Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.
1
Nr 2.
Ankom till riksdagens kansli den 25 februari 1928 kl. 11 f. m.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, nr 2, i anledning
av väckt motion, 1:23, angående förberedande undersökning i
fråga om fastställande av maxim,ivikt å bördor, vilka mera regelmässigt
bäras av i verksamhet anställda.
I eu inom första kammaren väckt och till dess andra tillfälliga utskott
hänvisad motion, nr 23, har herr Lindley hemställt, att riksdagen måtte besluta
anhålla, det Kungl. Maj:t måtte verkställa förberedande undersökning
på de arbetsområden, vilka kunna tänkas bliva berörda genom fastställande av
en maximivikt på 75 kilogram å de bördor, som mera regelmässigt bäras av
i verksamhet anställda.
I motiveringen till detta yrkande uppgiver motionären, att internationella
arbetsbyrån i Genéve upptagit frågan om maximivikt å bördor till omprövning,
och då motionären befarade, att de representanter, anm Sveriges regering
komme att sända till nästkommande konferens, där bland andra även denna
fråga komme att behandlas, kunde komma att ställa sig oförstående under
påpekande av att intet yrkande i dylik riktning framkommit från arbetarhåll
i vårt land, hade han ansett behövligt framlägga en motion med ovan angivna
yrkande.
I anledning av vad motionären anfört har utskottet inhämtat, att internationella
arbetsbyråns direktör i skrivelse i mars 1926 till statsrådet och chefen
för socialdepartementet anhållit om vissa upplysningar i anledning av ifrågasatt
konventionsförslag rörande skyldighet att å gods, som förekommer till lastning
eller lossning från fartyg, angiva godsets vikt. Förslaget var ett led i pågående
arbete för ökat skydd mot faror under arbete. I detta ärende inhämtades
yttrande från socialstyrelsen, som även hörde svenska transportarbetareförbundet.
Härefter avgav socialministern svar till arbetsbyråns direktör den
22 november 1926. Vid årets sammanträde i maj kommer frågan att upptagas
till dryftning å arbetskonferensen i Genéve, men enligt där tillämpad
praxis lärer denna första behandling av frågan avse att fastställa riktlinjerna
för ett frågeformulär i frågan, vilket sedan i detalj utarbetas och utsändes
till de olika staterna för besvarande, varefter på grundval av de inkomna
svaren frågan upptages till slutlig prövning ett kommande år. Då sålunda
nu förevarande fråga ännu befinner sig på ett mycket förberedande stadium
och yttrande från arbetarhåll utan tvivel kommer att inhämtas, när frågan
med anledning av Genéve-konferensens förberedande behandling i år eventuellt
kommer att längre fram behandlas av svenska myndigheter, anser
utskottet det icke påkallat att nu igångsätta den av motionären begärda utBihang
till riksdagens protokoll 1928. 12 samt. 2 avd. 2 höft. (Nr 2.)
Motionen
Utskottet.
2 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.
redningen. Härtill kommer, att en utredning, som nu bleve vidtagen enligt
de av motionären angivna riktlinjerna, måhända skulle visa sig vara utan
värde, för det fall att arbetskonferensen beslutade en utredning på andra
linjer.
Med stöd av vad sålunda anförts, får utskottét hemställa,
att förevarande motion icke måtte till någon första kammarens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 23 februari 1928.
På utskottets vägnar:
GUSTAF W. ROOS.
Närvarande vid ärendets slutliga behandling inom utskottet: herrar Roos,
Julin, Georg Dahl, Sanden, Henrik Andersson, Fritjof Gustafsson och Östergren.
Stockholm, P. A. Nymans Eftr. 1928.