Statsutskottets utlåtande Nr 159.

11

Nr 159.

Ankom till riksdagens kansli den 23 maj 1928 kl. 10 f. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om tillfällig löneförbättring
åt lärare vid folk- och småskolor samt högre folkskolor.
(2:a avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herrar
J. P. Johansson och R. Wagnsson (1:30) och den andra inom andra kammaren
av herr V. Rydén (II: 56), har hemställts, att riksdagen måtte

dels medgiva, att tillfällig löneförbättring av statsmedel må för tiden 1 juli
1928—30 juni 1929 utgå till lärare vid folk- och småskolor samt högre folkskolor
med följande belopp:

till ordinarie manlig folkskollärare 500 kronor, till ordinarie kvinnlig
folkskollärare 425 kronor, till ordinarie lärare vid småskola 300 kronor, till
extra ordinarie och vikarierande manlig folkskollärare 375 kronor, till extra
ordinarie och vikarierande kvinnlig folkskollärare 325 kronor, till extra ordinarie
och vikarierande lärare vid småskola 225 kronor, till ordinarie manlig
ämneslärare vid högre folkskola 600 kronor, till ordinarie kvinnlig ämneslärare
vid högre folkskola 500 kronor, till extra ordinarie och vikarierande manlig
ämneslärare med full tjänstgöring vid högre folkskola 500 kronor, till extra
ordinarie och vikarierande kvinnlig ämneslärare med full tjänstgöring vid högre
folkskola 450 kronor och för timlärare vid högre folkskola 15 % av nu utgående
avlöning med ett maximum av 470 kronor för manlig och 420 kronor för
kvinnlig lärare,

dels ock för ändamålet anvisa för budgetåret 1928—1929 behövligt extra
förslagsanslag.

Beträffande de av motionärerna till stöd för deras framställning amdragna
skälen får utskottet hänvisa till motionen I: 30.

Utskottet vill till en början erinra därom, att frågan om tillfällig löneförbättring
för här ifrågavarande lärarpersonal motionsvis var föremål för
prövning såväl vid 1925 som vid 1926 och 1927 års riksdagar. I sitt utlåtande
över motionerna ii ämnet vid 1926 års riksdag anförde statsutskottet
följande: -

”Utskottet vill erinra d/ärom, att förra året förelågo till utskottets behandling
motioner av enahanda innebörd som de nu förevarande och att utskottet
då förklarade sig behjärta de synpunkter, som av motionärerna anförts. T

12

Statsutskottets utlåtande Nr 159.

anslutning till detta uttalande vill utskottet framhålla, att utskottet alltjämt
beaktar det nu framkomna kravet. Avlöningsförmånerna för lärarpersonalen
vid folk- och småskolor, sådana desamma enligt Kungl. Maj:ts och riksdagens
beslut nu utgå, anser utskottet för knappt tillmätta i förhållande till
vad som tillerkänts statstjänare i motsvarande ställning och med i stort sett
motsvarande utbildning. Särskilt kännbara måste enligt utskottets mening
förhållandena vara för de lärare, som vunnit sin utbildning under de senare
årens abnormt stegrade prisförhållanden och därunder kommit att ådraga sig
en i förhållande till framtidsutsikterna på lärarbanan oproportionerligt stor
skuldbörda. Utskottet bär därför ej kunnat undgå finna, hurusom kravet på
en snar löneförbättring framstår såsom) befogat, och enligt utskottets mening
bör detta krav tillgodoses förmedel-st en definitiv lönereglering för nu
ifrågavarande lärarkårer.

Det må vidare erinras därom, att sedan ett par år tillbaka ett kommittéförslag
i ämnet föreligger, över vilket yttranden avgivits av vederbörande
myndigheter. Då emellertid nämnda förslag giver lärarna en löneplacering,
som synes utskottet för hög, bör detsamma undergå en ytterligare överarbetning,
eventuellt med aktgivande på möjligheten att i de föreslagna lönerna
inarbeta de dyrtidstillägg, som äro avsedda att alltjämt utgå å dessa löner.
I samband härmed torde dessutom vissa med löneregleringen sammanhängande
frågor böra tagas under förnyad utredning, t. ex. angående lärarnas tjänstgöringstid,
angående gift lärarinnas naturaförmåner, angående lärares skyldighet
att undervisa i fortsättningsskola m. m. Enligt utskottets förmenande
torde med hänsyn till det utredningsmaterial, som i den förevarande lönefrågan
allaredan föreligger, den erforderliga ytterligare utredningen för framläggande
av förslag om en definitiv lönereglering icke behöva taga synnerligen
lång tid i anspråk. Skulle emellertid hinder möta för framläggande av
ett definitivt löneregleringsförslag inom de närmaste två åren, håller utskottet
före, att det bör tagas under övervägande, huruvida icke åtgärder böra
vidtagas för beredande av en i avvaktan å den definitiva löneregleringen utgående
tillfällig löneförbättring åt ifrågavarande lärare.”

Utskottet hemställde slutligen, att riksdagen, i anledning av de i ämnet
väckta motionerna, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, det Kungl.
Maj :t täcktes taga under övervägande, dels huruvida ett förslag till definitiv
lönereglering för lärare vid folk- och småskolor skulle kunna under de närmaste
åren framläggas för riksdagen, dels ock huruvida, därest ett sådant förslag
icke inom denna tid kunde framläggas, en tillfällig löneförbättring
skulle kunna beredas nämnda lärare.

I en vid utskottets utlåtande fogad reservation yrkades, att riksdagen i anledning
av samma motioner måtte i skrivelse till Kungl. Maj: t hemställa, att,
för den händelse förslag om definitiv lönereglering för ifrågavarande lärargrupper
icke kunde föreläggas nästkommande års riksdag, Kungl. Maj:t måtte
framlägga förslag om beredande av tillfällig löneförbättring åt nämnda befattningshavare.

På grund av att kamrarna fattade olika beslut i frågan, förföll densamma
vid 1926 års riksdag.

Proposition om beredande av tillfällig löneförbättring åt ifrågavarande
lärargrupper blev emellertid ej förelagd 1927 års riksdag.

Statsutskottets utlåtande Nr 159.

13

I de motioner, som väcktes vid 1927 års riksdag, hade, förutom det vid de
två närmast föregående årens riksdagar framställda yrkandet om tillfällig
löneförbättring, hemställts om framläggande för 1928 års riksdag av förslag
till definitiv lönereglering för i motionen berörda lärargrupper.

över dessa motioner avgav statsutskottet vid 1927 års riksdag utlåtande,
i vilket utskottet till en början erinrade om frågans behandling vid 1926 års
riksdag samt därefter yttrade:

”Sedan utlåtande avgavs av 1926 års riksdags statsutskott, hava enligt utskottets
mening inga omständigheter tillkommit, som kunna föranleda utskottet
att frångå vad då uttalades beträffande såväl kravet på en snar lönereglering
för dessa lärare som i fråga om, såsom ett provisorium, tillfällig
löneförbättring för samma lärare. Fastmer synes det utskottet, att det av nu
ifrågavarande lärare, vilka — under det den ena gruppen av statstjänstemän
efter den andra under tiden efter år 1918 kommit i åtnjutande av definitiv
lönereglering — alltjämt bibehållits vid den nämnda år för dem genomförda
löneregleringen, för varje år med allt starkare skäl kunna göras gällande berättigade
krav på att de i likhet med flertalet befattningshavare i statens
tjänst skola komma i åtnjutande av definitiv lönereglering. Motionärernas
krav på tillfällig löneförbättring för budgetåret 1927—1928 torde emellertid
icke nu vara finansiellt genomförbart.

Enligt den mening, som kommit till uttryck i uttalandet av 1926 års statsutskott,
synes hinder icke böra möta för framläggande inom den närmaste
tiden av ett definitivt löneregleringsförslag för här ifrågavarande lärarpersonal.
Utan att nu taga ställning till de spörsmål, som 1926 års statsutskott
i sitt ovannämnda yttrande berörde beträffande omfattningen av en blivande
definitiv lönereglering ävensom övriga därmed sammanhängande frågor, får
utskottet, i förvissning om att vid utarbetande av förslag i ärendet grundlig
uppmärksamhet kommer att ägnas åt alla på löneregleringsfrågan inverkande
förhållanden, uttala sin förväntan, att intet underlåtes för att om möjligt
denna fråga må vinna sin lösning vid 1928 års riksdag. Skulle dylikt
förslag icke kunna vid sagda tidpunkt framläggas, torde, enligt merberörda
uttalande, frågan om beredande av tillfällig löneförbättring åt nämnda lärare
böra tagas under övervägande.”

Utskottet hemställde då, att riksdagen måtte i anledning av de i ämnet
väckta motionerna i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t
måtte taga under övervägande, huruvida förslag till definitiv lönereglering
för lärare vid folk- och småskolor samt högre folkskolor måtte kunna framläggas
för 1928 års riksdag.

I en vid utskottets utlåtande fogad reservation yrkades emellertid, att ifrågavarande
motioner ej måtte av riksdagen bifallas och anfördes i reservationen
till stöd härför:

Med motionärernas framställning avses dels att bereda här ifrågavarande
lärarpersonal tillfällig löneförbättring för tiden 1 juli 1927—30 juni 1928, enligt
i motionerna angivna grunder, dels ock att framställning måtte göras
hos Kungl. Maj:t, att Kungl. Maj:t måtte för 1928 års riksdag framlägga förslag
till definitiv lönereglering för i motionen berörda lärargrupper.

Frågan om beredande av tillfällig löneförbättring åt här ifrågavarande
lärarpersonal har under de senare åren vid upprepade tillfällen varit före -

Utskottets

yttrande.

14 Statsutskottets utlåtande Nr 159.

mål för Kungl. Maj: ts och riksdagens prövning, men framställningarna härom
hava, närmast på grund av de betydande statsfinansiella konsekvenser, ett
medgivande av ifrågavarande löneförmåner skulle medföra, icke kunnat bifallas.

Utskottet, som visserligen alltjämt behjärtar de synpunkter, som av motionärerna
andragits, bär med hänsyn till frågans ekonomiska räckvidd och i
betraktande jämväl av att Kungl. Maj:t icke ansett sig kunna för innevarande
riksdag framlägga förslag i ämnet, funnit sig icke kunna förorda bifall till
förevarande förslag om beredande av tillfällig löneförbättring åt nämnda
lärarpersonal.

Vad beträffar motionärernas framställning om definitiv lönereglering för
i motionerna berörda lärargrupper, vill utskottet erinra om, att hos Kungl.
Maj:t föreligger ett av en särskild kommitté utarbetat förslag, vilket innebär
genomförande av ny definitiv lönereglering för samtliga kommunalt anställda
lärare. Då Kungl. Maj:t icke lärer underlåta att, när den statsfinansiella
situationen och omständigheterna i övrigt det medgiva, för riksdagen framlägga
det förslag i ämnet, som Kungl. Maj:t finner påkallat, kan utskottet ej
heller tillstyrka motionerna i denna del.

Båda kamrarna biföllo det reservationsvis gjorda yrkandet, vadan riksdagen
alltså avslog motionerna.

Såsom av ovanstående redogörelse framgår, har utskottet vid flera tillfällen
uttalat sitt behjärtande av den angelägenhet, som i motionerna beröres.
De statsfinansiella förhållandena och frånvaron av initiativ från Kungl.
Maj:ts sida i ämnet hava emellertid hittills föranlett, att något positivt beslut
i frågan ej kunnat komma till stånd. Jämväl nu lär er ställningen få
anses sådan, att ett bifall till motionärernas hemställan ej kan ifrågakomma.

Utskottet håller emellertid före, att det ur alla Synpunkter vore önskvärt,
att frågan om en reglering av ifrågavarande lärargruppers löner snarast och
om möjligt år 1929 bleve definitivt löst, och finner utskottet, att en tillfällig
löneförbättring bör ifrågakomma endast ifall en definitiv lönereglering ej
kan skyndsamt genomföras.

Det lärer främst ankomma på Kungl. Maj:t att närmare överväga grunderna
för en blivande lönereglering, och finner sig utskottet förty böra
hemställa,

att riksdagen må, i anledning av herrar Johanssons och
Wagnssons samt herr Rydéns ovanberörda motioner (I: BO och
11:56), i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t
måtte taga under övervägande, huruvida förslag till förbättrade
löneförhållanden för lärare vid folie- och småskolor samt högre
folkskolor må kunna snarast och om möjligt år 1929 framläggas
för riksdagen.

Stockholm den 22 maj 1928.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Statsutskottets utlåtande Nr 159.

15

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kamma re n: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, Olof Olsson,
J. L. Widell, O. Bergqvist, C. A. Carlsson i Gävle, E. A. Hallin, J. B. Johansson i Fredrikslund,
Oscar Olsson, K. E. Andersson i Eliantorp, I. Hj. E. Pauli och K. A. W.
Björck;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, K. V. Rydén, C. R.
Jansson i Falun, S. Bengtsson i Norup, O. Olsson i Kullenbergstorp, A. A:son Törnkvist
i Karlskrona, E. Kristensson i Göteborg, O. Nilsson i Örebro, S. Persson i Fritorp,
C. Lindskog, O. E. F. Järte och C. A. Anderson i Storegården.

Reservationer

av herrar Lindblad, Olsson i Kullenbergstorp och Anderson i Storegården,
vilka ansett, att utskottet bort, under hänvisning till de skäl, som anfördes i den
vid utskottets yttrande i enahanda fråga vid 1927 års riksdag avgivna reservationen,
avstyrka de i ämnet nu väckta motionerna;
av herr Persson i Fritorp.