Statsutskottets utlåtande Nr 178.

1

Xr 178.

Ankom till riksdagens kansli den 26 maj 1928 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
anslag till bekämpande av arbetslösheten jämte
i ämnet väckta motioner.

(3:e avd.)

Uti den till riksdagen den 4 januari 1928 avlåtna propositionen (nr 1)
angående statsverkets tillstånd och behov för budgetåret 1928—1929 har
Kungl. Maj:t under femte huvudtiteln föreslagit riksdagen (punkt 8 av det
vid propositionen fogade statsrådsprotokollet över socialärenden för nämnda
dag) att i avvaktan på den proposition, som kunde komma att avlåtas i
ämnet, till bekämpande av arbetslösheten för budgetåret 1928—1929 beräkna
ett extra reservationsanslag av 3,000,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Maj:t i en till riksdagen avlåten, den 9 mars 1928
dagtecknad proposition (nr 161), under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att till bekämpande av arbetslösheten, i huvudsaklig överensstämmelse
med i statsrådsprotokollet angivna grunder, under femte huvudtiteln,
avdelningen sociala verk och inrättningar, underavdelningen arbetsfred, arbetsförmedling,
arbetarskydd m. m., för budgetåret 1928—1929 anvisa ett
extra reservationsanslag av 3,000,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.

Av 1922 års riksdag beviljades, i anledning av den på socialdepartementets
föredragning avlåtna propositionen nr 11, för bekämpande av arbetslösheten
dels på tilläggsstat för nämnda år reservationsanslag till sammanlagt
belopp av 85,000,000 kronor, dels ock på extra stat för tiden 1 januari—
30 juni 1923 ett reservationsanslag å 5,000,000 kronor. Härförutom anvisades,
med bifall till den på kommunikationsdepartementets föredragning avlåtna
propositionen nr 12, för liknande ändamål på tilläggsstat för år 1922
under titeln »Utgifter för kapitalökning, statens affärsverksamhet» ett reservationsanslag
å 5,000,000 kronor att utgå av lånemedel.

I statsverkspropositionen till 1923 års riksdag (femte huvudtiteln, punkt
20) anförde dåvarande chefen för socialdepartementet, bland annat, att det
enligt hans mening icke vore möjligt att vid tiden för nämnda propositions
avlåtande göra några fullt tillförlitliga beräkningar angående arbetsmarknadens
läge under den då återstående delen av vintern 1922—1923 och än
mindre angående dess förändringar under hela budgetåret 1923—1924. Han
anhöll därför att senare under 1923 års riksdag få förelägga Kungl. Maj:t

Bihang till riksdagens protokoll 1928. f> saml. 84 hå/t. (Nr 178—179.) 1300 28 1

2

Statsutskottets utlåtande Nr 178.

förslag i förevarande ämne. Emellertid syntes lionom nödig försiktighet
bjuda att i avbidan på frågans slutliga behandling å riksstaten beräkna ett
anslag för arbetslöshetens bekämpande å förslagsvis 5,000,000 kronor.

Med bifall till den av föredragande departementschefen sålunda gjorda
hemställan föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att i avvaktan på den proposition,
som kunde komma att avlåtas i ämnet, för bekämpande av arbetslösheten
för budgetåret 1923—1924 beräkna ett extra reservationsanslag av 5,000,000
kronor.

Efter det departementschefen sedermera i skrivelse den 28 april 1923
anmodat statens arbetslöslietskommission att avgiva förslag rörande den
framställning till riksdagen i nu ifrågavarande ärende, vartill då rådande
förhållanden gå ve anledning, avgav kommissionen den 11 maj 1923 det sålunda
begärda utlåtandet. I detta utlåtande framlade kommissionen eu
beräkning över tillgångar och utgifter å anslaget för bekämpande av arbetslösheten
intill utgången av budgetåret 1923—1924. På grundval av denna
beräkning anförde kommissionen, att den icke funne det erforderligt
att av 1923 års riksdag begära något anslag för bekämpande av arbetslösheten.

I skrivelse den 17 maj 1923, nr 233, gav Kungl. Maj:t sedermera riksdagen
tillkänna, att Kungl. Maj:t icke komme att till 1923 års riksdag avlåta
proposition i det under punkt 20 i femte huvudtiteln av statsverkspropositionen
för nämnda år omförmälda ärendet angående anslag för budgetåret
1923—1924 för bekämpande av arbetslösheten, i följd varav medel
för berörda ändamål ej vidare behövde beräknas å staten för nämnda
budgetår.

Emellertid hade Kungl. Maj:t i proposition den 4 maj 1923, nr 230, på
socialdepartementets föredragning föreslagit riksdagen medgiva, att för vidtagande
av åtgärder till lindrande av nöden bland vissa arbetslösa järnbruksarbetare
finge av femte huvudtitelns allmänna besparingsfond tagas i
anspråk ett belopp av förslagsvis 70,000 kronor.

Denna proposition blev av riksdagen bifallen (riksdagens skrivelse nr 206).

Ytterligare är att nämna, att riksdagen, i anledning av ett i 1923 års
statsverksproposition på kommunikationsdepartementets föredragning framställt
förslag, för sådana arbeten för telegrafverkets, statens järnvägars och
statens vattenfallsverks räkning, vilka kunde påkallas för bekämpande av
arbetslösheten, för budgetåret 1923—1924 anvisade ett reservationsanslag av
2,000,000 kronor att utgå av lånemedel (riksdagens skrivelse nr 295).

För budgetåret 1924—1925 gjorde arbetslöshetskommissionen icke hemställan
om anvisande av något ytterligare anslag för bekämpande av arbetslösheten.
I anslutning härtill begärde Kungl. Maj:t icke något anslag för
ifrågavarande ändamål för nämnda budgetår.

I proposition till 1924 års riksdag, nr 113, föreslog Kungl. Maj:t riksdagen
medgiva, att för färdigställande av vissa utav Norrlands statsarbeten påbörjade
arbetsföretag finge användas, intill ett belopp av 1,750,000 kronor,
de av 1922 års riksdag för bekämpande av arbetslösheten beviljade reservationsanslagen.

Detta förslag blev av riksdagen bifallet (riksdagens skrivelse nr 128).

I en den 23 maj 1924 till riksdagen avlåten proposition (nr 229) föreslog
Kungl. Maj:t sedermera riksdagen medgiva, att för färdigställande av vissa
utav Södra Sveriges statsarbeten påbörjade arbetsföretag finge användas,
intill ett belopp av 1,350,000 kronor, de nyssnämnda, av 1922 års riksdag
b evilj ade re servationsanslagen.

Jämväl detta förslag blev av riksdagen bifallet (riksdagens skrivelse nr 294).

Statsutskottets utlåtande AV 17 S.

3

I skrivelse den 9 december 1924 uttalade sig arbetslöshetskommissionen
angående behovet av medel till arbetslöshetens bekämpande under budgetåret
1925—192(5. Kommissionen anförde därvid, att behållningen å de anslag,
som av 1922 års riksdag anvisats för ifrågavarande ändamål, den 1 november
1924 utgjort 8,2(54,000 kronor. Då kostnaderna för kommissionens verksamhet
under de tio första månaderna av år 1924 uppgått till omkring 4,220,000
kronor och totalkostnaderna under nämnda år sannolikt icke komme att
överstiga 5 miljoner kronor, syntes det kommissionen vara grundad anledning
antaga, att de medel, varöver kommissionen förfogade, skulle förslå
till finansierandet av hjälpverksamhetens kostnader första halvåret 1926.
På grund härav funne kommissionen det icke påkallat att hemställa om
utverkande hos 1925 års riksdag av ytterligare anslag till arbetslöshetens
bekämpande.

Med hänsyn till vad kommissionen sålunda uttalat anförde föredragande
departementschefen i statsverkspropositionen till 1925 «-rs riksdag (femte
huvudtiteln, sid. 37), att han ansåge sig icke böra föreslå Kungl. Maj:t att
av riksdagen äska något nytt anslag till arbetslöshetens bekämpande. I
enlighet härmed begärde Kungl. Maj:t icke något anslag till ändamålet för
budgetåret 1925—1926.

I proposition till 192(1 års riksdag, nr 213, föreslog Kungl. Majd riksdagen
att för bekämpande av arbetslösheten för budgetåret 1926—1927 anvisa ett
extra reservationsanslag av 8,000,000 kronor.

Sistnämnda proposition bifölls av riksdagen (riksdagens skrivelse nr 344).

I proposition till 1927 års riksdag nr 236, föreslog Kungl. Maj:t riksdagen
att för bekämpande av arbetslösheten för budgetåret 1927—1928 anvisa
ett extra reservationsanslag av 5,000,000 kronor. Förslaget grundade
sig på framställning av arbetslöshetskommissionen i skrivelse den 24 november
1926. I denna skrivelse framlade kommissionen en beräkning över tillgångar
och skulder å anslaget till bekämpande av arbetslösheten. På grundval
av denna beräkning anförde kommissionen, att av de till buds stående
medlen för bestridande av de med hjälpverksamheten förenade kostnaderna
ett belopp av omkring 3,325,000 kronor skulle kunna förväntas den 1 juli
1927 återstå och alltså bliva disponibelt för budgetåret 1927—1928. Beträffande
frågan om erforderliga medel för sistnämnda budgetår uttalade
kommissionen, att arbetslösheten icke kunde väntas då bliva av mindre omfattning
än under budgetåret 1926—1927 och att endast en lycklig utveckling
av den industriella produktionen och det ekonomiska livet i övrigt kunde
påverka förhållandena i motsatt riktning. Med hänsyn till osäkerheten vid
bedömande av arbetsmarknadens framtida gestaltning samt till behovet av
medel, som kunde i verksamheten användas som rörelsekapital och såsom
reserv för oförutsedda utgifter, ansåg kommissionen, att anslaget för budgetåret
1927 — 1928 borde beräknas till nyssnämnda belopp 5,000,000 kronor.

I eu senare ingiven promemoria, dagtecknad den 15 februari 1927, anförde
kommissionen, att det alltjämt mötte svårighet att grunda förslag om
erforderliga medel för budgetåret 1927—1928 på annat iin vaga sannolikhetsberäkningar.
Behovet av en medelsreserv berodde bland annat därpå,
att beräkningen av kostnaderna vore grundad på att de bidrag, som inflöte
från kommissionens uppdragsgivare för nödhjälpsarbetens utförande, komme
att bliva oförändrade. Någon garanti härför funnes emellertid icke, varför
en viss säkerhetsmarginal syntes vara behövlig.

Så länge den industriella produktionen icke visade tendenser till en mera
påtaglig expansion, varigenom de båda senaste årens ökade arbetskraftsöverskott
och de säsongarbetslösas lediga armar kunde tagas i anspråk,
syntes man knappast kunna räkna med något egentligt omslag i arbets -

4

Statsutskottets utlåtande Nr 178.

marknadens gestaltning under den närmaste framtiden. Någon sådan förändring
i det allmänna läget, som motiverade eu sänkning av det av kommissionen
i skrivelse den 24 november 1926 föreslagna beloppet av 5,000,000
kronor, hade enligt kommissionens i nämnda promemoria uttalade uppfattning
icke heller inträffat sedan dess. Däremot syntes det icke uteslutet,
att staten under det kommande budgetåret nödgades träda in hjälpande i
något större utsträckning än tillförne, därest icke arbetsmarknadens läge
komme att undergå en avsevärd förbättring på de områden, där tecken till
en ljusning för närvarande icke vore direkt skönjbara. Kommunernas bärkraft
måste nämligen i många fall antagas bliva ytterligare försvagad till
följd av den långvariga arbetslöshetens tryck.

Kommissionen vidhöll därför sitt tidigare förslag.

Till detta förslag anslöt sig även departementschefen, under anförande,
bland annat, att det icke vore uteslutet, att arbetslösheten kunde komma
att stiga, att en utvidgning av statens hjälpverksamhet därigenom skulle
kunna bliva nödvändig, samt att därför eu viss reserv för oförutsedda händelser
syntes oundgängligen erforderlig.

Med bifall till den i enlighet härmed gjorda framställningen beviljade
1927 års riksdag (skrivelse den 8 juni 1927 nr 270) för budgetåret 1927—1928
till bekämpande av arbetslösheten ett extra reservationsanslag av 5,000,000
kronor.

Gällande författningsbestämmelser angående statsbidrag till arbetslöshetshjälp
äro sammanfattade i eu kungörelse av den 7 juli 1922 (nr 419), som
länder till efterrättelse tills vidare, så länge anslag för ifrågavarande ändamål
utgår.

Därjämte har riksdagen vid särskilda tillfällen uttalat sig angående principerna
för den statliga hjälpverksamheten för arbetslösa. Sålunda meddelade
1922 års riksdag — efter det Kungl. Maj:t den 10 mars nämnda år
fattat beslut, innefattande jämkning i vissa avseenden av dittills gällande
regler — i skrivelse den 7 juni 1922, nr 291, nya direktiv för bedrivande av
berörda verksamhet, därvid särskilt spörsmålet om arbetskonflikts inverkan
å den av staten lämnade arbetslöshetshjälpen behandlades.

Vidare beslöt 1923 års riksdag i anledning av eu till riksdagen avlåten
proposition, nr 52, att vid utövandet av omförmälda verksamhet skulle, utöver
då gällande direktiv, tillämpas vissa av statsutskottet närmare angivna
regler för yrkesbestämningen (riksdagens skrivelse den 13 april 1923,
nr 79).

Med anledning av ett av Kungl. Maj:t meddelat beslut rörande hjälpverksamheten
i ett speciellt fall av arbetskonflikt upptogs vid behandlingen
av Kungl. Maj:ts förenämnda proposition nr 213 till 1926 års riksdag frågan
om riktlinjerna för utövande av hjälpverksamheten i fall av arbetskonflikt
till förnyat skärskådande såväl i statsutskottet (utlåtande nr 168) som vid
ärendets behandling i riksdagens kamrar. I överensstämmelse med vad
statsutskottet i detta avseende hemställt, gjorde riksdagen i sin förut omförmälda
skrivelse nr 344, i vilken riksdagen anmälde sitt beslut om anvisande
av nytt anslag till bekämpande av arbetslösheten, vissa uttalanden
i fråga om direktivens tillämpning. Beträffande dessa uttalanden må hän -

<Statsutskottets utlåtande AV 178.

visas till den redogörelse, som lämnats därför i 1927 års proposition i motsvarande
fråga (nr 236 sid. 5).

Genom beslut den 18 juni 1926 förordnade sedermera Kungl. Maj:t, att
ett exemplar av berörda riksdagsskrivelse skulle överlämnas till statens ar
betslöshetskommission till kännedom och efterrättelse.

För användningen av det för innevarande budgetår anvisade anslaget
gälla de för motsvarande anslag för budgetåret 1926—1927 fastställda
grunderna.

I samband med Kungl. Maj:ts förevarande proposition bär utskottet till
behandling förehaft vissa inom riksdagen väckta motioner.

I tva likalyda]ide motioner, väckta den ena inom första kammaren, nr
291, av herr G. Möller m. 6. och den andra inom andra kammaren, nr 463,
av herr P. A. Hansson in. fl. har hemställts, att riksdagen måtte besluta
att till arbetslöshetens bekämpande anvisa för budgetåret 1928—1929 ett
extra reservationsanslag — att utgå i huvudsaklig överensstämmelse med i
nämnda motioner angivna riktlinjer — å 8,000,000 kronor.

I en inom andra kammaren av herr O. Järte m. fl. väckt motion, nr 519,
har hemställts, att riksdagen må, i överensstämmelse med de förslag till
ändring i nuvarande grunder för den statliga arbetslöshetspolitiken, som i
motionen framställts, för arbetslöshetens bekämpande under femte huvudtiteln
för budgetåret 1928—1929 anvisa ett extra reservationsanslag av 1
miljon kronor.

I en inom andra kammaren av herr J. P. Dahlén m. fl. väckt motion, nr
469, har vidare hemställts,

att riksdagen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition nr 161 måtte bevilja
ett förslagsanslag å 30 miljoner kronor att användas för understödjande
av kommunala och anordnandet av statliga produktiva arbeten för de
arbetslösa,

att riksdagen måtte såsom villkor för anslagets användande föreskriva,
att arbetslöshetskommissionen avskaffas samt att hjälpverksamheten för de
arbetslösa organiseras så, att ledningen därav lägges direkt under social
departement och att kommunerna erhålla rätt att driva en självständigare
arbetslöshetspolitik,

att riksdagen vid beviljande av ovan nämnda anslag måtte fastställa sådana
direktiv för hjälpverksamheten, att alla oförvållat arbetslösa skola i
möjligaste mån beredas arbete vid av kommuner eller stat anordnade produktiva
hjälparbeten och att, därest i något fall sådant arbete ej kan beredas
de arbetslösa, dessa beviljas understöd efter de grunder, som i motionen
framhållits.

Slutligen hava fru Christina Ekberg och fru Olivia Nordgren i en inom
andra kammaren väckt motion, nr 520, med instämmande i yrkandet i motionen
II :463, hemställt, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte
anhålla om utfärdande av sådana föreskrifter angående statsbidrag till ar -

6

Statsutskottets utlåtande Nr 178.

Utskottets
yttrande■

betslöshetshjälp, att i motionen angivna personer måtte komma i åtnjutande
av sådant understöd, som omförmäles i § 3 kungl. kungörelsen angående statsbidrag
till arbetslösketshjälp den 7 juli 1922.

I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina förslag, får
utskottet hänvisa till motionerna.

I likhet med departementschefen anser utskottet, att åtgärder från statens
sida till bekämpande av arbetslösheten alltjämt äro av behovet påkallade.

Enligt Kungl. Maj:ts nu föreliggande förslag skulle statens hjälpverksamhet
för de arbetslösa under nästkommande budgetår bedrivas under i huvudsak
samma former som under de senaste åren varit fallet. Enda avvikelsen
härutinnan är, att enligt det nu framlagda förslaget statsbidrag till statskommunala
arbeten skulle utgå med intill 50 % av det belopp, som sammanlagt
utbetalas till de arbetslösa, vilka beretts arbete vid dylikt arbetsföretag.
Därvid skulle dock iakttagas, att statsbidraget för dag och person ej finge
uppgå till högre belopp än 50 % av den för företaget fastställda nödlijälpslönen
och ej heller överstiga ett belopp av 3 kronor, dock att Ivungl. Maj:t
skulle kunna, då särskilda omständigheter föranledde därtill, medgiva, att
statsbidraget finge utgå med högre belopp. För närvarande gäller, att
statsbidrag till kommunalt arbetsföretag utgår för det antal hela arbetsdagar,
under vilka arbete vid företaget beredes arbetslösa, med högst det
belopp för varje dag och arbetslös, som, därest kontant arbetslöshetsunderstöd
utgått, kan antagas hava tillkommit kommunen såsom statsbidrag till sådant
understöd åt de i företaget anställda arbetslösa. På grund av dessa bestämmelser
kan statsbidraget för dag och arbetslös som regel uppgå till högst
1 krona för dag för icke familjeförsörjare samt för barnlös familjeförsörjare
till högst 1 krona 50 öre för dag. För familjeförsörjare med barn kan utöver
sistnämnda belopp utgå ett statsbidrag av högst 30 öre för varje inom
eller utom äktenskapet fött barn. — Efter särskilt av Kungl. Maj:t meddelat
beslut kan dock statsbidraget utgå med högre belopp.

Till Kungl. Maj:ts förslag i nu nämnda hänseende har utskottet velat
giva sin anslutning. I övrigt har utskottet funnit skäl icke föreligga för
ändring i grunderna för statsbidrags åtnjutande.

Yad anslagsfrågan angår, har, såsom nämnts, Kungl. Maj:t äskat ett belopp
av 3,000,000 kronor. Motionsvis har ifrågasatts anvisandet av anslag
å 30,000,000 kronor, 8,000,000 kronor och 1,000,000 kronor. Utskottet får
för sin del och på de skäl, departementschefen anfört, tillstyrka beviljande av
det av Kungl. Maj:t äskade beloppet.

Av vad utskottet sålunda anfört framgår, att utskottet icke kan tillstyrka
de i motionerna 1:291, 11:463, 469 och 519 gjorda yrkandena. Yad angår
den i motionen II: 520 gjorda hemställan har utskottet med hänsyn till de
konsekvenser ett bifall till de av motionärerna påyrkade ändringarna i
grunderna för försörjningspliktig nödhjälpsarbetares rätt till s. k. ortstillägg
skulle medföra, icke kunnat förorda ändringarna ifråga.

>Statsutskottets utlåtande Nr 118.

7

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition och med avslag å herrar Möllers m. fl., P. A.
Hanssons m. fl., Dahléns m. fl. Järtes och fruarna Ekbergs och
Nordgrens ovanberörda motioner I: 291, II: 463, 469, 519 och
520, till bekämpande av arbetslösheten, i huvudsaklig överensstämmelse
med av departementschefen i statsrådsprotokollet
den 9 mars 1928 förordade grunder, under femte huvudtiteln,
avdelningen sociala verk och inrättningar, underavdelningen
arbetsfred, arbetsförmedling, arbetarskydd m. m., för budgetåret
1928—1929 anvisa ett extra reservationsanslag av 3,000,000
kronor.

Stockholm den 26 maj 1928.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. IT. Kvamzelius, A. C. Lindblad, Olof Olsson,
J. L. Widell, J. Nilsson i Malmö, O. Bergqvist, C. P. V. Nilsson i Gränebo,
G. I. Asplund, J. B. Johansson i Fredrikslund, ./. Clemedtson, K. A. W. Björclc,
och D. Hansén-,

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, K. V. Eydén, G. B.
Jansson i Falun,= P. Nilsson i Bonarp, L. J. Garlsson-Frosterud, O. Olsson i Kullenbergstorp,
A. Å:son Törnkvist i Karlskrona, B. F:son Holmgren, O. Anderssson i
Höör, O. E. F. Järte, A. Danielsson och G. A. Anderson i Storegården.

Reservationer:

1) av herrar Lindblad, Olof Olsson, Nilsson i Malmö, Asplund, Björclc,
Anderson, i Råstock, Bydén, Jansson i Falun, Carlsson-Frosterud, Törnkvist
i Karlskrona och Andersson i Höör, vilka ansett, att utskottets yttrande och
förslag bort hava följande lydelse:

»Av den i motionerna I: 291 och II: 463 lämnade utredningen synes utskottet
otvetydigt framgå, att den mycket omfattande arbetslösheten kräver
en väsentligt vidgad hjälpverksamhet, därest icke obotlig skada skall tillfogas
samhället. Utskottet måste i anslutning till denna sin principiella
uppfattning hävda, att den statliga understödsverksamheten bör omfatta
samtliga oförvitliga arbetslösa, därvid kontanta understöd i erforderlig utsträckning
böra lämnas. I fråga om reglerna för kontantunderstödens fastställande
håller utskottet före, att berörda understöd icke, på sätt hittills
skett, böra schematiskt fastställas till halva den av arbetslöshetskommissio -

8

.Statsutskottets utlåtande Nr 178.

nen för varje ort fastställda grovarbetarelönen utan så avpassas, att de giva
den arbetslöse nödtorftig försörjning.

Vidkommande de för nu förevarande hjälpverksamhet i övrigt gällande
direktiven finner sig utskottet icke kunna underlåta att giva uttryck åt den
uppfattningen, att fullgiltig anledning föreligger att till ny prövning upptaga
frågan om en revision av de bestämmelser, vilka nu så gott som kategoriskt
utesluta vissa stora arbetaregrupper från det allmännas hjälp. Särskilt
vill utskottet framhålla, att arbetslös person bör principiellt anses stå
utanför arbetskonflikterna och att alltså avstängning från arbetslöshetshjälp
icke må ifrågakomma under strejk eller lockout; dock att självfallet den
person, som deltager i strejk eller är föremål för lockout, icke må erhålla
arbetslöshetshjälp. Vidare bör arbetsplats, vid vilken arbetskonflikt pågår,
ej hänföras till den öppna arbetsmarknadens arbetstillfällen och arbetslös
alltså icke anses skyldig att taga anställning å sådan arbetsplats vid äventyr
att arbetslöshetshjälpen eljest indrages.

Den genom beslut av 1926 års riksdag införda regeln, att arbetslös kan
hänvisas till arbetsplats, där konflikt råder, måste enligt utskottets mening
betecknas såsom för den arbetslöse förödmjukande samtidigt som den utgör
från statens sida ett angrepp mot den solidaritetsgrund, på vilken arbetarrörelsen
bygger och som tillfört samhället i dess helhet stora värden. Slutligen
vill utskottet i detta sammanhang betona, att, på sätt motionsvis framhållits,
sedan år 1927 frågan om en bestämd gräns mellan vad som lämpligen
bör hänföras till nödhjälpsarbeten och ordinarie arbeten å den öppna
arbetsmarknaden aktualiserats. Enligt utskottets åsikt bör det icke ifrågakomma,
att arbeten, som uppenbarligen böra anses tillhöra den öppna arbetsmarknaden,
utföras genom arbetslöshetskommissionens försorg.

Av det nu sagda framgår, att utskottet icke kan förorda den ytterligare
utveckling av grundsatserna för den statliga arbetslöshetshjälpen i inhuman
riktning, som påyrkas i motionen II: 519. Icke heller finner utskottet tillräckliga
skäl vara anförda för ett bifall till motionen II: 469 beträffande ledningen
av hjälpverksamheten. Vidkommande motionen II: 520 anser sig utskottet
böra uttala, att för det däri berörda önskemålet goda billighetsskäl
kunna anföras. Hinder synes icke böra möta för Kungl. Maj:t att beakta
de motionsvis framförda synpunkterna, då så av föreliggande omständigheter
må synas påkallat. Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att vidtaga
de jämkningar i gällande bestämmelser, som i sådant avseende må prövas
erforderliga.

Med den ståndpunkt, utskottet sålunda intagit, kan utskottet icke finna
det av Kungl. Maj:t äskade anslagsbeloppet tillfyllest. Till förhindrande av
att en mera omfattande och mera human hjälpverksamhet skall äventyras
genom brist på medel, får utskottet för sin del förorda bifall till de i motionerna
I: 291 och II: 463 gjorda yrkandena om anvisande av ett belopp av
8 miljoner kronor för nästkommande budgetår.

Av vad utskottet sålunda anfört, följer, att utskottet icke kan biträda det
i motionen II: 519 framställda yrkandet i avseende på fastställande av anslagets
storlek.

Statsutskottets utlåtande Nr 178.

9

Utskottet får alltså hemställa,

I) att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
proposition och herrar Möllers m. fl. och P. A. Hanssons
m. fl. samt Dahléns m. fl. ovanberörda motioner, I: 291,
II: 463 och 469, samt med avslag å herr Järtes m. fl. motion,
II: 519, i huvudsaklig överensstämmelse med av utskottet förordade
grunder, under femte huvudtiteln, avdelningen sociala
verk och inrättningar, underavdelningen arbetsfred, arbetsförmedling,
arbetarskydd m. in., för budgetåret 1928—1929 anvisa
ett extra reservationsanslag av 8,000,000 kronor; samt

II) att fru Ekbergs och fru Nordgrens motion (II: 520), i
mån den icke kan anses besvarad genom vad utskottet ovan
anfört, icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.»;

2) av herrar Widell, Bergqvist, Johansson i Fredrikslund, Clemedtson, Nilsson
i Bonarp, Holmgren, Järte och Anderson i Storegården, som ansett, att utskottets
yttrande och förslag bort hava följande lydelse:

»I likhet med — — — behovet påkallade.

Enligt Kungl. Maj:ts---högre belopp.

Till Kungl. Maj:ts förslag i nu nämnda hänseende får utskottet ansluta sig,
dock att utskottet i likhet med socialstyrelsen och på av styrelsen anförda
skäl anser, att det absoluta maximibidraget bör sättas lägre än det av Kungl.
Maj:t ifrågasatta beloppet av 3 kronor. I likhet med vad motionsvis (II: 519)
påyrkats, finner sig utskottet för sin del böra förorda, att sagda bidrag fixeras
till 2 kronor.

Såsom av propositionen framgår, har någon ändring av gällande konfliktdirektiv
icke ifrågasatts.

I motionen 11:519 har emellertid på given anledning visst förtydligande
ansetts böra givas åt de bestämmelser härvidlag, som senast fattades vid
1926 års riksdag.

I detta avseende stadgas för närvarande

’att vid annan partiell konflikt fråga om hänvisning av arbetssökande till
därav berörda arbetsställe skall göras beroende särskilt därav, huruvida den
lön och övriga villkor, som erbjudas, kunna med hänsyn till de i orten för
arbetet gällande arbets- och lönevillkoren anses skäliga. I det fall, att därvid
såsom utgångspunkt för skälighetsprövningen lagts för annan liknande
yrkesutövning gällande kollektivavtal, bör avseende fästas endast vid faktiskt
utgående, lägsta löner eller däremot svarande bestämmelser.’

Till följd av tvist, som uppkommit, hur detta direktiv skall tolkas, då den
blockerade arbetsgivaren erbjudit en lön för grovarbetare, som överstiger
den av arbetslöshetskommissionen för orten fastställda grovarbetarelön —
som ligger till grund för nödhjälpslönens beräkning — har det tillägget ansetts
böra göras, att såsom skälig lön i direktivets mening för grovarbetare den
lön skall beräknas, som arbetslöshetskommissionen för nyssnämnda syfte fastställt
såsom giltig på orten.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 6 sand. 84 häft. (Nr 178—179.) 1300 28 2

10

Statsutskottets utlåtande Nr 178.

Till denna motionärens mening ansluter sig utskottet. I övrigt anser utskottet
någon ändring av nu gällande direktiv icke böra ifrågakomma.

Vad anslagsfrågan angår, har, såsom nämnts, Kungl. Maj:t äskat ett belopp
av 3,000,000 kronor, därvid Kungl. Maj:t utgått från, att en behållning
å hittills beviljade anslag å omkring 4,250,000 kronor skulle komma att stå
till förfogande den 1 juli 1928. Om nödvändigheten av att ytterligare medel
till ett så stort belopp, som av Kungl. Maj:t ifrågasatts, anvisas för nästkommande
budgetår har utskottet emellertid icke känt sig övertygat. I betraktande
av storleken av förefintliga reservationer å hittills beviljade anslag
samt med hänsyn till det budgetära läget har utskottet, som förutsätter, att
arbetslöshetsutgifterna må i fortsättningen kunna inskränkas under den
varmare årstiden i större omfattning än hittills skett, ansett anslaget kunna
begränsas till 2,000,000 kronor.

Av vad utskottet sålunda anfört framgår, att utskottet icke kan tillstyrka
de i motionerna I: 291, II: 463 och 469 gjorda yrkandena. Vad angår den i
motionen II: 520 gjorda hemställan har utskottet, med hänsyn till de konsekvenser
ett bifall till de av motionärerna påyrkade ändringarna i grunderna
för försörjningspliktig nödhjälpsarbetares rätt till s. k. ortstillägg skulle
medföra, icke kunnat förorda ändringarna ifråga.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
proposition och herr Järtes motion, II: 519, samt med avslag å
herrar Möllers m. fl., P. A. Hanssons m. fl., Dahléns m. fl. och
fruarna Ekbergs och Nordgrens ovanberörda motioner I: 291,
II: 463, 469 och 520 till bekämpande av arbetslösheten, i huvudsaklig
överensstämmelse med av utskottet förordade grunder,
under femte huvudtiteln, avdelningen sociala verk och inrättningar,
underavdelningen arbetsfred, arbetsförmedling, arbetarskydd
m. m., för budgetåret 1928—1929 anvisa ett extra reservationsanslag
av 2,000,000 kronor.»;

samt

3) av herrar Nilsson i Gränebo och Olsson i Kullenbergstorp, som ansett,
att utskottets yttrande och förslag bort hava följande lydelse:

»I likhet med---behovet påkallade.

Enligt Kungl. Maj:ts--—- högre belopp.

Till Kungl. Maj:ts förslag i nu nämnda hänseende får utskottet ansluta sig,
dock att utskottet i likhet med socialstyrelsen och på av styrelsen anförda
skäl anser, att det absoluta maximibidraget bör sättas lägre än det av Kungl.
Maj:t ifrågasatta beloppet av 3 kronor. I likhet med vad motionsvis (II: 519)
påyrkats, finner sig utskottet för sin del böra förorda, att sagda bidrag fixeras
till 2 kronor. I övrigt har utskottet funnit skäl icke föreligga för ändring
i grunderna för statsbidrags åtnjutande.

Yad anslagsfrågan angår — — — äskade beloppet.

«Statsutskottets utlåtande Nr 178.

11

Av vad utskottet sålunda anfört framgår, att utskottet icke kan tillstyrka
de i motionerna 1:291, 11:463 och 469 gjorda yrkandena. Vad angår den i
motionen II: 520 gjorda hemställan har utskottet, med hänsyn till dekonsekvenser
ett bifall till de av motionärerna påyrkade ändringarna i grunderna
för försörjningspliktig nödhjälpsarbetares rätt till s. k. ortstillägg skulle
medföra, icke kunnat förorda ändringarna ifråga.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
proposition och herr Järtes motion, II: 519, samt med avslag å
herrar Möllers m. fl., P. A. Hanssons m. fl., Dahléns m. fl. och
fruarna Ekbergs och Nordgrens ovanberörda motioner I: 291,
II: 463, 469 och 520 till bekämpande av arbetslösheten, i huvudsaklig
överensstämmelse med av utskottet förordade grunder,
under femte huvudtiteln, avdelningen sociala verk och inrättningar,
underavdelningen arbetsfred, arbetsförmedling, arbetarskydd
m. m., för budgetåret 1928—1929 anvisa ett extra reservationsanslag
av 3,000,000 kronor.»