Statsutskottets utlåtande Nr 165.
1
Nr 165.
Ankom till riksdagens kansli den 23 maj 1928 kl. 10 f. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrad
organisatiem av väg- och vattenhy g gnadsväsendet
jämte i ämnet väckta motioner.
(4:e avd.) .
Uti en till riksdagen den 16 mars 1928 avlåten proposition, nr 211, vilken
hänvisats till statsutskottets förberedande behandling, har Kungl. Maj;t, under
åberopande av det vid propositionen fogade utdj-ag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för nämnda dag, föreslagit riksdagen att
l:o) med godkännande av den av departementschefen förordade ändrade organisationen
av väg- och vattenby ggnadsväsendet, att tillämpas från och med
den 1 juli 1929, besluta, att från och med nämnda dag skola i länen vara anställda
vägingenjörer med avlöningsförmåner och under villkor i övrigt, som av
departementschefen angivits ;
2:o) besluta, med tillämpning från och med den 1 juli 1929,
att bland de i 5 § 1 mom. i avlöningsreglementet den 22 juni 1921 för befattningshavare
vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila
statsförvaltningen, omförmälda generaldirektörs- och chefsbefattningarna med
ett arvode av 19,000 kronor skall upptagas jämväl befattningen såsom generaldirektör
och chef för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen;
att i den vid nämnda reglemente fogade tjänsteförteckning skola under vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen upptagas följande befattningar, nämligen:
Avdelning
Befattningar och lönegrad
onligt loneplanen.
Generaldirektör, arvode enligt 5 § i reglementet .................. —
Byråchef .................................................... B 30
Maskininspektör .............................................. B 28
Väginspektör ................................................ B 28
Maskininspektörens assistent.................................... B 22
.Revisor .................................................... B 21
Kontorsskrivare .............................................. B 15
Kansliskrivare ................................................ B 11;
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 6 saml. 77 Käft. (Nr 165.) 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 165.
att ur nämnda förteckning skola utgå följande befattningar, nämligen:
Befattningar
Överdirektör ...........
Byråchef och ledamot.....
Byrådirektör och ledamot .
Notarie ...............
Registrator, tillika aktuarie
Revisor och bokhållare . . .
Avdelning
och lönegrad
enligt löneplanen.
.. A 2
. . B 30
. . B 28
. . B 21
. . B 21
..B 21;
3:o) besluta, att antalet ordinarie befattningar i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
skall från och med den 1 juli 1929 vara följande, nämligen:
Lönegrad.
1 generaldirektör, arvode enligt 5 § 1 mom. i avlöningsreglementet. ... —
3 byråchefer ................................................ B 30
1 maskininspektör ............................................ B 28
3 väginspektörer ......... B 28
2 förste byråingenjörer ........................................ B 26
1 maskininspektörens assistent .................................. B 22
3 byråingenjörer ............................................ B 21
3 revisorer .................................................. B 21
1 kontorsskrivare ............................................ B 15
1 kansliskrivare .............................................. B 11
1 förste expeditionsvakt ...................................... B 7
2 kanslibiträden .............................................. B 7
2 expeditionsvakter ............................................ B 5
3 kontorsbiträden ............................................B 4;
4:o) bemyndiga Kungl. Maj:t att i 5 § 1 mom. i avlöningsreglementet ävensom
i den vid reglementet fogade tjänsteförteckning vidtaga de ändringar, som
föranledas av riksdagens beslut beträffande befattningar i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet.
I sammanhang med behandlingen av förevarande proposition har utskottet
förehaft till behandling följande inom riksdagen väckta motioner, nämligen
dels en inom första kammaren av herr L. K. V. Ljunglund väckt motion,
nr 296, däri hemställts, att riksdagen måtte besluta, att, med avslag å Kungl.
Majrts proposition nr 211 angående ändrad organisation av väg- och vattenbyggnadsväsendet,
en omorganisation bör ske i huvudsaklig överensstämmelse
med 1927 års sakkunnigas förslag enligt den s. k. Sydowska linjen;
dels en inom andra kammaren av herr E. O. Hagman väckt motion, nr 474,
vari yrkats, att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts förslag om ändrad organisation
av väg- och vattenbyggnadsväsendet;
Statsutskottets utlåtande Nr 165.
3
dels en inom samma kammare av herr E. E. Lindmark väckt motion, nr 475,
däri motionären hemställt, att riksdagen måtte besluta, att det belopp, som enligt
Kungl. Maj:ts proposition angående ändrad organisation av väg- och vattenbyggnadsväsendet,
nr 211, skall utgå såsom bidrag till kontors-, expensoch
skrivbiträdeskostnader till vägingenjör, må, vad angår de fyra nordligaste
länen och eventuellt annat större län, som kan ifrågakomma, höjas att motsvara
ungefärlig verklig kostnad och att vederbörande utskott måtte efter närmare
prövning fixera visst bestämt belopp härför;
dels ock slutligen en inom andra kammaren av herr IL. Laurin väckt motion,
nr 479, i vilken yrkats, att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition
nr 211 samt i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag rörande
vägväsendets statliga organisation i enlighet med vad i motionen anförts.
I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,
får utskottet hänvisa till motionerna.
Frågan om ändrad organisation av väg- och vattenbyggnadsväsendet har
sedan flera år varit föremål för utredningar och överväganden. Dylika utredningar
och därav föranledda förslag hava avgivits av särskilda sakkunniga
den 30 september 1925 (Statens offentliga utredningar 1925: 33), den 26 oktober
1927 (Statens offentliga utredningar 1927: 26) och nu senast den 9 mars
1928.
Vid anmälan inför Kungl. Haj:t den 16 mars 1928 av frågan om väg- och Allmänna
vattenbyggnadsväsendets omorganisation har departementschefen, vad angår synpunkter
de allmänna grunderna för omorganisationen, anfört följande: väg^ch
»Att tiden nu är inne för en genomgripande omdaning av vägväsendets stat- Tattenbygg
,
. t t ii Afltivfispn»
liga organisation synes uppenbart. Företeelser å vägväsendets område vittna dets omorom
att ett starkt behov därav föreligger. Annat är ock knappast möjligt, då Nation,
nuvarande organisation är avpassad efter helt andra förhållandeD och den omvälvning
i fråga om väghållningen, som automobiltrafiken medfört, i stort sett
icke mötts med annan åtgärd i förevarande avseende än tillsättandet av vägkonsulenter
vid sidan av de redan befintliga distriktstjänstemännen. Denna
åtgärd var förvisso berättigad och nödvändig såsom provisorisk nödfallsutväg,
men genom tillvaron av två organisationer med likartade uppgifter men föga
inbördes sammanhang har stundom uppstått en viss konkurrens dem emellan.
På grund härav och till följd av det nu tillämpade avlöningssystemet hava
ifrågavarande tjänstemän kommit i ett visst ekonomiskt beroende av vägdistrikten,
vilket icke står väl tillsammans med den kontrollerande verksamhet,
de hava att utöva, samt jämväl framkallat tvivel i fråga om deras opartiskhet
i för vägdistrikten viktiga frågor. Blotta möjligheten till misstanke i sådant
avseende bottnar tydligen i ett missförhållande, som bör undanröjas. Uppenbart
är, att denna splittrade dubbelorganisation icke förmår fylla senare
tids ökade krav på en kraftig och omdömesgill kontroll å de växande vägmedlens
ändamålsenliga användande, en angelägenhet, som med hänsyn till de högst
betydande belopp, varom här är fråga, måste anses vara av synnerlig vikt.
4
Statsutskottets utlåtande Nr 165.
De tre sakkunnigberedningar, som sysslat med förevarande ämne, ävensom nära
nog undantagslöst de hörda myndigheterna äro ock ense om behovet av en
omedelbar reform.
Vad härefter angår de tre olika förslag till organisation, som nu föreligga till
prövning, lärer 1925 års förslag, såsom ock antytts i förut återgivna yttrande
till statsrådsprotokollet den 26 juli 1927, numera icke fylla de krav, som den
snabbt fortgående utvecklingen medfört.
En organisation i enlighet med 1927 års förslag måste däremot anses i stort
sett vara ägnad att avhjälpa nu förefintliga missförhållanden och medföra
goda möjligheter till en tillfredsställande kontroll å vägmedlens användning.
Med den föreslagna organisationen har emellertid förknippats en långt gående
decentralisation i fråga om ärendenas behandling, vilken i vissa yttranden
mötts med starka gensagor, varjämte de med förslagets genomförande förbundna
kostnaderna måste väcka betänkligheter.
1928 års förslag är i huvudsak byggt på 1927 års förslag. Det innebär samma
möjligheter till en tillfredsställande kontroll å vägmedlens ändamålsenliga
användning, vilket ju måste anses vara huvudändamålet med den ifrågasatta
omorganisationen. Beträffande decentralisationen, vars väntade fördelar i det
hittills förda meningsutbytet måhända något överskattats, går 1928 års förslag
en medelväg, i det att förslaget därutinnan icke gör andra avvikelser från
nu gällande ordning än som kunna med säkerhet förväntas bliva enbart till gagn.
På grund av den för vägingenjören ifrågasatta avlöningsformen, vilken med
hänsyn till föreslagna restriktiva bestämmelser icke kan anses innebära någon
fara för vägingenjörens självständighet, har det visat sig möjligt att finna en
både effektiv och jämförelsevis billig form för vägingenjörsorganisationen.
Huvudparten av de anmärkningar, som riktats mot 1927 års förslag, torde genom
de i 1928 års förslag vidtagna modifikationerna hava förfallit.
Då 1928 års förslag synes på ett tillfredsställande sätt tillgodose de behov,
som nu göra en omorganisation trängande, och även i övrigt lärer innebära en
god och jämförelsevis billig lösning av förevarande fråga, får jag tillstyrka,
att detta förslag lägges till grund för omorganisation av den statliga vägadministrationen.
Såsom av 1928 års sakkunniga framhållits, har den sålunda
förordade organisationen den fördelen, att en övergång vare sig till den av 1927
års sakkunniga föreslagna organisationen eller till den i 1922 års väglagsförslag
angivna icke möter svårigheter.
Förslagets genomförande förutsätter, att den nuvarande distriktsorganisationen
och vägkonsulenterna försvinna. Med anledning härav inställer sig det
spörsmålet, huru de uppgifter beträffande de enskilda järnvägarna och vattenbyggnadsväsendet,
vilka hittills ålegat distriktstjänstemännen, skola fyllas.
Därjämte föreligga även vissa frågor rörande överflyttning från järnvägsstyrelsen
till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen av ärenden rörande de enskilda
järnvägarna. Vid övervägande härav synes i förevarande sammanhang i huvudsak
allenast böra vidtagas de åtgärder, som erfordras för att anpassa organisationen
i dessa delar efter den föreslagna omdaningen av vägadministrafionen.
»
Statsutskottets utlåtande Nr 165.
Såväl 1925 som 1927 och 1928 års sakkunniga hava förutsatt en vägingenjör
i varje lön, dock beträffande Gotlands län med särskilda anordning
eller kombination med annat län. 1927 års förslag förutsatte dessutom
en biträdande ingenjör i varje län (utom Gotlands) och i de fyra nordligaste
länen 2 eller 3 sådana. Med avseende härå har departementschefen tillstyrkt,
att i varje län anställes en dylik befattningshavare. Vad angår Gotlands
län, har departementschefen ansett vägingenjörstjänsten lämpligen kunna
enligt Kungl. Maj :ts beprövande kombineras med annan tjänst eller verksamhet.
Uti 1927 års förslag anfördes beträffande vägingenjörens anställning och
avlöning, att nämnda befattningshavare borde anställas på extra stat och förordnas,
förslagsvis för sex år, av Kungl. Maj:t på förslag av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
efter vederbörande länsstyrelses hörande. Vägingenjör borde
hänföras till lönegrad B 26 och såsom avlöningstillägg erhålla en halv procent
av de vägbyggnadsanslagsmedel och automobilskattemedel — frånsett till
vägunderhållet automatiskt utgående bidrag — som för året tilldelades länet,
dock högst 5,000 kronor. Dyrtidstillägg såsom för nyreglerade verk borde
utgå å lönen men ej å avlöningstillägget. Det förutsattes, att jämväl pensionering
bleve ordnad i sammanhang med pensionsfrågans reglering för den
civila statsförvaltningens icke ordinarie personal i övrigt.
A^ägingenjörernas arbetsuppgifter skulle i främsta rummet vara att biträda
länsstyrelserna —- särskilt i tekniskt och ekonomiskt avseende — vid vägärendenas
handläggning och att utöva teknisk och ekonomisk kontroll å vägprojektering,
vägbyggnad och vägunderhåll i länet; därvid skulle de ock stå
vägstyrelser, väghållare och landsfiskaler till tjänst med kostnadsfria råd och
upplysningar. Vägingenjörerna skulle vidare, i den utsträckning tjänsten i
övrigt medgåve, enligt länsstyrelses förordnande verkställa vägundersökningar
med upprättande av planer och kostnadsförslag samt renstakning och,
särskilt vad de norrländska länen beträffar, i erforderliga fall även arbetsledning,
därvid förrättningsarvodena skulle tillfalla statsverket. Vägdistriktens
övriga behov av ingenjörshjälp, särskilt för vägundersökningar, renstak -ningar och arbetsledning, förutsattes täckta från fall till fall genom anlitande
av icke statsanställda praktiserande ingenjörer, i den mån de icke — såsom
säkerligen i stigande omfattning komme att bliva fallet — kunde fyllas genom
att de särskilda vägdi strikten eller sammanslutningar av vägdistrikt hos sig
fast anställde vågmästare eller, för mera krävande uppgifter, ingenjörer.
Vägingenjörer och biträdande ingenjörer skulle icke äga av vägstyrelse mottaga
avlönade uppdrag.
Genom att länsstyrelserna i vägingenjörerna skulle erhålla opartiska tekniker
till sitt förfogande ansågs en eftersträvansvärd förenkling kunna åstadkommas
i den komplicerade proceduren vid vägärendenas handläggning. I
bland annat detta syfte föreslogs även, att flerårsplaner för vägarbetena skulle
upprättas i samtliga län. Enligt förslaget skulle till länsstyrelserna förläggas
bland annat beviljande av statsbidrag, upprättande av kontrakt med de väghållningsskyldiga
om arbetes utförande med statsbidrag, revision av räkenskaper,
utbetalning av statsbidrag till vägbyggnader samt avsyning och godkännande
av fullbordade arbeten. Härigenom skulle vägstyrelserna komma att
i stort sett endast hava med länsstyrelserna att skaffa och skulle undgå den
omfattande skriftväxlingen med olika myndigheter.
Ilen statliga
vftgorgnnlsntloncn
i
lilncn.
Antal vägingenjörer.
Vägingenjörens
anställning
och
avlöning.
6
Statsutskottets utlåtande Nr 165.
1928 års sakkunniga hava föreslagit, att vägingenjör tillsättes på extra stat
av Kungl. Maj:t efter gemensamt förslag av länsstyrelsen samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
De sakkunniga hava därvid anfört bland annat följande:
Arvode till vägingenjör borde utgå med omkring 10,000 kronor jämte dyrtidstillägg
såsom för nyreglerade verk. Med hänsyn till dyrortsindelningen
i statens nyare lönereglementen syntes arvodet kunna fastställas till 10,000
kronor å G-ort, 9,800 kronor å F-ort, 9,500 kronor å E-ort, 9,300 kronor å
D-ort och 9,100 kronor å C-ort. För Gotlands län syntes emellertid kunna
förutsättas, att särskild anordning träffades genom vägingenjörstjänstens förenande
med annan tjänst eller verksamhet, i vilket fall på Kungl. Maj:t borde
ankomma att bestämma skäligt arvode.
Såsom bidrag till kontors-, expens- och skrivbiträdeskostnader föreslogs ett
belopp av 1,300 kr. I de fall, där inom länsstyrelsen kunde beredas kontorslokal
för vägingenjören och hans biträden, syntes bidraget kunna nedsättas
med belopp, motsvarande skälig hyreskostnad, dock ej med mera än 800 kronor.
Vägingenjör syntes böra å statsverkets bekostnad erhålla telefon, inberäknat
samtalsavgifter för samtal i vägärenden, ävensom tjänstebrevsrätt i vägärenden.
Vägingenjör borde av statsmedel åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning
enligt resereglementets klass C II och detta även för egna (men givetvis
ej för biträdenas) resor, som föranleddes av undersöknings- och renstakningsuppdrag.
De sakkunniga hava därvid anfört bland annat följande:
Den bärande grundtanken i 1927 års förslag var, att helt statsavlönade,
av vägdistrikten enonomiskt oberoende vägingenjörer skulle anställas
i länen, varigenom bestående dubbelorganisation upphävdes och förefintliga
bristfälligheter undanröjdes; nämnda förslag innebar tillika en långt gående
decentralisation av vägärendenas handläggning. AV vad i ärendet förekommit
syntes framgå, att försök icke nu borde göras att i dess helhet genomföra
den organisationsändring, som 1927 års förslag innebar. Å andra sidan
kunde icke nuvarande organisation utan stor olägenhet bibehållas i bestående
skick. Det väsentliga vore att i överensstämmelse med grundtanken i 1927
års förslag förmedelst statsavlönade vägingenjörer åvägabringa effektiv kontroll
å statsmedlens användning. Blott denna ur ekonomisk synpunkt synnerligen
viktiga angelägenhet vunne sin lösning, torde det kunna väl försvaras att beträffande
den långt mindre trängande frågan om ökad decentralisation framgå
med viss försiktighet. På grund härav vore det angeläget att söka finna en
organisation, som med avseende å den ekonomiska kontrollen medförde väsentligen
samma fördelar som 1927 års förslag. I samband därmed borde undersökas,
om icke organisationen kunde begränsas till mindre omfattning och kostnader
än ett fullt genomförande av 1927 års förslag skulle innebära.
Från denna utgångspunkt hava 1928 års sakkunniga förordat en organisation
av huvudsakligen följande innebörd:
En vägingenjör anställes på extra stat i varje län. i Gotlands län dock på de
särskilda villkor, som Kungl. Maj:t bestämmer. Vägingenjörerna skola i förhållande
till länsstyrelserna och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen intaga ungefär
den ställning, som i 1927 års förslag avsågs. Arägingenjör, som av statsverket
skall åtnjuta arvode med visst jämförelsevis högt belopp ävensom visst
kontorskostnadsbidrag m. m., berättigas att mot honom tillfallande arvode enligt
taxa efter länsstyrelsens förordnande utföra vägundersöknings- och renstakningsförrättningar.
Medelst härav inflytande inkomster samt ovannämnda kon
-
Statsutskottets utlåtande Nr 1G5.
torskostnadsbidrag in. m. skall vägingenjören själv hålla sig dels med erforderliga
biträden för nämnda slag av förrättningar, dels ock med kontorslokal,
material och skrivbiträde i hela den utsträckning, hans tjänst kräver.
Vägingenjörens främsta och huvudsakliga arbetsuppgift skall — liksom enligt
1927 års förslag — emellertid bliva att vara statens kontrollant, biträda länsstyrelsen
samt lämna vägstyrelserna råd och handledning; härför skall han
åtnjuta ersättning allenast genom ovanberörda fasta statsavlöning, och han
skall icke äga uppbära något som helst arvode i samband med kontroll och
arbetsledning. Men han bör i allmänhet även bliva i stånd att med tillhjälp
av sina biträden, vilka skola stå under hans oavlåtliga ledning och uppsikt,
bedriva åtminstone huvudparten av vägprojekteringen inom länet.
Inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen tillsättas tre väginspektörer på ordinarie
stat samt en broinspektör på extra stat. Styrelsens chef skall vara generaldirektör.
I fråga om ärendenas handläggning har i förenklande och tidsbesparande
syfte föreslagits viss decentralisering, dock ej så långt gående som enligt 1927
års förslag. Sålunda skola varken beviljande av statsbidrag eller upprättande
av kontrakt med de väghållningsskyldiga eller godkännande av fullbordat
arbete överflyttas till länsstyrelserna.
För arbetsledning borde taxa fastställas och föreskrift meddelas, att arbetsledningsarvode
icke finge inräknas i statsbidragsberättigad byggnadskostnad
till högre belopp än enligt taxan. Denna taxa borde avvägas lägre än nu
gängse arvodesgrunder.
Under vägingenjörs semester och sjukdom syntes vikarie i regel icke böra
förordnas, utan allenast när så vore oundgängligt.
I fråga om de nya vägingenjörerna yttrar departementschefen:
»Då på grund av den starka utveckling, motorfordonstrafiken på senare år
undergått, numera årligen måste nedläggas allt större belopp på vägbyggnader
och vägunderhåll av såväl de väghållningsskyldiga som staten, ligger det
stor vikt på att den statliga lokalorganisationen inom vägväsendet erhåller en
sådan utformning, att förutsättningar skapas för väghållningens utförande
på bästa möjliga sätt i såväl tekniskt som ekonomiskt hänseende. Det gäller
sålunda att skapa organ, vilka kunna dels utöva effektiv ledning, tillsyn
och kontroll över projektering och utförande av vägbyggnad och vägunderhåll
och sålunda säkerställa tekniskt och ekonomiskt ändamålsenlig användning
av statsmedlen, dels ock sakkunnigt och opartiskt biträda länsstyrelserna vid
beredning av vägärenden. För sådant ändamål torde det vara erforderligt att
i varje län anställa en vägtekniskt sakkunnig person, en v ä g i n g e n j ö r. Beträffande
den ställning, som denne vägingenjör bör intaga, synes mig utvecklingen
hava givit handen, att den i 1925 års förslag innefattade anordningen
med en vägingenjör, vilken huvudsakligen skulle ägna sig åt enskild ingenjörspraktik,
såsom biträde åt länsstyrelsen icke bör förverkligas. Då en vägingenjör
för att fylla sitt ändamål måste intaga en opartisk och ekonomiskt
oberoende ställning i förhållande till vägdistrikten, torde den nya organisationen
böra byggas på den i 1927 års förslag fastslagna principen, att vägingenjören
bör vara helt statsavlönad. För att säkerställa behovet av tekniskt
biträde åt vägingenjören synes det emellertid ej erforderligt att, på sätt 1927
8
Statsutskottets utlåtande Nr 165.
års förslag förutsätter, anställa jämväl statsavlönade biträdande ingenjörer,
utan torde det vara tillräckligt och för skiftande förhållanden lämpligast att,
på sätt 1928 års sakkunniga föreslagit, låta vägingenjören själv hålla biträden,
lokal m. m. I gengäld skall vägingenjören vara berättigad att mot honom
själv tillfallande arvode enligt taxa verkställa vägundersökningar och renstakningar.
Härigenom vinnes också den fördelen, att vägingenjören, vars viktigaste
arbetsuppgift är kontrollen över vägarbetena i länet, icke förlorar kontakten
med den praktiska ingenjörsverksamheten och att han erhåller inflytande
pa och ansvar för den för ett vägarbetes ekonomi betydelsefulla vägprojekteringen.
Några olägenheter i avseende å vägingenjörens ställning gentemot
vägdistrikten eller hans handhavande av de egentliga statliga uppgifterna
torde icke vara att befara till följd av hans befattning med vägundersökningar
och renstakningar, helst länsstyrelsens förordnande därtill erfordras.
Hed hänsyn härtill och då därigenom utan att försvaga den statliga kontrollen
vinnes en enklare och billigare statlig organisation än i enlighet med 1927 års
förslag, anser jag mig böra förorda en lösning av förevarande fråga i enlighet
med de av 1928 års sakkunniga angivna riktlinjerna.
Vad nämnda sakkunniga föreslagit i fråga om vägingenjörens arbetsuppgifter
m. m. kan jag biträda. Härav framgår, att vägingenjören icke kommer
att taga befattning med arbetsledning i egentlig mening utan att denna torde
få ankomma på vägdistrikten, vilka under vägingenjörens kontroll handhava
själva utförandet av vägarbetena, därvid arbetsledningen oftast torde kunna
anförtros åt schakt- eller vågmästare.
Beträffande vägingenjörs anställande vill jag förorda vad 1928 års sakkunniga
därutinnan föreslagit, och torde tiden för förordnande bestämmas till
högst sex år.
Vid bedömande av vägingenjörernas inkomstläge bör erinras, att gällande
taxa för vägundersökningar är låg och enligt vad som uppgives icke lämnar
nämnvärt överskott utöver utgifter för biträden och andra omkostnader. Däremot
torde taxan för renstakning vara något förmånligare. Distriktstjänstemäns
och vägkonsulenters ojämförligt största inkomst, i vad vägväsendet beträffar
och frånsett fasta avlöningsförmåner, härflyter för närvarande från arbetsledningsarvoden,
och icke alltid torde det utförda arbetet stå i skäligt förhållande
till arvodet.
Det synes lämpligt att ersätta dessa arvoden för s. k. arbetsledning ävensom
nu förekommande fasta avlöningsförmåner, vilka i vissa fall kunna vara sammanlagt
avsevärda, med en fast statsavlöning, utgörande full ersättning för
statskontrollen, biträdandet hos länsstyrelsen m. m. Med hänsyn härtill och till
den synnerligen stora ekonomiska betydelsen av god rekrytering av vägingenjörstjänsterna
finner jag det föreslagna årsarvodet av omkring 10,000 kronor
vara väl avvägt.
Beloppet skulle sannolikt icke vara tillräckligt för att säkerställa en god rekrytering,
därest det icke kunde beräknas, att vägingenjörerna skulle kunna erhålla
viss nettoinkomst av undersöknings- och renstakningsförrättningarna.
Statsutskottets utlåtande Nr 165.
9
Distriktscheferna i väg- och vattenbyggnadsdistrikten hava i yttrande över
1927 års förslag angivit, att vägundersökningar och renstakningar i de största
länen, där ett mera betydande antal sådana förrättningar förekomma, knnna
beräknas lämna vägingenjören en årlig nettoinkomst av 5,000 kronor. Därvid
synas de visserligen hava utgått från att lokal, skrivbiträde m. m. skulle
tillhandahållas vägingenjören av staten, men anledning finnes i allt fall att
antaga, att på denna väg tillräcklig lönefyllnad skall vinnas.
Med hänsyn till vad sålunda anförts anser jag mig böra förorda, att vägingenjörs
arvode och övriga därmed sammanhängande förmåner bestämmas på
sätt 1928 års sakkunniga föreslagit.
Såsom nämnda sakkunniga jämväl föreslagit torde ett belopp av 1,500 kronor
ställas till varje länsstyrelses förfogande för större utredningar m. m., och
lära dessa medel jämväl kunna användas för att, såsom 1925 års sakkunniga
ifrågasatt, bereda länsstyrelsen möjlighet att förordna om inspektion å flottleder
och andra vattenbyggnader.»
Beträffande frågan om vägingenjörens ställning till länsstyrelsen och vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen hava 1927 års sakkunniga ur organisatorisk synpunkt
och med hänsyn till vikten av att väg- och vattenbyggnadsstyrelsens tekniska
inflytande och ledning icke i något fall skulle kunna under åberopande
av formella skäl undanskjutas funnit angeläget, att denne befattningshavare betecknades
såsom en väg- och vattenbyggnadsstyrelsens tjänsteman med tjänstgöring
i vederbörande länsstyrelse. De sakkunnigas ordförande fann dock övervägande
skäl tala för att vägingenjören borde anses såsom länsstyrelsens tjänsteman.
1928 års sakkunniga hava föreslagit, att vägingenjören skall vara väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens tjänsteman med stationsort i vederbörande residensstad
och med tjänstgöring hos länsstyrelsen samt att länsstyrelsen skall bestämma
över hans tjänstgöring men att han i alla frågor, som beröra väghållningens
tekniska och tekniskt-ekonomiska utförande, skall lyda under vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen.
Departementschefen anför härutinnan:
»Att vägingenjören skall vara länsstyrelsens tjänsteman kunde möjligen hava
visst fog för sig vid så fullständig decentralisation, som 1927 års förslag avsåg.
I den organisation, jag anser mig böra föreslå, synas övervägande skäl
tala för att vägingenjören är underställd väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Jag anser mig därför böra tillstyrka det härom framlagda förslaget. Detta
synes mig icke böra utgöra hinder för att länsstyrelsen skall äga bestämma
över vägingenjörens tjänstgöring. Om än väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
skall kunna bestämma rörande hans kontrollantverksamhet, påfordra tjänsteresor
o. s. v., är det dock även angeläget, att länsstyrelsen äger att för sina ändamål
i det dagliga arbetet förfoga över honom såsom en länsstyrelsen biträdande
tjänsteman. Det ligger i sakens natur och kan näppeligen undgås, att
vägingenjören måste tjäna två myndigheter. Några tvistigheter med anledning
härav behöva icke uppstå och lära ej heller vara att befara.»
Vägingenjörens
ställning
till länsstyrelsen.
10
Statsutskottets utlåtande Nr 165.
Vägären(lenas
handläggning:.
Handläggningen av ett vanligt vägbyggnads- eller vägförbättringsärende —
bortsett från de olikheter, som förekomma beträffande företag, understödda av
automobilskattemedel, ödebygdsvägar m. m. — försiggår för närvarande huvudsakligen
på följande sätt:
Av vägstyrelse hos vederbörande länsstyrelse gjord framställning om undersökning
och uppgörande av arbetsplan (plan med kostnadsförslag) till visst
vägföretag vidarebefordras till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som förordnar
vederbörande distriktstjänsteman till undersökningsförrättare. Arbetsplanen
granskas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som även utbetalar förrättningsarvodet.
På grundval av upprättad arbetsplan hör länsstyrelsen enligt 4 § väglagen
vederbörande väghållningsskyldiga och landsfiskal samt meddelar sitt
utslag.
Därefter insänder vägdistriktet planen jämte ansökan om statsbidrag till
länsstyrelsen, som vidarebefordrar den till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
där den blir vilande i avvaktan på statsbidrag. På grund av årliga framställningar
från länsstyrelserna rörande de vägföretag, som närmast böra erhålla
statsbidrag, avgiver väg- och vattenbyggnadsstyrelsen yttrande till Kungl.
Maj:t, som beviljar bidrag till varje särskilt företag och fastställer arbetsplanen.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen delgiver länsstyrelsen och vägstyrelsen
Kungl. Maj:ts beslut och översänder till vägstyrelsen kontrakt enligt tryckt
formulär i två exemplar, vilka återsändas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
jämte säkerhetshandling. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen antager
kontrakt, utlämnar mot ersättning enligt taxa erforderliga kopior av arbetsplaner,
godkänner på vägstyrelsens förslag arbetsledare (kontrollant) samt
godkänner entreprenadanbud.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förordnar inspektions- och avsyningsförrättare.
Efter arbetets fullbordande har denne att verkställa avsyning samt
granska och yitsorda byggnadsräkenskaperna. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
granskar räkenskaperna, godkänner arbetet och utbetalar sista delen
av statsbidraget. Dessförinnan hava delar av statsbidraget utbetalats från
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen på grundval av intyg från arbetsledaren eller
inspektionsförrättaren.
1927 års förslag innefattar en långt gående decentralisering av vägärendenas
handläggning. Enligt detta förslag skulle på länsstyrelserna ankomma följande
åligganden:
För undersökning jämte upprättande av plan och kostnadsförslag till vägföretag,
till vilket statsbidrag ifrågasättes, skall länsstyrelsen förordna förrättningsman,
antingen vägingenjör eller annan av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
kompetentförklarad person. Förrättningsarvodet skall av vägstyrelsen
inbetalas till länsstyrelsen, som har att utbetala detsamma till förrättningsmannen,
såvida det ej skall tillfalla statsverket. Arvodet får, om företaget
kommer till stånd, inräknas i byggnadskostnaden och statsbidrag därå
åtnjutas. Sedan vägingenjören antingen själv uppgjort eller ock granskat av
annan förrättningsman upprättad plan med kostnadsförslag, meddelar länsstyrelsen
beslut om företagets utförande.
Varje länsstyrelse skall med biträde av vägingenjören upprätta flerårsplan
för samtliga vägarbeten inom''länet samt underställa planen väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
granskning.
Statsutskottets utlåtande Nr 165.
11
Sedan Kungl. Maj:t årligen på väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag
fördelat allmänna väganslaget, anslaget till ''enklare vägar samt automobilskattemedlen
mellan länen, skall länsstyrelse äga att, där icke Kungl. Maj:t
för visst fall annorlunda bestämmer, av de sålunda till förfogande ställda medlen
i huvudsaklig överensstämmelse med av länsstyrelsen uppgjord och av vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen granskad flerårsplan samt enligt fastställda grunder
bevilja statsbidrag till särskilda företag. Statsbidrag av allmänna väganslaget
må beviljas till högst 2/3 av kostnadsförslagets slutsumma, och statsbidrag
av automobilskattemedel likaledes i allmänhet till högst 2/3 av samma
summa, dock att, då särskilda skäl föreligga, länsstyrelse må äga att av automobilskattemedel
bevilja statsbidrag till högst 3/4 av kostnadssumman. Ifrågasättes
högre bidragsbelopp, har länsstyrelsen att därom göra hemställan hos
Kungl. Maj :t.
Vederbörande länsstyrelse har att upprätta kontrakt med de väghållningsskyldiga
angående arbetes utförande med statsbidrag. I kontrakt bör förbehållas
länsstyrelsen bland annat att medgiva- eller påfordra ändringar i arbetets
plan, föreskriva särskilda villkor och kontroll samt godkänna entreprenadanbud.
\
Länsstyrelsen skall, sedan vägingenjören verkställt avsyning, godkänna det
avslutade arbetet. ''
Vidare har länsstyrelsen att utbetala statsbidrag till vägbyggnader på
grundval av vägingenjörens attest över verkställd granskning av byggnadsräkenskaperna.
Beträffande större broar och konstarbeten samt ödebygdsvägar m. m. inträder
viss ändring i ovan angivna behandling på grund av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
särskilda befattning med ifrågavarande ärenden.
De sakkunnigas förslag, att statsbidrag skulle beviljas av länsstyrelserna,
vilade väsentligen på förslaget rörande flerårsplaner.
1928 års sakkunniga hava föreslagit en mindre långt gående decentralisation
av vägärendenas handläggning. Enligt de sakkunnigas förslag skola dessa
ärenden handläggas i huvudsak enligt följande grunder:
Elerårsplaner böra upprättas av varje länsstyrelse med biträde av vägingenjören
och under samverkan med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt
därefter granskas ''av sistnämnda styrelse. Någon formlig fastställelse av flerårsplan
synes dock icke böra äga rum. Det är nämligen av synnerlig vikt,
att flerårsplanerna ständigt överses och kompletteras, så att de komma att
stå i överensstämmelse med utvecklingen och icke utgöra en hämsko på densamma.
Till undersöknings- och renstakningsförrättning skall förordnande meddelas
av länsstyrelsen, som äger därtill förordna vägingenjören, eller, om länsstyrelsen
ifrågasätter annan förrättningsman, av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
till vilken frågan i sådant fall hänskjutes.
Undersökningsförrättningarna och renstakningarna bekostas av vägstyrelserna,
vilka till länsstyrelsen inbetala arvodena att i vederbörlig ordning utbetalas
till förrättningsmannen. Undersöknings- och renstakningsarvodena enligt
taxa få inräknas i byggnadskostnaden och, om företaget kommer till stånd,
statsbidrag därå beräknas.
Planer och kostnadsförslag av mera omfattande och komplicerad natur skola
granskas och godkännas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, närmast av dess
inspektörer, medan däremot för smärre och enklare arbeten länsstyrelsens ut
-
12
Statsutskottets utlåtande Nr 165.
slag må utan förutgången central granskning grundas på av vägingenjören upprättad
eller av honom granskad plan. I vilken utsträckning planer och kostnadsförslag
böra för granskning överlämnas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
torde böra närmare bestämmas i blivande instruktion. Planer till
större broar och konstarbeten skola emellertid alltid granskas i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
och i övrigt skola styrelsens inspektörer vid sina inspektionsresor
eller eljest genom infordrande av planer verkställa den granskning,
vartill de finna anledning. Planer och kostnadsförslag, som icke upprättats
av vägingenjören, skola städse i detalj granskas av denne.
Statsbidrag till särskilda företag beviljas av Kungl. Maj:t (undantag utfartsvägar).
Kontrakt upprättas och entreprenader godkännas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Slutavsyning av fullbordat arbete verkställes av vägingenjören, vilken bär
att till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ingiva avsyningsbetyg med tillhörande
handlingar för arbetets slutliga godkännande.
Statsbidrag till vägbyggnader utbetalas av länsstyrelsen på vägingenjörens
attest och under förbehåll för eventuellt återbäringskrav från väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
sida.
Statsbidrag till vägunderhåll utbetalas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Det vägingenjören ålagda fulla ansvaret för statens kontroll är förbundet
med förutsättning, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i den utsträckning
den därtill finner anledning verkställer ytterligare teknisk och räkenskapsgranskning
samt slutligt beslutar om byggnadsarbetens godkännande och om
statsbidragens belopp.
Rörande denna del av förslaget yttrar departementschefen:
»Redan förut har jag i princip uttalat mig för att en decentralisation av vägärendena
från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen till länsstyrelserna i den omfattning,
som i 1927 års förslag avsetts, icke nu torde böra komma till genomförande.
Ett ytterligare skäl härför är, att de flerårsplaner för länens vägväsende,
vilka förutsatts skola utgöra grundval för medelsfördelningen, först
inom loppet av några år torde hinna upprättas och granskas. Den av 1928
års sakkunniga föreslagna partiella decentralisationen av vägärendena, i vilken
såsom ett väsentligt led ingår den hos vägingenjören sammanförda primära
kontrollverksamheten, synes mig lämpligt avvägd med hänsyn till nuvarande
förhållanden, varför jag anser mig kunna förorda, att vägärendena
handläggas i huvudsaklig överensstämmelse med de i förslaget innefattade
grunderna. Därest vad sålunda förordats genomföres och därjämte möjliga
åtgärder i övrigt vidtagas för påskyndande av ärendenas handläggning, komma
enligt min övertygelse i avsevärd grad att undanröjas de anmärkningar mot en
tung och tidsödande procedur, som hittills med visst berättigande kunnat framföras.
»
Tåg- och Enligt 1925 års förslag skulle för den statliga teknisk-ekonomiska kontrollen
hyggrmds- ^ vägväsendet anställas fem väginspektörer med placering en i vart
styrelsen, av fem inspektionsdistrikt och med en lön av 14,000 kronor jämte ersättning
Väginspek- för biträden och lokal m. m. Väginspektörernas viktigaste arbetsuppgifter skulle
törer.
Statsutskottets utlåtande Nr 165.
13
vara att granska och å väg- och vattenbyggnadsstyrelsens vägnar godkänna
arbetsplaner, att inspektera och avsyna vägarbeten samt att utöva tekniskekonomisk
kontroll å den verkliga underhållskostnaden samt inspektera underhållet
av broar och konstarbeten.
I 1927 års förslag avsågs väginspektörens uppgift icke längre vara att kontrollera
varje arbete och varje detalj utan att övervaka, leda och sammanhålla
den av vägingenjörerna utövade kontrollverksamheten. De sakkunniga föreslogo
inrättande å väg- och vattenbyggnadsstyrelsens vägbyrå av tre väginspektörsbefattningar
å extra stat med avlöning enligt lönegrad B 28.
1928 års sakkunniga hava beträffande väginspektörerna anfört följande:
»För väg- och vattenbyggnadsstyrelsens verksamhet och för hela organisationens
fullgoda fungerande äro de tre väginspektörstjänsterna av allra största
betydelse. Från alla håll äro dessa tjänster förordade, och det torde få anses
ådagalagt, att huru än organisationen må uppbyggas, komma dessa tjänster
att bliva behövliga. På dessa tjänsters innehavare måste ställas stora
anspråk i fråga oro. kraft, skicklighet och duglighet ävensom förmåga att
personligt leda vägingenjörernas verksamhet och samverka med länsstyrelserna.
För att säkerställa en god rekrytering av dessa befattningar, vilka
enligt 1927 års förslag skulle uppföras på extra stat i lönegrad B 28, kan
ifrågasättas antingen att lämna ett särskilt lönetillägg eller ock att uppföra
dem å ordinarie stat. Då någon tvekan om befattningarnas behövlighet även
för framtiden icke kan råda, torde det sistnämnda vara att föredraga. Utnämnandet
av ordinarie innehavare torde emellertid i regel lämpligen böra föregås
av någon tids tjänstgöring å förordnande, varunder vederbörandes lämplighet
för befattningen kan bedömas.»
Departementschefen anför:
»De tre väginspektörstjänsterna utgöra ett av de viktigaste leden i den nya
organisationen av vägväsendet. Genom dessa inspektörer träder väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
i en mera levande förbindelse med vägväsendet ute i landet,
©ch härigenom beredes styrelsen möjlighet att på ett helt annat sätt än
hittills praktiskt leda vägväsendets utveckling. Inspektörerna äro också behövliga
för att övervaka, leda, sammanhålla och i erforderlig mån enhetliggöra
vägingenjörernas arbete. Under inspektörernas ledning bör dessas verksamhet
kunna länkas efter riktiga linjer och förefintliga svagheter eller bristfälligheter
avhjälpas.
Med hänsyn härtill och till vikten att möjliggöra en god rekrytering av dessa
viktiga befattningar torde, i likhet med vad 1928 års sakkunniga föreslagit,
på ordinarie stat uppföras tre väginspektörstjänster i lönegraden B 28. De
blivande tjänsteinnehavamas lämplighet torde i regel böra prövas genom någon
tids förutgången tjänsteutövning på förordnande. Uppenbarligen bör väginspektör
förbjudas att utöva enskild förvärvsverksamhet, som berör hans tjänsteområde.
»
I såväl 1925 års förslag som i förslaget år 1927 hade upptagits förslaget
om inrättande av en broinspektörsbefattning. Enligt det förra förslaget skulle
befattningen bliva ordinarie med placering i lönegrad B 26, enligt det senare
Broinspek
tör.
14
Statsutskottets utlåtande Nr 165.
uppföras på extra stat i lönegrad B 28. 1928 års sakkunniga hava med hänsyn
till att broinspektörstjänsten i utpräglad grad vore en specialistbefattning,
vilkens innehavare ständigt måste följa med teknikens utveckling inom
detta område, föreslagit, att tjänsten skulle tillsättas på förordnande, förslagsvis
på 3 år, och förenas med ett arvode av 12,000 kronor, varjäinte de''
sakkunniga förordat, att befattningen tillsvidare, intill dess större erfarenhet
vunnits, skulle uppföras å extra stat.
Härom yttrade departementschefen:
»Den föreslagna broinspektören torde erhålla en ekonomiskt betydelsefull
och, av allt att döma, kvantitativt avsevärd arbetsuppgift i avseende på vägväsendet.
I och med den nuvarande distriktsorganisationens slopande är det
ock nödvändigt att till en sådan befattning kunna förlägga den inspektion ur
trafiksäkerhetssynpunkt över enskilda järnvägars broar, vilken hittills utövats
av distriktstjänstemännen. Jag tillstyrker alltså inrättandet av en dylik broinspektörstjänst,
vilken dock tills vidare torde böra uppföras å extra stat. Då
broinspektören för att rätt kunna fylla sin viktiga uppgift, särskilt i avseende
å vägväsendet, måste vara en framstående ingenjör, som håller sig i oavbruten
kontakt med teknikens utveckling inom ifrågavarande område, torde befattningen
på sätt 1928 års sakkunniga föreslagit böra tillsättas genom förordnande på
högst tre år samt arvodet böra bestämmas till 12,000 kronor.»
Tekniska Å tekniska byrån äro för närvarande placerade följande befattningshavare,
ändrin^till n^m^Sen ordinarie: en byråchef (lönegrad B 30), två förste byråingenjörer
en vägHyrå. (B 26), varav den ene tidigare tillhört järnvägsbyrån, två byråingenjörer (B
21), en notarie med tekniska göromål (B 21), ett kanslibiträde (B 7) och ett
kontorsbiträde (B 4) samt icke-ordinarie: en extra byråingenjör och en ritare,
placerade i lönegrad B 21 respektive B 15 enligt avlöningsreglementet den 22
juni 1921 för befattningshavare vid statsdepartement m. fl. verk, vidare fyra
biträdande ingenjörer med avlöning enligt en lönegrad för extra ordinarie tjänstemän,
motsvarande den 21 :a för ordinarie tjänstemän, samt ett extra ordinarie
kontorsbiträde (4:e lönegraden).
I innevarande års statsverksproposition har Kungl. Maj:t föreslagit en höjning
av anslaget till upprätthållande av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
verksamhet för anställande av ytterligare en extra byråingenjör och ett extra
kontorsbiträde å tekniska byråns avdelning för ärenden angående automobilskattemedlens
fördelning.
Såväl 1925 års förslag som 1927 och 1928 års förslag innebära, att tekniska
byrån efter avskiljande av ärenden rörande vattenbyggnader skall ombildas
till en v ä g b y r å, och enligt vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen meddelat
har denna anordning redan genomförts.
Beträffande personaluppsättningen å vägbyrån hade 1927 års sakkunniga
föreslagit, att efter inrättandet av väg- och broinspektörsbefattningarna ovan
omförmälda personal skulle minskas med tre ordinarie tjänster, nämligen eu
Statsutskottets utlåtande Nr 1G5.
15
förste byråingenjör, en byråingenjör och notarien, ävensom med en extra byråingenjör
samt att den kvarvarande förste byråingenjören skulle uppflyttas till
lönegrad B 27. De fyra biträdande ingenjörerna föreslogos bibehållna, då de
erfordrades som biträden åt de fyra nya inspektörerna.
1928 urs sakkunniga, som icke ingått i detaljgranskning beträffande personalen
i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, såvitt angår vägväsendet, hava ansett
anledning ej förefinnas att antaga behov av större personal än den, som
nu anses erforderlig, dock med de jämkningar, som föranledas av inrättandet
av bro- och väginspektörstjänsterna.
Departementschefen har uttalat, att utöver inrättandet av de förut omförmälda
fyra inspektörstjänsterna för närvarande någon annan förändring beträffande
personaluppsättningen å den till vägbyrå ombildade tekniska byrån
icke bör vidtagas än att personalen minskas med den förste byråingenjör, som
förut tjänstgjort å järnvägsbyrån, och notarien samt att förenämnda i årets
statsverksproposition omförmälda extra byråingenjörsbefattning vid omorganisationen
utgår. Det begärda extra kontorsbiträdet borde däremot även efter
omorganisationen bibehållas. Efter övergången till den nya organisationen
syntes det böra tagas i övervägande, huruvida icke någon ingenjörsbefattning
ytterligare kunde indragas. Förhöjning i löneställning för den å vägbyrån
placerade förste byråingenjören borde icke äga rum, förrän närmare erfarenhet
om den nya organisationens verkningar därtill gåve anledning.
Å järnvägsbyrån handlägges, förutom andra tekniska ärenden rörande enskilda
järnvägar, viss del av kontrollen över dessa järnvägars rullande materiel.
Enligt kungörelserna den 11 december 1874 (nr 107, sid. 1) angående ordningen
för avsyning och besiktning av enskilda järnvägar och deras upplåtande för
allmän trafik samt den 31 december 1904 (nr 68, sid. 1) angående kontroll över
enskilda järnvägars rullande materiel är kontrollverksamheten i huvudsak uppdelad
så, att ärenden rörande ny normalspårig materiel eller materiel till ännu
icke öppnad smalspårig järnväg handläggas av järnvägsstyrelsen å maskinbyråns
inspektionsavdelning samt frågor rörande ny smalspårig materiel i övrigt
och underhållsinspektionen å all såväl smal- som normalspårig materiel
av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Inom styrelsen handhavas dessa ärenden
av den till järnvägsbyrån anknutna, å extra stat uppförda maskininspektionen,
vilken jämväl åligger en viss kontroll över trafiksäkerheten, i det att
inspektionen sedan år 1923 handlägger ärenden rörande fastställande av enskilda
järnvägars tjänstgöringsreglementen samt i viss mån utövar tillsyn å
dessa reglementens efterlevnad.
Underhållsbesiktningen av rullande materiel bekostas helt och hållet av statsmedel.
Däremot skola kostnaderna för granskning av ritningar, besiktning av
ny rullande materiel och kontroll över tillverkningen inom landet för enskild
järnvägs räkning av rullande materiel, vartill vederbörande järnvägs ägare
kan erhålla sakkunnig person inom järnvägsstyrelsen, respektive väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
bestridas av järnvägsägaren själv, och utgår ersättningen
16
Statsutskottets utlåtande Nr 165.
Hamnav
delningen.
till förrättningsmannen enligt grunder, som angivas i ovanberörda kungörelser
den 11 december 1874 och den 31 december 1904.
Å järnvägsbyrån äro för närvarande placerade en byråchef, en byråingenjör
och ett kontorsbiträde, alla ordinarie, samt å inspektionen av rullande materiel
m. m. å extra stat en maskininspektör, en assistent åt maskininspektören och en
kontorsskrivare med lönegradsplacering enligt respektive lönegrad B 27, B 22
och B 15 i avlöningsreglementet den 22 juni 1921.
Departementschefen anför i förevarande hänseende följande:
»Det ifrågasatta inrättandet av en särskild ekonomisk inspektion och överflyttandet
av taxeärendena från järnvägsstyrelsen till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
lärer icke nu böra äga rum.
Frågan om den tekniska inspektionen torde däremot böra lösas i samband
med indragningen av tjänsterna i väg- och vattenbyggnadsdistrikten. I likhet
med de sakkunniga finner jag, att personalbehovet för den bantekniska kontrollen,
frånsett broinspektionen, kan på ett tillfredsställande sätt tillgodoses
genom att den nu tillfälligt å tekniska byrån tjänstgörande, men för järnvägsbyrån
avsedde förste byråingenjören återföres till denna byrå. Även om
ifrågavarande tjänst med hänsyn icke minst till den därå ankommande handläggningen
av frågor rörande järnvägskorsningar lärer bliva ganska maktpåliggande,
finner jag mig dock icke kunna för närvarande, innan närmare erfarenhet
vunnits om omfattningen av de blivande arbetsuppgifterna, förorda en
förhöjd lönegradsplacering av denna tjänst.
Vad beträffar kontrollen över de enskilda järnvägarnas rullande materiel, kan
vad reservanterna inom järnvägsstyrelsen anfört gentemot överflyttandet av
den till järnvägsstyrelsen förlagda delen av maskininspektionen visserligen icke
frånkännas visst fog, men övervägande skäl synas mig dock tala för att upphäva
den nuvarande splittringen i inspektionen å de enskilda järnvägarnas rullande
materiel och helt förlägga inspektionen till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Maskininspektionen torde hava varit till avsevärd nytta för åstadkommande
av tillfredsställande rullande materiel, och torde även av de enskilda
järnvägarna själva — och särskilt de mindre, som sakna egna maskinfackmän
— uppskattas på grund av de tillfällen till fullt sakkunnig konsultation,
som erbjudas. Även den maskininspektören tillkommande befattningen
med ärenden rörande enskilda järnvägars tjänstgöringsreglementen torde hava
utövats på ett förtjänstfullt sätt till gagn för järnvägarna i deras strävan att
förbättra driftsekonomien. Med hänsyn härtill och då ett stadigvarande behov
av denna kontroll föreligger, torde maskininspektionen uppföras å ordinarie
stat.»
Ä hamnavdelningen finnas, förutom chefen i byråchefs ställning, en hamningenjör,
en biträdande hamningenjör och ett kontorsbiträde med placering enligt
lönegrad B 26, B 21 respektive B 4 enligt avlöningsreglementet den 22 juni
1921.
Enligt 1925 års förslag skulle hamnavdelningen utan ökning av dess personal
övertaga dels handläggning av alla vattenbyggnadsärenden inom styrel
-
Statsutskottets utlåtande Nr 765.
17
sen, vilket, såsom förut omförmälts, redan genomförts, dels ock den av distriktstjänstemännen
hittills utövade byggnads- och underhållsinspektionen å vattenbyggnader,
varvid förutsattes, att i särskilda fall inspektionsuppdrag kunde
behöva anförtros åt andra personer. Därjämte ifrågasattes, att hamnavdelningen
skulle benämnas vattenbyggnadsbyrån.
Vad sålunda föreslagits har icke föranlett annan erinran från departementschefens
sida än att den nuvarande benämningen å hamnavdelningen torde böra
bibehållas.
Ä administrativa byrån äro placerade följande befattningshavare, nämligen Administraordinarie:
en byrådirektör, en registrator, tillika aktuarie (lönegrad B 21), tiva byrån.
en revisor och bokhållare (B 21), ett kanslibiträde (B 7), ett kontorsbiträde
(B 4) ävensom, gemensamma för hela verket, en förste expeditionsvakt (B 7)
och två expeditionsvakter (B 5) samt icke-ordinarie: två extra revisorer med
lön enligt lönegrad B 21 i avlöningsreglementet den 22 juni 1921, två första
amanuenser (18:e lönegraden), varav den ene med arvode från anslaget till
fiskehamnsbyggnaderna, en förste amanuens (18 :e lönegraden) med halvtidstjänstgöring
och tre extra ordinarie kontorsbiträden (4:e lönegraden).
Dessutom finnes å byrån ytterligare en amanuens med halv tjänstgöring,
sysselsatt med ödebygdsvägsräkenskapema samt avlönad från anslaget till anläggning
av ödebygdsvägar.
Registratorn tjänstgör enligt riksdagens beslut såsom revisor, och registratorstjänsten
bestrides av det kvinnliga kanslibiträdet, som därvid åtnjuter vikariatsersättning
såsom för kansliskrivaretjänst.
Departementschefen har beträffande administrativa byråns organisation
anfört följande:
»Enligt det av mig förut förordade förslaget till ändrad organisation av vägväsendet
skola utbetalningar av statsbidrag till vägbyggnader verkställas av
länsstyrelserna men bokföringen handhavas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
I detta avseende inträder icke någon mera nämnvärd förändring av
administrativa byråns arbetsmängd. Däremot torde genom att på vägingenjörerna
lägges det fulla ansvaret för statens kontroll å vägbyggnad och vägunderhåll
administrativa byråns revisionsarbete, sedan organisationen vunnit
nödig stadga, i viss mån underlättas. Jag förutsätter därvid, att byråns arbete
skall rationellt planläggas, så att en verklig arbetslättnad kan uppnås.
Emellertid är det tydligt, att under den första övergångstiden någon personalminskning
icke kan åstadkommas. Någon ändring i personalantalet å administrativa
byrån torde sålunda icke nu böra vidtagas, men lärer Kungl.
Maj:t hava sin uppmärksamhet fästad å angelägenheten att framdeles minska
den icke-ordinarie personalen.
Vad beträffar förslaget om byrådirektörstjänstens höjande till byråchefsbefattning,
anhåller jag att få åberopa vad till stöd därför anfördes i 1927 års
statsverksproposition. Då detta förslag så gott som enhälligt tillstyrkts och
då frågan om väg- och vattenbyggnadsväsendets omorganisation nu är avsedd
erhålla sin lösning, lärer förslaget böra samtidigt därmed genomföras.
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 6 samt. 77 häft. (Nr 165.)
2
18
Statsutskottets utlåtande Nr 165.
Vad 1925 års sakkunniga föreslagit i fråga om registratorstjänstens förändring
till revisorsbefattning, uppförande av en extra revisor på ordinarie stat,
inrättande av en kansliskrivartjänst samt minskning av kontorsbiträdenas antal
har ej givit mig anledning till erinran. Vad särskilt angår frågan om uppförande
av omförmälda extra revisor på ordinarie stat, är det tydligt att, även
om en så genomgripande decentralisation, som 1927 års förslag innebär, genomföres,
stadigvarande behov av denne revisor ändock föreligger, varför den ifrågasatta
åtgärden måste anses berättigad.»
Chefen för Beträffande chefen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfördes i 1925
väg- och o f.. j
ratten- ars förslag:
byggnads- »Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens ämbetsbefattning är redan nu omfatstyrelsen.
|anc[e och av synnerligen stor betydelse för det allmänna och blir det enligt
sakkunnigas förslag än mera. Ämbetsförvaltningen innefattar ansvar för ändamålsenlig
användning inom vägväsendet av mycket stora statsmedelsbelopp.
Förvaltningens utövande erbjuder ock särskilda svårigheter på grund av nödvändigheten
att samverka med de självständiga vägdistrikten. Den föreslagna,
enhetliggjorda järnvägsinspektionen innebär ansvar för stora statliga och samhälleliga
intressen. Chefsbefattningen för ämbetsverket är otvivelaktigt av
synnerligen krävande art och ställer mycket stora krav på sin innehavares
kompetens, arbetsförmåga och initiativkraft. Även för verkets ställning utåt
och med hänsyn till dess samverkan med övriga närstående myndigheter torde
det vara av en viss betj^delse, att verkets chef blir med dem jämställd i tjänsteställning.
Den under senare tider för vissa högre statstjänster tillämpade formen
med tillsättande på förordnande på viss tid synes i här förevarande fall
synnerligen lämplig för att så vitt möjligt säkerställa, att chefsbefattningen
förbliver besatt med kvalificerad innehavare.
De sakkunniga föreslå alltså, att chefen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
i likhet med cheferna för socialstyrelsen, medicinalstyrelsen, byggnadsstyrelsen,
kommerskollegium och tullverket må tillsättas genom förordnande på
viss tid, förslagsvis 6 år, samt erhålla generaldirektörs ställning och avlöning i
likhet med cheferna för nämnda ämbetsverk, d. v. s. 19,000 kronor för år.
Sakkunnigas nu framförda förslag medför en årlig kostnadsökning om 4.000
kronor.»
1927 års sakkunniga ansågo sig med hänsyn till angelägenheten att till ifrågavarande
synnerligen viktiga chefsbefattning kunna förvärva en högt kvalificerad
person med tekniska insikter och förmåga att överblicka en så omfattande
organisation som vägväsendets, vilken årligen rörde sig med en omsättning
av ett sextiotal miljoner kronor, böra förorda 1925 års förslag i denna del.
I avgivna yttranden har förslaget tillstyrkts av statskontoret och lämnats
utan erinran av lönenämnden. Flera länsstyrelser hava uttryckligen tillstyrkt
förslaget. Två länsstyrelser hava ansett de av 1927 års sakkunniga föreslagna
ändringarna i vägadministrationen icke giva anledning till uppflyttning i generaldirektörs
grad. Distriktscheferna i väg- och vattenbyggnadsdistrikten hava
ifrågasatt en lön av 30,000 kronor, och Svenska t eknolo g föreningen har föreslagit
lön såsom för cheferna vid kommunikationsverken.
Jämväl 1928 års sakkunniga hava biträtt 1925 års förslag i denna del under
framhållande av den stora betydelsen att för denna viktiga befattning kunna
påräkna en i tekniskt och administrativt hänseende högt kvalificerad person.
Statsutskottets utlåtande Nr 165.
19
Mot vad sålunda av de sakkunniga föreslagits liar departementschefen
funnit intet vara att erinra; tiden för förordnande skulle bestämmas till högst
sex år i sänder.
Rörande erforderliga anordningar för övergång till nya organisationen har Överg&ngsdepartementschefen
anfört följande: anord
»Därest
den av mig förordade omorganisationen av väg- och vattenbyggnads- ,,lngar''
väsendet vinner riksdagens bifall, skulle den nuvarande distriktsorganisationen
bortfalla. De ordinarie distriktstjänstemän, som till följd av framskriden ålder
eller annan anledning icke kunna ifrågakomma vid besättande av de till den
nya organisationen hörande befattningar, torde därför böra överföras antingen
å övergångsstat eller å indragningsstat. Vad 1927 års sakkunniga och lönenämnden
beträffande överförandet å indragningsstat föreslagit anser jag mig
kunna biträda, dock med det förtydligande, som statskontoret angivit, samt
med iakttagande därav, att i de fall, då tjänstgöringsskyldighet fortfarande
anses böra åligga överförd tjänsteman, överföringen bör äga rum till övergångsstat.
I fråga om väg- och vattenbyggnadsstyrelsen kan det jämväl tänkas,
att vid den nya organisationens genomförande någon befattningshavare
kan behöva uppföras å övergångsstat.
Vad beträffar tiden för den nya organisationens ikraftträdande, synas flera
skäl tala för att denna tidpunkt bestämmes till den 1 juli 1929. Att märka
är nämligen, att omorganisationen nödvändiggör utfärdandet av helt nya instruktioner
såväl för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen som för de blivande
vägingenjörerna jämte åtskilliga andra bestämmelser av administrativ
natur, bland annat taxa för arbetsledning, samt att yttranden över, bland
annat, upprättade instruktionsförslag torde böra infordras från samtliga
länsstyrelser m. fl. myndigheter och korporationer. Allt detta torde taga
en avsevärd tid i anspråk. Den i arets statsverksproposition föreslagna
ändrade uppställningen av anslagen till vägar m. fl. allmänna arbeten medför
ock en revision av gällande bestämmelser om statsbidrag till dylika företag.
Beaktas bör därjämte att, förrän befattningarna inom den nya organisationen
tillsatts, det är omöjligt att angiva, huru många befattningar inom nuvarande
organisation kunna komma att i enlighet med vad ovan anförts uppföras å indragnings-
och övergångsstat, samt att följaktligen, därest organisationen skulle
träda i kraft vid någon tidpunkt under budgetåret 1928—1929, de av nämnda
förhallanden paverkade anslagen till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för
nämnda budgetår icke nu kunna med någon tillförlitlighet bestämmas till sina
belopp. Därest åter den nya organisationen träder i kraft den 1 juli 1929, torde
besättandet av befattningarna inom organisationen kunna ske och följaktligen
eventuell övergångsstats storlek kunna bestämmas å sådan tid, att de därav berörda
anslagen för budgetåret 1929—1930 kunna förslagsvis beräknas i statsverkspropositionen
till 1929 ars riksdag samt definitiva förslag rörande nämnda
anslag framläggas före propositionstidens utgång nämnda år.
Med hänsyn till nu angivna förhallanden anser jag mig böra föreslå, att tidpunkten
för den nya organisationens genomförande fastslås till den 1 juli
1929.»
20
Statsutskottets utlåtande Nr 165.
Ekonomisk Vid bifall till vad här ovan i olika hänseenden förordats skulle antalet beinnebörd.
fattningar inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, jämfört med förhållandena
under budgetåret 1928—1929, från och med budgetåret 1929—1930 bliva
följande:
Arvode |
Befattning |
Gemensamt |
Tek- niska byrån |
Väg- byrån |
Järn vägs-byrån |
Hamnav- delningen |
Admini- strativa byrån |
Summa |
|||||
eller lönegrad |
|||||||||||||
1928- |
1929- |
1928- |
1929- |
192&- |
1929- |
1928- |
1929- |
1928- |
1929- |
1928- |
1929- |
||
1929 |
1930 |
1929 |
1930 |
1929 |
1930 |
1929 |
1930 |
1929 |
1930 |
1929 |
1930 |
||
Ordinarie befatt- |
|||||||||||||
ningar. |
|||||||||||||
19,000 kr. |
Generaldirektör . . |
1 |
1 |
||||||||||
Å 2 |
Överdirektör . . . |
1 |
1 |
1 |
|||||||||
B 30 |
Byråchef..... |
1 |
1 |
1 |
1 |
1 |
2 |
3 |
|||||
f |
Byrådirektör .... |
i |
|||||||||||
B 28 { |
Maskininspektör . . |
3 |
1 |
||||||||||
1 |
Väginspektör . . . |
2 |
3 |
||||||||||
B 26 |
Förste byråiugenjör . |
2 |
1 |
1 |
z |
||||||||
B 22 |
Maskininspektörens |
1 |
i |
||||||||||
assistent .... |
3 1 |
||||||||||||
( |
Byråingenjör . . . |
2 |
2 |
1 |
1 |
3 |
|||||||
| |
Notarie...... |
1 |
|||||||||||
Begistrator, tillika |
|||||||||||||
B 21 | |
aktnarie..... Revisor och bokhål- |
1 |
1 1 |
||||||||||
1 |
lare ...... Revisor...... |
1 |
3 |
3 1 |
|||||||||
B 15 |
Kontorsskrivare . . |
1 |
|||||||||||
1 B 11 |
Kansliskrivare . . . |
1 |
1 |
||||||||||
1 |
Förste expeditions- |
||||||||||||
B 7 j |
vakt...... |
1 |
1 |
1 |
i |
||||||||
Kanslibiträde . . . |
1 |
1 |
1 |
1 |
2 |
2 |
|||||||
B 5 |
Expeditionsvakt . . |
2 |
2 |
1 |
1 |
1 |
1 |
2 |
2 |
||||
! B 4 |
Kontorsbiträde . . . |
1 |
1 |
o |
o 1 |
||||||||
Samma |
4 |
4 |
8 |
9 |
3 |
7 |
5 |
7 |
20 |
27 |
|||
Icke ordinarie be- |
|||||||||||||
fattningar. |
|||||||||||||
12,000 kr. |
Broinspektör . . . |
1 |
1 1 |
||||||||||
ningen ..... |
1 |
1 |
1 1 |
||||||||||
B 27 |
Maskininspektör . . |
1 |
1 |
1 |
1 |
||||||||
B 26 |
Hamningenjör . . . |
||||||||||||
B 22 |
Assistent åt maskin- |
1 |
1 |
||||||||||
1 |
inspektören . . . |
||||||||||||
B 21 • |
genjör ..... Extra byråingenjör . |
2 |
1 |
1 |
1 |
2 |
1 |
1 2 |
1 1 1 |
||||
I |
Extra revisor . . . |
1 1 |
|||||||||||
B 15 \ |
Kontorsskrivare . . |
1 |
1 |
1 |
1 |
||||||||
21 |
Biträdande ingenjör |
4 |
4 |
4 |
4 |
||||||||
18 |
Förste amanuens . . |
2 |
2 |
2 |
2 |
||||||||
18 |
Amannens..... |
2 |
2 |
2 |
2 |
||||||||
4 |
Kontorsbiträde . . . |
2 |
2 |
1 |
1 |
3 |
2 |
6 |
5 |
||||
Summa |
9 |
9 |
3 |
4 |
4 |
9 |
7 |
25 |
20 |
||||
j |
Summa summarum |
4 |
4 |
17 |
1 18 |
6 |
7 |
4 |
4 |
14 |
1 11 |
45 |
1? |
Statsutskottets utlåtande Nr 165.
I förhållande till nuvarande organisation skulle kostnaderna, med inräknande
av dyrtidstillägg, för den nya organisationen av väg- och vattenbyggnadsväsendet,
fördelade på allmänna statsmedel, automobilskattemedel och vägdistriktens
medel, bliva följande:
Väg- och vattenbyggnadssty
relsen
.........
Distriktstjänstemännen . . .
Vägkonsnlenter (inberäknat
resekostnader)......
Vägingenjörer.......
Expenser för allmänna arbeten
(inberäknat väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens
samt distriktsijänstemännens
respektive vägingenjörers
samt väg- och broinspektörers
resekostnader)
Arvoden för arbetsledning och
renstakning.......
Granskningsarvoden för underhållskostnaden
.....
Summa
Anm. För vägundersökningar bestridas nu kostnaderna dels av ett å riks9taten uppfört anslag till
vägundersökningar å 60,000 kronor, dels av automobilskattemedel och dels av vägdistriktens
medel. Då enligt den nya organisationen något särskilt anslag å riksstaten till vägundersökningar
ej erfordras och med hänsyn till svårigheten att nu beräkna, på vilka medel
kostnaderna för nämnda ändamål komma att fördela sig, hava några kostnadsbelopp för sagda
ändamål icke upptagits i tabellen.
Nuvarande organisation |
Föreslagen organisation |
||||||
All- männa stats- medel Kronor |
Auto- mobil- skatte- medel Kronor |
Vägdi- strikts- medel Kronor |
Summa Kronor |
All- männa stats- medel Kronor |
Auto- mobil- skatte- medel Kronor |
Vägdi- strikts- medel Kronor |
Summa Kronor |
271,800 |
271,800 |
322,000 |
322,000 |
||||
65,750 |
— |
— |
65,750 |
— |
— |
||
_ |
93,000 |
'') — |
93,000 |
_ |
— |
||
345,000 |
345,000 |
||||||
100,000 |
100,000 |
220,000 |
220,000 |
||||
111,000 |
335,000 |
195,000 |
641,000 |
70,000 |
146,000 |
94,000 |
ä)310,000 |
_ |
— |
16,000 |
16.000 |
— |
— |
— |
— |
548,550 428,000 211.000 |
1,187,550 |
957,000 146,000 |
94,000 |
1,197,000 |
Den grundläggande principen för 1927 års sakkunnigas förslag var, att vägingenjörerna
i länen skulle erhålla ställning såsom fast avlönade statstjänstemän,
oberoende av ersättningar från vägdistrikten för uppdrag, lämnade direkt
av vägdistrikten eller meddelade genom förordnande av statsmyndighet. Därmed
skulle ernås bestämd åtskillnad mellan statstjänst och enskilt förvärvsarbete,
fullständig opartiskhet hos länsstyrelsens tekniska rådgivare samt
ojämförligt starkare och bättre kontroll än hittills, tillika kombinerad med
konsulterande och handledande upplysningsarbete. Genom att länsstyrelserna
i vägingenjörerna erhölle opartiska tekniker till förfogande, kunde också vinnas
en eftersträvansvärd förenkling av det invecklade förfarandet vid vägärendenas
handläggning. Till länsstyrelserna skulle sålunda förläggas prövning
av ansökningar om statsbidrag, upprättande av kontrakt med de väghåll
>)
Till vägkonsulenters avlönande m. m. tillskjutas härutöver inom vissa län inalles några tiotusental
kronor av landsting eller länsvägföreningar.
a) Sannolikhet förefinnes för att de särskilda arbetsledningsarvodena icke komma att efter omorganisationen
uppgå till så högt belopp, som här angivits.
Utskottets
yttrande.
2 2
Statsutskottets utlåtande Nr 165.
ningsskyldiga om arbetes utförande med statsbidrag, revision av räkenskaper,
utbetalning av statsbidrag till vägbyggnader samt avsyning och godkännande
av fullbordade arbeten. Vägstyrelserna skulle alltså i stort sett endast hava
med länsstyrelserna att skaffa och slippa den omfattande skriftväxlingen med
olika myndigheter.
1927 års sakkunniga sammanfattade på följande sätt de väsentliga fördelar,
som deras förslag innebure. nämligen:
»En stark förenkling av vägärendenas handläggning, med minskad skriftväxling,
omgång och tidsutdräkt.
Upphörande av nuvarande splittring av kontrollen på skilda instanser.
En stark och betryggande kontroll genom såväl länsstyrelsen som väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen, _ i första hand utövad genom den från egna ekonomiska
intressen helt frigjorda vägingenjören, vilken komme att med ingående
personlig kännedom handhava all såväl teknisk kontroll som saklig och kameral
räkenskapsgranskning beträffande byggnaders och underhålls utförande
och därav beroende kostnader.
En starkare beredning av alla vägärenden inom länsstyrelserna.
En effektiv ledning av vägväsendet i stort genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
vilkens arbete främst bleve inriktat på de väsentliga tekniska och
tekniskt-ekonomiska problemen och på att i allmänt riksintresse leda vägväsendets
utveckling.»
Förenämnda förslag har i däröver avgivna yttranden tillstyrkts av 17 länsstyrelser,
svenska vägföreningen, svenska vägstyrelsernas förbund, tjänstemannaföreningen
vid statens väg- och vattenbyggnader, svenska konsulterande
ingenjörers förening, automobilklubben och tekniska samfundet i Göteborg
eller alltså av det övervägande antalet hörda myndigheter och sammanslutningar.
1927 års förslag var också anpassat efter den i vår svenska väglagstiftning
hävdvunna principen att avgörandet i frågor rörande vägväsendet och vägtrafiken
skall ligga i länsstyrelsernas händer. Enligt gällande väglag äga
länsstyrelserna sålunda självständigt besluta om anläggning, omläggning, förbättring
eller indragning av vägar samt att övervaka vägarnas behöriga underhåll
och vidtaga därför erforderliga åtgärder, varjämte länsstyrelserna jämlikt
motorfordonsförordningen, hjulringslagen, vägtrafikstadgan m. fl. författningar
äro beslutande i vägtrafikfrågor.
Från dessa enligt utskottets mening riktiga grundsatser, varpå 1927 års
förslag var uppbyggt, avviker — såsom ock i väckta motioner framhållits
— i väsentliga delar förevarande proposition, för vilken i stället lagts till
grund ett av nya sakkunniga år 1928 inom departementet uppgjort förslag.
Sålunda har i det nu framlagda förslaget uteslutits en avsevärd del av
den i 1927 års förslag ingående decentralisationen, genom vilken skulle åstadkommas
en stor förenkling av vägärendenas handläggning med minskad skriftväxling,
omgång och tidsutdräkt. Enligt propositionen skulle fortfarande
statsbidrag till särskilda företag beviljas av Kungl. Maj:t, kontrakt med de
väghållningsskyldiga upprättas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt
slutligt godkännande av fullbordat arbete meddelas av samma styrelse.
Statsutskottets utlåtande Nr Idb.
23
Vad angår kontrollen över vägforetagen skulle visserligen enligt propositionen
— i likhet med 1927 års förslag — genom borttagandet av hittillsvarande
s. k. arbetsledningsarvoden ett avgjort missförhållande undanröjas, men i fråga
om avlöningssystem för vägingenjörerna innebär förslaget en kombination av
fast grundlön och arvode enligt taxa, i det att vägingenjören skulle berättigas
mot arvode enligt taxa utföra undersöknings- och renstakningsförrättningar.
Ifrågavarande avlöningssystem gör vägingenjören i inkomstavseende
till väsentlig del beroende av mångfalden av de förrättningar, han kan förskaffa
sig. Detsamma torde i viss mån innebära ett bibehållande av det nuvarande
systemet med alla de allmänt erkända olägenheter detta fört med
sig. Detta avlöningssystem gör, såsom motionsvis framhållits, ej vägingenjören
oberoende av vägdistrikten. Då han, såsom nyss nämnts, blir intresserad
av att verkställa undersökningsförrättningar och renstakningar i så
stor utsträckning som möjligt, är det att befara, att han ej kommer att stå
fullt opartisk i sin verksamhet som statens kontrollant. I betraktande av de
betydande kapitalbelopp statens insats i vägforetagen representerar, är det
emellertid av vikt att största möjliga grad av trygghet kan vinnas för att
inga dylika sidohänsyn få inverka på vägingenjörens bedömande av i vilken
ordning de olika väganläggningarna inom länet böra ifrågakomma till statsunderstöd,
i vilken utsträckning bidrag bör utgå, o. s. v.
Det måste alltså, enligt utskottets mening, anses som ett oeftergivligt villkor,
att vägingenjörens eget förvärvsintresse helt och definitivt avkopplas
från hans tjänsteåligganden och att vägingenjören ställes fullständigt ekonomiskt
oberoende av vägdistrikten och fullständigt opartisk i sin verksamhet,
vilket allt är en nödvändig förutsättning för att han med auktoritet skall
kunna bevaka och tillvarataga statens intressen i sin verksamhet som statens
kontrollant för allt vägbyggande och allt vägunderhåll inom länet.
Då det vidare i propositionen förutsättes, att vägingenjören skulle komma att
bedriva åtminstone huvudparten av vägprojekteringen inom länet, torde detta
praktiskt taget komma att innebära, att vägingenjören erhåller monopol på utförandet
av undersöknings- och renstakningsförrättningar, varigenom också den
monopolställning, som vidlåder den nuvarande distriktsorganisationen, åtminstone
till en del kommer att kvarstå.
Enligt propositionen beräknas Kungl. Maj :ts förslag skola draga mindre
kostnader än 1927 års förslag. Enligt utskottets mening får det dock anses
ovisst, huruvida så blir fallet, om hänsyn tages till samtliga kostnader, inberäknat
förrättningsarvoden. Till vilken inkomstsumma vägingenjörerna enligt
Kungl. Maj:ts förslag kunna nå, synes för närvarande svårbedömligt. I detta
sammanhang bör heller icke lämnas oanmärkt, att propositionen icke angiver
på vad sätt ersättare för vägingenjör skall erhållas under semester och sjukdom,
varigenom sålunda varken ur statens eller vägdistriktens synpunkt sörjts
för en ständig och kontinuerlig tillsyn och kontroll å vägarbetena.
Härtill kommer att det nu framlagda förslaget, som uppgives vara byggt
på 1927 års förslag, men som enligt utskottets uppfattning mera närmar sig
1925 års med stor majoritet av de hörda myndigheterna avstyrkta förslag, icke
24
Statsutskottets utlåtande Nr 165.
varit remitterat för yttrande till de av ämnet berörda myndigheterna och korporationerna.
Av anförda skäl finner sig utskottet sålunda icke kunna tillstyrka Kungl.
Maj:ts förslag i avseende på ordnandet av den lokala vägorganisationen.
Även med denna ståndpunkt delar utskottet den uttalade uppfattningen, att
en genomgripande omdaning av den lokala vägorganisationen är av behovet
påkallad. För närvarande är denna provisoriskt ordnad såsom en dubbelorganisation,
vilken efterhand under senaste åren kraftigt tillvuxit i och med vägväsendets
starka uppsving.
En av de viktigaste invändningarna mot denna organisation är, såsom ovan
nämnts, att distriktstjänstemän och vägkonsulenter, vilka stå såsom länsstyrelsernas
rådgivare och såsom statens kontrollanter å vägarbetenas utförande och
statsmedlens användning, för sin inkomst äro väsentligen beroende av samma
vägstyrelser, vilkas verksamhet de i betydande omfattning kontrollera och i
vilkas angelägenheter de biträda länsstyrelserna. En annan väsentlig invändning
mot bestående förhållanden är, att vägärendena handläggas under tunga
former med omfattande skriftväxling och tidsutdräkt, en omgång, som emellertid
enligt Kungl. Maj:ts förevarande förslag i stort sett skulle bibehållas
orubbad.
Ett starkt behov föreligger tvivelsutan att snarast möjligt lösa denna organisationsfråga.
I detta avseende ansluter sig utskottet i princip till grundtankarna i 1927
års förslag.
Utskottet har dock icke känt sig övertygat om att 1927 års sakkunniga riktigt
bedömt behovet av statsanställda tjänstemän. Det är förtjänt att övervägas,
huruvida det icke i mindre län med ett mindre antal vägdistrikt kan
vara obehövligt att anställa såväl vägingenjör som biträdande ingenjör; särskilt
i de sydligare landsdelarna, men däremot knappast i Norrland, kan måhända
ett mindre antal statstjänstemän, än som enligt 1927 års förslag avsetts, vara
tillfyllest. Utskottet anser sålunda önskvärt, att förnyad utredning verkställes
rörande det erforderliga antalet statsanställda ingenjörer, därvid hänsyn även
bör tagas till att så mycket under senare år blivit utfört inom vägväsendet, att
en viss avspänning måhända kan förväntas för framtiden och arbetsmängden
sålunda minskas. Denna utredning, vid vilken även vissa andra omstridda
detaljer av 1927 års förslag kunna upptagas till förnyad omprövning, bör med
hänsyn till allt det utredningsmaterial, som. redan förebragts, kunna utföras i
god tid före nästkommande riksdag, och utskottet vill uttala sin förväntan, att
Kungl. Maj:t därefter till 1929 års riksdag framlägger förnyat förslag till
lokal vägorganisation i huvudsak -— men med de modifikationer, som ovan
berörts -— baserat på 1927 års förslag.
Inom utskottet har väckts förslag om att i huvudsak tillstyrka Kungl. Maj ds
förslag men endast för en tid av tre år. Härigenom skulle emellertid, såsom
redan påvisats, fortfarande de tunga formerna för vägärendenas handläggning
till stor del bibehållas samt ett olämpligt organisatoriskt system komma i till
-
Statsutskottets utlåtande Nr 105.
■2b
lämpning. Med hänsyn härtill, och då ett avslag av Kungl. Maj:ts förevarande
proposition, enligt vad ovan anförts, icke behöver vålla mer än ett års uppskov
med organisationsfrågans lösning, har utskottet icke kunnat lillstjrrka nämnda
anordning.
Vad åter beträffar det centrala ämbetsverket, väg- och vattenbyggnadsst5''relsen,
har utskottet icke funnit det möjligt att på grundval av de hittills verkställda
utredningarna taga definitiv ståndpunkt till dess organisation och
personaluppsättning. Hela detta spörsmål torde tarva en förnyad, från grunden
gående och förutsättningslös utredning.
Om en vittgående decentralisation kommer till stånd med vägärendenas handläggning
i största möjliga utsträckning förlagd till länsstyrelserna, bör en väsentlig
arbetsbörda avlyftas från den centrala myndigheten, och det vill synas
som om personalbehovet då snarare skulle minskas än ökas. Vid sådant förhållande
kan det icke vara lämpligt att nu inrätta tre väginspektörstjänster och
en broinspektörstjänst samt uppflytta byrådirektören å administrativa byrån
till byråchef och verkschefen till generaldirektör. Enligt utskottets mening bör
i avseende på väg- och vattenbyggnadsstyrelsen icke vidtagas förändring, förrän
erfarenhet vunnits om den nya lokala organisationen och dess återverkningar
på den centrala styrelsen. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen bör tills vidare
kunna med sin nuvarande personalorganisation fullgöra sina ämbetsåligganden
och däribland även de inspektioner i länen, som med de nya tjänsterna åsyftas.
De distriktstjänstemän, som vid den lokala omorganisationen bliva övertaliga,
böra också av styrelsen kunna anlitas för sådana arbetsuppgifter.
På grund av det anförda vill utskottet förutsätta, att, sedan nödig erfarenhet
vunnits rörande den lokala organisationens verkningar, frågan om väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
göres till föremål för förnyad utredning. Denna torde
icke böra begränsas att avse endast den erforderliga personaluppsättningen i
styrelsen, utan torde böra verkställas ur vidare synpunkter och jämväl omfatta
spörsmålet, huruvida styrelsen överhuvud bör bibehållas i nuvarande form såsom
självständigt centralt ämbetsverk. De å styrelsens hamnavdelning handlagda
vattenbyggnads-, speciellt hamnbyggnadsärendena torde vara av jämförelsevis
ringa omfattning och torde med avvecklingen av fiskehamnsbyggandet
alltjämt komma att minskas. Styrelsens befattning med enskilda järnvägar
under byggnad är numera och kommer säkerligen även för framtiden att bliva
av mycket ringa omfattning. Yad beträffar dels järnvägsärenden i övrigt —
d. v. s. teknisk kontroll samt säkerhets- och tjänstgöringsreglementsärenden •—
och dels vägärenden, torde åtskilliga synpunkter kunna anföras mot dessas sammanhållande
inom samma ämbetsverk. Enligt utskottets mening kunna starka
skäl anföras för att i stället upprätta en väginspektion och en järnvägsinspektion
med en i förhållande till nuvarande väg- och vattenbyggnadsstyrelsen avsevärt
reducerad personal. Dessa spörsmål torde böra närmare prövas vid den
utredning, som utskottet ifrågasatt.
Den i Kungl. Maj :ts proposition föreslagna överflyttningen till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
aA^ den del av maskininspektionen över enskilda järn
-
26
Statsutskottets utlåtande Nr 165.
vägar, vilken nu är förlagd till järnvägsstyrelsen, finner sig utskottet i ärendets
nuvarande läge icke kunna tillstyrka.
Utskottet, som alltså förväntar, att till nästkommande års riksdag framlägges
ett förnyat förslag till det lokala vägväsendets organisation, får hemställa,
att riksdagen, i anledning av de av herrar Ljunglund, Hagman
och Laurin i ämnet väckta motionerna (I: 294 samt II: 474
och 479), må, med avslag å Kungl. Maj:ts förutvarande förslag
och herr Lindmarks motion (11:475), hos Kungl. Maj:t
anhålla om skyndsamt förnyat övervägande av frågan om en
förändrad organisation för den statliga vägorganisationen i länen
i enlighet med de riktlinjer, utskottet ovan angivit.
Stockholm den 22 maj 1928.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit: ''
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, Olof Olsson,
J. L. Widell, C. P. V. Nilsson i Gränebo, J. G. Walles, C. A. Carlsson i Gävle, E. A.
Hallin, J. B. Johansson i Fredrikslund, P. A. Bergström, O. A. Ernfors och K. A. W.
Björck;
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, K. V. Rydén, A. Wiklund,
P. M. Olsson i Blädinge, O. Olsson i Kullenbergstorp, A. Å:son Törnkvist i
Karlskrona, E. Kristensson i Göteborg, O. Nilsson i Örebro, S. Persson i Fritorp,
E. G. E. Eriksson i Stockholm, J. Olofsson i Digernäs och C. A. Anderson i Storegården.
Reservatio ner:
1) av herrar Kvarnzelius, Widell, Walles, Carlsson i Gävle, Johansson i
Fredrikslund, Anderson i Råstock och Nilsson i Örebro, vilka ansett, att utskottets
yttrande och förslag bort hava följande lydelse:
»Ett starkt behov föreligger att utan ytterligare dröjsmål lösa den allt för
länge svävande och under åratal utredda frågan om väg- och vattenbyggnadsväsendets
organisation.
Mycket stora belopp användas numera årligen för landsbygdens vägväsende,
nämligen inemot 35 miljoner kronor av statsmedel och inemot 25 miljoner kronor
av andra allmänna medel. Denna rikliga medelstillgång har möjliggjort
ett storartat uppsving av vägväsendet. Icke minst ur ekonomisk synpunkt hava
Statsutskottets utlåtande Nr 165.
emellertid allt mer framträtt bristfälligheter i den hittillsvarande väg- och
vattenbyggnadsorganisationen och den provisoriskt vidtagna anordningen med
s. k. vägkonsulenter. Organisationen måste förändras, på det att viktiga ekonomiska
intressen må kunna tillvaratagas.
Kungl. Maj :ts proposition bygger i avseende på vägväsendet på en av 1928
års sakkunniga verkställd överarbetning eller modifikation av 1927 års förslag.
I varje län skall enligt förslaget anställas en statsavlönad vägingenjör. Denne
skall i främsta rummet åligga, dels att vara statens kontrollant för allt brooch
vägbyggande samt allt bro- och vägunderhåll inom länet, granska byggnads-
och underhållsräkenskaper och under tjänsteansvar utfärda intyg i och
för statsbidrags utbetalande, dels att biträda länsstyrelsen vid beredning av
vägärenden och vägtrafikärenden samt på länsstyrelsens uppdrag verkställa
utredningar och avgiva utlåtanden, och dels att stå vägstyrelser, väghållare
och landsfiskaler till tjänst med kostnadsfria råd och upplysningar samt efter
länsstyrelsens förordnande närvara vid viktigare vägstämmor och vägstyrelsesammanträden
ävensom vägsyner.
I dessa för organisationen grundläggande avseenden torde icke föreligga någon
meningsskiljaktighet. Nyttan och angelägenheten av en sådan organisatorisk
anordning är allmänt erkänd.
Däremot förefinnas skilda åsikter rörande vägingenjörens avlöning och biträden
och i samband därmed rörande den viktiga frågan om hans befattning
med vägundersökningar jämte upprättande av arbetsplaner och kostnadsförslag
samt med renstakningar.
Enligt 1927 års förslag skulle staten anställa en vägingenjör i varje län,
med avlöningsförmåner i flertalet fall mellan 13,000 och 16,000 kronor, samt
inalles 29 biträdande ingenjörer, varjämte statsverket skulle tillhandahålla
lokal, skrivbiträden m. m. Enligt Kungl. Maj:ts förslag däremot skall utöver
vägingenjörema, med arvode, inberäknat dyrtidstillägg, liggande mellan 10,600
och 11,600 kronor, icke av staten anställas någon personal; såsom bidrag till
kontors-, expens- och biträdeskostnader erhåller vägingenjör ett belopp av
1,300 kronor samt fri telefon och tjänstebrevsrätt i vägärenden, med skyldighet
att själv hålla lokal, inventarier, instrument och biträden i hela den utsträckning
tjänsten kräver.
I det förra förslaget förutsattes de statsanställda vägingenjörema och
biträdande ingenjörerna kunna i viss, dock jämförelsevis liten utsträckning
medhinna vägundersökningar och renstakningar och, särskilt i de nordliga länen,
i erforderliga fall även arbetsledning, varvid av vägdistrikten enligt taxa
erlagda förrättningsarvoden skulle tillfalla statsverket. I Kungl. Maj:ts förslag
återigen berättigas vägingenjör att mot honom själv tillfallande arvode
enligt taxa, efter förordnande av länsstyrelsen, verkställa vägundersökningar
och renstakningar. Medelst inkomsten härav samt nyssnämnda kontorskostnadsbidrag
bestrider vägingenjören kostnaderna för kontor och biträden icke blott i
och för dessa förrättningar utan för hela statstjänsten samt bör även erhålla
någon nettoinkomst, vilken beräknats i de största länen måhända kunna uppgå
28
Statsutskottets utlåtande Nr 165.
till 5,000 kronor. Med arbetsledning i egenlig mening tager vägingenjören
enligt Kungl. Maj :ts förslag icke befattning, utan denna får ankomma på- vägdistrikten
och torde under vägingenjörens kontroll — för vilken han icke åtnjuter
något som helst arvode utöver lönen — oftast kunna anförtros åt schakteller
vågmästare.
Avlöningsförslaget kan sålunda sägas innebära, att nuvarande betydande
s. k. arbetsledningsarvoden ävensom nu förekommande fasta avlöningsförmåner,
vilka sammanlagt i vissa fall kunna vara avsevärda, ersättas med en
fast statsavlöning, utgörande full ersättning för statskontrollen, biträdandet
hos länsstyrelsen m. m., medan däremot de biträdeskrävande och mindre inkomstbringande
undersöknings- och renstakningsförrättningarna bibehållas på
grundval av taxearvoden.
Kostnaderna för den lokala organisationen beräknas enligt 1927 års förslag
till 563,000 kronor, eller, efter avdrag av till statsverket inflytande förrättningsarvoden,
463,000 kronor. Enligt Kungl. Maj:ts förslag beräknas samma
kostnader till 345,000 kronor. I båda fallen uppstå dock besparingar på
nuvarande distriktsorganisation, på arbetsledningsarvoden m. m., motsvarande
enligt uppskattning för statsverket och vägdistrikten tillsammans omkring
477,000 kronor.
I detta samband bör erinras, att de verkliga kostnaderna vid en organisation
enligt Kungl. Maj :ts förslag icke äro beroende av, huruvida förrättningsarvoden
tillfalla vägingenjörerna i större eller mindre utsträckning. Arvoden enligt
fastställd taxa skola ju nämligen i allt fall utgå för de erforderliga förrättningarna,
och det är ur kostnadssynpunkt likgiltigt, om arvoden tillfalla vägingenjörerna
eller konsulterande ingenjörer och entreprenörer.
Av det anförda framgår, att 1927 års förslag förutsätter statsanställning av
52, Kungl. Maj:ts förslag av 24 ingenjörer, samt att 1927 års förslag beräknas
draga omkring 120,000 kronor högre kostnader.
Valet mellan de båda organisatoriska systemen kräver emellertid ett bedömande
även ur andra synpunkter.
En bestämd fördel vid Kungl. Maj :ts förslag är, att vägingenjören med sina
biträden i allmänhet bör bliva i stånd att bedriva åtminstone huvudparten av
vägprojekteringen inom länet, d. v. s. undersökning och renstakning av byggnads-
och förbättringsarbeten. Härigenom vinnes, att vägingenjören icke förlorar
kontakten med den praktiska ingenjörsverksamheten, och att han erhåller
ett effektivt inflytande på och ansvar för den för ett vägarbetes ekonomi betydelsefulla
vägprojekteringen. Enligt 1927 års förslag däremot skulle undersökningar
och renstakningar endast i jämförelsevis liten utsträckning, i några
län kanske icke alls, hinna utföras av vägingenjören och hans biträde. Hans
inflytande på projekteringen bleve således icke aktivt verkställande utan mera
passivt kontrollerande. Förrättningarna skulle då, enligt länsstyrelsens förordnande,
verkställas genom kompetentförklarade personer, således konsulterande
ingenjörer samt ingenjörs- och entreprenörsfirmors tjänstemän. Från
olika håll har befarats olägenheter av att undersökningar och renstakningar
verkställas av personer, som äro anställda hos entreprenörer eller
Statsutskottets utlåtande Nr 165.
29
eljest hava förbindelser med dem. Det privatekonomiska intresse, som man
med rätta velat eliminera, kan därigenom återkomma i förstärkt och mera
svårkontrollerad form. Resultatet kan tänkas bliva, att hela vägväsendet
råkar i ett olyckligt och för staten dyrbart beroende av en grupp
av entreprenadfirmor. Samtidigt kan befaras, att vägingenjören i avsaknad
av tekniskt verkställande arbetsuppgifter förlorar i praktisk duglighet
och i längden ej förmår göra en verkligt aktiv insats till vägväsendets fromma
utan nedsjunker till enbart en kontrollant.
Med hänsyn till dessa svagheter hos 1927 års förslag har inom utskottet
övervägts att vidtaga en sådan förändring därav, att vägingenjören skulle kunna
med hjälp av statsavlönade biträden utföra åtminstone större delen av projekteringarna,
och förrättningsarvodena tillfalla statsverket. Enligt vad utskottet
inhämtat, utgör för närvarande antalet distriktstjänstemän och vägkonsulenter
29. och deras för vägundersökningar och renstakningar använda biträden
uppgå, beräknade efter användningstiden i sådant arbete, i medeltal för året till
omkring 68, så att hela behovet av ingenjörer och biträden för nämnda slag
av förrättningar för närvarande kan uppskattas till inemot 100, däruti inberäknat
rit- och skrivbiträden. För att med statsavlönad personal kunna övertaga
en större del av projekteringarna torde således även under gynnsammaste
antaganden få förutsättas, att förutom avsevärda kontors- och skrivbiträdeskostnader
skulle erfordras i genomsnitt för året åtminstone ett 50-tal
tekniska biträden till vägingenjörerna. Visserligen borde en avsevärd del av
dessa biträden kunna utgöras av personer med lägre teknisk utbildning och
med tillfällig anställning, eventuellt blott under en del av året, men utskottet
har likväl — trots att åtskilligt kunde tala för en dylik organisation
— icke ansett möjligt att för närvarande föreslå ett system av sådan innebörd.
Då vägbyggnadsväsendet för närvarande befinner sig i en utomordentlig
högkonjunktur, kan det icke vara välbetänkt att under ett sådant skede binda
sig vid en stor statlig organisation. Möjligen kan framdeles vägarbetets och
bland annat även projekteringsarbetets omfattning komma att minskas, och en
organisation av nyssnämnt slag, men med ett mindre personalbehov, kan då
vara förtjänt att övervägas.
En svaghet, som städse kvarstår vid systemet med statsanställda biträden
är — förutom möjligheten av organisationens fortgående utsvällning — att
en vägingenjör måhända icke alltid kommer att utföra undersöknings- och
renstakningsförrättningar i tillräckligt stor omfattning, därest han hyser
mera. intresse för övriga delar av tjänsten. Han kan anse sig bäst fylla sin
uppgift genom att enbart ägna sig åt statskontrollen och biträdandet hos länsstyrelsen
— d. v. s. såsom en administrativ tjänsteman •— och om han förklarar
sig icke därutöver medhinna förrättningar, torde myndigheterna hava
svårt att av honom uttaga mera arbete. Även mycket goda vägingenjörer
kunna tänkas intaga denna ståndpunkt. Organisationen kan med andra ord
lätt bliva en allt för stor apparat, som icke presterar tillräckligt mycket tekniskt
verkställande arbete, utan i stället mer än önskligt uppodlar de administrativa
arbetsuppgifterna.
30
Statsutskottets utlåtande Nr 165.
Återstår slutligen att bedöma den för den föreslagna organisationens funK
tionsduglighet avgörande frågan, huruvida vägingenjören enligt Kungl. Maj :ts
förslag kan anses intaga en sådan opartisk ställning, som är oundgänglig för
hans funktioner såsom statens kontrollant och länsstyrelsens rådgivare i vägfrågor.
Enligt utskottets mening är så fallet. Vägingenjören äger icke taga
befattning med arbetsledning och äger icke uppbära något som helst arvode
i samband med kontrollen. Han blir sålunda icke, såsom för närvarande,
ekonomiskt intresserad av arbetenas bedrivande inom länet. Han är enligt förslaget
uttryckligen förbjuden att, utöver vägundersökningar och renstakningar,
åtaga sig av vägstyrelse betalat uppdrag. Detsamma bör, såsom av 1928
års sakkunniga avsågs, gälla även om hans biträden. Partisk eller ekonomiskt
beroende skulle vägingenjören sålunda kunna tänkas bliva endast i den
formen, att han i syfte att erhalla undersöknings- och renstakningsuppdrag
skulle i förhållande till visst eller vissa vägdistrikt visa efterlåtenhet i den
ekonomiska kontrollen eller skulle hos länsstyrelsen giva obehörigt förord
åt dessas ansökningar. Förordnande till förrättning skall emellertid i varje
särskilt fall meddelas av länsstyrelsen, och det lärer icke kunna antagas, att
såväl vägstyrelse och vägstämma som länsstyrelse skulle låta förmå sig att
igångsätta onödiga undersökningar. Med hänsyn härtill och då vidare en tendens
till avarter icke torde undgå uppmärksamhet från både länsstyrelsens och
väginspektörens sida samt vägingenjören såsom anställd på extra stat lätt kan
skiljas från tjänsten, torde risken av antydda missförhållanden få anses synnerligen
ringa. I detta sammanhang må erinras om de ojämförligt mycket
större risker, som kunna uppstå om praktiserande ingenjörer eller entreprenörer
verkställa undersökningar och upprätta förslag med syftning på att
sedermera få handhava arbetets utförande, och därvid låta förslaget erhålla
allt för stor eller dyrbar omfattning eller beräkna högsta möjliga kostnader —
förhållanden, i vilka vid en efterföljande granskning av förslaget rättelse måhända
icke kan tillfullo vinnas.
Utskottet hyser sålunda icke betänkligheter ur nyss anförda synpunkt rörande
den av Kungl. Maj:t föreslagna organisationens funktionsduglighet, och
da denna organisation, såsom ovan anförts, besitter vissa bestämda företräden
och kräver den minsta möjliga statsanställda personal, vill utskottet tillstyrka
densamma.
Härvid vill emellertid utskottet föreslå, att den statliga vägorganisationen
i länen fastställes att gälla allenast för en tid av tre år, efter vilken tid frågan
bör anyo underställas riksdagens prövning. Anordnandet av en sådan prövotid
innebär avgjorda fördelar. Genom förnyade utredningar kan ifrågavarande
svårbedömda och omstridda organisationsfråga helt visst icke bringas närmare
sin lösning. Ett praktiskt prov bör däremot giva en mycket säker vägledning
för bedömande av den ändamalsenligaste formen. Bland annat kommer att erhållas
klar uppfattning om vägingenjörens arbetsbörda för de olika slag av
arbetsuppgifter, som påvila honom, samt om de olikheter i sådant avseende, som
förefinnas i skilda landsdelar. Då därjämte klarhet vinnes om behovet av bitraden,
erhåller man en säkrare utgångspunkt, än nu är tillgänglig, för be
-
Statmlakoliets utlåtande AV 105.
Öl
dömande huru en organisation enligt 1927 års typ bör i sina detaljer och i
avseende på personaluppsättning utformas. Under försökstiden kommer det
helt visst att tydligt framgå, vilken ytterligare decentralisation, utöver vad
Kungl. Maj:ts förslag nu innebär, som är praktisk och ändamålsenlig. Utskottet
förutsätter, att Kungl. Maj :t ägnar denna fråga särskild uppmärksamhet.
Länsstyrelserna och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen lära icke underlåta
att noggrant pröva, huruvida något slag av olägenheter kan förmärkas
av att vägingenjören utför vägundersökningar och renstakningar mot
arvode enligt taxa.
Därest efter försökstidens utgång organisationen skulle ändras till huvudsaklig
överensstämmelse med 1927 års förslag, kunna därvid icke uppstå några
övergångssvårigheter. Vägingenjörerna torde emellertid då böra erhålla något
förhöjt arvode, förslagsvis omkring 12,000 kronor, graderat efter dyrort, t. ex.
å högsta dyrort 12,600 kronor. Vidare får erforderligt antal biträden statsanställas
och statsverket anskaffa lokaler samt inventarie- och instrumentuppsättning.
I avseende på decentralisation av vägärendenas handläggning, ansluter sig
utskottet, intill dess ytterligare erfarenhet under försökstiden vunnits, till
Kungl. Maj:ts förslag. En högst betydande förenkling bör uppnås redan
genom tillsättandet av vägingenjörer, vilka enhetligt och utan nuvarande
splittring komma att handlägga vägdistriktens angelägenheter av skilda slag,
och genom vilka länsstyrelserna bli i stånd till tekniskt sakkunnig beredning
av ärendena. Till tidsbesparing och bekvämlighet för vägdistrikten verkar,
att länsstyrelserna utbetala vägbyggnadsbidrag och förordna undersökningsförrättare.
En ännu längre gående decentralisation i enlighet med 1927 års
förslag ger däremot, åtminstone i nuvarande skede, anledning till erinringar.
Nämnda förslag förutsatte, att flerårsplaner först skulle hava upprättats och
granskats i alla län, och då detta kräver en avsevärd tid, skulle förslaget i
allt fall icke kunna genomföras förrän efter några års förlopp. Att länsstyrelserna,
sedan väganslagen i klumpsummor fördelats mellan länen, skulle bevilja
statsbidrag till de särskilda företagen, synes dessutom knappast klokt
eller ägnat att främja en rationell systematisk användning av vägmedlen. I
praktiskt arbetsförenklande avseende har den i 1927 års förslag avsedda vidsträcktare
decentralisationen faktiskt icke synnerligen stor betydelse. Ett
stort antal ärenden skulle ändock få underställas centrala myndigheter. Alla
de talrika statsbidrag, som avse större belopp än 2/3 resp. s/4 av kostnaden,
skulle alltjämt underställas Kungl. Maj:t, likaså statsbidrag ur brofonden;
genom enstaka överklaganden av statsbidragsbeslut skulle kunna vållas uppskov
för länets alla statsbidrag, intill dess besvären slutligt avgjorts i högsta
instans; för större broar och konstarbeten skulle väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
bibehålla de funktioner, som eljest skulle tilläggas länsstyrelsen,
och då sådana arbeten ingå i en mängd vägföretag, finge vägdistrikten vid
dessa vända sig till två myndigheter; förslaget, att kontrakten skulle uppmättas
av länsstyrelsen, saknar ur synpunkten av arbetsförenkling varje bety
-
32
Statsutskottets utlåtande Nr 165.
delse, då ett vägdistrikt sällan torde hava mer än 1 ä 3 sådana kontrakt pr år.
Ur reell ekonomisk synpunkt däremot är det ifråga om såväl kontrakten som
övriga ekonomiska spörsmål av betydelse, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
med sin vidare överblick över hela riket har tillfälle att medverka och tillvarataga
statens intressen. En fullständig splittring av så viktiga ekonomiska ärenden
på 24 skilda myndigheter kan icke vara välbetänkt och skulle äventyra den
grad av enhetlighet, som är önskvärd. Vägingenjören, såsom ensam tekniskt
sakkunnig inom länsstyrelsen, skulle även erhålla en allt för stark faktisk
maktställning i förhållande till såväl vägstyrelser som entreprenörer och konsulterande
ingenjörer, vilket allt kunde befaras giva upphov till missförhållanden.
Beträffande vägingenjörens ställning i förhållande till länsstyrelsen och
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen får utskottet anföra följande. Enligt 1928
års förslag, som i denna del tillstyrkts av departementschefen, är vägingenjör
väg- och vattenbyggnadsstyrelsens tjänsteman med stationsort i vederbörande
residensstad och med tjänstgöring hos länsstyrelsen. Över hans tjänstgöring
bestämmer länsstyrelsen. I alla frågor, som beröra väghållningens tekniska
och tekniskt-ekonomiska utförande, lyder han under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Vägingenjör förordnas av Kungl. Maj:t efter gemensamt förslag
av väg- och vattensbyggnadsstyrelsen och vederbörande länsstyrelse. Utskottet
finner härmed betryggande uttryckt, att vägingenjören, ehuru icke
uppförd på länsstyrelsens stat under femte huvudtiteln utan på stat under
sjätte huvudtiteln, likväl i sin dagliga tjänstgöring står till länsstyrelsens förfogande.
Utskottet vill likväl hava särskilt uttalat, att den omständigheten,
att vägingenjören lyder under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, icke på något
sätt får utgöra hinder för att han i all den utsträckning, som är möjlig,
står till länsstyrelsens förfogande, och utskottet förväntar, att Kungl. Maj:t
i blivande instruktioner på otvetydigt sätt bringar detta till uttryck.
I avseende å den centrala organisationen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
är å ena sidan uppenbart, att riksdagen icke nu bör å ordinarie stat uppföra
flera eller högre ställda tjänster än som med visshet kunna beräknas
erforderliga även efter en förnyad omorganisation av de lokala organen med
en längre genomförd decentralisation av ärendenas handläggning, men å andra
sidan är synbarligen också behövligt, att styrelsen nu erhåller en sådan personaluppsättning,
att den förmår bemästra föreliggande arbetsuppgifter.
De föreslagna tre ordinarie väginspektörstjänsterna samt den extra broinspektörstjänsten
äro för organisationens fungerande av synnerlig betydelse,
och tvekan kan näppeligen råda om dessa tjänsters behövlighet även vid en
genomförd decentralisation. Med hänsyn till utskottets förslag att fastställa
den lokala organisationen endast för en tid av tre år synes det utskottet
emellertid ändamålsenligt, att den ena av de tre väginspektörstjänsterna tills
vidare uppföres å extra stat.
På verkschefens tekniska och administrativa förmåga måste ställas höga
anspråk, och mycket stora ekonomiska värden äro beroende av hans ämbetsförvaltning.
För att för denna viktiga tjänst kunna påräkna en högt kva
-
Statsutskottets utlåtande Nr 106.
33
lificerad person, synes det utskottet riktigt att uppföra tjänsten i generaldirektörs
grad. Genom att förordnande meddelas på viss tid vinnes möjlighet
att vid förefallande behov kunna åstadkomma personombyte.
Utskottet, som iakttagit, att Kungl. Majrts förslag icke innebär flera ordinarie
tjänster än som enligt de verkställda utredningarna skulle erfordras
åven enligt 1027 ars förslag med en långt gående decentralisation, bar i övrigt
icke funnit anledning till erinran mot vad Kungl. Maj:t föreslagit. Utskottet
uttalar emellertid, i anslutning till vad även departementschefen aniört,
en förväntan, att Kungl. Maj:t bar sin uppmärksamhet riktad på angelägenheten
av att — jämsides med arbetets förenkling och i den mån den
nya organisationen vinner stadga — minska den icke-ordinarie personalens
numerär.
På grund av föreskrift i reglementet för väg- och vattenbyggnadskåren den
22 december 1851 äro vissa högre befattningshavare i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
förbehållna officerare i kåren. Detta förhållande synes utskottet
icke blott otidsenligt och vid nuvarande förhållanden oegentligt utan jämväl
skadligt, då därigenom de högre befattningarna i styrelsen icke alltid kunna
besättas med den för ändamålet mest lämpliga personen. Utskottet föreslår
således såsom villkor för bifall till Kungl. Maj:ts proposition, att ifrågavarande
samband med officers ställning i den militära kåren upphäves.
Av vad utskottet sålunda anfört följer, att utskottet icke kunnat tillstyrka
de av herrar Ljunglund, Hagman och Laurin i ämnet väckta motionerna.
Beträffande det av herr Lindmark framställda yrkandet om högre bidrag till
vägingenjörerna i de nordligaste länen och eventuellt även andra län för kontors-,
expens- och skrivbiträdeskostnader vill utskottet endast uttala, att den
av utskottet föreslagna försökstiden för den nya vägorganisationen erbjuder
tillfälle pröva, i vad man behov kan föreligga till höjning av de i propositionen
i detta avseende förutsatta bidragsbeloppen.
Under åberopande härav hemställer utskottet,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj :ts förevarande proposition
och med avslag å de av herrar Ljunglund, Hagman,
Lindmark och Laurin i ämnet väckta motionerna (I: 294 samt
II: 474, 475 och 479), må
a) — med godkännande av den av departementschefen i statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden den 16 mars 1928
förordade ändrade organisationen av väg- och vattenbyggnadsväsendet,
att tillämpas från och med den 1 juli 1929 dock vad
angår den statliga vägorganisationen i länen allenast provisoriskt
för tiden till och med den 30 juni 1932 — besluta, att
från och med förstnämnda dag skola i länen vara anställda vägingenjörer
med avlöningsförmåner och under villkor i övrigt,
som av utskottet angivits;
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 6 saml. 77 haft. (Nr 165.)
3
34
Statsutskottets utlåtande Nr 165.
b) besluta, med tillämpning från och med den 1 juli 1929,
att bland de i 5 § 1 mom. i avlöningsreglementet den 22 juni
1921 för befattningshavare vid statsdepartement och vissa
andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, omförmälda
generaldirektörs- och chefsbefattningarna med ett arvode
av 19,000 kronor skall upptagas jämväl befattningen såsom
generaldirektör och chef för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
;
att i den vid nämnda reglemente fogade tjänsteförteckning
skola under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen upptagas följan
-
de befattningar, nämligen:
Avdelning
och lönegrad
Befattningar enligt löne
planen.
Generaldirektör, arvode enligt 5 § i reglementet...... —
Byråchef ...................................... B 30
Maskininspektör ................................ B 28
Väginspektör .................................. B 28
Maskininspektörens assistent..................... B 22
Revisor ...................................... B 21
Kontorsskrivare ................................ B 15
Kansliskrivare ................................ B 11;
att ur nämnda förteckning skola utgå följande befattningar,
nämligen:
Avdelning
och lönegrad
Befattningar enligt löne
planen.
Överdirektör .................................. A 2
Byråchef och ledamot .......................... B 30
Byrådirektör och ledamot ........................ B 28
Notarie ...................................... B 21
Registrator, tillika aktuarie ...................... B 21
Revisor och bokhållare .......................... B 21;
c) besluta, att antalet ordinarie befattningar i väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen skall från och med den 1 juli 1929
vara följande, nämligen:
Lönegrad
1 generaldirektör, arvode enligt 5 § 1 mom. i avlöningsreglementet
..................................
3 byråchefer .................................. B 30
1 maskininspektör ............................. B 28
2 väginspektörer .............................. B 28
2 förste byråingenjörer ......................... B 26
1 maskininspektörens assistent ................... B 22
Statsutskottets utlåtande Nr 105.
35
Lönegrad
3 byråingenjörer .............................. B 21
3 revisorer .................................. B 21
1 kontorsskrivare .............................. B 15
1 kansliskrivare .............................. B 11
1 förste expeditionsvakt ........................ B 7
2 kanslibiträden .............................. B 7
2 expeditionsvakter ............................ B 5
3 kontorsbiträden .............................. B 4;
d) bemyndiga Kungl. Maj:t att i 5 § 1 mom. i avlöningsreglementet
ävensom i den vid reglementet fogade tjänsteförteckning
vidtaga de ändringar, som föranledas av riksdagens
beslut beträffande befattningar i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
»
2) av herr Lindblad, som ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hava
följande lydelse:
»För närvarande är den lokala vägorganisationen provisoriskt ordnad som en
dubbelorganisation bestående dels av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens distriktstjänstemän
dels ock av vissa vägkonsulenter, vilka på sista tiden tillkommit
med hänsyn till länsstyrelsernas behov av rådgivare i vägfrågor. En
av de mera framträdande olägenheterna med ifrågavarande dubbelorganisation,
sådan densamma under senaste åren i och med vägväsendets uppsving
vuxit fram, är, att vederbörande tjänstemän stå för sin inkomst i ett väsentligt
beroende av vägstyrelserna, ett förhållande, som måste leda till allvarligt
men för deras självständighet som statskontrollanter å vägarbetenas utförande
och statsmedlens användning. Tack vare den förhandsställning nämnda
befattningshavare envar å sin ort intaga, då det gäller uppdrag att planlägga,
kontrollera och leda de statsunderstödda vägarbetena, stiger också med
nuvarande oreglerade arvodes- och avlöningssystem deras inkomster till belopp,
som i icke ringa utsträckning måste betraktas som vida mer än skäliga.
Varje dröjsmål med dessa missförhållandens undanröjande torde innebära
ett ytterligare befästande av dessa, något som framstår desto betänkligare
med hänsyn till alltjämt tillväxande stora statliga kapitalbelopp, som
utgå till vägväsendet och vars ändamålsenliga användning det gäller att
trygga.
Att genom ett antagande av 1927 års sakkunnigas förslag om nuvarande
distriktstjänstemännens och vägkonsulenternas ersättande med fast avlönade
och från vägdistrikten oberoende vägingenjörer skulle skapas goda möjligheter
till den nydaning av vägorganisationen, som sålunda framstår som trängande,
därom synes i stort sett enighet råda. För ett avgörande redan vid
denna riksdag av frågan om det lokala vägväsendets omorganisation talar också
att även om icke den nya organisationen kan genomföras förrän den 1 juli
1929 dock i god tid dessförinnan böra igångsättas alla de avsevärda förarbe
-
36
Statsutskottets utlåtande Nr 105.
ten en dylik genomgripande omdaning kräver. Sålunda måste planläggas,
huru vid de nuvarande distriktstjänstemanna- och vägkonsulentbefattningarnas
indragning skall närmare förfaras liksom ock vidtagas en del förberedande
åtgärder för den nya distriktsingenjörsorganisationens genomförande.
Trots att vägande invändningar i flera avseenden kunna anföras mot Kungl.
Maj :ts förevarande förslag, vill utskottet på ovan angivna skäl dock tillstyrka,
att i anledning av detsamma beslut redan vid innevarande riksdag fattas om en
indragning från och med den 1 juli 1929 av den nuvarande distriktsorganisationen
samt inrättande av en vägingenjörsbefattning i varje län.
Beträffande ifrågavarande vägingenjörers anställningstid och tillsättning
ansluter sig utskottet till departementschefens förslag, att de böra förordnas
för en tid av sex år av Kungl. Maj :t efter gemensamt förslag av väg- och
vatten byggnadsstyrelsen och vederbörande länsstyrelse. Enligt 1928 års förslag,
som i denna del tillstyrkts av departementschefen, skulle vägingenjören
vara väg- och vattenbyggnadsstyrelsens tjänsteman med stationsort i vederbörande
residensstad och med tjänstgöring hos länsstyrelsen. För egen del
vill dock utskottet — i anslutning till den av 1927 års sakkunnigas ordförande
uttalade uppfattning — ifrågasätta, huruvida icke vägingenjören bör erhålla
ställning som en länsstyrelsens tjänsteman och alltså i likhet med de nuvarande
vägkonsulentema inordnas i länsstyrelsens organisation, dock med skyldighet
för honom att i tekniska och tekniskt-ekonomiska frågor mottaga direktiv
och anvisningar från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Utskottet finner det av departementschefen tillstyrkta årliga arvodesbeloppet
för dessa befattningar lämpligt avvägt. Med hänsyn till dyrortsindelningen
i statens nyare lönereglementen skulle alltså arvodet fastställas till
10,000 kronor å G-ort, 9,800* kronor å F-ort, 9,500 kronor å E-ort, 9,300 kronor
å D-ort och 9,100 kronor å C-ort. För Gotlands län förutsattes, att särskild
anordning träffas genom vägingenjörstjänstens förenande med annan
tjänst eller verksamhet, i vilket fall på Kungl. Maj:t skulle ankomma att bestämma
skäligt arvode. Å detta belopp skulle dyrtidstillägg utgå efter de
grunder, som gälla för nyreglerade verk. Huruvida därutöver något ytterligare
tillskott till lönen kan i vissa lön eller överlag för säkerställande av
en god rekrytering vara erforderligt eller eljest skäligt synes utskottet vanskligt
att bedöma. Mot 1927 års sakkunnigas förslag, att vägingenjören skulle
tillgodogöra sig viss procent av länet tilldelade vägmedel, hava vissa erinringar
framställts såväl av statskontoret som allmänna civilförvaltningens
lönenämnd, vilken sistnämnda myndighet bland annat framhållit det
olämpliga i att låta avlöningen på detta sätt bliva beroende av länsandelarna
av statsmedlen, å vars storlek vägingenjören själv kunde öva inflytande. Vad
åter angår den i propositionen framförda tanken om viss inkomstökning åt
vägingenjören genom att denne tillförsäkrades vissa undersöknings- och renstakningsarvoden
är detta spörsmål direkt avhängigt av frågan, huru med
ifrågavarande projekteringsarbetens utförande bör lämpligen ordnas. I detta
avseende får utskottet anföra följande.
Statsutskottets utlåtande Nr 165.
37
I syfte bland annat att vägingenjörerna må erhålla inflytande på den för
vågarbetenas ekonomi sa viktiga vägprojekteringen föreslås i propositionen, att
nämnda befattningshavare mot dem själva tillfallande arvode enligt taxa verkställa
inom länet förekommande vägundersöknings- och renstakningsförrättningar.
Utan att förneka att detta system skulle rent organisatoriskt innebära viss
förenkling, i det att hållandet av erforderliga biträden, tjänstelokaler m. in. då
förutsättes falla på vederbörande vägingenjör och icke på staten, måste dock
utskottet ifrågasätta, huruvida icke denna fördel å andra sidan motväges av en
minskning i den trygghet för vägingenjörens fullständiga oberoende från vägdistrikten,
som man genom den nya vägorganisationen just velat skapa. Utskottets
salunda hysta tvekan förstärkes ytterligare av att propositionen i denna
del vilar på ett av 1928 års sakkunniga framfört uppslag, varöver vederbörande
myndigheter icke varit i tillfälle avgiva yttrande. Om ock en detalj i den föreliggande
stora frågan om den statliga lokala vägorganisationens gestaltning synes
dock detta spörsmål vara av den betydelsefulla innebörd, att ett inhämtande
av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens och de olika länsstyrelsernas mening härom
är önskligt för en allsidig belysning av detsamma. Att märka är hurusom
ifrågavarande myndigheter till grund för sitt omdöme rörande denna angelägenhet
kunna lägga den erfarenhet de vunnit om verkningarna i olika avseenden av
nu tillämpade system för vägprojekteringsarbetenas utförande.
Med fasthållande alltså att redan vid innevarande riksdag principbeslut bör
fattas om att nuvarande distriktsorganisation skall upphöra den 1 juli 1929
samt att i samband med nuvarande distriktstjänstemanna- och vägkonsulentbefattningars
då skeende indragning i stället inrättas en vägingenjörbefattning i
varje län med fast avlöning och efter de huvudsakliga grunder i övrigt, utskottet
ovan angivit, anser utskottet frågan huruvida och i vilken utsträckning ytterligare
löneförmåner skäligen böra beredas nämnda tjänstemän böra göras till
föremål för ytterligare utredning. Därvid bör särskilt övervägas, de ur olika
synpunkter lämpligaste formerna för vägundersöknings- och renstakningsarbetenas
utförande. I samband härmed erbjuder sig ock tillfälle till närmare utredning
rörande den lokala personalorganisationen i övrigt, föreliggande anslagsbehov
för budgetåret 1929—1930 o. s. v.
Vad till sist angår väg- och vattenbyggnadsstyrelsen medför tvivelsutan slopandet
av distriktsorganisationen vissa återverkningar för nämnda styrelses
del, vartill, på sätt i propositionen närmare utvecklas, kommer det sedan länge
framträdande behovet av vissa organisatoriska förändringar inom nämnda styrelse
i övrigt. Ej heller i denna del är emellertid omorganisationsförslaget avsett
att träda i tillämpning förrän den 1 juli 1929 och torde härutinnan ej heller
vara av den genomgripande innebörd att icke med ett närmare ståndpunktstagande
härtill kan ansta till 1929, då utskottet förutsätter, att frågan i vanlig
ordning förelägges riksdagen.
Till sist vill utskottet framhålla önskvärdheten av att i samband med sålunda
skeende övriga utredningar också överväges, huruvida icke i syfte att undvika
nuvarande för vägdistrikten mycket betungande skriftväxling, omgång och
38
Statsutskottets utlåtande Nr 165.
tidsutdräkt vid vägärendenas handläggning en ytterligare decentralisation härav
skulle kunna åstadkommas genom vissa ärendegruppers överflyttning till
länsstyrelserna, allt i närmare överensstämmelse med det förslag som 1927 års
sakkunniga i detta avseende framlagt.
Under åberopande härav hemställer utskottet,
att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
proposition och de av herrar Ljunglund, Hagman, Lindmark
och Laurin i ämnet väckta motionerna (I: 296 och II: 474, 475
och 479) besluta, att den statliga vägorganisationen i länen
skall från och med den 1 juli 1929 omorganiseras i huvudsaklig
enlighet med de riktlinjer utskottet ovan angivit.»
3) av herr Hallin.
Stockholm 1928. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
281984