Statsutskottets utlåtande Nr SO.

19

Nr 80.

Ankom till riksdagens kansli den 17 april 1928 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
nedskrivning av postverkets fordran hos förre
postexpeditören S. H. F. Palmerantz.

(4:e avd.)

I en till riksdagen den 16 mars 1928 avlåten, till statsutskottet hänvisad
proposition, nr 216, bär Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bifogat utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma
dag, föreslagit riksdagen medgiva, att förre postexpeditören Sven Harald
Folke Palmcrantz må mot erläggande av ett belopp av 10,400 kronor befrias
från bonom enligt en i statsrådsprotokollet angiven skuldförbindelse av den
22 december 1926 åliggande betalningsskyldighet gentemot postverket.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.

Ifrågavarande f. d. tjänsteman bar efter åtal vid Stockholms rådhusrätt
av rådhusrätten genom utslag den 17 december 1924, som sedermera vann
laga kraft, dömts för bedrägeri och uppsåtligen för egen fördel begången
förbrytelse i tjänsten att hållas till straffarbete i två år, att under viss tid
vara underkastad sådan påföljd, som omförmäles i 2 kapitlet 19 § strafflagen,
ävensom att varda avsatt från sin befattning vid postverket, varjämte
han förklarats ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas.

I samband härmed har Palmcrantz enligt en den 22 december 1926 utfärdad
skuldförbindelse förklarat sig betalningsskyldig till postverket för ett
belopp av 20,800 kronor.

Generalpoststyrelsen har i skrivelse den 2 december 1927 anfört bland
annat följande:

Sedan Palmcrantz lagsökts å denna förbindelse samt lagsökningsutslaget
överlämnats till vederbörande exekutor för verkställighet, anhöll Palmcrantz
i en den 25 maj 1927 dagtecknad skrift hos generalpoststyrelsen att mot
erläggande av halva skuldsumman bliva befriad från sin ifrågavarande skuld
till postverket. Han uppgav därvid, att medel för ändamålet komme att
ställas till hans förfogande genom släktingars och vänners mellankomst.
Till utredning om sin ekonomiska ställning åberopade Palmcrantz en den 1
februari 1927 upprättad, av honom under edsförpliktelse underskriven förteckning
över hans tillgångar och skulder. Enligt denna förteckning uppgingo
tillgångarna till sammanlagt 23,785 kronor, därav i kontanta tillgångar
10,600 kronor, lösören 2,685 kronor, en fastighet efter taxeringsvärdet 1,500
kronor och fordringar, upptagna till 9,000 kronor. De såsom tillgång upp -

20

Statsutskottets utlåtande Nr 80.

tagna fordringarna å 9,000 kronor utgjorde å offentlig auktion till nämnda
belopp inropade inteckningar å tillhopa 20,000 kronor.

Enligt förteckningen uppgingo skulderna till sammanlagt 59,199 kronor
79 öre, däribland skuld till postverket, utgörande jämte ränta 21,100 kronor,
samt en i förenämnda fastighet intecknad skuld, uppgående jämte ränta till
6,191 kronor 64 öre.

Denna framställning upptogs sedermera av advokaten Karl Håkansson i
Stockholm såsom ombud för anhöriga till Palmcrantz. Efter en del förhandlingar
deponerade Håkansson ett enligt uppgift av Palmcrantz närstående
personer tillskjutet belopp av 9,000 kronor i Aktiebolaget Svenska Handelsbanken
ävensom hos styrelsens ombudsman ytterligare ett belopp av 1,400
kronor eller tillhopa 10,400 kronor, vilket belopp styrelsen skulle äga tillgodoföra
sig under förutsättning att vederbörande myndighet eller riksdagen
före den 1 augusti 1928 förklarade sig godtaga detsamma såsom full likvid
för Palmcrantz’ skuld.

I anledning av vad sålunda förekommit beslöt generalpoststyrelsen den
2 december 1927, att det emot Palmcrantz påbörjade utmätningsförfarandet
skulle tills vidare anstå.

Under framhållande att utsikt icke syntes föreligga att från Palmcrantz
själv nu eller framdeles kunna erhålla full ersättning för det av styrelsen
utgivna skadeståndet samt att det under sådana omständigheter torde vara
för postverket fördelaktigast att till avsevärd del få ersättning för detsamma,
har generalpoststyrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t måtte genom proposition
utverka riksdagens medgivande till att Palmcrantz finge på ovan föreslaget
sätt eller med femtio procent tillfullo gälda sin ifrågavarande skuld till postverket.

Statskontoret har i avgivet utlåtande den 21 januari 1928 anfört följande:

Ehuru det syntes sannolikt, att ett antagande av det erbjudna ackordet
skulle rent ekonomiskt vara till viss fördel för postverket, förefölle det dock
föga tilltalande att staten av dylik anledning ginge med på ett ackordserbjlidande
från en person, vars skuld grundade sig på en genom hans brottsliga
förfarande staten vållad förlust. Generalpoststyrelsens framställning borde
därför enligt statskontorets åsikt icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Enligt eu till kommunikationsdepartementet från vederbörande ombud
inkommen, den 14 mars 1928 dagtecknad skrivelse har, sedan förenämnda
förteckning upprättats, å de i förteckningen till ett värde av 9,000 kronor
upptagna inteckningarna influtit ett belopp av 15,000 kronor. A andra
sidan hava de i förteckningen upptagna kontanta tillgångarna ävensom
därutöver 4,500 kronor helt tagits i anspråk dels för bestridande av
Palmcrantz’ levnadsomkostnader, dels för gäldande av räntor och amorteringar
å inteckningar i den Palmcrantz tillhöriga fastigheten, dels ock för
inköp och drivande av eu nykterhetskaférörelse. Beträffande denna rörelse
har upplysts, att densamma saknade försäljningsvärde, enär däri befintliga
inventarier tillhörde leverantörerna.

Departementschefen har för egen del i ärendet anfört följande:

»Av den föreliggande utredningen torde framgå, att möjlighet för Palmcrantz
att för närvarande till fullo gälda sin skuld till postverket icke föreligger.
Aven om postverket på grund av stadgandet i 17 kap. 11 § handels -

Statsutskottets utlåtande Nr 80.

21

balken '') skulle vara berättigat till förmånsrätt för sin fordran, varom meningarna
kunna vara delade, lärer det knappast finnas utsikt att genom Palmcrantz’
försättande i konkurs utbekomma större del av fordringen än som nu
förlikningsvis erbjudes. Att märka är, att det för ändamålet deponerade
beloppet icke tillliör Palmcrantz och att detta sålunda, därest anbudet icke
antages, återgår till dem, som sammanskjutit beloppet. Då man icke lärer
kunna räkna med, att Palmcrantz framdeles skall komma i avsevärt bättre
ekonomisk ställning, synes, på sätt såväl generalpoststyrelsen som statskontoret
framhållit, ett antagande av anbudet vara för postverket ekonomiskt
fördelaktigt.

Beträffande de av statskontoret framförda betänkligheterna av principiell
art, synas desamma, om ock beaktansvärda, dock icke behöva tillmätas avgörande
betydelse. Då det icke är fråga om att i någon mån efterskänka
det straff Palmcrantz i anledning av det begångna brottet blivit i laga
ordning ådömd, torde det föreliggande anbudet kunna bedömas enbart med
hänsyn till dess förmånlighet för postverket ur ekonomisk synpunkt. Av nu
anförda skäl anser jag mig kunna tillstyrka den av generalpoststyrelsen gjorda
framställningen.»

Föreliggande ackordsanbud torde, såvitt av utredningen framgår, icke
kunna sägas ställa sig för postverket oförmånligt. Detta har vitsordats även
av statskontoret.

Med tillstyrkande av propositionen hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att förre postexpeditören Sven
Harald Folke Palmcrantz må mot erläggande av ett belopp
av 10,400 kronor befrias från den betalningsskyldighet gentemot
postverket, som åligger honom enligt en i statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden den 16 mars 1928 omförmäld
skuldförbindelse av den 22 december 1926.

Stockholm den 17 april 1928.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KYARNZELIUS.

Närvarande: Se under utlåtandet nr 77.

Reservation:

av herrar Olof Olsson, Jansson i Falun, Olsson i Kullenbergstorp och
Kristensson i Göteborg, vilka ansett, att utskottet bort hemställa om avslag
å Kungl. Maj:ts proposition.

b Angående förmånsrätt för kronans fordringar i anledning av begången förskingring
av tjänsteman m. m.

Utskottets

yttrande.