12
Statsutskottets utlåtande Nr 19.
•V
Nr 79.
Ankom till riksdagens kansli den 17 april 1928 kl. 1 e. m.
Mellersta
Östergötlands
järnvägsaktiebolag.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj;ts proposition angående
reglering av Mellersta Östergötlands järnvägsaktiebolags
i likvidation skuld till staten m. m.
(4:e avd.)
l:o) Uti en till riksdagen den 9 mars 1928 avlåten proposition, nr 179,
vilken hänvisats till statsutskottets förberedande behandling, har Kungl. Maj:t,
under åberopande av det vid propositionen fogade utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för nämnda dag, föreslagit riksdagen medgiva,
att Mellersta Östergötlands järnvägsaktiebolags i likvidation skuld till
staten på grund av det för anläggning av järnväg mellan Vadstena och Ödeshög
beviljade statslånet å 300,000 kronor må regleras på sätt och under villkor,
som finnas angivna i nyssnämnda statsrådsprotokoll.
Beträffande utredningen får utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet.
Sedan Fågelsta—Vadstena—Ödeshögs järnvägsaktiebolag såsom innehavare
av koncessionerna å järnvägarna Fågelsta—Vadstena och Vadstena—Ödeshög
enligt kontrakt den 23 februari 1919 försålt dessa järnvägar till Mellersta Östergötlands
järnvägsaktiebolag, medgav Kungl. Maj:t den 5 september 1919, att
sistnämnda bolag finge vara innehavare av koncessionerna å sagda två järnvägar
med skyldighet för bolaget att ställa sig till efterrättelse de i avseende
å såväl omförmälda järnvägar som det för järnvägen Vadstena—Ödeshög beviljade
statslån meddelade föreskrifter.
I skrivelse den 4 januari 1928 hava fullmäktige i riksgäldskontoret gjort
framställning i fråga om reglering av Mellersta Östergötlands järnvägsaktiebolags
skuld till staten på grund av förenämnda statslån å 300,000 kronor samt
därvid till eu början anfört:
Annuiteterna å statslånet hade behörigen erlagts till och med år 1925,
varemot någon inbetalning ej ägt rum under åren 1926 och 1927. Den 31 december
1927 utgjorde skulden för statslånet:
Kapital ..........
Ränta.............
Overränta.......
Anståndsränta.
! , Förfallen skuld Kronor |
Icke förfallen Kronor |
Summa Kronor |
|||
13,700 16,299 1,120 |
56 44 83 |
170,754 1,899 22,975 |
10 64 |
184,454 18.199 1,120 22,975 |
66 08 83 |
31,120 83 |
195,628 |
74 |
226,749 |ö7 |
Statsutskottets utlåtande Nr 79.
13
Den till säkerhet för statslånet med ränta i järnvägen Vadstena—Ödeshög
meddelade inteckningen uppdelades år 1925 i sex nya inteckningar, var och eu
å 50,000 kronor med ränta. Av dessa inteckningar innehade riksgäldskontoret
såsom säkerhet för sin fordran fem å tillsammans 250,000 kronor. I andra hand
utgjorde dessa fem inteckningar säkerhet för en fordran, som järnvägsstyrelsen
enligt skiljedom av den 10 juni 1924 ägde hos Mellersta Östergötlands järnvägsaktiebolag
för en för bolagets räkning verkställd ombyggnad av Linköpings
station m. m. Den sjätte inteckningen återställdes i april 1925 till bolaget.
Mellersta Östergötlands järnvägsaktiebolags ekonomiska ställning, som vid
tiden för övertagandet av järnvägarna Fågelsta—Vadstena och. Vadstena—
Ödeshög var god, hade sedermera av flera anledningar försämrats i sådan grad,
att en rekonstruktion av företaget visat sig ofrånkomlig, och hade bolaget under
hösten 1927 trätt i likvidation. En rekonstruktionsplan, enligt vilken det .nuvarande
bolagets rörelse skulle övertagas av ett nytt bolag med ett aktiekapital,
bildat genom överflyttning till aktier av en väsentlig del av.företagets skulder,
däribland även en del av statslånet, framlades för fullmäktige i oktober 1927.
Då fullmäktige emellertid funno sig ej kunna taga ställning till den framlagda
planen i vad den avsåge statslånet, innan en närmare utredning skett, beslöto
fullmäktige uppdraga åt fyra personer att verkställa den för frågans bedömande
erforderliga utredningen.
Ifrågavarande utredningsmän hade sedermera tillstyrkt, att därest rekonstruktion
av bolaget äger rum i huvudsak enligt framlagd plan, statens fordran
regleras sålunda:
Statens fordran för statslånet upptages till det belopp, vartill densamma, inberäknat
anståndsräntan, kommer att uppgå vid tidpunkten för. rekonstruktionens
genomförande. Som säkerhet för denna fordran ställes den inteckning med
bästa förmånsrätt i bandelen Vadstena—Ödeshög, som nu ligger som säkerhet
för statslånet, men medgiver staten, att denna inteckning må efter sammanslagning
av de olika bandelarna till en järnvägsenhet utbytas mot inteckning i Mellersta
Östergötlands järnväg i dess helhet, med förmånsrätt näst efter ett obligationslån
å högst 1,200,000 kronor. I den mån avbetalning sker å obligationslånet
bör säkerheten för detta hållas riksgäldskontoret tillhanda i och för successivt
förbättrande av säkerheten för statslånet.
Annuitet å det reglerade statslånet skall erläggas med 5 procent, varvid
räntan beräknas efter 4.5 procent; dock medgiver staten, att annuitet tills vidare
debiteras endast för halva beloppet av statens reglerade fordran, varemot annuitet
å den andra hälften debiteras först från och med början av år, av vars .inkomst
utdelning å preferensaktier har blivit beslutad, eller från en tidigare tidpunkt,
därest gällande bestämmelser angående samtrafiksvägarna undergå sådan ändring,
att Mellersta Östergötlands järnväg kommer att tillföras väsentlig inkomst
av trafik, som enligt nu gällande bestämmelser framföres över Mjölby—Hästholmens
järnväg, varvid riksgäldskontoret skall äga att pröva, huruvida och
från vilken tidpunkt annuitet i sistnämnda fall skall debiteras..
Till dessa villkor finge fullmäktige i riksgäldskontoret nu ifrågasätta vissa
tillägg. Sålunda borde den hälft av det reglerade statslånet, varå frihet från
ränte- och amorteringslikvid under vissa förutsättningar skulle medgivas, anses
vara genast förfallen till betalning, i händelse det nya bolaget försattes i
konkurs eller trädde i likvidation eller ock den järnväg, som vore. intecknad för
lånet, försåldes exekutivt. Därest preferensaktierna i det nybildade bolaget
skulle medföra rätt att utbekomma bristande utdelning för ett eller flera tidigare
år (s- k. ackumulerad utdelning), borde riksgäldskontoret i avseende på
nyss omförmälda hälft av statslånet ej komma i en sämre ställning än ägarna
av sagda aktier, utan borde i så fall annuitet därå erläggas även för samtliga
14
Statsutskottets utlåtande Nr 7d.
de räkenskapsår, för vilka dylik utdelning erhölles. Slutligen torde såsom
villkor för regleringen av statslånet böra uppställas, att rekonstruktionen av
Mellersta Östergötlands järnvägsaktiebolag genomfördes inom viss begränsad
tid, förslagsvis senast den 31 december 1929.
Fullmäktige finge för sin del hemställa, att förslag måtte framläggas till
riksdagen om reglering av Mellersta Östergötlands järnvägsaktiebolags skuld
till staten i överensstämmelse med det av utredningsmännen avgivna förslaget
med de av fullmäktige ifrågasatta tillägg.
Förutom pa grund av statslånet har statsverket ytterligare två fordringar
hos bolaget, vilka jämte räntor den 1 september 1927 uppgingo till 22,323
kronor 75 öre och 41,574 kronor 67 öre. Det förra beloppet utgör statens järnvägars
fordran för vissa för bolagets räkning utförda ombyggnadsarbeten vid
Linköpings station och det senare beloppet telegrafverkets fordran för av
elektrifieringen av linjerna Fågelsta—Linköping och Fornåsa—Motala betingade,
av telegrafverket utförda ändringar och flyttningar av verkets svagströmsledningar
utmed banan, vilka arbeten jämlikt Kungl. Maj:ts resolution
den 1 oktober 1914 angående tillstånd till berörda elektrifiering skola bekostas
av bolaget.
Enligt rekonstruktionsförslaget skulle i stället för berörda fordringar lämnas
aktier i det nya bolaget, nämligen preferensaktier för 12 procent och stamaktier
för 88 procent av fordringarnas belopp.
Telegrafstyrelsen har hemställt om bemyndigande att utbyta telegrafverkets
fordran mot aktier på nyss angivet sätt. Järnvägsstyrelsen åter har ifrågasatt,
huruvida icke hela fordringsbeloppet borde utbytas mot preferensaktier i det
nya bolaget. Därest detta icke läte sig göra, har emellertid styrelsen förklarat
sig beredd att acceptera bolagets förslag.
I anledning härav hava likvidatorerna i skrivelse av den 20 februari 1928
bland annat anfört, att eu förändring i rekonstruktionsplanen på sätt järnvägsstyrelsen
ifrågasatt enligt deras mening skulle äventyra och i allt fall väsentligen
försvåra dess genomförande, enär härigenom preferensaktiernas sammanlagda
belopp bleve högre. Det bleve därför nödvändigt att öppna nya förhandlingar
med samtliga oprioriterade fordringsägare och även med åtskilliga
prioriterade, vilka förhandlingar sannolikt bleve svåra att föra till gynnsamt
resultat.
Statskontoret har i avgivet utlåtande beträffande telegrafverkets fordran,
som vore helt oprioriterad, uttalat den uppfattningen, att det föreslagna utbytet
av denna fordran mot aktier i det nya bolaget ur telegrafverkets synpunkt torde
vara att förorda. Vidkommande statens järnvägars fordran, för vilken viss inteckningssäkerhet
funnes, ville statskontoret, på anförda skäl, ej motsätta sig,
att järnvägsstyrelsen erhölle bemyndigande att ordna sitt ifrågavarande mellanhavande
med järnvägsbolaget på sätt i rekonstruktionsförslaget förutsatts.
Då samtliga frågor om statens biträde vid rekonstruktionen torde böra prövas
i ett sammanhang, syntes även frågan om utbyte av telegrafverkets och
statens järnvägars fordringar mot aktier böra hänskjutas till riksdagen, vilket
jämväl i och för sig, med hänsyn till uppgörelsernas karaktär, torde vara lämp
-
Statsutskottets utlåtande Nr 70. 15
ligt. Om aktier sålunda av telegrafstyrelsen och järnvägsstyrelsen komme att
tecknas i det tillämnade nya bolaget, syntes desamma åtminstone tillsvidare
böra redovisas bland vederbörande verks tillgångar och åtgärd därför icke vidtagas
för deras överförande till den av statskontoret förvaltade fonden för statens
aktier.
Vid anmälan inför Kungl. Maj:t av förevarande ärende har föredragande
departementschefen yttrat följande:
»Då ett genomförande av ifrågavarande rekonstruktionsplan synes såväl
bliva till gagn för det allmänna som ock vara det fördelaktigaste sätt, varpå
statens mellanhavande med detta järnvägsföretag under förhandenvarande förhållanden
kan ordnas, och då det med hänsyn till de uppoffringar, som från
enskilda intressenter gjorts, måste anses skäligt, att jämväl staten medverkar
till företagets rekonstruktion och konsolidering, anser jag mig böra tillstyrka,
att bolagets skuld på grund av statslånet ordnas på sätt ovanbemälda utredningsmän
föreslagit. Vid bifall härtill lärer det få ankomma på Kungl. Maj:t
att för det sålunda reglerade lånet föreskriva villkor och bestämmelser i huvudsaklig
överensstämmelse med utredningsmännens förslag med av fullmäktige
angivna tillägg.
Vad beträffar telegrafverkets och statens järnvägars fordringar hos bolaget,
skulle sistnämnda verk såsom fordringsägare enligt rekonstruktionsförslaget
måhända komma i en något sämre ställning än för närvarande. Med hänsyn
till det allmänna intresse, som är förknippat med att ett genomförande av rekonstruktionsförslaget
icke försvåras, torde emellertid detta förslag böra biträdas
även i nu ifrågavarande del. Därest riksdagen icke däremot uttalar någon
erinran, synes sålunda Kungl. Maj :t böra bemyndiga telegrafstyrelsen och järnvägsstyrelsen
att utbyta sina omförmälda fordringar mot aktier i det nya bolaget,
varav preferensaktier för 12 procent och stamaktier för 88 procent av
fordringsbeloppet, ävensom att på sätt statskontoret föreslagit tills vidare bokföra
de sålunda erhållna aktierna bland vederbörande verks tillgångar.»
Då det ur skilda synpunkter måste framstå såsom önskvärt, att den ifrågasatta
rekonstruktionen av Mellersta Östergötlands järnvägsaktiebolag kommer
till stånd, vill utskottet tillstyrka, att riksgäldskontorets fordran hos bolaget
regleras på sätt i propositionen föreslagits.
Vad angår telegrafstyrelsens och järnvägsstyrelsens fordringar hos bolaget,
är att märka att det föreslagna utbytet av fordringsrätter ingår som ett led i
den framlagda rekonstruktionsplanen, vilken icke torde kunna utan avsevärda
svårigheter rubbas. Utskottet har därför i det läge, frågan kommit, icke velat
motsätta sig, att telegrafstyrelsen och järnvägsstyrelsen bemyndigas att utbyta
sina fordringar mot aktier i det nya bolaget, varav preferensaktier för 12 procent
och stamaktier för 88 procent av vederbörande fordringsbelopp.
Under åberopande härav får alltså utskottet hemställa,
att riksdagen må medgiva, att Mellersta Östergötlands järnvägsaktiebolags
i likvidation skuld till staten på grund av det
för anläggning av järnväg mellan Vadstena och Ödeshög beviljade
statslånet å 300,000 kronor må regleras på sätt och under
villkor, som angivas i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
den 9 mars 1928.
Utskottets
yttrande.
16
Statsutskottets utlåtande Nr 79.
Falkenbergs
järnvägs
aktlebolag.
2:o) Uti föl-berörda proposition, nr 179, bär Kungl. Maj:t vidare föreslagit
riksdagen medgiva, att statens den 31 december 1927 beräknade räntefordran
hos Falkenbergs järnvägsaktiebolag må avskrivas under de villkor, som omförmälas
i förutnämnda statsrådsprotokoll över kommunikationsärenden den
9 mars 1928.
Kungl. Maj:t beviljade den 8 juli 1892, den 17 maj 1895, den 16 juli 1897,
den 13 januari 1899 och den 27 april 1900 koncession å järnväg om 0.891 meters
spårvidd respektive från Falkenberg till Fridhem, från Fridhem till Älvsered,
från Älvsered till Mjöbäck, från Mjöbäck till Holsljunga samt från Holsljunga
till Limmared å Borås—Alvesta järnväg. Jämlikt särskilda medgivanden av
Kungl. Maj :t blev Falkenbergs järnvägsaktiebolag innehavare av samtliga dessa
koncessioner. Medan större delen av järnvägen från Falkenberg till Limmared
eller sträckan Falkenberg—Holsljunga om 71.5 kilometer byggdes helt med
enskilda medel, erhölls statslån för anläggning av den 30.5 kilometer långa bandelen
Holsljunga—Limmared. Den 8 september 1900 fastställde nämligen
Kungl. Maj :t kostnadsberäkning för berörda handel att, så vitt kostnaden
skulle tagas till grund för sökt statslan, sluta å 1,010,000 kronor samt beviljade
för utförande av järnvägsanläggningen ett lån ur allmänna järnvägslånefonden
å 505,000 kronor. För detta lån stadgades villkor motsvarande förut omförmälda,
för statslån till Fagelsta—Vadstena—Ödeshögs järnvägsaktiebolag föreskrivna
villkor, dock med vissa jämkningar.
I skrivelse den 7 februari 1928 har Falkenbergs järnvägsaktiebolag med
förmälan, att bolaget efter år 1921 av brist på nödiga medel icke kunnat inbetala
annuiteterna å berörda statslån, hemställt, att bolagets skuldförhållande
till staten måtte regleras i enlighet med de grunder, som av fullmäktige i riksgäldskontoret
tillsatta utredningsmän i en den 1 februari 1928 dagtecknad promemoria
föreslagit.
Bolagets kapitalskuld till staten vid 1927 års slut framgår av följande tablå:
Förfallen skuld |
Icke förfallen |
Summa |
||||
Kapital ....................................... |
32,822 |
69 |
419,697 |
57 |
452.520 |
26 |
Ränta.................. |
118,077 |
|31 |
11,804 |
_ |
130,481 |
31 |
Överränta............... |
17.931 |
88 |
_ |
_ |
17,931 |
88 |
Anståndsränta....................................... |
— |
| — |
44,300 |
— |
44,300 |
|
Kronor |
169,431 |
[88 |
475,801 |
57 |
645,233 |
45 |
Under förhandlingar mellan ovannämnda utredningsmän och bolagets styrelse
har framkommit följande förslag till uppgörelse, till vilket förslag
nämnda styrelse jämväl anslutit sig.
Statens fordran nedskrives till ett belopp av 452,520 kronor 26 öre, motsvarande
bolagets resterande kapitalskuld å statslånet. Under förutsättning att
dylik nedskrivning kommer till stånd, förbinder sig bolaget att till riksgäldskontoret
sasom ökad säkerhet för statslånet pantförskriva inteckningarna i järnvägens
fyra södra bandelar i den mån desamma ej erfordras såsom säkerhet
för ett av bolaget tidigare upptaget obligationslån; och kommer statens säker
-
Statsutskottets utlåtande Nr 79.
17
het sålunda att successivt förbättras i mån som avbetalningar ske å obligationslånet.
För att kunna disponera erforderligt hypotek för rörelseförlag berättigas
bolaget emellertid att förfoga över inteckningar å sammanlagt 100,000 kronor
med förmånsrätt före statslånet. Efter obligationslånets slutbetalning sammanslås
de fem bandelarna till en järnvägsenhet, vari staten erhåller inteckning
med förmånsrätt näst efter berörda 100,000 kronor. För tiden intill 1941
års utgång befrias bolaget från erläggande av annuiteter å statslånet mot det
att bolaget förbinder sig att årligen från och med år 1928 i ränta till riksgäldskontoret
inbetala 10,000 kronor.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har tillstyrkt reglering av bolagets skuld
till staten i enlighet med utredningsmännens förslag.
Fullmäktige i riksgäldskontoret, som förklarat sig biträda det av utredningsmännen
framlagda förslaget till reglering av skuldförbindelserna mellan
bolaget och staten, har emellertid ansett detsamma böra fullständigas med vissa
detaljbestämmelser:
Enligt förslaget i fråga skulle det åligga bolaget att årligen under
perioden 1928—1941 såsom ränta inbetala ovannämnda belopp av 10,000
kronor. Denna ränta borde anses löpa från och med den 1 januari 1928, då skuldregleringen
skall anses hava ägt rum, och sålunda inbetalas första gången den
31 december 1928 och därefter samma dag under hela perioden. Vid början av
år 1942 skulle, om utredningsmännens hemställan godkändes, bolagets skyldighet
att enligt förut gällande bestämmelser förränta och amortera den återstående
kapitalskulden 452,520 kronor 26 öre ånyo inträda. Utredningsmännen
hade ej yttrat sig om huruvida annuiteten skulle beräknas å nyssnämnda återstående
kapitalskuld eller å det ursprungliga lånebeloppet 505,000 kronor. Då
emellertid bolagets utgifter efter obligationslånets slutbetalning minskades med
omkring 40,000 kronor årligen, ville fullmäktige förorda, att det senare alternativet
antoges och att annuiteten följaktligen bestämdes till 5 % av 505,000
kronor. Densamma kommer i så fall att utgå med 25,250 kronor, varav först
skulle gäldas ränta efter 4‘A % å ogulden kapitalskuld och återstoden utgöra
kapitalavbetalning. Annuiteten torde böra erläggas samma dag, som för det ursprungliga
lånet varit stadgad eller den 15 maj varje år under amorteringstiden.
Den 15 maj 1942 syntes emellertid endast upplupen ränta från samma
års början böra. inbetalas, i följd varav den första fullständiga annuiteten förfölle
till betalning först den 15 maj 1943.
I samband med den reglering av vissa järnvägsbolags skuldförhållande till
staten, som under senare tid ägt rum, hade i flera fall föreskrivits, att vederbörande
bolag icke skulle äga rätt att utan tillstånd av Kungl. Maj:t inköpa andra
järnvägar, förvärva aktier i andra järnvägsbolag eller eljest vidtaga åtgärder,
som innebära utvidgning av bolagets verksamhet. Ett liknande stadgande
syntes lämpligen böra meddelas såsom villkor för den skuldreglering, varom
nu vore fråga.
Departementschefen har i ärendet anfört följande:
»Falkenbergs järnvägsaktiebolags ekonomiska ställning är för närvarande
visserligen icke sådan, att en reglering av bolagets skuld på grund av statslånet
i och för sig är nödvändig. Trots de kraftiga åtgärder, som av bolagets ledning
vidtagits för att nedbringa driftkostnaderna, torde emellertid de årliga driftöverskotten
näppeligen lämna tillgång till gäldande av annuiteterna å statslånet
förrän år 1942, då det obligationslån, som bolaget upptagit för byggande av
den huvudsakliga delen av sin järnväg, blivit slutbetalt. Vid nämnda tidpunkt
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 6 samt. 39 käft. (Nr 77—80.) 91728 2
18
Statsutskottets utlåtande Nr 79.
Utskottets
yttrande.
skulle emellertid bolagets skuldbörda på grund av statslånet genom anhopning
av oguldna räntor hava blivit så stor, att en nedskrivning av skulden
måste äga rum. Det synes lämpligare, att den avskrivning av statens fordran,
som sålunda i varje fall lärer bliva oundviklig, nu vidtages och detta så
mycket hellre, som enligt det framlagda förslaget till skuldreglering staten beredes
möjlighet att redan nu erhålla någon förräntning av statslånet. I betraktande
härav och då den ifrågasatta nedskrivningen av statens fordran endast
skulle avse räntorna, varemot statens ännu oguldna kapitalfordran skulle kvarstå,
torde den föreslagna uppgörelsen vara för staten godtagbar. Jag anser mig
därför kunna förorda, att bolagets skuldförhållande till staten regleras i enlighet
med sagda förslag, dock på de av fullmäktige i riksgäldskontoret föreslagna
villkor. Emellertid torde tillika böra föreskrivas, att för den händelse bolaget
icke kommer att uppfylla de för skuldregleringen uppställda villkor, fullmäktige
i riksgäldskontoret äga förklara uppgörelsen förfallen.»
Utskottet har ansett sig böra tillstyrka Kungl. Maj:ts förevarande förslag.
Utskottet hemställer därför,
att riksdagen må medgiva, att statens den 31 december 1927
beräknade räntefordran hos Falkenbergs järnvägsaktiebolag må
avskrivas under de i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
den 9 mars 1928 angivna villkor.
Stockholm den 17 april 1928.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVAKNZELIUS.
Närvarande: Se under utlåtandet nr 77.