Kungl. Maj:ts proposition nr 121.
7
Nr 121.
Kungl. Maj:t$ proposition till riksdagen angående avsättande
av en reservfond för postgirorörelsen; given
Stockholms slott den 24 februari 1928.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till förordning om ändrad lydelse av 12 §
i förordningen den 11 juli 1924 (nr 378) angående postgirorörelse.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
C. Meurling.
481 28
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 121.
Bilaga.
Förslag
till
Förordning
om ändrad lydelse av 12 § i förordningen den 11 juli 1924 (nr 378)
angående postgirorörelse.
Härigenom förordnas, att 12 § i förordningen den 11 juli 1924 angående
postgirorörelse skall hava följande ändrade lydelse:
12 §.
De i postgirorörelsen innestående medel äger generalpoststyrelsen förvalta
och fruktbargöra enligt grunder, som av Kungl. Maj:t bestämmas.
Av den å postgirorörelsen uppkommande vinst må enligt Kungl. Maj:ts
bestämmande årligen högst hälften avsättas till en reservfond.
Närmare föreskrifter rörande fonden utfärdas av Kungl. Maj:t.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1929.
Kungl. Maj:ts proposition nr 121.
9
Utdrag av ‘protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen Regenten i
statsrådet å Stockholms slott den 24 februari 1928.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Thyrén, Bibbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Bosén, Hamrin, Almkvist,
Lyberg, von Stockenström.
Efter gemensam beredning med cbefen för finansdepartementet anför
chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Meurling:
I skrivelse den 30 december 1927 har generalpoststyrelsen gjort framställning
om avsättande av en reservfond för postgirorörelsen.
Frågan om avsättande av en dylik fond har förut varit föremål för behandling,
nämligen vid 1922 års riksdag i samband med frågan om antagande
av förordning angående postsparbanken.
I sitt med skrivelse den 15 november 1921 avgivna betänkande angående
omorganisation av postsparbanken hade postsparbankssakkunniga föreslagit,
att å postsparbanksrörelsen uppkommande vinst skulle tillsvidare avsättas
till en reservfond och att Kungl. Maj:t skulle äga utfärda närmare föreskrifter
rörande fondens storlek, användning in. m. Detta förslag hade de
sakkunniga motiverat sålunda:
»Visserligen innehåller det av Kungl. Maj:t utfärdade reglementet angående
placering av de i postsparbanken inflytande medel så pass restriktiva bestämmelser,
att postsparbanken icke löper nämnvärd risk att göra direkta
förluster på sin utlåningsrörelse. Och enahanda torde förhållandet bliva,
om postsparbanken inordnas i postverket. Men det oaktat anse de sakkunniga
önskvärt att för postsparbanksrörelsen skapa en reservfond, som
vid inträffande utomordentliga förhållanden kunde stödja rörelsen. Exempelvis
kunna väl sådana omständigheter ännu en gång inträffa, att för de i
postsparbanksrörelsen inlånade medlen måste under någon kortare tid betalas
högre ränta, än som kunde anses motiverat, därest hänsyn uteslutande
toges till rörelsens förmåga att för löpande året utan förlust bära utgifterna.»
I proposition till 1922 års riksdag, nr 152, angående omorganisation av
postsparbanken och införande av postgirorö.relse m. m. anförde dåvarande
departementschefen, att han ansåge de av postsparbankssakkunniga anförda
skälen för bildande av en reservfond för postspärbanksrörelsen kunna åberopas
såsom motiv för bildande av en reservfond för postgirorörelsen. Innan definitivt
beslut fattades i denna fråga, torde dock erfarenhet böra vinnas rörande
postgirorörelsens blivande omfattning och de förhållanden, som kunde
öva inflytande på frågan om behovet eller lämpligheten av en reservfond för
rörelsen i fråga. För att emellertid ändring i förordningen icke skulle i
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 101 haft. (Nr 120—121.) 48i ss 2
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 121.
förekommande fall beliöva vidtagas, liade i det då föreliggande förslaget till
förordning angående postsparbanks- och postgirorörelserna paragrafen om
vinstmedel överflyttats till avdelningen angående gemensamma bestämmelser
för postsparbanks- och postgirorörelserna och i samma paragraf behandlats
frågan om såväl reservfond för postsparbanksrörelsen som en eventuell dylik
fond för postgirorörelsen.
I nämnda förslag hade nyssnämnda paragraf (§ 21) erhållit följande lydelse:
»A
postsparbanksrörelsen uppkommande vinst skall tills vidare avsättas
till en reservfond.
Kungl Maj:t bestämmer, om och i vilken omfattning den å postgirorörelsen
uppkommande vinsten skall avsättas till en reservfond.
Närmare föreskrifter rörande fonderna utfärdas av Kungl. Maj:t.»
Riksdagen fann emellertid förenämnda proposition, i vad den avsåge införande
av postgirorörelse i Sverige, icke böra föranleda någon åtgärd från
riksdagens sida, men antog riksdagen förordning angående postsparbanken.
I § 12 av nämnda förordning (svensk författningssamling 1922 : 277) stadgas,
att å postsparbanksrörelsen uppkommande vinst skall tills vidare avsättas
till en reservfond, ävensom att närmare föreskrifter rörande fonden
utfärdas av Kungl. Maj.t.
När postgirorörelsen sedermera genom beslut av 1924 års riksdag infördes
i Sverige, skedde detta utan att därmed förbands någon bestämmelse om
avsättande av en reservfond för sagda rörelse.
De grundläggande bestämmelserna angående postgirorörelsen återfinnas i
förordningen den 11 juli 1924 (nr 378) angående postgirorörelse. Beträffande
förvaltningen av de i postgirorörelsen innestående medel skola jämlikt kungörelse
den 31 december 1924 (nr 547) i motsvarande delar tillämpas bestämmelserna
i Kungl. Maj:ts förnyade reglemente den 27 oktober 1922 (nr
522) angående förvaltningen av de i postsparbanken innestående medel.
Slutligen har genom kungörelse den 6 februari 1925. (nr 37) angående ändring
i vissa delar av instruktionen för generalpoststyrelsen den 30 juni 1920 (nr
591) stadgats skyldighet för generalpoststyrelsen att årligen före den 1 maj
till riksräkenskapsverket avlämna särskilt bokslut beträffande postgirorörelsen
för det närmast föregående kalenderåret.
Generalpoststyrelsen har i sin ovannämnda skrivelse anfört, bland annat,
följande:
Generalpoststyrelsen ansåge de av postsparbankssakkunniga på sin tid
avgivna skälen för skapandet av en reservfond för postsparbanksrörelsen
kunna åberopas jämväl med .avseende å postgirorörelsen.
Det ekonomiska resultatet av postgirorörelsen, jämfört med i generalpoststyrelsens
förslag till beräkning av inkomstöverskottet av poströrelsen under
vederbörande budgetår upptagna belopp, hade, sedan rörelsegrenen infördes,
ställt sig på följande sätt. För år 1925 hade generalpoststyrelsen beräknat, att
inkomsterna å postgirorörelsen skulle ungefärligen täcka utgifterna för rörelsegrenen.
Emellertid hade en förlust av 136,325 kronor 1 öre uppstått. För
11
Kungl. Moj:ts proposition nr 121.
år 1926 hade generalpoststyrelsen i överskottsberäkningen upptagit en kalkylerad
vinst å postgirorörelsen av 100,000 kronor. Bokslutet för sistnämnda
år utvisade, att en vinst av 213,355 kronor 38 öre uppkommit. Resultatet
av rörelsegrenens andra verksamhetsår utvisade sålunda, att såväl det beräknade
överskottet uppnåtts som i det närmaste första verksamhetsårets
förlust täckts.
För år 1927 torde vinsten komma att uppgå till 200,000 kronor men hade
beräknats till 100,000 kronor.
I överskottsberäkningen för budgetåret 1928—1929 vore vinsten av nu
ifrågavarande rörelsegren upptagen till 200,000 kronor.
Postgirorörelsens över all förväntan snabba och starka utveckling syntes
berättiga till de bästa förhoppningar om tillfredsställande vinstresultat för
kommande år. Detta uteslöte emellertid icke, att det torde vara klokt och
tillrådligt att i tid reservera vissa överskottsmedel för sådana situationer,
där trots all försiktighet förlust å postgirorörelsen kunde komma att uppstå.
Generalpoststyrelsen funne önskvärt, att till en reservfond avsattes halva
beloppet av å postgirorörelsen uppkommande vinst, dock att för åren 1927
och 1928 avsattes allenast det belopp, varmed vinsten för vartdera året eventuellt
komme att överskjuta de i generalpoststyrelsens inkomstberäkningar
förslagsvis beräknade vinstbeloppen. De närmare föreskrifterna rörande
denna fond torde, liksom fallet vore beträffande reservfond för postsparbanksrörelsen,
böra meddelas av Kungl. Maj:t.
Under åberopande av vad sålunda anförts har generalpoststyrelsen hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder till utfärdande av bestämmelse
därom, att av den å postgirorörelsen uppkommande vinst halva beloppet
finge tillsvidare avsättas till en reservfond, för vilken Kungl. Maj:t skulle
äga utfärda närmare bestämmelser, dock att av vinsten för åren 1927 och
1928 finge till fonden avsättas endast det belopp, varmed vinsten för respektive
år eventuellt översköte det belopp, vartill densamma upptagits i
generalpoststyrelsens förslag till inkomstberäkning för respektive budgetår.
Till följd av remiss har statskontoret avgivit utlåtande den 24 januari
1928 samt därvid anfört följande:
»Då särskilt bokslut skall för varje år uppgöras för postgirorörelsen, är
densamma att betrakta såsom en självständig gren av postverkets affärsrörelse.
Om förlust något år skulle uppstå å postgirorörelsen, t. ex. på
grund av behovet av avskrivningar, torde det därför vara riktigt, att förlusten
icke täckes med postmedel i inskränkt mening, utan genom anlitande av
vinster å rörelsen under andra år. Detta skulle visserligen kunna ske på så
sätt, att förlusten tillsvidare balanserades och täcktes av för följande år
uppkommande vinster; mera tilltalande torde det dock vara att såsom generalpoststyrelsen
nu föreslår i viss utsträckning avsätta vinstmedel till en
reservfond, varigenom omedelbar avskrivning av uppkommande förluster
skulle möjliggöras. Härtill lärer riksdagens medgivande böra inhämtas på
sätt skett i fråga om postsparbanken. Det synes dock knappast föreligga
anledning att giva bestämmelserna en retroaktiv giltighet genom att låta
avsättningen omfatta jämväl viss del av vinsten för år 1927. På Kungl.
Maj:t synes böra ankomma att för varje år pröva och besluta, huruvida och
i vilken omfattning inom den av riksdagen angivna ramen avsättning till
reservfonden skall ske.»
Departements
chefen.
12 Kungl. Maj:ts proposition nr 121.
De skäl, som på sin tid föranledde bildande av en reservfond för postsparbanksrörelsen
synas jämväl kunna åberopas för avsättande av en reservfond
för postgirorörelsen. Då därjämte en viss erfarenhet numera vunnits
beträffande nämnda rörelse, torde en dylik fond böra komma till stånd
genom årlig avsättning av, på sätt generalpoststyrelsen föreslagit, högst
hälften av vinsten å rörelsen. I likhet med statskontoret finner jag anledning
icke föreligga att giva bestämmelserna retroaktiv giltighet genom att
låta avsättningen omfatta jämväl viss del av vinsten för år 1927.
Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att för varje år besluta, huruvida
och i vilken omfattning inom ovan angivna ram avsättning skall ske
till reservfonden, ävensom utfärda närmare bestämmelser rörande fonden.
Erforderlig ändring i förordningen angående postgirorörelse torde lämpligen
äga rum på det sätt, att till 12 § fogas ett nytt stycke av innehåll att
av den å postgirorörelsen uppkommande vinst må enligt Kungl. Majds bestämmande
årligen högst hälften avsättas till en reservfond samt att närmare
föreskrifter rörande fonden utfärdas av Kungl. Maj:t.
Föredragande departementschefen uppläser härefter ett inom kommunikationsdepartementet
upprättat förslag till förordning om ändrad lydelse av
12 § i förordningen den 11 juli 1924 (nr 378) angående postgirorörelse och
hemställer, att förslaget måtte föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Fredric Hciwerman.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1928.