Statsutskottets utlåtande Nr 25.

1

Nr 25.

Ankom till riksdagens kansli den 28 februari 1928 kl. 11 f. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående
befrielse för förre furiren A. F. Fredriksson
och förre korpralen A. E. Andersson från viss ersättningsskyldighet.

(l:a avd.)

l:o) Uti en till riksdagen avlåten, den 20 januari 1928 dagtecknad
proposition, (nr 21), vilken till förberedande behandling hänvisats till
statsutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande av punkt 1 i det vid
propositionen fogade utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden
nämnda dag, föreslagit riksdagen medgiva, att förre furiren vid Älvsborgs
regemente A. F. Fredriksson må befrias från honom jämlikt regementskrigsrättens
utslag den 25 september 1926 åliggande skyldighet att till
kronan utgiva ersättning med 184 kronor 10 öre.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 1—3
av åberopade statsrådsprotokollet.

Genom utslag den 25 september 1926 förpliktade Älvsborgs regementes
krigsrätt dåvarande furiren vid regementet A. F. Fredriksson samt värnpliktige
furiren P. A. Björstedt, en för båda och båda för eu, att till
kronan utgiva ett belopp av 184 kronor 10 öre såsom ersättning för en
kulsprutepipa, som söndersprängts vid skarpskjutning den 30 juni samma
år. Utredningen i målet ådagalade, att kulsprutan vid tillfället varit försedd
med pipa för skjutning med lös ammunition i stället för sådan avsedd
för skarpskjutning. Enligt utslaget fann krigsrätten utrett, att bemälda
furirer gjort sig skyldiga till vårdslöshet i fråga om vad dem i
kontrollavseende ålegat för konstaterande av att, innan skjutövningen börjat,
kulsprutan varit apterad för skarpskjutning.

Krigsrättens ntslag vann laga kraft. Vid ett den 22 januari 1927 företaget
försök till verkställighet av utslaget i avseende å Björstedt kunde
denne ej anträffas, varjämte befanns, att han å vederbörlig kyrkobokföringsort
saknade utmätningsbar tillgång.

I eu till Kungl. Maj:t ställd skrift har Fredriksson anhållit att bliva
befriad från den honom åliggande ersättningsskyldigheten. Såsom skäl
härför har Fredriksson framhållit, dels att Björstedt, som av åklagaren i

Bihang till riksdagens protokoll 1228. 6 saml. 19 haft. (Nr 25—28.) 5ie 28 1

2

Statsutskottets utlåtande Nr 25.

målet ansetts vara i första hand vållande till skadan, vistades å okänd
ort i utlandet, dels ock att, då Fredriksson på lönen såsom furir av andra
klassen måste försörja hustru och två barn samt därjämte vore skuldsatt,
ett utgivande av det ådömda ersättningsbeloppet skulle förstöra hans ekonomi
samt vålla honom och familjen allvarliga försakelser och umbäranden.

De i ärendet hörda myndigheterna hava tillstyrkt, att Fredriksson, som
numera avgått ur tjänst, befriades från ifrågavarande ersättningsskyldighet.

I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att förre furiren vid Älvsborgs
regemente A. F. Fredriksson må befrias från honom jämlikt
regementskrigsrättens utslag den 25 september 1926
åliggande skyldighet att till kronan utgiva ersättning med
184 kronor 10 öre.

2:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen medgiva (punkt 2), att förre
korpralen vid Första livgrenadjärregementet A. E. Andersson må befrias
från honom jämlikt krigshovrättens utslag den 28 mars 1927 åliggande
skyldighet att till kronan utgiva ersättning med 322 kronor 43 öre, samt
att ifrågavarande belopp må ur vederbörliga räkenskaper avskrivas.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 3 och 4 av åberopade statsrådsprotokollet.

Vid skarpskjutning den 6 september 1926 med en pluton av Första
livgrenadjärregementets kulsprutekompani söndersprängdes en vid plutonens
andra grupp använd kulspruta. Vid verkställd undersökning befanns
anledningen därtill vara, att kulsprutan varit försedd med pipa för skjutning
med lös ammunition i stället för sådan avsedd för skarpskjutning.
Vid tillfället i fråga tjänstgjorde dåvarande vice korpralen A. E. Andersson
såsom chef för ifrågavarande grupp av plutonen.

Sedan händelsen gjorts till föremål för behandling vid regementets krigsrätt,
förklarade krigsrätten genom utslag den 6 november 1926, att ej
någon kunde anses ersättningsskyldig för skadorna å kulsprutan, utan att
kronan skulle vidkännas kostnaden för kulsprutans reparation.

Sedan besvär häröver anförts, meddelade krigshovrätten utslag i målet
den 28 mars 1927. Krigshovrätten fann utrett, att Andersson, som erhållit
order att för skarpskjutningsövningen förse kulsprutan med härför
avsedd skarpskjutningspipa men underlåtit att fullgöra denna skyldighet,
härigenom måste anses hava gjort sig skyldig till vårdslöshet i tjänsten,
samt förpliktade honom på grund härav att till kronan utgiva ersättning
för skadorna å kulsprutan med ett belopp av 322 kronor 43 öre. Jämlikt
30 kap. 6 § 2 mom. rättegångsbalken ägde Andersson icke fullfölja talan
mot krigshovrättens utslag.

Statsutskottets utlåtande Nr 25.

3

Uti en till Kungl. Maj:t ingiven skrift har Andersson — som befordrats
till korpral — anhållit att bliva befriad från den honom sålunda
åliggande ersättningsskyldigheten. Såsom skäl härför har Andersson framhållit,
att han, som vid olyckstillfället varit elev vid kulsprutekompaniet och
saknat större praktisk erfarenhet, genom en felaktig uppgift från en annan
elev vid kompaniet förletts att åsidosätta honom åliggande kontroll, ävensom
att han, som den 24 mars 1927 ingått äktenskap, saknade medel
till gäldande av ifrågavarande ersättningsbelopp.

De i ärendet hörda myndigheterna hava tillstyrkt, att Andersson, som
numera lämnat sin militäranställning, befrias från ifrågavarande ersättningsskyldighet.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att förre korpralen vid Första
livgrenadjärregementet A. E. Andersson må befrias från
honom jämlikt krigshovrättens utslag den 28 mars 1927
åliggande skyldighet att till kronan utgiva ersättning med
322 kronor 43 öre, samt att ifrågavarande belopp må ur
vederbörliga räkenskaper avskrivas.

Stockholm den 28 februari 1928.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVAKNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, Olof Olsson, J. L, Widell,
J. Nilsson i Malmö, O. Bergqvist, C. P. V. Nilsson i Gränebo, Oscar Olsson, A. R.
Rooth, P. A. Bergström och O. A. Ernfors;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, A. Wiklund, P. Nilsson
i Bonarp, S. Bengtsson i Norup, O. Olsson i Kullenbergstorp, A. Ä:son Törnkvist i
Karlskrona, E. Kristensson i Göteborg, B. F:son Holmgren, O. Nilsson i Örebro,
S. Persson i Fritorp, E. G. E. Eriksson i Stockholm och K. S. V. Ward.