Statsutskottets utlåtande Nr 180.

1

Nr 180.

Ankom till riksdagens kansli den 29 maj 1928 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av kungl. proposition angående godkännande
av avtal mellan kronan och Stockholms stad rörande
dels vissa markbyten inom staden mellan broarna och
å Kungsholmen m. m. d el s och grunder för exploateringen
av viss del av Norra Djurgården m. m., jämte i
ämnet väckta motioner.

(4:e avd.)

I arets statsverksproposition har Kungl. Maj :t under sjätte huvudtiteln, punkten
40, föreslagit riksdagen, att i avbidan på den proposition, som kunde komma
att avlåtas i ämnet, för utredningar rörande nybygggnad för Kungl. Maj :ts
kansli för budgetåret 1928—1929 beräkna ett extra reservationsanslag av
60,000 kronor.

Uti en sedermera till riksdagen avlåten, den 20 april 1928 dagtecknad proposition,
nr 247, vilken hänvisats till statsutskottets förberedande behandling, har
Kungl. Maj :t, under åberopande av det vid propositionen fogade utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för nämnda dag, föreslagit riksdagen dels

godkänna de i förenämnda statsrådsprotokoll omförmälda avtal av den 22
februari 1928 mellan kronans fastighetskommission av år 1925, å kronans vägnar,
och delegerade för Stockholms stad, å stadens vägnar, angående vissa markbyten
i staden mellan broarna och å Kungshomen in. m. samt av den 17 mars
1928 mellan samma parter angående grunder för exploateringen av viss del av
Norra Djurgården;

dels ock, vid bifall härtill, under sjätte huvudtiteln, avdelningen E. Byggnadsväsendet,
för utredningar rörande nybyggnad för Kungl. Maj:ts kansli
för budgetåret 1928—1929 anvisa ett extra reservationsanslag av 60,000 kronor.

Beträffande utredningen får utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet.

I samband med Kungl. Maj:ts förevarande proposition har utskottet till behandling
förehaft två inom riksdagen väckta motioner.

Sålunda har i en inom första kammaren av herr C. G. Hammarskjöld väckt
motion, nr 332, hemställts, att riksdagen i samband med godkännande av i pro Bihang

till riksdagens protokoll 19Z8. 6 samt. 85 häft. (Nr 180.) 1

2

Statsutskottets utlåtande Nr 180.

position nr 247 omförmält avtal av den 17 mars 1928 mellan kronans fastighetskommission
av år 1925, å kronans vägnar, och delegerade för Stockholms stad,
å stadens vägnar, angående grunder för exploatering av viss del av Norra Djurgården
måtte hos Kungl. Maj :t anhålla, att förslag rörande ersättningsbyggnader
och övningsområden för i Stockholm förlagda truppförhand framlägges i
så god tid, att truppförbandens övningar kunna normalt fortgå.

Vidare har i en inom samma kammare av herr C. A. Lindhagen väckt motion,
nr 333, yrkats, att riksdagen måtte

l:o) för sin del betrakta de båda avtalen såsom skilda från varandra, helst
något annat icke heller framgår av de båda förslagens avfattning;

2:o) antaga bytesavtalet med den förändring, att kvarteret Gökens köpeskilling
nedsättes till det belopp, som motsvarar kvarterets värde med beräkning
av dess bebyggande väsentligen till hälften med 3-våningshus och till hälften
med 4-våningshus, varom särskild uppgörelse bör ske, detta dock under förbehåll
att staden å sin sida tillförbindes att för framtiden ej belasta området med
ett högre byggnadssätt;

3:o) med anledning av bytesavtalet, såvitt det avser kanslihuset, dessutom i
skrivelse till Kungl. Maj:t begära särskilda underhandlingar om att jämväl det
gamla rådhuset övertages av statsverket;

4 ro) medgiva, att i överensstämmelse med förslaget till Ladugårdsgärdeavtalet
det för exploatering ifrågasatta området må i etapper bebyggas för
framtiden på föreslaget sätt, dock mot villkor att övriga delen av Norra Djurgården
samt Södra Djurgården för framtiden bibehållas såsom parkområden i
huvudsaklig anslutning till Djurgårdskommissionens förslag av år 1917;

5 :o) vid Ladugårdsgärdeavtalet fästa även det villkoret, att beträffande avståendet
av mark till gator, allmänna platser och stadens offentliga byggnader
skall gälla vad i blivande stadsplanelagstiftning bestämmes eller eljest
överenskommes samt att, intill dess sådan stadsplanelagstiftning kommer till
stånd, avståendet av mark för ovannämnda ändamål bestämmes, på sätt i förslaget
till ny stadsplanelag ifrågasatts, till högst 50 procent av det exploaterade
markområdet;

6:o) i skrivelse till Kungl. Maj:t begära underhandlingar därom, att, i den
mån värdet av mark på den tillämnade exploateringen av Ladug årds gärdeområdet
är beräknad med hänsyn till områdets bebyggande med 5- eller 6-våningshus,
berörda värde måtte genom nytt avtal mellan staden och staten nedsättas
efter en beräknad exploatering av motsvarande område med 4-vånings- och
3-våningshus, dock med förbindelse för staden att för framtiden ej belasta området
med ett högre byggnadssätt samt att själv på egen mark, som i större
samhängande områden upplåtas till nytt bebyggande, ej tillåta uppförande av
bostadshus till högre höjd än nyss sagts.

I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,
får utskottet hänvisa till motionerna.

Beträffande tidigare förda förhandlingar mellan staten och Stockholms
stad må här endast erinras om de av chefen för kommunikationsdepartementet
den 6 februari 1924 tillsatta kanslihusdelegerades med skrivelse den 28 au -

Statsutskottets utlåtande Nr 180.

3

gusti 1923 avgivna förslag till överenskommelse med staden, vilket förslag
bland annat innebar, att som tomtplats för nytt kanslihus skulle av staden
förvärvas gamla rådhuset, förra rannsakningsfängelset samt gamla polishuset.

Med skrivelse den 17 mars 1928 har den av Kungl. Maj :t den 12 juni 1925
tillsatta fastighetskommissionen, vilken utgjorts av ledamoten av riksdagens
första kammare, landshövdingen S. H. Kvarnzelius, ordförande, samt f. d. byggnadsrådet
I. G. Clason, ledamoten av riksdagens andra kammare, f. d. generalkrigskommissarien
K. V. Rydén och ledamoten av riksdagens första kammare,
grosshandlaren S. Stendahl, överlämnat två mellan kommissionen för Kungl.

Maj:t och kronan, å ena sidan, samt borgarråden Y. Larsson och H. Sandberg
samt f. d. borgarrådet, direktören C. Juhlin Dannfelt såsom delegerade
för Stockholms stad, å andra sidan, upprättade förslag till avtal mellan kronan
och Stockholms stad, med tillhörande kartor, stadsplaneförslag och beskrivningar.
Det ena avtalet, dagtecknat den 22 februari 1928 och i det
följande benämnt »Kanslihus-Kungsholmsavtalet», innefattar en reglering
av dels vissa frågor, som sammanhänga med det nya kanslihusets åvägabringande,
dels vissa stadsplane- och markregleringsfrågor, berörande kronans
fastigheter å Kungsholmen, dels ock vissa kronans och Stockholms stads
mellanhavanden rörande de av generaltullstyrelsen nu disponerade fastigheterna
i kvarteret Argus vid Skeppsbron. Det andra avtalet, daterat den 17 mars
1928 och i det följande benämnt »Ladugårdsgärdesavtalet», avser en principiell
uppgörelse mellan kronan och staden rörande grunderna för Ladugårdsgärdets
intagande i stadsplanen i och för exploatering.

över de upprättade avtalen hava utlåtanden avgivits av riksmarskalksämbetet,
justitiekanslersämbetet, arméförvaltningen, medicinalstyrelsen, byggnadsstyrelsen,
kammarkollegium, statskontoret, generaltullstyrelsen, mynt- och
justeringsverket samt djurgårdskommissionen, den sistnämnda endast beträffande
Ladugårdsgärdesavtalet.

Stockholms stadsfullmäktige hava den 7 maj 1928 beslutat

1) att för sin del godkänna det mellan kronans fastighetskommission och stadens
delegerade den 22 februari 1928 träffade villkorliga avtal angående vissa
markbyten mellan kronan och staden samt lämna fastighetsnämnden i uppdrag
att betala den staden åliggande mellangiften med lånta medel samt att i övrigt
verkställa avtalet; samt

2) att för sin del — under förutsättning att det under I omförmälda villkorliga
avtalet bleve av Kungl. Maj :t och riksdagen godkänt ■—

godkänna den mellan kronans fastighetskommission och stadens delegerade
den 17 mars 1928 träffade villkorliga överenskommelsen rörande grunderna
för Ladugårdsgärdes exploatering, att gälla intill dess ny eller ändrad lagstiftning
angående förhållandet mellan kommun och markexploatör träder i kraft,
samt under de förbehåll i övrigt, som av stadskollegiet i utlåtandet angivits.

Det mellan fastighetskommissionen och Stockholms stads delegerade träf- Kanslihus—
fade Kanslihus-Kungsholmsavtalet innebär beträffande området för det nya ~holms
kanslihuskomplexet i huvudsak ingen annan ändring i förhållande till kansli- avtalet.

4

Statsutskottets utlåtande Nr 180.

husdelegerades förslag än att Stockholms stad icke överlåter gamla rådhuset
samt att av det nuvarande kvarteret Mars en smal remsa om 80 kvadratmeter
utmed Rådhusgränden utlägges till nämnda gränd, varemot kvarteret utmed
Kanslikajen ökas med en smal kil om 95 kvadratmeter.

Kronan skall till staden överlåta — förutom de i kanslihusdelegerades förslag
avsedda områdena, nämligen dels den del av nuvarande kanslihustomten,
som skall utläggas till Myntgatan, dels de för Hantverkaregatans breddning
erforderliga delarna av fastigheten nr 1 och 4 i kvarteret Munklägret samt
av fastigheterna nr 1 och 2 i kvarteret Bergamotträdet ävensom fastigheterna
nr 2 och 3 i kvarteret Päronträdet, den förra jämte densamma tillkommande
rätt till strand, vatten och utfyllningar i sjön Mälaren, dels ock
fastigheten nr 1 i kvarteret Brandklipparen —- ej mindre fastigheterna nr 5,
6, 7 och 11 i kvarteret Göken samt en i samma kvarter invid Hantverkaregatan
och tomten nr 7 belägen tomtdel om 297.9 kvadratmeter, allt jämte dessa fastigheter
tillkommande rätt till strand, vatten och utfyllningar i sjön Mälaren, än
även viss del av fastigheten nr 5 och 17 i kvarteret Mälaren (Konradsberg).

Härutöver innefattar avtalet biläggande av tvistigheter mellan kronan och
staden rörande vissa markområden, till vilka bägge parterna gjort anspråk
på äganderätten, nämligen ett område av kvarteret Bergamotträdet och Asplunden
utmed Pilgatan, vissa områden vid västra och södra gränserna av tomten
nr 4 i kvarteret Munklägret, fastigheten nr 3 och 7 kvarteret Argus samt
vissa markområden inom och invid området för det nya kanslihuset.

Följande av kronan till staden överlåtna fastigheter m. m. ingå i bytet med
nedanstående belopp:

del av kv. Vulcanus (för breddning av Myntgatan)................kr. 108,000

Brandklipparen n:r 1 (Kronprinsens stall).................... » 2 600,000

del av tomten n:r 1 kv. Munklägret (Kungl. Myntet):

mark................................... , 145,500

byggnader................................. > 183,000

delar av tomten n:r 4 i kv. Munklägret (Eirasjukhuset), mark till vidgning av Hantverkaregatan
................................ > 102,600

d:o d:o till vidgning av Parmmätaregatan.................... > 21,400

del av kv. Bergamotträdet (Garnisonssjukhuset).................. > 117,200

Päronträdet n:r 2............................... > 285,000

» >3............................... » 200,000

Göken n:ris 5, 6, 7, 11, samt tomtdel invid n:r 7 (Svea ingenjörkårs kasern) .... > 4 200,000

del av kv. Mälaren n:r 5 och 17 (Konradsberg).................. » 600,000

kronans rätt till byggnader å kv. Argus n:ris 3 och 7 (Tullhuset)......... > 525,000

Summa kronor 9,087,700

Nedannämnda av staden till kronan överlåtna fastigheter hava i bytet ingått
med följande värden:

kv. Mars n:r 2 och 4 (Gamla polishuset), mark..................kr. 489,000

byggnader.....................•........... > 252,000

del av kv. Mars n:r 3 och 5 (Gamla rannsakningsfängelset)............ > 499,700

del av kanslikajen............................... » 97,800

del av Garvaregatan.............................. > 105,000

mark söder och sydväst om kv. Asplunden ................... > 378,000

Summa kronor 1,821,500

Då staden för biläggandet av vissa tvister rörande mark inom och invid
området för det nya kanslihuset samt kronans fastigheter inom kvarteren

Statsutskottets utlåtande Nr 180.

5

Munklägret, Asplunden och Bergamctträdet därjämte skall vid uppgörelsen
tillgodoräknas ett kontant belopp av 404,200 kronor, uppgår den mellangift,
som staden skulle utgiva till kronan, till 6,862,000 kronor.

Tillträdet av de överlåtna fastigheterna skall ske den 1 oktober 1928. Dock
skall staden tillträda fastigheten nr 1 i kvarteret Brandklipparen och fastigheterna
nr 3 och 7 i kvarteret Argus den 1 oktober 1932 respektive den 1 oktober
1934, eller, om kronan senast den 1 oktober 1931 respektive den 1 oktober
1933 tillsäger staden därom, den 1 oktober 1933 respektive den 1 oktober
1937. Området i kvarteret Mälaren skall tillträdas den 1 oktober 1933, med
rätt för staden att tidigare, sex månader efter tillsägelse tillträda detsamma,
och det för Myntgatans breddning erforderliga området av kvarteret Vulcanus
första dagen i andra månaden efter det den därå nu befintliga byggnaden blivit
av kronan borttagen.

Byggnad, plank och staket å sistnämnda område samt å de för Hantverkaregatans
breddning upplåtna områdena av fastigheterna nr 1 och 4 i kvarteret
Munklägret (Kungl. Myntet och sjukhuset Eira) samt fastigheterna nr 1 och
2 i kvarteret Bergamotträdet (Garnisonssjukhuset) medfölja ej i överlåtelsen.
Kronan skall på egen bekostnad borttaga byggnaden å området i kvarteret Vulcanus
(nuvarande kanslihuset) i samband med kanslihusets förestående ombyggnad
och byggnaden, det s. k. Owenska huset, å Myntets tomt senast ett
år efter tillsägelse, vilken ej får ske tidigare än å omförmälda tillträdesdag,
den 1 oktober 1928.

Stadens mellangift å 6,862,000 kronor skall erläggas med 509,000 kronor
den 1 oktober 1929, med 840,000 kronor den 1 oktober vart och ett av åren 1930
-—1932 samt med respektive 2,600,000, 108,000, 600,000 och 525,000 kronor å
tillträdesdagarna för de med motsvarande belopp i bytet ingående fastigheterna
nr 1 i kvarteret Brandklipparen, områdena i kvarteren Vulcanus och Mälaren
samt fastigheterna i kvarteret Argus.

För arkadanordning i det nya kanslihuset utmed Myntgatan mellan Mynttorget
och Myntgränden samt för underhåll av denna anordning utom golv
skall staden till kronan utbetala 100,000 kronor.

Kronan skall för utläggande av mark från nuvarande kanslihustomten till
breddning av Myntgatan erlägga gatumarksersättning med 27,000 kronor.

Ersättning för mark till vidgning av Myntgatan i övrigt och Hantverkaregatan
samt Parmmätaregatan och Kungsholms hamnplan framför kronan nu
tillhöriga eller genom detta avtal av kronan förvärvade fastigheter skall utgå
i den ordning, som lag bestämmer.

Däremot skall gatumarksersättning icke utgå från de kronan nu tillhöriga
eller genom detta avtal av kronan förvärvade områdena för mark, som enligt
de i detta avtal förutsatta båda stadsplaner rörande Kungsholmen skall utläggas
dels till Norr Mälarstrand, Pilgatan samt den nya gatan mellan Garvaregatan
och Hantverkaregatan, dels ock till Lindhagensgatan, Drottningholmsvägen
och Mariebergsgatan.

Beträffande det nu framlagda Kanslihus-Kungsholmsavtalet har departementschefen
anfört följande:

6

Statsutskottets utlåtande Nr 180.

»Sedan lång tid tillbaka förefinnas mellan kronan och Stockholms stad
åtskilliga ekonomiska mellanhavanden, beträffande vilka på senare tid behovet
av en definitiv reglering alltmer framträtt. Särskilt är detta förhållandet
beträffande ett flertal svävande frågor rörande inom Stockholms stad
belägna markområden. Bland dessa spörsmål äro vissa markfrågor å Kungsholmen,
vilka nära sammanhänga med viktiga stadsplanespörsmål av trängande
natur. Ett ändamålsenligt ordnande av de kronans fastigheter berörande
huvudtrafiklederna å södra Kungsholmen — Hantverkaregatan och
Norr Mälarstrand — vilka på grund av bebyggelsens utveckling åt väster blivit
otillräckliga, anses nämligen ofrånkomligt, och frågan härom har redan
länge varit föremål för myndigheternas handläggning, utan att slutligt resultat
ernåtts. Starka betänkligheter hava därvid gjorts gällande mot att upprättade
stadsplaneförslag, avseende breddning av Hantverkaregatan och Norr
Mälarstrands framdragande från Kungsholmstorg västerut till Rålambstorg,
skulle fastställas, utan att dessförinnan klarhet vunnits angående stadsplanereglering
i erforderlig utsträckning av de mellan dessa gator belägna, delvis
kronan tillhöriga områdena. En definitiv reglering av dessa frågor är sålunda
av stor betydelse för staden, som därigenom skulle beredas möjlighet att lösa
de trängande trafikproblemen i dessa delar av Kungsholmen. Men även för
kronan är ett ordnande av markfrågan i denna stadsdel av vikt. Kronan äger
här betydande marktillgångar, vilka äro avsedda att i en eller annan form
exploateras i enlighet med särskilda, av riksdagen tidigare därom fattade beslut,
och de påräknade försäljningsmedlen hava delvis redan i förväg disponerats
för särskilda ändamål. För att kronan skall kunna draga nytta av dessa
i huvudsak räntelösa markområden, är det emellertid nödvändigt, att sådana
åtgärder träffas, att den av riksdagen beslutade användningen av desamma
möjliggöres och underlättas. En dylik exploatering påkallas även av det skälet,
att statsverket, som till största delen av tillfälliga lånemedel bestritt kostnaderna
för ovanberörda särskilda ändamål, årligen nödgas gälda ränta å dessa
medel med ej obetydliga belopp.

Men även andra såväl kronan som staden berörande markfrågor äro i behov
av en lösning inom den närmaste tiden. Främst är därvid att märka den markfråga,
som uppkommit i samband med strävandena att bereda nya lokaler för
Kungl. Majrts kansli. Behovet av större och ändamålsenligare lokaler för
kansliet är uppenbart; detta behov, som förefunnits sedan årtionden tillbaka,
har med åren blivit alltmera trängande. Av alla de utredningar, som verkställts
i denna fråga, har framgått, att det enda tillfredsställande sättet att lösa
frågan är att uppföra en nybyggnad. Beträffande läget för en dylik nybyggnad
torde tvivel ej råda om att platsen för det nuvarande kanslihuset är den
för en regeringsbyggnad lämpligaste. I fråga om möjligheten att därstädes
åstadkomma en i avseende å utrymme tillräcklig nybyggnad har den anordnade
tävlingen givit vid handen, att inom området mellan Mynttorget, Myntgatan,
Rådhusgränden och Kanslikajen, d. v. s. inom kvarteren Vulcanus och Mars
kan åstadkommas en byggnad, tillräcklig för Kungl. Maj:ts kansli — med
undantag av utrikesdepartementet, vilket icke avsetts skola förläggas dit, och

Statsutskottets utlåtande Nr ISO.

ett större departement — samt med erforderlig lokalreserv för de i byggnaden
inrymda departementen. Då lokaler för ett dylikt större departement, försvarsdepartementet,
redan nu finnas i närheten av kanslihuset, torde den omständigheten,
att icke, såsom ursprungligen varit avsett, alla departementen utom
utrikesdepartementet kunna förläggas till den nya kanslihusbyggnaden, icke
behöva innebära någon olägenhet av avgörande betydelse. Jag anser mig därför
böra förorda, att ny byggnad för Kungl. Maj :ts kansli uppföres samt att
denna byggnad förlägges till kvarteren Yulcanus och Mars. För att sistnämnda
kvarter må kunna tagas i anspråk för dylikt ändamål, erfordras emellertid
klarhet i vissa i samband därmed stående stadsplanefrågor ävensom beträffande
den mellan kronan och staden oavgjorda frågan om äganderätten till vissa
delar av kvarteret Mars m. in.

Genom det nu framlagda Kanslihus-Kungsholmsavtalet och de i samband
därmed upprättade stadsplaneförslagen vinnes en definitiv reglering av alla
dessa frågor. Staden erhåller sålunda möjlighet att genom Norr Mälarstrands
framdragande västerut och Hantverkaregatans breddning lösa de aktuella trafikfrågorna
å södra Kungsholmen, varjämte lättnad i trafiksvårigheterna vid
Tegelbacken kan beredas genom stadens förvärvande av fastigheten nr 1 i
kvarteret Brandklipparen. För kronan möjliggöras exploateringen av dess betydande
fastigheter inom kvarteret Göken samt erforderlig reglering av dess
fastigheter inom kvarteren Bergamotträdet och Asplunden. Vidare kan för
kronan ernås en ändamålsenlig lösning av frågan om nybyggnad för Kungl.
Maj :ts kansli samtidigt som en välbehövlig breddning av Myntgatan kan åvägabringas.
Slutligen vinnes en uppgörelse i rådande tvister mellan kronan och
staden rörande åtskilliga markområden å Kungsholmen och inom staden mellan
broarna. Även om de i avtalet innefattade marköverlåtelserna från kronan till
staden medföra kostnader för anskaffande helt eller delvis av nya ämbetslokaler
för vissa av nämnda marköverlåtelser berörda ämbetsverk, synas mig fördelarna
av att på sätt i avtalet överenskommits erhålla en uppgörelse i stort
beträffande så många, delvis tvistiga mellanhavanden mellan kronan och
Stockholms stad vara så stora, att jag anser mig kunna tillstyrka ett godkännande
för kronans del av avtalet i fråga.

Såsom nyss omförmälts tarvas, därest avtalet blir slutligen godkänt, åtgärder
för anskaffande helt eller delvis av nya lokaler för vissa statens ämbetsverk,
nämligen för ecklesiastikdepartementet, mynt- och justeringsverket, generaltullstyrelsen
och vissa avdelningar av arméförvaltningen, ävensom för
viss lantförsvaret tillhörig materiel. För ecklesiastikdepartementet skulle lokaler
beredas i det av mig här ovan förordade nya kanslihuset. Vad beträffar
mynt- och justeringsverket, skulle nya lokaler i stället för de av verket i det
Owenska huset disponerade behöva vara iordningställda redan före den 1 oktober
1929. Emellertid torde det bliva nödvändigt att underkasta verkets lokalfråga
i dess helhet en ingående utredning, vilken synes böra verkställas av
byggnadsstyrelsen i samråd med nämnda verk samt bedrivas så, att därav föranledda
förslag kunna föreläggas 1929 års riksdag. I avvaktan på ett definitivt
ordnande av denna lokalfråga lärer verkets lokalbehov provisoriskt kun -

8

Statsutskottets utlåtande Nr 180.

na tillgodoses antingen så, att staden lämnar kronan medgivande att erforderlig
tid efter den 1 oktober 1929 fortfarande få nyttja det Owenska huset, eller
ock genom tillfällig flyttning av verkets kontrollavdelning till annan fastighet.
Vidkommande övriga ovan omförmälda lokalfrågor synas särskilt med hänsyn
till att god tid för deras ordnande förefinnes svårigheter därutinnan icke behöva
uppstå; i fråga om tillgodoseendet av generaltullstyrelsens lokalbehov
torde byggnadsstyrelsen böra anbefallas att efter samråd med nämnda ämbetsverk
verkställa utredning och inkomma med förslag.

Vad slutligen beträffar dispositionen av de till följd av avtalet till kronan
inflytande penningmedlen, vilka av staden skola erläggas successivt i olika
poster, torde dessa medel i enlighet med vad riksdagen förutsatt böra användas
i första hand till återbetalning av det anslag av tillfälliga lånemedel å 4,000,000
kronor, som på sätt förut nämnts anvisats på tilläggstat för år 1918, samt därefter
till täckande av de av fastighetskommissionen omförmälda förskotten å
sammanlagt 1,217,839 kronor 51 öre och vidare till bestridande av den gatumarksersättning
å 27,000 kronor, som kronan enligt avtalet skall utgiva till staden
för breddning av Myntgatan utmed kvarteret Vulcanus. Återstående belopp,
1,617,160 kronor 49 öre, synes lämpligen böra i sinom tid tillföras statsverkets
fond för anordnande av lokaler för statens ämbetsverk i huvudstaden för att på
sådant sätt komma till användning för de byggnadsföretag, som på grund av
ifrågavarande avtal bliva erforderliga.»

ds- Beträffande det mellan fastighetskommissionen och Stockholms stads delegerade
träffade Ladugårdsgärdesavtalet anför fastighetskommissionen till en
början följande:

Med hänsyn till gällande offentligrättsliga såväl som privaträttsliga bestämmelser
hade Ladugårdsgärdesavtalet befunnits böra givas den form, det nu
erhållit. Det utstakade vissa allmänna grunder rörande kronan-markägarens
samt stadens förpliktelser beträffande antagandet samt genomförandet av stadsplan
för det ifrågavarande området, men förutsatte träffandet av särskilda, i
anslutning till det nu slutna avtalet utformade bestämmelser rörande de olika
delområdenas intagande i stadsplan.

Avtalet förbunde på grund av nyss angivna offentligrättsliga lagbestämmelser
icke formligen staden att intaga någon del av Norra Djurgården i stadsplan.
Men genom att i avtalet reglerats mellan kronan-markexploatören och
staden de ekonomiska konsekvenserna av det nu ifrågavarande områdets intagande
i stadsplan, undanröjdes för staden skälig anledning att motsätta sig områdets
intagande i stadsplan. Vidare kunde framhållas betydelsen av att Kungl.
Maj :t, som ju å ena sidan utgjorde högsta stadsplanemyndighet och å andra
sidan företrädde kronan, vid en sasom högsta stadsplanemyndighet företagen
prövning av blivande stadsplanefragor rörande den del av Djurgården, avtalet
avsåge, kunde såsom företrädare för kronan hänföra sig till vad avtalet innehölle.

Avtalet avser den del av Norra Djurgården, vilken å den vid statsrådsprotokollet
fogade kartan avgränsats med grön linje, eller i huvudsak den sydost
om Sturevägen belägna delen av Norra Djurgården. Denna del omfattar 1) de
åt Livregementet till häst, Svea artilleriregemente, Svea livgarde, Göta livgarde,
f. d. Livregementets dragoner upplåtna områdena, 2) hela Ladugårdsgärdet,
Smeds- och Kampementsbackarna, Borgen, Drottningberget. Lindar -

statsutskottets utlåtande Nr 180.

9

ängsknösen samt Kaknäs skjutbaneområde, vilka områden enligt kontrakt äro
upplåtna till de militära myndigheterna, 3) utarrenderade Djurgårdslägenhet.
erna Lido, Bergshyddan, Djurgårdsbrunn, Djurgårdsbrunns värdshus, Rosenhill,
Johansdal och Fridhem, 4) norr och väster härom mot Stockholms stads
blivande gläns belägna skogsområden, 5) Djurgårdsarbetareboställena Grindstugan,
Bergstugan och Lilla Sjötullen samt 6) Valhallavägens alléområde, som
för närvarande är upplåtet till staden mot årlig avgift till Djurgårdskassan,
delar av de till Tekniska högskolan, Sophiahemmet och Stadion upplåtna områdena
samt det å nämnda karta med röd färg betecknade området norr om
Karlavägen, det s. k. Karlaplansområdet.

Härom anför fastighetskommissionen:

Vid övervägande av frågan, vilka delar av Djurgården, som borde intagas i
stadsplan, hade kommissionen stannat för en lösning, enligt vilken stadsplaneavtalet
skulle omfatta i huvudsak den del av Norra Djurgården, som vore belägen
sydost om Sturevägen. Kommissionen hade därmed åsyftat att möjliggöra
en av ekonomiska skäl för kronan nödvändig successiv exploatering av
vissa Djurgårdsområden, samtidigt som en väl även ur Stockholms stads synpunkt
önskvärd utvidgning skedde av stadsplaneområdet över ifrågavarande
område. Men kommissionen hade vidare föreställt sig, att just genom detta områdes
öppnande för exploatering och stadsbebyggelse såväl övriga delar av
Norra Djurgården som ock Södra Djurgården skulle kunna i möjligaste mån
skyddas mot vidare exploatering och sålunda huvudsakligen bevaras som naturparks-
och folkparksområden.

Enligt avtalet skall kronan vid exploatering av ifrågavarande område, innan
fråga om stadsplan av kronan väckes, låta i samråd med stadens myndigheter
utarbeta förslag till stadsplan för delområde efter delområde, vilket, där icke
särskilda förhållanden annat påkalla, bör omfatta en areal av omkring sjuttiofem
hektar.

Vida,re stadgas, att kronan skail till staden utan ersättning överlåta för gator,
allmänna platser och stadens offentliga byggnader enligt fastställd stadsplan
erforderlig mark, motsvarande högst en tredjedel av hela områdets areal. Skulle
enligt fastställd stadsplan för angivna ändamål erfordras ytterligare mark,
avstår kronan denna till staden mot ersättning med belopp, som i brist på
åsämjande bestämmes i den ordning, som då gällande stadsplanelagstiftning
föreskriver i fråga om värdering av gatumark, som till staden skall avstås.

Beträffande dessa bestämmelser anför fastighetskommissionen följande:

Avtalet innebure i vad avsåge avståendet av mark för gator, parker och andra
allmänna platser, att de ekonomiska konsekvenserna av vissa områdens inom
ifrågavarande avsnitt av Djurgården utläggande till park och dylikt icke komme
att utöver en viss gräns falla på kronan utan fördelas mellan kronan och
Stockholms stad. I den mån parkreservationerna inom det i avtalet angivna
området befunnes icke kunna jämte gator och övriga allmänna platser samt
tomter för stadens offentliga byggnader hållas inom den överenskomna gränsen
av 33V3 procent av områdets totala areal, skulle staden enligt avtalet ersätta
kronan den överskjutande arealen.

Då kronans skyldighet att inom det nu ifrågavarande området utan ersättning
tillhandahålla mark för parker, gator och stadens offentliga byggnader
begränsats på angivet sätt, hade detta skett under beaktande av att kronan

10

Statsutskottets utlåtande Nr 180.

omedelbart invid exploateringsområdet utan ersättning för parkändamål uppläte
synnerligen avsevärda arealer såväl på Norra Djurgården i övrigt som å
Södra Djurgården. Erinras borde också, att kronan tillgodosett Stockholms
stads parkbehov genom upplåtandet av högst avsevärda och dyrbara områden
även på åtskilliga andra håll inom och omedelbart invid Stockholm än å Djurgården.
Inom ingen av rikets städer torde kronan i sådan utsträckning som
just inom Stockholm, utan någon avsevärdare kostnad för kommunen, tillhandahålla
för kommunen erforderliga parkområden.

Såsom av avtalet jämte tillhörande karta framginge, innebure detsamma en
revidering av de grunder, vilka vid 1905 och 1906 års riksdagar godkändes
rörande stadsplaneläggandet av det s. k. Karlaplansområdet, däri inberäknat
gamla veterinärinstitutets område. Vid genomförandet av stadsplan för sagda
område hade nämligen av detsamma till gator och allmänna platser utlagts så
stor andel, att från riksdagens och dess revisorers sida med styrka gjorts gällande,
att denna andel icke varit rimlig.

Det nu träffade avtalet innebure i punkt 2 det medgivandet från stadens sida,
att i den mån kronan inom Karlaplansområdet till gator och allmänna platser
avstått mer än en tredjedel av området, detta skulle tillgodoräknas kronan, så
snart av det till exploatering i avtalet nu avsedda området minst sjuttiofem
hektar av den väster om den å kartan angivna linjen d—e, d. v. s. Banérgatans
förlängning norrut, belägna marken intagits i stadsplan.

Av bestämmelserna i sagda punkt 2 framginge, att vid den avsedda exploateringen
kronans och stadens mellanhavanden beträffande jämväl det s. k. Valhaliavägens
alléområde skulle slutligt regleras. Alléområdet vore för närvarande
upplåtet till staden mot en årlig avgäld av allenast 2,660 kronor, samt finge av
kronan återtagas endast för så vitt och i den mån detsamma erfordrades för
statligt ändamål. Enligt den nu träffade överenskommelsen skulle sagda avgäld
upphöra att utgå från och med det överenskommelsen blivit av Kungl.
Maj :t och kronan samt Stockholms stad slutligt godkänd (punkt 2 sista stycket)
. Däremot svarade, att alléområdet — till den del det vore beläget väster om
Sturevägen tillsammans med viss intilliggande, av Stadion, Sofiahemmet och
Tekniska högskolan disponerad mark — skulle inräknas i exploateringsområdet
och alltså, i den mån detsamma i stadsplan utlades till gata (allé eller plantering),
gå i avräkning på den tredjedel av exploateringsområdet, som staden
för dylikt ändamål ägde att utan ersättning erhålla av kronan.

Ytterligare torde i detta sammanhang böra påpekas, att vid uträknandet av
den areal, som staden ägde utan ersättning erhålla för gator, allmänna platser
samt stadens offentliga byggnader, skulle inräknas halva bredden av de gator
i övrigt, vilka, å kartan belagda med gul färg, låge i gränsen av det nu föreslagna
exploateringsområdet.

Beträffande dettas gränser kunde tillika framhållas, att därest gränsen framginge
i viss för allmän trafik upplåten, men i stadsplan ej ingående väg, till
expolateringsområdet räknades hälften av sådan väg.

I syfte att för staden underlätta likvideringen av den mark, som för gator
och dylikt erfordras utöver en tredjedel av hela områdets areal, innehåller avtalet
vissa bestämmelser om rättighet, för staden att ersätta sådan mark med
viss staden tillhörig fast egendom. I sådant hänseende stadgas nämligen, att
staden skall äga helt eller delvis ersätta den avstådda marken antingen, efter
värdering i den ordning i fråga om bestämmandet av kontant ersättning stadgats,
med sådan kvartersmark inom det å kartan med brun färg betecknade området
vid Kaknäs, vilken enligt fastställd stadsplan äger anslutning till kronans

Statsutskottets utlåtande Nr 180.

11

mark, eller ock med annan sådan fastighet inom stadens planlagda område,
vilken skäligen kan såsom vederlag godtagas, eller, om den avstådda marken
är belägen öster om linjen a—b—c, d. v. s. öster om f. d. Livregementets dragoners
kasernetablissement och Drottningberget, kvadratmeter mot kvadratmeter
med så belägen kvartersmark efter kronans val inom det å kartan med
brun färg betecknade området, som nyss är sagt; och skall kronan äga tillträda
marken så snart efter fastställandet av stadsplan för delområde den av kronan
avstådda markens areal kunnat till sia storlek bestämmas.

Beträffande bestämmelsen om ersättning för mark »öster om linjen a—b—c»
anför fastighetskommissionen:

Denna bestämmelse åsyftade att underlätta för staden att till park i stadsplan
avsätta och därefter till kronan likvidera en markremsa utmed Djurgårdsbrunnskanalen
och Djurgårdsbrunnsviken från Värtan och fram till f. d. Livregementets
dragoners kasern. Bestämmelsen hade synts kommissionen godtagbar,
enär i förevarande fall den av kronan avstådda och den av staden i ersättning
lämnade marken kunde rimligen åsättas ungefär enahanda värde.
Från stadens sida hade ifrågasatts, att staden skulle med mark inom det å
kartan med brun färg betecknade området få likvidera »överskottsmark» jämväl
inom det område utmed Djurgårdsbrunnsviken, som omfattade sagda kasernområde
jämte området väster därom utmed Djurgårdsbrunnsviken fram till den
s. k. diplomatstaden. Detta förslag hade tydligtvis utgått från den förutsättningen,
att jämväl ifrågavarande strandremsa skulle i stadsplanen intagas
som park.

Då kommissionen för sin del funnit sig icke kunna tillmötesgå detta förslag,
hade detta berott bland annat därpå, att kommissionen icke ansett det lämpligt
att genom godtagandet av sagda förslag redan nu så att säga giva på
hand, att ifrågavarande område skulle i blivande stadsplan utläggas till park.
Kommissionen hade nämligen icke kunnat undgå att fästa sig vid att kasernområdet
jämte övriga delar av strandremsan i fråga rätt väl kunde lämpa sig
för offentlig byggnad samt utställnings- och demonstrationsområde, vartill
det såväl inom den närmaste framtiden komme att användas som ock i det
av Djurgårdskommissionen utarbetade förslaget till skelettstadsplan ifrågasatts.

Det syntes då vara för både kronan och Stockholms stad föga önskvärt att
nu, innan utredning i ämnet förelåge, träffa en överenskommelse, som i sig
innebure ett ståndpunktstagande emot de framkomna planerna på ifrågavarande
områdes reserverande för angivna ändamål.

Avräkning av det ersättningsbelopp, som staden skall till kronan utgiva,
skall äga rum första gången tjugufem år efter den första härefter skeende fastställelsen
av stadsplan för delområde och därefter vart tjugufemte år. Den
första avräkningen skall omfatta samtliga de stadsplaner, vilka härefter och
intill sagda dag komma att fastställas, och en var senare avräkning de stadsplaner,
vilka blivit fastställda efter tidpunkten för närmast föregående avräkning.

Fästighetskommissionen anför i denna del, att bestämmelserna om såväl avräkningsperiodens
längd — 25 år — som ock normalarealen för stadsplanedelområde
— omkring 75 hektar — tillkommit huvudsakligen ur utjämningssynpunkt.
Inom olika parceller av exploateringsområdet torde nämligen behovet
av mark för gator, allmänna platser och stadens offentliga byggnader komma

12

Statsutskottets utlåtande Nr 180.

att växla högst väsentligt. Genom nyssnämnda bestämmelser komme staden
emellertid att ernå en ur avräkningssynpunkt önskvärd utjämning mellan olika
stadsplaneområden.

Kostnaderna för iordningställande av gator och andra allmänna platser inom
område, för vilket stadsplan fastställes, skola fördelas så, att staden bekostar
iordningställande av parker och likartade planteringar samt kronan bekostar
iordningställande av gator, av andra allmänna platser än parker ävensom av
alléområde, enstaka träd, gräsmattor och dylikt, tillhörande gator, dock i fråga
om beläggning och plantering endast intill halva gatubredden, eller högst nio,
i visst fall tolv meter, utmed tomt i kronans hand.

Kostnaderna för kloakledningar skola inom område, för vilket stadsplan härefter
fastställes, bestridas av kronan med iakttagande av att ersättningsskyldighet
endast må avse kloakledning, som anlagts efter fastställandet av stadsplan
för området i fråga, och att kronan icke må belastas med större andel av
kostnaderna än som kan anses belöpa å avloppet från området, jämfört med
avloppet från andra områden, för vilka kloakledningen tilläventyrs jämväl är
avsedd.

Därest kronan så önskar, må nu nämnda arbeten för gator och dylikt, vilka
i viss utsträckning skola bekostas av kronan, utföras genom kronan och under
sedvanligt entreprenörsansvar.

Skulle förutsättningarna för denna överenskommelse genom ny lagstiftning
angående förhållandet mellan kommun och markexploatör eller på grund av
andra nytillkommande omständigheter så väsentligt förändras, att överenskommelsen
icke längre kan anses skälig, skola mellan kronan och staden upptagas
förhandlingar om jämkning av överenskommelsen med hänsyn härtill.

Slutligen framhåller fastiglietskommissionen, att därest avtalet vunne slutligt
godkännande, åtgärder snarast möjligt torde böra vidtagas i syfte att
bringa den avsedda exploateringen i verkställighet. Sålunda syntes böra upprättas
en exploateringsplan och i det sammanhanget avgöras bland annat, i vad
mån och i vilken ordning dels militärens dispositionsrätt över de ifrågavarande
områdena borde upphöra, dels Djurgårdsförvaltningens vård och inseende över
området borde upphöra samt Djurgårdskassan eventuellt beredas ersättning
för mistade inkomster, dels av vilken myndighet exploateringen borde handhavas,
dels ock huru de med exploateringen förenade kostnaderna skulle bestridas
samt huru de vid exploateringen inflytande medlen skulle disponeras.

Departementschefen har beträffande förevarande avtal med staden bl. a. anfört,
hurusom detsamma avsåge exploaterandet av de delar av Norra Djurgården,
som vore belägna norr om östra delen av Östermalm, Djurgårdsbrunnsviken
och Djurgårdsbrunnskanalen. Genom avtalet möjliggjordes sålunda en för
kronan behövlig exploatering av ytterligare mark å Norra Djurgården samtidigt
som större utsikt vunnes att bevara övriga delar av Djurgården såsom natur-
och folkpark. För Stockholms stad tillgodosåges det nu föreliggande behovet
av ytterligare mark för stadsbebyggelsens utveckling över Ladugårdsgärdet,
vilket omedelbart anslöte till den nordöstra delen av Östermalm. Därjämte
möjliggjordes för staden att få frågorna om tillfartsvägar över Norra

Statsutskottets utlåtande Nr 180. 13

Djurgården till frihamnen och de genom särskild överenskommelse år 1918 förvärvade
områdena vid Kaknäs på ett definitivt sätt ordnade.

Genom beslut den 22 oktober 1927 uppdrog Kungl. Maj:t åt byggnadsstyrelsen
att efter samråd med vederbörande statsdepartement på grundval av utav
förste pristagarna i tävlingen om nybyggnad för Kungl. Maj :ts kansli, arkitekterna
G. Clason och W. Gahn upprättade skissförslag till sådan nybyggnad
samt efter överarbetning av tidigare uppgjort förslag till plandisposition av
utrymmena inom byggnaden utarbeta och till Kungl. Maj :t inkomma med ett
av kostnadsberäkningar åtföljt förslag till ifrågavarande nybyggnad.

Med skrivelse den 19 januari 1928 har byggnadsstyrelsen överlämnat ett av
arkitekterna Clason och Gahn upprättat, å 17 ritningar med tillhörande kortfattad
beskrivning framställt förslag till nytt kanslihus ävensom en inom styrelsens
byggnadsbyrå verkställd beräkning av kostnaderna för förslagets genomförande.

Enligt det sålunda framlagda förslaget, som upprättats i samråd med vederbörande
statsdepartement, skall byggnaden förläggas inom kvarteren Vulcanus
och Mars med de ändringar av kvartersgränserna, som överenskommits i det av
departementschefen förordade Kanslihus-Kungsholmsavtalet.

I fråga om dispositionen av byggnaden m. m. har byggnadsstyrelsen anfört
följande:

»I den föreslagna huvudbyggnaden skulle beredas plats för justitie-, finansoch
jordbruksdepartementen samt statsrådsberedningen, i den södra flygelbyggnaden
för kommunikations- och handelsdepartementen samt i den norra flygelbyggnaden
för social- och ecklesiastikdepartementen. Utöver de tjänstelokaler,
som skulle tilldelas statsrådsberedningen och de olika departementen, skulle
varje departement erhålla två större kommittérum ävensom i de flesta fall ett
antal reservrum, varjämte skulle anordnas frukostlokaler samt två vaktmästarlägenheter.

Med avseende å reservutrymmena får byggnadsstyrelsen erinra därom, att
i det av kanslihusdelegerade år 1926 framlagda omarbetade förslaget i frågan,
varöver byggnadsstyrelsen den 15 oktober 1926 avgav infordrat utlåtande,
réservutrymmena beräknades uppgå till 42 ä 48 rum med en golvyta av sammanlagt
760 kvadratmeter, vartill emellertid skulle komma ett till följd av
tjänsteindragningar inom departementen uppkommet reservutrymme, som av
byggnadsstyrelsen beräknades till 30 rum. Med de jämkningar beträffande
de olika departementens lokalutrymmen, som gjorts i det nu framlagda förslaget,
skulle det sammanlagda antalet reservrum uppgå till omkring 30. Genom
minskning av kommittérummens antal, så att varje departement endast
finge ett sådant rum, samt genom slopande av frukostlokalerna skulle emellertid
kunna erhållas en ytterligare reserv av omkring 18 rum.

I detta sammanhang får byggnadsstyrelsen meddela, att regeringsrätten i
skrivelse till byggnadsstyrelsen den 17 november 1927 framhållit, att, då uppförandet
av nybyggnad för Kungl. Maj :ts kansli vid Mynttorget vore nära förestående
och det på. grund av regeringsrättens med statsdepartementen delvis
gemensamma kansli måste anses önskvärt, att regeringsrättens ämbetslokaler
förlädes så^nära Kungl. Maj:ts kansli som möjligt, i samband med nämnda
byggnadsfråga syntes böra komma under övervägande, huruvida icke viss
särskild del av det tilltänkta nya byggnadskomplexet lämpligen borde reserveras

Kanslihus frågan.

14

Statsutskottets utlåtande Nr 180.

för regeringsrättens räkning. Med anledning härav får byggnadsstyrelsen,
utan att vilja nu uttala sig rörande en definitiv lösning av regeringsrättens lokalfråga,
framhålla, att regeringsrättens lokalbehov tillsvidare skulle kunna tillgodoses
inom omförmälda reservutrymmen, men att en sådan anordning dock
förutsätter vissa jämkningar beträffande de i det föreliggande förslaget angivna
lokaldispositionema, varför särskild utredning härom torde bliva erforderlig.

Såsom av ovannämnda kostnadsberäkning inhämtas, hava kostnaderna för
det här framlagda förslagets genomförande av byggnadsstyrelsen beräknats
uppgå till sammanlagt 4,500,000 kronor.

Slutligen tillåter sig byggnadsstyrelsen erinra därom, att, innan den föreslagna
nybyggnaden kan komma till utförande, vissa ytterligare, i en av styrelsen
till kommunikationsdepartementet tidigare ingiven promemoria angivna
utredningar måste verkställas, nämligen dels noggranna undersökningar rörande
grundförhållandena å tomtmarken och utarbetande av konstruktionsritningar
m. m. till erforderliga grundläggnings- och grundförstärkningsarbeten,
dels ock upprättande av huvudritningar jämte kostnadsberäkningar och arbetsbeskrivningar
rörande den nya kanslihusbyggnaden. Det för dessa utredningars
verkställande erforderliga beloppet har av byggnadsstyrelsen beräknats uppgå
till 60,000 kronor eller samma belopp, som för ändamålet i fråga beräknats i
statsverkspropositionen för 1928.»

Beträffande byggnadsstyrelsens förslag till kanslihusbyggnad yttrar departementschefen: »Jag

anser mig böra tillstyrka, att den av mig förut förordade nya kanslibyggnaden
utföres i huvudsaklig överensstämmelse med det av byggnadsstyrelsen
nu framlagda förslaget. Rörande den föreslagna dispositionen av byggnaden
lära måhända vissa jämkningar visa sig önskvärda; vid den utredning,
som i sådant syfte torde bliva erforderlig, synes därjämte böra undersökas,
huruvida åt regeringsrätten skulle kunna beredas lokaler inom det nya kanslihuset.

Med hänsyn härtill och till de övriga utredningar och undersökningar, som
i enlighet med vad byggnadsstyrelsen anfört måste verkställas, innan uppförandet
av byggnaden kan påbörjas, erfordras för budgetåret 1928—1929 intet
byggnadsanslag, utan torde för samma budgetår böra anvisas allenast det för
nämnda utredningar m. m. erforderliga beloppet, 60,000 kronor.»

Utskottets Av de båda föreliggande avtalen avser det s. k. Ladugårdsgärdesavtalet att
yttrande, möjliggöra den av riksdagen i tidigare beslut avsedda exploateringen utav
vissa delar av Djurgården. På sätt departementschefen erinrat, har avtalet
icke erhållit formen av en detaljerad överenskommelse rörande det nu ifrågavarande
områdets exploatering, utan det har befunnits lämpligt att låta avtalet
i huvudsak omfatta vissa allmänna grunder, som skola lända till efterrättelse
vid uppgörandet av särskilda successiva överenskommelser, stadsplaneavtal,
som sedermera skulle träffas mellan kronan och staden rörande
exploatering och stadsplaneläggning av de särskilda delarna av området. Tilllika
innebär emellertid den nu träffade villkorliga överenskommelsen, dels att
en revidering skall ske av de med stöd utav 1905 och 1906 års riksdagars beslut
mellan kronan och staden träffade överenskommelserna rörande exploa -

Statsutskottets utlåtande Nr 180.

15

tering och stadsplaneläggning av det s. k. Karlaplansområdet med veterinärinstitutets
gamla område, dels ock att en reglering skall ske av kronans och
stadens mellanhavande beträffande såväl det s. k. Valhallavägens alléområde
som den del av Valhallavägen utanför Karlaplansområdet, vilken redan intagits
i stadsplan utan att likväl omfattas av berörda tidigare överenskommelser.

Stockholms stadsfullmäktige hava vid sammanträde den 7 innevarande maj
för sin del visserligen godkänt den nu ifrågavarande villkorliga överenskommelsen,
men endast att gälla intill dess ny eller ändrad lagstiftning angående
förhållandet mellan kommun och markexploatör träder i kraft.

Beträffande skälen för denna begränsning av överenskommelsens räckvidd
har stadskollegiet anfört huvudsakligen följande. Stockholms stad syntes
icke böra vägra att genom sin medverkan möjliggöra det i överenskommelsen
avsedda områdets exploatering, i den mån kronan såsom markens ägare ansåge
en sådan önskvärd. Stadskollegiet funne emellertid den föreliggande överenskommelsen
i flera hänseenden för staden otillfredsställande. Särskilt gällde
detta den däri upptagna bestämmelse, som begränsade markägarens skyldighet
att utan ersättning avstå mark för allmänna ändamål till en tredjedel
av områdets hela areal. Även om denna andel för särskilda delar av området
kunde befinnas tillräcklig, så motsvarade den såsom allmänt genomsnitt för
hela exploateringsområdet icke det behov av mark för angivet ändamål, som
det skäligen borde ankomma å markägaren att tillgodose. Därvid, vore också
att beakta, att genom det av 1925 års stadsplanelagssakkunniga efter Ladugårdsgärdesförhandlingarnas
avslutande offentliggjorda förslaget till stadsbyggnadslag
utsikter yppats till en för kommunerna skäligare lösning av
frågan om markexploatörs skyldighet att utan ersättning avstå mark än den,
med vilken man dittills haft att räkna. Och även frånsett denna omständighet
funne stadskollegiet det oriktigt, om förhållandet mellan kronan och staden
vid Gärdets exploatering komme att regleras efter andra grunder, än som
enligt en blivande lagstiftning i allmänhet kunde komma att gälla i fråga om
kommun och markexploatör.

Med denna principiella ståndpunkt kunde stadskollegiet icke tillstyrka, att
en överenskommelse av den omfattning och räckvidd, som den nu föreslagna
ägde, gjordes för staden bindande under obestämd tid framåt.

Stadskollegiet erinrade vidare, att redan i den föreliggande överenskommelsen
en begränsning i giltigheten av överenskommelsens bestämmelser åsyftats
och skett genom vad i punkten 12 funnes stadgat. Stadskollegiet hade
emellertid för sin del funnit det principiellt riktigare, att de regler, som överenskommelsen
innehölle, redan från början klart och tydligt begränsades att
gälla till ikraftträdandet av den väntade nya stadsplanelagstiftningen. En
uppgörelse av nu föreliggande art kunde anses motiverad med hänsyn därtill,
att allmänna lagbestämmelser i de ämnen, som överenskommelsen avsåge,
ännu icke funnes. Så snart sådan lagstiftning förelåge, bortfölle behovet av
en överenskommelse och därmed borde den även upphöra att gälla.

Med den angivna begränsningen av överenskommelsens giltighetstid och

16

Statsutskottets utlåtande Nr 180.

med hänsyn till i övrigt föreliggande omständigheter ansåge sig stadskollegiet
därför böra tillstyrka, att staden genom ett godkännande av den vid förhandlingarna
träffade uppgörelsen tillmötesginge kronans önskemål i fråga
om det fortsatta stadsplaneläggandet av Ladugårdsgärdet. För det eller de
områden, vilkas stadsplaneläggande under den tid överenskommelsen gällde
vore av behovet påkallad, finge således tredjedelsprincipen läggas till grund
för erforderliga stadsplaneavtal.

Av den ovan lämnade redogörelsen för stadskollegiets, till grund för stadsfullmäktiges
beslut i ärendet liggande utlåtande torde framgå, att den form
för begränsning av den föreliggande villkorliga överenskommelsens räckvidd,
som överenskommelsens punkt 12 innebär, av staden ansetts icke tillräckligt
klart avgränsa tillämpningen av överenskommelsens övriga bestämmelser, särskilt
de i punkt 2, i enlighet med vad som vid den villkorliga överenskommelsens
ingående förutsatts och av stadskollegiet ansetts skäligt. Då stadsfullmäktige
därför funnit sig icke kunna godtaga den i nämnda punkt 12
använda formen för begränsning av bestämmelsernas räckvidd, hava stadsfullmäktige
tillika för sin del ansett begränsningen i stället böra ske på så
sätt, att överenskommelsens giltighetstid inskränktes intill tidpunkten för
ikraftträdandet av den väntade nya stadsplanelagstiftningen.

Utskottet har vid granskning av Ladugårdsgärdesavtalet funnit detsamma
vara av beskaffenhet att kunna av kronan godtagas i den form och till den
räckvidd detsamma erhållit i den mellan kronans fastighetskommission och
stadens delegerade träffade uppgörelsen. I ett förändrat läge har emellertid
frågan kommit genom den av stadsfullmäktige vidtagna begränsningen av avtalets
giltighetstid. Denna begränsning är givetvis ägnad att till den grad
förringa värdet av avtalet, att utskottet icke anser sig kunna tillstyrka, att
kronan godtager detsamma, därest detta förbehåll från stadens sida ovägerligen
vidhålles.

Emellertid synes, med hänsyn till den stora betydelse här föreliggande avtalskomplex
torde få anses äga för både kronan och staden, på det allvarligaste
böra övervägas, huruvida icke en utväg kan finnas för att ■— under hänsynstagande
till båda parternas intressen — en överenskommelse kan komma till
stånd beträffande den divergens, som uppkommit i fråga om avtalets giltighetstid.
Utskottet har därvid föreställt sig, att avsikten från stadens sida icke
varit den, att Ladugårdsgärdesavtalets föreskrifter vid en tilläventyrs snart genomförd
ny stadsplanelagstiftning aldrig skulle träda i tillämpning. Tvärtom
torde kunna antagas, att meningen varit, att avtalets föreskrifter i varje fall
skola tillämpas vid uppgörelser om stadsplan för de områden, som inom den
närmaste tiden äro avsedda att stadsplaneläggas. Utskottet har därför sökt
bilda sig en uppfattning om den ungefärliga belägenheten och omfattningen av
de områden, som närmast böra ifrågakomma till exploatering och därför nödvändig
stadsplaneläggning. Efter samarbete med särskilda sakkunniga har
utskottet i sina överväganden i detta hänseende kommit till följande resultat.

I första hand har till exploatering ansetts böra ifrågakomma det område, som
är beläget mellan Valhallavägen, Sturevägen och linjen d—e å den propositio -

Statsutskottets utlåtande Nr ISO.

17

nen bifogade kartan. Inom detta område finnes mark lämplig för ett slutet
byggnadssätt, varjämte området i dess norra del å Smedsbacken kan styckas till
villatomter. En del av marken kan också för framtiden behöva reserveras för
offentliga byggnader.

I anslutning till Karlaplansområdet och övriga av kronan redan exploaterade
delar utav Norra Djurgården borde också ett område söder om Valhallavägens
tilltänkta förlängning stadsplaneläggas. En naturlig ytterligare fortsättning
av detta nya område erbjuder sig norrut utmed den blivande stora utfartsleden
till frihamnen. Vid dessa områdens exploatering skulle ernås god och omedelbar
anslutning till det redan bebyggda Östermalm. Inom ifrågavarande områden
kunna erbjudas begärliga tomter, intill den nuvarande diplomatstaden för
öppet byggnadssätt, norr därom och utmed de tänkta huvudtrafiklederna för
affärs- och bostadsändamål samt närmare frihamnen även för industriändamål.

Nämnas må att i samband med Karlaplansområdets exploatering kronan redan
anlagt en stor avloppstunnel i Valhallavägens blivande förlängning samt
vidare utmed ovannämnda förbindelseled till frihamnen. Avlopp för så gott
som samtliga ifrågavarande områden kan beredas genom nyssnämnda avloppstunnel.
Då all den till intagande i stadsplan föreslagna marken sammanhänger
med redan stadsplanelagda områden, undgår kronan också att bekosta
några ledningar för gas, vatten och elektricitet.

Å en karta (upprättad i två exemplar av överstelöjtnanten Ingemar Petersson
och dagtecknad den 25 maj 1928) har utskottet låtit utmärka de områden,
om vilkas stadsplaneläggning sålunda under den närmaste tiden främst kan
bliva fråga. Med en röd linje har härå avgränsats dels förenämnda till stadsplaneläggning
nu närmast avsedda områden, innefattande sammanlagt ungefär
150 hektar, dels ock — med hänsyn till avtalets bestämmelser om markberäkningen
-— Karlaplansområdet, utgörande omkring 21 hektar eller alltså sammanlagt
omkring 171 hektar.

Det väster om linjen d—e belägna området omfattar omkring 80 har och har
alltså avvägts på ett sådant sätt att den i punkt 2 av Ladugårdsgärdesavtalet
intagna bestämmelsen om avräkning av vissa i den tidigare Karlaplansöverenskommelsen
ingående mark kan träda i tillämpning.

Enligt vad som framgår av överslagsberäkningar, verkställda med ledning
av en i grova drag uppgjord skiss till stadsplan för ifrågavarande områden,
skulle icke behöva såsom parkmark utläggas större areal än 68,000 kvadratmeter.
För kronans del synes anledning sålunda saknas att påfordra utläggande
till park av större areal än nyss sagts.

Inom de områden, som enligt ovanstående skulle av Norra Djurgarden först
stadsplaneläggas, äro belägna bland annat de för Svea och Göta livgarden
samt Livregementet till häst uppförda kasernetablissemangen, vilka sannolikt
ännu någon tid komma att användas för militärt bruk. Utskottet får framhålla,
att endast för det fall och i den mån dessa kasernområden av statsmakterna
befinnas böra disponeras för annat ändamål, kan det ifrågakomma att
framdraga gator genom områdena i fråga.

Utskottet hyser alltså den uppfattningen, att den av Stockholms stadsfullmak B

ihan at till riksdagens protokoll 1928. 6 samt. 85 häft. (Nr ISO.) 2

18

Statsutskottets utlåtande Nr 180.

tige beslutade begränsningen av avtalets giltighet bör på det sätt preciseras,
att de i Ladugårdsgärdesavtalet bestämda grunderna skola oförändrat tillämpas
på ett exploateringsområde huvudsakligen motsvarande de å förutnämnda karta
inom röd linje belägna områdena och detta oavsett om ny eller ändrad lagstiftning
angående förhållandet mellan kommun och markexploatör varder beslutad
före stadsplaneläggningen av desamma eller icke. Beslutas ny eller ändrad
lagstiftning i nyssberörda hänseende kommer sålunda beträffande övriga delar
av Ladugårdsgärdesområdet avtalet att träda ur kraft. Förblir lagstiftningen
oförändrad, kommer avtalet däremot att bestå.

Stadens godkännande den 7 maj 1928 av överenskommelsen ifråga har jämväl
förbundits med förbehåll därutinnan, att vad i överenskommelsens punkt 8, andra
stycket, sägs om stadens rätt att under alla förhållanden själv utföra vissa
arbeten i fråga om kloakledningar, skall äga motsvarande tillämpning* i fråga
om ledningar för gas, vatten och elektricitet, i den mån dessa (p. 7) skola bekostas
av kronan. Skäl synas föreligga att från kronans sida godtaga ett dylikt
förbehåll.

Därest vad utskottet ovan uttalat vinner riksdagens bifall, lärer Stockholms
stadsfullmäktige böra beredas tillfälle att taga ståndpunkt till vad riksdagen
beslutat samt förty, med hänsyn till bestämmelserna i överenskommelsens punkt
13, vara nödvändigt, att tiden, inom vilken Stockholms stadsfullmäktige skola
hava att för sin del godkänt avtalet med de av riksdagen gjorda förbehåll, utsträckes,
så att godkännandet ägt rum före den 30 juni 1928.

Vad av herr Lindhagen i ovannämnda motion föreslagits i anledning av den
nu ifrågavarande överenskommelsen torde icke, utöver vad som följer av det ovan
anförda, böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

Vad angår den av herr Hammarskjöld i ämnet väckta motionen får utskottet
anföra följande. I enlighet med vad kronans fastighetskommission framhållit
i sitt utlåtande, lär i sammanhang med upprättandet av exploateringsplan rörande
nu ifrågavarande områden böra avgöras, bland annat, i vad mån och i vilken
ordning militärens disposition över områdena bör upphöra. Detta förutsätter
i sin tur, att förslag framläggas jämväl i de hänseenden, förevarande
motion avser.

Vid sådant förhållande synes motionen icke böra föranleda någon särskild
åtgärd från riksdagens sida.

Utskottet anser sig i detta sammanhang böra framhålla vikten av, att alla de
ytterligare åtgärder, vilka erfordras, innan exploateringen av nu ifrågavarande
delar av Djurgården kan äga rum, vidtagas med den största skyndsamhet. Statsverkets
behov av medel för täckande av såväl de anslag, vilka redan förutsatts
skola slutligt gäldas av medel, vilka komma att inflyta vid försäljning av mark
å Djurgården, som ock för andra ändamål gör det angeläget, att den länge avsedda
exploateringen av Ladugårdsgärdet må komma till stånd utan onödig
tidsutdräkt.

Vad angår det andra i förevarande proposition för riksdagen framlagda villkorliga,
s. k. Kanslihus-Kungsholmsavtalet, så synes detta vara av beskaffen -

Statsutskottets utlåtande Nr ISO.

19

het att, under förutsättning att jämväl Ladugårdsgärdesavtalet blir av Stockholms
stadsfullmäktige godkänt med de av utskottet ovan föreslagna förbehållen,
böra godtagas av riksdagen.

Utskottet anser, de föreliggande båda avtalen —- det ena, Kanslihus-Kungsholmsavtalet,
möjliggörande för staden ett nödigt ordnande av trafikleder å
Kungsholmen samt en rationell exploatering av vissa stadens områden och vidare
västerut samt det andra, Ladugårdsgärdesavtalet, möjliggörande för kronan
den sedan länge av riksdagen i princip beslutade exploateringen av vissa
delar av Djurgården — äga ett sådant sammanhang, att det ena avtalets godkännande
förutsätter jämväl det andras godtagande. Detta sammanhang torde
också framgå av Stockholms stadsfullmäktiges beslut att godkänna Ladugårdsgärdesavtalet
endast under förutsättning, att jämväl Kanslihus-Kungsholmsavtalet
bleve av riksdagen och Kungl. Maj :t godkänt.

Beträffande dispositionen av de penningmedel, vilka må komma att inflyta
till kronan i följd av avtalet, ansluter sig utskottet till vad departementschefen
i denna del anfört.

Vad i propositionen anföres rörande uppförande av nytt kanslihus, liksom
det i anslutning därtill äskade extra reservationsanslaget å 60,000 kronor för
utredningar rörande nybyggnad för Kungl. Maj :ts kansli, har icke heller givit
anledning till någon erinran från utskottets sida.

Då utskottet tillstyrker ifrågavarande båda avtals godkännande, har detta
skett jämväl på grund av önskvärdheten av att kunna öppna vägen för en lösning
av kanslihusfrågan, vilken fråga sedan mycket lång tid tillbaka stått på
dagordningen.

Av tidigare i detta avseende framförda förslag må här erinras om det i
proposition till 1905 års riksdag framlagda, vilket innebar en ämbetsverksbyggnads
uppförande vid Kungsträdgården. Riksdagen fann för sin del en
dylik byggnadsförläggning till nämnda plats icke olämplig, men frågan kom
dock av andra skäl -—- däribland nödvändigheten av vissa markuppgörelser med
Stockholms stad — att då undanskjutas. I sitt år 1925 avgivna betänkande
hava också byggnadssakkunniga uttalat sig för att en dylik större offentlig
byggnad uppfördes i Kungsträdgårdens norra del intill Hamngatan såsom en
naturlig och stadsplanetekniskt önskvärd avslutning norrut av densamma.

Tidigare har även ifrågasatts kanslihusets förläggning till Riddarholmen.
Olika alternativa förslag hava i sådant syfte framlagts, varvid förutsatts att
rätten till viss behövlig mark skulle förvärvas från Stockholms stad. Dessa
planer hava emellertid åtminstone tillsvidare fått förfalla, och i stället hava
ansträngningarna inriktats på att göra ett nytt kanslihus uppförande å dess
nuvarande plats möjligt.

Utskottet har ansett sig böra bringa dessa förhållanden i erinran på grund
av det samband de obestridligen äga med frågan om genomförandet av förevarande
markuppgörelser mellan kronan och Stockholms stad. Skulle de nu
framlagda båda avtalsförslagen förfalla, böra planerna på kanslihusets åter -

20 Statsutskottets utlåtande Nr 180.

uppbyggande på dess nuvarande plats få anses övergivna. För sådant fall
torde enligt utskottets mening utan tidsutdräkt en undersökning böra komma
till stånd rörande annan lämplig tomt för byggnaden.

På grund av vad utskottet ovan anfört, har utskottet tillika ansett vad herr
Lindhagen föreslagit med anledning av Kanslihus-Kungsholm savtalet icke
böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

I) att riksdagen i anledning av Kung], Maj:ts förevarande
proposition må

a) dels godkänna den mellan kronans fastighetskommission
av år 1925 och stadens delegerade den 17 mars 1928 träffade
villkorliga överenskommelsen rörande grunderna för exploatering
av vissa områden å Norra Djurgården, dock under villkor
att Stockholms stadsfullmäktige, såsom tillägg till sitt
beslut den 7 maj 1928 rörande begränsning av sagda överenskommelses
giltighetstid, före den 30 juni 1928 förklara,
att — oavsett huruvida ny eller ändrad lagstiftning angående
förhållandet mellan kommun och markexploatör kommer
till stånd -— överenskommelsens bestämmelser i punkterna 1
■—11 skola oförändrade gälla ett område, i huvudsak anslutande
sig till det å ovan omförmälda, av överstelöjtnanten Ingemar
Petersson upprättade karta med röd linje avgränsade området;
ägande kronan icke påfordra, att inom sagda område
större areal än sextioåttatusen kvadratmeter skall i stadsplan
utläggas till park;

dels ock medgiva, att vad i överenskommelsens punkt 8
andra stycket sägs om stadens rätt att under alla förhållanden
själv utföra vissa arbeten i fråga om kloakledningar må
äga motsvarande tillämpning i fråga om ledningar för gas,
vatten och elektricitet, i den mån dessa skola bekostas av kronan; b)

under förutsättning att Stockholms stadsfullmäktige
före den 30 juni 1928 biträda det av utskottet förordade beslutet
rörande den under a) omförmälda villkorliga överenskommelsen,
godkänna det mellan sagda kommission och stadens
delegerade den 22 februari 1928 träffade villkorliga avtalet
om vissa fastighetsbyten m. m.;

c) vid bifall till vad under a) och b) hemställts, under
sjätte huvudtiteln för utredningar rörande nybyggnad för
Kungl. Maj:ts kansli för budgetåret 1928—1929 anvisa ett
extra reservationsanslag av 60,000 kronor;

II) att herr Lindhagens ovanberörda motion, i vad densamma
icke kan anses besvarad genom vad utskottet ovan hemställt,
icke må föranleda någon riksdagens åtgärd;

Statsutskottets utlåtande Nr ISO.

■21

III) att den av herr Hammarskjöld i ämnet väckta motionen
må anses besvarad genom vad ovan anförts.

Stockholm den 29 maj 1928.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, C. P. V.
Nilsson i Gränebo, C. I. Asplund, J. B. Johansson i Fredrikslund, J. Pålsson, C.
Johansson i Hälsingborg, C. G. V. Hammarskjöld, D. A. Petrén, J. Clemedtson och
O. A. Ernfors;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, K. V. Rydén, A. Wiklund,
C. R. Jansson i Falun, L. J. Carlsson-Frosterud, P. M. Olsson i Blädinge, 0.
Olsson i Kullenbergstorp, A. Ä:son Törnkvist i Karlskrona, E. Kristensson i Göteborg,
O. E. F. Järte, A. Danielsson och C. A. Anderson i Storegården.

Reservation

av herr Järte.