18
Kungl. Maj:ts proposition Nr 110.
Nr 110.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa pensioner och
understöd från allmänna indragning sstaten; given Stockholms
slott den 24 februari 1928.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt under punkterna l:o och 2:o.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
B. v. Stockenström.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 24 februari 1928.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Thykén, Ribbing, Meubling, Gäkde, Pettersson, Rosen, Hamrin, Almkvist,
Lyberg, von Stockenström.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet von Stockenström anför:
l:o.
Pension åt I särskilda till Kungl. Maj:t ställda ansökningar hava avlidne gårds“rissTaviidnl
smeden vid Strömsholms hingstdepå Gustaf Oskar Blomdahls änka Kribefattnings-
stina Bernhardina Blomdahl, född Nordstedt, och avlidne skogvaktaren
Strömsholms samma hingstdepå Otto Fredrik Lindholms änka Augusta Maria Lind
hingstdepå.
holm, född Holmqvist, anhåll-it att, räknat från och med den 1 januari 1927,
19
Kungl. Maj:ts proposition Nr 110.
komma i åtnjutande av änkepension, över dessa båda framställningar har
Kungl. Maj:t genom remiss den 24 september 1927 inhämtat stuteriöverstyrelsens
utlåtande.
Vidare har stallbetjänten vid Strömsholms hingstdepå Gustaf Edvard
Wallenbergs änka Matilda Lovisa Wallenberg, född Forsblom, hos stuteriöverstyrelsen
anhållit om utverkande av änkepension åt henne.
Efter att hava inhämtat tillförordnade chefens för Strömsholms hingstdepå
yttrande över dessa tre framställningar, har stuteriöverstyrelsen den 3 november
1927 över dem avgivit utlåtande.
Av handlingarna inhämtas:
beträffande änkan Blomdahl:
att hon är född den 21 oktober 1847; att hennes man Gustaf Oskar Blomdahl,
som var född 1845 och avled den 11 juni 1914, varit anställd vid hingstdepån
såsom gårdssmed från den 1 november 1884 till den 30 september
1908, eller i nära 24 år; att hon åtnjuter understöd från pensionsfonden
för avskedade stallbetjänter m. fl. samt deras änkor och barn samt från
andra till förfogande av depåförvaltningen stående understödsmedel med
tillhopa 80 kronor ävensom pensionstillägg av statsmedel med 61 kronor
och dyrtidstillägg med 30 kronor, eller alltså sammanlagt 171 kronor om
året; att hon bebor och tillsammans med sina barn, som lämna henne något
understöd, äger en bostadslägenhet i närheten av hingstdepån men i
övrigt saknar nämnvärda tillgångar; att hon på grund av ålderdomssvaghet
är oförmögen att försörja sig själv;
beträffande änkan Lindholm:
att hon är född den 9 augusti 1863; att hennes man, Otto Fredrik Lindholm,
som var född 1861 och avled den 5 november 1913, varit anställd
såsom skogvaktare vid hingstdepån från den 1 juni 1896 till sin död, eller
alltså i över 17 år; att hon åtnjuter understöd från ovannämnda pensionsfond
och understödsmedel med 76 kronor samt dessutom av statsmedel pensionstillägg
med 57 kronor och dyrtidstillägg med 30 kronor, eller sålunda
tillhopa 163 kronor om året; att hon är boende hos sin son, som arrenderar
förra skogvaktarbostället; att hon saknar tillgångar, men åtnjuter något
understöd från sina barn; att hon på grund av sjuklighet är oförmögen
att försörja sig själv; samt
beträffande änkan Wallenberg:
att hon är född den 16 april 1851; att hennes man, Gustaf Edvard
Wallenberg, som var född 1844 och avled den 18 juli 1923, varit anställd
vid hingstdepån från 1864 till 1918, eller alltså i 54 år, varav längsta tiden
såsom stallbetjänt och någon tid såsom kusk, vilken sistnämnda befattning
han dock på grund av åkomma i armmuskulaturen måste lämna redan
1892; att hon åtnjuter understöd från ovannämnda pensionsfond och understödsmedel
med 80 kronor samt av statsmedel pensionstillägg med 61 kronor
och dyrtidstillägg med 30 kronor, eller alltså sammanlagt 171 kronor
om året; att hon hyresrätt disponerar en bostadslägenhet i depåns hus, att hon
saknar nämnvärda tillgångar, men har något understöd av sina barn; samt
att hon på grund av ålderdomssvaghet är oförmögen att försörja sig själv.
Departements
chefen.
20 Kungl. Maj:ts proposition Nr 110.
I fråga om de avlöningsförmåner, som tillkommit sökandenas män vid
slutet av den tid, under vilken de voro anställda vid hingstdepån, har upplysts
följande.
Gustaf Oskar Blomdahl åtnjöt vid sin avgång ur tjänst såsom gårdssmed
enligt den av Kungl. Maj:t den 10 september 1906 fastställda lönestaten för
betjäningen vid Strömsholms hingstdepå icke några kontanta avlöningsförmåner
utan allenast rätt till kofoder med 2,040 kilogram hö, 1,020 kilogram
halm och två kobeten om året ävensom fri bostad, planteringsland om 24.6 5
ar samt 16 kubikmeter barrved om året. Därjämte uppbar han kontant
ersättning efter särskild överenskommelse för utförande av hovbeslag vid
hingstdepån och ridskolan vid Strömsholm.
Otto Fredrik Lindholm uppbar såsom skogvaktare vid depån under åren
närmast före sin död enligt den då gällande lönestaten av den 3 februari
1911 en kontant årlig lön av 800 kronor ävensom fri bostad, planteringsland
om 301.0 7 ar och 20 kubikmeter barrved om året.
Gustaf Edvard Wallenberg åtnjöt såsom stallbetjänt vid hingstdepån enligt
sistnämnda lönestat under åren närmast före sin avgång ur tjänst en
kontant lön av 850 kronor, städja med 5 kronor och 18 kubikmeter barrved,
allt årligen, ävensom fri bostad och beklädnad in natura enligt särskild
beklädnadsstat.
Under erinran om det beslut, som vid 1927 års riksdag förekommit
rörande beviljande av pension om 384 kronor till vardera av två änkor,
vilkas män varit stallbetjänter vid ifrågavarande hingstdepå (prop. 83 p. 4;
R. skr. 216 p. 47) har stuteriöverstyrelsen hemställt om pensions utverkande
för tiden från och med den 1 januari 1928 med nämnda belopp till envar
av nu ifrågavarande tre änkor.
Statskontoret häri infordrat utlåtande den 6 december 1927 anfört följande:
»Enligt vad handlingarna utvisa äro visserligen ifrågavarande änkor i åtnjutande
av understöd från depåförvaltningen vid Strömsholms hingsdepå,
och de hava hittills kunnat draga sig fram på dessa understöd och vad
deras barn kunnat lämna dem såsom bidrag. Då emellertid såväl 1926
som 1927 års riksdagar i anledning av framlagda propositioner (nr 149/1926
och 83/1927 p. 4) beviljat pensioner åt änkor efter stallbetjänter vid nämnda
depå under ungefär liknande omständigheter, som föreligga beträffande
nu ifrågavarande änkor, vill statskontoret icke motsätta sig, att pensioner
åt dem utverkas till belopp och under villkor i övrigt, som av stuteriöverstyrelsen
föreslagits.»
Under hänvisning till utredningen i ärendet och vad ämbetsverken däri
anfört får jag tillstyrka stuteriöverstyrelsens ifrågavarande förslag.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
l:o) medgiva, att avlidne gårdssmeden vid Strömsholms
hingstdepå Gustaf Oskar Blomdahls änka Kristina
Bernhardina Blomdahl, född Nordstedt, avlidne skogvaktaren
vid samma hingstdepå Otto Fredrik Lindholms
änka Augusta Maria Lindholm, född Holma v ist, och
avlidne stallbetjänten vid samma depå Gustaf Edvard
21
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 110.
Wallenbergs änka Matilda Lovisa Wallenberg, född
Forsblom, var för sig må komma i åtnjutande avänkepension
till ett belopp av 384 kronor om året, att
utgå från och med den 1 januari 1928 så länge de förbliva
i sitt nuvarande änkestånd; dock att pension för
tid, varunder pensionär må vara i åtnjutande av kontant
understöd från depåförvaltningen, skall minskas
med sålunda utgående belopp; ävensom
2:o) förklara, att pensionerna må utgå i första hand
av det årliga överskott, som kan uppstå å avkastningen
av den hos pensionskassan för tjänstemännen vid Strömsholms
hingstdepå samt deras änkor och barn samlade
pensionsfond, sedan de årliga pensionsbeloppen till kassans
övriga pensionärer guldits, samt, i den mån detta
överskott icke förslår för ändamålet, från allmänna indragningsstaten.
2:o.
Med utlåtande den 25 januari 1928 har lantmäteristyrelsen överlämnat
en till styrelsen ställd skrift, däri framlidne extra lantmätaren Fredrik
Christoffer Geddes änka Bertha Helena Gedde, född Ljungquist, gjort framställning
om utverkande åt henne av pension. Till stöd härför åberopas, att
behållningen i boet ej vore så stor, att sökanden därav kunde påräkna säker
bärgning för framtiden samt att hon till följd av sin ålder och mindre goda
hälsa icke hade stora utsikter att med eget arbete förskaffa sig något betydligare
bidrag till sitt uppehälle.
Enligt i ärendet företett läkarintyg lider sökanden, som är född den 2
december 1875, av kronisk muskelreumathism och neurasteni, varigenom
hennes arbetsförmåga är i väsentlig grad nedsatt. Vidare inhämtas av handlingarna
i ärendet, att behållningen i boet uppgått till 15,359 kronor 81 öre
samt att sökanden vore den enda stärbhusdelägaren i boet.
Lantmäteristyrelsen anför i sitt utlåtande i huvudsak följande.
Extra lantmätaren Gedde, som föddes den 27 mars 1859, avlade lantinäteriexamen
den 8 maj 1908 och konstituerades till lantmäteriauskultant den 3
juni samma år. Alltsedan den 10 sistnämnda månad, då Gedde första gången
förordnades såsom medhjälpare i tjänsten hos lantmätare, var han oavbrutet
sysselsatt med utövande av lantmäteriverksamhet och innehade vid sin död
den 26 augusti 1927 förordnande såsom tjänstemedhjälpare hos distriktslantmätaren
i Uddevalla distrikt samt var, beträffande vissa förrättningar,
vikarie för distriktslantmätare. Gedde kunde sålunda vid sin död räkna sig
till godo en tjänstetid av något över 19 år. Av denna tid utövade han
under 6.5 år självständig verksamhet, dock endast med avseende å vissa
förrättningar, som tid efter annan uppdragits åt honom såsom vikarie för
den ordinarie förrättningsmannen.
Före lantmäteriexamens avläggande i Sverige tjänstgjorde Gedde ungefär
Pension ät
extra lantmätaren
F. C.
Geddes änka.
22
Kungl. Maj:ts proposition Nr Ilo.
10 år såsom tekniskt biträde åt lantmätare samt hade genomgått Norges
lantbrukshögskola, varjämte han varit verksam såsom korrespondent i England,
Tyskland och Frankrike. Frånsett Geddes verksamhet såsom tekniskt
biträde, tjänstgjorde han relativt kort tid inom lantmäteriet. Hela hans
lantmäteriverksamhet vore emellertid väl vitsordad. Att han icke sökt ordinarie
distriktslantmätartjänst torde närmast vara att söka däri att han, till
följd av den höga ålder han redan vid avläggandet av lantmäteriexamen
innehade, icke ansetts hava stora utsikter att vinna dylik befordran.
Såsom extra lantmätare uppbar Gedde ett statsarvode av 2,000 kronor för
år, och beräknades enligt gällande bestämmelser (Sv. förf.-saml. 1925 nr 192)
hans inkomst för arbete enligt lantmäteritaxa till 3,200 kronor, likaledes för år
räknat, å vilka belopp, tillhopa 5,200 kronor, dyrtidstillägg utgick efter för
s. k. oreglerad avlöning gällande grunder.
Då de enligt lantmäteritaxan utgående ersättningarna för utförda låntmäteriförrättningar,
vilka ersättningar vederbörande sakägare hade att gälda,
utgjorde lantmätarens huvudsakliga inkomster och icke kunde anses motsvara
de för andra tjänstemän med fast avlöning bestämda tjänstgöringspenningarna,
syntes icke endast statsavlöningen utan såväl denna som lantmätarens taxeinkomst
av förrättningar böra i pensionshänseende betraktas såsom lön. Till
grund för bestämmande av denna taxeinkomst torde lämpligast kunna läggas
de av statsmakterna fixerade inkomstbelopp, å vilka dyrtidstillägg finge beräknas.
I förevarande fall utgjorde detta belopp såsom nämnts 3,200 kronor.
Frånsett dyrtidstillägg kunde således Geddes avlöningsförmåner vid hans
frånfälle beräknas hava uppgått till 5,200 kronor.
Med utgång härifrån borde, därest Gedde varit ordinarie befattningshavare
och såsom sådan delägare i civilstatens änke- och pupillkassa, hans änka,
med tillämpning av grunderna för 1907 års civila pensionslag och för gällande
bestämmelser rörande sagda kassa, varit berättigad till en pension av 960
kronor. Härvid vore visserligen att märka, att Gedde såsom delägare i
kassan haft att erlägga såväl engångsavgift som årsavgifter, vilka avgifter
emellertid icke torde kunna anses såsom mera avsevärda, varför förhållandet
ej heller syntes böra i nämnvärd grad inverka på beloppet av en eventuell
pension åt hans änka.
Pension hade i liknande fall tidigare beretts avlidna icke ordinarie lantmätares
efterlevande änkor och barn. Sålunda hade på framställning av
Kungl. Maj:t riksdagen år 1925 beviljat änkan efter avlidne extra lantmätaren
Bergstrand en årlig pension av 900 kronor. Bergstrand, som vid sitt frånfälle
hade en tjänstetid av tillhopa omkring 11 år, uppehöll då på förordnande
en ledig assistentbefattning å lantmäterikontor. Den befattning, Gedde vid
sin död utövade, var fullt jämnställd med dylik assistentbefattning och liksom
denna att hänföra till gammal förstagradstjänst. Lantmäte*istyrelsen tilläte
sig i detta sammanhang upplysa, att i regel extra lantmätare efter avslutad
assistenttjänstgöring utplacerades ånyo till praktisk verksamhet, innan befordran
vunnes till distriktslantmätarbefattning.
På grund av vad sålunda anförts och då Gedde icke varit i tillfälle att
genom inträde i civilstatens änke- och pupillkassa eller annan sådan statlig
kassa bereda sin änka något bidrag till underhållet efter det han avlidit,
funne sig lantmäteristyrelsen böra hemställa, det täcktes Kungl. Maj:t föreslå
riksdagen att bevilja sökanden en årlig pension av 960 kronor att, så länge
hon förbleve i sitt nuvarande änkestånd, utgå från allmänna indragningsstaten.
Statskontoret har i remissutlåtande i ärendet den 10 februari 1928 anfört
följande.
23
Kungl. Maj:ts proposition Nr Ilo.
Visserligen hade riksdagen i många fall beviljat årliga understöd åt änkor
efter sådana befattningshavare i statens tjänst, vilka icke varit i tillfälle
att sörja för sina efterlevande genom att ingå i någon av staten understödd
kassa för familjepensionering. Men för beviljande av understöd av nu ifrågavarande
slag hade dock alltid såsom förutsättning gällt, att särskilt ömmande
omständigheter kunde anses föreligga. Så hade ansetts vara förhållandet,
då änka varit antingen till följd av hög ålder eller på grund av sjukdom
oförmögen till arbete och tillika befunnits vara medellös. Där det icke blivit
styrkt, att dylika särskilt ömmande förhållanden förelegat, hade det ansetts
betänkligt att av statsmedel bereda änkepension. Med hänsyn till den icke
alldeles obemedlade ställning sökanden intoge, enligt vad bouppteckningen
efter Gedde utvisade, syntes det statskontoret knappast böra ifrågakomma
att bereda årligt understöd åt änkan Gedde.
Därest Kungl. Maj:t — med hänsyn till att Gedde vid sin död kunde
räkna en tjänstetid av över 19 år samt änkan, vilken uppnått en levnadsålder
av 52 år, enligt vad läkarintyg utvisade, hade sin arbetsförmåga i
väsentlig grad förminskad — skulle anse, att något årligt understöd borde
utgå till henne, ville statskontoret framhålla, att det av lantmäteristyrelsen
ifrågasatta pensionsbeloppet, 960 kronor, finge anses vara alltför högt. På
framställning av Kungl. Maj:t hade riksdagen beviljat pensioner dels år 1919
åt änkorna efter vice kommissions]antmätaren Ekstrand (prop. nr 155; R. skr.
nr 10 A), lantmäteriauskultanten Wennerström (prop. nr 100; R. skr. nr 10 A)
och extra lantmätaren Lundström (prop. nr 266; R. skr. nr 10 A) till belopp
av 500 å 600 kronor, dels år 1920 åt lantmäteriauskultanten Holmstedts
änka (prop. nr 127; R, skr. nr 296) till belopp av 500 kronor, dels ock år
1922 åt lantmäteriauskultanten Grafströms änka (prop. nr 54; R. skr. nr 302)
till belopp av 500 kronor. Vidare hade 1925 års riksdag (prop. nr 49; R. skr.
nr 114) medgivit, att pension till belopp av 900 kronor finge utgå till extra
lantmätaren Bergstrands änka. I sistnämnda fall förelåg dock den särskilda
omständigheten, att, om icke den lediga assistentbefattning, som Bergstrand
vid sitt frånfälle på förordnande uppehöll mot åtnjutande av i det närmaste
full avlöning, förklarats skola med hänsyn till förhanden varande förhållanden
tillsvidare icke återbesättas med ordinarie innehavare, Bergstrand med all
säkerhet blivit befattningens innehavare och därmed också vunnit inträde
i civilstatens änke- och pupillkassa samt sålunda kunnat genom egna åtgärder
trygga sina efter le van des underhåll.
Då pensioner åt änkor efter lantmätare sålunda i allmänhet utgått med
500 å 600 kronor, syntes anledning ej föreligga att åt änkan Gedde utverka
pension till högre belopp än 600 kronor.
Med hänsyn därtill att avkastningen av tillgångarna i boet icke torde Dfpartemenumedgiva
full bärgning för sökanden och att hennes arbetsförmåga till följd chefK
av sjukdom är för framtiden i väsentlig grad förminskad samt enär hennes
man under mer än 19 år innehaft väl vitsordad anställning i statens tjänst,
synas starka billighetsskäl tala för, att pension beredes sökanden. Jag torde
härvidlag jämväl få åberopa, att 1926 års riksdag (prop. nr 86 p. 4; R. skr.
nr 148 p. 44) medgivit beredande av pension åt änka efter statstjänsteman,
ehuru bouppteckningen i boet visat överskott. I fråga om beloppet av pensionen
ansluter jag mig till statskontorets förslag om densammas begränsande
till 600 kronor för år. Pensionen torde böra tillkomma sökanden
24
Kungl. Maj:ts proposition Nr 110.
räknat från och med den 1 september 1927 samt från allmänna indragningsstaten
utgå så länge sökanden förbliver i sitt nuvarande änkestånd.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att framlidne extra lantmätaren Fredrik Christoffer
Geddes änka Bertha Helena Gedde, född Ljungquist, må,
räknat från och med den 1 september 1927, under sin
återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande
änkestånd, å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig
pension av 600 kronor.
Statsrådets övriga ledamöter instämma i vad departementschefen hemställt
i de under l:o och 2:o här ovan antecknade ärenden.
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten lämnar
bifall till vad departementschefen hemställt samt förordnar,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Joh:s Thygesen.
Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1928.