14
Statsutskottets utlåtande Nr 89.
Nr 89.
Ankom till riksdagens kansli den 20 april 1928 kl. 12.30 e. m.
Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts under punkt 217 av statsverkspropositionen
åttonde huvudtitel framlagda förslag
angående understöd åt kommunala anstalter för
yrkesundervisning jämte en i ämnet väckt motion.
(2:a avdelningen.)
I den till riksdagen den 4 januari 1928 avlåtna propositionen angående statsverkets
tillstånd och behov har Kungl. Maj :t, under åberopande av det vid propositionen
fogade statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag,
under punkt 217 av åttonde huvudtiteln föreslagit riksdagen att
dels i riksstaten för budgetåret 1928—1929 uppföra det ordinarie förslagsanslaget
till understöd åt kommunala anstalter för yrkesundervisning med oförändrat
belopp 925,000 kronor,
dels ock medgiva sådant tillägg till gällande grunder för statsbidrags utgående
från ifrågavarande anslag, att dylikt bidrag må under i övrigt stadgade villkor
utgå jämväl till av landsting upprättad anstalt för yrkesundervisning, samt
att statsbidrag må utgå till ersättning åt föreläsare vid fristående föreläsningar
eller serier av dylika vid yrkesskola med högst 15 kronor för föreläsningstimme,
när rese- och traktamentsersättning icke utgår till föreläsaren, och med högst
30 kronor för föreläsningstimme, när rese- och traktamentsersättning utgår, dock
att understödsheloppet ej må överstiga hälften av sammanlagda beloppet av de
till föreläsarna för den tid, understödet avser, utgående arvoden och förekommande
rese- och traktamentsersättningar.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 564 569 i
statsrådsprotokollet. I
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en inom andra kammaren
av herr A. Forssell väckt motion (XI: 329), däri hemställts,
dels att riksdagen måtte nedsätta det av Kungl. Maj:t under punkt 217 av
åttonde huvudtiteln äskade ordinarie förslagsanslaget för budgetåret 1928
1929 till understöd åt kommunala anstalter för yrkesundervisning med 95,000
+ 15,000 + 8,000 eller sammanlagt 118,000 kronor från 925,000 kronor till
807,000 kronor,
Statsutskottets utlåtande Nr 80.
15
dels alt riksdagen måtte bevilja ett extra reservationsanslag av 75,000 kronor
för samma budgetår till statsbidrag åt kommunala anstalter för yrkesundervisning
till inköp av undervisningsmateriel,
dels alt riksdagen måtte för beviljande av statsbidrag till lärlingsskolas särskilda
kurser för äldre arbetare och till yrkessskolornas yrkes- och ämneskurser
uppställa sådana villkor, att statsbidrag endast kan ifrågakomma till kurser,
som åsyfta verklig och rationell yrkesutbildning,
dels att riksdagen ville som villkor för statsbidrag till första klasser av de
2-åriga lärlingsskolorna föreskriva, att sådant får utgå till avdelning av klass
1, endast om antalet dit anmälda är så stort, att följande år elevantalet i klass
2 med ledning av statistik från närmast föregående tre läsår kan beräknas uppgå
till minst 10, dock att statsbidrag efter Kungl. Maj:ts beprövande ändock
måtte kunna beviljas, i fall föregående läsår statsbidrag icke utgått till sådan
klassavdelning,
dels att riksdagen ville som allmänt villkor för statsbidrag till 2-åriga lärlingsskolor
föreskriva, att skolans styrelse årligen till skolöverstyrelsen insänder
uppgift om antalet närvarande lärjungar i varje skolavdelning vid början,
mitten och slutet av varje lästermin samt om antalet frånvarotimmar pr klass
och termin,
dels att riksdagen ville som villkor för beviljande av statsbidrag till ersättning
åt föreläsare vid föreläsningar eller serier av dylika vid yrkesskolor föreskriva,
att i särskild liggare å skolöverstyrelsens yrkesskolavdelning måtte angivas
föreläsningsämne, dag för varje föreläsning, föreläsarens namn, titel eller yrke,
hemort samt huruvida och i vad egenskap han eventuellt innehar anställning vid
anstalt för yrkesundervisning, samt slutligen, i huvudsaklig överensstämmelse
med motionärens yrkande i motion nr 406 i andra kammaren vid 1927 års riksdag,
att riksdagen ville hemställa, det Kungl. Maj:t måtte låta verkställa dels
undersökning av rådande förhållanden inom det år 1918 uppbyggda systemet
av anstalter för yrkesundervisning, fackgymnasier och fackskolor, varvid särskild
uppmärksamhet bör ägnas åt frågan, huruvida och i vad mån nu utgående
anslag till dessa skolor verkligen motsvaras av resultat, som komma landets
ungdom och näringsliv till godo, dels utredning om möjligheten av nya former
för utbildning i praktisk riktning, vilka kunna förväntas avleda den av alla erkända,
oproportionellt stora tillströmningen till de teoretiska studiebanorna.
Beträffande de av motionären till stöd för hans framställning andragna skälen
får utskottet hänvisa till motionen.
över ifrågavarande motion har utskottet låtit i vederbörlig ordning inhämta
yttrande av skolöverstyrelsen, vilket yttrande såsom bilaga åtföljer detta utlåtande.
1
Med den kritik, som i ovanberörda motion riktats mot de statsunderstödda
yrkesundervisningsanstalterna och deras verksamhet, synes motionären i främsta
rummet hava velat påvisa den bristande överensstämmelse, som enligt hans 1
Utskottets
yttrande.
1 De i skolöverstyrelsens yttrande åberopade bilagorna äro tillgängliga å statsutskottets kansli.
16
Statsutskottets utlåtande Nr 89.
mening råder emellan storleken av de för ändamålet anvisade statsanslagen och
de resultat, sagda anstalter hittills haft att uppvisa. Utskottet vill icke förneka
att vid den granskning, som i motionen ägnats hithörande förhållanden, motionären
i åtskilliga stycken framställt anmärkningar, som ingalunda sakna fog
och som beröra förhållanden, där givetvis rättelser äro önskvärda. Dessa anmärkningar
träffa, såvitt utskottet kunnat se, emellertid icke några av de mera
väsentliga punkterna i den ifrågavarande undervisningsverksamheten och hava
i allt fall icke den räckvidd, att på grund härav ett nytt och vidlyftigt utredningsarbete
bör igångsättas, helst en förnyad utredning kan vara ägnad att leda
till en stagnation på ett område, där det bör ligga i det allmännas intresse att
utan uppskov nå en stark och resultatrik utveckling. Att vissa berättigade anmärkningar
kunna framställas mot den verksamhet, varom nu är tal, är överhuvud
taget icke ägnat att förvåna, om man tager i betraktande, att det gäller
ett område, där man med frånvaro av varje tradition haft att igångsätta ett
nydaningsarbete och uppdraga vissa riktlinjer, efter vilka en hittills ny undervisningsgren
skulle ledas och fullföljas. Utskottet har emellertid erhållit den
uppfattningen att, om ock vissa brister vidlåda den ifrågavarande undervisningen,
densamma dock kan uppvisa en utveckling, som är ägnad att ingiva goda
förhoppningar för framtiden. I detta hänseende hänvisar utskottet till nedanstående,
vid skolöverstyrelsens ovanberörda yttrande fogade tablå:
Läsår |
K |
o m m |
u n a |
las |
k o 1 c |
r |
Enskilda skolor utom mästar- knrser |
||||
Verkstads- skolor |
Lärlingsskolor |
Yrkesskolor |
S n m m a |
||||||||
Huvudkurser |
Kurser för |
Yrkes- och |
|||||||||
Antal avd. |
Elever |
Antal avd. |
Elever |
Antal avd. |
Elever |
Antal avd. |
Elever |
Antal avd. |
Elever |
Elever |
|
1920—1921 |
205 |
2,674 |
69 |
714 |
106 |
955 |
380 |
4,343 |
2,122 |
||
1921—1922 |
20 |
295 |
268 |
3,578 |
112 |
1,327 |
125 |
1,293 |
525 |
6,493 |
3,628 |
1922—1923 |
20 |
281 |
314 |
3,864 |
183 |
2,081 |
176 |
1,504 |
693 |
7,730 |
3,595 |
1923—1924 |
33 |
416 |
332 |
3,982 |
270 |
2,642 |
174 |
1,515 |
809 |
8,555 |
3,521 |
1924—1925 |
46 |
552 |
346 |
3,993 |
302 |
2,980 |
189 |
1.959 |
883 |
9,484 |
3,748 |
1925—1926 |
62 |
603 |
350 |
4,052 |
382 |
3,709 |
211 |
1,995 |
1,005 |
10,359 |
4,023 |
1926—1927 |
64 |
641 |
336 |
3,971 |
412 |
4,190 |
214 |
2,074 |
1,026 |
10,876 |
4,271 |
Obs.! Gävle kommunala lärlings- och yrkesskola saknas för de 3 sista åren.
Dessutom vill utskottet framhålla, att den tid, varunder verksamheten på
det statsunderstödda yrkesundervisningsväsendets område hittills bedrivits,
varit alltför kort, för att man skulle kunna skönja, att denna verksamhet letts
in på utvecklingslinjer, vilka icke äro lämpliga eller ändamålsenliga. Skulle
i framtiden så visa sig vara förhållandet och allvarliga anmärkningar riktas
mot denna verksamhets arbetsformer och resultat, synes anledning förefinnas att
till närmare granskning upptaga hithörande angelägenheter. För närvarande
har utskottet icke ansett tillräcklig anledning härför vara för handen.
De brister, som vidlåda denna undervisningsgren, äro ej av den beskaffenhet,
att de icke kunna, där de uppmärksammas, avhjälpas; det viktigaste är enligt
Statsutskottets utlåtande Nr 80.
17
utskottets förmenande att tillse, att undervisningen varder på det mest ändamålsenliga
sätt anordnad, och utskottet är övertygat, att skolöverstyrelsen med
uppmärksamhet följer utvecklingen på detta område, tillrättalägger, där bristfälligheter
visa sig, och över huvud så tillser, att de för ändamålet anvisade
statsanslagen varda på mest effektiva sätt använda. De garantier, vilka för
närvarande i form av utav Kungl. Maj :t och riksdagen bestämda villkor för anslagens
användning äro uppställda, böra ännu någon tid få visa, i vad mån de
äga förmåga att fylla sin reglerande och kontrollerande uppgift, innan supplerande
eller nya föreskrifter i dessa hänseenden utfärdas.
Utskottet har vid nu anförda förhållanden icke funnit skäl föreligga att förorda
de förslag, som innefattas i herr Forssells ovanberörda motion.
Mot vad Kungl. Maj :t i nu förevarande avseende föreslagit, har utskottet intet
att erinra.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag och
med avslag å herr Forssells ovanberörda motion (11:329), i
vad densamma skiljer sig från Kungl. Maj:ts förslag,
a) i riksstaten för budgetåret 1928—1929 uppföra det ordinarie
förslagsanslaget till understöd åt kommunala anstalter
för yrkesundervisning med oförändrat belopp 925,000 kronor,
b) medgiva sådant tillägg till gällande grunder för statsbidrags
utgående från ifrågavarande anslag, att dylikt bidrag
må under i övrigt stadgade villkor utgå jämväl till av landsting
upprättad anstalt för yrkesundervisning, samt att statsbidrag
må utgå till ersättning åt föreläsare vid fristående föreläsningar
eller serier av dylika vid yrkesskola med högst 15
kronor för föreläsningstimme, när rese- och traktamentsersättsättning
icke utgår till föreläsaren, och med högst 30 kronor
för föreläsningstimme, när rese- och traktamentsersättning utgår,
dock att understödsbeloppet ej må överstiga hälften av
sammanlagda beloppet av de till föreläsarna för den tid, understödet
avser, utgående arvoden och förekommande rese- och
traktamentsersättningar.
Stockholm den 20 april 1928.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Närvarande: se under utlåtandet nr 88.
Bihang till riksdagens protokoll 19Z8. 6 samt. 4S haft. (Nr 88—89.)
2
18
Statsutskottets utlåtande Nr 89.
Bilaga.
Till Riksdagens statsutskott.
Motion Beträffande understöd till undervisningsmateriell för kommunala anstalter
nr 329. för yrkesundervisning gäller enligt 1918 och 1921 års riksdagars beslut och
Understöd till därpå grundad författning (nr 705/1921 med ändringar nr 491/1922 och nr
ander vis- 309/1924), att sådant understöd må utgå med belopp motsvarande hälften eller
materiell, i vissa undantagsfall intill två tredjedelar av kostnaden för densamma.
Vid tillämpningen av denna bestämmelse har skolöverstyrelsen beviljat understöd
enligt den högre normen i endast 3 undantagsfall nämligen år 1923 åt lärlingsskolan
för husligt arbete i Trälleborg, år 1923 åt yrkesskolan i Eskilstuna
och år 1925 för viss undervisningsmateriell åt Stockholms stads lärlings- och
yrkesskolor för handel. I dessa tre fall förelågo alldeles särskilda omständigheter,
som syntes överstyrelsen väl motivera den högre beräkningsnormens användning.
I alla andra fall ha de av skolöverstyrelsen beviljade understöden
varit begränsade till endast hälften av kostnaden.
I fråga om vad som är att hänföra till kostnaden för undervisningsmateriell
lämnar författningen ingen anvisning, men av uttalanden i Kungl. Maj:ts nådiga
proposition nr 96/1918, sid. 381—382, framgår, att däri inbegripas utgifter
för såväl nyanskaffning som underhåll och förbrukning. I anslutning härtill
framhåller departementschefen, att i betraktande av de kostnader, som kommunen
skulle komma att vidkännas för hithörande skolor, de föreslagna statsbidragen
icke kunna anses för höga. Dessa uttalanden synas icke hava föranlett
någon statsutskottets eller riksdagens erinran.
Till förhindrande av att statsunderstöd tages i anspråk för onödig eller olämplig
anskaffning av undervisningsmateriell har skolöverstyrelsen föreskrivit, att
ansökan om statsbidrag skall vara åtföljd av specificerad förteckning å den
materiell ansökningen avser samt att för statsbidragets utbekommande _ skall
företes bevis, att det rekvirerade understödsbeloppet icke överstiger den vid beviljandet
angivna delen av kostnaderna för underhåll och förbrukning av sådan
undervisningsmateriell, som av skolöverstyrelsen godkänts, eller för anskaffning
av stadigvarande undervisningsmateriell enligt av skolöverstyrelsen för
varje särskilt fall godkänd förteckning. Dylikt bevis skall vara utfärdat av
en av skolöverstyrelsen förordnad inspektor på sätt som närmare framgår av
närlagda formulär (Bil. I). Särskilt med hänsyn till den kontroll, som inspektorn
sålunda har att utöva, har skolöverstyrelsen alltid vinnlagt sig om att
utse för ifrågavarande uppgift fullt kvalificerad och tillförlitlig person, helst
i statlig eller därmed jämförlig tjänst, och till ledning för dennes verksamhet
har skolöverstyrelsen meddelat vissa anvisningar, som framgå av närslutna
promemoria Bil. II, och såvitt överstyrelsen har sig bekant hava dessa, inspektörer,
även om förbiseenden från deras sida i något fall förekommit, icke svikit
det dem tilldelade förtroendet.
Beträffande själva storleken av de belopp, som sålunda tagits i anspråk för
anskaffning, underhåll och förbrukning av undervisningsmateriell vid de kommunala
anstalterna för yrkesundervisning, är att märka, att denna materiell i
allmänhet måste vara av helt annat slag än den, som förekommer i de allmänbildande
skolorna.
Så t. ex. måste en skola för undervisning i verkstadsarbete givetvis vara försedd
med sådana maskiner, verktyg och inrättningar, som äro nödvändiga för
att den vid undervisningen förekommande övningen i praktiskt yrkesarbete
skall kunna äga rum, alltså av i stort sett samma beskaffenhet som motsva
-
Statsutskottets utlåtande Nr SO. 19
rande anordningar inom hantverket och industrien. Detsamma giiller ilven de
specialkurser rörande vissa arbetsmetoder, som stundom förekomma, ilven om
dessa kurser till ej obetydlig del avse arbetsmetodernas teoretiska grunder.
Svetsningskurser, kurser i värmebehandling av järn och stal samt andra med
dessa jämförliga kurser, i regel förlagda till yrkesskolstadiet, kräva betydande
teknisk utrustning, om det med kurserna avsedda ändamålet skall vinnas. På
liknande sätt förhåller det sig i flertalet skolor för andra fack och med undervisningarna
teriell av andra slag. Att under sådana förhållanden kostnaderna
ibland kunna stiga till relativt stora belopp, är så naturligt, att det icke borde
väcka förvåning. T stället borde man finna aktningsvärt, att kommunerna visa
så stor offervilja för yrkesundervisningen att de å sin sida påtaga sig hälften av
ifrågavarande kostnader förutom bidrag till lärarlöner och de ytterligare kostnader
de själva måste bära för tillhandahållandet av erforderliga lokaler m. in.
Vad särskilt angår de av motionären anmärkta understöden till anstalterna i
Västerås och Eskilstuna, förhåller det sig så, att en del av den därför anskaffade
materiellen kommer till användning även i statens därvarande fackskolor,
vilkas undervisningsmateriell eljest bekostas helt av statsmedel. Man torde
kunna vara tämligen förvissad om att läroanstalternas utgifter icke blott från
Skolöverstyrelsens och de av denna förordnade inspektörernas sida utan även
från kommunalt håll ägnas sådan uppmärksamhet, att någon onödig eller
olämplig anskaffning av undervisningsmateriell ej kan i nämnvärd utsträckning
komma i fråga. Bedömas understödsbeloppen ur ovan angivna synpunkter och
med hänsyn tagen till här berörda förhållande, torde de icke med skäl giva anledning
till något klander. Men Överstyrelsen vill framhålla, att om, såsom
motionären föreslår, hinder skirlle resas för erhållande av understöd till undervisningsmateriell
i den utsträckning kommunerna genom egna uppoffringar
enligt nu gällande bestämmelser kunna göra sig berättigade till, detta säkerligen
skulle komma att hindra tillkomsten av många mycket önskvärda anstalter
för yrkesundervisningen och kanske även försvåra eller rent av omöjliggöra
upprätthållandet och utvecklingen av de redan befintliga, vilket allt skulle
innebära ett betänkligt avbräck i strävandet att för landets ungdom bereda
ökade möjligheter till praktisk utbildning, en utbildning som ju eljest anses böra
komma till större rätt än hittills vid sidan om den teoretiska. I
I fråga om »lärlingsskolans särskilda kurser för äldre arbetare» hyser motionären
den uppfattningen, att dessa skulle vara att anse såsom en övergångsform.
Denna uppfattning kunde vara riktig, om det vore tänkbart, att lärlingsskolor
kunde upprättas i alla kommuner i alla förekommande yrken och
att bestämmelser kunde träffas, som garanterade, att alla, som finge behov av
yrkesutbildning, komme att såsom minderåriga genomgå någon av dessa skolor
på nöjaktigt sätt. Men intet av detta torde vara möjligt. De särskilda
kurserna för äldre arbetare (d. v. s. sådana över 18 år) synas därför alltjämt
bliva nödvändiga, och de äro alldeles särskilt påkallade nu. då det finnes massor
av ungdomar, som icke kommit i åtnjutande av undervisning i lärlingsskolan,
vare sig detta berott på att sådan skola icke funnits på den ort de haft
sitt arbete, eller de försummat att begagna sig av densamma eller, såsom ofta
är fallet, de till följd av arbetsbrist eller eljest måst byta vistelseort, så att de
för den skull icke kunnat ordentligt fullfölja skolgången. Detta förhållande
strider icke på något sätt mot de av motionären åberopade uttalandena. Tillläggas
må, att dessa fria kurser för äldre ofta visat sig mer effektiva och att
skolgången i dem vanligen är bättre än i den mera formbundna egentliga lärlingsskolan,
varom mera längre fram.
Rörande ändamålet med och innehållet i dessa kurser för äldre ansluter sig
Skolöverstyrelsen till den i samma uttalanden angivna uppfattningen, nämligen
att kurserna skola avse yrkesutbildning och att innehållet skall väljas med
Särskilda
kurser för
äldre.
20
Statsutskottets utlåtande Nr 89.
hänsyn härtill. Men denna grundsats utesluter givetvis icke, att ett ämne,
som förekommer i en allmänbildande skola, även kan under samma namn förekomma
inom yrkesundervisningens ram. Riksdagen har själv angivit; att
så skulle kunna ske exempelvis genom upptagande av främmande språk såsom
frivilliga ämnen i lärlingsskolan. En kurs i franska för exempelvis kontorspersonal
torde sålunda vara fullt berättigad, så snart behov därav föreligger i
tillräcklig omfattning. Till sådan kontorspersonal finner Skolöverstyrelsen
även banktjänstemän höra, och Överstyrelsen kan icke inse, varför icke även
kontorspersonal i statens tjänst exempelvis i tullverket skulle kunna tillåtas
deltaga i en sådan kurs.
Även eljest, då personer, som icke tillhört det arbetsområde en för viss yrkesgrupp
anordnad kurs avsett, önskat deltaga i kursen, har Skolöverstyrelsen
någon gång lämnat medgivande därtill, dock endast ifall kursen varit fullt
motiverad med hänsyn till antalet lärjungar, vilka enligt gällande författning
ägt rättighet att deltaga, och medgivandet ej ansetts föranleda någon rubbning
i kursens beskaffenhet eller eljest vålla någon skada. Överstyrelsen har
emellertid plägat vägra sådant medgivande, då det gällt rent praktiska kurser
och den sökande tydligen ej avsett att utbilda sig för yrkesverksamhet. Under
inga förhållanden ha förenämnda medgivanden medfört någon ökning i statsverkets
understöd till skolan.
Motionären tyckes särskilt hava fäst sig vid att ifrågavarande kurser skulle
vara avsedda för »äldre arbetare». I anledning härav må påpekas, att uttrycket
»äldre» i detta sammanhang står i motsats till minderårig, för vilken lärlingsskolplikt
skulle kunna göras gällande, och således endast betyder över
18 år. Vad beträffar begreppet »arbetare», så har detta uppenbarligen här
fått en vidare betydelse än den eljest vanliga, i det att samma uttryck redan
i den till grund för riksdagsbeslutet liggande utredningen kommit till användning
även i fråga om personer anställda i handel såsom kontors- och butikspersonal
samt i fråga om personer sysselsatta i husligt arbete. Och då det
gäller husligt arbete, har riksdagen själv utvidgat begreppets innebörd än mera
genom att giva kommun rätt föreskriva skolplikt till lärlingsskola för husligt
arbete för samtliga kvinnliga minderåriga, vilka icke äro anställda i hantverk,
industri eller handel och vilka icke styrka sig åtnjuta annan mot lärlingsskolans
undervisning svarande undervisning. (Riksdagens skrivelse n:r 248/1918
sid. 47.) Det skulle då föga överensstämma med riksdagens sålunda visade
intresse för den ifrågavarande undervisningens utbredning, om man skulle utestänga
dem, som utan att hava genomgått lärlingsskolan överskridit minderårighetsgränsen
men vilja begagna sig av undervisningen i den friare form, kurserna
för äldre arbetare erbjuda.
De kurser, som sålunda förekomma under detta namn, omfatta inga andra
ämnen än dem, som tillhöra lärlingsskolan, såsom enklare matlagning m. m.
Genom dessa kurser har det blivit möjligt att nå ett stort antal kvinnor, vilka
eljest aldrig kommit i tillfälle att erhålla en på rationellt sätt anordnad undervisning
på området utöver den korta mera elementära skolkökskursen i folkskolan
eller fortsättningsskolan. De mera specialiserade ämneskurserna exempelvis
i finare matlagning o. d. tillhöra yrkesskolans stadium och förekomma endast
i mindre omfattning men torde ha en betydelsefull uppgift att fylla även
de. Så vitt Överstyrelsen har sig bekant, förefinnes ingen möjlighet till statsunderstöd
åt sådana smärre kurser, som de här avsedda lärlings- och yrkeskurserna
utom just från anslaget för yrkesundervisningen.
Av det nu anförda torde hava tydligt framgått, att de särskilda kurserna för
äldre äro och alltjämt torde bliva mycket behövliga, att deras anordnande är i
full överensstämmelse med riksdagens beslut och den därpå grundade yrkesskolstadgan
samt att det skulle vara mycket olyckligt, om sådana kurser ej
vidare skulle kunna upprättas.
Ntat.sulxLottele utlåtande Nr st).
■21
Beträffande larlingsskolans uppdelning i yrkesavdelningar må framhållas, Lärlingsatt
det givetvis icke gar för sig att meddela facklig undervisning gemensamt i skolans UPPavdelningar,
som omfatta lärjungar i helt olika yrken, exempelvis snickare d,elningJ *
smeder bagare, urmakare, bokbindare, skräddare, murare o. s. v. Med hänsyn ^nfogar*"
hartin foresknves i yrkesskolcstadgan, § 2, att för tillgodoseende av utbiidningen
inom olika yrken och arbetsområden lärlingsskolan bör uppdelas i särskilda
yrkesavdelningar och att varje avdelning bör avse ett bestämt yrke där
sadant pa grund av lärjungarnas antal och Övriga förhållanden är möjligt
Vidare foresknves l^ samma paragraf, att, där antalet till samma yrke hörande
larjungar icke uppgår till fem eller diir andra omständigheter därtill föranleda,
larjungarna bora allt efter förhandenvarande förutsättningar och behov sammanioras
antingen till avdelningar, omfattande lärjungar från besläktade yrken,
eller ock till blandade avdelningar. Helt naturligt hava kommunerna av sparsamhetsskal
velat begränsa antalet avdelningar så mycket som möjligt och
oljden harav bär blivit, att i en hel del fall avdelningar förekommit, som omiattat
larjungar från skilda yrken, även då antalet i vart och ett eller något av
dem varit tillräckligt stort för att motivera en särskild avdelning. Emellertid
bär det mer och mer blivit klart i kommunerna, att dylika yrkesgrupper böra
åtminstone delvis erhalla särskild undervisning och det är detta, som åsyftats,
da .Skolöverstyrelsen i små anslagsäskanden framhållit, att en ökad uppdelning
i undervisningsavdelningar vore att förvänta. Att å andra sidan, där uppdelning
skett, larjungarnas antal under läsårets gång i något fall kommit att
sjunka under den föreskrivna minimigränsen, fem, skall ingalunda förnekas,
men det ar naturligtvis ej alltid utan vidare möjligt och vore väl ej heller mot
de kvarvarande lärjungarna rättvist att avbryta eu kurs, därför att en eller
annan av larjungarna upphört att deltaga i densamma. Bland annat måste ju,
om avtal traffats med viss lärare och denne inrättat sig för kursens slutförande,
arvodet till honom kanske anda betalas, och man har därför i sådana fall ansett
riktigast att lata de kvarvarande lärjungarna fortsätta till kursens slut
barn tidigt har man dock vinnlagt sig om att sammanföra dylika mindre avdelningar
inbördes eller med andra avdelningar, i den mån undervisningen kunnat
ordnas gemensamt för dem. Då motionären anmärker, att han i skolornas årsredogorelser
funnit ofta återkommande uppgifter om skolavdelningar med långt
under 10 elever tyckes han ha förbisett den gemensamma undervisning som
safunda i stor utsträckning äger rum. Någon samlad statistik häröver finnes
icke för närvarande, men förhållandet framgår dels av skolornas årsberättelser,
som aro uppställda enligt bifogade cirkulär nr 15, bil. III. dels av skolornas
arbetsordnmgar I arsberattelserna angives antalet lärjungar inom varje särskild
kurs (ej att förväxla med läraravdelning) under G: 1. men samundervisningen
mellan de olika kurserna ar angiven under E: 5. Såsom ett exempel
“ arbetsordning för lärlings- och yrkes
Motionären
påpekar möjligheten att låta kurser med ringa elevantal börja
endast vartannat ar, varigenom kostnader skulle sparas och samtidigt uppdelr1?®
1 yr ^grupper underlättas. Denna möjlighet är också utnyttjad såväl i
raga om larlingsskolans yrkesavdelningar som i synnerhet beträffande de särskilda
och fria kurserna, vilka mycket ofta anordnas periodvis, just när ett passande
antal larjungar är förhanden.
Tyvärr förhåller det sig likväl så, att anslutningen till och skolgången i lär- Skolgången i
lingsskolan lamnar mycket övrigt att önska. Detta beror på en hel de! omstän- lWin£-digheter. Eorst och främst ar_att märka, att lärlingsskolan alltjämt saknar skolornaodet
av en lärlingslag Den på förslag av Skolöverstyrelsen senast företagna
oitl++nmfw ^ S?m ^kan1t’ likhet med de tidigare, icke lett till åsyftat resultat,
Det star for den skull den yrkesarbetande ungdomen alldeles fritt att
22
Statsutskottets utlåtande Nr 89.
Elevantalet.
besöka lärlingsskolan eller ej. Kommunernas rätt att besluta skolplikt har ej
kunnat utnyttjas, enär medel saknas att göra skolplikten effektiv. Och yrkesmannen
ha ingen skyldighet att tillhalla små mmderanga arbetare att besöka
lärlingsskolan. Den i lag föreskrivna skyldigheten att giva minderåriga erforderlig
ledighet att besöka skolan blir oftast verkningslös, då den unge märker
eller misstänker, att han skulle bliva avskedad, ifall han ville göra anspråk
på ledigheten, när det skulle vara arbetsgivaren till olägenhet. Sålunda finner
man ofta, att den unge, som är anställd i yrkesarbete, vid olika tillfällen genom
dettas utsträckning å övertid eller på annat sätt hindras att infinna sig i skolan,
och då han gått miste om en del lektioner och kanske ej längre kan följa med
vid undervisningen, föredrager han kanske att utebliva även i fortsättningen.
Om av dylik eller annan anledning en eller flera av eleverna bli borta från undervisningen,
verkar detta demoraliserande på de övriga, så att även dessa börja
skolka. Skolans ledning kan visserligen genom samverkan med arbetsgivarna
och målsmän söka åstadkomma bättre förhållanden, och i en hel mängd fält
lyckas detta förvånansvärt väl, men i stort sett saknas medel att göra kravet på
skolgång och regelbundet arbete i lärlingsskolan effektivt.
En särskild omständighet, som vållar svårigheter, är bestämmelsen, att undervisningen
i lärlingsskolan skall omfatta vissa obligatoriska ämnen och eti
för dessa bestämt antal veckotimmar, som eleverna alltså måste taga odelat, om
de överhuvudtaget vilja begagna sig av undervisningen. Med hänsyn till arbetsförhållandena
och de många olika intressen, som lägga beslag på ungdomens
fritid, sporten, föreningslivet, dansen och andra nöjen icke att förglömma, bortsett
från oförstånd, lättja och likgiltighet samt den efter genomgången av folkskolan
och den obligatoriska fortsättningsskolan helt naturliga lusten att slippa
vidare skolgång, faller det sig ofta ganska besvärligt för den unge, som är anställd
i yrkesarbete, att anslå exempelvis 8 eller 10 timmar i veckan till besök
i lärlingsskolan. Däremot skulle han ha större möjlighet att regelbundet besöka
skolan och kanske med större lust ägna sig jit skolarbetet, om han kunde fa
antalet veckotimmar, liksom också ämnesområdet, begränsat till vad han anser
sig kunna orka med. Med hänsyn härtill har man pa manga hall börjat anordna
fria till omfattningen mera begränsade kurser även på lärlingsskolans stadium,
och då dylika kurser i likhet med lärlingsskolan avse yrkesundervisning, så att
de sammanlagda kunna ge samma utbildning som denna, har Skolöverstyrelsen
med stöd av 1921 års riksdagsbeslut angående understöd åt »närstående ej förut
nämnd anstalt för yrkesundervisning», ansett sig kunna fastställa reglementen
och undervisningsplaner samt bevilja statsunderstöd även för sådana, vilka därvid
av Överstyrelsen i regel betecknats med benämningen »lärlingskurser».
Allt detta tillsammantaget har medfört, att den egentliga lärlingsskolan fått
en jämförelsevis liten omfattning och att elevantalet i denna betraktat i och för
sig kan synas allt för ringa. Ått därjämte allt för många avbryta skolgången
före kursens slut är givetvis beklagligt men ganska förklarligt i betraktande
av här ovan berörda förhållanden. Men såsom redan av det föregående^ torde
hava framgått, är den rena lärlingsskolans elevantal ingalunda nagot matt pa
yrkesundervisningens omfattning. De särskilda och fria kurserna räkna ett betydligt
större elevantal och därtill komma yrkesskolor med små olika ^kurser,
verkstadsskolor samt enskilda skolor och mästarkurser. Hur härmed förhaller
sig framgår närmare av bifogade tabell, bilaga V. I det föregående har klaiu
påvisats, hurusom de förstnämnda kurserna äro både berättigade och till minst
samma gagn som motsvarande kurser i lärlingsskolan själv. Och att även de
senare ha sin stora betydelse lär ingen vilja förneka. Det synes därför vara en
egendomlig formalism att vilja bortse från alla dessa anstalter för yrkesundervisningen
och endast fästa sig vid den rena lärlingsskolan samt dessutom
räkna endast med manliga elever under 18 ar. Det kan förefalla bestickande att
Stat eutslcottets utlåtande, Nr KO. 23
jämföra med den av 191G års sakkunniga anförda tabellen över antalet i hantverks-
och industriella yrken anställda minderåriga under 18 år samt det antal
skolavdelningar, som av dem skulle kunna bildas, men en dylik jämförelse visar
endast, att det ännu är mycket, långt, innan yrkesundervisningen fått den omfattning,
som man möjligen skulle önska, nämligen så att alla, som arbeta i dessa
yrken, finge en fullt ordnad yrkesutbildning. Emellertid finnes ingenting, som
tyder på att ens nämnda sakkunniga tänkt sig möjligheten att ett dylikt mål
någonsin skulle kunna nås. Och riksdagen kan val näppeligen ha räknat därmed,
då anslaget till understöd åt skolor för den lägre yrkesundervisningen till
en början blev endast 2o0,000 kronor och först sedan anslagsbehovet blivit mera
känt undan för undan höjts till nuvarande belopp. Eör att lärhngsskolor skulle
kunna upprättas i 204 kommuner och för 30,250 manliga minderåriga, som den
åberopade tabellen upptager, förutom kvinnliga och ungdomar i handel och husligt
arbete, samt därutöver understöd kunna beviljas till yrkesskolor och verkstadsskolor
m. fl., som även komma i fråga, skulle uppenbarligen behövas mångdubbelt
större belopp än de, riksdagen hittills ställt till förfogande.
Till sist anmärker motionären, att de statistiska uppgifter, skolorna avlämna,
icke äro tillräckligt upplysande. I anledning härav må framhållas, att det
efta och kanske med visst fog klagas över att det offras för mycket på statistik.
Från. skolornas sida har Skolöverstyrelsen ofta erfarit, att arbetet med de
uPPgifter, som skola lämnas, redan nu är betungande. Till sakens belysning
tillåter sig^ överstyrelsen dels hänvisa till förutberörda cirkulär nr 15 angående
skolornas årsberättelser punkt G: 1, dels bifoga en typisk årsredogörelse från
Halmstads lärlings- och yrkesskolor (Bil. VI). Såsom framgår av tabellerna
å sid. 8—9, redovisas här för varje avdelning och årsklass icke blott antalet
inskrivna lärjungar över och under 18 år utan även antalet kvarvarande vid
terminens slut. Detta^ synes Överstyrelsen fullt tillräckligt. Uppgifter angående
lärjungarnas franvaro med och utan lov redovisas i de dagböcker enligt
av Skolöverstyrelsen fastställt formulär, som skola föras för varje avdelning.
Dessa dagböcker har överstyrelsen icke ansett sig böra infordra, men de beaktas
alltid vid inspektionsbesöken i skolorna. Att Skolöverstyrelsen icke kan
tillhandahålla alla önskvärda sammanställningar av de statistiska uppgifterna
beror helt enkelt på att Överstyrelsens starkt begränsade arbetskrafter haft
andra och mera trängande göromål att uträtta. Uträkning av antalet elevtimmar
har endast undantagsvis förekommit och då företagits i syfte att få ett
verkligt mått på yrkesundervisningens omfattning, något som icke kan erhållas
enbart genom beräkning av antalet elever och klasser eller undervrsningsavdelningar.
enär såväl undervisningens tidsomfattning som antalet elever i de olika
avdelningarna variera med kursernas beskaffenhet i mycket betydande grad. 1
detta sammanhang kan förtjäna nämnas, att exempelvis i Danmark kostnaden
för undervisningen beräknas för elevtimme.
Beträffande den statistik motionären önskar angående föreläsningar, som
eventuellt skulle komma att hållas vid yrkesskolorna med understöd av statsmedel,
kan meddelas, att dessa föreläsningar givetvis äro underkastade bestämmelserna
i Kungl. Maj:ts kungörelse nr 309/1924 § 2: 1 b angående lärare och
att följaktligen, för att understöd skall kunna utgå till föreläsningarnas hålföreläsarna
och deras föreläsmngsämnen skola vara av Överstyrelsen
godkända och att överstyrelsens beslut i förevarande avseende naturligtvis
skola förvaras i överstyrelsens registratur. Ävenså skulle uppgifter om dessa
föreläsningar givetvis lämnas i skolornas årsredogörelser, så som nu redan sker
i fråga om liknande föreläsningar vid enskilda anstalter, till vilka understöd
beviljats av Kungl. Maj:t. Någon annan statistik i avseende härå torde icke
för närvarande vara behövlig.
Statistiken.
24
Statsutskottets utlåtande Nr 89.
Frågan om en Vad slutligen angår motionärens begäran, att Kungl. Maj :t måtte låta verkallmän
under- ställa en allmän undersökning av rådande förhållanden inom det år 1918 uppsökning.
byggda systemet av praktiska ungdomsskolor och möjligheten av nya former
för den praktiska utbildningen och undervisningen får Skolöverstyrelsen framhålla,
att det ännu torde vara för tidigt att göra en sådan undersökning. Det
är knappt mer än ett år, sedan fortsättningsskolan blev för samtliga skoldistrikt
obligatorisk, och det lär ej kunna förväntas, att erfarenheterna om denna ännu
skola kunna vara tillräckliga för ett verkligt bedömande. Detsamma gäller i
stort sett även beträffande anstalterna för den egentliga yrkesundervisningen.
Erfarenheterna beträffande dessa anstalter ha i hög grad påverkats av de under
tiden efter år 1918 ganska abnorma förhållandena på arbetsmarknaden, som
icke ännu torde hava stabiliserats. Frågan om en lärlingslag, vilken är av
synnerlig betydelse för den praktiska yrkesutbildningen, har nyligen varit
under förnyad utredning, och vad som därefter framkommit i avseende härå
synes icke ingiva någon förhoppning, att en ytterligare utredning^ för närvarande
skulle kunna föra till tillfredsställande resultat. Att den på förutsättningen
av en lärlingslag grundade lärlingsskolan under förhandenvarande förhållanden
till någon del måst ersättas av friare kurser, torde i och för sig icke
vara tillräckligt skäl för någon mera omfattande undersökning. Även i avseende
härå torde man böra avvakta någon längre tids erfarenhet under mera
normala förhållanden. Allt sedan Skolöverstyrelsens tillkomst pågår en livlig
samverkan mellan Skolöverstyrelsens yrkesskolavdelning och de dithörande skolornas
lärare och lokala styrelser, i vilka även det praktiska yrkeslivet är starkt
representerat, ävensom med de olika yrkesområdenas lokala och centrala organisationer.
Man torde kunna antaga, att denna samverkan, som redan på många
punkter visat goda verkningar, skall så småningom leda till allt bättre resultat.
Siffrorna i tabellen bil. V visa ju en på det hela taget jämn och kraftig uppgång.
Det kunde lätt bliva till skada, om nämnda samverkan skulle hämmas
genom igångsättandet av en allmän utredning, vilken kunde ingiva den föreställningen,
att utvecklingsarbetet nu borde inställas i avvaktan på utredningens
resultat. Så skedde medan den stora utredningen angående den lägre tekniska
undervisningen verkställdes genom 1907 års tekniska kommitté och även
sedan kommittén år 1912 avgivit sitt betänkande, ända tills riksdagen beslutat
i saken år 1918. Under hela denna tid stod utvecklingen i fråga om den lägre
tekniska och yrkesundervisningen så gott som stilla. Och nu, sedan beslutets
genomförande knappt hunnit mer än påbörjas, skulle man vara färdig att tillgripa,
en större, otvivelaktigt utvecklingen hindrande utredning igen. Det är
möjligt, att en sådan utredning kunde bliva till gagn i så måtto, att de, som
ställa sig oförstående till yrkesundervisningens krav, särskilt om de deltoge i
utredningen, kunde vinna bättre insikt i fråga om yrkesundervisningens verkliga
förhållanden, förutsättningar och behov, men i övrigt anser Skolöverstyrelsen,
att en dylik utredning är helt överflödig för närvarande och att den skulle innebära
en fara för den pågående utvecklingen, som, om den får fortgå utan störande
ingripanden och åtnjuta statsmakternas stöd, lugnare och förvisso även
säkrare än en allmän utredning leder till det bästa resultat, som under förhandenvarande
förhållanden kan åstadkommas.
På grund av vad sålunda anförts får Skolöverstyrelsen hemställa, att statsutskottet
måtte tillstyrka riksdagen att avslå de i den ifrågavarande motionen
gjorda yrkanden.
Stockholm den 29 februari 1928.
Mils Fredriksson.
B. J:SON BERGQVIST.
Olof Wibelius.
Stockholm 192S. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
2S1506