordes emellertid
från Kungl. Maj:ts sida hos 1921 års riksdag i samband med fastställande
av ny stat för Lundaanstalten. I proposition nr 247 till nämnda riksdag
föreslog nämligen Kungl. Maj:t, att för åtnjutande av de avlöningsförmåner,
som föreslagits för ordinarie befattningshavare, skulle i fråga om ålderstilllägg
gälla att befattningshavare finge, efter prövning av Kungl. Maj:t i
varje särskilt fall, helt eller delvis tillgodoräknas jämväl den tid, han utom
statens tjänst utfört arbete, som ur det allmännas synpunkt kunde anses
likvärdigt med eller av högre värde än det, han hade att utföra å befattningen
vid vårdanstalten.

Riksdagen avslog emellertid (skrivelse nr 8 A punkt 198 sid. 139) Kungl.
Maj:ts förslag i denna del.

Frågan om förevarande personals ålderstilläggsberäkning upptogs ånyo
till behandling vid 1926 års riksdag. I proposition nr 181 till nämnda
riksdag föreslog nämligen Kungl. Maj:t riksdagen att medgiva, att ordinarie
befattningshavare vid vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte
måtte efter prövning av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall, kunna för erhållande
av ålderstillägg tillgodoräknas tjänstgöring av motsvarande beskaffenhet
vid den med drottning Sofias stiftelse förenade vårdanstalten i Vänersborg.
Vid ärendets föredragning anförde chefen för ecklesiastikdepartementet
till statsrådsprotokollet, bland annat, att en förutsättning för tillgodoräknandet
givetvis borde vara, att vederbörande befattningshavare, efter
att hava innehaft anställning i Sofiastiftelsens tjänst, erhållit ordinarie tjänst
vid Lundaanstalten redan i samband med dess öppnande. Från vårdanstaltens
rektor hade departementschefen inhämtat upplysningar rörande anstaltspersonalens
tjänstgöring vid Sofiastiftelsen. Så vitt man kunde döma
av dessa upplysningar, skulle lönetursberäkning kunna ifrågasättas för ett
par ämneslärarinnor, ett par slöjdlärarinnor, husmodern och översköterskan,
en vaktmästare och — under viss förutsättning — det kvinnliga skrivbiträdet.
Beträffande husmodern och översköterskan vore emellertid att märka,
att dessa båda redan uppnått pensionsåldern och därför icke syntes kunna
tillerkännas ytterligare ålderstillägg.

Riksdagen biföll Kungl. Maj:ts förslag (riksdagens skrivelse nr 273).

Sedan därefter Kungl. Maj:t den 11 juni 1926 förklarat sig vilja, på
därom gjord ansökning, till prövning och avgörande upptaga frågan om
rätt för befattningshavare vid vårdanstalten i Lund att för ålderstillägg tillgodoräkna
sig tjänstgöring av ovan omförmäld beskaffenhet, inkommo till
Kungl. Maj:t ansökningar i sådant avseende från tio befattningshavare vid
anstalten.

Skolöverstyrelsen, som den 15 oktober 1926 yttrade sig över dessa ansökningar,
anförde därvid bland annat följande.

Då det gällde övervägandet om och i vilken utsträckning den tidigare
tjänstgöringen må i enlighet med riksdagens medgivande tillgodoräknas

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

sökandena för erhållande av ålderstillägg, syntes det överstyrelsen till en
början ofrånkomligt, att de uttalanden, som av vederbörande departementschef
gjorts till statsrådsprotokollet och icke föranlett erinran från riksdagens
sida, vunne beaktande. Vidare funne överstyrelsen knappast billigt, att här
ifrågavarande befattningshavare skulle i nu förevarande avseende intaga en
mera gynnad ställning, än om de tidigare varit anställda såsom extra ordinarie
befattningshavare i statens tjänst. Det syntes sålunda ej gärna kunna
undgås, att de i kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 373) meddelade grunder
analogivis vunne tillämpning, vadan från tjänstgöringstiden torde böra frånräknas
eu tid av tre år.

Då överstyrelsen med nu angivna utgångspunkter ginge att pröva förevarande
framställningar, gällde till en början, att ämneslärarinnorna Alfhild
Rydahl och Elsa Welander samt slöjdlärarinnan Ellen Johansson icke på
sätt i propositionen förutsatts »erhållit ordinarie tjänst vid Lund aanstalten
redan i samband med dess öppnande». Vid sådant förhållande torde berörda
ansökningar icke kunna bifallas. Vad vidare anginge husmodern Blenda Edström
och översköterskan Rebecka Gustafson, förelåge icke hinder av nyssnämnda
beskaffenhet, men överstyrelsen hade icke kunnat underlåta att uppmärksamma,
att beträffande sagda befattningshavare föredragande departementschefen
framhållit, att de »redan uppnått pensionsåldern och därför
icke böra kunna tillerkännas ytterligare ålderstillägg». Under dessa omständigheter
syntes icke heller nu närmast förevarande ansökningar kunna bifallas.

Slutligen ville överstyrelsen uttala, att överstyrelsen icke hade något att
erinra, därest Kungl. Maj:t skulle finna tillräckliga skäl föreligga att genom
förnyad framställning till riksdagen söka utverka lönetursrättens utsträckning
även till befattningshavare, för vilka med hänsyn till riksdagsbeslutets
innebörd den tidigare anställningen icke funnits kunna medföra rätt till beräkning
av tjänstår för ålderstillägg. Särskilt torde starka billighetsskäl i
detta avseende kunna anföras beträffande de båda befattningshavare, vilka
redan inträtt i pensionsåldern.

Statskontoret, som yttrade sig i ämnet den 16 november 1926, anslöt sig
till skolöverstyrelsens uppfattning i frågan om vilka befattningshavare, som
i enlighet med departementschefens ovannämnda uttalande till statsrådsprotokollet
vid 1926 års riksdag, borde tillerkännas ifrågavarande rätt samt anförde
vidare:

Vad därefter beträffade ämneslärarinnorna Alfhild Rydahl och Elsa Welander
samt slöjdlärarinnan Ellen Johansson, så hade dessa, efter att under
tiden omedelbart före anställningen i Lund varit anställda hos Sofiastiftelsen,
visserligen övergått i vårdanstaltens i Lund tjänst redan i samband med
dess öppnande, men däremot erhållit ordinarie tjänst därstädes, Johansson
först från och med den 1 juli 1924 samt Rydahl och Welander från och
med den 1 oktober 1925. Följaktligen torde dessa befattningshavare, med
hänsyn till föredragande departementschefens ovannämnda uttalande, icke
utan riksdagens medgivande böra i berörda hänseende tillgodoräknas sin
föregående tjänstgöring hos stiftelsen.

I anledning av att styrelsen för vårdanstalten förordat, att förnyad framställning
till riksdagen måtte göras för utverkande av sådant medgivande
även för sistnämnda befattningshavare, ville statskontoret, som i ett den 25
februari 1925 avgivet underdånigt utlåtande på anförda skäl uttalat sig mot
att någon framställning till riksdagen gjordes i förevarande ärende, i frågans

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

nuvarande läge till eu början erinra, att, enligt vad förarbetena till riksdagens
nämnda beslut utvisade, detsamma motiverades bland annat med den
omständigheten, att ämneslärarinnorna vid Lundaanstalten enligt gällande
avlöningsbestämmelser fått rätt att i berörda hänseende tillgodoräkna sig
föregående tjänstgöring bland annat såsom lärarinna vid av landsting underhållen
dövstumsskola eller vid sinneslöanstalt och såsom föreståndare
eller lärare vid skyddshem, som åtnjuter statsbidrag och antingen ägde av
Kungl. Maj:t stadfäst reglemente eller ock vore av Kungl. Maj:t erkänd såsom
allmän uppfostringsanstalt — allt anstalter, som icke vore statliga och
vilka knappast kunde sägas vara av mera allmän natur än ovannämnda
anstalt i Vänersborg. Vidare framhölls, att det här gällde det egenartade
fallet, att staten övertagit en av berörda stiftelse ägd läro- och vårdanstalt,
vars specialutbildade personal övergått i statstjänst och fortsatt sitt arbete
på en ny plats men i stort sett under oförändrade former och med samma
uppgifter som förut. Det sist anförda torde givetvis gälla icke blott ämneslärarinnorna
utan även övriga befattningshavare vid anstalten.

kör egen del ville statskontoret framhålla, att det syntes skäligt att, i överensstämmelse
med gängse lönetursprinciper, hänsyn finge tagas till ifrågavarande
befattningshavares föregående tjänstgöring hos drottning Sofias stiftelse
som om densamma hade varit utförd i statens tjänst, dock att eventuellt
nytt ålderstillägg enligt vad departementschefen därom uttalat torde böra
utgå från och med den 1 juli 1926. Det syntes nämligen icke kunna förnekas,
att uppställande såsom förutsättning för ifrågavarande rätt av kravet
på att vederbörande erhållit ordinarie anställning i anstalten i Lund redan
i samband med dess öppnande kunde leda till ett obilligt resultat, särskilt i
betraktande av den av styrelsen för anstalten anförda omständigheten, att
det icke gällde nyinrättade tjänster utan befattningar, som från början funnits
upptagna i anstaltens stat, ehuru de av olika anledningar icke blivit
omedelbart besatta med ordinarie befattningshavare.

På grund av vad sålunda anförts och då ifrågavarande befattningshavare,
enligt vad handlingarna utvisade uppfyllde de villkor, som enligt statskontorets
mening borde berättiga dem till sådan tillgodoräkning, funne statskontoret
starka billighetsskäl tala för utverkande av riksdagens medgivande, att i
fråga om ålderstillägg för dessa lärarinnor deras föregående tjänstgöring
hos stiftelsen finge tillgodoräknas, som om det varit likvärdigt arbete i statens
tjänst, dock att eventuellt nytt ålderstillägg skulle utgå från och med
den 1 juli 1926.

\ ad slutligen beträffade de av husmodern Blenda Edström och översköterskan
Rebecka Gustafson gjorda framställningarna, torde ej heller dessa
böra vinna Kungl. Maj:ts bifall utan riksdagens medgivande. Dessa befattningshavare
hade varit anställda vid vårdanstalten i Vänersborg alltsedan
den 1 september 1890, respektive den 1 januari 1907 och skulle sålunda
vara berättigade att från och med den 1 juli 1926 åtnjuta samtliga med
respektive befattningar förenade ålderstillägg, därest de erhållit rätt att i
ifrågavarande hänseende tillgodoräkna tjänstgöringen hos stiftelsen. Under
denna förutsättning hade de emellertid fullgjort de för erhållande av nämnda
ålderstillägg erforderliga tjänståren redan innan de inträtt i pensionsåldern;
och det torde vid sådant förhållande icke vara rimligt att förvägra dem
sådan avlöningsförhöjning enbart av den anledningen, att de numera överskridit
pensionsåldern. Statskontoret funne därför i likhet med skolöverstyrelsen,
att synnerligen starka billighetsskäl talade för förnyad framställning

13

Kungl. Maj.is proposition Nr 131.

till riksdagen om utsträckning av ifrågavarande lönetursrätt även till nu
nämnda befattningshavare.

Genom beslut den 4 mars 1927 avslog Kungl. Maj:t de av Alfhild Rydahl,
Elsa Welander, Ellen Johansson, Blenda Edström och Rebecka Gustafson
gjorda ansökningarna.

Styrelsen för vårdanstalten har nu till Kungl. Maj:t inkommit med två särskilda
framställningar, dagtecknade respektive den 10 maj 1927 och den 31
oktober 1927. I den förstnämnda hemställes om förslag till riksdagen, att de
befattningshavare vid anstalten, vilkas ansökningar om rätt att för erhållande
av ålderstillägg tillgodoräkna sig sin tjänstgöring vid vårdanstalten i Vänersborg,
avslagits genom Kungl. Maj:ts ovannämnda beslut den 4 mars 1927,
måtte erhålla dylik rätt, eller, om denna hemställan icke kunde bifallas, att
proposition måtte avlåtas till riksdagen om fastställande för Blenda Edström
och Rebecka Gustafson av ett högsta pensionsunderlag vid deras befattningar
å respektive 1,400 kronor och 1,200 kronor. I ansökningen av
den 31 oktober 1927 hemställer styrelsen om proposition till riksdagen dels
om tilläggspension åt Blenda Edström och Rebecka Gustafson till så stort
belopp, att deras respektive pensionsförmåner komme att svara mot det författningsenliga
pensionsbelopp, de skulle hava erhållit, därest de kommit i
åtnjutande av samtliga ålderstillägg, dels ock att särskilda pensionsunderlag
måtte fastställas för husmoders- och översköterskebefattningarna vid anstalten
och att hänsyn därvid måtte tagas till vid befattningarna utgående naturaförmåner.
Om sistnämnda hemställan icke bifalles, anhåller styrelsen,
att tilläggspensionerna för de två sistnämnda befattningshavarna måtte beräknas,
som om de kommit i åtnjutande av icke endast samtliga ålderstillägg
utan även ett mot naturaförmånerna vid respektive befattningar svarande
lönebelopp av 450 kronor.

Vårdanstaltens styrelse framhåller, att starka billighetsskäl tala för bifall
till styrelsens ansökning i fråga om tjänstårsberäkning för ålderstillägg och
anför härom.

Alfhild Rydahl, Elsa Welander och Ellen Johansson innehade omedelbart
före anställningen i Lund liknande tjänst hos Sofiastiftelsen och övergingo
i Lundaanstaltens tjänst redan i samband med dess öppnande, varefter de
vid en något senare tidpunkt konstituerades till befattningar, som från
början upptagits i anstaltens stat. Det berodde icke i någon mån på dem
själva, att berörda befattningar icke genast försågos med ordinarie innehavare.
Vad Blenda Edström och Rebecka Gustafson angår måste det framstå
som synnerligen hårt, om det skulle gå ut över dem, att frågan om
tillgodoräknandet av Vänersborgstjänstgöringen avgöres först sedan de uppnått
pensionsåldern, ehuru de i verkligheten intjänat samtliga ålderstillägg
före inträdet i densamma.

Beträffande pensionsunderlagen vid husmoders- och översköterskebefattningarna
framhåller styrelsen följande.

Enligt civila pensionslagen skall vid beräkning av pensionsunderlag för
tjänst, med vilken förmån av boställe o. s. v. är förenad, lönen, därest den

14

Kungl. Maj\ts proposition Nr 131.

av sådan anledning minskas med ett belopp, som finnes i lönestaten angivet
eller med ledning därav kan bestämmas, ökas med detta belopp. Då av
anstaltens lönestat icke framgår, med vilket belopp den kontanta lönen för
ifrågavarande befattningshavare minskats på grund av de omtalade naturaförmånerna
men det enligt styrelsens mening är tydligt att så likväl skett,
finner styrelsen det vara riktigast, att en värdering av dessa förmåner i
föreliggande fall kommer till stånd och styrelsen anser sig icke kunna skatta
desamma till lägre belopp än 900 kronor per år, varav 450 kronor torde
böra beräknas som lön och 450 kronor som tjänstgöringspenningar.

Skolöverstyrelsen förklarar sig icke hava något att erinra mot vad anstaltens
styrelse i nu förevarande frågor hemställt.

Statskontoret åberopar rörande rätten till ålderstilläggsberäkning i utlåtande
den 31 december 1927 vad ämbetsverket anfört i frågan i sitt den 16 november
1926 avgivna och av mig förut återgivna yttrande.

I yttrande samma dag över styrelsens för vårdanstalten framställning om
tilläggspensioner in. in. för Blenda Edström och Rebecka Gustafson anför
statskontoret följande.

Statskontoret som i nyssnämnda utlåtande i fråga om den begärda lönetursrätten
fasthållit vid sin tidigare intagna ståndpunkt i ärendet och således
biträtt den av styrelsen i sagda hänseende gjorda hemställan, finner det
vara med rätt och billighet överensstämmande, att Blenda Edström och
Rebecka Gustafson erhålla av styrelsen för anstalten begärda tilläggspensioner.
Ämbetsverket har således intet att erinra mot att Kungl. Maj:t föreslår
riksdagen medgiva, att envar av Blenda Edström och Rebecka Gustafson
måtte från och med månaden näst efter den, varunder avgång från tjänsten
kommer att äga rum, under sin återstående livstid uppbära, utöver dem
författningsenligt tillkommande pension, en tilläggspension från allmänna
indragningsstaten till sådant belopp, att densamma jämte den författningsenligt
utgående pensionen uppgår till samma årliga belopp, som enligt gällande
författningar skulle hava utgått, därest vederbörande vid avgången från
respektive befattning innehaft samtliga med denna förenade ålderstillägg.

Vad däremot beträffar framställningen i vad den avser fastställande av särskilda
pensionsunderlag för husmoders- och översköterskebefattningarna vid
anstalten, varvid hänsyn skulle tagas till de med befattningarna förenade
naturaförmånerna, vill statskontoret framhålla, att det förslag till lönereglering
för befattningshavare vid rikets allmänna läroverk samt vid folk- och
småskolor in. fl. läroanstalter, som lärarnas löneregleringskommitté avlämnade
till Kungl. Maj:t den 15 augusti 1923 omfattar jämväl vårdanstalten
i Lund för blinda med komplicerat lyte. Då således frågan om berörda
befattningshavares löne- och därmed också pensionsförmåner är föremål för
statsmakternas prövning i annat sammanhang, lärer Kungl. Maj:t icke vilja
vidtaga någon åtgärd i anledning av framställningen i denna del. Ej heller
den alternativt gjorda hemställan om viss förhöjning av pensionsbeloppen
åt nuvarande innehavarna av nämnda befattningar med hänsyn till av dem
åtnjutna naturaförmåner kan statskontoret i anseende till konsekvenserna
beträffande övriga befattningshavare för sin del biträda.

Slutligen vill jag meddela följande av mig införskaffade uppgifter rörande
ovannämnda fem befattningshavares ålder och tiden för deras anställande
vid drottning Sofias stiftelse.

15

Kungl. May.ts proposition Nr 131.

Född

Anställd

Ämneslärarinnan

Alfhild Rydahl

18/v

1894

V 9 1918

»

Elsa Welander

16A

1889

Va 1919

Slöjdlärarinnan

Ellen Johansson

10/8

1898*

7i 1920

Husmodern

Blenda Edström

»/»

1865

7» 1890

Översköterskan

Rebecka Gustafson

3/l

1869

Vi 1907

Vidare bör nämnas, att skyldighet att från tjänsten avgå och rätt till pension
inträder för husmoder och översköterska vid 55 levnads- och 25 tjänstår,
att Blenda Edström och Rebecka Gustafson enligt beslut av 1924 års
riksdag äga rätt att för erhållande av pension tillgodoräkna sig tjänstgöringen
vid Sofiastiftelsen samt att Blenda Edström och Rebecka Gustafson
kvarstå vid sina tjänster trots uppnådd pensionsålder enligt särskilda av
styrelsen för vårdanstalten år från år lämnade medgivanden.

Vad först angår den ifrågasatta rätten för nu förevarande befattningshavare,
ämneslärarinnorna Alfhild Rydahl och Elsa Welander, slöjdlärarinnan
Ellen Johansson samt husmodern Blenda Edström och översköterskan
Rebecka Gustafson, att för erhållande av ålderstillägg räkna sig tillgodo sin
föregående tjänstgöring vid drottning Sofias stiftelse, finner jag mig icke
hava anledning att nu intaga någon annan ståndpunkt till denna fråga än
den Kungl. Maj:t och riksdagen intog vid sakens behandling år 1926, då
det beslöts att sådan rätt icke borde medgivas dem.

Ej heller anser jag det lämpligt att nu till prövning upptages frågan om
fastställande av särskilda pensionsunderlag vid översköterske- och husmodersbefattningarna.
Detta spörsmål bör, såsom statskontoret framhållit, avgöras
i ett större sammanhang.

Däremot finner jag, i likhet med myndigheterna, starka billighetsskäl tala
för förslaget om beredande, utöver författningsenligt utgående pensioner,
av tilläggspensioner åt husmodern Blenda Edström och översköterskan
Rebecka Gustafson, vilka eljest komma i en i pensionshänseende oförmånlig
ställning. Då jag ansluter mig till statskontorets hemställan härutinnan,
gör jag det enbart med hänsyn till de föreliggande ömmande omständigheterna
i detta fall och med tanke på sistnämnda två befattningshavares
långvariga och högt förtjänta verksamhet för ett allmännyttigt ändamål.
Sammanlagda beloppet av pension och tilläggspension torde för envar
av dem böra regleras i enlighet med föreskrifterna i kungörelsen den 18
juni 1925 (nr 280).

Jag hemställer följaktligen, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,

att vardera av husmodern vid vårdanstalten i Lund för
blinda med komplicerat lyte Blenda Edström och översköterskan
vid samma anstalt Rebecka Gustafson må från och
med månaden näst efter den, varunder avgång från tjänsten

Departe mentschefen.

Kungl. May.ts proposition Nr 181.

kommer att äga rum, under sin återstående livstid uppbära,
utöver henne författningsenligt tillkommande pension, en
tilläggspension från allmänna indragningsstaten till sådant
belopp, att densamma jämte den författningsenligt utgående
pensionen uppgår till samma årliga belopp, som skulle hava
utgått, därest vederbörande vid avgången från sin befattning
innehaft samtliga med denna förenade ålderstilllägg,
med rätt att å sammanlagda pensionsförmånen åtnjuta
förhöjning enligt bestämmelserna i kungörelsen den 18 juni
1925 (nr 280).

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den
lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till
riksdagen.

Ur protokollet:

E. Meurling.

Stockholm 1928, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.