Statsutskottets utlåtande Nr 81.
1
Nr 81.
Ankom till riksdagens kansli den 17 april 1928 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar i fråga om
anslagen till utrikesförvaltningen, i vad avser grupp A.
Departementet, jämte en i ämnet väckt motion.
(1 :a avd.)
Uti den till riksdagen avlåtna, den 4 januari 1928 dagtecknade propositionen
(nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov för budgetåret 1928—1929
har Kungl. Maj:t under tredje huvudtiteln, innefattande anslagen till utrikesdepartementet,
föreslagit riksdagen bl. a. att i avbidan på den proposition i
nedannämnda ämnen, som kunde varda riksdagen förelagd, under samma huvudtitel
för budgetåret 1928—1929 beräkna dels under grupp A. Departementet
till ordinarie anslag, ett belopp av 528,000 kronor och till extra anslag
ett belopp av 30,000 kronor, dels ock under grupp B. Sveriges representation i
utlandet till ordinarie och extra anslag vissa belopp (punkterna 1 och 2 av det
vid propositionen fogade statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden
nämnda dag).
Sedermera har Kungl. Maj:t uti en den 3 februari 1928 dagtecknad, till
riksdagen avlåten proposition (nr 50) under åberopande av det vid propositionen
fogade statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden för samma
dag gjort framställning om anslag för budgetåret 1928—1929 för ovan angivna
ändamål.
Utskottet, som redan yttrat sig rörande Kungl. Maj:ts framställningar rörande
anslag till Sveriges representation i utlandet (utlåtande nr 29), upptager
under särskilda punkter här nedan till behandling Kungl. Maj:ts framställningar
rörande anslag till departementet.
l:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet, Departe
att
riksdagen må i riksstaten för budgetåret 1928—1929 upp- mentschefen.
taga ordinarie anslaget till departementschefen, ministern för
utrikes ärendena, med oförändrat belopp, 40,000 kronor.
2:o) Kungl Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 1) att
dels bestämma antalet ordinarie befattningar i utrikesdepartementet på följande
sätt:
Departe
mentet.
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 6 samt. 40 häft. (Nr 81.)
1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 81.
Befattningshavare.
A. Diplomatisk eller konsulär personal.
Lönegrad.
1 sändebud tjänstgörande såsom kabinettssekreterare................ A 3
4 avdelningschefer ............................................ A 2
7 byråchefer .................................................. B 30
7 förste sekreterare ............................................ B 26
6 andre sekreterare ............................................ B 21
3 förste kanslister eller kanslister................................ B 16
eller B 12
B. övrig personal.
Lönegrad.
1 kamrerare .................................................. B 26
1 förste arkivarie .............................................. B 24
1 andre arkivarie .............................................. B 21
6 kansliskrivare................................................ B 11
1 förste expeditionsvakt ........................................ B 7
8 kanslibiträden .............................................. B 7
9 expeditionsvakter ............................................ B 5
dels besluta att å övergångsstat för utrikesdepartementet skola från och med
den 1 juli 1928 uppföras följande befattningar, nämligen:
A. Diplomatisk och konsulär personal.
Lönegrad.
1 legationsråd ................................................ B 30
1 förste legationssekreterare .................................... B 26
1 byråsekreterare .............................................. B 21
B. Övrig personal.
Lönegrad.
1 kansliråd, tjänstgörande såsom chef för arkivet.................... B 30
1 förste arkivarie .............................................. B 24
1 andre arkivarie .............................................. B 21
1 portvakt .................................................... B 5
dels godkänna följande ordinarie stater för utrikesdepartementet, att tilllämpas
från och med den 1 juli 1928.
A. Ordinarie avlöningsstat.
Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag........ kronor 386,600
Arvode till speciellt sakkunnig i folkrätt.................. » 8,000
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag
........................................ » 66,800
Summa kronor 461,400
Statsutskottets utlåtande Nr 81.
3
Anm. Kabinettssekreteraren må äga att såsom bidrag till representationskostnader
åtnjuta ett årligt belopp av 3,000 kronor, att utbetalas i den ordning,
som beträffande lön är stadgat.
B. Övergångsstat.
Avlöningar, förslagsanslag ............................ kronor 49,900
dels höja det ordinarie förslagsanslaget till departementet
nu .................................................. kronor 488,000
med ................................................ » 23,300
till .................................................. » 511,300.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 6—39 av
åberopade statsrådsprotokollet den 3 februari 1928.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft en till utskottet
remitterad av herr J. A. Engberg inom andra kammaren väckt motion, nr 432,
vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att den för närvarande å övergångsstat
för utrikesdepartementet uppförda kanslirådstjänst, vars innehavare
tjänstgör såsom chef för departementets arkiv, måtte överföras å ordinarie stat.
Motionären har till stöd för sin framställning anfört följande:
»Kungl. Maj:t har i proposition (nr 50) angående vissa anslag till utrikesförvaltningen
under A: 2 (1) föreslagit, att å utrikesdepartementets ordinarie
stat skola uppföras 1 förste arkivarie i lönegraden B 24 och 1 andre arkivarie
i lönegraden B 21 och att å övergångsstat skola uppföras ett kansliråd,
tjänstgörande såsom chef för arkivet, i lönegraden B 30, 1 förste arkivarie,
i lönegraden B 24, och 1 andre arkivarie, i lönegraden B 21, allt i överensstämmelse
med nu gällande ordning.
Då Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen till 1926 års riksdag föreslog
indragning av den för utrikesdepartementets arkiv avsedda kanslirådstjänsten,
förklarade sig dåvarande utrikesministern i sitt anförande till statsrådsprotokollet
hysa tvekan om lämpligheten av den ytterligare reduktion av departementets
högre kvalificerade arkivpersonal, utöver då redan beslutade indragningar,
som indragningen av arkivchefsposten innebure; då det emellertid gällt
att åstadkomma ytterligare besparingar genom indragning av befattningar i
departementet, hade han ansett, att en indragning i första rummet borde drabba
arkivpersonalen. I en motion till samma riksdag hemställdes med utförlig
motivering, att den av Kungl. Maj:t föreslagna indragningen av ifrågavarande
kanslirådstjänst icke måtte av riksdagen bifallas, och statsutskottet tillstyrkte
på anförda skäl bifall till denna motion; sedan kamrarna rörande denna punkt
av utskottsbetänkandet stannat i skiljaktiga beslut, beslöt riksdagen efter gemensam
votering att med avslag på utskottets hemställan bifalla den kungl.
propositionen, och det kansliråd, som tjänstgör såsom chef för utrikesdepartementets
arkiv, överflyttades på grund härav på övergångsstat.
Jag har emellertid ej kunnat undgå att finna, att de skäl, som talade för
4
Statsutskottets utlåtande Nr St.
utskottets ståndpunkt i denna fråga, voro synnerligen tungt vägande. Sedan
1926 har dessutom ett skäl tillkommit, som synes mig tala för, att frågan om
bibehållandet av utrikesdepartementets arkivchefstjänst toges i förnyat övervägande,
nämligen, att utrikesdepartementets arkivpersonal under senaste tiden
tagits i anspråk för vetenskapligt utredningsarbete av krävande art, och det
finnes ingen anledning att antaga, att icke behovet av dylika utredningar, utförda
av arkivpersonalen, även framdeles kommer att i utrikesdepartementet
göra sig gällande. Det är emellertid att befara, att om utrikesdepartementets
arkivpersonal reduceras till de i den nu gällande ordinarie staten uppförda
tvenne tjänstemännen, varav den högst avlönade är uppförd i lönegraden B 24,
denna personal varken med avseende på antal eller kvalifikationer kommer att
vara tillräcklig för att — vid sidan av den i och för sig maktpåliggande arkivtjänsten
— utföra utredningsarbete av detta slag. Det är dessutom att befara,
att den omständigheten, att den högste å ordinarie stat befintlige arkivtjänstemannen
i utrikesdepartementet är placerad i en lönegrad, som är två lönegrader
lägre än en tjänstemans i mellangraden i riksarkivet, kommer att medföra, att
utrikesdepartementet svårligen kan för sitt arkiv förvärva eller behålla tjänstemän
med de nödiga arkivtekniska kvalifikationerna.
En överflyttning av den för utrikesdepartementets arkiv avsedda kanslirådstjänsten
från övergångsstat till ordinarie stat synes i betraktande av de skäl
för bibehållande av denna tjänst, som vid 1926 års riksdag anfördes i ovannämnda
motion och i statsutskottets utlåtade, samt av de ytterligare skäl, jag
ovan anfört, vara synnerligen väl motiverat, och tillåter jag mig framhålla,
att ett sådant överflyttande icke skulle medföra någon ändring i den för utrikesdepartementet
i nu föreliggande kungl. proposition föreslagna anslagssumman.
På blivande innehavare av tjänsten i fråga bör uppenbarligen ställas det kravet,
att de ej blott skola äga fullgod skicklighet för sedvanliga arkivuppgifter
utan även förmåga att vid behov verkställa utredning av ovan antytt slag.»
Politiska och handelspolitiska avdelningen samt den speciella handels
avdelningen.
Handlägg- Med avseende å de handelspolitiska och de kommersiellt tekniska ärendenas
departe-m behandling inom departementet gäller i stort sett fortfarande den anordning,
mentet av som på grundval av 1918 års sakkunniges förslag vann 1919 års riksdags goddpoHtiskff"
kännande. Nämnda sakkunnige förordade i princip, att handläggningen av
och kom- samtliga politiska och kommersiella ärenden inom departementet borde samtekniska
manföras till en och samma avdelning, den s. k. politiska och handelspolitiska
ärendena, avdelningen. Denna ståndpunkt blev emellertid icke i praktiken helt genomförd.
Redan de sakkunnige föreslogo nämligen, att tillsvidare skulle inom utrikesdepartementet
upprättas en speciell handelsavdelning å extra stat för behandling
av kommersiella informationsärenden och andra frågor av kommersiellt
teknisk natur. På denna avdelning, vilken fortfarande äger bestånd, handläggas
vidare, i enlighet med en år 1925 vidtagen ändring i instruktionen för
Statsutskottets utlåtande Nr 81.
departementet, ärenden angående åtgärder i särskilda fall rörande tillämpningen
av i utlandet gällande lagar och bestämmelser inom olika näringslivets områden,
såsom för utverkande av undantag från förefintliga export- och importförbud,
av befrielse från tull- och sjöfartsavgifter eller av restitution av
sådana avgifter eller eljest för vinnande av lättnader för näringslivet.
Den politiska och handelspolitiska avdelningen är organiserad på fyra byråer,
därav en pressbyrå. Arbetsområdet för avdelningens övriga trenne byråer
är enligt nuvarande organisationsplan uppdelat efter den s. k. geografiska
principen, så att ärenden berörande vissa angivna länder behandlas å en
byrå, ärenden rörande andra länder å en annan byrå o. s. v. I stort sett hava
till första byrån hänförts skandinaviska och germanska länder, till andra byrån
anglosachsiska och till tredje byrån romanska och slaviska länder. Anordningen
har motiverats med önskvärdheten av att på de olika byråerna ärendena
skola behandlas av personal, som besitter särskilda kunskaper beträffande
det land eller den grupp av länder vidkommande ärende rör. Ändamålet
har alltså varit att åstadkomma en efter länder genomförd specialisering
av arbetet å avdelningen.
Med avseende å utrikesdepartementets organisation hava de jämlikt bemyndigande
av Kungl. Maj:t den 7 oktober 1927 tillkallade sakkunnige för verkställande
av vissa utredningar i fråga om utrikesförvaltningens organisation
framlagt resultatet av sitt arbete dels i ett gemensamt utlåtande av envoyéen
Höjer och dåvarande kabinettssekreteraren Sjöborg, dels i ett utlåtande av
statssekreteraren Bergendal, i vars yrkande och allmänna motivering riksdagsmannen
N. A. Nilsson instämt. Som framgår av nämnda utlåtanden äro samtliga
sakkunnige på anförda skäl ense därom, att nyssnämnda, efter geografiska
områden bestämda byråindelning å den politiska och handelspolitiska avdelningen
bör ersättas med en indelning efter ärendenas sakliga innebörd.
Däremot hava de sakkunnige stannat i skilda meningar beträffande den lämpligaste
anordningen för handläggningen av handelspolitiska frågor, särskilt
handelstraktatärenden.
Herrar Höjer och Sjöborg förorda sålunda bibehållandet av nuvarande ordning,
enligt vilken beredningen av nämnda ärenden är förlagd till den politiska
och handelspolitiska avdelningen. I syfte att beträffande dessa ärendens
behandling förverkliga det i direktiven för utredningen uttryckta önskemålet
om ökad enhetlighet och koncentration samt bästa möjliga tillgodogörande av
kommersiella synpunkter föreslå nämnda sakkunnige, att samtliga handelstraktatärenden
jämte övriga handelspolitiska ärenden måtte inom sagda avdelning
sammanföras å en särskild byrå (handelstraktatbyrån). Vad de kommersiellt
tekniska ärendena angår förorda herrar Höjer och Sjöborg i första hand att,
såsom hittills å extra stat, en speciell handelsavdelning bibehålies för dessa
ärendens handläggning. Skulle emellertid en sådan ordning av organisatoriska
eller andra skäl anses olämplig, förordas att, i enlighet med Kungl. Maj :ts förslag
till 1924 års riksdag, dessa ärenden må förläggas till en särskild byrå
inom politiska och handelspolitiska avdelningen.
Herrar Bergendal och Nilsson hava å sin sida föreslagit, att -— för tillgodo -
Särslcilt till
kallade sak
kunniga.
6
Statsutskottets utlåtande Nr 81.
seende av ovannämnda, i direktiven angivna syftemål — den nuvarande å extra
stat för kommersiell information ävensom för vissa handelspolitiska ärenden
uppförda speciella handelsavdelningen måtte ersättas med en å ordinarie
stat upprättad handelsavdelning, till vilken skulle förläggas beredningen av
samtliga handelsärenden, d. v. s. dels de uppgifter, som tillkomma den nuvarande
speciella handelsavdelningen, dels ock den för närvarande å politiska och
handelspolitiska avdelningen ankommande beredningen av handelstraktatfrågor
och andra handelspolitiska ärenden. Den nya handelsavdelningen skulle
vara indelad i två byråer, varav den ena direkt underställd avdelningschefen.
Den föreslagna organisationsförändringen skulle medföra, att en byråchef samt
en tjänsteman i lönegraden B 26 (förste legationssekreterare eller vicekonsul)
överflyttades från politiska avdelningen till handelsavdelningen.
Vissa nä- I fråga om de av vissa näringsorganisationer samt av kommerskollegium i
rinSationers förevarande spörsmål avgivna yttranden får utskottet hänvisa till sid. 12—23
samt kom- av det vid propositionen nr 50 fogade statsrådsprotokollet.
merskollegii
yttranden.
Departe
mentschefen.
Den geografiska
indelningens
upphörande.
Departementschefen har för egen del anfört följande.
»Till en början får jag uttala min anslutning till den mening, som låt vara
från delvis olika utgångspunkter omfattats av samtliga sakkunnige och andra,
som hörts i saken, därom att den geografiska grunden för indelningen av ärendena
mellan olika byråer inom politiska och handelspolitiska avdelningen bör
upphöra och ersättas med en fördelning, som tar sikte på den sakliga beskaffenheten
av skilda ärenden. Uppdelningen av dessa efter geografiska områden
har kommit till stånd enligt mönstret av utrikesförvaltningen i vissa främmande
länder, vilkas mångfaldiga politiska intressen och arbetsuppgifter i
olika delar av världen ansetts påkalla en specialisering, för vilken man ock
haft att tillgå tillräckliga och på ett mera stadigvarande sätt anlitade krafter.
Anordningen har där icke uteslutit organ vid sidan därav för sakuppgifter
av särskilt, så att säga mera samlat slag, såsom för det arbete, som följer
av medlemskapet i Nationernas förbund, eller för handelstraktats- med liknande
handelspolitiska ärenden. Även hos oss kunde den geografiska indelningen
ha fått ett visst berättigande, därest efter krigets slut fortfarande bestått
den avgränsning efter strängt åtskilda intressesfärer, varmed vår utrikespolitik
hade att räkna vid den tid, då 1918 års sakkunnigutlåtande, som huvudsakligen
legat till grund för den nuvarande organisationen, utarbetades och avgavs.
Men såsom förhållandena numera utvecklat sig är anordningen, med
hänsyn till omfattningen och arten av våra förbindelser med utlandet, onödig
samt med avseende å ämnesgrupper av speciellt slag — såsom Nationernas
förbundsärenden och handelspolitiska frågor — opraktisk och rent av hinderlig
för en ändamålsenlig beredning av ärendena, detta så mycket mera som
byråchefstjänsterna i fråga ofta kommit att upprätthållas blott på förordnande
eller eljest under så kort tid, att den avsedda »specialiseringen» icke i allmänhet
kunnat ernås. Allraminst har det gällande systemet, som för övrigt i praktiken
måst i hög grad modifieras, varit ägnat att främja koncentration och
Statsutskottets utlåtande Nr 81. 7
enhetlighet vid behandlingen av de handelspolitiska och kommersiella frågor,
på vilkas fullt tillfredsställande skötsel enligt den nuvarande tidens krav utrikesdepartements
nya organisation just skulle inriktas.
Med anknytning till enigheten på nyss omhandlade punkt, vari en förändring
bland annat skulle medföra den fördel, att tillräcklig plats inom den politiska
avdelningen tryggades åt de viktiga och omfattande ärendena rörande
Nationernas förbund och de internationella fredssträvandena i övrigt, gäller
sedan att taga principiell ställning till det betydelsefulla spörsmål, vars lösning
varit ett huvudsyftemål för såväl den nu verkställda utredningen som för
den nuvarande organisationen vid dess tillkomst: huru bör behandlingen av
handelstraktats- och andra handelspolitiska jämte kommersiella ärenden ordnas
inom departementet för att på bästa möjliga sätt tillgodose landets handelspolitiska
och kommersiella intressen?
Härom äro åter meningarna delade. De som närmast representerat den
diplomatiska expertisen vid utredningsarbetet ha liksom sedermera två reservanter
i kommerskollegium ställt sig på den ena sidan, under det att bestämd
uppslutning på den motsatta ståndpunkten skett från dem, som haft sin erfarenhet
från arbetet med de kommersiella ärendena inom departementet ävensom,
med nedan nämnt undantag, från de representanter för näringslivet, vilka
yttrat sig under eller på grund av utredningsarbetet. Att märka är därjämte,
att medan den antydda fronten av näringslivets män gå fram på en enda linje
— traktats- och andra handelspolitiska frågors överflyttning till en särskild
handelsavdelning — den andra meningsriktningen i själva verket är delad. Herrar
Höjer och Sjöborg påyrka nämligen i första rummet bibehållandet av den
speciella handelsavdelningen för kommersiell information m. m. vid sidan av en
särskild handelstraktatbyrå inom den politiska och handelspolitiska avdelningen
samt uttala sig endast subsidiärt för den nyssnämnda avdelningens indragning
och ersättande med ännu en byrå på den politiska och handelspolitiska avdelningen.
De båda reservanterna till kommerskollegii utlåtande — vilket med
visst förord ur organisatorisk synpunkt åt herrar Höjers och Sjöborgs allenast
subsidiärt föreslagna lösning dock lämnar valet öppet mellan denna och herr
Bergendals m. flis förslag — uttala sig däremot obetingat för inordnandet av
den speciella handelsavdelningens arbete under den politiska och handelspolitiska
avdelningen. En särskild ståndpunkt intar slutligen Skånes handelskammare.
Efter att hava mot varandra vägt motiven för den ena eller andra linjen,
förklarar handelskammaren, att ställningstagande från dess sida för närvarande
icke vore möjligt, huvudsakligen med hänvisning till det skäl, att den
speciella handelsavdelningens ställning särskilt till handelsdepartementet icke
blivit vederbörligen utredd.
Då jag går att taga ståndpunkt till dessa olika, på skiftande argumentering
stödda förslag, anser jag mig, med anledning av Skånes handelskammares nyss
anförda yttrande, först böra rätta ett förbiseende, som delvis torde ligga till
grund för dess motivering.
Handelskammaren anmärker nämligen, att »på grund av de givna direktiven»
för den av Kungl. Maj:t den 7 oktober 1927 anbefallda utredningen en
De skilda
meningarna
beträffande
handelsurendenas
behandling.
8
Statsutskottets utlåtande Nr 81.
Utrikesdepartementets
ställning
till handelsdepartementet.
av 1924 års riksdag begärd undersökning om den speciella handelsavdelningens
ställning till handelsdepartementet icke av de sakkunniga, som jag tillkallat,
blivit verkställd. Nej, detta är nog så riktigt, men förhållandet beror därpå,
att sistberörda undersökning redan därförut verkställts av särskilda sakkunniga
(herrar Bergendal och Hennings) samt legat till grund för Kungl. Maj:ts
förslag och riksdagens beslut år 1925.
På sätt även kommerskollegium bragt i minnet, avvisade 1924 års riksdag
Kungl. Maj:ts förslag om den speciella handelsavdelningens avskaffande bland
annat av den anledning, att man, före vidtagande av en så ingripande åtgärd,
borde utreda lämpligheten av en ifrågasatt anordning med en avdelning inom
handelsdepartementet såsom det centrala organet för den kommersiella informationsverksamhet,
som hittills utgjort den speciella handelsavdelningens huvudsakliga
uppgift. Verkställd utredning, Kungl. Maj:ts förslag och riksdagens
beslut år 1925 stannade för att bibehålla den sagda avdelningen inom
utrikesdepartementet med vissa angivna grunder för den kommersiella informationens
ordnande; och med vägledning härav har arbetet inom och samarbetet
mellan departementen sedermera ordnats på sätt, som icke givit anledning
till förslag om ändring i organisationen på denna punkt.
Icke heller är det här, som de diplomatiska experternas, herrar Höjers och
Sjöborgs, erinran om bristande utredning sättes in. Vad som för dem är utgångspunkten
vid deras förord för bibehållande av den nuvarande ordningen
— med en låt vara betydelsefull modifikation i den politiska och handelspolitiska
avdelningens arbetsformer — är att »lösningen av det problem, som i
första hand blivit de sakkunniga förelagt, handelstraktatsärendenas behandling,
i själva verket skulle erfordra, att hela den nuvarande ordningen för
dessa ärendens beredning — inom kommerskollegium, handelsdepartementet
och utrikesdepartementet — upptogos till behandling i ett sammanhang».
Innan jag går vidare, vill jag söka bedöma den sakliga innebörden av denna
ståndpunkt. Den synes mig närmast utgå från åtminstone möjligheten av att
en dylik utredning kunde leda till, att handelstraktatsärenden och dylika handelspolitiska
frågor även i den del, som berör förhandlingar med andra länder
(d. v. s. vad som numera tillhör utrikesdepartementet) skulle komma att få
sin centrala plats i handelsdepartementet eller tilläventyrs kommerskollegium.
Den frågan må då till en början tillåtas, huruvida ett dylikt antagande är
rätt förenligt med den ståndpunkt, enligt vilken de utrikespolitiska momenten
i dessa frågor anses vara av den avgörande betydelse, att de icke lämpligen
kunna ens till sitt huvudsakliga reella innehåll beredas annat än inom den
politiska avdelningen inom utrikesdepartementet. Hen vidare torde med fog
kunna påstås, att de berörda uppgifternas fördelning mellan departementen
även den är utredd och fastställd genom den ordning, som i detta avseende för
närvarande tillämpas och som i sina huvuddrag angives genom herr Giinthers
vid de sakkunniges utlåtande fogade promemoria. Lösningen skulle ha kunnat
sökas på två andra alternativa vägar: antingen så, att utrikesdepartementet
fått en mera vidsträckt befattning med ifrågavarande spörsmål än som nu
är händelsen, eller så att en förskjutning av arbetsområdet ägt rum över till
Statsutskottets utlåtande Nr 81.
9
särskilt handelsdepartementet. I förra fallet torde vill ingen kunnat sätta
i fråga behovet av en särskild handelsavdelning inom utrikesdepartementet,
som hade befattning hland annat med handelstraktatsärendena; och en eventuell
förändring i denna riktning föregripes icke heller genom att nu såsom
en fristående åtgärd upprätta en utrikesdepartementets handelsavdelning.
Det senare alternativet — förflyttning av ärendenas tyngdpunkt till handelsdepartementet
jämväl i avseende å förhandlingarna utåt — måste, såsom
redan antytts, från herrar Höjers och Sjöborgs principiella utgångspunkt betraktas
såsom icke önskvärt och torde numera, av skäl som strax skola anföras,
allmänt anses övergivet. Dess genomförande skulle inom handelsdepartementet
ha krävt en vidlyftig apparat för tillgodoseende av berörda sida av
traktatsärendena, med byggande på samma tankegång, som i fråga om den
kommersiella informationen redan avvisats av 1925 års riksdag.
Emellertid framstod vid tiden för handelsdepartementets tillkomst en organisation
av sistberörda slag nog så acceptabel för åtskilliga, som i samband
därmed anslöto sig till 1918 års sakkunniges sedermera från andra håll upptagna
förslag om den speciella handelsavdelningens ersättande med en byrå
för kommersiell information inom den politiska och handelspolitiska avdelningen,
vilken sistnämnda därjämte, på sina respektive »geografiska» byråer,
skulle ha att ge en rent politisk retusch åt beredningen av handelsfördrag o. d.
Men sedan den speciella handelsavdelningen, trots att den upprepade gånger
varit hotad, allt mera framstått som ett erforderligt yttre uttryck för utrikesförvaltningens
intresse för näringslivet; sedan erfarenheten, såsom herrar
Höjer och Sjöborg träffande påvisat, tydligt ådagalagt, att handelsavtal samt
handelspolitiska förhandlingar och åtgärder efter kriget, om icke på samma
sätt, så dock i lika hög grad »erbjuda en förening av politiska och ekonomiska
moment» — sedan detta inträffat, torde knappast någon hysa ens en
tanke på möjligheten att övergå till organiserandet av ett handelsdepartement,
som ägde till uppgift och även vore fullt utrustat att handhava politiska förhandlingar
med främmande makt. Någon befattning med denna sida av saken
skulle väl ändå utrikesdepartementet alltjämt behålla, och i sådant fall är
det uppenbart, att den nyss antydda anordningen skulle ge anledning till de
anmärkningar mot dubbelorganisation och bristande enhetlighet, som alla vilja
i görligaste mån undvika. Men för övrigt gäller här r organisatoriskt avseende
alldeles detsamma, som förut sagts om eventualiteten av en inskränkning
i handelsdepartementets (resp. kommerskollegii) nuvarande arbetsområde:
skulle det mot förmodan visa sig önskligt att, efter franskt mönster, för utförandet
av vårt lands ändå relativt begränsade traktatpolitik övergå till en
organisation av handelsdepartementet, som skulle taga hand om en väsentlig
del av förhandlingarna även utåt, kan jag icke förstå, varför denna utflyttning
av ärenden från utrikesdepartementet skulle försiggå lättare från en
traktatbyrå på den politiska avdelningen än från en självständig handelsavdelning
-—- snarare synes mig förhållandet vara det motsatta.
Jag tvekar sålunda icke att säga, att det här kritiserade resonemanget utgår
från antagandet av en eventuell nyorganisering inom närliggande förvaltnings
-
10
Statsutskottets utlåtande Nr 81.
Frågan ett inre
organisationsspörsmål.
Skäl mot den
kommersiella
informationens
överförande till
den politiska
avdelningen.
Traktatbyrå
utom eller inom
en särskild handelsavdelning?
-
områden, som icke veterligen är för det närvarande ifrågasatt och som i varje
fall ej på något vis prejudicieras genom den ena eller andra lösningen av nu
ifrågavarande spörsmål. Vi ha att räkna med den ordning som är och som
fördelar befattningen med handelsärenden mellan skilda myndigheter på ett
sätt, vilket man på ömse sidor om den i utrikesdepartementets organisationsfråga
uppdragna skiljelinjen lämnat utan erinran. Det som är av vikt för det
av denna fördelning betingade samarbetets skyndsamma och effektiva bedrivande
är, att kontakten mellan verken upptages och upprätthålles så direkt
och regelmässigt som möjligt; och denna fordran på samarbetets underlättande
har givetvis sin betydelse också på valet av organisationsformer inom de skilda
delar av administrationen, som hava att handlägga hithörande ärenden.
På anförda skäl och i anslutning till de för utredningen givna direktiven
anser jag frågan om de handelspolitiska ärendenas behandling inom utrikesdepartementet
vara ett rent inre organisationsspörsmål, som nu kan och bör
bedömas fristående. Ett oavvisligt krav på ett ståndpunktstagande till frågan
inställer sig omedelbart i sammanhang med att den geografiska ämnesindelningen
enligt allas samstämmiga mening anses böra upphöra å den avdelning,
där traktatärenden och flertalet handelspolitiska frågor hittills handlagts.
Vid valet mellan olika alternativ för en ändrad ordning får jag därvid först
på det bestämdaste uttala mig emot det visserligen endast subsidiärt framförda
förslaget att, i samband med anordnande av en handelstraktatbyrå på den
politiska och handelspolitiska avdelningen, där tillika inrätta en byrå för den
kommersiella informationen i stället för den speciella handelsavdelningen, som
i så fall skulle upphöra.
Syftet med den verkställda utredningen skulle bland annat vara att vinna
en jämnare och riktigare fördelning av arbetsuppgifterna mellan de skilda
avdelningarna, av vilka den politiska och handelspolitiska avdelningen är i
särskilt hög grad belastad med skilda arbetsuppgifter: detta syfte skulle givetvis
ytterligare motverkas genom inflyttning av en ny byrå för kommersiell
information o. d.
Ej heller vunnes med en dylik anordning den samorganisation under en för
ändamålet särskilt kvalificerad och inriktad ledning, som — enligt vad senare
skall beröras — de handelspolitiska och kommersiella ärendena till sin natur
kräva och som skulle befordra önskad enhetlighet och koncentration vid deras
handläggning.
Och slutligen skulle den nämnda anordningen beröva näringslivet det enda
organ i högre, ansvarig ställning, vartill det hittills ägt tillgång inom departementet
och mot vars avskaffande riksdagen vid upprepade tillfällen uttalat
sig, detta utan att ens vinna ersättning i form av mera permanent och därmed
sakkunnig hjälp å de under den politiska avdelningen inrangerade byråer, vilkas
chefsbefattningar knappast kunde väntas bliva annat än tillfälliga genomgångsposter
inom den diplomatiska karriären.
Härefter återstår att avgöra, huruvida
antingen den speciella handelsavdelningen bör bibehållas och en särskild
Statsutskottets utlåtande Nr 81.
11
handelstraktatbyrå inom den politiska och handelspolitiska avdelningen upprättas
;
eller den speciella handelsavdelningen bör förändras till en fast handelsavdelning
för behandling dels av nu dithörande ärenden och dels av handelstraktat-
och andra handelspolitiska frågor.
Vid bedömandet härav förordar jag i likhet med herrar Bergendal och Nilsson
det senare alternativet, som tillika biträtts av praktiskt taget samtliga
hörda representanter för näringslivet.
De skäl, som av nyssbemälde sakkunnige och näringsorganisationer anförts för
den av dem förordade lösningen, synas mig i det hela taget så klart framställda
i de yttranden, som här åberopats, att de icke i allmänhet tarva vidare
utveckling. I några avseenden finner jag mig emellertid böra understryka
den tankegång, som däri kommit till uttryck, samt komplettera de motiv, vilka
synas kunna åberopas till stöd för deras ståndpunkt.
För att bibehålla handelstraktat- och andra dylika ärenden inom den nuvarande
politiska och handelspolitiska avdelningen har i främsta rummet till
stöd åberopats den motivering, som 1918 års sakkunniga i sitt år 1919 avgivna
betänkande anfört för införandet av denna ordning. Sammanfattningsvis kan
deras ståndpunkt uttryckas så, att ekonomiska och politiska faktorer i modern
tid till den grad sammanflutit med varandra i förbindelserna mellan olika
länder, och att de ekonomiska intressena därvid så trängt i förgrunden, att
överenskommelser på ekonomiska områden ofta visat sig innebära politiska
avgöranden av synnerligen vittgående betydelse. Härigenom hade en förskjutning
ägt rum inom utrikesdepartementets arbetsfält. »Sedan de ekonomiska
frågorna trätt i första planet, och på den yttre liksom på den inre politikens
område ekonomiska moment visat sig ingå som betydelsefulla faktorer
även i frågor, som förut betraktats som rent politiska», borde den då befintliga
organisationen, som byggt på en artskillnad hos ärendena, ersättas med
en ny, som toge sikte på deras inbördes sammanhang. Detta syfte ville man
ernå genom att förlägga även de ekonomiska frågornas handläggning till den
avdelning, som fått sig de politiska ärendena tilldelad. Härmed trodde man
sig jämväl vinna en förbättring av den diplomatiska och konsulära personalens
rekrytering och utbildning och därmed främja syftemålet med det avsedda
sammanförandet av de olika karriärerna till en: de konsulära tjänstemännen
skulle på detta sätt bättre lära sig förstå politik, och diplomaterna erhålla
ett önskvärt intresse för ekonomiska frågor.
Dessa satser ha från skilda håll ansetts som oangripliga, om än uttolkningen
växlat. Icke heller vill jag ifrågasätta giltigheten av den mening, som de
sakkunnige här velat uttala om de ekonomiska frågornas allt större politiska
betydelse och, omvänt, den allmänna politikens återverkan på det ekonomiska
livet. Men vad jag vill påstå är, att dessa satser icke kunna under alla tider
och förhållanden tagas till intäkt för just den organisationsform, som 1918 års
sakkunnige ansett sig böra förorda.
Jag kan sålunda väl underskriva herrar Höjers och Sjöborgs uttalande därom,
att det av 1918 års sakkunnige anmärkta sammanhanget mellan ekonomi
1918 ars
sakkunnige.
12
Statsutskottets utlåtande Nr 81.
»Ekonomiska»
och »politiska»
frågor.
och politik existerat även före världskriget. Däremot anser jag mig böra uttrycka
ett visst tvivel om det berättigade i deras antagande, att 1918 års sakkunnige
låtit sin erfarenhet om förhållandena jämväl före kriget bestämma deras
ställning till fragan om handelsärendenas lämpliga placering inom departementet.
Åtminstone kan jag icke finna stöd för detta antagande av det i 1927
års sakkunnigutlåtande (sid. 2) citerade utdraget ur 1919 års kommittébetänkande.
Där heter det nämligen, på tal om den tidigare, enligt 1906 års organisation
gällande uppdelningen av ekonomiska, respektive politiska, ärenden på
skilda avdelningar, följande: »En sådan uppdelning torde med en äldre tids
förhållanden ha låtit sig tämligen väl genomföra. Men med den utveckling av
våra utrikespolitiska förbindelser, som på senare tid ägt rum, har densamma
icke visat sig motsvara tidens krav.» Huru som helst synes det mig naturligt
nog att under åren 1918 och 1919 det framför allt varit världskrigets erfarenheter,
som tjänat till ledning. Och dessa erfarenheter pekade hän mot en utveckling
av direkta mellanstatliga avtal för tryggande av vår folkförsörjning,
under väsentligt skilda politiska betingelser, allteftersom det gällde våra förbindelser
med den ena eller andra av de stridande maktgrupperna i världskriget.
Denna inriktning av den organisationsuppgift man hade sig förelagd kom
jämväl till uttryck, såsom tidigare påvisats, i den numera allmänt utdömda
geografiska indelningen av ärendena inom den politiska och handelspolitiska
avdelningen; och om man i nyssberörda punkt anser sig kunna frångå den uppgjorda
planen, bör man också i nu ifrågavarande avseende känna sig oförhindrad
att, med hänsyn till nuvarande faktiska läge, revidera den metod, som hittills
använts för att förverkliga den nya utrikesorganisationens egentliga syftemål.
Det bör därvid icke förbises, att syftet med den nya organisationen, även
inom centralförvaltningens område, var att bättre än tidigare tillgodose landets
och dess medborgares närings- och kommersiella intressen; och var det väl
med hänsyn till de rent politiska faktorernas dåtida övervikt vid ekonomiska
frågors beredning inom utrikesdepartementet, som ett sammanförande av de
skilda ärendena på en och samma avdelning ansågs möjligt och lämpligt. Under
de rådande förhallandena ansåg man även de ekonomiska synpunkterna
härmed komma bäst till sin rätt. Men detta hindrar icke, att ett förändrat
läge kan, för vinnande av samma syfte, påfordra en annan metod för de skilda
frågornas beredning.
Spörsmålet synes mig vara av helt och hållet praktisk, organisationsteknisk
art. Ingen torde vid dess lösande vilja förtränga de politiska synpunkternas
fulla möjlighet att göra sig gällande. Frågan är blott om den nuvarande
mängden och beskaffenheten av de handelspolitiska och kommersiella ärenden,
vilka falla pa utrikesdepartementets arbetsområde, i längden kunna få ett
fullt tillräckligt beaktande inom en avdelning, som dock företrädesvis har att
syssla med politiska frågor i inskränkt bemärkelse. Därtill kommer, att ledningen
för en politisk avdelning — hur högt kvalificerad den än må vara —
dock endast undantagsvis kan väntas äga speciell utbildning och ett utpräglat
intresse för ekonomiska spörsmål. Och även om den besitter denna sällsynta
Statsutskottets utlåtande Nr 81.
13
förening av egenskaper, kan den befaras vara närmast disponerad att på de
ekonomiska frågorna alltför mycket anlägga rent politiska synpunkter.
Det är betänkligheter av detta slag som i främsta rummet komma mig att
överväga lämpligheten att återgå till en ärendesindelning, som förlägger de
handelspolitiska frågorna till en särskild handelsavdelning. Härvid kan jag
icke uraktlåta att understryka flertalet näringsorganisationers erinran därom,
att man vid kritiken av en sådan arbetsfördelning synes vara benägen att bortse
från, att de politiska faktorer, hemma och ute, vilka kunna närmast inverka
på den sakliga behandlingen av t. ex. en handelstraktatfråga, icke böra vara
främmande för den, som just har till specialitet att syssla med dylika frågor.
Tvärtom bör en sådan kännedom höra till dennes kvalifikationer. Kännedom
om allt som hörer till våra dagars vidlyftiga traktat politik kan näppeligen i
samma grad förvärvas av annan än den, som regelmässigt och ingående sysslar
med dylika spörsmål. Det riktiga påpekandet av det nuvarande sambandet
mellan »ekonomi» och »politik» blir lätt missvisande, om det icke kompletteras
med sagda observation.
Med allt erkännande åt den politiska avdelningschefens överlägsenhet vid
bedömandet av de allmänpolitiska förutsättningarna för ett avtal eller för viss
åtgärd av handelspolitisk natur, hans antagligen större kännedom om yttre politiska
händelser o. s. v. tyckes det mig, att man i viss mån överdrivit betydelsen
av dessa omständigheter, och detta i två olika riktningar. För det första
förefaller det mig att man förbisett, att här allenast är fråga om ärendenas
beredning, under det att man snarast resonerat som om en avdelningschef vore
en beslutande myndighet. I själva verket tillkommer väl ändå avgörandet i
första hand utrikesministern och i sista hand regeringen, och därjämte har också
kabinettssekreteraren ett ord att säga i föredragningen. Även den sistnämnde
svarar sålunda för enhetligheten i behandlingen och de politiska synpunkternas
behöriga del däri. Vad åter den beslutande myndigheten behöver
såsom underlag för sitt avgörande är den mest allsidiga kännedom och belysning
av fakta inom de respektive områden, som av den verkställda beredningen
kunna beröras. För det andra förhåller det sig ju så, att gällande instruktioner
och kabinettssekreterarens ledning avse att trygga nödigt samarbete mellan
vederbörande avdelningschefer vid de olika frågornas beredning, i vilket förhållande,
på sätt herr Bergendal m. fl. påvisat, synes ligga en tillräcklig
garanti mot de rent politiska synpunkternas undanskjutande.
Men härtill kommer ett sakförhållande, som jag anser böra i hög grad inverka
på bedömandet av föreliggande organisationsfråga. Såsom under utredningen
från olika håll påpekats, har ju det av 1918 års sakkunnige uppdragna
programmet icke fullföljts såtillvida, att den kommersiella informationen lösryckts
från handelspolitiken och dess skilda uppgifter sammanförts på utrikesdepartementets
speciella handelsavdelning. Under utredningen har emellertid
framgått vilket nära samband dessa ämnen ha med varandra. På tal om »kommersiell
information» torde man i den allmänna diskussionen alltför mycket
ha identifierat denna verksamhet i det stora hela med ett mera mekaniskt bearbetande
och expedierande av ingånget material, lämnande av faktiska upp
-
Handelspolitik
och kommersiell
information.
14
Statsutskottets utlåtande Nr 81.
lysningar etc. Men för att en kommersiell informationsverksamhet i modern
mening skall rätt fylla sin uppgift fordras långt mera. Det kräves att följa
handelspolitikens utveckling i skilda delar av världen, kännedom om inträffade
fakta, som kunna förändra det bestående läget, förmedlande av upplysningar
och vidtagande av åtgärder, som stå i samband med förberedelse till och
tillämpning av handelstraktater m. m. Om man med en viss lösning av organisationsfrågan
tar risken av att i ett eller annat fall, på grund av bristande
samarbete mellan olika avdelningar, en politisk synpunkt kan förbises eller
försummas, så kan det icke bestridas, att nu — trots den bästa vilja till samarbete
— splittringen av de kommersiella ärendena kan medföra olägenhet för
dessa frågors skyndsamma och behöriga handhavande.
Traktatären- Försvaret för den bestående ordningen hämtar emellertid sin egentliga motiinom
utrikesde? vering från ett annat förhållande; den faktiska fördelningen av arbetet med
och andra in- ett handelstraktatärende mellan å ena sidan utrikesdepartementet samt handelsdepartementet
och kommerskollegium å den andra. Argumentationen är följande:
Initiativet till ett avtal, som lägger huvudvikten på våra handels- och
sjöfartsförbindelser, liksom ock den sakliga beredningen av ett handelstraktatärende
i allmänhet, vari särskilt ingår »angivandet i det väsentliga av de svenska
önskemålen i vad avser den ekonomiska sidan», vore med nuvarande organisation
anförtrodda åt kommerskollegium och handelsdepartementet. Genomdrivandet
av dessa önskemål komme åter på utrikesdepartementets anpart; och
därvid vore »de politiska, traktattekniska och förhandlingsmässiga synpunkterna»
av den vikt, att de automatiskt borde komma till sin rätt genom själva
organisationen. Men dessutom alage, i vidlyftigare ärenden, icke ens »genomdrivandets»
svåra uppgift utrikesdepartementet i någon högre grad utan denna
lämnades då till en särskild underhandlingsdelegation, varför det icke heller i
detta senare skede av ett ärendes behandling behövde ställas alltför stora fordringar
på departementets traktatpolitiska beredskap ur allmänt ekonomisk
synpunkt.
Jag vill genast förklara, att jag icke kan dela detta enligt min mening alltför
formalistiska sätt att resonera. »Initiativet» är regeringens efter bedömandet
av landets behov och det handelspolitiska läget, och detta initiativ kan i
det särskilda fallet finnas erforderligt antingen på grund av direkta impulser
utifrån eller från landets egna organ för näringslivet. I båda fallen synes
det vara av värde att så inrätta utrikesdepartementets verksamhet, att det är
rustat för uppgiften att fullt sakkunnigt, självständigt och permanent följa de
växlingar i den allmänna handelspolitiken, som kunna inverka på vårt lands
ställning. Vad vidare angår den »sakliga utredningen», som utmynnar i en
formulering av svenska »önskemål», må det vara sant, att denna åligger andra
myndigheter med hjälp av de näringsorganisationer, som på senare tid fått
en allt större betydelse och auktoritet. Men ingen vill ju förneka, vad redan
antytts därom, att det också i detta tidigare skede är av vikt att, under förmedling
av utrikesdepartementet, erhålla kännedom om de yttre och inre faktorer
i andra länder — fakta av ekonomisk såväl som av rent politisk natur —
vilka kunna inverka på möjligheten att genomdriva dessa önskemål. Även i
Statsutskottets utlåtande Nr 81.
In
detta avseende synes det mig vara av vikt för ett fruktbärande samarbete under
utredningen att äga tillgång till en handelspolitiskt utbildad och erfaren
person i mera auktoritativ ställning inom utrikesdepartementet. Huru som
helst kan det icke vara av gagn för det slutliga resultatet eller befrämja enhetlighet
och koncentration i arbetet att låta utrikesdepartementets synpunkter
kastas in mot slutet i stället för att bereda dem tillfälle att komma till sin rätt
redan under utredningsarbetet. Det är eljest fara värt, att det går illa eller
åtminstone onödigt långsamt med ett genomförande av önskemål, vilkas förverkligande
alltid är beroende av de politiska förutsättningarna.
Det synes mig snarast innebära ett medgivande om den övervägande betydelsen
av de i vidsträckt mening ekonomiska faktorerna också under förhandlingsstadiet,
när det påpekas, att vid avslutandet av mera omfattande handelstraktater
själva förhandlingen plägar uppdragas åt en särkild kommission
eller förhandlare. Det är nämligen lika obestridligt, att en sådan kommission
eller ensam underhandlare företrädesvis brukar utses bland sakkunniga på
olika ekonomiska områden, som att denna måste handla i direkt kontakt med
landets politiska ledning. Frågan om behovet av en mera självständig, för
ändamålet inrättad beredning av handelspolitiska ärenden prejudicierar icke
alls spörsmålet vem som lämpligast bör leda förhandlingen i olika fall, men
har även här betydelse för införskaffandet och bearbetningen av det erforderliga
materialet.
För det närvarande pågår en livlig verksamhet på alla håll för slutande av Olika slag av
handelsöverenskommelser, med skilda tendenser (tariffavtal, mest gynnad na- äremiin^Deras
tions bestämmelser o. s. v.) allt efter olika länders läge och politiska uppfatt- på en avdelningar.
Sverige har i stor utsträckning deltagit i denna strävan att vinna en
fast grund för handelsutbytet och den allmänna samfärdseln med andra nationer.
Åtskilliga viktiga handelsavtal hava nyligen slutits, om andra pågå
underhandlingar och i övrigt avvaktar man blott en lämplig situation för att
anknyta förbindelser, där sådant vore av intresse för vårt näringsliv. Arbetet
härmed kan knappast någonsin väntas bli »färdigt», särskilt som avtalen slutits
på olika, ofta korta uppsägningstider samt meningsutbyte undan för undan
uppstår i allmänna tolkningsspörsmål eller beträffande giltigheten i särskilda
punkter av en traktat. Det nära samband, som beredningen i berörda
frågor sakligt äger med en rätt bedriven kommersiell information, har tidigare
påpekats; och de på den speciella handelsavdelningen förekommande s. k. handräckningsmålen
gälla också i stor utsträckning tolkning och tillämpning av ingångna
traktater, ehuru det med nuvarande ärendesindelning i särskilda fall
kan råda tvekan om, var ett ärende hör hemma.
Men dessutom har, väsentligen efter initiativ av Nationernas förbund, dels
avtal slutits eller förberetts med syftning till direkta allmänna ekonomiska
överenskommelser mellan olika länder, dels ock ett omfattande internationellt
arbete organiserats för att komma till allmängiltiga typer av traktater med
handelspolitiskt och kommersiellt innehåll. Det synes mig uppenbart, att denna
verksamhet, av vars gynnsamma förlopp Sverige har det största intresse,
påkallar ett fortgående studium såsom underlag för vårt deltagande; och arbe
-
16
Statsutskottets utlåtande Nr 81.
tet härmed förefaller mig böra även utåt givas karaktären av en huvuduppgift,
sidoordnad och icke underordnad den rent politiska beredningen av varje
särskilt ärende.
Såsom jag, med anknytning särskilt till herr Bergendals yttrande, sökt karakterisera
de skilda uppgifterna såsom moment i de olika ärendenas beredning
inom departementet, kan jag icke heller ge vitsord åt anmärkningen, att genom
de handelspolitiska ärendenas inflyttning i en handelsavdelning, vilken skulle
utgöra en utvidgning av den nuvarande »speciella», skulle uppstå något dubbelarbete
eller en ökning av antalet »instanser» för ett dylikt ärendes behandling.
hav?“ItaMre Allenast genom en anordning av här föreslagen beskaffenhet skulle slutligen
amenanravde\-g näringslivet vinna fullt beaktande för sitt krav på ett mera självständigt orningama.
gan för landets ekonomiska intressen utåt — ett krav, som helt överensstämmer
med den nuvarande utrikesorganisationens från början angivna syfte. Jag
ansluter mig så mycket hellre till en sådan lösning av den föreliggande organisationsfrågan,
som härmed synes mig kunna vinnas en mera jämn och efter
ärendenas natur rättad arbetsfördelning mellan departementets olika avdelningar.
Genom handelsärendenas likställande med de politiska skulle därjämte
enligt min mening vinnas bestämda fördelar med hänsyn till personalens rekrytering
samt allsidiga utbildning.
Personalbeh°- I likhet med vad herr Bergendal anfört anser jag icke, att den sålunda ifrågasatta
organisationsförändringen bör medföra någon reduktion av de tvenne
avdelningarnas nuvarande sammanlagda personalstyrka utan endast överflyttande
från den nuvarande politiska och handelspolitiska avdelningen till den
nya ordinarie handelsavdelningen av en byrå (en tjänsteman i vardera lönegraden
B 30 och B 26). Jag vill i detta hänseende särskilt åberopa och helt
instämma i de av samtliga de sakkunnige anförda allmänna synpunkterna rörande
personalbehovet i utrikesdepartementet och de speciella förhållanden,
som härvidlag försvåra en direkt jämförelse med andra delar av statsförvaltningen.
Med den omfattning, i vilken personalen å politiska avdelningen tages
i anspråk för särskilda uppdrag, är det enligt min mening uteslutet att
där skrida till någon ytterligare indragning. Det synes mig också av behovet
påkallat, att en av de tvenne befattningshavare i lönegraden B 26 resp. B 21,
vilka enligt den ursprungliga placeringsplanen avsetts såsom sekreterarebiträde
åt utrikesministern resp. kabinettssekreteraren, i likhet med vad som under
senare år visat sig erforderligt, i regel disponeras för sistnämnda avdelnings
räkning.
I fråga om den föreslagna nya handelsavdelningen, vilken skulle bliva or•
ganiserad å två byråer (traktat- och informationsbyråerna), varav den ena
— företrädesvis den förstnämnda — direkt underställd avdelningschefen, anser
jag mig böra förorda, att det lägges i Kungl. Maj ds hand att bestämma,
å vilken byrå den å avdelningen placerade tjänstemannen i lönegraden B 30
skulle hava att tjänstgöra. Jag vill härvidlag erinra därom, att — som jag
till statsrådsprotokollet den 7 sistlidne oktober anfört — det speciellt beträffande
den yttre förvaltningen synts mig angeläget undersöka, huruvida ej för
Statsutskottets utlåtande Nr 81.
17
Grnående av smidigare anpassning av personalen allt elter behovet vid olika
tidpunkter vidgad möjlighet borde lämnas Ivungl. Maj:t beträllande omplacering
av befattningar. Av de sakkunnige förordat förslag i sådan riktning
kommer också av mig att i det följande framläggas. Samma princip torde
emellertid även inom den centrala utrikesförvaltningen och speciellt i nu förevarande
fall hava sitt berättigande.»
Vid sidan av den politiska och handelspolitiska avdelningens tre geografiska
byråer, vilkas ifrågasatta omorganisation i det föregående behandlats,
står vidare en pressbyrå. Dess uppgift är att omhänderhava utrikesdepartementets
förbindelser med den in- och utländska pressen. Byrån och närmast
dess chef ha sålunda att förmedla alla departementets upplysningar och
meddelanden till tidningarna antingen direkt eller genom anlitande av förefintliga
telegram- och nyhetsbyråer samt att därvid välja den form och det
spridningssätt, som för varje fall kan vara lämpligast. Med hänsyn till arbetets
art är det av vikt, att pressbyråchefen står i nära personlig kontakt med
ledande pressmän av olika läger och åsiktsriktningar. Byrån har vidare att
fortlöpande hålla utrikesledningen underrättad om vad som förekommer av intresse
i såväl svenska som utländska tidningar och att förse departementets
olika avdelningar med aktuellt pressmaterial. För dessa ändamål måste svenska
tidningar och ledande utländska pressorgan dagligen läsas samt översikter
och sammanställningar verkställas. Såsom informationsförmedlare och förbindelseleder
med utlandets press äro i vissa huvudstäder anställda särskilda
pressombud, vilka lyda under pressbyråchefen och från honom mottaga anvisningar
och instruktioner. På byrån ankommer vidare bland annat att informera
våra beskickningar och konsulat rörande regeringsåtgärder och riksdagsbeslut
på den inre politikens område av betydelse för utlandet.
De sakkunnige, som framhållit att, även om pressbyråns viktigaste åligganden
sålunda falla inom det politiska området, dess verksamhet likväl sträckte
sig över utrikesdepartementets hela arbetsfält och att byrån måste stå i ständigt
direkt samarbete med departementets samtliga avdelningar, hava därför
förordat, att denna särställning organisatoriskt borde komma till uttryck därigenom
att byrån lösgjordes från den politiska och handelspolitiska avdelningen
och direkt underställdes kabinettssekreteraren (och utrikesministern).
Detta de sakkunnigas förslag, som synts departementschefen vara väl motiverat,
har denne ansett sig böra biträda.
Departementschefen har vidare anfört följande:
»Ett förverkligande av mina i det föregående utvecklade förslag om reorganisation
av den nuvarande politiska och handelspolitiska avdelningen samt den
å extra stat uppförda speciella handelsavdelningen skulle sammanfattningsvis
innebära, att nämnda tvenne avdelningar från och med nästinstundade budgetår
ersattes med en politisk avdelning och en handelsavdelning, bägge å ordinarie
stat och organiserade å två byråer, varjämte den hittills till den politiska
Bihany till riksdagens protokoll 1928. 6 sand. 40 häft. (Nr 81.)
Pressbyrån.
De sakkunniga.
Departementschefen.
Samman
fattning.
2
18
Statsutskottets utlåtande Nr 81.
och handelspolitiska avdelningen-hörande pressbyrån skulle direkt underställas
kabinettssekreteraren.
Beträffande arbetsfördelningen inom nämnda tvenne avdelningar skulle
gälla, att eu byrå å den politiska avdelningen handhade ärenden rörande Nationernas
förbund och den fasta mellanfolkliga domstolen samt skiljedomsoch
förlikningsväsendet samt att den andra byrån handlade övriga å avdelningen
ankommande ärenden, att av han delsavdelningens tvenne byråer den ena
anförtroddes traktat- och andra handelspolitiska spörsmål och den andra informations-
och övriga ärenden. I och för ernående av smidigaste anpassningav
arbetet efter förefintliga arbetskrafter och omständigheterna i övrigt vid
varje särskild tidpunkt torde departementschefen kunna — här liksom å övriga
avdelningar — med iakttagande av nu angivna grundlinjer meddela detaljföreskrifter
rörande den inbördes ärendesfördelningen byråerna emellan.»
Rättsavdelningen.
Departementschefen har härom yttrat följande:
»De sakkunnige hava vid sin granskning av personalbehovet inom departementet
icke funnit skäl föreslå någon organisationsförändring med avseende
å rättsavdelningen. Efter verkställd omprövning, huruvida icke en återgång
vore möjlig till den av 1919 års riksdag fastställda ordningen, med avdelningens
juridiska byrå direkt underställd avdelningschefen, har icke heller
jag funnit mig böra ifrågasätta en dylik åtgärd. Min uppfattning om behövligheten
av en särskild byråchef å den juridiska byrån är grundad, förutom
å omfattningen av byråns arbetsbörda i och för sig, särskilt å det förhållandet
att under senare år såväl avdelningschefen som innehavaren av nu förevarande
byråchefstjänst i stor utsträckning måst tagas i anspråk såsom ombud vid
konferenser å det internationelit-privaträttsliga området. Redan behovet av
sådana förhandlare i hithörande ämnen, som genom sitt dagliga arbete särskilt
inriktats på dylika uppgifter, torde tala emot ett försvagande av organisationen
på denna punkt; härtill kommer givetvis också, att, därest nämnda
byråchefsbefattning indroges och därigenom avdelningens effektivitet minskades,
ledningen av avdelningens arbete under en stor del av året kornine
att ligga hos från andra delar av utrikesförvaltningen hämtade vikarier. Det
är uppenbart, att kontinuiteten i avdelningens verksamhet härigenom komme
att bliva väsentligt lidande.
På nu anförda grunder anser jag mig ej böra föreslå någon ändring i den
nuvarande organisationen av departementets rättsavdelning.»
Personal- och administrativa avdelningen.
Personal- och administrativa avdelningen är indelad å två byråer, nämligen
personal- och räkenskapsbyrån (personalbyrån) samt byrån för utländska
studieresor, passärenden m. m. (ceremonibyrån), envar under sin särskilda
byråchef. Av dessa byråchefsbefattningar har den å sistnämnda byrå
genom 1924 års riksdags beslut förts å övergångsstat.
Statsutskottets utlåtande Nr Kl.
19
Med avseende å byråchefsbefattningen ä ceremonibyrån har herr Bergen- i>c sakkundal
anfört, att dess innehavare hade att, i stor utsträckning på eget ansvar, niga.
handlägga ett betydande antal ärenden av speciell art, av vilka åtskilliga
dessutom vore av grannlaga natur. Med hänsyn härtill och till avdelningschefens
omfattande arbetsbörda, som svårligen skulle medgiva ett överförande
direkt å honom av nyssnämnda uppgifter, hade herr Bergendal under
den tid av nära ett år, varunder han efter 1924 års organisationsbeslut utövat
chefskapet för personalavdelningen, kommit till den bestämda uppfattningen,
att ifrågavarande byråchefstjänst jämväl för framtiden vore oundgängligen
erforderlig. Det arbete, som fölle a personalbyrån, stode däremot i
hela sin utsträckning redan nu under avdelningschefens omedelbara ledning
och överinseende. Vid sådant förhållande, och da med hänsyn härtill byråchefens
självständiga ärendeshandläggning vore relativt ringa, syntes sistberörda
byråchefstjänst kunna undvaras.
Enligt herr Bergendals förslag, vilket understötts av herr Nilsson, borde
fördenskull byråchefsbefattningen å eeremonibyrån återföras till ordinarie
stat, medan motsvarande befattning å personalbyrån borde kunna utgå från
samma stat. Detta skulle innebära, att, så snart nuvarande innehavare av
sistnämnda befattning lämpligen kunde flyttas till annan tjänst, befattningen
bortfölle, vilket skulle medföra en årlig besparing för statsverket av
omkring 12,000 kronor.
Herrar Höjer och Sjöborg hava emot sistnämnda förslag anfört, att, då
efter statsmakternas så nyligen (år 1924) fattade beslut i förevarandc ärende
icke tillkommit någon ny omständighet av beskaffenhet att kunna öva inflytande
å hithörande spörsmål, de icke ansåge sig kunna tillstyrka den
ifrågasatta förändringen, så mycket mindre som frågan, huruvida genom
nämnda åtgärd någon besparing för statsverket skulle uppkomma, berodde
på omständigheter, angående vilka det icke syntes tillkomma de sakkunnige
att göra något uttalande.
Departementschefen har yttrat följande: Departe
»Med
allt beaktande av de skäl, som utav herr Bergendal framförts för belio- mentschefen.
vet av en särskild byråchef å den s. k. ceremonibyrån, anser jag mig emellertid,
då förevarande fråga så nyligen varit föremål för statsmakternas prövning,
icke böra förorda någon förändring i nu bestående ordning, så mycket
mindre som jag icke kunnat undgå att känna mig tveksam, huruvida personaloch
räkenskapsbyrån lämpligen skulle kunna direkt underställas avdelningschefen.
Då denne har att å eget ansvar handhava förvaltningen av riksstatens
tredje huvudtitel, föreligger obestridligen ett visst behov av att vid hans sida
och särskilt under honom tillkommande årlig ledighet hava till förfogande en
i de budgettekniska och kamerala frågorna insatt tjänsteman i byråchefs grad.
Med åberopande av de synpunkter, som av mig i det föregående framlagts
beträffande organisationen av den föreslagna nya handelsavdelningen, synes
det mig lämpligt att åt Kungl. Maj :t, lämnas befogenhet att, då den nuvarande
byråchefsbefattningen å övergångsstat försvinner, bestämma, vilken av
de tvenne byråerna å personalavdelningen, som bör vara direkt underställd avdelningschefen,
»
20
Statsutskottets utlåtande Nr SI
Utrikesdepartementet i övrigt.
Departementschefen har härom anfört följande:
»I likhet med vad de sakkunnige samstämmigt anfört anser jag mig ej hava
anledning att, utöver vad redan förordats, föreslå några organisatoriska förändringar
beträffande utrikesdepartementet. Jag vill endast beträffande
placeringen av personalen i lönegraden B 26 och lägre lönegrader inom departementet
nämna, att det på grund av det växlande behovet av arbetskraft å
skilda avdelmngai och byråer visat sig nödvändigt att vidtaga- temporära
jämkningar i den plan, som utsprungligen fastställts. Det torde för arbetets
behöriga fortgång givetvis vara påkallat, att ministern för utrikes ärendena
allt fortfarande äger möjlighet att disponera över förevarande kategori av departementets
personal.
Jag vill tillägga att det synes mig principiellt riktigt, att de av herr Bergendal
förordade beteckningarna å tjänstemännen i lönegraderna B 30 (byråchef),
B 26 (förste sekreterare) och B 21 (andre sekreterare) hädanefter komma till
användning i stället för de från den yttre förvaltningen hämtade, för närvarande
brukade diplomatiska och konsulära, titlarna.»
Kostnadsberäkningar.
I fråga om kostnaderna har departementschefen anfört följande:
»Ordinarie förslagsanslaget departementet har i riksstaten för budgetåret
1927—1928 upptagits med 488,000 kronor, vilket belopp fördelar sig å dels
A. Ordinarie avlöningsstat (avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag,
arvode till speciellt sakkunnig i folkrätt samt avlöningar till icke-ordinarie
befattningshavare in. m., förslagsanslag) dels B. Övergångsstat.
Ett förverkligande av mina i det föregående framlagda förslag skulle medföra
uppförande a ordinarie stat av trenne nya befattningar i lönegraderna
A 2, B 26 och B 21, föranledande en belastning av den ordinarie avlöningsstaten
med ett belopp av omkring 31,750 kronor, varemot de motsvarande, å extra
stat nu uppförda befattningarna komme att försvinna och sålunda det extra
anslaget till en speciell handelsavdelning inom departementet å 30,000 kronor
utgå ur riksstaten.
Vidkommande därefter departementets övergångsstat är att märka, att en
av de av 1926 års riksdag till denna stat överförda befattningarna i lönegraden
B 5 numera därifrån avförts och att avlöning för denna tjänst således
ej längre bör beräknas. Då den å samma stat uppförda befattningshavaren
i lönegraden B 24 torde komma att före nästkommande budgetårs ingång förflyttas
till ordinarie befattning, lärer avlöning för nämnda tjänsteman icke
behöva beräknas vid uppgörandet av förevarande anslagspost, vilken under
angivna förutsättningar bör kunna sänkas från 61,500 kronor till 49,900
kronor.»
Pa grund av vad salunda anförts bör det ordinarie förslagsanslaget till departementet
för budgetåret 1928—1929 uppföras med (461.400 + 49.900 =)
511,300 kronor.»
statsutskottets utlåtande Nr til
21
Utskottet vill till en början erinra om, att den åren 1919 och 1921 beslutade
omorganisationen av utrikesförvaltningen utgick från förutsättningen, att huvuduppgiften
för vår utrikespolitik vore att befordra landets liandels- och näringsintressen.
Med hänsyn härtill genomfördes i fråga om utrikesrepresentationen
en gemensam diplomatisk och konsulär karriär med i möjligaste man
likartad och allsidig utbildning av tjänstemännen, varigenom ej blott de konsulära
utan i lika grad även de diplomatiska tjänstemännen skulle bliva skickade
att tillvarataga de kommersiella intressena. Beträffande utrikesdepartementet
upphävdes den förutvarande skilda handläggningen av diplomatiska
och konsulära ärenden, i det att bådadera hänfördes till eu och samma avdelning
i departementet, den politiska och handelspolitiska avdelningen. För det kommersiella
informationsväsendet inrättades emellertid därjämte på extra slat en
särskild avdelning, den speciella handelsavdelningen.
Bland de tillkallade sakkunniga hava herrar Höjer och Sjöborg förordat bibehållande
av den nuvarande organisationen med en gemensam politisk och
handelspolitisk avdelning, varvid såsom ett alternativ ifrågasatts den speciella
handelsavdelningens inordnande i den politiska och handelspolitiska avdelningen
såsom en särskild byrå därstädes. Till nämnda alternativ ansluter sig
även kommerskollegium i motiveringen till sitt utlåtande, ehuru kollegium av
hänsyn till vissa näringsorganisationers yttranden icke ansett sig böra avstyrka
en annan lösning av organisationsfrågan, i enlighet med det förslag, som inom
de sakkunniga framlagts av herrar Bergendal och Nilsson. Enligt detta förslag
skulle en återgång ske till den före år 1919 tillämpade organisationen och
de politiska och handelspolitiska ärendena åter handläggas på skilda avdelningar,
den politiska avdelningen, med två byråer, och handelsavdelningen,
likaledes med två byråer, varav den ena motsvarande den hittillsvarande speciella
handelsavdelningen. Denna anordning har tillstyrkts av i ärendet hörda
näringsorganisationer. Departementschefen har, sasom av det föregående framgår,
anslutit sig till samma mening.
Ehuru utskottet icke kunnat finna annat, än att den av departementschefen
förordade organisationen av utrikesdepartementet måste anses väl rikligt tillmätt,
har utskottet dock efter övervägande av de olika möjligheter, som kunna
tänkas för ernående av en beskärning av ifrågavarande organisation och minskning
av antalet avdelningar inom departementet icke ansett sig kunna förorda
någon förändring i Kungl. Maj:ts förslag, enär härigenom betydande olägenheter
ur organisatorisk synpunkt torde uppstå. Då utskottet alltså ansett sig
böra tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag om inrättande av en särskild handelsavdelning
på ordinarie stat, har detta skett jämväl med hänsyn till vad de i
ärendet hörda näringsorganisationerna anfört till förmån för den föreslagna
organisationen.
Utskottet har icke funnit anledning framställa någon erinran mot Kungl.
Maj:ts förslag till organisation av de olika avdelningarna ävensom till förlänande
åt pressbyrån av en mera självständig ställning än hittills.
Vad angår det i herr Engbergs ovanberörda motion väckta förslaget om
återförande till ordinarie stat av den nu å övergångsstat uppförda befatt
-
Utxkottclx
yttrande.
22
Statsutskottets utlåtande Nr 81.
ningen såsom kansliråd och chef för arkivet har utskottet visserligen funnit
åtskilliga skäl tala för en sådan åtgärd, men utskottet har dock icke ansett
sig för närvarande böra tillstyrka, att så sker, särskilt som den nu å övergångsstat
uppförde innehavaren av nämnda befattning först år 1931 uppnåi
pensionsåldern. På grund härav anser sig utskottet icke böra tillstyrka
motionen.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag och
med avslag å herr Engbergs ovanberörda motion, II: 432,
a) bestämma antalet ordinarie befattningar i utrikesdepartementet
på följande sätt:
Befattningshavare.
A. Diplomatisk eller konsulär personal.
Lönegrad.
1 sändebud tjänstgörande såsom kabinettssekreterare. . A 3
4 avdelningschefer .............................. A 2
7 byråchefer .................................. B 30
7 förste sekreterare.............................. B 26
6 andre sekreterare.............................. B 21
3 förste kanslister eller kanslister ................ B 16
eller B 12
/>. Övrig personal.
1 kainrerare.........
1 förste arkivarie
1 andre arkivarie
6 kansliskrivare ......
1 förste expeditionsvakt
8 kanslibiträden .....
9 expeditionsvakter . .
Lönegrad.
B 26
B 24
B 21
B 11
B 7
B 7
B 5
b) besluta att å övergångsstat för utrikesdepartementet skola
från och med den 1 juli 1928 uppföras följande befattningar,
nämligen:
A. Diplomatisk och konsulär personal.
1 legationsråd .................................. B 30
1 förste legationssekreterare ...................... B 26
1 byråsekreterare .............................. B 21
B. Övrig personal.
1 kansliråd, tjänstgörande såsom chef för arkivet
1 förste arkivarie ..............................
Lönegrad.
B 30
B 24
Biatsutskottets utlåtande Nr 31. 23
1 andre arkivarie .............................. B 21
1 portvakt .................................... B 5
c) godkänna följande ordinarie stater för utrikesdepartementet,
att tillämpas från och med den 1 juli 1928.
A. Ordinarie avlöningsstat.
Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslags -
anslag .............................. kronor 386,600
Arvode till speciellt sakkunnig i folkrätt .. » 8,000
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare
m. in., förslagsanslag............ » 66,800
Summa kronor 461,400.
Anm. Kabinettssekreteraren må äga att såsom bidrag till
representationskostnader åtnjuta ett årligt belopp av 3,000 kronor,
att utbetalas i den ordning, som beträffande lön är stadgat.
B. Övergångsstat.
Avlöningar, förslagsanslag .............. kronor 49,900
d) höja det ordinarie förslagsanslaget till departementet,
nu 488,000 kronor, med 23,300 kronor till 511,300 kronor.
Stockholm den 17 april 1928.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZEL1US.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, Olof Olsson,
J. L. Widell, J. Nilsson i Malmö, O. Bergqvist, C. P. V. Nilsson i Gränebo, J. G.
Walles, C. A. Carlsson i Gävle, E. A. Hallin, C. I. Asplund och J. B. Johansson i
Fredrikslund;
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, C. R. Jansson i Falun, P.
Nilsson i Bonarp, S. Bengtsson i Norup, L. J. Carlsson-Frosterud, P. M. Olsson i
Blädinge, O. Olsson i Kullenbergstorp, A. Å:son Törnkvist i Karlskrona, E. Kristensson
i Göteborg, B. F:son Holmgren, O. Nilsson i Örebro och O. E. F. Järte.
Reservation
vid punkt 2 (departementet)
av herrar Lindblad, Olof Olsson, Nilsson i Gränebo, Asplund, Jansson i
Falun, Nilsson i Bonarp, Olsson i Kullenbergstorp, Kristensson i Göteborg och
Järte. vilka ansett att utskottet bort hemställa om avslag å Kungl. Maj:ts
förslag.