4

Statsutskottets utlåtande Nr 16.

Allmänna

järnvägslåne fonden.

Nr 16.

Ankom till riksdagens kansli den 31 januari 1928 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts i statsverkpropositionen
gjorda framställningar om anslag för kapitalökning å statens
under kommunikationsdepartementet hörande utlåningsf
onder.

(4:e avd.)

1:°) Uti den till riksdagen den 4 januari 1928 avlåtna propositionen angående
statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1928—1929 har
Kungl. Maj:t beträffande statens utlåningsfonder, under åberopande av det
vid propositionen under rubrik »Utgifter för kapitalökning, bil. 1» fogade
statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för nämnda dag, föreslagit
riksdagen (punkt 24) besluta, att de avsättningar till allmänna järnvägslånefonden,
som enligt riksdagens beslut skulle ske under budgetåren 1928 —
1931, i stället skola äga rum under budgetåren 1929—1932.

Utredningen återfinnes å sid. 87 88 i åberopade statsrådsprotokollet.

Alltsedan år 1871 har riksdagen för särskilda femårsperioder till Kungl.
Maj:ts förfogande ställt ett bestämt anslag att i enlighet med av riksdagen
fastställda villkor utgå såsom lån till enskilda järnvägsanläggningar. Senast
skedde detta år 1923, då riksdagen, i enlighet med Kungl. Majds i ämnet
gjorda framställning, till låneunderstöd för enskilda järnvägar beviljade
och ställde till Kungl. Majds förfogande ett anslag av 5,000,000 kronor,
att utgå under budgetåren 1924—1929 med 1,000,000 kronor för varje budgetär,
dock så att belopp, som ej blivit till utgående under ett av dessa budgetår
anvisat, finge för ett efterföljande budgetår av samma femårsperiod disponeras.
Därefter har riksdagen för avsättning till ifrågavarande fond anvisat
för budgetåret 1924—1925 1,000,000 kronor och för budgetåret 1925—1926
1,000,000 kronor. Vidare har riksdagen på förslag av Kungl. Majd beslutat,
att de avsättningar till fonden, som skolat ske under budgetåren 1926—1929,
i stället skola äga rum under budgetåren 1928—1931.

Av utredningen i ämnet framgår, att det krav på lån från allmänna
järn vägslånefonden, som nu synas böra tillgodoses, avser beviljande av ett
lånebelopp av 45,000 kronor till det bolag, vilket — sedan södra Kinnekulles
järnvägsaktiebolag numera trätt i konkurs — kan komma att övertaga
sistnämnda bolags egendom.

För närvarande äro av fondens medel 1,776,000 kronor odisponerade, och

Statsutskottets utlåtande Nr 16.

någon avsättning till fonden för nästkommande budgetår skulle icke behöva
ifrågakomma, utan skulle anvisande av ytterligare avsättningar kunna
framskjutas till budgetåren 1929—1932.

Utskottet, som icke har något att erinra mot att, därest ett nytt bolag
bildas för övertagande av södra Kinnekulles järnvägsaktiebolag tillhöriga
egendom, ett lånebelopp av högst 45,000 kronor ur allmänna järnvägslånefonden
ställes till det nya bolagets förfogande, hemställer,

att riksdagen må besluta, att de avsättningar till allmänna
järnväg slånefonden, som enligt riksdagens
beslut skulle ske under budgetåren 1928 — 1931, i stället
skola äga rum under budgetåren 1929—1932.

2:o) Kungl. Maj:t bär (punkt 25) föreslagit riksdagen att såsom kapitalökning
för vattenkraftslånefonden för budgetåret 1928—1929 anvisa ett
reservationsanslag av 300,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 89-92 av åberopade statsrådsprotokollet.

Med anledning av Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning har 1919
års lagtima riksdag beslutat inrättandet av den så kallade vattenkraftslånefonden.
Från fonden, som förvaltas av statskontoret, må lån beviljas
menigheter, bolag, föreningar eller enskilda dels till företag, vilka avse utbyggande
av statens vattenfall eller tillgodogörande av enskilda tillhöriga
vattenfall, då tillgodogörandet är av mera allmänt intresse, dels till vissa
mindre, lokala vattenkraftsanläggningar för distribution inom orten av
elektrisk energi, dels ock till vattenregleringsföretag, då dessa äro av allmännare
betydelse. Lånen skola i främsta rummet avse tillgodogörande av
förut ej utnyttjade kraftkällor, men må jämväl beviljas till redan utförd
eller under byggnad varande anläggning.

Såsom kapitalökning för fonden har riksdagen för åren 1920—1922 samt
för budgetåren 1923-1928 anvisat tillhopa 9,800,000 kronor, därav för budgetåret
1927—1928 300,000 kronor.

I skrivelse den 12 oktober 1927 hava kommerskollegium samt väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen gjort framställning om avsättning till fonden för
budgetåret 1928—1929 av ett belopp av 500,000 kronor.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

»Vad beträffar frågan om ytterligare avsättning till vattenkraftslånefonden,
ma erinras, att vid fondens inrättande år 1919 avsågs att med fonden
betramja tillkomsten av nya anläggningar, varjämte föreskrevs, bland annat,
att lan från fonden icke skulle beviljas till annat företag än sådant, som
befunnes i ekonomiskt och tekniskt hänseende grundat på rationella förut Bihang

till riksdagens protokoll 1928. 6 samt. U höft. (Nr 15—16.) 3

Utskottet s
yttrande.

Vattenkrafts lånefonden.

6

Statsutskottets utlåtande Nr 16.

Utskottets
yttrande.

sättningar. Då emellertid föreskriften om lån endast till nyanläggningar
s^htes medföra vissa svårigheter för en rationell lånefördelning, vidtogs år
1921 med riksdagens samtycke (skrivelse nr 70) ändring i bestämmelserna
för fondens användning av innebörd, att lån finge beviljas för redan utförd
eller under byggnad varande anläggning, därvid dock skulle iakttagas, att
lån i främsta rummet skulle avse tillgodogörande av förut ej utnyttjade
kraftkällor. I sin berörda skrivelse framhöll riksdagen, att huvudändamålet
med ifrågavarande fond måste anses vara att befrämja själva tillkomsten
av nyanläggningar och icke den fortsatta finansieringen av redan fullbordade
företag.

På sätt anfördes i nästlidet års stats vårproposition, synes utvecklingen
av denna statens utlåningsrörelse på senare tid alltmer hava avvikit från
det ursprungliga ändamålet, och anledning saknas ej till det antagandet,
att huvudsyftet med låneansökningama mången gång är att å staten överflytta
den ekonomiska risken för företag, som av enskilda långivare icke
längre anses kreditvärdiga. Såsom jag redan föregående år framhöll, synes
en återgång till att tillgodose fondens ursprungliga och huvudsakliga ändamål
böra ske. Med hänsyn härtill och då såvitt känt några mera kapitalkrävande
nyanläggningar av ifrågavarande slag icke förväntas under den
närmaste tiden ifrågakomma till bidrag ur fonden, lärer någon höjning av
det för innevarande budgetår utgående beloppet, 300,000 kronor, icke kunna
ifrågasättas.»

Under erinran att huvudändamålet med ifrågavarande fond är att befrämja
själva tillkomsten av nyanläggningar och icke den fortsatta finansieringen
av redan fullbordade företag, får utskottet — med hänvisning i övrigt till
vad departementschefen i ärendet anfört — tillstyrka Kungl. Maj:ts förevarande
förslag.

Utskottet, som framdeles under riksdagen kommer att avgiva utlåtande
om sättet för beredande av täckning för ifrågavarande anslag, får alliså
hemställa,

att riksdagen må såsom kapitalökning för vattenkraftslånefonden
för budgetåret 1928-1929 anvisa ett reservationsanslag
av 300,000 kronor.

Stockholm den 31 januari 1928.

På statsutskottets vägnar:
S. H. KVABNZELIUS.

,Härvarande: Se under utlåtandet nr 15.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1928.