Statsutskottets utlåtande Nr 174.

IT

Nr 174.

Ankom till riksdagens kansli den 24 maj 1928 kl. 3 e. in.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
godkännande av förslag till visst avtal mellan
kronan och Vänersborgs stad m. in.

(l:a avd.)

Uti eu till riksdagen avlåten, den 20 mars 1928 dagtecknad proposition
(nr 238), vilken till förberedande behandling hänvisats till statsutskottet, har
Kungl. Maj:t, under åberopande av det vid propositionen fogade utdrag av
statsrådsprotokollet över försvarsärenden för nämnda dag, föreslagit riksdagen
att dels godkänna det av t. f. departementschefen förordade och såsom bilaga
A vid omförmälda protokoll fogade förslag till avtal med staden Vänersborg
rörande det framtida disponerandet av Västgöta regementes förutvarande
kasernetablissemang in. m., under förutsättning att avtalet med de smärre
formella jämkningar i lydelsen, som kunde ifrågasättas, jämväl biträddes av
staden; dels och bemyndiga Kungl. Maj:t att — i huvudsaklig överensstämmelse
med de grunder, som av t. f. departementschefen angivits, och på de
villkor i övrigt, som kunde bestämmas av Kungl. Maj.t — träffa avtal med
Vänersborgs stad om överlåtande till staden av den s. k. Hafvenströmska
lyckan.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.

t. f. Departementschefen har till berörda statsrådsprotokoll inledningsvis
anfört följande.

»Genom brev den 16 november 1906 förordnade Kungl. Maj:t, att Västgöta
regemente skulle förläggas till Vänersborg, så snart kasernetablissemang
för regementet blivit därstädes uppfört. I anledning härav träffades
mellan arméförvaltningens fortifikation sdepartement och Vänersborgs stad
ett den 25 och den 28 november 1906 dagtecknat kontrakt, enligt vilket
staden i och för militärförläggningen överlät till kronan ett markområde
ävensom förband sig att fullgöra vissa prestationer. Kontraktet torde få
fogas såsom bilaga (Bil. C) vid statsrådsprotokollet rörande detta ärende.

År 1916 blev det för Västgöta regemente avsedda kasernetablissemanget
färdigställt och togs i bruk av regementet.

Sedan i samband med försvarsväsendets omorganisation beslut fattats om
att militärförläggningen till staden skulle upphöra, har kasernkommittén i
skrivelse den 15 oktober 1927 framlagt förslag angående omändring av
kasernetablissemanget i Vänersborg till en anstalt för vård av sinnessjuka

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 6 samt. 81 häft. (Nr 171—175.) issi 28 2

18

Statsutskottets utlåtande Nr 174.

och sinnesslöa. Beträffande den närmare innebörden av detta förslag hänvisar
jag till vad chefen för socialdepartementet förut denna dag därutinnan
till statsrådsprotokollet anfört vid anmälan av frågan om avlåtande till riks
dagen av proposition (nr 165) i ämnet. Planen på en dylik ändrad disposition
av nämnda etablissemang sammanhänger med frågan om åvägabringande
av en uppgörelse med Vänersborgs stad i anledning av militärförläggningens
upphörande. I nyssberörda skrivelse den 15 oktober 1927 har kasernkommittén
framlagt resultatet av de förhandlingar, som i sådant hänseende förts
mellan kommittén och Vänersborgs stad. Dessa förhandlingar hava lett till
avslutandet av ett den 4 och den" 12 januari 1927 dagtecknat preliminärt avtal,
vilket torde få såsom bilaga (Bii. B) fogas vid statsrådsprotokollet rörande
detta ärende. Kommittén har hemställt, att därest kasernetablissemangets
utnyttjande för det föreslagna nya ändamålet vunne godkännande,
ifrågavarande avtal måtte bliva föremål för Kungl. Maj:ts och riksdagens
prövning.»

Härefter har t. f. departementschefen redogjort för kasernkommitténs i
ärendet verkställda utredning och innebörden av omförmälda preliminära
avtal ävensom för av vederbörande myndigheter avgivna yttranden.

För egen del har t. f. departementschefen anfört följande.

»Av det föregående framgår, att Västgöta regementes förläggning till Vänersborg
efter genomförandet av 1925 års härorganisation upphört. Enligt
det av kasernkommittén upprättade förslaget skall det ledigblivna kasernetablissemanget
i Vänersborg tagas i anspråk för inredande av en anstalt
för vård av sinnessjuka och sinnesslöa. Det förslag till avtal med staden
Vänersborg, som kommittén framlagt angående bland annat etablissemangets
framtida utnyttjande, har inom socialdepartementet underkastats granskning
i samband med behandling av frågan om inrättande av dylik anstalt. _ Härvid
har befunnits, att vissa ändringar och tillägg till avtalet, särskilt i fråga
om de markområden, som böra avses för den tilltänkta anstalten, lämpligen
böra komma till stånd.

CJnder hänvisning till vad chefen för socialdepartementet tidigare anfört
till statsrådsprotokollet vid anmälan av frågan om avlåtande till riksdagen
av proposition angående omändring biand annat av V ästgöta regementes
kasernetablissemang i Vänersborg till sinnessjukanstalt ävensom till den av
honom åberopade, vid nyssnämnda proposition fogade kartan får jag rörande
avtalet med Vänersborgs stad erinra om följande.

Enligt kasernkommitténs förslag skulle för den planerade sinnessjukanstalten
tagas i anspråk eu del av det markområde, som tidigare disponerats
av Västgöta regemente. Av den mark, som staden enligt 1906 års avtal
upplåtit till kronan, skulle för anstaltens behov alltjämt bibehållas den söder
om landsvägen från staden till Eånnum belägna delen. A detta markområde,
vilket i areal beräknats innehålla omkring 35 hektar, äro samtliga till kasernetablissemanget
hörande byggnader förlagda. Återstoden av det markområde,
staden upplåtit, med en areal av omkring 85. G hektar, skulle, med ett mindre
undantag" återställas till staden. Denna del av området är belägen på norra
sidan om landsvägen.

För anstaltens räkning skulle vidare tagas i anspråk det kronan tillhöriga
landeriet Petersberg, innehållande omkring 5.4 hektar. Denna fastighet är
emellertid belägen på ömse sidor om järnvägslinjen Uddevalla—Vänersborg
—Herrljunga. Den norra delen omfattar cirka 3 hektar och den söder om
järnvägslinjen belägna delen omkring 2.4 hektar.

Därest ytterligare mark, utöver de sålunda för anstalten avsedda områdena
om tillhopa 40.4 hektar, skulle befinnas bliva erforderlig, funnes, enligt

Statsutskottets utlåtande Av 174.

1!»

vad kommittén framhållit, sådan att tillgå i nämnden av kasernetablissemanget.
Kommittén syftade liärvid på den kronan tillhöriga s. k. Hafvenströmska
lyckan, i areal innehållande omkring 8 hektar och belägen söder
om _ förenämnda järnvägslinje i närheten av landeriet Petersberg. Denna
fastighet står under viittenfallsstyrelsens förvaltning.

Förutom det markområde, Vänersborgs stad upplåtit såsom kaserntomt
och övningsfält för Västgöta regemente, samt landeriet Petersberg har regementet
haft till sitt förfogande större delen av landerierna Källshagen oldi
Fredrikslund. Sedan staden Vänersborg hos Kungl. Maj:t gjort framställ11
ing om medgivande att få inköpa de delar av dessa fastigheter, som varit
upplåtna till regementet, har kasernkommittén tillstyrkt fastigheternas försäljning
till staden mot viss köpeskilling.

På sätt framgår av förberörda utav chefen för socialdepartementet avgivna
yttrande, hava allvarliga anmärkningar från medicinalstyrelsens sida framställts
beträffande det för anstalten enligt kasernkommitténs förslag avsedda markområdet.
Såväl områdets storlek och form som markens belägenhet hava
föranlett erinringar.

Med anledning härav hava, såsom nyss antytts, vissa ganska betydelsefulla
ändringar av förslaget beträffande markområdet för anstalten ansetts
påkallade.

I första hand bär det synts lämpligt att för anstaltens räkning behålla
de delar av landerierna Källshagen och Fredrikslund, som varit upplåtna
till regementet. Dessa delar innehålla i areal tillhopa omkring 31 hektar.
Isagon försäljning till staden av dessa fastigheter bör alltså icke komma till
stand. För att erhålla en bekväm förbindelse över allmänna landsvägen
mellan a ena sidan det söder om denna belägna egentliga anstaltsområdet
och landeriet Petersberg samt a andra sidan landerierna Källshagen och
Fredrikslund har det synts vara nödvändigt att i kronans hand behålla östligaste
delen av det område norr om landsvägen, som enligt kasernkommitténs
förslag skulle återlämnas till staden. Härigenom skulle anstalten komma
att på tillräcklig sträcka disponera mark å båda sidor om landsvägen.

För att kunna genomföra den sålunda såsom önskvärd ansedda utvidgningen
av anstaltens område hava förnyade förhandlingar upptagits med
ombud för Yänersborgs stad. Härvid hava jämväl representanter för medicinalstyrelsen
och kasernkommittén biträtt.

Under dessa förhandlingar har staden förklarat sig avstå från sin begäran
att inköpa de till regementets disposition ställda delarna av landerierna
Källshagen och Fredrikslund. Yidare har staden medgivit, att kronan av
den utav staden enligt 1906 ars avtal upplatna marken norr om landsvägen
behölle omkring 5 hektar av den östligaste delen, gränsande intill landeriet
Fredrikslund. Detta område har av staden värderats till 6,000 kronor. I
stället för detta markområde har staden begärt att utan ersättning med
äganderätt bekomma den del av landeriet Petersberg, som är belägen söder
om järnvägslinjen, i areal innehållande omkring 2.4 hektar. Enligt av domänintendenten
i Alvsborgs län verkställd uppskattning kan detta jordområde,
som är obebyggt, värderas till 2,400 kronor. Slutligen har staden för att
tillmötesgå ett från medicinalstyrelsens sida härom framställt krav frånträtt
den rätt, som kunde tillkomma staden att nyttja en i § 7 andra stycket av
kasernkommitténs avtalsförslag omförmäld väg, avsedd att utgöra förbindelse
mellan allmänna landsvägen och stadens renhållningsverk.

Stadens delegerade hava vid förhandlingarna å andra sidan framställt vissa
önskemål. Sålunda har hemställts, att vid lösning av markfrågan för anstalten
i enlighet med vad ovan antytts måtte från kronans sida dels lämnas
utfästelse, att antalet vårdplatser i den blivande sinnessjukanstalten skulle

20

Statsutskottets utlåtande Nr 114.

utgöra minst 800, dels ock medgivas rätt för staden att utan ersättning få
framdraga en avloppsledning från ett söder om järnvägslinjen, emellan landeriet
Petersberg och Hafvenströmska lyckan beläget förstadssamhälle, benämnt
Mariero, över mark tillhörande landeriet Källshagen och fram emot
Yänern.

Vid sammanträde den 14 februari 1928 hava stadsfullmäktige i Vänersborg
fattat beslut, innebärande godkännande av de huvudgrunder, som i det
föregående berörts, samt innefattande bemyndigande för stadens drätselkammare
att godkänna och å stadens vägnar underteckna det förändrade
avtal, som vid ett beslut i överensstämmelse med nämnda huvudgrunder
borde upprättas mellan kronan och staden.

På grundval av det resultat, som ernåtts vid de nya förhandlingarna med
staden, har ett nytt förslag till avtal med staden utarbetats. Angående
innehållet i detta förslag får jag hänvisa till en vid statsrådsprotokollet rörande
detta ärende fogad bilaga (Bil. A.).

I åtskilliga hänseenden ansluter sig det nya förslagsavtalet till det av
kasernkommittén upprättade förslaget. Under hänvisning till den motivering,
som av kommittén lämnats till de olika bestämmelserna, torde jag
kunna inskränka mig till att i korthet redogöra för skiljaktigheterna mellan
å ena sidan det nya förslaget och å andra sidan kasernkommitténs förslag.
I samband härmed vill jag beröra de erinringar, som av de i ärendet hörda
militära myndigheterna framställts mot kasernkommitténs förslag.

Med hänsyn till att Västgöta regementes förläggning till Vänersborg numera
upphört, har en mindre jämkning av ordalydelsen i avtalets ingress
ansetts påkallad.

8 1 i de båda förslagen är av samma innehåll.

§ 2 i det av kasernkommittén upprättade förslaget har i det nya avtalet
uppdelats i två paragrafer, betecknade § 2 och § 3. Innehållet i dessa två
paragrafer är dock med någon jämkning, föranledd av den förändrade markdispositionen,
detsamma som i kommitténs förslag.

I avseende å omfattningen av det för landstormsförrådet undantagna markområdet
har chefen för tredje arméfördelningen framställt viss erinran, som
biträtts av arméförvaltningens fortifikations- och intendentsdepartement. Med
anledning härav får jag framhålla, att området, som i areal innehåller omkring
45 ar, näppeligen torde kunna anses vara för snävt tillmätt för ifrågakommande
behov. Vidkommande brandfaran för byggnaden synas mig de
härutinnan framförda betänkligheterna vara överdrivna. Beträffande frågan
huruvida kronan, såsom de militära mydigheterna ansett, bör av staden fordra
ersättning för skjutbodar och anläggningar, befintliga å den mark, som staden
skall återbekomma, synes mig någon ändring i den av kommittén föreslagna
formuleringen icke vara erforderlig. Enligt avtalets bestämmelser
skall allt som är att hänföra till fast egendom tillfalla staden i samband
med markområdets återställande till staden.

§§ 4 och 5 i det nya avtalsförslaget innehålla föreskrifter om markdispositioner,
vilka sammanhänga med frågan om utvidgning av det för sinnessjukanstalten
avsedda området.

§ 6 i det nya förslaget är av samma lydelse som § 3 i kasernkommitténs
förslag.

Beträffande antalet vårdplatser har detta i det nya avtalet kunnat höjas
till 800. Innehållet i § 7 överensstämmer i övrigt med § 4 i kommitténs
förslag.

§§ 8, 9 och 10 i det nya förslaget äro av samma innehåll som §§ 5, G
och 7 första stycket i kommitténs förslag.

§ 7 andra stycket i sistberörda förslag har helt utgått.

Statsutskottets utlåtande Nr 114.

Slutligen hava i § 11 av det nya förslaget intagits föreskrifter om rätt för
staden att framdraga avloppsledning över östra delen av landeriet Källshagen.
Hörande det närmare innehållet av dessa bestämmelser får jag hänvisa
till av tal sförslaget.

För lantförsvarets vidkommande innebär det avtalsförslag, som sålunda
föreligger till prövning, att kronan skall utan vederlag med äganderätt återställa
till Vänersborgs stad omkring 80 hektar av den mark, som staden
tidigare överlåtit till kronan för Västgöta regementes räkning. Därjämte skall
kronan, likaledes utan vederlag, till staden överlämna den del av landeriet
Petersberg, som är belägen söder om järnvägslinjen Uddevalla—Vänersborg—
Herrljunga, med en areal av cirka 2,4 hektar. I betraktande av de i ärendet
föreliggande omständigheterna har jag ansett, att avtalet i denna del kan av
kronan biträdas. Ej heller finner jag anledning att motsätta mig, att landstormsförrådsbyggnaden
med tillhörande markområde och väg till detsamma
framdeles, i händelse byggnaden icke vidare erfordras för försvarets räkning,
utan ersättning övergår i stadens ägo.

De i det nya förslagsavtalet intagna bestämmelser, som sammanhänga med
frågan om inredande av eu sinnessjukanstalt i det ledigblivna kasernetablissemanget,
hava av chefen för socialdepartementet lämnats utan erinran. Såsom
bemälde departementschef i annat sammanhang föreslagit, torde kasernetablissemanget
tillika med de markområden, som skola tillhöra anstalten,
från och med den 1 juli 1928 böra överföras från försvarsväsendet. Vidkommande
den byggnad, vari landstormsförrådet är inrymt, torde denna
med tillhörande tomtområde fortfarande böra tillhöra försvarsväsendet samt
genom dess försorg underhållas.

Som det av mig förordade avtalsförslaget icke blivit å stadens vägnar
undertecknat, torde detsamma böra av kronan godkännas under förutsättning
att avtalet med de smärre formella jämkningar i lydelsen, som kunna ifrågasättas,
jämväl biträdes av staden.

Enligt det av kasernkommittén framlagda förslaget skulle den i det föregående
omförmälda, kronan tillhöriga s. k. Hafven ström ska lyckan tagas i
anspråk för utvidgning av det för sinnessjukanstalten avsedda jordområdet,
därest detta ansåges vara för knappt tilltaget. På grund av sitt läge synes
dock — såsom chefen för socialdepartementet i förut omförmälda sammanhang
framhållit — nämnda fastighet icke lämpligen kunna utnyttjas för berörda
ändamål. På grund härav och då annan mark i erforderlig utsträckning,
såsom av det föregående torde framgå, kunnat erhållas för att tillgodose anstaltens
behov, har anledning icke ansetts föreligga att ställa jämväl Hafvenströmska
lyckan till anstaltens förfogande.

Innan de förenämnda förnyade förhandlingarna med Vänersborgs stad
blevo igångsatta, avgav vattenfallsstyrelsen på anmodan utlåtande i anledning
av vad kasernkommittén yttrat rörande möjligheten att till den föreslagna
nya anstalten upplåta berörda fastighet.

I sitt den 9 december 1927 dagtecknade yttrande i ärendet meddelade
vattenfallsstyrelsen, att fastigheten, utgörande stadsägan nr 87 i Vänersborgs
stad, för närvarande vore av styrelsen utarrenderad till staden intill den 14
mars 1929, att fastigheten brukades såsom jordbruksfastighet, samt att styrelsen
icke hade något att erinra mot att fastigheten ställdes under förvaltning
av annan statens myndighet. I samband härmed framhöll styrelsen, att ett
genomförande av nu föreliggande förslag till reglering av Yänerns vattenstånd
enligt styrelsens mening ej kunde innebära eller medföra någon olägenhet
för fastigheten. Då det ju emellertid vore tänkbart, att t. ex. efter

22

Statsutskottets utlåtande Nr IT i.

någon justering av planerna för regleringen skadeståndsanspråk kunde uppstå,
borde, om fastigheten framdeles skulle komma att av kronan avyttras,
den blivande ägaren avfordras förbindelse att icke i egenskap av fastighetens
ägare föra någon som helst talan i mål angående Vänerns reglering.

Vid de i det föregående omförmälda nya förhandlingarna med Vänersborgs
stad har staden i samband med de erbjudanden, som från stadens
sida lämnats beträffande ordnandet av den planerade sinnessjukanstaltens
markfråga, hemställt, att kronan måtte till staden överlåta Hafvenströmska
lyckan. Härvid har staden särskilt framhållit, att fastigheten framdeles kunde
komma att bliva föremål för bebyggelse. Hå staden hade intresse av att
den framtida byggnadsverksamheten inom området skedde på ett ur stadsplanesynpunkt
lämpligt sätt, samt staden ställt sig tillmötesgående mot
kronans krav i fråga om utvidgning av anstaltens markområden, borde
staden beredas möjlighet att på förmånliga villkor förvärva fastigheten.

Till närmare utredning rörande Hafvenströmska lyckan har staden åberopat
ett av domänintendenten i Älvsborgs län den 10 februari 1928 upprättat
värderingsinstrument. Av detta inhämtas bland annat följande. Hafvenströmska
lyckan är helt och hållet obebyggd och består till ungefär två
tredjedelar av åker och en tredjedel av bergbackar och starkt bergbunden
skogsmark. Skogsmarken är beväxt med 15- till 25-årig gles, marig skog.
Ägoområdet ligger cirka 2 km. öster ut från torget i Vänersborg. Jorden
har svag lutning mot norr, mot en gren av Göta älv. Hen är svår att fullständigt
torrlägga. Efter Vänerns reglering torde vissa delar av området
ej kunna torrläggas till fullt täckdikesdjup, 1.2 meter. Taxeringsvärdet är
8,500 kronor. Hen årliga avgälden utgår med 200 kronor, varjämte arrendatorn
har skyldighet att betala utgående skatter. Saluvärdet å området
har uppskattats sålunda

cirka 5.4 hektar åker ä 1,500 kr.......................................... kronor 8,100: —

» 2.7 » skogsmark med växande skog ä 500 kr......... » 1,350: —

Summa kronor 9,450: —

I avrundat tal har domänintendenten ansett värdet å fastigheten kunna
uppskattas till 9,500 kronor.

I skrivelse den 14 februari 1928 hava därefter stadsfullmäktige i Vänersborg
hos Kungl. Maj:t gjort framställning om, att staden — därest Hafvenströmska
lyckan icke komme att tagas i anspråk för den ifrågasatta sinnessjukanstaltens
räkning — måtte få inköpa densamma för eu köpeskilling av
7,125 kronor, motsvarande 75 procent av det å fastigheten satta värdet.

Till närmare motivering av den köpeskilling, som sålunda erbjudits, hava
stadsfullmäktige bland annat erinrat om, att det markområde, som staden
vid de förnyade förhandlingarna förklarat sig vilja ställa till sinnessjukanstaltens
förfogande utöver det av kasernkommittén avsedda området, i
areal innehölle 5 hektar med ett uppskattat värde av 6,000 kronor, under
det att den del av landeriet Petersberg, som kronan erbjudit staden i utbyte
häremot, innehölle i areal allenast 2.4 hektar med ett värde av 2,400 kronor.

Med anledning av sistberörda framställning från Vänersborgs stad har förnyat
utlåtande i ärendet infordrats från vattenfallsstyrelsen.

I detta yttrande, dagtecknat den 23 februari 1928, har styrelsen anfört
bland annat följande. Hå numera fråga uppkommit om försäljning till Vänersborgs
stad av Hafvenströmska lyckan, hade styrelsen tagit under förnyat
övervägande, i vad mån det för kronan kunde bliva olägligt att avliända sig
denna fastighet. Styrelsen hade därvid, med hänsyn till de sannolikt under
en nära framtid förestående arbetena i närheten av Hafvenströmska lyckan
för ytterligare utnyttjande av vattenkraften i Göta älv och vad därmed sam -

Statsutskottets utlåtande AV 174. 23

manhängde, kommit till den övertygelsen, att fastigheten borde bibehållas i
statens ägo.

Styrelsen har därför hemställt, att stadens framställning icke måtte bifallas.

Det har synts mig vara angeläget att i förevarande sammanhang till
slutlig prövning upptaga stadens framställning att med äganderätt förvärva
Hafvenströmska lyckan. Denna framställning synes nämligen •— ehuru formellt
ej sammankopplad med den förut behandlade avtalsfrågan — närmast
vara att anse såsom ett led i den omförmälda nya överenskommelsen angående
ordnandet av markförhållandena för den avsedda nya sinnessjukanstalten.
Särskilt bör härvid tagas i betraktande, att värdet av den mark,
kronan enligt denna överenskommelse skulle ytterligare bekomma av staden,
avsevärt överstiger värdet å den del av landeriet Petersberg, som av kronan
skulle överlämnas till staden. Med hänsyn härtill synas mig starka skäl
tala för att tillmötesgå stadens hemställan. På grund av vad nu angivits
har efter samråd med chefen för socialdepartementet och t. f. chefen för
kommunikationsdepartementet närmare undersökning skett av möjligheterna
att tillgodose stadens önskemål utan att åsidosätta det syfte, som av vattenfallsstyrelsen
särskilt åberopats såsom avgörande skäl för att äganderätten
till fastigheten borde bevaras i kronans hand.

Vid de överläggningar, som ägt rum i ämnet, har från vattenfallsstyrelsens
sida under hand framhållits, att fastigheten kunde av styrelsen behöva
disponeras under den tid, då arbeten för Vänerns reglering komme att utföras.
I följd härav kunde en omedelbar försäljning av fastigheten vara för
styrelsen olämplig. Enär fastigheten, sedan dessa arbeten slutförts, med
relativt mindre olägenhet för styrelsen kunde avvaras, har styrelsen alternativt
ansett sig kunna godtaga, att staden redan nu skullo tillerkännas rätt
att förvärva Hafvenströmska lyckan, men att staden icke skulle äga tillträda
fastigheten förrän ett år efter det Vänerns reglering blivit genomförd eller,
om detta icke skett före år 1938, under nämnda år. Köpeskillingen borde
bestämmas till det vid den omförmälda värderingen angivna värdet, 9,500
kronor. Vidare borde staden i samband med överlåtelsen tillförbindas att
i egenskap av ägare till denna fastighet icke göra någon invändning eller
fordra någon ersättning för arbeten eller olägenheter, som eventuellt kunde
uppkomma i sammanhang med genomförandet av nämnda reglering av
Vänern.

Med hänsyn till vad sålunda förekommit och då det icke torde föreligga
något intresse för kronan att efter genomförandet av Vänerns reglering i
sin ägo behålla fastigheten, har jag, efter samråd med förenämnda två departementschefer,
funnit mig böra förorda, att beslut om Hafvenströmska
lyckans överlåtande till Vänersborgs stad redan nu fattas. Härvid har jagansett-,
att följande huvudgrunder för överlåtelsen böra bliva gällande. Som
det mellan vattenfallsstyrelsen och staden upprättade nyttjanderättsavtalet
rörande Hafvenströmska lyckan utlöper den 14 mars 1929, bör styrelsen berättigas
att efter nämnda dag disponera fastigheten. Vattenfallsstyrelsen
skall därefter utan ersättning äga att nyttja fastigheten, intill dess densamma
skall tillträdas av staden, vilket bör ske å den laga fardag, som infaller ett
år efter det Vänerns reglering blivit genomförd, dock senast den 14 mars
1938. Under den tid vattenfallsstyrelsen sålunda skall hava fastigheten i
sin besittning, skall styrelsen vara skyldig att betala för fastigheten utgående
skatter ävensom tillse, att fastigheten icke försämras. Staden skall
förbinda sig att icke i egenskap av ägare till denna fastighet göra någon
invändning eller fordra någon ersättning för arbeten eller olägenheter,
som eventuellt kunna uppkomma i samband med genomförandet av Vänerns

Utskottets
yttrande.

24 Statsutskottets utlåtande Nr 174.

reglering. Vidkommande köpeskillingen torde staden visserligen böra erhålla
rätt att förvärva fastigheten för det av staden föreslagna beloppet, 7,125
kronor. Med hänsyn till vattenfallsverkets ställning såsom affärsdrivande
verk synes emellertid ett avhändande av fastigheten till lägre pris än det
åsatta värdet, 9,500 kronor, icke böra medföra förlust för vattenfallsverket.
I följd härav lärer den köpeskilling, som staden skall erlägga till vattenfallsstyrelsen,
böra bestämmas till 9,500 kronor att av staden erläggas vid tillträdet.
Skillnaden mellan sistberörda belopp och det av staden erbjudna
beloppet 7,125 kronor, eller 2,375 kronor, torde, såsom chefen för socialdepartementet
i förenämnda proposition nr 165 förutsatt, böra utgå till staden
från medel under femte huvudtiteln.

Enligt vad jag under hand erfarit, torde det nu angivna förslaget i stort
sett tillfredsställa stadens önskemål.

De närmare villkoren för den ifrågasatta överlåtelsen torde böra fastställas
av Kungl. Maj:t.»

Det av t. f. departementschefen upprättade avtalsförslaget är såsom bilaga
fogat vid detta utlåtande.

Utskottet, som denna dag avgivit särskilt utlåtande i anledning av Kungl.
Maj:ts i propositionen nr 165 framlagda förslag angående anslag till hospitalsbyggnader
in. m. och därvid i allt väsentligt tillstyrkt nämnda förslag i
vad det avser anordnande av sinnessjukanstalt i Västgöta regementes kasernetablissemang
invid Vänersborg, har icke funnit anledning till erinran mot
det i förevarande proposition framlagda avtalsförslaget. Utskottet har dock
ansett sig böra föreslå, att viss frihet lämnas Kungl. Maj:t att företaga er
forderliga jämkningar i förslaget.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må

a) godkänna det av t. f. chefen för försvarsdepartementet
förordade och såsom bilaga A vid statsrådsprotokollet över
försvarsärenden den 20 mars 1928 fogade förslag till avtal med
staden Vänersborg rörande det framtida disponerandet av
Västgöta regementes förutvarande kasernetablissemang m. m.,
under förutsättning att avtalet med de jämkningar, som kunna
ifrågasättas, jämväl biträdas av staden;

b) bemyndiga Kungl. Maj:t att — i huvudsaklig överensstämmelse
med de grunder, som av t. f. departementschefen
angivits, och på de villkor i övrigt, som må bestämmas av
Kungl. Maj:t —- träffa avtal med Vänersborgs stad om överlåtande
till staden av den s. k. Hafvenströmska lyckan.

Stockholm den 24 maj 1928.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Närvarande: Se under utlåtandet nr 171.

Statsutskottets utlåtande Nr 174.

•J.)

Bil

T. f. departementschefens avtalsförslag.

Med anledning av att Västgöta regementes förläggning till Vänersborg
upphört träffas härmed mellan Kungl. Maj:t och kronan, å ena sidan, samt
Vänersborgs stad, å andra sidan, följande avtal:

§ 1-

Staden förklarar, att av det markområde, som staden genom kontrakt den
25 och den 28 november 1906 med full äganderätt upplåtit till kronan och varå
kronan den 16 februari 1925 erhållit lagfart, den del, som är belägen söder
om den genom området gående allmänna landsvägen, alltjämt skall med
full och oinskränkt äganderätt tillhöra kronan.

§

Den del av nämnda markområde, som är belägen norr om allmänna landsvägen,
skall, med de undantag varom i §§ 3 och 4 här nedan förmäles, av
kronan senast den 1 juli 1928 i befintligt skick utan ersättning återställas
till staden.

§ 3.

Den landstormsförrådsbyggnad, som är belägen å det i § 2 omförmälda
område, skall jämte erforderligt markområde och väg till detsamma alltjämt
tillhöra kronan.

Det för nämnda byggnad erforderliga markområdet skall, förutom själva
byggnadsgrunden, omfatta ett jordområde sträckande sig åt öster intill den
till byggnaden från allmänna landsvägen ledande vägen, åt norr 15 meter
från byggnadens yttre grundmur, åt väster 10 meter från grundmuren samt
åt söder till det här befintliga parkområdets yttre gräns.

Därest byggnaden icke vidare kommer att bliva erforderlig för försvarets
räkning, skall såväl byggnaden som det enligt denna paragraf till kronan
upplåtna mark- och vägområdet utan ersättning återställas till staden.

Kronan skall äga rätt att begagna den brunn, som i närheten av landstorm
sförrådsbyggnaden finnes upptagen å den till staden återlämnade marken,
ävensom nödig väg till brunnen. För denna rättighets bestånd må kronan
söka och erhålla inteckning för servitut.

§ i För

att lämplig förbindelse över allmänna landsvägen skall kunna erhållas
från det i § 1 omförmälda området till de kronan tillhöriga landerierna
Fredrikslund och Källshagen, skall den del av det i § 2 angivna området,
som närmast gränsar till landeriet Fredrikslund, alltjämt med full och oinskränkt
äganderätt tillhöra kronan. Det område, som kronan sålunda skall
med äganderätt behålla, innehåller i areal omkring 5 hektar och har å eu
av stadsingenjören O. A. Grude den 10 februari 1928 upprättad karta till
sina gränser närmare utmärkts med violett färgbeteckning.

§ 5.

Kronan skall utan ersättning med äganderätt till staden överlåta den
söder om järnvägslinjen Uddevalla—Vänersborg—Herrljunga belägna delen
av landeriet Petersberg, i areal innehållande omkring 2.4 hektar, vilken del
å förenämnda karta till sina gränser utmärkts med grön färgbeteckning.

26

Statsutskottets utlåtande Nr 174.

§ o.

Sedan förrättningar för markens avstyckning ägt rum, skall särskild avhandling
upprättas mellan kronan och staden angående överlåtande till staden
av de markområden, som staden på sätt ovan sagts skall erhålla av kronan.
Kostnader för avstyckning och lagfart bestridas av staden.

§ 7.

I det etablissemang, som finnes uppfört å den i § 1 omförmälda mark,
skall, efter det erforderliga ombyggnader blivit verkställda, inredas en sinnessjukanstalt
med plats för minst 800 patienter.

§ 8.

Staden förbinder sig att tillhandahålla den institution, som kommer att
inrymmas i etablissemanget, vatten, gas och elektrisk ström till samma pris,
som därför betalas av större avnämare inom staden.

§ 9.

Om ifrågavarande etablissemang icke före den 1 juli 1930 tagits i bruk
för sitt nya ändamål, förbinder sig kronan att, intill dess så bliver fallet,
från sagda dag till staden utgiva ersättning, beräknad efter 15,000 kronor
för helt kalenderår.

Har etablissemanget icke tagits i anspråk för berörda ändamål före den
1 juli 1933, skall den årliga ersättningen därefter utgå efter ett belopp av
25,000 kronor för helt kalenderår.

§ io.

Vidkommande den utfartsväg om nio meters bredd, varom förmäles i 1906
års kontrakt § 1 sista stycket, skall densamma liksom hittills tillhöra staden;
och förbinder sig kronan att utan ersättning till staden upplåta erforderlig
mark för att denna väg må erhålla en ytterligare bredd av tre meter, varjämte
kronan skall, likaledes utan ersättning, tillhandahålla staden nödigt
markområde vid denna vägs korsning av järnvägslinjen för anläggande av
en viadukt över järnvägen.

§ U Kronan

medgiver, att staden utan ersättning skall äga rätt framdraga avloppsledning
från förstadssamhället Mariero över östra delen av det kronan
tillhöriga landeriet Källshagen till Vänern.

Sedan avloppsledningen framdragits, skall staden äga tillträde till landeriet
Källshagen, i den mån så är erforderligt för verkställande av tillsyn och utförande
av underhållsarbeten å ledningen.

Staden åtager sig att städse bekosta alla de arbeten, som finnas erforderliga
för att — efter avslutande av företagna ledningsarbeten — återställa
marken i ordnat skick.

Av detta avtal äro två exemplar upprättade, av vilka Kungl. Maj:t och
kronan erhållit det ena samt Vänersborgs stad det andra exemplaret.
Stockholm den

A Kungl. Maj:ts och kronans vägnar, enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande:
Vänersborg den