Statsutskottets utlåtande Nr 36.
1
Nr :!<*>.
Ankom till riksdagen kansli den 13 mars 1928 kl. 11 f. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
befrielse för sergeanten vid intendenturkåren
C. A. Svedberg frän viss ersättningsskyldighet.
(l:a avd.)
Uti eu till riksdagen avlåten, den 17 februari 1928 dagtecknad proposition
(nr 81), vilken till förberedande behandling hänvisats till statsutskottet,
har Kungl. Maj:t, under åberopande av det vid propositionen
fogade utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för nämnda dag,
föreslagit riksdagen medgiva, att sergeanten vid intendenturkåren C. A.
Svedberg må befrias från honom jämlikt högsta domstolens utslag den
30 september 1927 åliggande skyldighet att till kronan utgiva ersättning
för brist i av honom omhänderliaft förråd av hö med 2,926 kronor 62 öre,
samt att omförmälda belopp må ur vederbörliga räkenskaper avskrivas.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.
Förvaltaren vid intendenturkåren P. B. Wikström tjänstgjorde såsom
uppbördsman vid arméns intendenturförråd i Boden under tiden den 22
oktober 1921—den 30 juni 1925, då han efterträddes i uppbördsmannabefattningen
av sergeanten vid samma kår C. A. Svedberg. I samband
med Svedbergs övertagande av uppbördsmannabefattningen verkställdes
inventering av förrådet den 26 och den 27 juni 1925. Vid inventeringen
skedde, med hänsyn till de stora mängderna inneliggande hö, icke någon
uppvägning, utan efter verkställd beräkning av antalet höbalar och deras
medelvikt uppskattades den kvantitet, som antogs inneligga i förrådet. Den
14 december 1925 anmälde Svedberg för chefen för intenden turförrådet, att
en större brist syntes honom föreligga beträffande höuppbörden, samt anhöll
om förnyad inventering av förrådet. Dylik inventering förrättades
under tiden 7-—12 januari 1926, varvid en noggrann uppvägning av
höförrådet verkställdes, och befanns därvid föreligga en avsevärd brist.
Bristen gjordes till föremål för undersökning av särskilda krigsrätten i
Bihang till riksdagens protokoll 1328. 6 samt. 23 häft. (Nr 36—38.) fi-ic 28 1
•>
Statsutskottets utlåtande Nr 36.
Boden, som den 17 juni 1926 meddelade utslag i ärendet. Krigsrätten
prövade rättvist förplikta Wikström ocli Svedberg att, gemensamt eller
vilkendera bäst gälda gitte, till kronan utgiva ersättning för (85,554.5 —
2,136.5 =) 83,418 kilogram hö efter ett pris av nio öre för kilogram
med 7,507 kronor 62 öre. Härjämte förpliktades Wikström och Svedberg
att, gemensamt eller vilken bäst gälda gitte, till statsverket återgälda därifrån
förskjutna vittnesersättningar i målet.
Över krigsrättens utslag anförde Wikström och Svedberg besvär hos
lerig shovrätten, som genom utslag den 28 februari 1927 befriade Wikström
från honom i målet ålagd ersättningsskyldighet. Vidkommande åter den
mot Svedberg förda talan prövade krigshovrätten rättvist att på det sätt
ändra krigsrättens utslag i denna del, att Svedberg förpliktades gottgöra
kronan för nämnda brist med 2,926 kronor 62 öre. Härjämte förpliktade
krigshovrätten Svedberg att återgälda statsverket därifrån förskjutna
vittnesersättningar i målet.
Sedan Svedberg härefter fullföljt talan i målet hos Kungl. Maj:t, fann
Kungl. Maj:t genom utslag den 30 september 1927 ej skäl att göra ändring
i krigshovrättens utslag.
Med anledning av en utav Svedberg i den till Kungl. Maj:t ställda
besvärsskriften gjord anhållan att, för den händelse han komme att förklaras
ersättningsskyldig i målet, Kungl. Maj:t måtte av nåd befria honom
från ersättningsskyldigheten, har arméförvaltningens intendentsdepartement
den 18 november 1927 avgivit infordrat utlåtande i ärendet.
Intendentsdepartementet har funnit vissa under målets handläggning
framkomna omständigheter tala för bifall till den föreliggande ansökningen.
I sådant avseende har departementet åberopat, att Svedberg, enligt vad
förrådschefen uppgivit, synts hava nedlagt all den omsorg, som varit möjlig,
på förrådets skötsel, och att intet hade framkommit, som kunde berättiga
till antagande, att förefintlig brist uppstått genom uppbördsmannens förvållande;
att utlämningen av hö, enligt vad i ärendet hörda personer intygat,
skett med reda och ordning och att kontrollen över utlämningen
varit tillfredsställande; att det — såsom ock den förutvarande uppbördsmannen
vid förrådet, förvaltaren Wikström, antagit — förefölle troligt, att
brist å hö vid förrådet förefunnits redan vid den inventering, som ägt
rum den 26 och den 27 juni 1925; att, enligt uti protokollet i målet
intagna intyg, vid förvaring av hö under en längre tid och i lokaler, som
vore särskilt torra och varma, såsom här varit fallet, en viktminskningav
ända till 20 ä 30 procent icke vore ovanlig; att vid verkställda stickprov
konstaterats, att balar, som varit försedda med viktlappar, under
tiden mellan deras intagande i förrådet och verkställd inventering undergått
en betydlig minskning i vikt, vilket förhållande syntes tala för, att
vikten av den vid inventeringen den 26 och den 27 juni 1925 förefintliga
kvantiteten hö varit åtskilligt lägre än den av krigshovrätten och högsta
Statsutskottets utlåtande Nr •it!.
domstolen beräknade; samt att, enligt av Svedberg lämnad uppgift, vilken
icke blivit bestridd, vid inventeringen 7—12 januari 1926 å det s. k.
plåtmagasinets vind, där hö förvarats på övre botten närmast plåttaket,
anträffats ett antal tomma brödlådor av trä, dolda av framför och på
sidorna om dem upplagda höbalar samt upptagande ett utrymme, motsvarande
5 ä 10 ton hö, vilken mängd sannolikt inräknats i den vid närmast
föregående inventering beräknade kvantiteten hö.
I detta sammanhang har intendentsdepartementet erinrat därom, att riksdagen
uti ett ärende, däri förhållandena överensstämde med åtskilliga i
förevarande mål föreliggande, enligt skrivelse den 15 maj 1925, nr 170,
på därom av Kungl. Maj:t avlåten proposition, nr 171, medgivit, att
sergeanten vid Livgardet till häst G. P. E. Andéhn finge befrias från
honom jämlikt högsta domstolens utslag ålagd skyldighet att med 11,700
kronor 34 öre ersätta viss brist å hö.
I fråga om de Svedberg i målet ådömda rättegångskostnader har departementet
ansett sig, med hänsyn till vad uti Kungl. Maj:ts proposition
den 6 mars 1925, nr 88, anförts beträffande efterskänkande av rättegångskostnader
uti visst skadeståndsmål, icke böra tillstyrka, att befrielsen, vad
Svedberg beträffade, utsträcktes att omfatta jämväl ersättning för den rättegångskostnad,
som kronan tilldömts.
På grund av det anförda har intendentsdepartementet hemställt, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Svedberg befriades från
honom jämlikt högsta domstolens utslag den 30 september 1927 åliggande
skyldighet att såsom ersättning för uppkommen brist i ett av honom omhänderhaft
förråd av hö till kronan inbetala 2,926 kronor 62 öre, samt
att omförmälda belopp finge ur vederbörliga räkenskaper avskrivas.
I infordrat utlåtande den 26 januari 1928 har statskontor tf förklarat
sig kunna instämma i vad intendentsdepartementet anfört och hemställt.
Med hänsyn till i ärendet förekomna omständigheter, har departementschefen
funnit det vara med billighet överensstämmande, att Svedberg befriades
från den honom åliggande skyldigheten att till kronan utgiva ersättning
med omförmälda belopp, 2,926 kronor 62 öre, för brist i det av
honom omliänderliavda höförrådet. Däremot ansåge departementschefen,
i likhet med de i ärendet hörda myndigheterna, anledning icke föreligga
att utsträcka befrielsen att omfatta jämväl Svedberg ålagd ersättningsskyldighet
för rättegångskostnad.
Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag,
får hemställa,
att riksdagen må medgiva,
a) att sergeanten vid intendenturkåren C. A. Svedberg
må befrias från honom jämlikt högsta domstolens utslag
4
Statsutskottets utlåtande Nr 36.
den 30 september 1927 åliggande skyldighet att till kronan
utgiva ersättning för brist i av lionom omhänderhaft
förråd av hö med 2,926 kronor 62 öre, samt
b) att omförmälda belopp må ur vederbörliga räkenskaper
avskrivas.
Stockholm den 13 mars 1928.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KYARNZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, Olof
Olsson, J. Nilsson i Malmö, O. Bergqvist, O. P. V. Nilsson i Gränebo, J. G. Walles,
E. A. Hallin, C. I. Asplund, J. B. Johansson i Fredrikslund och T). Hansén;
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, K. V. Bydéi, P. Nilsson
i Bonarp, S. Bengtsson i Norup, L. J. Carlsson-Frosterud, P. M. Olsson i Blädinge,
O. Olsson i Kullenbergstorp, A. J.-son Törnkvist i Karlskrona, B. F:son Holmgren,
O. Nilsson i Örebro, S. Persson i Fritorp och K. S. V. Ward,